• No results found

Kriminalvårdens arbete mot organiserad brottslighet

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2022

Share "Kriminalvårdens arbete mot organiserad brottslighet"

Copied!
51
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Examensarbete Våren 2011 Kriminologi C

Kriminalvårdens arbete mot organiserad brottslighet

Författare

Andreas Färdigh

Handledare

Göran Söderlund

Examinator

Susanne Strand

(2)

SAMMANFATTNING

Syftet med studien har varit att med hjälp av intervjuer och enkäter undersöka hur Kriminalvården arbetar mot organiserad brottslighet. Uppsatsen fokuserar på tre frågeställningar; 1) varför det finns skäl för Kriminalvården att identifiera personer med koppling till organiserad brottslighet, 2) enligt vilka kriterier en sådan identifiering sker samt 3) vilka särskilda åtgärder som riktas mot dessa individer. Organiserad brottslighet har funnits i någon form under alla tider men har på senare år fått ett allt större utrymme i såväl media som inom politiken. Det förefaller finnas en allmän uppfattning om organiserad brottslighet som ett växande hot mot det svenska samhället. Regeringen iscensatte 2006 en nationell mobilisering mot organiserad brottslighet, en satsning som visat sig vara förhållandevis framgångrikt med att lagföra personer för brott. Satsningen har således inneburit fler intagna inom Kriminalvården med koppling till organiserad brottslighet. Undersökningen baseras på en intervjuundersökning med fyra anställda inom Kriminalvården, samt en kompletterande enkätundersökning bestående av 24 enkäter. Urvalet består av representanter från flertalet verksamhetsgrenar inom myndigheten, bl.a. anstalt, häkte, frivård, underrättelsetjänst, programverksamhet, Riksmottagningen och Placeringsenheten. De resultat som framkommit i undersökningen visar att Kriminalvårdens behov av att identifiera intagna med koppling till organiserad brottslighet främst är säkerhetsmässiga. Det handlar här om en ökad risk för hot och våld, ökad risk för rymning och fritagning, ökad risk för fortsatt kriminell brottslighet och en risk för etablering och nyrekrytering. Såväl enkät- som intervjuundersökningen vittnar om att synen på organiserad brottslighet skiljer sig inom myndigheten. Bland de mest frekvent återkommande kriterierna vid identifiering av intagna med koppling till organiserad brottslighet ses (1) graden av organisation, (2) etableringsgrad, (3) antalet medlemmar, (4) brottets beskaffenhet, (5) koppling till internationell verksamhet samt (6) strävan efter ekonomisk vinning. Kriminalvården har idag relativt få insatser som särskilt riktar sig till intagna med koppling till organiserad brottslighet. Ett av myndighetens viktigaste redskap är möjligheten att placera och differentiera intagna i denna kategori. Utöver detta finns även ett samarbete med Exit, ett särskilt behandlingsprogram, ett förbud mot exponering av tillhörighet och en restriktivitet gällande permissioner och utslussningsmöjlighet.

(3)

ABSTRACT

The purpose of this study was, with interviews and questionnaires, to examine how the Probation Service is working to against organized crime. The essay focuses on three issues: 1) why there are reasons for the Probation Service to identify people with links to organized crime, 2) the criteria by which such identification is made, and 3) what specific actions taken against these individuals. Organized crime has existed in some form at all times but has recently seen an increasing amount of attention in both the media and in politics. There seems to be a general perception of organized crime as a growing threat to Swedish society. The government staged in a national mobilization against organized crime in 2006, a venture that proved to be relatively successfully to prosecute people for crimes. The focus has now caused more inmates in the correctional with links to organized crime. The survey is based on an interview with four employees in the Probation Service, and a supplementary questionnaire consisting of 24 open questions. The sample consists of representatives from several operational areas within the agency, including prison, jail, probation, intelligence, programming, National Reception and Placement Division. The results obtained in the survey show that the prison system needs to identify inmates linked to organized crime for primarily safety reasons. This population includes an increased risk of threats and violence, increased risk of escape and rescue, increased risk of continued criminal acts and the risk of establishment and recruitment. Both interviews and surveys suggest that the perceptions of organized crime are different in authority. Among the most frequent recurrence criteria in the identification of inmates linked to organized crime seen (1) the degree of organization, (2) start-up rates, (3) the number of members, (4) the nature, (5) involvement in international activities, and (6 ) the pursuit of financial gain. Probation Service currently has relatively few interventions specifically targeted at inmates linked to organized crime. One of its most important tool is the ability to position and differentiate the inmates in this category. In addition, there is also collaboration with Exit, a special treatment program, a ban on the exposure of belonging and a restrictive policy regarding leave.

(4)

INNEHÅLL

SAMMANFATTNING...1

ABSTRACT...2

INNEHÅLL...3

1. INLEDNING...5

1.1 Syfte och frågeställningar...5

1.2 Avgränsning...6

2. BAKGRUND...6

2.1 Kriminalvårdens verksamheter...6

2.2 Definitioner av organiserad brottslighet...7

2.3 Ad-hoc-grupper och broderskap...9

2.4 Tidigare forskning...11

3. KRIMINALVÅRD I FÖRÄNDRING...13

3.1 Organiserad brottslighet - ett växande problem för Kriminalvården...13

3.2 Behovet av säkerhetsenheter med särskild lagstiftning...15

4. METOD...16

4.1 Förförståelse...17

4.2 Metodtriangulering: intervjuer och enkäter...17

4.2.1 Urval...18

4.2.2 Intervjuer...18

4.2.3 Enkäter...19

4.2.4 Tillvägagångssätt...20

4.2.5 Analysmetod...21

4.3 Validitet och reliabilitet...22

4.4 Etiska aspekter...23

5. RESULTAT...24

5.1 Behovet av identifiering...24

5.1.1 Behovet av identifiering - resultat från enkätundersökning...24

5.1.2 Behovet av identifiering - resultat från intervjuundersökning...25

5.2 Kriterier vid identifiering...27

5.2.1 Kriterier vid identifiering - resultat från enkätundersökning...27

(5)

5.2.2 Kriterier vid identifiering - resultat från intervjuundersökning...28

5.3 Särskilda insatser...30

5.3.1 Särskilda insatser - resultat från enkätundersökning...31

5.3.2 Särskilda insatser - resultat från intervjuundersökning...32

6. SLUTSATSER...34

7. DISKUSSION...36

7.1 Studiens begränsningar...40

7.2 Framtida forskning...41

8. REFERENSER...42

9. BILAGA...47

9.1 Följebrev...47

9.2 Enkät...48

9.3 Intervjuguide...50

(6)

1. INLEDNING

Organiserad brottslighet har funnits i någon form under alla tider men har på senare år fått ett allt större utrymme i media och inom politiken. Det förefaller finnas en allmän uppfattning om organiserad brottslighet som ett växande hot mot det svenska samhället (se t.ex. SOU, 2000:25; SOU, 2010:15). Därför öronmärkte regeringen år 2006 sammanlagt 120 miljoner kronor till polisen i deras bekämpning av organiserade brottslighet (Brå, 2009:19). Det ekonomiska tillskottet investerades i 43 projekt, som efter en utvärdering av Brottsförebyggande rådet (2009) visade sig vara förhållandevis framgångsrika med att få personer lagförda för brott.

Sammanlagt utdömdes över 1000 år i fängelse inom ramen för projektet (Brå 2009), vilket för Kriminalvården innebär ett större antal intagna med koppling till organiserad brottslighet.

Dessutom har fler intagna knytning till kriminella gäng och nätverk (Kriminalvården, 2009b).

Som ett resultat av den myndighetsgemensamma satsningen mot organiserad brottslighet ställs även krav på att Kriminalvården arbetar mot fenomenet. Hur ser detta arbete ut? Vilka särskilda insatser riktar myndigheten mot intagna med koppling till organiserad brottslighet?

Kriminalvården beskriver hur organiserad och internationaliserad brottslighet ställer ökade krav på myndigheten (Kriminalvården, 2009a; Kriminalvården, 2009b). Som ett led i utvecklingen har myndigheten byggt tre nya säkerhetsenheter som riktar sig till intagna med särskilt hög risk för fortsatt brottslig verksamhet eller rymning och som under verkställigheten kräver särskilda arrangemang vad gäller säkerhet och omhändertagande.

1.1 Syfte och frågeställningar

Syftet med denna uppsats är att utreda hur Kriminalvården arbetar mot organiserad brottslighet. Frågeställningarna som skall besvaras är:

• Varför finns det skäl för Kriminalvården att identifiera personer med koppling till organiserad brottslighet?

• Enligt vilka kriterier identifierar Kriminalvården personer med koppling till organiserad brottslighet?

