Aktieägarskydd vid kontantemissioner: Kan aktieägare i onoterade bolag skyddas mot utspädning?

(1)

Aktieägarskydd vid kontantemissioner

Kan aktieägare i onoterade bolag skyddas mot utspädning?

Jacob Elovsson Hultin

Juridiska institutionen Examensarbete 30 hp.

Ämnesinriktning: Associationsrätt Vårterminen 2019

Grupphandledare: Jessica Östberg

Engelsk titel: Protection of shareholders in share issues; Can shareholders be protected against dilution?

(2)

(3)

3

Abstract

Share issues is a common and legitimate method of raising capital in companies. The shareholders have pre-emptive rights, but by a general meetings’ special resolution the share issue can instead be directed. However, shareholders who do not subscribe in share issues are subject to dilution, in terms of their share of the company. When the subscription price is discounted, the shareholders who do not subscribe are also subject to dilution in terms of the value of their shares, while the subscribers’ make a corresponding profit thereof. The purpose of this paper is a critical analysis and evaluation of the rules aimed at protecting shareholders in share issues; special resolutions, the company law principle of equality and the general clause in Chapter 7. § 47 of the Companies Act (SFS 2005:551).

An action against the general meetings’ special resolution can be brought by shareholders based on equal treatment, derived from the company law principle of equality and the general clause. However, the principle of equality has been interpreted in both narrow and broad terms. A narrow interpretation of the principle can very seldom be invoked against share issues. A broad interpretation on the other hand, supported by article 85 of directive (EU) 2017/1132 of the European Parliament and of the Council as well as NJA 2013 p. 1250, could possibly be invoked against share issues more frequently. The principle of equality would probably not be applied in an equally strict order as the general clause and could thus give shareholders a stronger protection against abuse.

Regarding the general clause, it is certain that it can be invoked against directed share issues as well as pre-emptive rights issues, but its scope of application must be regarded as unclear. Additionally, it has been stated in the preparatory work of ABL that business decisions in the company's interest shouldn’t be considered unfair (one of the general clause’s requirements). In the doctrine, however, there is disagreement about how this statement should be interpreted. In the doctrine it has also been said that there must be an overall assessment considering all circumstances of the share issues, and that particular consideration should be attached to discounted subscription prices (as this causes transfers of wealth). To achieve a proper protection of shareholders, circumstances such as share issue ratio and dilution below 10 percent share of the company should also be considered. Regarding pre-emptive rights issues it should also be considered if it is implemented at a time when a shareholder cannot participate, provided that the other shareholders of the company are aware of this circumstance.

(4)

(5)

5

Förkortningar

ABF 1848 ABL 1895

Kongl. Maj:ts Nådiga Förordning (1848:43), angående Aktiebolag

Lag (1895:65) om aktiebolag ABL 1910

ABL 1944 Lag (1910:88) om aktiebolag Lag (1944:705) om aktiebolag ABL 1975 Aktiebolagslag (1975:1385)

ABL Aktiebolagslag (2005:551)

AD Arbetsdomstolen

AMN CA

Aktiemarknadsnämnden Companies Act 2006

Ds Departementsserien

EU Europeiska Unionen

HD Högsta Domstolen

Ju Justitiedepartementet

LU Lagutskottet

NJA Nytt Juridiskt Arkiv

Prop. Proposition

RH Rättsfall från hovrätterna

SOU Statens offentliga utredningar

(6)

Innehåll

Abstract ... 3

Förkortningar ... 5

1 Inledning ... 9

1.1 Bakgrund och problemformulering ... 9

1.2 Syfte och frågeställningar ... 10

1.3 Metod och material ... 11

1.4 Avgränsning ... 12

1.5 Disposition ... 13

2 Ett historiskt perspektiv på aktieägarskyddet ... 15

2.1 Likhetsprincipens utveckling ... 15

2.2 Aktiebolagslagens generalklausul... 16

2.2.1 ABL 1944 ... 16

2.2.2 ABL 1975 ... 18

2.2.3 Nuvarande ABL ... 19

3 Aktieägarskyddet idag ... 21

3.1 Majoritetskrav ... 21

3.2 Likhetsprincipen ... 22

3.2.1 Allmänt ... 22

3.2.2 Undantag ... 23

3.3 Aktiebolagslagens generalklausul... 25

3.3.1 Allmänt ... 25

3.3.2 ”Beslut” respektive ”rättshandling eller annan åtgärd” ... 26

3.3.3 ”Ägnat att ge” ... 26

3.3.4 ”Otillbörlig fördel” ... 27

3.3.5 ”Aktieägare eller någon annan” ... 32

3.3.6 ”Nackdel för bolaget eller någon annan aktieägare” ... 32

3.4 Det inbördes förhållandet ... 32

4 Kontantemissioner ... 34

4.1 Allmänt... 34

4.2 Beslutsordning ... 34

4.3 Majoritetskrav ... 35

4.4 LEO-emissioner ... 36

(7)

4.5 Skäl bakom genomförandet av kontantemissioner och rabatterade teckningskurser ... 36

4.6 Utspädningseffekt ... 37

4.7 Teckningsrätt ... 38

5 Likhetsprincipen vid kontantemissioner ... 40

6 Generalklausulen vid kontantemissioner ... 42

6.1 Allmänt... 42

6.2 Företrädesemissioner ... 43

6.2.1 Allmänt ... 43

6.2.2 Svea hovrätts dom i mål nr T 1438–05 ... 45

6.3 Riktade kontantemissioner ... 48

6.3.1 Allmänt ... 48

6.3.2 Riktade till befintliga aktieägare... 49

6.3.3 Godtagbart skäl ... 51

6.3.4 Andelsutspädning ... 52

6.3.5 Teckningskurs ... 54

7 Ett komparativt perspektiv ... 57

7.1 Finland ... 57

7.2 Storbritannien ... 58

8 Avslutande analys och sammanfattande kommentarer ... 61

8.1 De lege lata ... 61

8.1.1 Bakgrund ... 61

8.1.2 Aktieägarskyddets inbördes förhållande... 61

8.1.3 Generalklausulens tolkning och tillämpning ... 63

8.1.4 Generalklausulens ändamål ... 66

8.2 De lege ferenda ... 66

8.2.1 Hur kan en ändamålsenlig rättstillämpning uppnås? ... 66

Källförteckning ... 69

(8)

(9)

9

1 Inledning

1.1 Bakgrund och problemformulering

Det finns en grundläggande princip inom aktiebolagsrätt, majoritetsprincipen, om att den som innehar en majoritet av bolagets¹ röster på bolagsstämman som utgångspunkt bestämmer i bolagets angelägenheter. Som en konsekvens därav kan dock makten i ett bolag missbrukas på ett sätt som endast gynnar en del aktieägare, och inte dess aktieägarkollektiv. Aktieägare, och särskilt minoritetsägare, har således ett behov av att det på något sätt uppställs skyddsregler mot maktmissbruk inom bolag.

