Språkutveckling genom musik: En intervjustudie om musik som verktyg för språkutveckling i förskolan

Karlstads universitet 651 88 Karlstad Estetisk-filosofiska fakulteten

Estetiskt Lärande

Linda Freundt

Språkutveckling genom musik

En intervjustudie om musik som verktyg för språkutveckling i förskolan

Language Development Through Music

An interview study of music as a tool for language development in preschool

Examensarbete 15 poäng Lärarprogrammet

Datum: 2012-10-31 Handledare: Adrian Velicu

Abstract

The purpose of my report was to find out how music can benefit the language development of children, whilst getting a glimpse of how the educators in preschools use music as a tool for the language development of children. During the course of the report I’ve used the sociocultural perspective theory as a foundation to stand on, this is most of all visible in my analysis and discussion of the result.

In the result we can see that the educators possess insight in the importance of music in childrens development, and that they therefore give music a lot of room in their work. Songs where rhyme and language play are allowed are common elements at the preschool that attracts the children and makes them want to partake. Songs sung with movement is a commonly used combination which also serves to further lift the childrens language development when they, through movement, give meaning to the lyrics.

It does however take a devoted educator to make music with the preschool children and to support them and making them want to do it. The educator must be aware of the importance of the social interaction to make use of music seem important to the children. When music is made that moment has to be a harmonic and safe moment to create room for the children to learn and grow, not least in a linguistic manner.

Educators who aren’t aware of how they present themselves to the children, and how doesn’t show any interest or curiosity in what’s being done will rub off their emotions onto the children increasing the risk of no learning or development taking place.

Keywords: Language development, music, interaction, socio-cultural perspective, preschool

Sammanfattning

Syftet med min undersökning var att ta reda på hur musik kan gynna barns språkutveckling och samtidigt få en inblick i hur pedagoger i förskolan arbetar med musik i syfte att utveckla barnens språk. Under undersökningens gång har jag haft det sociokulturella perspektivet som en teori att stå på, detta syns framförallt när jag analyserar och diskuterar mitt resultat.

Genom resultatet kan vi se att pedagogerna innehar insikt om hur viktig musik kan vara för barnen och deras utveckling och att de därför ger mycket plats åt musicerande i verksamheten. Sånger där rim och lek med språket tillåts är vanliga moment på förskolan och som lockar barnen till att vilja delta. Rörelser till sångerna som sjungs är en vanligt förekommande kombination och som också lyfter barnens språkliga utveckling då de genom rörelserna får mening till texten som sjungs.

Att musicera tillsammans med barn i förskolan kräver dock en engagerad pedagog som bryr sig om, stöttar och väcker lust hos barnen. Pedagogen måste vara medveten om att det sociala samspelet är en viktig del för att musikstunden ska kännas meningsfull för barnen. En harmonisk och trygg miljö i enlighet med musikstunden skapar tillfällen där barnen kan lära och utvecklas, inte minst språkligt. En pedagog som inte är medveten om hur dess förhållningssätt till barngruppen är, och som inte visar intresse och nyfikenhet inför barnen smittar över dessa känslor på dem och risken för att lärande och utveckling uteblir ökar.

Nyckelord: språkutveckling, musik, samspel, sociokulturellt perspektiv, förskola

I NNEHÅLLSFÖRTECKNING

1.  INLEDNING  ...  1  

1.1  BAKGRUND  ...  1  

1.2  SYFTE  OCH  FRÅGESTÄLLNINGAR  ...  2  

2.  TEORI  OCH  LITTERATURGENOMGÅNG  ...  3  

2.1  DET  SOCIOKULTURELLA  PERSPEKTIVET  ...  3  

2.2  BARNS  SPRÅKUTVECKLING  ...  5  

2.3  PEDAGOGENS  ROLL  FÖR  BARNS  SPRÅKUTVECKLING  I  FÖRSKOLAN  ...  7  

2.4  SPRÅKUTVECKLING  GENOM  MUSIK  ...  9  

3.  METOD  ...  13  

3.1  DATAINSAMLING  ...  13  

3.2  URVAL  ...  13  

3.3  GENOMFÖRANDE  ...  14  

3.4  VALIDITET  ...  15  

3.5  DATABEARBETNING  OCH  ANALYSFÖRFARANDE  ...  15  

4.  RESULTAT  ...  16  

4.1  MUSIK  I  FÖRSKOLAN  ...  16  

4.2  PEDAGOGROLLEN  VID  MUSIKSTUNDEN  ...  18  

4.3  SPRÅKINLÄRNING  GENOM  MUSIK  ...  19  

4.4  MUSIK  OCH  DET  SOCIALA  SAMSPELET  ...  22  

4.5  SLUTSATS  AV  RESULTAT  ...  23  

5.  DISKUSSION  ...  25  

KONSEKVENSER  ...  29  

SLUTORD  ...  31  

REFERENSER  ...  32   BILAGA  ...    

1. Inledning

1.1 Bakgrund

De estetiska ämnena såsom dans, drama, musik, bild och rörelse är något som ligger mig varmt om hjärtat. Genom min förskollärarutbildning på Karlstad Universitet där jag hade just estetiskt lärande som inriktning har jag utvecklat om möjligt än mer kärlek åt ämnet där vi får chansen att uttrycka oss med hela kroppen. När jag skulle bestämma mig för ämne till examensarbete så föll mitt val på att inrikta mig djupare på musiken som uttrycksmedel, dels för att musik alltid spelat en viktig roll i mitt liv och för att jag även sett hur musik tar stor plats på många förskolor idag. Även om man som pedagog kanske inte är den bästa på att spela instrument eller sjunga anser jag att det fortfarande är viktigt att våga bjuda barnen på stunder av musik eftersom effekten av dem kan ge så mycket tillbaka.

I läroplanen står det att förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin skapande förmåga och sin förmåga att förmedla upplevelser, tankar och erfarenheter i många uttrycksformer som lek, bild, rörelse, sång och musik och drama samt att förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar nyanserat talspråk, ordförråd och begrepp samt sin förmåga att leka med ord, berätta, uttrycka tankar, ställa frågor, argumentera och kommunicera med andra (Skolverket, Lpfö 98, rev. uppl. 2010, s.10). Tack vare min utbildning har jag fått med mig kunskap om hur vi pedagoger kan arbeta med estetiska uttrycksformer för att lära på ett lustfyllt sätt utan att barnen behöver känna press och stress, något som också samtidigt gör att vi som pedagoger får med oss de krav på undervisningen som läroplanen ställer på oss. Jag vet att jag kommer att arbeta genom dessa hjälpmedel i framtiden i mitt framtida yrke som förskollärare och det ska bli en ära att få arbeta estetiskt i förskolan tillsammans med barnen.

Språkstimulering är något som vi måste låta barnen på förskolan möta dagligen idag och eftersom mitt estetiska intresse är snäppet större för musik än för de andra estetiska ämnena, och eftersom jag ser det som ett hjälpmedel som kan ge just det, kommer det här examensarbetet att handla om språkutveckling genom musik.

1.2 Syfte och frågeställningar

Med hjälp av musik som lärandemetod kan vi inte bara skapa självsäkra och trygga barn, musiken har även stor inverkan på barnens språkutveckling, något som pedagoger i förskolan aktivt ska arbeta för att stötta idag.

Men hur arbetar pedagoger idag med musik? Kan det vara som Wallerstedt (2010, s.54) säger att musiken får allt mindre plats i förskolan på grund av osäkra pedagoger som säger sig vara både omusikaliska och ointresserade av ämnet? Jag tänker med dessa ord i åtanke ta reda på vilken plats musiken får i förskolan idag genom kvalitativa intervjustudier och framförallt se på om de verksamma pedagogerna idag låter barnen utnyttja musik i utvecklingen av sitt språk.

Syftet med min undersökning är att ta reda på om språkutveckling hos barn i förskolan kan gynnas av att få använda sig av musik som verktyg. Jag vill undersöka vad forskningen säger och se hur arbetet ser ut i verksamheten idag.

Frågeställningar:

• Hur kan musik som metod kopplas samman med barns språkutveckling i förskolan?

• Hur viktig roll har pedagogerna för barnens språkutveckling under arbetet med musik i förskolan?