(7)

• Vilka särskilda åtgärder riktar Kriminalvården mot personer som identifierats med koppling till organiserad brottslighet?

1.2 Avgränsning

Denna studie är avgränsad till att endast beröra arbetet mot organiserad brottslighet inom Kriminalvården. Därmed utesluts övriga myndigheter, t.ex. Polisen, Tullverket och Skattemyndigheten, även om ett samarbete sker däremellan.

Inte heller de intagnas perspektiv har utretts. Av främst etiska skäl har intervjuer och enkäter endast riktat sig till personal inom Kriminalvården. Det finns även ett antagande om att de intagna som varit föremål för specifika insatser kan vara partiska i sin syn på åtgärderna och utanför fokus för denna uppsats.

2. BAKGRUND

2.1 Kriminalvårdens verksamheter

Kriminalvårdens huvudsakliga uppdrag är att verkställa utdömda påföljder, bedriva häktesverksamhet samt genomföra personutredningar i brottmål (Förordning 2007:1172, med instruktion för Kriminalvården).

Kriminalvårdens operativa verksamhet är indelad i anstalt, häkte, frivård och transporttjänst.

Anstaltsverksamheten är den största grenen inom Kriminalvården. På 55 anstalter, antingen öppna eller slutna, avtjänar dagligen cirka 5000 intagna fängelsestraff (Kriminalvården, 2009b). Häktesverksamheten består av 31 häkten i olika säkerhetsklasser. På landets häkten sitter individer som är misstänkta för brott, asylsökande som ska avvisas samt missbrukare eller psykiskt sjuka som tvångsomhändertagits och ska placeras på institution. Varje dag sitter cirka 1500 personer häktade (ibid.). Frivårdsverksamheten är den del av Kriminalvården som ansvarar för påföljder i frihet. Frivården övervakar både de klienter som blir villkorligt frigivna efter sin fängelsevistelse och de som döms till skyddstillsyn, även när den kombineras med föreskrift om samhällstjänst eller kontraktsvård (Kriminalvården, 2009c).

Transporttjänsten utför transporter, både inom landet och utomlands. I Sverige flyttar transporttjänsten främst intagna mellan olika anstalter. Utrikes transporteras intagna som t.ex.

(8)

har utvisning i sin dom eller intagna som skall avtjäna hela eller delar av sitt straff i sitt hemland. Förutom Kriminalvården kan arbetsgivaren vara Migrationsverket, Polisen och landets kommuner.

Inom Kriminalvårdens särskilda verksamheter finns Riksmottagningen och Placeringsenheten. Riksmottagningen är en instans inom myndigheten som utreder risker och behov på de män som dömts till fängelse i minst 4 år eller de kvinnor som dömts till fängelse i minst 2 år (SOU, 2009:80; SOU, 2005:54). En sådan utredning skall innehålla en beskrivning och värdering av de faktorer som är relevanta inför beslut om särskilda villkor och övrig säkerhetsbedömning, t.ex. huruvida individen har koppling till organiserad brottslighet eller inte (SOU, 2005:54). Placeringsenheten har till uppgift att fatta beslut om placering och vid förflyttning mellan anstalter (SOU, 2009:80). Placeringsbeslutet ska föregås av en individuell risk- och behovsbedömning, där hänsyn tas till individens behov av behandling eller utbildning och till säkerhetsskäl, bl.a. risken för att den intagne skall avvika, fortsätta med brottslig verksamhet eller missbruka narkotika under verkställighet. I Placeringsenhetens utredning läggs stor vikt vid en individs eventuella koppling till organiserad brottslighet.

2.2 Definitioner av organiserad brottslighet

Begreppet organiserad brottslighet är på många sätt problematisk; det kan syfta på stora nätverk eller små sammanslutningar, det kan syfta på brott inom en rad olika brottskategorier, det kan syfta på olika organisationsmässiga strukturer o.s.v. (Korsell et al., 2009; Hagan, 2006). Vissa forskare lägger tyngdpunkten på grupperingarna och deras kännetecken, andra forskare utgår från de kriminella aktiviteterna och ser på brottsligheten utifrån ett ekonomiskt perspektiv (Brå, 2005:11).

Det finns således inte någon enskilt vedertagen definition av organiserad brottslighet. Istället verkar det finnas lika många definitioner som det finns studier på området. För att möjliggöra en gemensam kartläggning av den organiserade brottsligheten inom EU:s gränser har unionen dock antagit en gemensam definition enligt de elva kriterierna nedan (SOU, 2010:15). Minst sex av följande kriterier måste föreligga, där nummer 1, 3, 5 och 11 obligatoriska.

1. ”Samverkan mellan fler än två personer 2. Egna tilldelade uppgifter åt var och en

(9)

3. Lång eller obegränsad utsträckning i tiden (kriteriet hänför sig till gruppens stabilitet och potentiella varaktighet)

4. Någon form av disciplin och kontroll

5. Misstanke om allvarliga kriminella handlingar 6. Verksamhet på internationell nivå

7. Användande av våld eller andra metoder för hot

8. Användande av kommersiella eller affärsmässiga strukturer 9. Deltagande i penningtvätt

10. Otillbörlig påverkan på politik, medier, offentlig förvaltning, rättsliga myndigheter eller ekonomin

11. Strävan efter vinning och/eller makt”.

(Brå, 2010, s. 25-26)

Flertalet forskare anser att EU:s definition av organiserad brottslighet är för vag för att brottsligheten skall kunna mätas, utvärderas eller tillämpas straffrättsligt (se bl.a. Finckenauer, 2005; van Duyne & Vander Beken, 2008) . Det måste t.ex. specificeras vad som menas med

”lång eller obegränsad tid” och ”allvarliga kriminella handlingar”.

Brottsförebyggande rådet (2009) betonar att det väsentliga i organiserad brottslighet är organisationen, inte en specifik typ av brott eller en specifik gärningsperson. Finckenauer (2005) delar den uppfattningen och menar att en särskiljning från närbesläktade begrepp, som t.ex. ”organiserade brott” och ”kriminella grupperingar”, är nödvändigt för att bättre förstå vad organiserad brottslighet är. Ett avancerat bankrån kräver t.ex. noggrann planering, inhämtande av information, rekrytering av gärningsmän, inköp av utrustning och tvättning av rånbyte, men är förmodligen inte organiserad brottslighet i den bemärkelsen att det handlar om en homogen grupp som förövar denna typ av brottslighet systermatiskt. Istället är det ett exempel på ett organiserat brott, eller möjligtvis en kriminell gruppering. Finckenauer beskriver det enligt följande; “The members of a criminal organization may comprise a crime family, a gang, a cartel, or a criminal network, but those labels are not important to the definition.(…) What is essential to the definition of organized crime is the ability to use, and the reputation for use of violence or the threat of violence to facilitate criminal activities, and in certain instances to gain or maintain monopoly control of particular criminal markets.

Also essential is that organized crime employs corruption of public officials to assure immunity for its operations; and/or protect its criminal enterprises from competition”

(10)

(Finckenauer 2005, s. 81). I likhet med Brottsförebyggande rådets (2009) definition av organiserad brottslighet beskriver Finckenauer fenomenet utifrån våldskapital, strävan efter ekonomisk vinning och monopol på kriminella marknader. Även om Brottsförebyggande rådet, i kontrast till Finckenauer, ser den strukturella organisationen som väsentlig vid en definition, poängterar myndigheten att det kan handla om kriminella nätverk såväl som homogena grupper (Brå, 2007:7; Brå, 2002:7).

Studier som gjorts av Brottsförebyggande rådet visar att den allvarliga brottsligheten som förövas i Sverige främst består av organiserade brott snarare än organiserad brottslighet (Brå, 2002:7; Korsell et al., 2009). Brottsligheten kan jämföras med affärsverksamheten på den legala marknaden där olika brott motsvarar olika projekt (Korsell et al., 2009; Brå, 2010).

Individer rekryteras till olika brott utifrån speciella färdigheter för att sedan upplösas när brottet är begånget. Denna typ av brottslighet lever sällan upp till epitetet organiserad brottslighet enligt EU:s definition, varför Brottsförebyggande rådet givit ut en vidare definition som bättre kan appliceras på svenska förhållanden.

”Det rör sig om nätverksbaserad vinstinriktad brottslig verksamhet i projektform där gärningspersonerna har vilja och förmåga att skydda och underlätta brottsligheten genom otillåten påverkan (trakasserier, hot, våld och korruption).

Inom ”projekten”, som avlöser varandra, finns en arbetsordning och flexibilitet som innebär att medarbetare går in och ut ur projekten.