I gällande aktiebolagsrätt skyddas aktieägare främst av de pluralitetsregler som gäller vid bolagsstämmans beslutsfattande (”majoritetskrav”), och de krav på likställighet som kan härledas från den associationsrättsliga likhetsprincipen och generalklausulen i 7 kap. 47 § aktiebolagslagen (2005:551) (cit. ABL) beträffande bolagsstämman, och 8 kap. 41 § 1 st. ABL beträffande bolagets ställföreträdare. Principen har emellertid tolkats i både en snäv och en vid mening, och det är på intet sätt givet hur den ska tolkas och tillämpas idag.

Aktiebolagslagens generalklausul begränsar bolagsorganens beslutanderätt och kompetens, så att beslut och åtgärder som är ägnade att ge otillbörlig fördel åt en aktieägare eller någon annan till nackdel för bolaget eller någon annan aktieägare inte får fattas.

Avseende generalklausuler i allmänhet kan det konstateras att de förses med en allmän utformning i syfte att omständigheter och annat som inte kan förutses av lagstiftaren ska kunna omfattas av dess rättstillämpning. Det gör dock samtidigt tillämpningsområdet oförutsebart, och leder till problem avseende rättssäkerhet, eftersom det inte kan bedömas i vad mån bolagsorganens rättshandlande är rättsenligt.² Denna brist i rättssäkerhet kan begränsas genom att generalklausulens räckvidd preciseras genom till exempel en omfattande rättspraxis.³ Så kan emellertid inte sägas ha skett beträffande aktiebolagslagens generalklausul, som således alltjämt har ett väldigt opreciserat tillämpningsområde.

Vidare kan det konstateras att emissioner av aktier är en mycket vanligt förekommande kapitalanskaffningsmetod i bolag, och såväl behovet av

1 Med bolag åsyftas aktiebolag.

2 SOU 1974:83, s. 83.

3 SOU 1974:83, s. 126 f.

(10)

10

aktieägarskydd som dess oförutsebarhet gör sig gällande vid deras genomförande. Som utgångspunkt vid emissioner där vederlaget är pengar (”kontantemissioner”) ska bolagets aktieägare, enligt 13 kap. 1 § 1 st. ABL, ha företrädesrätt (”företrädesemissioner”) till teckning av nya aktier i proportion till det antal de redan äger. Kontantemissioner kan dock, enligt 13 kap. 1 § 2 st.

ABL, också ske med avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt (”riktade emissioner”) och istället riktas till såväl aktieägare som utomstående.

Vid emissioner drabbas aktieägare som av någon anledning inte tecknar aktier av utspädning sett till deras ägarandel av bolaget, eftersom bolaget därefter fördelas på ett större antal aktier. Vidare är det vanligt att rabatt ges på de nyemitterade aktiernas teckningskurs jämfört med deras marknadsvärde.

Som konsekvens därav minskar värdet på bolagets redan utgivna aktier, och därmed drabbas de aktieägare som inte tecknar aktier dessutom av en värdeminskning på sina befintliga aktier. De nyemitterade aktiernas värde ökar istället i motsvarande grad, och de som tecknar aktier gör därmed en vinst.

Genom emissioner kan det således åstadkommas förmögenhetsöverföringar mellan aktieägare, och aktieägare har därför ett behov av att skyddas mot sådant missbruk.

I noterade bolag skyddas aktieägare mot utspädning av bland annat aktiemarknadsrättslig soft law, som till exempel uppställer krav på marknadsmässig teckningskurs i riktade kontantemissioner.⁴ I företrädesemissioner tilldelas istället bolagets aktieägare teckningsrätter, som i noterade bolag regelmässigt upptas till handel på samma marknadsplats som bolagets aktie, och därmed ges förutsättningar att säljas.⁵ Det kan dock diskuteras i vilken mån teckningsrätter överhuvudtaget kan säljas.⁶ I onoterade bolag handlas dock teckningsrätter inte alls på någon marknadsplats. Vidare saknas det bolagsrättsligt krav på till exempel marknadsmässig teckningskurs.

Det bolagsrättsliga skyddet vid kontantemissioner har inte behandlats alls av HD och måste bedömas som oförutsebart, vilket är otillfredsställande och skulle kunna verka hämmande på såväl företagandet som investerandet i onoterade bolag.

1.2 Syfte och frågeställningar

Syftet med denna uppsats är en kritisk granskning och utvärdering av det bolagsrättsliga aktieägarskyddet som aktualiseras vid kontantemissioner;

majoritetskrav, likhetsprincipen och generalklausulen. Uppsatsens utvärdering sker mot bakgrund av skyddsreglernas ändamålsenlighet.

För att uppfylla syftet måste följande frågeställningar besvaras:

4 Kollegiets rekommendation, s. 3.

5 Lagercrantz & Westermark, s. 178.

6 Se kapitel 4.7.

(11)

11

1. Hur ska aktieägarskyddet tolkas och tillämpas? Vad är likhetsprincipens och generalklausulens ändamål och inbördes förhållande?

2. På vilket sätt kan aktieägare drabbas av kontantemissioner? Kan aktieägare i onoterade bolag skydda sig mot denna effekt? Kan denna effekt missbrukas?

3. Kan likhetsprincipen och generalklausulen tillämpas på kontantemissioner i onoterade bolag? Vilket tillämpningsutrymme finns i sådana fall? Är denna tillämpning ändamålsenlig, eller kan aktieägarskyddet utformas på ett mer ändamålsenligt sätt?

