ELIAS FRIE

no,

O

Pilplanteringar

och dessas

vigt för Landthushållningcn.

Ekonomisk afhandling,

vilken

med Vidtberömda Filos. Facultetcns tillstånd,

under inseende

.af

Oeconomiae Practicae Professorn

Mag.

ELIAS FRIE S

L. K. V. Α., K. Landtbr. Ac. ^m. m.

för

Filosofiska graden

kommer alt offentligen försvaras

af

ERIK A Η L I Ν

afUplandsNation. Kongl. Stipendiat.

på Ekonom. Audit. d. 14 Junii 1S3C.

e. ni.

2.

Upsala,

Tryckt hos Le f fler ocli Se be 11, i856.

,

t

.

ί^5=Κ!

-

Pf'

;λ. ^.v ■■lcsä-

■

KÖNUNGENS TROTJENARE

BISKOPEN ÖFVER WESTERAS STIFT

COMMENDEUREN AF KONGL. NoRDSTJERNE-ORDEN

HÖGVÖRDIGSTE HERR DOCTOR

SIEI

WIJfilHil CASPii»

$AMT

BISKOFINNAN

HÖGÅDLA FRU

0GBIII €HRISTII£ WIJK1AH

född TEGMAN

helgas

med vördnad och tacksamhet

af

ERIK AHLIN.

PROSTEN OCH KYRKOHERDEN

OF VER TENSTA FORSAMLING

HOGAREVORDIGE OCH HOGLÄRDE

HERR MAG. Ε

Μ A KUEL S C HR A Μ

SAMT

ADJUNKTEN VID UPSALA KATEDRAL-SKOLA

HOGLARDE

herr mag.

CLAES ERIK HEDÉN

Tacksamhetens och Vänskapens gärd

af

ERIK AHLIN.

3

den heiix-n lika form med Ii vita Pilens; men am glatta, ljus¬

gröna, yngte något klibbiga. Rangenen äio midt emellan före¬

gåendes och följandes, smalare än den sednares, men icke så glesblommige som den förras; från bägges afvika de genomsin upprätta ställning, älven då de äro fruktbärande. Fröhusen äro mer skaftade och långspetsade äu på föregående art, hvar¬

igenom stiftet afven blir tydligare. Denna arl har varit för-

vexlad både med föregående och följande; allmänheten anser dem för alldeles skilda trädslag, och vi tveka icke att antaga denna mening för den rikligaste. Blandad med föregående

står denna' af halfvaxta blad grön och i full blomning, medan

den föregående ännu är alldeles bar. Om sommartiden kunna de icke förvexlas och vintertiden skiljer man den al kronans olika form och grenarnesolika riktning. Den planteras vid byar

och vägar i Skåne nästan lika allmänt med föregående och

finnes äfven vildväxande.

5. Knåcle-Pilen *) (Salix fragilis). Trädet är vanligen högre än gröna Pilen, men växer saktare och igenkännes lät—

teligen älven om vintern från alla andra af sin,glesa, mycket utspärrade krona, emedan qvislarne utgå vanligen i en nästan

rak vinkel; straxt ofvan ^sin vidfästning äro de så sköra, att de vid lätt tryckning genast afbrytas. Bladen äro bredare än de föregåendes, lanceltlika med utdragen spets, på undre sidan vanligen isgrå; de blad, ^som sednare utveckla sig äro vanli¬

gen hvilludne. Rangenen äro allånga, tätblommiga, utståen¬

de, icke upprätta. Fröhusen nästan alldeles oskaftade» Det är denna, ^som finnes vid vägar o. fl. öfver större delen af ri-

*·) Detta i Skåne allmänt bekanta namn synes oss så karakteri¬

stiskt, att vi föredraga det framför det vanliga Grönpil, som i Skåne

®ttdast och mera träffande tillagges föregående.

2,

ΪΟ

ket planterad,

i Skåne

den likväl sällsynt, emedan

funnit den vara en af de sämsta Pil-arter och derföre har den

blifvit nästan utträngd af de tvcune föregående. I allmänhet

synes den

ock

ömtålig än de föregående, då

ofta får se hela stammar eller grenar utdöda, lrvilket icke in¬

träffar med de föregående. Vanligtvis fö' ekommer

endast haii-

trädet; i Kalmar län dereraot

sågo vi endast honträd.