2. Teori och Litteraturgenomgång

2.1 Det sociokulturella perspektivet

Lev S. Vygotskij (1896-1934) är en teoretiker som haft stort inflytande på pedagogiken idag och det är en av anledningarna till varför jag valt att använda hans sociokulturella perspektiv som en viktig del för min undersökning, jag återkommer om detta i metodavsnittet (Vygotskij, 2001, s.7,14,15). Vygotskijs sociokulturella perspektiv grundar sig på det sociala samspelet. Han menar att lärande och utveckling hos barn sker tillsammans och med hjälp av andra i sin närmiljö (Björklund, 2008, s.31). ”Utan social kommunikation sker ingen utveckling av vare sig språk eller tänkande, menar Vygotskij” (2001, s.10). Vygotskij (2001, s.10-11) hävdar att barn föds sociala och menar därför att kommunikation och samspel med andra i sin omgivning gör att barnet samtidigt lär känna sig själv.

Säljö (2000, s. 13), som även han är en förespråkare av det sociokulturella perspektivet, menar att människan är en art som är mottaglig för ny kunskap, att vi har berikats gåvan att ta till vara på händelser och erfarenheter för att senare plocka upp dem för tillfällen då de kan komma att behövas. Han säger att det sociokulturella perspektivet handlar om människans utveckling genom kulturella aktiviteter.

Beroende på omgivningen, redskapen och samspelet som finns i just din kultur utvecklas vi till de individer vi blir (2000, s.18).

Ett av de återkommande begreppen enligt Vygotskijs sociokulturella perspektiv (2001, s. 332-333) är den ”proximala utvecklingszonen” som han menar är barnens närmaste utvecklingszon, vilket innebär barnets närmsta mognadsnivå eller utvecklingsnivå, och som genom samspel och stöttning från andra kan uppnås. Ett barn kan enligt det sociokulturella perspektivet göra och uppnå mer i samarbete än på egen hand. Tack vare samspel och stöttning av barnets närmsta utvecklingszon kan barnet nå fram mot målet och det blir starkare och klokare än om det hade tagit sig an uppgiften ensam (2001, s. 330-331). Vygotskij säger att ”en riktig uppfostran består

just däri att man i barnet uppväcker vad som redan finns i det, att man hjälper detta att utvecklas och att man styr denna utveckling åt rätt håll” (1995, s.59-60). Problem som är svåra att lösa ensam kan vi med hjälp av assistans, handledning och instruktioner från någon med rätta kompetensen alltså lättare lösa och samspelet blir därför en viktig faktor. Ibland krävs det kanske inte speciellt mycket stöttning för att barnet på egen hand ska lyckas med något det tagit sig an men det är det lilla extra som en vuxen, eller kamrat, kan ge för att strukturera upp uppgiften som är avgörande för barnets fortsatta utveckling. Kompetensen som barnet vinner kanske den vid ett senare tillfälle kan använda för att i sin tur vara en hjälpande hand åt någon annan i ett sammanhang där stöttning, för att nå den individens närmsta utvecklingszon, behövs (Säljö, 2000, s.120-121). Något som Säljö dock påpekar är att man som vuxen alltid ska utgå från barnets nuvarande kompetens när man stöttar dem eftersom beroende på var de befinner sig behöver vi anpassa vårt sätt att stötta och handleda genom att välja våra gester och ord väl, det ska vara genom något som barnet behärskar för att lärande och utveckling ska kunna ske (2000, s.123).

Andra begrepp som tas upp inom det sociokulturella perspektivet är artefakter och mediering. Artefakter är ting och redskap skapta av människan och dessa är något som vi använder dagligen i samspel med varandra för att skapa mening och förståelse för vad som sker omkring oss. Artefakterna är också ett hjälpmedel för oss när vi ska kommunicera med omgivningen, med hjälp av redskap kan vi lättare sätta ord på våra tankar. Vi kan säga att vi medierar med hjälp av artefakter, alltså att vi med hjälp av redskap ger något mening, innehåll och betydelse (Säljö, 2000, s. 80-81). ”Men mediering sker inte enbart med hjälp av teknik och artefakter utan människans allra viktigaste medierande redskap är de resurser som finns i vårt språk.”(2000, s. 82).

Språket är det som vi människor genom vår kultur skapat och som vi använder för att göra oss förstådda med varandra och talet kan därför ses som ett medierande redskap för att föra över kunskap och lärande oss emellan (Björklund, 2008, s. 37). När vi kommunicerar med andra blir vi delaktiga i världen och kulturen vi lever i, något som skapar mening för oss och som utvecklar oss till de vi blir. Talet som medierande redskap ger oss inte bara mening och förståelse för vår omgivning, det skapar dessutom samspel och interaktion mellan människor (Säljö, 2000, s. 82).

Ytterligare ett begrepp som Vygotskijs sociokulturella perspektiv tar upp är internalisering. Internalisering innebär att ta till sig information från omgivningen men att sedan omvandla det till sitt eget. Återigen ser vi hur viktigt samspelet är för individens utveckling. Vi ska dock inte se internalisering som en imitation eller kopiering utan människan tar snarare åt sig av erfarenheter och upplevelser i samspel med andra hela tiden för att, på lång sikt, bära med sig dessa för att senare kunna återskapa något eget med hjälp av dem (Björklund, 2008, s.39).

Om vi tittar på världen ur ett sociokulturellt perspektiv finner vi att människors lärande och utveckling helt bygger på kommunikativa processer. Det är genom det sociala samspelet med omgivningen som gör att barnet har möjlighet att bli delaktig i vad andra samtalar om liksom det får ta del av människors erfarenheter och kunskaper om hur andra ser på världen. Det är med hjälp av vår förmåga att kunna kommunicera med vår omvärld som sedan ger oss och barnet insikt i vad som är viktigt och intressant att lägga märke till (Säljö, 2000, s. 37).

2.2 Barns språkutveckling

Barnets utveckling och dess språkliga för-intellektuella rötter som yttrar sig genom joller, skriket samt barnets första ord menar Vygotskij är uppenbara och synliga stadier för barnets fortsatta språkutveckling. Han menar att tack vare barnens medfödda sociala förhållningssätt till sin närmiljö har de en förmåga att tidigt utveckla sina kommunikationsmedel som gör att de kan fortsätta att upprätthålla den sociala kontakten med människor i sin omgivning som de så aktivt söker sig till (2001, s.146-147). Vygotskij talar om en brytpunkt som spelar stor roll för barnens språkliga utveckling, brytpunkten där barnen börjar förstå och intressera sig för hur olika saker har olika namn och benämningar. Brytpunkten där barnet använder sig av språkets ord när det tänker, detta är enligt Vygotskij grunden för att barn överhuvudtaget ska kunna utveckla sitt språk, han säger att ”För att kunna upptäcka språket måste man kunna tänka” (2001, s. 150). När barn når denna brytpunkt sker sedan en aktiv utveckling av språket. Eftersom upptäckten och nyfikenheten för föremål och ord nu finns hos barnet kommer det att vilja fortsätta utforska, fråga en vuxen eller kamrat och ta reda på mer och därigenom utvidga sitt ordförråd. Barnets

lust till att lära fler ord kommer sig eftersom de upptäcker ett behov av det för att kunna tillfredsställa sig själva och sin sociala drift av att kommunicera med sin omgivning (2001, s. 148).

En intressant upptäckt som Vygotskij nämner, och som är viktigt att komma ihåg, är att barnet lär sig att bygga grammatiska korrekta meningar innan de egentligen ser logiken i varför de byggs som de görs eller innan de ser kontentan i ordens faktiska betydelse och orsaksrelation. De lär sig tidigt hur de ska behärska den yttre strukturen och lär sig alltså något senare hur de ska behärska den inre strukturen (2001, s.155, 162). Men tack vare barnets driv och vilja att lära sig lär de sig att utnyttja sina tillgångar och resurser på allra bästa, möjliga vis. De lär sig använda exempelvis sina fingrar eller andra redskap för att ge mening till språket så att de lättare ska minnas och kunna koppla samman ordens och meningarnas betydelse och innehåll (2001, s.

155).