1.3 Metod och material

Besvarandet av de frågeställningar som uppställts förutsätter att gällande rätt fastställs och systematiseras. Gällande rätt vid en given tidpunkt fastställs genom granskning och tolkning av de allmänt accepterade rättskällorna lagstiftning, förarbeten, praxis och doktrin. Vidare måste rättskällornas normhierarki beaktas. Resultatet kan systematiseras i form av till exempel principer och samband.⁷ Denna metod av fastställande av gällande rätt kan betecknas som rättsdogmatisk.⁸

Det kan dock diskuteras vad som ingår i en rättsdogmatisk metod. Enligt Kleineman handlar det oftast om att söka svar i de allmänt accepterade rättskällorna, och rättsdogmatikens uppgift är att genom en analys av rättskällelärans element nå ett slutresultat som kan antas spegla gällande rätt eller, hur en rättsregel ”ska uppfattas i ett visst konkret sammanhang”.⁹ En väl utförd rättsdogmatisk undersökning ska därmed öka rättens rättssäkerhet och förutsebarhet.¹⁰

Enligt Sandgren kan rättsdogmatisk metod definieras både som fastställande av gällande rätt och som en vidare metod, som inbegriper analyserandet av annat material också.¹¹ Även de lege ferenda-resonemang kan ingå i en vid rättsdogmatisk metod, om det bygger på den gällande rättens analys.¹² Enligt Sandgren borde dock den denna vidare definition istället kallas rättsanalytisk metod, och dess övergripande uppgift är en analys av gällande rätt, vilket kan ske med hjälp av såväl rättskällor som annat material.¹³

I denna uppsats fastställs och analyseras gällande rätt. Mot bakgrund av det begränsade utbudet av prejudikat beträffande skyddsreglernas rättstillämpning,

7 Sandgren, s. 49.

8 Sandgren, s. 48.

9 Kleineman, s. 26.

10 Kleineman, s. 27.

11 Sandgren, s. 48.

12 Sandgren, s. 49.

13 Sandgren, s. 50.

(12)

12

illustreras det istället med hjälp av underrättspraxis. Det görs dock med vetskap om att det i egentlig mening inte utgör gällande rätt. På grund av det begränsade utbudet av materialet har doktrin dessutom en avgörande betydelse i besvarandet av de frågeställningar som uppställts. Slutligen ges de lege ferenda-resonemang, i syfte att ge en mer ändamålsenlig rättstillämpning.

Således kan den tillämpade metoden också betecknas som rättsanalytisk.

Mot bakgrund av bolagsrättens systematiska framväxt kan dessutom mycket lärdom hämtas från ett historiskt perspektiv. För att ge klarhet i likhetsprincipens och generalklausulens ändamål och inbördes förhållande framställs deras utveckling i ett inledande historiskt perspektiv. Källmaterialet i denna del består i huvudsak av doktrin och förarbete.

Vidare görs en del begränsade komparationer med finsk rätt, eftersom det är ett grannland som i mångt och mycket delar rättstraditioner med Sverige, och engelsk rätt, eftersom det ger perspektiv från en av världens ledande ekonomier. Källmaterialet i denna del begränsas till i huvudsak utländsk lagstiftning. En betydande del av EU-medlemsländernas bolagsrätt är dock ett resultat av EU:s direktiv (senast EU:s konsoliderade bolagsdirektiv¹⁴). Således är rättsläget beträffande till exempel majoritetskrav relativt harmoniserat. Oftast föreskrivs dock endast minimiregler, vilket gör att det i medlemsstaternas lagstiftning kan ställas högre krav än vad som följer av EU:s direktiv.

Trots att kontantemissioner endast undersöks utifrån ett bolagsrättsligt perspektiv hämtas viss vägledning härom från aktiemarknadsrättslig soft law.

Det gäller särskilt Aktiemarknadsnämndens uttalanden, eftersom de i AMN 2002:2 konstaterade att ”en åtgärd [...] som ligger i riskzonen för att vara otillåten enligt generalklausulen normalt sett inte kan vara förenlig med god sed på aktiemarknaden.” Således kan det antas att åtgärder som är förenliga med god sed också är förenliga med aktiebolagslagens generalklausul, enligt Aktiemarknadsnämndens mening. Det innebär dock samtidigt att det som är i strid med god sed inte nödvändigtvis också är i strid med aktiebolagslagens generalklausul.

1.4 Avgränsning

Trots att viss vägledning hämtas från aktiemarknadsrättslig soft law, undersöks inte kontantemissioners giltighet med ett aktiemarknadsrättsligt perspektiv. Av denna anledning behandlas aktiemarknadsrättslig soft law endast i begränsad omfattning, och i den mån det ger bolagsrättslig vägledning. Vidare behandlas endast de regler som aktualiseras vid kontantemissioner; majoritetskrav, likhetsprincipen och generalklausulen. Således behandlas till exempel inte så kallade rättighetsregler, som ger aktieägare av viss pluralitet rätt att vidta eller

14 Europaparlamentets och rådets direktiv 2017/1132 av den 14 juni 2017 om vissa aspekter av bolagsrätt (kodifiering).

(13)

13

påkalla vissa åtgärder, så som särskild granskning enligt 10 kap. 22 § 1 st. ABL.

Vidare behandlas inte regler beträffande bolagsstämmans genomförande och dylikt, eftersom det inte direkt hindrar genomförandet av kontantemissioner.

Därutöver behandlas endast kontantemissioner, eftersom bolagets aktieägare inte sällan torde ha både möjlighet och intresse av att delta i sådana, vilket gör problemet med utspädning som mest aktuellt. Det innebär att emissioner av teckningsoptioner och konvertibler inte behandlas, trots att de inte sällan också resulterar i att aktier emitteras. Således undantas också apportemissioner och kvittningsemissioner. Det bolagsrättsliga sanktionssystemet avhandlas endast i mycket begränsad omfattning. Aktieägaravtal berörs dock inte överhuvudtaget, trots att de i och för sig kan ge visst aktieägarskydd vid kontantemissioner.

1.5 Disposition

I det nästkommande kapitlet ges ett historiskt perspektiv på likhetsprincipens och generalklausulens utveckling från det att de infördes i svensk bolagsrätt till vad som gäller idag. Därefter, i det tredje kapitlet, behandlas gällande rätt i allmänhet avseende det bolagsrättsliga aktieägarskyddet som aktualiseras vid kontantemissioner (majoritetskrav, likhetsprincipen och generalklausulerna) samt, i anslutning härtill, det inbördes förhållandet mellan likhetsprincipen och generalklausulen. I detta kapitel avhandlas således också det begränsade utbudet av prejudikat om skyddsreglernas tolkning och tillämpning.

I det fjärde kapitlet behandlas kontantemissioner och regler kring dess genomförande i allmänhet. Således behandlas de majoritetskrav som gäller vid genomförandet av företrädes- respektive riktade kontantemissioner i detta kapitel. Vidare redogörs det kring de motiv som kan finnas bakom kontantemissioners genomförande, den effekt (”utspädningseffekt”) som aktieägare kan drabbas av vid genomförandet av kontantemissioner, och de möjligheter till skydd mot denna effekt som står aktieägare till buds.

