Kapitalkravet och de nordiska bankernas utlåning

Kapitalkravet och de

nordiska bankernas

utlåning

Lina Lövgren, Victor Timdahl

Enheten för företagsekonomi Fristående kurs

Sammanfattning

Efter finanskrisen införde Baselkommittén en ny standard för banker som bland annat innehöll ett ökat kapitalkrav. Syftet med ett ökat eget kapital är att bankerna ska stå starkare vid en eventuell framtida kris. För bankernas del innebär det att de är tvungna att antingen öka det egna kapitalet gentemot riskvägda tillgångar, eller minska på de riskvägda tillgångarna för att tillfredsställa kapitalkravet. Som regel är företagsfinansiering genom eget kapital dyrare än att finansiera sig genom belåning och även en förändring i kapitalförhållande kan vara en kostsam process. Bankerna kommer förmodligen på grund av det ökade kapitalkravet att få betala ett pris för att gardera sig mot framtida osäkerheter, dock är det oklart vilka och hur konsekvenserna har blivit.

I denna studie har vi undersökt nordiska banker, och om förändringar i utlåningsvolymen är en konsekvens av det ökade kapitalkravet. Forskningsansatsen är deduktiv då vi utgår från teorin om att bankernas reglerade kapitalkrav påverkar dess utlåning och att vi genom insamlade data testar vår hypotes med en uppställd modell.

Vi undersöker detta fenomen genom regressionstester för att ta reda på vilka variabler som eventuellt kan förklara samband i bankernas utlåningsbeteende. Även ett parat t-test har gjorts för att kolla på eventuella skillnader mellan bankernas utlåning, innan och efter det ökade kapitalkravets införande. Resultatet i regressionstestet visade tydligt att „‟capital adequacy ratio‟‟ hade ett negativt samband med „‟Secured lending‟‟. Vilket innebär att utlåningsvolymen av säkrade lån minskar när kapitalförhållandet ökar, som alltså tyder på att det finns ett svagt samband mellan kapitalkrav och utlåningsvolym. Vidare fann man ett starkt positivt samband mellan bankernas utlåning och insättningar och att utlåningsvolymen för vissa kategorier av utlåning skiljer sig åt efter att ett kapitalkrav har införts.

Innehåll

1. Inledning ... 1 1.1 Problembakgrund ... 1 1.2 Forskningsgap ... 2 1.3 Forskningsfråga ... 3 1.4 Syfte ... 3 1.5 Kunskapsbidrag ... 3 1.6 Avgränsningar ... 4 2. Teoretisk referensram ... 5 2.1 Basel regelverken ... 5 2.1.1 Grundläggande förutsättningar ... 5 2.1.2 Basel I ... 5 2.1.3 Basel II ... 7 2.1.4 Basel ’’2.5’’ ... 8 2.1.5 Basel III ... 9 2.1.6 Basel-regelverkets införande ... 9 2.2 Verksamheters finansieringsalternativ ... 10 2.3 Teorier om kapitalstruktur ... 10 2.3.1 Modigliani-Miller teoremet... 11 2.3.2 Pecking-order teorin ... 11

2.4 Studier kring kapitalstruktur ... 12

4. Variabler och Modell ... 24

4.1 Multipel linjär regressionsanalys ... 24

4.2 Parat t-test ... 25

5. Resultat... 26

5.1 Parat t-test resultat ... 26

5.2 Resultat multipel regression ... 29

6. Analys och diskussion ... 33

6.1 Kapitalkrav ... 33

6.2 Teorin och förväntningar ... 33

6.3 Analys av studiens resultat ... 34

1

1. Inledning

I detta kapitel presenteras den problembakgrund och det forskningsgap i ämnet som ligger till grund för denna studie. Utifrån bakgrund och forskningsgap läggs forskningsfrågan fram och vidare förklaras syftet med studien och vilket kunskapsbidrag forskningen kan komma att ge. Till sist redovisas de avgränsningar som gjorts i studien.