Liberg (2007, s.9) nämner även hon vår förmåga att skapa mening genom våra sinnen, att vi människor skulle vara multimodala och därför skulle behöva få undervisning i en miljö där vi får tillfälle att nå kunskap genom olika arbetssätt. Hon menar att när vi får utlopp för vår multimodalitet sker ett lärande där kunskapen lättare får fäste samtidigt som det ger oss arbetssätt som bibehåller ett intresse för att överhuvudtaget vilja lära eftersom olika sätt att använda våra sinnen gör att alla på något plan kan känna delaktighet. Ett sådans arbetssätt är något som inte minst barn bör få möta i den dagliga undervisningen i förskola och skola. Hon menar dessutom att barn som känner sig delaktiga, känner sig viktiga och som känner att de får vara i centrum av det som samtalen med sin omgivning handlar om, utvecklar ett större engagemang och intresse för språket och att detta då i sin tur skulle vara en av grunderna för barnets fortsatta språkutveckling (2007, s.13). Björklund (2008, s. 56) säger dock att det är svårt att uttala sig om när, var och hur barn utvecklar sitt språk utan menar snarare att det är en process som kan uppstå var som helst och när som helst där barnen interagerar och kommunicerar med sin omgivning.

Johansson & Pramling Samuelsson (2001, s. 124-126) talar om hur leken, som ju är en central och viktig del av förskolans verksamhet, måste användas i syfte för barnens språkutveckling. Genom leken erfar barnen mening på så sätt att de i lekaktiviteten

tillsammans med andra barn i sin omgivning får ta del av och gå in i andras livsvärldar. De får dessutom genom leken öva sig på att förhandla och kompromissa, något som är en grund för att lära sig hantera och utvecklas i kommunikativa möten som är så viktig för deras fortsatta språkutveckling. I leken behöver det heller inte alltid vara en konkret person som barnet kommunicerar med utan det kan lika gärna vara en fiktiv sådan men oavsett förekommer ett socialt samspel som leder till lärande och utveckling på något plan, inte minst språkligt.

”Vi vill nå och förstå varandra” skriver Antal-Lundström (1996, s.104-106), och ju fler sociala koder, både inom den verbala och icke verbala kommunikationen, vi inhämtar desto lättare blir det för oss att förstå informationen som vill nå ut till oss dagligen. Ju mer barnet utvecklas desto tryggare och säkrare blir det på att låta sig språka, men vi får inte glömma att utveckla språket fullt ut tar lång tid.

2.3 Pedagogens roll för barns språkutveckling i förskolan

Hur pedagogen förhåller sig och tar sig an sin roll i förskolans verksamhet har inte bara betydelse för hur dagarna på förskolan kommer att se ut det har också inverkan på barnens språkutveckling, som i denna undersökning ligger i fokus. Redan första mötet barnet och pedagogen har på morgonen ligger som ansvar på pedagogen att göra så meningsfullt som möjligt. Björklund (2008, s.103-104) menar att pedagogen måste se alla chanserna till samtal som ges för att kunna stimulera barnens språkliga utveckling i högsta möjliga mån. Utan pedagoger som ställer frågor och för samtalen framåt kan intresset och chansen till ett lärande samtal, något som kan vara en skjuts för barnens språkutveckling, gå förlorat. Svensson (2005, s. 12) uppmanar pedagoger till att ta till vara och utnyttja alla situationer och tillfällen som dyker upp till att leka språklekar eftersom barn älskar att leka med ord. Låt barnen få vrida, vända, tala baklänges och hitta på egna ord. Pedagoger som lär sig att se dessa tillfällen och som själva visar intresse för aktiviteterna ökar möjligheterna för barnen att utveckla en medvetenhet om språket. Svensson (2005, s.13) menar att pedagoger bör arbeta för att göra språklekar till en naturlig del av barnens vardag på förskolan, något trevligt som de ska få möta dagligen utan press och stress. Barn som dagligen får leka med språket

tillsammans med andra på ett sätt som upplevs som lustfyllt och intressant väcker nyfikenheten till att även utforska skriftspråket på ett lika naturligt sätt senare.

Jederlund (2002, s.19-20) menar att om barnen känner lust, trygghet och blir sedda i en lugn och harmonisk miljö bidrar det med all säkerhet till utveckling av språket. Får barnen exempelvis en meningsfull upplevelse genom musik där de kan känna att de spelade en viktig roll och lyckades med sin uppgift kan det leda till att de utvecklar en ökad lust till att uttrycka sig på andra sätt och då inte minst i tal. Samspelet som i förskolan till stor del ligger på pedagogen att framkalla är en viktig grundpelare för det fortsatta lärandet och för barnens lust till att vilja fortsätta att uttrycka sig och sina tankar. Jederlund (2002, s.20) liksom Björklund (2008, s.188) tar upp vikten av att en vuxen finns till hands och stöttar på förskolan, vikten av att språka med barnen och lyssna på dem för att utveckla en god kommunikation som hjälper barnen att hitta sin kommunikativa identitet. De menar att utan en vuxen som visar barnen intresse för och samspelar med dem, och som kan skapa stimulerande situationer där barnen får chans att uttrycka sig genom olika språk, kommer barnen inte se någon mening med att fortsätta att uttrycka sig och intresset kan försvinna helt och språkutvecklingen avta. Att pedagogen därför leker och är delaktig i aktiviteterna som sker under dagen på förskolan är en aspekt för att få med sig barngruppen och få dem att bli trygga.

Liberg (2007, s.9) nämner, som i tidigare avsnitt togs upp, att en varierande lärmiljö är viktig för att barnen ska få uttrycka sig och lära med hjälp av alla sina sinnen. Detta är förstås något som pedagogen ansvarar för att ta fram och erbjuda. Genom olika och varierande aktiviteter får alla olika individer som ska stimuleras på förskolan chansen att hitta det som passar just den enskilde individen. När barn hittar det som de känner sig trygga med vågar de i sin tur ta plats, samtala och delta och på så vis omfattas de av ett lärande som är lustfyllt och ett lärande som ger rum för utveckling.

Liberg (2007, s.11) nämner också hur viktigt det är att pedagoger vågar ta in och pröva nya metoder som kan vara gynnande för språkutvecklingen, hon pratar om att skapa olika ”språklandskap”. Hon menar att många idag är rädda för att använda media, tv, dator och så vidare i undervisningen men att pedagoger idag nu måste våga ta steget och närma sig dessa hjälpmedel för barnens lärande eftersom de är högst aktuella i barnens livsvärld och eftersom de med stor sannolikhet kan användas för att

skapa mening för barnen eftersom det är något som de känner igen och möter dagligen på ett eller annat sätt. Genom medier skapar sig barnen idag till viss del sin identitet, något som Liberg (2007, s. 21-22) menar att pedagogen därför måste ta på största allvar.

Hur pedagogerna väljer att planera förskolans konkreta miljö har förstås en betydelse för vilka möjligheter till språkutveckling som ges. Svensson (2005, s.27-30) skriver att det är viktigt att barnen möter en varierande miljö som erbjuder lekaktiviteter, spel och böcker. Inredning har också en betydelse för barnens vistelse och intryck som de får på förskolan. Ju mer som bjuder in till sociala samspel och som skapar nyfikenhet för att lära mer om språket, i såsom tal och skrift, desto större chans till språklig utveckling hos barnen.

2.4 Språkutveckling genom musik

Redan när barnet ligger i fostervattnet i sin mammas mage omges det av ljud, rytm och puls och redan här påverkas barnet och växer sig till en individ som ska få ta del av en värld där musik har stor betydelse för människan och dess utveckling. Idag finns det musikrytmskurser att gå på för föräldrar och deras spädbarn, det finns till och med möjlighet för gravida att ta kurser i rytmik för det ofödda barnet, något som säger ska ge musikalisk stimulans för barnet. Att använda musik och sång tillsammans med sina barn är något som alla gör, rörelsevisor, rim och ramsor och vaggande till musik är några exempel. Detta är ett sätt att nå ut till och få kommunicera med sitt barn och ett sätt för människan att känna samhörighet med det lilla barnet (Wiklund, 2001, s. 27- 28).

”Ett barn som hittar pulsen i musiken och sången tar ofta samtidigt ett stort steg i sin talspråksutveckling” (Jederlund, 2002, s.20). Vad Jederlunds citat berättar för oss är något som även Wiklund (2001, s. 37) lyfter, pulsen och rytmen samt sången fyller en viktig funktion då det kommer till barnens språkutveckling och musik är något som barnen anammar i tidig ålder vilket därför gör det till ett ypperligt uttrycksmedel att utvecklas igenom.