Verksamheten bedrivs som regel diskret, men kan ibland ta sig uttryck i synliga gäng med ett utmanande beteende, symboler och maktanspråk”.

(Brå 2009, s. 34)

Organiserad brottslighet enligt Brottsförebyggande rådets definition innefattar således både brottslighet som bedrivs i löst sammansatta nätverk och gäng med restriktivt medlemskap och stark sammanhållning. Skillnaden däremellan brukar beskrivas utifrån begreppen ad-hoc- grupper och broderskap (Korsell et al., 2009).

2.3 Ad-hoc-grupper och broderskap

Brottsförebyggande rådet (2010) anser att en lämplig indelning av organiserad brottslighet är att skilja mellan de vinstinriktade och lågprofilerade ad-hoc-grupperna och broderskapen, där grupptillhörigheten är det väsentliga. Skillnaden mellan ad-hoc-grupper och broderskap ligger

(11)

i att broderskap gärna marknadsför sig själva genom symboler och andra attribut, i syfte att isolera sig från omgivningen och skapa ett rykte som anses fördelaktigt (Korsell et al., 2009).

Medlemskapet ger en identitet och fungerar som ett varumärke, vilket underlättar att bedriva brottslig verksamhet i form av t.ex. hot och utpressning, och gör det enklare att hitta brottspartners. Brottslighet som förövas i nätverksform värdesätter istället en låg profil i syfte att undkomma brottsbekämpande myndigheter (ibid.).

Studier som gjorts visar att broderskap sällan begår brott som en homogen grupp (se bl.a. Brå, 2005:11; Brå, 2007:7; Brå, 1999:6; Brå, 2002:7). Det är därför ytterst tveksamt om grupperingarna i sig utgör en del i organiserad brottslighet, i synnerhet då det även är tveksamt om de inkomster som inbringas tillfaller hela gruppen (Korsell et al., 2009). Gaes med kollegor (2002) anser t.ex. att gängrelaterade brottsaktiviteter bör delas upp mellan de som är medlemsbaserade och de som är motivbaserade; “The member-based definition implies that any crime committed by the gang is an instance of gang crime. Those who adopt the motive-based definition count only those crimes that further the goals or interests of the gang” (Gaes et al., 2002, s. 362). Enligt Gaes med kollegor begår medlemmar ur medlemsbaserade grupper kriminella handlingar var för sig eller tillsammans med individer som inte är medlemmar i gruppen, medans individer inom motivbaserade gäng endast begår kriminella handlingar som kan tillskrivas gänget som helhet.

Uppdelningen mellan ad-hoc-grupper och broderskap är dock inte helt isolerad (Korsell et al., 2009; Brå, 2010). Då medlemmar ur en broderskapsgruppering begår brott i ett vinstdrivande syfte är det inte ovanligt att han gör det som en del i en ad-hoc-gruppering, tillsammans med andra individer som inte är medlemmar i något broderskap.

I en internationell studie av Barker och Human (2009) ämnade författarna utreda brottsaktiviteten hos medlemmar i de fyra största mc-gängen. Mc-gäng förknippas ofta med organiserad brottslighet och utgör ett tydligt exempel på broderskapsgrupperingar (Brå, 1999:

6; Korsell et al., 2009; Brå, 2010). Resultatet i undersökningen visade att endast enskilda individer var rapporterade för brott, och då sällan i brottskategorier som Korsell med kollegor (2009) förknippar med organiserad brottslighet. Det är med andra ord inte alls säkert att mc- gängen kan betraktas som rena brottsorganisationer (för utförligare diskussion se t.ex. Brå, 2010).

(12)

Denna studie kommer inte att ta sin utgångspunkt i en specifik definition av begreppet organiserad brottslighet då en av forskningsfrågorna syftar till att utreda enligt vilka kriterier Kriminalvården identifierar intagna med koppling till organiserad brottslighet. För att undersökningen skall uppnå sitt syfte bör därför myndighetens definition av begreppet framkomma. För att syftet skall anses vara uppnått krävs även att behovet av att identifiera intagna med koppling till organiserad brottslighet och de särskilda insatser som riktas mot denna kategori intagna tydliggörs.

2.4 Tidigare forskning

Tillsynes existerar det i dagsläget ingen forskning om Kriminalvårdens arbete mot organiserad brottslighet. Det finns däremot internationell och viss nationell fängelseforskning som främst beskriver hur fängelsegäng och kriminella grupperingar inom anstalterna har en negativ inverkan på rättssystemet (se t.ex. DeLisi, 2003; DeLisi et al., 2004; Wood, 2006; Di Placido et al., 2006; Ruddell et al., 2006; Roxell, 2002; Gustavsson & Isaksson, 2001). Den internationella forskningen härstammar i regel från USA, där skillnader i anstaltsmiljö, strafftid o.s.v. gör att resultaten är svåra att överföra till svenska förhållanden (för utförligare diskussion se t.ex. Roxell, 2002). Forskningen beskriver bl.a. hur renodlade fängelsegäng är relaterade till problem med våld (Gaes et al., 2002), makt och ekonomi (Camp & Camp, 1985;

Fong, 1990) utpressning (Huff 1996), hot (Fong & Buantello, 1992; Gaes et al., 2002), beskyddarverksamhet (Fong & Buantello, 1992) och korruption (Huff, 1996; Irwin, 1980;

Stevens, 1997). Fängelsevåldet som beskrivs i utländsk litteratur är ofta mycket grovt, där t.ex. mord som inträdesprov i olika grupperingar inte är ovanligt. T.ex. visar en undersökning av Fong (1990) att 20 av 25 mord under 1984, och 23 av 27 mord 1985 i amerikanska fängelser var gängrelaterade uppgörelser. Den nationella forskningen utgörs främst av två studier, en översyn av kriminella gängbildningar på landets anstalter och en nätverksanalys av fängelsegäng (Roxell, 2002; Gustavsson & Isaksson, 2001).

En undersökning av Shelden (1991) visade att medlemmar av kriminella grupperingar i en anstalt i Nevada hade fler arresteringar, fler fängelsedomar och hade med större sannolikhet använt vapen vid sitt senaste brott. Samma undersökning visade även att denna fängelsepopulation i större utsträckning än den övriga rapporterades för fortsatt brottslighet under anstaltstiden, framförallt beträffande narkotika- och våldsbrott. Undersökningen har dock kritiserats (t.ex. av Gaes et al., 2002) för att inte ta hänsyn till andra riskfaktorer än gängtillhörighet.

(13)

Camp och Camp (1985) genomförde den hittills största undersökningen om förekomsten av fängelsegäng i amerikanska fängelser 1985. Resultatet visade att fenomenet förekom i 60 % av alla amerikanska häkten och anstalter, och utgjordes av 2 % av den totala fängelsepopulationen. Trots detta rapporterades denna grupp intagna vara ansvarig för 50 % av all misskötsamhet (ibid.). De kriminella grupperingarna som finns inom kriminalvårdsmyndigheter tenderar att växa sig starkare och bli mer organiserad än tidigare (Kriminalvården, 2009; Wood et al., 2002; Shelden, 1991 o.s.v.), där en undersökning av Wood (2006) visade att medlemmar ur kriminella grupperingar hade ett större inflytande över verksamheten i ett amerikanskt fängelse än var personalen hade. Woods studie visade även att blotta förekomsten av organiserade gäng på amerikanska fängelser gav de intagna bilden av att personalen inte hade någon kontroll över ordningen och säkerheten.

Även brittisk (Wood & Adler, 2001; Wood et al., 2009) och finsk (Junninen, 2008) forskning visar på liknande resultat, där intagna med koppling till organiserad brottslighet och kriminella grupperingar är överrepresenterade gällande våld och övrig brottslighet inom anstaltsmurarna. Fler grupperingar bildas och de existerande grupperingarna blir allt mer organiserade.

2001 gjorde Kriminalvården en översyn av intagna med från kriminella gängbildningar som vistades på landets anstalter (Gustavsson & Isaksson, 2001). Översynen resulterade i ett undersökningsprojekt som redovisade att de kriminella grupperingarna på anstalterna i Sverige är ett växande problem. Fler grupperingar bildas och de befintliga grupperingarna expanderar. Rapporten identifierar även de riskområden som intagna från kriminella gängbildningar utgör, t.ex. hot och våld mot personal, hot och våld mot medintagna, narkotikadistribution inne på anstalterna o.s.v. (ibid.).