1.1 Problembakgrund

Efter finanskrisen 2008 ansåg bankavdelningen inom Baselkommittén att banker inte var tillräckligt förberedda för att hantera kriser liknande den som precis uppstått. Detta enligt Bank of International Settlements (2018). Baselkommittén, som är en del av Bank of International Settlements, ansåg att banker tidigare hade möjligheten att ta på sig omfattande risker och bestämde då att införa restriktioner som skulle påverka bankernas regleringar, tillsyn och riskhantering enligt samma rapport. Bevisligen hade det dåvarande regelverket Basel II brister och var inte tillräcklig för att fånga upp bankernas risker varmed ett uppdaterat regelverk började arbetas fram, Basel III. Banker som omfattas av Baselregelverket informerades om att krav gällande bland annat bankernas finansiella struktur skulle komma att införas och verkställas senast 2019 (Bank of International Settlements, 2018). Den första versionen av Basel-III presenterades 2010 och innebar ett ökat krav på kapitaltäckning, hårdare regler kring vad bankerna får räkna in i kapitalet och striktare regler för beräkning av riskvägda tillgångar (Niemeyer, 2016). Syftet med det uppdaterade regelverket är att minska bankernas risk och därmed förhindra framtida finansiella kriser.

Det har varit omdiskuterat hur denna förändring av kapital kommer att påverka banker. Enligt Gual (2011) kommer ett kapitalkrav att drabba banker i termer av ökade direkta kostnader vilket omfattar uteslutandet av skatteskölden som man kan dra nytta av vid finansiering genom skuldsättning. Det nämns även att banker som har försäkrat sina förpliktelser kan ta extra skada i situationer som denna. Vidare nämner Gual (2011) och hänvisar till Modigliani och Miller teoremet som menar att det inte är helt säkert att banken kommer att drabbas negativt av detta. Detta på grund av att en minskad skuldsättning generellt leder lägre risk och därmed en lägre kostnad av kapital. Det är alltså oklart i vilket omfattning, och riktning, som bankerna kommer att drabbas av i detta fall.

2 investeras. Man finansierar alltså banken internt och detta innebär med andra ord att man kvarhåller medel som annars exempelvis skulle kunna lånas ut.

Att kapitalkravet som infördes skapar en något problematisk förändring i alla fall på kort sikt är alltså inget mysterium och det är viktigt att komma ihåg varför denna förändring är nödvändig på lång sikt. En studie av Berlin (2011) utfördes då man kollade på bankers respons till det ökade kapitalkravet. Det visade sig att majoriteten av bankerna faktiskt valde att utöka sitt kapitalförhållande till den grad då den sträckte sig utöver det som krävdes av banken, inklusive bufferten. Detta kan tillsammans med andra studier vara en indikation på att banker inser att kapitalkravet är ett problematiskt hinder som på kort sikt saktar ner bankens framgång och expansion, inte minst gällande utlåning. Men en tolkning av Berlin‟s (2011) studie kan tyda på att bankernas syn på effekten av kapitalkravet på längre sikt leder till främjande av bankens operationer då riskerna minskar.