I det femte och sjätte kapitlet behandlas likhetsprincipens respektive generalklausulens tillämpning på kontantemissioner. Likhetsprincipens tillämpning avhandlas endast kort, eftersom det i huvudsak är oklart och det i mångt och mycket saknas källmaterial. Beträffande generalklausulens tillämpning är det i huvudsak också oklart, men det har behandlats desto mer utförligt i doktrin och kan således behandlas mer ingående.

Företrädesemissioner och riktade kontantemissioner behandlas separat, och med fokus på de omständigheter som kan beaktas i respektive bedömning av otillbörlighet. Vidare avhandlas underrättspraxis i syfte att undersöka rättstillämpningens ändamålsenlighet.

I det sjunde kapitlet görs en begränsad komparation med engelsk och finsk rätt avseende aktieägarskyddet vid kontantemissioner, och i det åttonde kapitlet ges en avslutande analys och sammanfattande kommentarer. Det avslutas med

(14)

14

de lege ferenda-resonemang, i syfte att ge en mer ändamålsenlig rättstillämpning.

(15)

15

2 Ett historiskt perspektiv på aktieägarskyddet

2.1 Likhetsprincipens utveckling

Likhetsprincipen¹⁵ är en allmän associationsrättslig grundsats som innebär att medlemmar i en association ska ha samma rättigheter, om inte annat föreskrivs i författning eller lag.¹⁶ Som association utmärker sig dock aktiebolaget eftersom det inte finns medlemmar, utan endast aktieägare. Bolagsrättsligt har därför principen normalt tolkats som att ett bolags aktier ska ge samma rätt i bolaget.¹⁷ Principen torde ha existerat sedan aktiebolaget introducerades i svensk rätt i och med Kongl. Maj:ts Nådiga Förordning (1848:43), angående Aktiebolag (cit.

ABF 1848). Enligt 4 § i ABF 1848 skulle nämligen ”förändringar i aktierätten”

antecknas i bolagets bolagsordning. Det kan tolkas som att likställighet mellan bolagets aktier var en utgångspunkt, dock med möjlighet till undantag.

Det kan konstateras att principen åtminstone har existerat sedan 1870-talet då Hagströmer skrev att en bolagsstämma inte var befogad att vidta åtgärder som drabbade olika klasser av aktieägare på olika sätt.¹⁸ Hagströmer tycks ha uppfattat principen som att den handlade om likställighet mellan aktieägare i samma rättsliga ställning. Ett sedan länge omdiskuterat ämne är just om principen tar sikte på likställighet mellan aktier eller aktieägare. Det har dessutom formulerats som formell respektive reell likställighet mellan aktieägare. En tolkning av principen som endast omfattar aktiernas (formella) likställighet kallas normalt snäv, medan en tolkning som dessutom omfattar aktieägarnas (reella) likställighet kallas vid.

En snäv tolkning av principen, i den meningen att bolagets aktier ska ge samma rätt, framgick desto tydligare i lagen (1895:65) om aktiebolag (cit. ABL 1895). Enligt 8 § 5 p. ABL 1895 skulle en stiftelseurkund upprättas av bolagets stiftare, och det skulle däri framgå om varje aktie medförde samma rätt och, om inte, vilken företrädesrätt de skulle ha och till vilket belopp de skulle kunna utges.¹⁹ Det kan således konstateras att principen inte var absolut ens i sitt tidigaste stadie, men att avsteg behövde föreskrivas. Syftet med principen i snäv mening kan därför tolkas som ett skydd mot oförutsebar särbehandling avseende aktiernas rättigheter.

15 Principen kallas också likhetsgrundsatsen och likställighets-, eller likabehandlingsprincipen.

16 Johansson, Svensk associationsrätt i huvuddrag, s. 80.

17 Sandström, s. 207.

18 Hagströmer, s. 234.

19 Andersson & Pehrson, s. 111.

(16)

16

ABL 1895 blev mycket kortvarig, och redan år 1910 introducerades lagen (1910:88) om aktiebolag (cit. ABL 1910). Principen reglerades huvudsakligen på samma sätt som i ABL 1895. Detsamma gäller principens reglering i lagen (1944:705) om aktiebolag (cit. ABL 1944). Genom införandet av aktiebolagslagens generalklausul, som delvis överlappade principens tillämpningsområde, minskade dock principens betydelse så som standard gentemot vilken stämmobeslut prövades.²⁰ Enligt lagberedningen gav generalklausulen uttryck för principen, och ett syfte bakom generalklausulens införande var att komma tillrätta med ”indirekta kränkningar” av principen.²¹ De torde därmed ha tolkat principen i en vid mening.

År 1975 antogs aktiebolagslagen (1975:1385) (cit. ABL 1975), varigenom principen huvudsakligen gavs dess nuvarande utformning. Enligt 3 kap. 1 § 1 st.

ABL 1975 skulle alla aktier ha lika rätt i bolaget, om inte annat följde av paragrafens senare stycken.²² I nuvarande ABL regleras principen med följande lydelse:

”4 kap. 1 § Alla aktier har lika rätt i bolaget, om inte annat följer av 2–5 §§”²³

2.2 Aktiebolagslagens generalklausul

2.2.1 ABL 1944

Behovet av en ny aktiebolagslag efter ABL 1910 motiverades av att den allmänna ekonomiska utvecklingen hade medfört betydelsefulla ändringar i företagsekonomiska förhållanden.²⁴ Aktiebolaget hade fått en dominerande ställning i svenskt näringsliv och erfarenheten, från bland annat Kreugerkraschen²⁵, hade visat att brister i lagstiftningen förelåg. En särskild brist som uppmärksammades var regleringen av förhållandet mellan majoritets- och minoritetsägare.²⁶

Lagberedningen ansåg att faran för majoritetsmissbruk var så betydande och bestyrkt av erfarenheten att det fanns ett uppenbart behov av ett stärkt minoritetsskydd.²⁷ Av denna anledning föreslogs ändringar och nyintroducerade regler som tillsammans skulle ingå i ett system av stadganden med det

21 SOU 1941:9, s. 303.

22 Prop. 1975:103, s. 7.

23 Prop. 2004/05:85, s. 22.

24 SOU 1941:9, s. 3.

25 Avser den ekonomiska kollapsen och konkursen 1932 av Ivar Kreugers världsledande tändsticksbolag Kreuger & Toll AB.

26 SOU 1941:9, s. 4.

27 SOU 1941:9, s. 22 f.

(17)

17

gemensamma syftet att ge minoritetsägare ett tillräckligt skydd mot majoritetsmissbruk.²⁸ Bland annat föreslogs en bolagsrättslig generalklausul med följande lydelse:

”82 § 2 st. Bolagsstämma må ej heller, med mindre annat följer av vad i denna lag eller bolagsordningen är stadgat, besluta om sådan användning av bolagets tillgångar eller eljest om sådan åtgärd, att uppenbarligen fördel beredes vissa aktieägare till nackdel för bolaget eller övriga aktieägare.”²⁹

Genom en hänvisning från 97 § till 82 § i ABL 1944 skulle generalklausulens begränsningar dessutom gälla rättshandlande från bolagets styrelse, verkställande direktör eller annan ställföreträdare. Det formulerades som en skyldighet att inte handla i strid mot principen om aktieägarnas lika rätt i bolaget.³⁰

Lagberedningen konstaterade att aktiernas lika rätt i bolaget skyddades från direkta kränkningar genom krav på samtycke från aktieägare vars rätt försämrades av beslut samt av krav på stöd av särskild pluralitet (”kvalificerad majoritet”) vid bolagsstämmans beslutsfattande. Det hade dock visat sig, inte minst från erfarenheter av koncernväsendet, att likhetsprincipen dessutom kunde kränkas indirekt. Beslut som drabbade bolaget och på så sätt samtliga aktieägare formellt likformigt, men vars effekter faktiskt tillförde vissa aktieägare fördel till nackdel för bolagets övriga aktieägare innefattade enligt lagberedningen ett allvarligt åsidosättande av likhetsprincipen.³¹

Som exempel på en indirekt kränkning av likhetsprincipen som avsågs omfattas av generalklausulens tillämpningsområde angavs moderbolags eget gynnande genom avtal med dotterbolag på bekostnad av dotterbolaget. Sådant gynnande drabbade endast dotterbolagets övriga aktieägare eftersom de inte, så som moderbolaget, tog del av motsvarande fördel. Det skulle till exempel kunna aktualiseras vid underprisförsäljningar.³²

Ett ytterligare skäl bakom generalklausulens införande var att det från preventionssynpunkt var av värde att likhetsprincipen kom till uttryck genom en särskild lagregel, och gavs en sådan utformning att indirekta kränkningar av principen också omfattades.³³ Det kan således konstateras att generalklausulens syfte var att åstadkomma en reglering av principen i vid mening.³⁴ Således skulle åtgärder som reellt sett innebar kringgåenden av principen kunna angripas.³⁵ Det fanns naturligtvis inget behov av en reglering av principen i snäv mening,

28 SOU 1941:9, s. 22.

29 SOU 1941:8, s. 46.

30 SOU 1941:9, s. 345.

31 SOU 1941:9, s. 301.

32 SOU 1941:9, s. 303.

33 SOU 1941:9, s. 303.

(18)

18

eftersom aktiernas likställighet redan var såväl en allmän princip som uttryckt i lag sedan åtminstone ABL 1895.

Så som en lagstadgad likhetsprincip i vid mening blev aktiebolagslagens generalklausul den standard gentemot vilken bolagsstämmobeslut prövades mot.³⁶ Det var länge ett omdiskuterat ämne om generalklausulens tillämpningsområde omfattade stämmobeslut som fattades av en kvalificerad majoritet. Det ansågs sedan tidigare att principen upprätthölls av bland annat kvalificerade majoritetskrav. Enligt lagens förarbete skulle den kunna tillämpas, i den mån det kvalificerade majoritetskravet inte kunde ses som en uttömmande reglering av minoritetsskyddet.³⁷ Generalklausulens tillämpningsområde begränsades trots det i rättspraxis till att endast avse stämmobeslut som fattades av en enkel majoritet.³⁸

2.2.2 ABL 1975

Generalklausulens lydelse föreslogs inför ABL 1975 bli följande:

”80 § Bolagsstämma får ej fatta beslut, som uppenbarligen är ägnat att bereda otillbörlig fördel åt aktieägare eller annan till skada för bolaget eller annan aktieägare.”³⁹

Enligt aktiebolagsutredningen skulle varje stämmobeslut omfattas av generalklausulens tillämpningsområde, och inte endast de som fattades av en enkel majoritet. Det ansågs nödvändigt med en säkerhetsventil av generalklausulens art på grund av att det samtidigt föreslogs att bolagsordningsändringar skulle underlättas.⁴⁰

En olägenhet som uppmärksammades var den osäkerhet som kunde uppstå kring stämmobeslutens giltighet, på grund av generalklausulens utvidgade tillämpningsområde. De uppenbarlighets- och otillbörlighetsrekvisit som föreslogs markerade dock att generalklausulens tillämpning var begränsad till att endast avse extrema fall. På stämmobeslut som fattades av en kvalificerad majoritet skulle den därtill tillämpas försiktigt, eftersom den olägenhet som en aktieägare kan drabbas av måste accepteras om en kvalificerad majoritet i bolaget anser att beslutet är önskvärt i bolagets intresse.⁴¹

Innan förslaget hann antas presenterades dock prop. 1973:93 genom vilket generalklausulens lydelse föreslogs bli följande:

37 SOU 1941:9, s. 302.

38 NJA 1963 s. 431.

39 SOU 1971:15, s. 33.

40 SOU 1971:15, s. 244.

41 SOU 1971:15, s. 245.

(19)

19

”76 § Bolagsstämma får ej fatta beslut, som är ägnat att bereda otillbörlig fördel åt aktieägare eller annan till nackdel för bolaget eller annan aktieägare.”⁴²

Föredraganden ansåg att det fanns ett behov av en generalklausul med ett vidare tillämpningsområde än tidigare på grund av propositionens andra förslag som skulle ge bolagsledningar och bestämmande aktieägargrupper fler befogenheter och större handlingsfrihet än tidigare.⁴³ Bland annat föreslogs att ett bolags styrelse skulle kunna bemyndigas till beslut om emissioner, och med ett utökat tillämpningsområde avseende generalklausulen kunde det införas med ett enkelt majoritetskrav.⁴⁴ På beslut som enligt lag krävde stöd av en kvalificerad majoritet skulle generalklausulen fortsatt tillämpas försiktigt. Endast de beslut som verkligen framstod som maktmissbruk skulle således omfattas av generalklausulens tillämpningsområde.⁴⁵

Syftet med generalklausulens ändringar var således att åstadkomma en mindre restriktiv rättstillämpning genom ett utökat tillämpningsområde.⁴⁶ Genom en avvägning mellan generalklausulens behov av skyddseffekt och bolagsledningars behov av förutsebarhet avseende åtgärders rättsenlighet konstaterades att det tidigare gällande uppenbarlighetsrekvisitet kunde överges, och att ett otillbörlighetsrekvisit var tillräckligt.⁴⁷ Vidare skulle också otillbörlig fördel som bereddes annan än aktieägare omfattas av tillämpningsområdet, vilket bedömdes ge större möjligheter att angripa beslut som var ägnade att ge fördel åt aktieägares närstående.⁴⁸