Roxell (2002) har genomfört en kvalitativ nätverksanalys vars syfte var att utreda medgärningsmannaskap samt brottslighetens karaktär före, efter och under fängelsetiden hos individer som under sin anstaltsvistelse bedömts tillhöra ett fängelsegäng. Resultatet av studien visade att det var ytterst ovanligt med gemensamt deltagande i brott efter en gemensam anstaltsvistelse. Av 889 misstänkta fall av brott som ingick i materialet var det endast ett fall som berörde ett brott där två gängmedlemmar var inblandade, och det skedde då den ena fortfarande var inskriven på anstalt. Den tidigare forskningen ger en överblick över

(14)

problemområden förknippade med intagna med koppling till kriminella grupperingar, omfattningen av dessa problemområden samt en bild över hur nätverksstrukturen ser ut i dessa sammanhang.

Forskningen ovan, såväl nationell som internationell, ger enligt författaren främst en bild av de problemområden som kan relateras till intagna med gängtillhörighet och samröre med organiserad brottslighet. Resultat från tidigare forskning visar bl.a. hur intagna med koppling till kriminella grupperingar och organiserad brottslighet i större utsträckning än övriga fortsätter begå brott innanför anstaltsmurarna, i högre grad än den övriga fängelsepopulationen rapporteras för olika former av misskötsamhet samt att fenomenet är växande problem för Kriminalvårdsmyndigheter i hela världen. De kriminella grupperingarna på anstalterna expanderar och blir mer organiserade, och på vissa anstalter i USA har konsekvenserna blivit att grupperingarna har ett större inflytande över verksamheten än vad personalen har (Wood, 2006; Shelden, 1991).

3. KRIMINALVÅRD I FÖRÄNDRING

Avsnittet syftar till att beskriva den organiserade brottsligheten som ett växande problem för Kriminalvården. En intensifiering i kampen mot organiserad brottslighet har resulterat i fler klienter på landets anstalter som kräver särskilda säkerhets- och behandlingsinriktade insatser.

Som ett led i en anpassning till nya behov har Kriminalvården byggt tre säkerhetsenheter;

Kumla, Hall och Saltvik. Målgruppen är intagna med särskilt hög risk för rymning, fritagning eller fortsatt brottsaktivitet under verkställighet. Ofta anses dessa intagna ha en betydande roll inom organiserad brottslighet (Kriminalvården, 2009a; prop. 2009/10:135).

3.1 Organiserad brottslighet - ett växande problem för Kriminalvården

I såväl Kriminalvårdens (2010a) budgetunderlag som Kriminalvårdens (2009) årsredovisning fastslås att Kriminalvårdens uppgift att upprätthålla ordningen och säkerheten i anstalt har förändrats och blivit mer komplicerad. Fler intagna har koppling till organiserad och gränsöverskridande brottslighet och myndigheten förutser en kommande generationsväxling bland klienterna som tros innebära en fortsatt ökning av intagna med gängtillhörighet (Kriminalvården, 2010a).

(15)

Bakgrunden till det växande problemet kan delvis förklaras av en större satsning mot organiserad brottslighet. Våren 2006 öronmärktes t.ex. 120 miljoner kronor för att säkerställa en intensifiering i kampen mot organiserad brottslighet (Brå, 2009:19). Polisen investerade pengarna i 43 olika projekt som efter en utvärdering av Brottsförebyggande rådet visats sig vara förhållandevis framgångsrika med att lagföra personer för brott. Resultat från undersökningen visar att över 1000 år i fängelsestraff utdömdes inom ramen för projekten (Brå, 2009:19). Utöver detta utdömdes andra typer av straff som verkställs av Kriminalvårdens frivårdsverksamhet, bl.a. samhällstjänst och skyddstillsyn (SOU, 2009:80).

Projekten har med andra ord inneburit en ökning av det totala antalet individer inom Kriminalvården med koppling till organiserad brottslighet.

Den växande andelen intagna med koppling till organiserad brottslighet kan även förklaras utifrån utvecklingen utanför kriminalvårdsmiljön. Såväl i förarbetena till den nya fängelse- och häkteslagen (prop. 2009/10:135) som i statens offentliga utredning om kriminella grupperingar (SOU 2010:15) fastslås att den organiserade brottsligheten enligt EU:s officiella definition och de kriminella grupperingarna ökat i omfattning. Nya grupperingar bildas och befintliga grupperingar expanderar. Enligt Gustavsson och Isaksson (2001) är anstalterna en avspegling av samhället, vilket innebär att den utveckling som sker utanför murarna även kan ses på landets anstalter.

Gängrelaterade problem inom Kriminalvården är dock inget nytt fenomen, och en negativ utveckling skönjdes redan i början av 2000-talet (Gustavsson & Isaksson, 2001). I regleringsbrevet för år 2000 gav regeringen Kriminalvården i uppdrag att utarbeta en strategi för att motverka att intagna bildar eller upprätthåller kriminella grupperingar. Som ett led i uppdraget genomfördes en studie, som identifierade fler intagna med koppling till kriminella gängbildningar och fler kriminella grupperingar än tidigare år. Studien visade även att intagna med koppling till kriminella gängbildningar var överrepresenterade i fråga om våld, hot, narkotikasmuggling, narkotikamissbruk o.s.v. (Gustavsson & Isaksson, 2001).

Internationell fängelseforskning visar på en liknande utveckling och snarlika problemområden. En undersökning som gjordes av Fong och Buantello (1992) beskrev hur de två största fängelsegängen i USA initialt bildades för att etablera skydd för medlemmarna.

Med tiden hade dock syftet utökats till att innebära kontroll av narkotikamarknaden,

(16)

spelmarknaden, prostitution och kontraktsmord i strikt organiserade former. Behovet av skydd var dock fortfarande ett starkt motiv till att intagna på anstalterna sökte sig till dessa typer av grupperingar, varför antalet medlemmar ökat kraftigt de senaste åren. Flertalet undersökningar (se bl.a. DeLisi, 2003; DeLisi et al., 2004; Wood, 2006; Di Placido et al., 2006; Ruddell et al., 2006) ger även stöd åt påståendet att intagna som tillhör kriminella grupperingar i betydligt större utsträckning än intagna utan gängtillhörighet rapporteras för våld och annan misskötsamhet.

Utvecklingen av nya problemområden ställer ytterligare krav på Kriminalvården och dess primära uppdrag att tillgodose samhällsskyddet och minska återfallen i brott. I förorden till Kriminalvårdens (2009a) handbok om de nya säkerhetsenheterna beskriver myndighetens generaldirektör Lars Nylén hur enheterna ska bemöta ”en ny typ av organiserad kriminalitet”

som vuxit fram (Kriminalvården, 2009a, s. 6-7).

3.2 Behovet av säkerhetsenheter med särskild lagstiftning

Bakgrunden till byggnationerna av säkerhetsenheterna är de fyra spektakulära rymningarna och fritagningarna från landets högst säkerhetsklassade anstalter under 2004 (Kriminalvården, 2009a). I förarbetena till den nya fängelse- och häkteslagen (prop. 2009/10:135) fastslås dock att risken för rymning och fritagning inte är en tillräcklig grund för att den intagne ska kunna placeras på en säkerhetsavdelning. Det krävs även att det kan antas att den intagne är särskilt benägen att fortsätta allvarlig brottslig verksamhet. En sådan risk kan, beroende på omständigheterna i det enskilda fallet, ”föreligga i fråga om en intagen som begått mycket allvarliga brott eller som har anknytning till grov organiserad eller gränsöverskridande brottslighet” (prop. 2009/10:135, s. 126). Behovet av nya säkerhetsenheter ansågs även finnas då den kategori av intagna som åsyftas, bl.a. med tanke på den organiserade och gränsöverskridande brottslighetens utveckling, har ökat i antal under 2000-talet.

Tillämpningen av regler om brevgranskning, besök och telefoni har fått sin särskilda utformning på säkerhetsenheterna för att bemöta de krav som ställs (Kriminalvården, 2009a).

Lagstiftningen innebär bl.a. att all post till och från intagna på säkerhetsavdelning skall granskas (KVFS, 2009:4, 4). Syftet med granskningen är att undersöka om försändelsen (1) innehåller otillåtna föremål eller (2) är ett led i en pågående eller planerad brottslighet, ett planerat avvikande eller något annat liknande förfarande (Fängelselag, 2010:610, 7).

(17)

Vid bedömning om en intagens telefonsamtal skall avlyssnas eller inte är skälen för att den intagne placerats på säkerhetsavdelning en tungt vägande omständighet (KVFS, 2009:4, 4).

Dessa skäl medför normalt att det är nödvändigt att avlyssna telefonsamtal. Skälen för placering på säkerhetsavdelning medför normalt även att telefonsamtal inte bör medges till andra privatpersoner än nära anhöriga. I likhet med telefoni medför normalt skälen för att en intagen placeras på säkerhetsavdelning att det är nödvändigt med bevakade besök (KVFS, 2009:4, 4). Skälen för att en intagen är placerad på säkerhetsavdelning medför normalt även att besök inte bör medges till andra privatpersoner än nära anhöriga.