Antal-Lundström (1996, s.107) menar att musiken är ett internationellt kommunikationsmedel, ett språk som alla människor kan förstå. Hon formulerar också att sambandet mellan barnens språkutveckling och deras musikaliska färdighet ligger närmre än vi kanske tidigare trott och därför anser Antal-Lundström att barnen borde få utvecklas i och få använda sig av musik som ett lika naturligt inslag i vardagen som det är för dem att utveckla sitt modersmål. Alltså att den ska få finnas med i allt vi gör på ett eller annat sätt, så det blir ett naturligt inslag och inget som för barnen känns påtvingat och obekvämt (Antal-Lundström, 1996, s.110).

Om musiken ska kunna vara språkfrämjande behöver musikpedagogiken se till att utgå från det sociala perspektivet där samspel, kommunikation och språket är i centrum och fyller en meningsfull funktion. Det ska vara lustfyllt att uttrycka sig, det ska vara en stund där man lyssnar på andra men där man samtidigt blir hörd själv. Det är också viktigt att man inom musikpedagogiken är lyhörd inför allas olikheter och accepterar dessa, att det inte finns några rätt eller fel när det kommer till barns musicerande. Att bibehålla lust och en känsla av kravlöshet leder till ett behov av att få fortsätta uttrycka sig musikaliskt och skapar en lust till att vilja kommunicera och använda sitt språk med sin omgivning (Jederlund, 2002, s. 126).

Idag möter barn i förskolan oftast musik genom samlingen där de för det mesta sjunger samma sånger om och om igen. Att samma sånger sjungs har ändå en mening menar Björklund (2008, s.189) liksom Jederlund (2002, s. 127) då de menar att repetition är gynnande både för barnens självkänsla samt deras språkutveckling eftersom upprepning ger trygghet och skapar något som barnen känner igen och därför även skapar stunder där de vågar uttrycka sig verbalt. Jederlund (2002, s. 134) uppmanar till att sjunga mycket och ofta eftersom en stark sångtradition inte bara skapar glädje utan även stimulerar språkutvecklingen. Jederlund (2002, s. 127) nämner dock att välkomna variation och förnyelse av sångerna man sjunger eftersom det också skapar tid för kreativitet med språket. Att ändra ett ord eller en mening, att sjunga på ett annat språk samt låta barnen vara med och bestämma över förändringarna skapar en samhörighet och kan leda till språkutvecklande stunder.

Liberg (2007, s.10) menar även hon att lek med språket och dess rytm är viktigt för att det kan ge barnen en ny syn på olika ord och begrepp och menar att man med sånger och visor får en god hjälp för att framkalla en språklig medvetenhet. Björklund (2008,

.s 197) säger också att sångsamlingarna idag utgör ett viktigt tillfälle för barnen att öva sitt språk på då de inte bara deltar i sångerna utan även i samtalen kring de olika sångerna som sjungs. Speciellt är det sånger med rim och enklare texter som barn har lätt för att följa med i eftersom de tillåter barnen att fylla i luckor liksom de får vara kreativa med språket.

Något som Björklund (2008, s.189) har uppmärksammat är att om barn till exempel under en sångsamling får använda sig av ett instrument, exempelvis en trumma, kan barnens språk på ytterligare ett lustfyllt sätt utvecklas. Om man låter trumman skickas laget runt för att låta alla barn minst en gång få slå på den samtidigt som barnen säger sitt namn blir aktiviteten ett sätt att använda sig av musicerande för att öva sitt språk och i det här fallet även uppmärksamma sina kamrater om sitt namn, något som är en sådan oerhörd viktig del av jaget. En sådan övning ger dessutom utrymme för alla barn att vara delaktiga och göra sig hörda. Att få synas och för en stund vara i centrum är viktigt för barnens självförtroende och gynnar inte minst språkutvecklingen.

Genom att, på ett sådant sätt som med exemplet med trumman ovan, markera rytmen på varje stavelse i ett ord eller i ett namn samt använda rim och ramsor i musikstunderna, eller spontant, ökar möjligheten för barnen att utveckla sitt språk liksom det även visat sig vara en god start för utvecklandet av läsförståelsen även hos de allra yngsta barnen på förskolan (Jederlund, 2002, s. 99).

Rörelse och musik är något som är nära förknippat med varandra. Rörelse är kroppsspråk och när vi använder det i samband med musik fungerar det språkutvecklande. Detta sätt att använda kroppen på, att få känna rytm och puls, i musikstunder underlättar inlärningen. Rörelsesånger är ett exempel på hur rörelser i sång ger mening och betydelse för vad som sjungs. Detta är en bra metod för små barn att lära nya begrepp liksom det är en metod som gör att barnen lättare minns texter i sångerna som sjungs (Jederlund, 2002, s. 137).

Antal-Lundström (1996, s. 122) anser att musikstunder i förskolan måste ta mer plats.

Hon menar att musikinlärning hos barn ger dem utveckling i att uppfatta ljud, ton och melodi vilket alla är viktiga kvaliteter i språket. Men för att en musikstund tillsammans med barn ska kunna ha en positiv effekt för barnens språkutveckling krävs det att pedagogen är lyhörd, engagerad och närvarande eftersom det är en av

grunderna till att få barnen att vilja delta och se musikstunden som något meningsfullt (Jederlund, 2002, s. 90).

3. Metod

3.1 Datainsamling

För datainsamlingen bestämde jag mig för att göra intervjuer med pedagoger ute i förskolans verksamhet för att ta reda på om de arbetar med musik i syfte att utveckla språket hos barnen. Jag bestämde mig för att göra fem intervjuer vilket innebär att jag utför en så kallad kvalitativ intervjustudie (Jansson & Svedner, 2006, s. 41). Jag valde att göra en kvalitativ intervjustudie eftersom det för mig kändes som det bästa sättet att få lärorika resultat genom. Vid en intervju finns möjlighet till att ställa följdfrågor som kan ge ytterligare djup till svaren som ges vilket kändes viktigt för mig att kunna göra för min undersökning. För mig var det dessutom viktigt att ha möjlighet att anpassa mina intervjufrågor efter den enskilde pedagogen som intervjuades, att jag skulle kunna ställa frågor som dök upp under samtalet istället för att endast hålla mig till mina redan nedskrivna frågor som jag hade med mig. Därför kändes intervjuer som en självklar metod.

3.2 Urval

Jag valde att intervjua fem pedagoger där samtliga har förskollärarutbildning. När jag valde mina intervjupersoner var det viktigt för mig att jag fick undersöka olika förskolor för att få en bredare insyn i hur det kan se ut i förskolans verksamhet när det kommer till språkutveckling genom musik. Det slutade med att jag intervjuade fem pedagoger som är verksamma på fyra olika förskolor, dock såg jag till att pedagogerna som arbetade på samma skola arbetade på olika avdelningar vilket alltså innebär att jag undersökt hur pedagoger på fem olika förskoleavdelningar arbetar.

De intervjuade är följande och beskrivs som pedagog 1 till och med 5 i mitt resultat.

Pedagog 1 har arbetat i 33 år och är nu verksam på en förskola där barnen är i åldrarna 1-5 år. Pedagog 2 har arbetat i 21 år och är nu verksam i en förskola där barnen är i åldrarna 3-5 år. Pedagog 3 har varit verksam i 16 år och arbetar just nu på en förskola

där barnen är 3-5 år. Pedagog 4 har varit verksam i 3 år och arbetar på en förskola där barnen är 1-3 år gamla. Pedagog 5 har arbetat som förskollärare i 2 år och arbetar på en avdelning där barnen är mellan 1-5 år, hon är också den enda av de intervjuade som även har en utbildning som var estetiskt inriktad.

3.3 Genomförande

För att få tag på pedagoger att intervjua mailade jag dem först och berättade om min undersökning, eftersom många av pedagogerna inte tittar sin mail dagligen slutade det dock med att jag ringde och berättade om min undersökning istället för att få snabbare besked. Jag var noga med att berätta för pedagogerna om syftet med min undersökning och att de vid eventuellt deltagande kommer att vara anonyma och att materialet kommer att hanteras konfidentiellt (Patel & Davidsson, 2003, s.70). När pedagogerna tackat ja till att delta frågade jag dessutom om jag fick lov att använda mig av en diktafon under intervjun för att spela in samtalet. Jag förklarade att materialet endast var till för mig själv och att inspelningen kommer att raderas när jag sammanställt resultatet. Samtliga pedagoger godkände.