Man _eger i olika landsorter

flera olika förändringar af

denna Pil; äfven den kring Upsala växande är

något mindre

Skånska

hav bladen jemt afsmal-

nande mot spetsen. Märkvärdigare är den

hängande Knåcke-

pilen (S. frag,

pendula),

har mycket smalare, slutligen

hängande qvistar, mycket

smalare,

hvilludna blad,

dubbelt mindre fröhus. Den antages af åtskillige örtkännare

för _egen art, men man känner

hvarken hanträdet till densam¬

ma eller dess egentliga hemland. Det är

denna,

under

namn af Pil planteras i

V. Småtand, från Norge har jag ock

erhållit den, sannolikt finnes den i flera

af våra bergs-

skogsbygder. v

4. Pär-Pilen (S. babylonica) uppväxer äfven

till höga

träd, med smala hängande qvistar liksom hos följande; ^men de

de bli f^v,a icke svartblå eller pudrade, ej heller är inre barken

så gul. Bladen äro smalt

lancettlika, sågade, spetsiga,, glatta.

Hängenen smala, utdragne,

på bladiga småqvislar. Fröhusen

äggrunda,

oskaftade.

Planteras på få ställen, endast till

prydnad, och

i

kan dess odling aldrig blifva lönande,

ty den

tål icke väl klimatet. Väl är

försäkradt, att dess

odling äfven lyckas i

rnedlersta Sverige;

i Lunds Botani¬

ska trädgård uthärdar sällan ^mer

än

vintrar förr än

den bortfryser till roten, som

utslår

skott. Men i

Köpenhamn hafva vi sett

träd af

å. 4o fots liÖjd, De

1 1

der emellan husen skygd, hvilket de i

Sverige ännu

for¬

dra. Följande art ersätter

fullkomligt denna.

5. Spitvblacliga

Pilen (S. aculifolia) uppväxer äfven till hö¬

ga träd; men grenarne, som aro

ovanligt långa och smala

ett snöre, årsgamla svartblå och

öfverdragne af

grabatt,

vidrördt lätt försvinnande, puder eller dagg, hänga

på de äl¬

dre träden från toppen nästan ned

till marken. De äro

ket _sega; men i grenvecken

sköra; inre barken har

skön

citrongul färg. Bladen äro

mycket långa, smala, nästan jemn-

breda, fullkomligt glatta, på undre sidan isgrå.

Hän

da redari om hösten stora svällande knoppar, hvilkas täckfjäll

redan om vintern äro affallne; de blomma på bar qvist vid

första ^varma vårluft, i S. Sverige vanligen redan i slutet af

Mars. (Vid Femsjö har under to

år dess blomning varierat

emellan d. aå Mars och 8 Apr.). Honträdet

finnes

i Sve¬

rige. ^— De trifvas förträfflige^, i vestra

Småland, dit jag förde

den 18χ2 och har sedan dess plantering, i den trakten för trä¬

dets skönhets skull mycket spridt sig. Eljest tärer den finnas på tå ställen f. e.

uti de på utländska träd och buskar så rika

planteringar Herr

Kammarherren Baron Gyllenstjernci anlagt

vid Kuapperup i

Skåne.

Anm. Det är ännu oafgjordt, huru vida den

är

sraal-

Norrska Salix Daphnoides eller

art.

Den skiljer sig hufvuclsakligen genom

flerdubbelt bredare samt

kortare blad.· I botaniske trädgårdar, der de

fortplanta?

nom qvistar, synas de

visserligen vida skilda,

detta hin¬

drar icke att de i vilda tillståndet ej' kunde

sammanflyta. Då

likväl den desctiptiva Botaniken,

efter Links träffande anmärk¬

ning, ej bör vara

theorelisk eller spekulativ, utan en ren er¬

farenhets vetenskap, sa halva vi

icke

böia anticiperft

erfaren heten. — Genom oskaftade, pä

bar qvist blommande

i5

hängen o. a. v. afvika båda något från de egentlige Pilarne,

hyilken de till växt och utseende likna_{, men} till blomning

Vide-arlerne*

6. Band-Pil eller Mandel-Pil. £$. amygdalina). Den växer

dels som träd, dä den öfver grenvecken är skor ^som de före¬

gående; dels som buskar med längre sega qvistar, då den lik¬

nar mer Bandviden. Pä den odlade äro bladen .alltid aflångt iancéltlike, spetsade, glatta, med stora halft hjertformiga bi¬

blad. Den yl tre barken åflossnar årligen på de tjockare gre¬

narne. Honhängen på korta, bladiga qvistar; hanhängen ^med

trenne ståndare under hvarje fjäll, honhängen med långskaf-

fade äggrundt koniske fröhus. Båda könen förekomma vid de Beste större elfver i Norra Sverige, som komma från fjällryg-

geni i Skåne finnes han!rådet flereslädes planteradt, i sydöstra

delen utgöras de flesta Pil-planteringar endast af denna art,

som ar den äkta Band-pilen, som först i sedη are tider börjat utträngas af Band-vidett som då det uppväxer till träd får

namn af Holländsk Bandpil,

Ehuru icke egentligen hörande till de i mängd odlade Pil- erlerne, så förljenör här äfven anföras Johter-Pilen (S. pen-