Tanken är även att utformningen av säkerhetsenheterna, genom en ökad personaltäthet och speciell verksamhetsform, på ett bättre sätt än de tidigare säkerhetsavdelningarna ska ge möjlighet att bemöta övriga krav som ställs på Kriminalvården (Kriminalvården, 2009a). Det handlar t.ex. om att en ökad närvaro och goda relationer till de intagna skall förebygga återfall i brott även bland de mest resistenta brottslingarna. En ökad bemanning skall även syfta till att minska risken för påverkan på personal och motverka hot och trakasserier från de intagna (ibid.).

4. METOD

Uppsatsen syftar till att undersöka varför det finns ett behov av att identifiera vilka intagna i Kriminalvården som har koppling till den organiserade brottsligheten, hur en sådan identifiering ser ut och vilka särskilda insatser som riktas mot dessa individer. Det empiriska materialet bygger på kvalitativa intervjuer och en kompletterande enkätundersökning av personal inom Kriminalvårdens underrättelsetjänst (KV-KUT), programexperter, säkerhetsexperter, personal på Placeringsenheten och Riksmottagning samt chefer inom verksamhetsgrenarna anstalt, häkte och frivård.

Valet av flera metodologiska angreppssätt innebär en metodtriangulering som skapar förutsättningar för mer tillförlitliga resultat (Bryman 2002). Att en enkätundersökning gjordes som komplement till intervjuundersökningen beror på att en intervjuundersökning med representanter för samtliga verksamhetsgrenar som arbetar mot organiserad brottslighet inom Kriminalvården hade varit för omfattande. Valet av företrädesvis kvalitativt angreppssätt kan

(18)

härledas till en önskan om att få en djupare förståelse för den problematik, de insatser och de behov som Kriminalvården relaterar till intagna med koppling till organiserad brottslighet.

Istället för att endast undersöka frågor som hur många och vilka, ämnar undersökningen besvara frågor som hur och varför.

4.1 Förförståelse

En undersökning påverkas i hög grad av den kunskap och förförståelse som finns gällande det som ska studeras. Förförståelsen som författaren till denna studie har utgörs dels av en tidigare uppsats om organiserad brottslighet, och dels av en anställning inom Kriminalvården.

Den tidigare uppsatsen syftade till att beskriva den problematik som finns kring definitionen av organiserad brottslighet och i slutändan bena ut vad organiserad brottslighet egentligen är.

Författarens anställning inom Kriminalvården har i det enskilda fallet inneburit en viss kunskap om gällande lagar, paragrafer och riktlinjer som styr det dagliga arbetet inom myndigheten, och då främst på Kriminalvårdens nya säkerhetsenheter. Därför har författaren tillägnat sig kunskap om de insatser som riktas specifikt mot intagna med koppling till den organiserade brottsligheten redan innan undersökningens början. Förkunskaperna var dock starkt begränsade till de arbetsuppgifter som var direkt knutna till anställningen, och innefattade således inte de insatser som görs av t.ex. programenheten, utvecklingsenheten, Riksmottagningen, Placeringsenheten, KV-KUT eller säkerhetsgrupperna.

Konsekvensen av författarens förförståelse innebär att det påverkar hur tolkningen av uttalanden i intervjuerna och svaren i de enkäter som mottogs. Det finns på så sätt en sannolikhet att jag inte möjliggör för olika perspektiv att komma fram i undersökningen. I och med en sådan medvetenhet har ambitionen varit att kritiskt förhålla mig till detta i analysarbetet, t.ex. genom att använda mig av metodtriangulering (Bryman, 2002) vid datainsamlingen och meningskoncentration (Kvale, 1997) vid analysen.

4.2 Metodtriangulering: intervjuer och enkäter

Metodtrianguleringen består i att kvalitativa intervjuer kompletteras av en enkätundersökning.

Denna typ av metodtriangulering kan vara problematisk om olika undersökningar genererar motstridiga resultat. Inom ramen för denna undersökning uppstod dock aldrig det problemet, då uppgifterna från undersökningsmetoderna kompletterade och bekräftade varandra.

(19)

4.3.1 Urval

Intervjuundersökningen bygger på intervjuer med fyra tjänstemän som var och en representerar olika delar av Kriminalvårdens organisation. En av dessa är kriminalvårdsinspektör på anstalt, en är programledare på anstalt, en är samordnare på häkte och en är frivårdsinspektör på ett frivårdskontor. Valet av intervjupersoner baseras på att arbetet mot organiserad brottslighet inom Kriminalvården är mångfacetterat och att flera infallsvinklar är betydande för helhetssynen.

Enkätundersökningen bygger på ett större urval från ett större antal verksamhetsområden.

Urvalet har baserats på författarens förkunskaper om de olika funktionerna inom Kriminalvården och de arbetsuppgifter som är kopplade dit. Enkäten besvarades av representanter från KV-KUT, regionala och nationella programteam, Riksmottagningen, utvecklingsenheten, Placeringsenheten, samt regionala och nationella säkerhetsgrupper.

Personal inom programområdet arbetar antingen med utveckling och implementering av nya behandlingsprogram eller håller i program tillsammans med intagna. Kriminalvårdens underrättelsetjänst arbetar med att inhämta, bearbeta och analysera olika typer av information.

Säkerhetsexperter på antingen regional eller central nivå arbetar med alla typer av säkerhetsrelaterade arbetsuppgifter. Placeringsenheten och Riksmottagningen (se avsnittet 2.1) utgör två särskilda verksamhetsgrenar inom myndigheten.

Av 32 utskickade enkäter inkom 24 svar, vilket ger en svarsfrekvens på 75 %. Det totala bortfallet utgjordes således av 8 individer, där den främsta anledningen som redovisades var tidsbrist. Därutöver förekom internt bortfall då enskilda frågor lämnades obesvarade. I samtliga fall handlade det här om att undersökningsdeltagarna saknade relevant kunskap på specifika områden.

Urvalen kan betraktas som strategiska, då ambitionen var att inför intervjuerna och enkätundersökningen få en spridning inom myndigheten gällande såväl arbetsuppgifter som verksamhetsställe. Personerna i undersökningen har valts ut efter deras arbetsuppgifter och arbetsplats, i syfte att få en bred bild av Kriminalvårdens arbete mot organiserad brottslighet.

4.3.2 Intervjuer

Valet av intervjuundersökning baseras till viss del på att frågeställningarna inte enbart kan besvaras via befintlig dokumentation eller en enkätundersökning. Intervjumetoden är flexibel

(20)

och möjliggör att informationen som ges kan följas upp under intervjun (Bryman, 2002).

Intervjuerna som gjorts har varit kvalitativa och semistrukturerade. Inledningsvis redovisades ett förhållandevis tydligt fokus för intervjun, därefter har vissa teman varit fokuserade utifrån en intervjuguide (bilaga 9.3) som har givit en ram för vad intervjun ska behandla utan att ställa krav på fasta frågor eller svarsalternativ (Bryman, 2002). Denna form av intervjuer har valts då det varit möjligt att utöver de tänkta frågorna ställa ytterligare frågor och på så sätt följa upp intressanta dimensioner som framträtt ur svaren.

Utgångspunkterna för de skilda intervjuerna har baserats på gemensamma frågeställningar.

Grundfrågor var: 1) definitionen av organiserad brottslighet, 2) varför det finns ett behov av att identifiera intagna med koppling till organiserad brottslighet och 3) vilka insatser som riktas mot organiserad brottslighet och dessa har varit återkommande vid varje intervju.

Däremot har intervjuerna utformats något olika eftersom intervjupersonerna representerar olika delar av Kriminalvården med olika arbetsuppgifter och inriktningar. Detta har kommit till uttryck genom att följdfrågor och uppföljningsfrågor har anpassats till aktörernas olika kunskapsområden och hur den specifika verksamhetsgrenen bedrivs. Att anpassa intervjun efter intervjupersonens förutsättningar har gjorts i syfte att få en djupare förståelse för hur arbetet mot den organiserade brottsligheten bedrivs.