Vid intervjutillfällena satt jag ensam i ett avskilt rum tillsammans med pedagogen som frivilligt ställt upp för min undersökning. Jag berättade återigen att intervjun kommer att hållas anonym och att inspelningen på diktafonen kommer att förstöras.

För att inte diktafonen skulle bli ett inslag som gjorde pedagogerna nervösa var jag noga med att skapa ett så naturligt samtal som möjligt under intervjun. Jag hade med mig sju intervjufrågor till vårt möte men vid alla intervjuer anpassade jag mina frågor till de enskilda pedagogernas svar för att få ut så mycket som möjligt av samtalet. Det var viktigt för mig att inte ha för många strukturerade frågor med mig så att jag istället kunde ställa följdfrågor som dök upp där och då och för att inte riskera att trötta ut pedagogerna (Patel & Davidsson, 2003, s. 82). Efter varje intervju transkriberade jag inspelningen från diktafonen till text för att lättare kunna göra jämförelser mellan dem samt för att jag lättare skulle kunna göra kopplingar till tidigare forskning.

3.4 Validitet

Jag delade aldrig ut mina frågor innan jag intervjuade pedagogerna vilket därför betyder att de inte har kunnat förbereda svar till mig som de kan tänkas förvänta sig att jag vill ha och är ute efter. Det enda jag berättade för pedagogerna innan intervjuerna var vilket ämne jag skulle undersöka och ställa frågor om.

Det var viktigt att tänka på hur jag disponerade mina frågor inför intervjuerna och under samtalen, det främsta jag hade i åtanke vid komponeringen av dem var att undvika ledande frågor för att inte påverka resultatet. Jag var noga med att låta pedagogerna prata till punkt och jag gav dem tid att fundera över sina svar vilket gjorde att resultaten jag fick var både breda och gav god insikt i deras arbetssätt.

Alla frågor som jag tog med mig till intervjuerna och ytterligare frågor som kom upp spontant på plats under samtalen var alla relevanta för mitt syfte och mina frågeställningar och jag känner att samtliga pedagoger har svarat sanningsenligt och öppet om hur de arbetar med språkutveckling genom musik i de olika avdelningarna som undersökts vilket gör att min studie har hög validitet.

3.5 Databearbetning och analysförfarande

Vid databearbetningen och analysgenomförandet gjorde jag jämförelser med det som mitt resultat hade visat och med min teori i litteraturgenomgången. Jag tittade närmre på Vygotskijs sociokulturella perspektiv och hur hans teori kan komma att speglas vid användande av musik där syftet är att få barnen att utveckla sitt språk. Jag la stor vikt vid det sociala samspelet som är den centrala delen i Vygotskijs teori och jämförde med de intervjuade pedagogernas arbetssätt för att ta reda på om teorin appliceras och behövs för barnens språkutveckling.

4. Resultat

4.1 Musik i förskolan

Samtliga pedagoger som intervjuades berättade om hur de oftast använder musik i förskolan vid planerade tillfällen såsom vid samlingen. Att musik med barnen oftast förekommer i form av sång i grupp. Ibland sjunger de bara men ofta använder de rörelser till sångerna då pedagogerna anser att musik och rörelse är två bitar som är härliga att koppla samman.

Fyra av fem pedagoger berättar under intervjun att instrument är något som finns tillgängligt på deras förskolor. En del använder dem mer ofta än andra. Pedagog 1 nämner till och med att instrument är något som märkligt nog hamnar längst ner på önskelistan när de gör inköp till förskolan. Pedagog 1 berättar dock hur hon känner sig trygg med att använda trumman tillsammans med barngruppen, hon säger att hon märker hur den sprider glädje hos barnen. Hon använder den ibland under sångsamlingarna och hon låter även barnen få prova på att trumma. Pedagog 2 berättar också att de har en trumma på avdelningen som de använt några gånger men att hon tycker att det är svårt att veta hur den ska användas så därför tar de sällan fram den. Pedagog 3 berättar om att de gärna använder trumman tillsammans med sin barngrupp och att hon använder trumman i syfte att låta alla barnen i gruppen få vara i centrum genom turtagning vilket hon påpekar är viktigt för barnens självförtroende.

Hon berättar att de även har en låda full med rytminstrument men att den av någon anledning sällan tas fram men under intervjun säger hon att hon ska försöka bli bättre på det nu eftersom hon tycker det är så roligt att musicera med barnen. Pedagog 5 berättar att de på hennes avdelning håller samlingar där de använder rytminstrument med barnen regelbundet.

Pedagog 1, pedagog 3 och pedagog 4 är de enda som nämner att de använder musik och sång även spontant tillsammans med barnen på förskolan, i den fria leken eller vid något så grundläggande som toalettbesöken. Pedagog 4 berättar hur hon brukar presentera maten genom att improvisatoriskt sjunga menyn för sin barngrupp på

förskolan. Hon använder en melodi som barnen är bekanta med men experimenterar med texten så alla matingredienser blir omsjungna. Detta menar pedagog 4 sker helt spontant men att det blivit ett väldigt uppskattat moment som visat sig inspirera barnen till att själva göra om texter i melodier som är välkända för dem.

Tre av pedagogerna säger att de använder inspelad musik från CD-skiva som ett återkommande moment i deras verksamhet. Pedagog 1 menar att det är en hjälp vid vilan, vid andra avslappningsövningar eller vid skapande för att förmedla en känsla.

Pedagog 3 säger att hon upplevt musik som ett oerhört starkt verktyg i avslappnande syfte i barngrupper som har svårt att finna ro och som befinner sig ”upp och ner”. När pedagog 3 befann sig i en situation av detta slag testade hon att sätta på en skiva med lugn musik och genast lugnade barnen ner sig, barnen satte sig och samtalstonen blev plötsligt mycket mer behaglig. Pedagog 5 berättar att de ofta använder inspelad musik från CD-skiva när de besöker en gymnastikhall med barnen samt att de använder en instrumental CD-skiva under sovvilan.

Pedagog 2 nämner hur hon önskar att de kunde få in mer musik i verksamheten. På hennes arbetsplats försöker de hålla samlingar där sång ska ingå dagligen men hon säger att verkligheten ändå är en bit ifrån det idag, att intresset bland pedagogerna helt enkelt inte riktigt finns för att upprätthålla musikstunder med barnen. Hon berättar hur några barn en dag önskade att få dansa och röra sig till sång och musik men att hon i det ögonblicket blev påmind om hur dålig hon faktiskt var på det och att hon inte riktigt visste hur hon skulle bemöta barnens önskemål. Hon berättar för mig att hon därför nyligen skrivit in sig på en kurs för att lära sig mer om musik och dans.

Samtliga pedagoger som jag intervjuade säger att de tycker att det är väldigt bra att uttrycksmedlet musik finns med som en del av läroplanens krav på hur de i verksamheten ska arbeta med barnen. Pedagog 3 nämner hur hon anser att det är viktigt för barnen att de får olika inlärningsmetoder och att musik är ett verktyg som skapar samspel och som stimulerar inlärningen, inte minst när det kommer till språket.

Pedagog 4 nämner att hon anser att musikundervisning tillsammans med barn är otroligt viktigt eftersom det kan utövas av barn i alla åldrar. Pedagog 5 säger att det är en självklarhet att barnen ska få använda sig av musik men att det också ligger på förskolläraren att se till att de får ta del av verktyget. Hon menar att tack vare

läroplanen som ställer krav på pedagogerna har de en skyldighet utifrån den att också få med musik som ett naturligt inslag i förskolans verksamhet.