Iandra) eller Jolstern, dels för att utmärka dess kännetecken från de öfrige, dels emedan den ej sällan vid byarne förekom¬

iner, ehuru enstaka, planterad och verkligen förtjenar det för sitt vackra utseende. Den växer eljest vild i alla kärrtrakter öfver hela riket, äfven på Skånska slättlandet, vanligen i form af en stor buske, men odlad blir den ett temligen bögt träd*),

*) Som odlade med trädstam hafva vi endast af denna sett honträd. I allmänhet tycka vi oss hafva funnit, att honträden bland Pilarne, honst.nnden bland de diklinska växterne i allmänhet, vara större eller starkare än hannames. Man ^emföre f.e.Hampa, Humle

o. s. v. Ona detta bor samtn.-mfcindae med bomdåndens af åtskillig«

ι3

hrilket enligt Prof. PFahlenbergs anmärkning äfven inträffar

med den vilda i den högre norden*). Bladen äro långsträckt aggrunde, med en afsmalnande spets, glatta, glänsande och i början klibbige. Bladskaften äro på öfra sidan betäckte med flera små vårtor (glandier), som lätt skilja denna art från de

öfrige. Härtgenen äro aflånga, latblomslrige, utgående i spet¬

sen af en årets qvist med utväxta blad; på hanbusken hafva de flera än _2, vanligen 5 ståndare under hvarje fjäll; honliän-

genen bära ägglika spetsade glatta fröhus; hängefjällen alfalla

iöre mogningén. Den blommar sednare än öfrige Pil-arter.

växters längre utbredning emot norden, om följaktligen honplantan

är mindre sensibel för köld, är ett ämne, ^soin förfjenar all upp¬

märksamhet. ^— Att det feminina hos växterne i allmänhet är det

förherrskande; _synes bestyrkas deraf, att pistillen intager blommans center, alt den alltid är af fastare byggnad, att vanligen finnes ett större antal stamina för hvarje pistill.

*) I den zon der Iivarje art har sitt egentliga hemland, utbildas

den alllid fullkomligast. Ju mer den aflägsnas derifrån, desto mindre

frodig växer den. Ett blidare klimat gör derföre visst icke hvarje

växt mera frodig. Jolstern och Dverg-björken växa långt frodigare

i Lappland än i Småland. Hvad väl för allmänheten lärer synas ännu besynnerligare är, alt Nordiske och fjällväxterne i de södra or- terne mest skadas af frost, så alt de odlade i varmare trakter måste förvaras innom hus eller täckas om vintern och långt frampå våren;

men är lätt begripligt, om man besinnar att de i sitt hemland ända till sin egentliga vegetations-period äro beläckte af snö, hvilken så¬

som dålig värmeledare skyddar för kölden; deremot, alt i södra or- lerne äro de blottställde för bar vinter, att den slumrande vegeta¬

tions-driften derslädes ⁱ otid vnekes af den tidiga vårvärman, hvar- efter de späda skotten förstöras af sednare eftervinlrar ©ch frost- Mat-ter.

24

II. Vide-Arter.

Alla de- egentligen odlade Vide-arterne

skiljas derigenom

från de vilda, att då de sednare halva kortare, ojerana, ut¬

spärrande, knutige eller

vresige

hafva de iörra långa

raka, nästan enkla, mycket sega och böjlige grenar, som upp¬

stiga nästan jemnhöga,

från

Derigenom

bilda de en egen aldelning, som

fått

af Bancbiden (Sal.

Timinales). Så lätt de härigenom

igenkännas från de öfrige,

så beror delta, tvärtemot hvad alla antagit, efter

de mångtal-

dige försök vi anställt,

hufvudsakligen på det sätt, hvaruppa

de odlas. Derigenom att de först

planteras

i

nedsättas nästan jemt med jordytan,

bildas de genast genom de utväxande

sidoknopparne till bu¬

skar, vidare afhuggas dessa vanligast hvartannat

eller tredje

år, hvarefter den mera utbildade roten

skjuter allt frodigare

och längre skott. På annat

sätt behandlade eller uppqvistade

uppväxa större

delen, och Salix viniinalis och lanceolata -*") i

synnerhet, till höga träd. Derigenom

förklaras de dubbla for-

merne af Bandpileri (S.

amygdalina), efter den trädstamrnige

räknas den till Pilarne, efter den buskformige sarnmanbindes

den med Videarter f. e. af Kocli. Men icke nog härmed, af

Salix jjhylicaeJolia och

flera af våra vilda Videarter har det

lyckats oss genom en

med de egentlige Barid-viden likformig

behandling äfven af dessa frambringa

Band-viden **),

ob¬

servation, som icke torde vara ulan vigt

för de

der

Band-videns kultur icke val lyckas.