4.3.3 Enkäter

Valet av enkätundersökning baseras på att metoden kan göras på ett förhållandevis stort urval såväl i relation till en viss kostnad som i relation till tiden (Ejlertsson, 2005). I detta fall har enkätundersökningen även kunnat genomföras inom ett större geografiskt område. Enkäterna utformades med 20 öppna frågor (bilaga 9.2). I normalfallet väljs ofta slutna frågor i denna typ av undersökningsmetod (Bryman, 2002). En stor fördel med öppna frågor i detta sammanhang var dock att frågorna lämnade utrymme för oförutsedda svar som annars inte ingått i svarsalternativen. Morse och Richards (2007) anser att öppna frågor, där respondenterna ges möjlighet att fritt utarbeta ett svar, kan betraktas som intervjuer även om frågorna ställs och besvaras skriftligt. I denna studie har dock metodförfarandet benämnts som enkäter.

I samband med att enkäterna skickades ut bifogades även ett följebrev (bilaga 9.1).

Följebrevet redogjorde för syftet med undersökningen, vilka som valts ut till undersökningen,

(21)

en upplysning om att undersökningen är frivillig samt de etiska riktlinjerna för undersökningen.

Det finns flertalet fördelar med en enkätundersökning. I detta fall har det varit betydligt billigare och enklare att administrera än intervjuer med samma population. Enkäter medför heller ingen intervjuareffekt, vilket innebär att svaren som lämnas av respondenterna kan påverkas av mitt kön, min etnicitet och min ålder. Värt att notera är även att respondenterna i detta fall är kollegor till författaren. Enkätundersökningen är även enklare att anpassa efter respondenternas behov, eftersom enkäterna kan besvaras då respondenterna har tid och möjlighet att göra så (Bryman, 2002). I denna undersökning finns även respondenter representerade vars arbetsuppgifter är sekretessbelagda, vilket medfört att de uttryckligen begärt att få besvara frågor i digital form. Detta för att de svar som lämnas skall kunna granskas juridiskt och sekretessprövas.

4.3.4 Tillvägagångssätt

Intervjuerna ägde rum på respektive representants arbetsplats och varade i 30-60 minuter.

Frågornas fokus låg på att besvara 1) hur Kriminalvården definierar begreppet organiserad brottslighet, 2) om det finns ett behov av att identifiera intagna med koppling till den organiserade brottsligheten, 3) vilket hot intagna med koppling till den organiserade brottsligheten utgör under verkställighet, 4) vilka kriterier som krävs för att intagna skall identifieras som en del av den organiserade brottsligheten och 5) vilka särskilda insatser som riktas mot dessa individer.

Intervjuerna spelades in med hjälp av teknik för datalagring, transkriberades och skrevs ut i direkt anslutning till intervjuförfarandet. Intervjuerna skrevs ner i stort sett ordagrant, ofta i citatformat, för att inte utelämna information som har betydelse för resultatet. Inspelningar av intervjuer kan utgöra ett viktigt underlag för tolkningar eftersom intervjuaren kan lägga sin fokus på samtalet samt iaktta intervjudeltagarens kroppsspråk, tonfall o.s.v. under intervjuförfarandet. Kroppsspråk, tonfall o.s.v. var dock ingenting som dokumenterades.

Enkätundersökningen skickades ut via Kriminalvårdens interna mailsystem. Enkätens utformning var standardiserad och på så sätt oberoende av vilken verksamhetsgren mottagaren var verksam inom. De frågeställningar som behandlades i enkäten var i mångt och mycket överrensstämmande med de frågor som behandlades i intervjuerna. Enkätmottagnarna gavs en

(22)

månad att besvara enkäten och återsända den. Då tiden löpt ut skickades en påminnelse till de personer som inte återkommit med ett svar eller en anledning till att intervjun inte besvarades.

I fyra fall återkom enkätmottagnarna skriftligt i ett mail där de förklarade att det inte fanns utrymme att besvara enkäten inom ramen för deras övriga arbetsuppgifter.

4.3.5 Analysmetod

Materialet från såväl transkriberade intervjuer som enkätsvar analyserades utifrån fenomenologins meningskoncentration. Meningskoncentration används företrädesvis vid analys av intervjuer (Kvale, 2009), men ansågs lämplig även vid analys av enkätsvaren då öppna frågor uteslutande gav berättande svar. Kvale (1997) beskriver analysmetoden genom att dela in den i flera olika steg;

1. Författaren gick igenom hela textmaterialet från de transkriberade intervjuerna och enkätsvaren flertalet gånger för att skapa sig en helhetssyn.

2. Författaren fastställer begrepp (meningsenheter) så som de beskrivs av respondenterna. Meningsenheterna utgörs av citat från såväl enkät- som intervjusvar.

3. Meningsenheterna utvidgas till mer generella begrepp (kategorier) så som de uppfattas av författaren (se tabell 1).

4. Frågor ställs av författaren till meningsenheterna utifrån undersökningens syfte och frågeställningar, t.ex. ”hur ser denna informant på begreppet organiserad brottslighet?”

5. Kategorierna förenas slutligen under tre teman; (1) varför det finns skäl för Kriminalvården att identifiera intagna med koppling till organiserad brottslighet, (2) enligt vilka kriterier en sådan identifiering sker och (3) vilka särskilda insatser som riktas till intagna med koppling till organiserad brottslighet.

Kärnan i själva analysmetoden är enligt Kvale (1997) att på ett lämpligt sätt koncentrera intervju- och enkätrespondentens svar till en väsentlig innebörd som är i relation till studiens syfte och frågeställningar. För varje informant skapades tre dokument med en tabell med tre kolumner i varje. Varje dokument motsvarade de tre teman som framträdde under analysen. I kolumnen ”Meningsenhet” skrevs citat in från intervju- och enkätrespondenterna, i kolumnen

”Kategori” utvidgades begreppet och i kolumn tre koncentrerades kategorierna till ett

”Tema”.

(23)

Tabell 1. Exempel på det tredje steget i meningskoncentreringsanalysen, där meningsenheter utformas till mer generella kategorier och förenas i olika teman.

Meningsenhet Kategori Tema

”Intagna med koppling till organiserad brottslighet tenderar att utsätta andra intagna för hot och våld, men riskerar även att själva utsättas, t.ex. från medlemmar av

rivaliserade grupper. Därför är det viktigt att ha den kunskapen vid placering av intagna ur denna kategori.”

Risk för hot och våld mot medintagna

Risk för egen säkerhet

Behov av identifiering

De olika kategorierna sammanställdes sedan i tre olika dokument, ett för varje tema. Utifrån dessa genomförde författaren en djupare analys genom att rikta frågor till meningsenheterna, en analys som presenteras i resultatdelen; varje huvudrubrik utgörs av ett tema, tabell 2-4 utgör en redovisning av kategorier och varje citat utgör exempel på meningsenheter.

Fördelar med analysmetoden kan vara att innehållet blir mer lättläst och begripligt för läsaren samt att den kan erbjuda läsaren en lättöverskådlig bild av undersökningens resultat utan att gå för djup in i varje enskild del. En nackdel kan vara att analysen av intervju- och enkätpersonernas utsagor blir starkt påverkad av vad forskaren anser vara väsentligt och oväsentligt i undersökningen. Risken är då att studiens resultat blir alltför vinklat av vad författaren anser vara relevant att redovisa. Vid analys med meningskoncentration är det vanligt att exemplifiering och förtydligande görs genom att lyfta fram citat. I resultatdelen kan dessa citat ses i kursiv stil.

4.3 Validitet och reliabilitet

Många kvalitativt inriktade forskare har haft en diskussion om hur pass relevanta begrepp som validitet och reliabilitet är för kvalitativ forskning (Bryman, 2002). Validiteten i denna studie handlar framförallt om i vilken utsträckning svaren i intervjuerna gör det möjligt för författaren att svara på de teoretiska frågeställningarna. Med andra ord, om det är möjligt för författaren att utifrån de svar denne erhållit besvara frågorna om behovet att identifiera

(24)

intagna med koppling till organiserad brottslighet, hur en sådan identifiering ser ut och vilka särskilda åtgärder som riktas mot dessa individer. Det kan vara problematiskt om de personer som deltagit i enkätundersökningen inte har tillräcklig kunskap kring områden som berör de teoretiska frågeställningarna. Undersökningen kan även påverkas av att deltagarna inte vill, alternativt inte har möjlighet, att uttala sig om olika företeelser och att det på så vis utesluts information som är relevant för frågeställningarna.

Reliabiliteten i intervju- och enkätundersökningen handlar bl.a. om i vilken utsträckning den information som framkommer i undersökningsmetoderna överrensstämmer med varandra, och huruvida andra forskare skulle nå samma resultat utifrån materialet, d.v.s. huruvida studien i fråga är replikerbar. Validitet och reliabilitet i denna studie diskuteras djupare i avsnittet

”Diskussion”.

4.4 Etiska aspekter

Etiska överväganden är viktiga, och i denna studie har hänsyn tagits till de fyra etiska kraven som preciseras i Vetenskapsrådets forskningsetiska principer (Ejlertsson, 2005; Bryman, 2002).