4.2 Pedagogrollen vid musikstunden

Pedagogerna berättar alla vilken viktig roll de har under musikstunden. Pedagog 1 berättar hur hon går ner på barnens nivå och bjuder in genom att böja sig ner på knä när hon spelar på trumman, hur viktigt det är att hon förmedlar att det hon gör är roligt. Hon berättar hur hon tillsammans med sitt arbetslag ibland skojar till det och gör något, i barnens ögon, jättetokigt som en ny väg till att få barnen att inte känna några prestationskrav och för att få barnen att förstå att det är okej att vara tokig, något som ibland behövs vid musicerande. Detta har hon märkt gett effekt när de vill få med barnen och skapa nyfikenhet. Pedagog 1 säger att man som pedagog måste våga vara kreativ och leka, visa att det inte är något farligt. ”Vi har en viktig roll, det är vårt förhållningssätt som är huvudpunkten för hur vi ser på barnen och hur vi ser på verksamheten”. Hon berättar även hur de upprepar vissa aktiviteter de har vid musikstunden för att skapa en miljö som ej är främmande för barnen. Pedagog 4 berättar i sin intervju vad viktig man är som pedagog, att man aktivt deltar själv, finns till hands och stöttar genom att visa och inspirera.

Pedagog 2 berättar att hon tar sin roll på fullaste allvar vid musikstunderna för att kunna lyckas med att skapa samhörighet och glädje. Hon säger att de på förskolan ofta sjunger samma sånger om och om men att det är viktigt att man som pedagog varje gång förmedlar känslan av att det var den första och att det var det roligaste man gjort eftersom ett sådant förhållningssätt fångar barnen och glädjen smittar av sig.

Pedagog 3 och pedagog 5 poängterar att det är viktigt att se vad barngruppen man arbetar med för stunden behöver, att man lär känna deras utveckling och är lyhörd inför vad barnen själva tar upp för frågor. Pedagog 3 ger ett exempel där de fick göra om texten i en sång för att anpassa den och göra den lättare för barnen att hänga med i och förstå. Både pedagog 3 och pedagog 5 menar att det är viktigt att släppa in barnen och låta dem själva känna sig delaktiga i aktiviteter som de håller på med. Pedagog 5 ger mig ett exempel på hur hon låter barnen vara med och skapa musik och bestämma

vilken sång som ska sjungas genom att ha med en så kallad sångpåse till samlingen.

Barnen får plocka upp föremål ur påsen som de sedan skapar egna sånger av eller där föremålet helt enkelt gör att barnen associerar det med en välkänd sång. Hon berättar att hennes roll i dessa stunder är att finnas där till hands och vara stödjande och uppmuntra barnens kreativitet. Hon menar att utan sin positiva attityd tror hon inte att barnen skulle våga lika mycket, det handlar om att ge barnen en trygg stund där det är okej att våga och prova sina idéer.

4.3 Språkinlärning genom musik

Pedagog 1 är övertygad om att det finns en koppling mellan musik och språkutveckling, hon säger att de båda områdena handlar om rytm. Hon berättar för mig att hon av egen erfarenhet har sett att barn som har det svårare än andra barn med språkutvecklingen och som inte har så mycket ordförråd och som har svårt att bilda meningar märkligt nog kan återge en hel sång när de sjunger. Pedagog 1 berättar att hon använder musik som en medveten metod för att överhuvudtaget nå fram till vissa barn och menar att det är en metod där ingen behöver känna sig utpekad eller misslyckad utan de får känna sig lyckliga. Hon har exempelvis sett hur ett barn som har svårt för skapande processer, som exempelvis bild och form, kan få hjälp om hon sätter på musik som inspiration, då sätter det igång tankarna hos barnet och uttrycket kommer naturligt. Hon pekar därför på vilket starkt verktyg musik och sång också är för dessa barn som behöver extra stöd. Pedagog 1 berättar att de ofta sammanlänkar språket i musikstunderna tillsammans med barnen hon har hand om på sin förskola, att de har skapat så kallade flanosagor, målade bilder som de använder för att tydligt visa händelseförloppet i sången för barnen, av välkända sånger såsom ”Bä, bä vita lamm” och ”Ekorrn satt i granen” för att ge två exempel. De sätter upp bilderna tillsammans med barnen och sjunger till. Ofta avbryts sångstunden av frågor från barnen och gruppen samtalar då om vad bilderna föreställer och även om det är bilder som barnen kanske sett ofta förut så finns det alltid utrymme för nya historier och synvinklar. Pedagog 1 berättar också att de brukar använda sagan om bockarna Bruse för att få in både sång, drama och rörelse i verksamheten. I aktiviteten med bockarna Bruse börjar de alltid med att dramatisera och berätta sagan med hjälp av små leksaksdjur, efter en stund spelar de upp sagan igen men istället är det nu barnen som

får använda sig av och uttrycka sig med sina egna kroppar samtidigt som de sjunger om vad som händer i sagan. Detta menar pedagog 1 är ett sätt för barnen att på ett roligt och lustfyllt sätt få känna sig delaktiga samtidigt som de utvecklar språket och självkänslan.

Pedagog 2 håller även hon med om att musik och språkutveckling på många sätt är sammankopplade. Hon tar upp rim och ramsor i sånger som ett exempel där barnen verkligen får leka med språket. Hon nämner även hur hon förknippar rörelse och dans med musik, något som hon tror är viktigt att ha med för att få in en rytm i kroppen, eftersom hon menar att det blir en hjälp för barnens språkutveckling. Sånger där rörelser ingår menar pedagog 2 är viktiga, speciellt för barn i de yngre åldrarna, för att ge barnen en möjlighet att få vara med och känna på orden även om man nödvändigtvis inte är med och sjunger dem. Hon nämner också hur musik skapar gemenskap och glädje något som hon menar också är en av grundstenarna för att en utveckling av språket ska vara möjlig. Pedagog 2 menar att hon vid musikplanering alltid har en tanke med det hon gör och då inte minst när det kommer till språkutveckling. Hon berättar att när de till exempel arbetar utifrån ett tema tillsammans med barnen på förskolan ser de alltid till att sånger de väljer passar in i det och att de väcker frågor hos barnen som de sedan kan samtala vidare om. Hon berättar att de ofta på hennes avdelning samtalar om sånger de sjunger tillsammans med barnen, speciellt vid högtider, såsom påsk, sommaravslutning och jul när det introduceras många nya sånger som behöver mer förklaring. Många av sångerna som sjungs vid till exempel jul innehåller ord som många av barnen aldrig har hört förut och därför är det viktigt att gå igenom texten, läsa den och samtala om vad orden betyder så att barnen blir trygga och vet vad de sjunger, så att de inte bara sjunger något.

Pedagog 3 menar att musik och språkutveckling är starkt förbundna med varandra eftersom det är många sånger som innehåller rim. Hon menar att rimma och ramsa är jätteviktigt för språkutvecklingen för att de ska få erfarenhet i hur melodin i ordet och i språket kan kännas. Hon menar att barn som har svårt med talet ofta gynnas av att sjunga en sång som innehåller mycket rim. Dessutom är musik ett bra verktyg där barnen får öva upp sin munmotorik genom att artikulera och så vidare. Hon berättar att hon tillsammans med sin barngrupp ofta samtalar om vad sångerna betyder, precis

som pedagog 2 också berättade. Hon berättar hur barnen alldeles nyligen hade fått sjunga en sång om en groda, något som de på förskolan längre fram har planerat att ha ett tema om, och att pedagogerna på hennes avdelning medvetet valt just den sången för att samtal och frågor skulle väckas hos barnen genom den som de då skulle kunna spinna vidare på. Detta menar pedagog 3 dessutom är ett fantastiskt tillfälle för barnen att få känna sig delaktiga i vad som kommer att hända på förskolan, även om sången om grodan faktiskt var en medveten plantering från pedagogernas sida i syfte att försöka skapa just en sådan situation där intresse, samtal och frågor dök upp.

Pedagog 3 berättar dessutom hur de brukar sammanföra rörelser till sångerna för att barnen lättare ska förstå och minnas texten de sjunger. Hon berättar om ett barn på deras avdelning som inte är med och sjunger under sångsamlingarna men att barnet alltid är med och gör varenda rörelse till sången som sjungs. Barnets föräldrar har dock berättat för pedagog 3 hur barnet sjunger högt för dem hemma samtidigt som rörelserna används. Pedagog 3 tror därför att rörelser till en sång befäster ord och meningar hos barnen även om de inte är med och visar det just där och då.