Genom prop. 1997/98:99 ändrades generalklausulens lydelse så att ”ägnat att ge” ersattes av ”kan ge”. Denna ändring föranleddes dock endast av språkliga skäl, och någon ändring i sak avsågs således inte.⁴⁹

2.2.3 Nuvarande ABL

I SOU 2001:1 föreslogs att generalklausulens lydelse skulle lämnas oförändrad i nuvarande ABL.⁵⁰ I remissyttrandet kritiserades dock generalklausulens språkliga ändring som hade skett genom prop. 1997/98:99. Enligt Sveriges Advokatsamfund och Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet hade det därigenom skett en ändring i kausalitet, som hade medfört en outredd utvidgning av generalklausulens tillämpningsområde. De hävdade att beslut

”kan ge” en fördel så länge det inte är uteslutet, medan ”ägnat att ge” innebär

42 Prop. 1973:93, s. 17.

43 Prop. 1973:93, s. 84.

44 Prop. 1973:93, s. 68.

45 Prop. 1973:93, s. 46.

46 Prop. 1973:93, s. 137.

47 Prop. 1973:93, s. 84.

48 Prop. 1973:93, s. 138.

49 Prop. 1997/98:99, s. 250.

50 SOU 2001:1, s. 322.

(20)

20

ett krav på en högre grad av sannolikhet.⁵¹ Således föreslogs generalklausulens lydelse i prop. 2004/05:85 bli dess nuvarande lydelse:

”7 kap. 47 § Bolagsstämman får inte fatta ett beslut som är ägnat att ge en otillbörlig fördel åt en aktieägare eller någon annan till nackdel för bolaget eller någon annan aktieägare.”⁵²

Beträffande styrelse, verkställande direktör och annan ställföreträdare gäller följande:

”8 kap. 41 § Styrelsen eller någon annan ställföreträdare för bolaget får inte företa en rättshandling eller någon annan åtgärd som är ägnad att ge en otillbörlig fördel åt en aktieägare eller någon annan till nackdel för bolaget eller någon annan aktieägare.”⁵³

51 Ju 2001/220/L1, s. 24 och 166 f.

52 Prop. 2004/05:85, s. 47.

53 Prop. 2004/05:85, s. 57.

(21)

21

3 Aktieägarskyddet idag

3.1 Majoritetskrav

Mot bakgrund av majoritetsprincipen om att den som innehar en majoritet av bolagets röster på bolagsstämman som utgångspunkt bestämmer i bolagets angelägenheter har det uppställts krav på att särskilt viktiga beslut i bolaget måste biträdas av en kvalificerad majoritet. I ABL innebär det åtminstone stöd av två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de på bolagsstämman företrädda aktierna. Krav på stöd av en kvalificerad majoritet möjliggör för aktieägare av viss pluralitet att hindra beslutsfattande, och dess syfte är att ge skydd åt aktieägare.⁵⁴

Det kvalificerade majoritetskravets lämplighet som aktieägarskydd har dock ifrågasatts, eftersom det samtidigt inte hindrar maktmissbruk från aktieägare av tillräcklig pluralitet.⁵⁵ Det kan således konstateras att endast minoritetsägare av viss pluralitet skyddas av kvalificerade majoritetskrav. Vidare krävs det aktivitet från aktieägare för att skyddas av det kvalificerade majoritetskravet, eftersom det förutsätter att de närvarar och röstar på bolagsstämman. Av denna anledning borde det kvalificerade majoritetskravet möjligtvis betraktas som en rättighetsregel snarare än aktieägarskydd.⁵⁶

Det kan dock konstateras att majoritetskrav är av avgörande betydelse för upprätthållandet av likhetsprincipen i snäv mening, eftersom avsteg från aktiernas likställighet endast kan göras genom bolagsordningsändringar, vilket skyddas av kvalificerade majoritetskrav.⁵⁷ Som huvudregel ska bolagsordningsändringar, enligt 7 kap. 42 § ABL, biträdas av aktieägare med minst två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de på bolagsstämman företrädda aktierna. Om beslutet däremot innebär att aktiernas inbördes rättsförhållande rubbas ska det biträdas av samtliga närvarande aktieägare på stämman, och de ska samtidigt företräda minst nio tiondelar av samtliga aktier i bolaget, vilket framgår av 7 kap. 43 § 1 st. 3 p. Det innebär således att aktieägare har getts en vetorätt mot sådana beslut.

Vidare kan det konstateras att majoritetskrav har ett särskilt förhållande till aktiebolagslagens generalklausul. Som tidigare nämnts ska generalklausulens

54 SOU 1941:9, s. 22.

55 Prop. 1973:93, s. 69.

56 Beyer & Båvestam, s. 17 f.

57 SOU 1941:9, s. 301.

(22)

22

tillämpning ske försiktigt på beslut som fattas med stöd av en kvalificerad majoritet, eftersom mindre olägenheter måste accepteras om en kvalificerad majoritet inom bolaget anser att beslutet är önskvärt i bolagets intresse. Således måste också beslut som kan fattas med stöd av en enkel majoritet motsvaras av ett utvidgat tillämpningsområde.

3.2 Likhetsprincipen

3.2.1 Allmänt

Likhetsprincipen i snäv mening uttrycks idag i 4 kap. 1 § ABL, enligt vilket alla aktier har lika rätt i bolaget i den mån inte annat följer av 4 kap. 2–5 §§ ABL.

Aktiernas likställighet ska beaktas av samtliga bolagsorgan.⁵⁸ Paragrafens ordalydelse kan tolkas som att endast aktiernas likställighet omfattas av principens tillämpningsområde.⁵⁹ Att generalklausulens ordalydelse endast omfattar aktieägarnas likställighet ger dessutom sken av en genomtänkt uppdelning i tillämpningsområde. Som tidigare nämnts ansågs det dock redan vid generalklausulens införande att den gav uttryck för principen, och att generalklausulens syfte var att åstadkomma en reglering av principen i vid mening.⁶⁰ Andersson och Pehrson anser dessutom att likabehandling mellan aktieägare i samma rättsställning omfattas av principens tillämpningsområde.⁶¹

Mot bakgrund av Sveriges medlemskap i EU torde dock inte principen längre kunna tolkas i endast en snäv mening. Enligt art. 85 i EU:s konsoliderade bolagsdirektiv måste medlemsstaternas lagstiftning behandla de aktieägare som befinner sig i samma ställning lika. Om 4 kap. 1 § eller principen endast tolkas i snäv mening har Sverige inte implementerat art. 85 i det konsoliderade bolagsdirektivet. Generalklausulens tillämpningsområde, som reglerar aktieägarnas likställighet i svensk rätt, har ju begränsats av att den fördel som bereds en aktieägare måste kunna betecknas som otillbörlig.⁶²