Informationskravet innebär att de deltagande personerna på ett strukturerat sätt har informerats om studien, dess syfte och frivilligheten att delta. Denna information gavs i följebrevet i enkätundersökningen (bilaga 9.1) och innan intervjuerna påbörjades i intervjuundersökningen.

Samtyckeskravet innebär att de deltagande personerna har informerats om rätten att själva bestämma över sin medverkan, varför samtycke har inhämtats. I samband med enkätundersökningen innebar ett svarande att man har samtyckt till att medverka. Möjligheten att avböja medverkan har delgivits inför varje intervjutillfälle.

Konfidentialitetskravet innebär att deltagarna i studien har givits största möjliga konfidentialitet, vilket bl.a. innebär att enskilda individer inte skall kunna identifieras av utomstående. Konfidentialitetskravet innebär även att uppgifter som lämnats har förvarats på ett sådant sätt att obehöriga inte kan ta del av dem.

(25)

Nyttjandekravet innebär att de insamlade uppgifter om enskilda personer endast får användas för det ändamål som studien avser och inte i något annat sammanhang. Anteckningar som förts under intervjuer och de enkäter som inkommit som svar har makulerats efter slutförandet av denna studie.

5. RESULTAT

Resultatdelen kommer att struktureras utifrån studiens tre forskningsfrågor; (1) behovet av identifiering av intagna med koppling till organiserad brottslighet, (2) kriterier för identifiering av intagna med koppling till organiserad brottslighet och (3) särskilda insatser som riktas till intagna med koppling till organiserad brottslighet. Inom ramen för forskningsfrågorna ryms olika teman, kriterier och meningsenheter som framkommit vid analys av materialet. Under varje frågeställning särskiljs dessutom de resultat som framkommit i enkätundersökningen från de svar som framkommit i intervjuundersökningen.

5.1 Behovet av identifiering

I förordningen (2007:1172) med instruktion för Kriminalvården framgår att myndigheten särskilt ska vidta åtgärder som syftar till att brottslighet under verkställigheten förhindras, frigivningen förbereds, narkotikamissbruket bekämpas och innehållet i verkställigheten anpassas efter varje individs behov. För att på bästa sätt fullfölja det uppdrag som ålagts dem, anser Kriminalvården att det finns ett tydligt behov av att identifiera intagna med koppling till organiserad brottslighet. En distinktion har gjorts mellan det mer kvantifierbara resultatet från enkätundersökningen och den mer kvalitativt inriktade informationen som utvunnits ur intervjuerna.

5.1.1 Behovet av identifiering - resultat från enkätundersökning

Avsnittet syftar till att ge en kvantifierad bild av de riskområden som utgörs av intagna med koppling till organiserad brottslighet utifrån enkätundersökningen. Av undersökningen framkommer att flertalet undersökningsdeltagare (t.ex. enkätrespondenterna (ER.) 2; 3; 6; 7;

14; 15; 16) anser att det finns ett tydligt behov av att identifiera intagna med koppling till organiserad brottslighet då den kunskapen behövs för att myndigheten skall kunna vidta de åtgärder som krävs, t.ex. kontrollera kommunikation, ha en idé om placering, hindra utrymme

(26)

för tillväxt etc. Utifrån de uppgifter som framkommit i enkätsvaren är det primära behovet av att identifiera intagna med koppling till organiserad brottslighet säkerhetsmässigt. Totalt identifierades sex områden där dessa intagna utgör en särskilt stor säkerhetsrisk (tabell 2).

Tabell 2. Sammanställning av respondenternas svar rörande frågor om riskområden som förknippas med intagna med koppling till organiserad brottslighet. Siffrorna anger antalet respondenter som omnämner ett visst

riskområde (X) i sin enkät (bilaga 9.3) och det totala antalet undersökningsdeltagare (N).

Riskområde X N

Risk för fortsatt kriminell verksamhet 22 24

Risk för hot och våld mot medintagna 19 24

Risk för egen säkerhet 12 24

Risk för påverkan på personal 4 24

Risk för rymning eller fritagning 21 24

Risk för etablering och nyrekrytering 14 24

Summa 92 24

Ett av Kriminalvårdens viktigaste uppdrag är att hindra intagna från att fortsätta sin kriminella verksamhet under verkställighet i anstalt eller under häktestiden. På huvudkontorets säkerhetsgrupp (ER.15) menar man att de hotbilder som finns från kriminella med koppling till organiserad brottslighet är individuella, men generellt därför att de fortsätter arbeta med sin kriminalitet under verkställigheten. Det stora kontaktnätet i frihet ger även en förhöjd risk för rymning och fritagning (ibid.). En överrepresentation av intagna ur kriminella grupperingar på isoleringsavdelningar på landets anstalter vittnar vidare om en förhöjd risk för våld eller hot mot medintagna. Intagna som ingår i erkänt kriminella grupperingar har, eller i vart fall tros ha, ett starkt våldskapital vilket även verkar för en bred rekryteringsbas. I enkätundersökningen framgår vidare att det förekommer att personal utsätts för våld från denna kategori intagna, även om det är betydligt vanligare att denna kategori intagna försöker utöva hot för påverkan på personalen (ER. 6). Ett vidare resonemang kring ovan nämnda riskområden framkommer i den kompletterande intervjuundersökningen.

5.1.2 Behovet av identifiering - resultat från intervjuundersökning

Följande avsnitt ämnar ge en mer kvalitativ syn på de riskområden som identifierats bland intagna med koppling till organiserad brottslighet utifrån intervjuundersökningen. En kriminalvårdsinspektör på anstalt beskriver bl.a. hur grupptillhörigheten i sig utgör ett hot för våld i generell mening. Det handlar ofta om att ”… dessa individer har ett rykte att leva upp till. Det kan handla om att försvara den kriminella grupperingens anseende, det kan handla om interna stridigheter med rivaliserade grupperingar, det kan handla om att utsätta andra

(27)

intagna för fysiskt våld för egen vinnings skull o.s.v.” (Intervjuperson (IP.) 1). Intagna som har koppling till organiserad brottslighet riskerar därför även att själva utsättas för våld och hot. Det är inte ovanligt att olika kriminella grupperingar ligger i konflikt med varandra, och att det således finns ett behov av att differentiera mellan intagna med sådana grupptillhörigheter.

Samma undersökningsdeltagare beskriver vidare hur det hur hoten från denna kategori intagna ofta får helt andra konsekvenser än hot från övriga intagna då ”… dessa hot ofta är subtila och svåra att ta på. En intagens koppling till organiserad brottslighet har betydelse, då det ofta krävs lindrigare hot för att det ska få en effekt” (IP. 1). Detta ses som ett problem då subtila och mindre hot sällan får negativa konsekvenser för den intagne i fråga. Ofta kan det även vara fråga om trakasserier som riktas mot personal. Det är även vanligt förekommande att intagna som kommit långt i sina kriminella karriärer ålägger andra intagna att utföra hot- och våldshandlingar åt dem, så att de själva slipper ta konsekvenserna.

För att kunna rymma eller fritas från landets högst säkerhetsklassade anstalter och/eller häkten krävs ofta en gedigen planering och stora resurser, kriterier som tenderar att stämma in på intagna med koppling till organiserad brottslighet (IP. 2). En intervjudeltagare beskriver hur intagna som rymmer eller fritas från slutna anstalter och säkerhetshäkten ofta har ett kriminellt kontaktnät och/eller fyller en viktig funktion inom en kriminell gruppering på utsidan. Han beskriver hur han ”… uppfattar att typexempel på sådana individer är ledare inom kriminella gäng eller individer med expertfunktioner inom organiserad brottslighet”

(IP. 2).

Ett ytterligare skäl att identifiera intagna med koppling till organiserad brottslighet anses vara de kriminella grupperingarnas etablering och expandering innanför anstaltsmurarna.

Anstaltstiden är för många intagna ett tillfälle att knyta nya kontakter och ansluta sig till olika kriminella grupperingar (IP. 2). Då kriminella grupperingar ofta ses som ett skydd innanför murarna finns det en bred bas av intagna att rekrytera från. En intervjudeltagare (IP. 4) beskriver även hur de kriminella grupperingarna erbjuder en tillhörighet som många intagna saknat livet igenom.

(28)

Även inom frivården anser man att det finns ett behov av att identifiera dessa individer då det är ”… lättare att förstå att vi har svårt att påverka dem till förändring, när de har så starka påtryckningar från andra” (IP. 3).