Pedagog 4 utbrister i ett ”absolut!” när vi under intervjun pratar om hennes syn på om musik kan vara till hjälp när det kommer till att stimulera barnens språkutveckling, hon säger att ”musik är ytterligare ett språk vid sidan om det talade och kroppsspråket”. Hon är absolut säker på att musik har en gynnande effekt när de på ett kravlöst och roligt sätt får lära sig nya ord genom sång. Hon nämner att barn som har svårt att lära sig språket genom musik och sång på ett naturligt sätt, utan att bli utpekad, får leka med nya ord liksom de får öva upp sin munmotorik så att de i sin tur kan forma de ord de lärt sig. Pedagog 4 tar också upp vikten av att samtala om orden samt leka med orden som barnen möter i sångerna för att ge mening åt aktiviteten.

Hon menar att om musikstunden inte känns viktig, meningsfull och känns lustfylld finns det en risk för att barnen tappar intresset och inlärningen och utvecklingen som de vill uppnå går förlorad. Något som hon menar är viktigt för många barn, speciellt de som tar längre tid på sig att känna av en grupp och så vidare, är att upprepa sånger och samtal om orden i sångerna. För ju fler gånger hon upprepar en aktivitet desto fler barn vågar ge sig in i diskussioner, samspela och även berätta om sina egna erfarenheter. Hon menar också att det sättet att arbeta på har en betydelse för barnens framtida skolgång, att tidigt ge självförtroende och mod till att våga språka.

Pedagog 5 säger att musik definitivt hjälper språkutvecklingen och att hon därför använder det som ett medvetet tillvägagångssätt i arbetet för barnens språkutveckling.

Hon menar att musik är ett bra komplement till de alla andra vedertagna metoder som de använder för utveckling av barnens språk. Hon säger att om barnet blir trygg med att använda musik kan det leda till barn som vågar tala mer och som vågar utforska språket. Något som pedagog 5 berättar är att de på hennes avdelning låter barnen sjunga rörelsesånger där rörelser förstärker orden och att de sett hur barn som har svårare för att lära sig språket eller som har ett annat hemspråk än svenska har utvecklats mycket genom dessa sånger. Dessutom berättar hon hur det alltid är några sånger som återkommer under sångsamlingarna, detta för att skapa en trygg och igenkännande miljö för barnen liksom de sett hur upprepning har en positiv effekt på barn som behöver extra tid till att själva våga delta.

Ytterligare en vanlig och återkommande aktivitet som pedagog 5 berättar att de på hennes avdelning använder är när barnen får analysera och titta på så kallade sångkort. Sångkorten används i syfte för barnen att tydligt se vad sångerna de sjunger handlar om samtidigt som de hoppas att de ska skapa stunder där barnen själva får berätta vad bilderna innehåller vilket hon menar har en språkutvecklande effekt.

4.4 Musik och det sociala samspelet

Samtliga pedagoger har under sina intervjuer på något vis tagit upp musikstunden som en stund då de samspelar med barnen i grupp, speciellt framkommer det hur det är under samlingen när alla sitter samlade och de sjunger och spelar tillsammans.

Pedagog 1 beskriver samlingen och musikstunderna som något som skapar gemenskap och som är en stund där barnen inte behöver känna några krav eller där de på något vis behöver känna sig utpekade. Hon menar att samlingen är ett tillfälle för barnen och pedagogerna att knyta band och en stund på dagen då alla är tillsammans och leker ihop.

Pedagog 2 talar också om hur musikstunden skapar samhörighet och glädje, att det är en stund som skapar känslan av att man i gruppen har något speciellt tillsammans, en gemenskap att ha roligt med och känna sig trygg i.

Pedagog 3 berättar om deras sångsamlingar, hur sånger skapar samtal och samspel mellan barnen och pedagogerna på förskolan. Hon menar att musiken och samspelet som skapas genom den ger utveckling till barnen i hur de förhåller sig till varandra.

Pedagog 4 pratar om hur hon både i organiserad och spontan form samspelar med barnen genom musik. Hon menar att det är ett viktigt verktyg att använda eftersom det skapar otroligt lustfyllda ögonblick som stärker barnen.

Pedagog 5 tar också upp vikten av att låta barnen få musicera i grupp, hon menar att musik är något som förenar barnen och som stärker deras gruppkänsla men att det även stärker barnen individuellt. Hon är övertygad om att en bra gruppkänsla gör att barnen vågar utforska språket och tala mer.

4.5 Slutsats av resultat

De flesta förskollärare berättar att de i någon form dagligen får in musik i sin verksamhet, endast en av pedagogerna nämner att hon önskar att de kunde bli bättre på att få in musik eftersom det idag inte alltid används dagligen. Det framkommer att det är mer vanligt att musik utnyttjas under planerade aktiviteter än spontana även om större delen av skaran nämner att de även utnyttjar musik spontant. Cd-skiva är också ett vanligt användningsområde för att få in musik i verksamheten, både för avslappnande syfte men också för att stimulera barnens olika sinnen och framkalla skapande.

Det framkommer i fyra av fem intervjuer att pedagogerna har tillgång till instrument i verksamheten men att det visar sig att några av dem inte använder dem särskilt ofta på grund av att de inte känner att de har kunskap nog för hur de ska användas. I ett av fallen framkommer det att pedagogen nästan glömt bort att de har rytminstrument att

tillgå medan en annan pedagog pekar på att de på hennes avdelning inte prioriterar instrument som en av sakerna som ska hamna högt på inköpslistan.

Att pedagogerna har en viktig roll under musikstunderna är samtliga intervjuade överens om och inte minst har de en betydande roll för att språkstimuleringen hos barnen ska kunna ske. De är stöttande och uppmuntrande, samtidigt som de ser till att stunden blir lustfylld för barnen genom att låta dem vara delaktiga. De är lyhörda för barnens behov och lyssnar på barnens frågor liksom sångerna skapar meningsfulla och lärande samtal. Upprepning av sånger är något som förekommer på alla förskolor vars pedagoger jag intervjuat och upprepningen gör att barnen känner igen aktiviteten liksom den stärker de som behöver mer tid på sig för att själva våga delta.

Alla pedagoger som jag intervjuat är övertygade om att musik och sång har en positiv effekt för barnens språkutveckling. I sången får barnen möta rim och ramsor, de får leka med orden och lära sig hur meningar byggs. Genom rörelsesånger utvecklar de sin begreppsuppfattning och genom musik erövrar barnen känslan av gemenskap och samhörighet som gör att de även utanför musikstunderna sedan fortsätter att samspela och språka med sina kamrater och pedagoger.

Trots att det är fem olika förskollärare, på fem olika avdelningar, i olika skolor, som intervjuats finner jag ändå många likheter i deras sätt att arbeta med musik tillsammans med barnen i förskolan. Resultatet för min undersökning bör dock inte ses som en generalisering utan snarare som ett sammanträffande inom min djupdykning in i dessa fem pedagogers verksamheter och arbetssätt.

5. Diskussion

När jag gjort min undersökning har jag hela tiden haft Vygotskijs sociokulturella perspektiv som grund att stå på, vilket även kommer visa sig genom min diskussion där jag tillämpar hans teori på mitt resultat.

Musik används på de flesta undersökningsförskolorna åtminstone en gång om dagen vilket därför gör att jag drar slutsatsen om att det är ett uttrycksmedel som faktiskt används mycket inom förskolans verksamhet över lag. Musik är medryckande för barnen, en metod som skapar glädje och gemenskap. Barnen får genom musik bli en del av något i en skapandeprocess och en del av något som låter fint. Dessutom menar samtliga av de intervjuade pedagogerna att musik definitivt kan användas i syfte för att utveckla barnens språk, något som jag hade som mål att ta reda på genom denna undersökning och som jag nu tydligt kan se stämmer. Pedagogerna gav mig flera exempel på hur de arbetar med musik där språket stimuleras och även om planeringen av musikstunderna tillsammans med barnen i förskolan nödvändigtvis inte säger att det är just språkutveckling som ska vara i fokus får man ändå med det oavsett vilka sånger som sjungs.

Eftersom resultatet visar att pedagogerna genom musikstunder tillsammans med barnen ofta sjunger sånger med rim och ramsor, som gör att barnen får leka och experimentera med språket, kan vi förstå att musik därför blir ett sätt att locka barnen, även de som kanske annars inte uttrycker sig verbalt så mycket, till att använda sin röst i samspel med andra samtidigt som de får lära känna orden som sjungs. Något som fascinerat mig mycket är hur flera av pedagogerna som intervjuades berättade om hur barn med annat modersmål än svenska och barn som har svårt för språkinlärningen, som behöver mer tid på sig i sin utveckling, genom musik blir lyckliga och känner en delaktighet med alla de andra barnen som också sitter med och sjunger. Att barn som har svårt för språket många gånger kan återge en hel sång måste kännas fantastiskt, både för det specifika barnet samt pedagogen som upptäcker det.