*) Vild liknar den 6. cinerea eller S. capraea.

**) Äfven de egentliga Pilarne frambringa genom samma·behand¬

ling förträfflige vidjor, icke de långa årsskotten af Salix fragHU «is undantagne.

ι5

1. Band-vide (Salix

lanceölata), kallas äfven Holländsk

Bandpil, då den

uppväxer till träd. Vanligen tvingas den att

växa i buskform, då den lémnar bättre tunnband. Denna är

den mest storväxfa af alla de odlade Vide-arterne. Bladen äro fullkomligt lancettlika, spetsiga,

helbräddade, på undre sidan

gråludne och icke

glänsande. Bibladen (stipulae) njurformigt-

hjerllike. Bangenen sitta

på

kort ofta bladigt skaft. Frö¬

husen korlskaftade, från en ägglik bas nästan syl-lika,

silkes-

ludne. Blomfjällens hår äro lika

långa med fruktämnet. Stiltet

utdraget, med delte jemnbreda

märken. Planteras i mängd i S.

Kuslprovinserne, bland Botanisterne

är hanträdet ännu okändt.

Vi hafva nyligen erhållit del

från Kullen af Herr Kammar¬

herren Baron Gyllenstjerna.

2. Korg-vide (S.

vimiualis). Liknar något föregåen¬

de, men är ^en säkert skild art. Del håller sig i buskform,

har smalare och _segare qvislar. Bladen äro längre,, smalare, fullkomligt jemnbreda, endast i ändarne tillspetsade, med till-'

bnkarullade kanter, inunder af ett tätt tilltryckt ludd silfver- glänsande. Bibladen ä>o jemnbreda. Hänge ne η mest

oskaftade,

blomma på bar qvist, de svarta blomfjällens

hår

lån¬

ga med stiften. Fröhusen mera

koniske

på föregående

och nästan oskaftade, föröfrigt lika. Både han- och honbu¬

sken äio ganska allmänt planterade; den är den vanligaste ar¬

ten på jordvallarne i

Skåne, äfven

på fuktig flygsand.

Anm. Stora Korg-videt (S. stipularis Smith) är i våt

tanka en slorväx'are, frodigare, genom kultur frambragt under¬

art af den föregående, som bibehåller sig oförändrad derige-

nom, att den endast fortplantas genom sältqvistar. Har ^man

endast blommande grenar- för sig, förvexlas..den lätt medBand¬

videt. men de utväxta .diladen, ehuru något bredare, äro så

lika Korg-videts, att man

måste betrakta

hala hjcrlÜka

ιβ

stiplerne för ^alt kunna skilja dem. I Paradislyckan vid Lund

och några få större pilplanteringar odlas denna, ^som _genom hastigare växt eger företräde framför den vanliga Korgpilen.

Hanp'antan är ingenslädes kand.

5. Vek-vide (S. mollissima) förekommer _jemte Korg videt

i Videhackarne i Skåne och har bland landtfolket intet eget

namn. Den är likväl säkerligen skild. Busken är mera låg¬

växt, glattare, gulaktig, med utmäikt mjuka och sega vidjor.

Bladen smalt Janceltlika, plattade och finsågade i kanterne, på

•undre sidan glest och tilltryckt håriga, bleka, ej hvita. Bi¬

bladen äggrunda. Honhängenen, som endast äro oss bekante, hafva tegelfärgade fjäll, beläckte ^{af hår} af märkens längd, bvar- igenom den skiljes från alla andra. Fröhusen äggrunda, oskaf-

tade. Det öfriga som på de föregående.

4. Gul-vide (S. undulata). Har mycken likhet med Band¬

pilen, men enkelt honungshus och synes verkligen snarare

vara en medelart mellan föregående och följande. Den har

ett gulgrönt-glänsande utseende, äfven bladen på undre sidan ggöna, yngre glesh^riga, äldre glatta; föröfrigt lanceltlika, små- sågade och glatte. Bibladen halft hjerllika. Fröhusen kort- skaftade, äggformigt koniske och vanligen glatta, stundom gleshårige, betäckte af gulgröna fjäll, hvilkas hår äro upp¬

skjutna öfver märkenen. Den synes mera tillfälligt blifvit plan·

terad, men finnes i de flesta södra provincerne, äfven kriug

Stockholm och vid Upsala *)♦

*) Det är denna, som namnes i tilläggen till M/ritte Coroll. Flor, Upsal. under namn af Salix fragilis femina.