För att resultatet med EU:s direktiv ska kunna uppnås har EU-domstolen konstaterat att medlemsländernas myndigheter, inklusive domstolar, måste tolka landets lagstiftning mot bakgrund av EU-direktivens ordalydelse och syfte genom en så kallad EU-konform tolkning.⁶³ Således borde 4 kap. 1 § ABL eller principen tolkas i en vid mening som innefattar aktieägarnas likställighet. Vidare stöds en vid tolkning av principen av HD i NJA 2013 s. 1250, där det konstateras att principen innebär att alla aktieägare är likställda och att alla

58 Nerep, s. 271.

59 Se till exempel paragrafens rubrik.

60 SOU 1941:9, s. 303 och Andersson & Pehrson, s. 128.

62 Johansson, Bolagsstämma i svenska aktiebolag, s. 42.

63 C-14/83, p. 26.

(23)

23

aktier har lika rätt i bolaget.⁶⁴ Med en vid tolkning av principen, eller en EU- konform tolkning av 4 kap. 1 § ABL, torde det således kunna krävas att bolagets aktieägare ska behandlas lika vid samtliga bolagsorgans beslut och åtgärder (till exempel vid aktieägares begäran om information om bolaget enligt 7 kap. 36 § 1 st. ABL).⁶⁵

Vad som ska förstås med aktiernas likställighet måste undersökas mot bakgrund av de undantag som stadgas därom i 4 kap. 2–5 §§ ABL. Undantag kan göras beträffande aktiernas ekonomiska rättigheter och förvaltningsrättsliga befogenheter genom införandet av nya aktieslag i bolagets bolagsordning. Med ekonomiska rättigheter avses aktiernas rätt i bolagets tillgångar eller vinst (rätt till utdelning, deltagande i nyemission vid kapitalökning, återbäring vid nedsättning av aktiekapitalet och utskiftning vid likvidation eller fusion), och med förvaltningsrättsliga befogenheter avses aktiernas röst på bolagsstämma (rättighetsregler och rätt till klander av stämmobeslut).⁶⁶

Stämmobeslut i strid med principen kan klandras enligt 7 kap. 50 § ABL.

Åtgärder av bolagets ställföreträdare kan dock inte klandras, men aktieägare kan söka ekonomisk kompensation genom skadestånd i enlighet med 29 kap. 1 § 1 st. ABL. Bolaget kan dessutom undgå bundenhet till en rättshandling vid överträdelser av principen, enligt 8 kap. 42 § 2 st. 1 men., eftersom det är ett befogenhetsöverskridande. Det måste dock visas att bolagets motpart insåg eller borde ha insett befogenhetsöverskridandet. Dessutom kan endast bolaget, inte bolagets aktieägare, väcka en talan om befogenhetsöverskridande.⁶⁷

3.2.2 Undantag

Undantag från principen i snäv mening kan föreskrivas i lag eller bolagsordning, eller göras med samtycke av samtliga berörda aktieägare. Av lag framgår det till exempel i 13 kap. 1 § 2 st. ABL att kontantemissioner kan genomföras med avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt. Således kan kontantemissioner riktas till endast en bestämd krets av aktieägare i ett bolag. Störst möjlighet till undantag från principen i snäv mening har dock bolag genom föreskrifter i bolagets bolagsordning. Enligt 4 kap. 2 § ABL kan undantag från aktiernas likställighet göras genom en föreskrift i bolagets bolagsordning om införandet av nya aktieslag.

Aktieslagens ekonomiska rättigheter kan i princip varieras utan begränsning i ABL.⁶⁸ Aktieslagens förvaltningsrättsliga befogenheter kan dock inte varieras utan begränsning. Enligt 4 kap. 5 § ABL kan ingen aktie ha ett röstvärde som överstiger tio gånger en annan akties röstvärde. Det innebär också att det inte

64 NJA 2013 s. 1250, p. 9.

68 Nerep, Adestam och Samuelsson, Aktiebolagslag (2005:551), 4 kap. 2 §, Lexino 2018-10-09.

(24)

24

kan ges ut aktier utan rösträtt. För starka försämringar av aktiers rätt torde dock kunna angripas av generalklausulen.⁶⁹

Utan stöd i lag eller bolagsordning kan dessutom enstaka undantag från principen göras med samtliga berörda aktieägarnas samtycke, eftersom principens syfte är att skydda aktieägares intresse.⁷⁰ Enligt Andersson och Pehrson borde undantag dessutom kunna göras för ”ekonomiskt likvärdiga lösningar”, förutsatt att en strikt tillämpning av principen medför betydande kapitalförstöring för bolaget.⁷¹ Vidare borde undantag kunna göras för beredandet av ekonomiska fördelar av ringa betydelse för aktieägare så länge det inte görs konsekvent, till exempel enstaka konsertbiljetter.⁷²

Ett omdiskuterat ämne är om undantag från principen dessutom kan göras vid ”sakliga skäl”. I NJA 1977 s. 393 hade en ekonomisk förening uteslutit en medlem på grund av att denne inte hade betalat sin avgift, vilket utgjorde ett brott mot föreningens stadgar. Av stadgarna framgick också att en medlem som inte fullgjorde sina skyldigheter mot föreningen kunde uteslutas. HD konstaterade att styrelsen vid utövning av denna befogenhet var skyldig att iaktta principen om medlemmarnas likabehandling, med mindre olika behandling var av sakliga skäl motiverat. Det bör dock påpekas att ekonomiska föreningar och aktiebolag är väldigt olika associationsformer (person- respektive kapitalassociation) varför HD:s slutsats inte utan vidare bör tillämpas på motsvarande vis i aktiebolag.

Enligt Johansson måste sakliga skäl som motiv för avsteg från principen bedömas i varje enskilt fall genom en avvägning mellan majoritets- och minoritetsägarnas intressen. Avsteg bör då endast medges när majoritetens intresse är ”avsevärt mycket större” än minoritetens intresse av att principen upprätthålls.⁷³ Johansson anser till exempel att avsteg från principen måste kunna göras vid förankring hos bolagets större aktieägare av förestående emissioner. Enligt Johansson borde dock avsteg för sakliga skäl aldrig kunna ske i fråga om det ekonomiska utfallet av aktieägandet.⁷⁴ Johanssons ståndpunkt torde kunna tolkas som att avsteg inte kan göras beträffande principen i snäv mening.