Jag drar dock slutsatsen att det kräver en uppmärksam och lyhörd pedagog för att kunna se något sådant och att pedagogen framförallt innehar arbetsglädje som gör att

pedagogen ser vad barnet och den enskilde individen behöver för att uppnå de specifika målen som man är ute efter, detta var något som pedagogerna jag intervjuade tydligt visade sig ha. Detta är något som kan kopplas samman med vad Svensson (2005, s.12-13) också påpekar, att pedagoger måste ta till vara på och se alla situationer och möjligheter som kan vara en fördel för barnens språkutveckling. Han menar att språklekar ska vara ett naturligt inslag som en del av vardagen på förskolan och att det ska ske på ett kravlöst sätt där de får chansen att leka med ord. När jag ser på mitt resultat så förstår jag att pedagogerna gör just detta när de använder sig av metoder där musik och sång ingår.

Genom mitt resultat kan jag se att språkutveckling och musik är nära förknippat med varandra, flera av pedagogerna berättar om hur rytm som vi känner i musiken också återfinns i språkets melodi och något som jag kommer att tänka på då är vad Jederlund (2002, s.20) säger om att barn ofta tar ett stort kliv i sin språkutveckling om de finner pulsen och rytmen i musiken. Även Wiklund (2001, s.37) säger att musik är ett betydande medel för barns språkutveckling eftersom de genom den får känna puls och rytm och sjunga som ju är en viktig del för språket. Jag tolkar det som att pedagogerna fått upp ögonen för detta och att de därför också kunde ge mig så goda exempel på hur musiken faktiskt gynnar språkutvecklingen hos barnen.

Genom mitt resultat ser jag att rörelser i samband med musicerande är något som pedagogerna talar gott om. De menar att rörelsesånger är populära på förskolan och att det även är något som används för att barnen ska få känna på orden som sjungs. På så vis befäster de nya begrepp och orden får mening, dessutom är rörelserna ett sätt för många av barnen att minnas texten. Jag utgår från att det fungerar som så att barnen lär sig associera en viss rörelse med ett visst ord eller en speciell mening i sången. Om jag tittar på vad Vygotskij säger inom sitt sociokulturella perspektiv skulle rörelserna till språket och orden kunna beskrivas som en form av mediering (Säljö, 2000, s. 80-82). Rörelserna skapas för att ge barnen förståelse och mening åt det som sången innehåller. Och tack vare att barnen finner mening genom rörelserna blir språkutveckling ytterligare en effekt av det hela. Samma sak när pedagogerna låter barnen använda sig av instrument, flanosagor eller sångkort. De använder sig då av så kallade artefakter (Säljö, 2000, s.80-81) för att mediera med. Med hjälp av saker och ting får barnen lättare att uttrycka sina tankar och sätta ord på saker. Detta är

något som pedagogerna verkar använda sig av ofta, förmodligen för att de sett att det fungerar liksom det skapar lustfyllda stunder där barnen lär genom att leka.

Ytterligare ett syfte med min undersökning var att finna svar på om förskolans pedagogers förhållningssätt spelar in när det kommer till barns språkutveckling genom musik och något som jag ser i mitt resultat och får bekräftat genom intervjuerna är att pedagogerna bär en viktig roll för att barnens språkutveckling ska kunna ske. Det sociala samspelet är en avgörande del för hur barnen och pedagogerna förhåller sig till varandra och som spelar in för att målen i läroplanen ska kunna nås upp till och för att arbetet på förskolan ska ge den mening till barnen som behövs för ett lärande. Samtliga pedagoger som jag intervjuade visade sig vara medvetna om vilken viktig roll de har för barnens utveckling och mognadsprocess eftersom de allihop framförallt tog upp vikten av att finnas till hands och uppmuntra och bemöta barnen i aktiviteterna som de drar igång på förskolan. Jag har förstått att man som pedagog bör vara medveten om sitt uppdrag och ansvar för att förskolan ska kunna bli den lärorika plats som den faktiskt ska vara. Att vara med och vara aktiv under dagarna är viktigt inte bara för att visa barnen stöttning men också för att barnen ska se förskolan som en plats där de kan ha roligt tillsammans med alla inblandade där, det ska vara en plats som barnen vill vara på och som ska kännas meningsfull att vara på.

När pedagogerna berättar om hur de stöttar, vägleder och uppmuntrar barnen under musikstunderna kopplar jag detta samman med Vygotskijs (2001, s 332-333) begrepp om den proximala utvecklingszonen som han menar är barnets närmsta utvecklingszon. Vygotskij säger att denna utvecklingszon kan uppnås genom samspel och handledning från andra, och då kopplar jag det som att det är det som pedagogerna på förskolorna menar. Jag kommer att tänka på när pedagog 1 under sin intervju berättar om hur hon får med sig barnen genom att sätta sig ner på knä bredvid dem när hon tar fram trumman, att detta var något som behövdes för att vissa av barnen skulle våga ta steget och själva vilja prova att spela och delta. Denna enkla gest från pedagogen förändrade hela attityden till aktiviteten hos några av barnen som annars var väldigt återhållsamma. Det är detta jag tolkar som stöttning av den proximala utvecklingszonen hos barnen. Det gäller för pedagogen att tona in och se vad barnen behöver för att den närmsta utvecklingen ska nås, det krävs en hjälpande

hand att stötta sig på och få handledning av. Jag ser också genom resultatet att denna sortens stöttning återfinns i mycket av det som pedagogerna gör på förskolan under musikstunderna, till exempel när det sjungs sånger där de tydligt artikulerar texten eller när pedagogerna upprepar aktiviteter och sånger för att barnen ska kunna utvecklas och känna igen det som händer. Likaså när pedagogerna tillsammans med barngruppen skapar rörelser till sången för att stötta minnet och språket i texten, med hjälp av rörelserna klarar sedan många barn att återge sången på egen hand. Dessutom kopplar jag Vygotskijs begrepp ihop med de lärande samtalen som många av pedagogerna berättade om att de höll i samband med att de sjöng sånger med barnen.

Samtal om vad orden i sångerna betyder hjälper barnen att kunna sätta ord på tankar de har och är en hjälp för barnens språkutveckling liksom det skapar delaktighet. Jag drar slutsatsen att många barn lär sig språka mycket tack vare musiken och samtalen som pedagogerna lägger tid på att skapa är värdefulla. Björklund (2008, s. 103-104) påpekar också vikten av att samtala med barnen, något som jag tolkar då kan höra ihop med Vygotskijs teori om den proximala utvecklingszonen. Hon menar att det ligger på pedagogens ansvar att stimulera barnens språk för att det ska kunna ske en utveckling av det. Ett viktigt lärande kan gå förlorat om samtal med barnen och frågor till dem som visar intresse och engagemang inte prioriteras.

Det sociala samspelet i förskolan har jag förstått är en viktig aspekt för barnens språkutveckling och utveckling överlag. Samtliga pedagoger talade någon gång under intervjuerna om hur de samlades, samtalade, skapade gemenskap och samspelade tillsammans med barnen på förskolan. Detta samspel som de talar om ser jag efter att ha granskat mitt resultat som något som återspeglas ofta i verksamheten och som jag då tolkar är direkt kopplat till Vygotskijs teori om det sociokulturella perspektivet som är grundat på det sociala samspelet, att vi är beroende av och lär genom och tillsammans med andra i vår närmiljö (Björklund, 2008, s. 31). Eftersom samtliga pedagoger tog upp samspelet och gemenskapen som musik skapar drar jag slutsatsen att musik är ett väldigt bra verktyg att ta till när man som pedagog vill komma närmre barngruppen på ett kravlöst och lustfyllt sätt. Att vi genom musiken alltså kan lära av varandra och utveckla språket, som ju varit min utgångspunkt att ta reda på för min undersökning. Att musik förekommer oftast under planerade aktiviteter såsom vid samlingen som mitt resultat har visat, och knappt alls spontant är något som dock väcker frågor hos mig eftersom musik vid spontana tillfällen också skapar många