Sammanfattningsvis framkommer det i såväl enkät- som intervjuundersökning att de främsta behoven av att identifiera intagna med koppling till organiserad brottslighet är säkerhetsmässiga. Behoven bottnar främst i Kriminalvårdens övergripande målsättning att motverka rymning, fritagning och fortsatt brottslig verksamhet under pågående verkställighet.

Behovet är även kopplat till att intagna med koppling till organiserad brottslighet är starkt förknippade med våld och hot mot medintagna, risk för egen säkerhet, risk för påverkan på personal och risk för etablering och nyrekrytering.

5.2. Kriterier vid identifiering

För att möjliggöra en identifiera av intagna med koppling till organiserad brottslighet måste begreppet organiserad brottslighet först definieras. I likhet med frågan om vad som är organiserad brottslighet eller inte, brottas Kriminalvården med frågan om vilka intagna som är en del av organiserad brottslighet och vilka som inte är det. Även resultatet på tema 2 kommer att delas upp mellan en mer kvantitativ redovisning från enkätformuläret och en mer kvalitativ beskrivning av resultatet från intervjuundersökningen.

5.2.1 Kriterier vid identifiering - resultat från enkätundersökning

Avsnittet syftar till att, utifrån vad som framkommit i enkätundersökningen, redovisa de kriterier som anställda inom Kriminalvården anser vara typiska för intagna med koppling till organiserad brottslighet. Undersökningen visar att det råder en stor tveksamhet kring vad som är att anses som organiserad brottslighet bland myndighetens anställda. En representant från Kriminalvårdens huvudkontor (ER. 15) fastslår dock att myndigheten officiellt sätt tillämpar den EU-gemensamma definitionen (se avsnittet 2.2), även om den inte alltid tillämpas rent praktiskt i bedömningen av en intagen ur säkerhetssynpunkt. Efter en genomgång av det insamlade datamaterialet anses sex kriterier vara särskilt framträdande vid identifiering av intagna med koppling till organiserad brottslighet (tabell 3).

Tabell 3. Sammanställning av respondenternas svar rörande frågor om kriterier för identifiering av intagna med koppling till organiserad brottslighet. Siffrorna anger antalet respondenter som omnämner ett visst kriterium (Y) i sin enkät (bilaga 9.3) och det totala antalet undersökningsdeltagare (N).

(29)

Kriterium Y N

Organisationsgrad 14 24

Etablering 8 24

Medlemsantal 10 24

Brottets beskaffenhet 4 24

Internationell anknytning 12 24

Ekonomisk vinning 11 24

Summa 59 24

De obligatoriska variablerna är även relativt frekvent återkommande då enkätdeltagarna ombeds att definiera begreppet organiserad brottslighet (se tabell 3). I likhet med den officiella definitionen beskrivs fenomenet ofta i vaga termer. Det talas om en brottslighet som strävar efter ekonomisk vinning (ER. 19) eller planerade brott som begås av flera personer (ER. 8). Vissa anställda (t.ex. ER. 24; ER. 12) exemplifierar organiserad brottslighet med kriminella nätverk från forna öststaterna medan andra (t.ex. ER. 2; ER. 4) hänvisar till medialt uppmärksammade gäng med gemensamma tatueringar, regler och en stark hierarkisk struktur.

Organisationsgrad och etablering är två kriterier som enligt enkätrespondenterna särskiljer organiserad brottslighet från kriminella gäng och nätverk. Individer som identifieras som en del av organiserad brottslighet har ofta ett stort kriminellt kontaktnät som planerar och genomför avancerade brott eller avancerad brottslighet, såväl inom landet som med internationell anknytning (t.ex. ER. 15; ER. 19; ER. 23). Denna brottslighet kräver till sin natur ett medlemsantal på tre personer eller fler. Brottens beskaffenhet beskrivs antingen som spektakulära eller systematiska, där jämförande paralleller dras till helikopterrånet i Västberga och utpressning eller beskyddarverksamhet inom restaurangbranschen. Motivet bakom dåden är alltid ekonomisk vinning, ofta med stora ekonomiska summor inblandade. Flertalet kriterier som framkommit i enkätundersökningen diskuteras mer djupgående i studiens intervjuundersökning.

5.2.2 Kriterier vid identifiering - resultat från intervjuundersökning

Den mer kvalitativt inriktade informationen som framkommit i studiens intervjuundersökning belyser de kriterier som anses vara typiska för intagna med koppling till organiserad brottslighet i ett vidare perspektiv. I undersökningen framkommer att Kriminalvården anser att individer ur kriminella gäng kan föröva brottslighet som är att anses som organiserad, men betonar samtligt att ”ett kriminellt gäng kan begå brott som inte är organiserade på något annat sätt än att de har en gemensam tillhörighet.” (IP. 4). Även om intervjudeltagarna

(30)

därför sällan likställer organiserad brottslighet med kriminella gäng finns det återkommande definitioner om starkt profilerade individer som kan kopplas till en specifik tillhörighet genom tatueringar, symboler och andra attribut. En intervjuperson beskriver hur den organiserade brottsligheten ”… använder sitt rykte till att skapa rädsla och påverka individer för egen vinnings skull. Dem utmärker sig ofta genom tatueringar, symboler på väggarna och benämningar som 1 % -gäng. Detta rykte skapar ofta genom massmedias skildring av den organiserade brottsligheten som spektakulär” (IP. 2).

Samtliga intervjudeltagare betonar att graden av organisation har stor betydelse vid definieringen av organiserad brottslighet. Graden av organisation har bl.a. betydelse för den kriminella verksamhetens bestående över tid (IP. 1), dess medlemsantal och våldskapital (ibid.) och dess dragningskraft bland yngre kriminella (IP. 4). En intervjuperson beskriver hur

”… nya kriminella grupperingar dyker upp med jämna mellanrum, men att konkurransen på den kriminella marknaden och bristen på organisation ofta gör att dessa slås ut ganska fort.

Då det dyker upp nya organisationer som försöker ta marknadsandelar är polisen även ganska snabba på att rikta särskilda insatser mot dessa, i syfte att splittra grupperingen innan den hunnit bli etablerad. Sådana insatser är svårare att rikta mot organisationer som redan hunnit få ett starkt fäste i landet” (IP. 1).

En intervjudeltagare beskriver vidare hur den organiserade brottslighet alltid har ekonomiska motiv, även om ”… kriminella grupperingar, som t.ex. MC-gängen, ofta vill ge ett sken av att de bara förenas via ett gemensamt motorcykelintresse. Om så vore fallet finns det en rad andra motorcykel klubbar som inte sysslar med några kriminella aktiviteter.” (IP. 2). Vidare menar han istället att ”… det som är gemensamt för medlemmar i MC-gängen är strävan efter snabba pengar som inte kräver hårt arbete. Det märks tydligt hur denna typ av kriminella grupperingar sysslar med den typ av brottslighet som ger mest pengar i förhållande till samhällets straffsatser. Istället för att syssla med bankrån smugglas det cigaretter och alkohol.” (IP. 2.).

Flertalet intervjudeltagare (IP. 2; IP. 3) beskriver hur valet av brottslighet samt organisationsgrad och etablering gör att brotten i högre utsträckning har en internationell koppling idag än tidigare. Olika typer av smugglingsbrott kräver ofta kontakter i andra länder, vilket underlättas om organisationerna är internationella (IP. 2).

References

Related documents

Enligt paragrafen ska lagen gälla vid särskilt beslutad myndighets- överskridande samverkan för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet av angivna slag..

Den som, på något annat sätt än som anges i 1 §, otillbörligen utför en gärning som syftar till att tvinga eller hindra en tjänsteman i hans eller hennes myndighetsutövning

Enligt en lagrådsremiss den 27 januari 2011 (Justitiedepartementet) har regeringen beslutat att inhämta Lagrådets yttrande över förslag till.. lag om ändring i lagen (1998:506)

11 § andra stycket riksdagsordningen beslutat att inhämta Lagrådets yttrande över huruvida det i regeringens proposition 2007/08:144 (Sveriges antagande av rambeslut om kampen

Det är mot bakgrund av ovan viktig att snarast komma till ett beslut om kronvittnen skall medges strafflindring i svensk rätt, för att inte den enskildes rättssäkerhet skall

Ökningen nyligen av våld och brott i Östtimor avspeglar en ökad ansträngning av organiserad brottslighet att rekrytera timoreser för deltagande i olagliga

Det framkommer i rapport 5 att kvinnor ofta har en roll som chaufför i kriminella nätverk kopplande till narkotikabrottslighet, där framkommer också att kvinnor kan ha logistiska

Syftet med uppsatsen är att, genom att applicera EU:s definition av organiserad brottslighet på fiktiva fallexempel i tre filmer, undersöka om definitionen ger tydliga riktlinjer