Andersson och Pehrson menar att utrymmet för sakliga skäl som motiv för undantag rimligtvis är större i aktiebolag än i ekonomiska föreningar, eftersom aktiebolaget är en ”kapitalistisk association som har svagare rötter i demokratiska ideal”. De menar dock att avsteg endast kan göras när bolagsorganen har ett visst mått av handlingsfrihet vid tillämpningen av regler i ABL eller bolagsordningen. Det kan till exempel aktualiseras vid tillämpning av

70 Andersson, s. 69 och Nerep, s. 271.

73 Johansson, Svensk asssociationsrätt i huvuddrag, s. 159.

74 Johansson, Svensk asssociationsrätt i huvuddrag, s. 159.

(25)

25

7 kap. 36 § ABL, om aktieägares rätt att ta del av bland annat bolagets räkenskaper. Således borde avsteg kunna göras om den som begär information är en konkurrent eller kan misstänkas ha ett illojalt syfte. Vidare menar de också att avsteg måste kunna göras vid förankring hos bolagets större aktieägare av förestående emissioner. Vid bedömningen av sakliga skäl måste det dock beaktas hur starka skälen är och om det långsiktigt är i bolagets intresse, samt de fördelar respektive nackdelar som uppkommer för bolagets aktieägare.⁷⁵

3.3 Aktiebolagslagens generalklausul

3.3.1 Allmänt

Aktiebolagslagens generalklausul framgår, beträffande bolagsstämman, av 7 kap. 47 § ABL och, beträffande bolagets ställföreträdare, av 8 kap. 41 § 1 st.

ABL. Den begränsar bolagsstämmans beslutanderätt och ställföreträdarnas kompetens så att (1) beslut respektive rättshandling eller annan åtgärd inte får företas om det är (2) ägnat att ge (3) otillbörlig fördel (4) åt aktieägare eller någon annan (5) till nackdel för bolaget eller någon annan aktieägare.

Vid generalklausulens införande var syftet att stärka aktieägarskyddet genom en reglering av likhetsprincipen i en vid mening, och därmed komma åt

”indirekta kränkningar” av principen. Mot bakgrund av generalklausulens syfte att skydda bolagets befintliga aktieägare kan den inte tillämpas på beslut eller åtgärder som samtliga berörda aktieägare samtyckt till. Sådana beslut kan inte heller klandras av senare tillkomna aktieägare, eller ge dem rätt till skadestånd.⁷⁶ Aktiebolagslagens generalklausul är dock obligatorisk, i den meningen att dess tillämpning inte kan avtalas bort genom en föreskrift i bolagets bolagsordning.⁷⁷

Stämmobeslut i strid med generalklausulen kan klandras enligt 7 kap. 50 § ABL. Åtgärder av bolagets ställföreträdare kan dock inte klandras, men aktieägare kan söka ekonomisk kompensation genom skadestånd i enlighet med 29 kap. 1 § 1 st. ABL. Om bolaget skadas genom en överträdelse av generalklausulen skadas samtidigt bolagets aktieägare indirekt, eftersom värdet på deras ägarandel minskar.⁷⁸ Bolaget kan dessutom undgå bundenhet till en rättshandling vid överträdelser av generalklausulen, enligt 8 kap. 42 § 2 st. 1 men., eftersom det är ett befogenhetsöverskridande. Det måste dock visas att bolagets motpart insåg eller borde ha insett befogenhetsöverskridandet.

Dessutom kan endast bolaget, inte bolagets aktieägare, väcka en talan om befogenhetsöverskridande.⁷⁹

76 Se t.ex. NJA 2013 s. 117, p. 14 och Johansson, Svensk associationsrätt i huvuddrag, s. 145.

78 NJA 2000 s. 404.

(26)

26

3.3.2 ”Beslut” respektive ”rättshandling eller annan åtgärd”

Generalklausulen är avsedd att kunna tillämpas på bolagsstämmans samtliga beslut, inklusive de som fattas av en kvalificerad majoritet.⁸⁰ Således omfattas hela bolagsstämmans kompetensområde av generalklausulens tillämpningsområde.⁸¹ Johansson menar dock att beslut som fattas av en kvalificerad majoritet endast i undantagsfall torde kunna undanröjas.⁸² Som tidigare nämnts måste en viss olägenhet eller särbehandling accepteras, om en kvalificerad majoritet anser att ett beslut är önskvärt i bolagets intresse.⁸³

Med uttrycket ”rättshandling eller åtgärd” ska hela styrelsens, verkställande direktörens och ställföreträdens kompetens – behörighet såväl som befogenhet – omfattas av generalklausulens tillämpningsområde.⁸⁴ I RH 2013:63 ansågs dock endast beredning och framläggande av förslag till beslut inte omfattas av tillämpningsområdet. Johansson menar ändock att alla åtgärder torde omfattas av generalklausulens tillämpningsområde.⁸⁵

3.3.3 ”Ägnat att ge”

Ett beslut eller en åtgärd måste dessutom bedömas som ”ägnat att ge” en otillbörlig fördel. Som tidigare nämnts måste uttrycket ”ägnat” tolkas som ett krav på viss sannolikhet.⁸⁶ Det kan samtidigt betraktas som en bevislättnad, eftersom en faktisk fördel inte måste realiseras eller visas.⁸⁷ Ett beslut eller en åtgärd kan således klandras redan innan dess effekter realiseras. Av denna anledning torde generalklausulen dessutom kunna tillämpas trots att en otillbörlig fördel inte ens uppstår, så länge beslutet eller åtgärden vanligtvis medför det.⁸⁸ Det måste därvid göras en objektiv bedömning av vad som typiskt sett följer av ett visst beslut eller en viss åtgärd.⁸⁹ Det krävs inte heller att ett subjektivt ont uppsåt från det rättshandlande bolagsorganet kan visas.⁹⁰ Om ett subjektivt ont uppsåt däremot kan konstateras torde det istället beaktas i bedömningen av otillbörlighet, eftersom generalklausulens syfte är att ge aktieägare skydd mot maktmissbruk.⁹¹

80 Se t.ex. NJA 2013 s. 1250, p. 12.

83 Johansson, Svensk associationsrätt i huvuddrag, s. 161; SOU 1971:15, s. 245; prop. 1973:93, s. 46.

85 Johansson, Bolagsstämma i svenska aktiebolag, 44.

86 Ju 2001/220/L1 s. 24 och 166.

88 Åhman, s. 800.

89 Nerep, s. 307.

90 SOU 1941:9, s. 304 och Åhman, s. 801.

91 Se kapitel 3.3.4.