Genom att summera ihop detta material kan vi förtydliga hur teorierna och studierna i kombination till varandra kan förklara det problem som uppstått. I detta fall är det många faktorer som spelar in och allt påverkar det slutgiltiga resultatet. Vid ett ökat kapitalkrav kommer bankerna, enligt Gual (2011) att delvis förlora sin skattesköld vilket innebär en direkt kostnad för bankerna, däremot så minskar även skuldsättningsgraden vilket gör att banken anses vara mer attraktiv då risken faktiskt minskar. Cohen‟s undersökning (2014) presenterar ett annat alternativ för att lösa bankens problem angående att tillfredsställa kapitalkravet, nämligen att substituera tillgångar som erbjuder låg avkastning med tillgångar som kan erbjuda en högre avkastning, fast till en högre risk. I vissa fall väljer man enligt Rime (2001) att istället kvarhålla kapital som annars skulle investeras, för att öka kapital förhållandet internt. Det innebär alltså att banken har mindre kapital att nyttja för exempelvis utlåning. Däremot finns det studier såsom den utförd av Berlin (2011) som menar att banker är optimistiska på lång sikt, då man anser att detta kapitalkrav kan komma att erbjuda stabilitet för banker framöver och att skiftet i finansierings strukturen endast för med sig problem på kortare sikt. För varje författare som får sin studie presenterad så blir resultatet annorlunda. Vissa pekar i samma riktning och det verkar som att det är en överväldigande mängd som menar att bankernas utlåning faktiskt kommer att minska, iallafall på kortare sikt. Däremot finns även tecken som tyder på att volymen på bankens utlåning kommer att vara öka då förändringarna som regelverket för med sig erbjuder långsiktiga, positiva resultat. Som nämnts innan är det oklart hur bankerna kommer påverkas och hur de kommer reagera. Vi anser därför att det av praktiska skäl är viktigt att få mer information inom detta område så att banker vet vad eventuella kapitalkrav kan medföra och hur man bättre rustar sig inför dom. Det är många andra sektorer som är beroende av just banker för att finansiera sina verksamheter, det är därför även viktigt för omvärlden att få ett bättre underlag för hur lånemarknaden kan komma att påverkas av ett ökat kapitalkrav för bankerna.

1.2 Forskningsgap

3 förändring i kapitalstruktur och val av finansiering. Hache (2012) utgav en rapport angående den påverkan som Basel III regelverket spås ha på ekonomin. Resultatet visade på att mängden lån förmodligen kommer att minska med ungefär 1.8 procent mellan åren 2020-2030. Detta låter som ett rimligt fenomen då flera studier har pekat i samma riktning. Dessa omfattar bland annat Ratnovskis (2013) studie där man såg att banker substituerar vissa lån med andra investeringar, exempelvis köp av statsobligationer när ett kapitalkrav infördes eftersom utlåning då blev mindre lönsamt. Cohen (2014) utförde en studie som visade att banker har en tendens att minska på sina riskvägda tillgångar när man justerar för ett kapitalkrav. Detta är alternativet till att ta in nya medel för att hålla hög likviditet gentemot de riskvägda tillgångarna. Med andra ord innebär det att banker kan välja att skära ner på dessa tillgångar som även omfattar lån, för att möta de nya kraven som kommer med ett högre kapitalkrav.

Det finns även andra möjliga följder av ökat kapitalkrav, enligt Consector (2019) finns tecken som visar på att sambandet mellan utlåningen och kapitalkravet kan vara positivt på sikt eftersom bankerna kommer bli drabbade i en mildare omfattning än förväntat vid eventuell finansiell motgång och anses därför vara mer stabila. De olika studierna pekar åt olika håll och det är därför intressant att undersöka om det finns en skillnad i bankernas utlåningsvolym när man jämför en tidsperiod före och efter implementeringen av Basel III och ett ökat kapitalkrav. Tidigare studier har gjorts angående bankernas utlåningsvolym i relation till striktare kapitalkrav världen över, bland annat med hela Europa som grupp och även studier i enskilda europeiska länder. Dessa studier omfattar främst storbanker och systemviktiga banker som har en större global påverkan på ekonomin. Vi ville därför studera det här fenomenet inom den nordiska bankvärlden, där vi även inkluderat förhållandevis mindre banker, som ju även de omfattas av Baselregelverken. Detta för att se hur de nordiska bankerna reagerat på ett ökat kapitalkrav.

1.3 Forskningsfråga

Har det ökade kapitalkravet som följde med implementeringen av Basel III år 2010 påverkat de största nordiska bankernas utlåningsvolym?

1.4 Syfte

Syftet med studien är att undersöka om utlåningsvolymen hos nordens i dagsläget största banker har förändrats efter det höjda kapitalkravet som implementeringen av regelverket Basel III medför.

1.5 Kunskapsbidrag

4 olika fenomen, exempelvis att ett ökat kapitalkrav kan leda till kreditåtstramning hos banker. Vidare har vi visat på variabler som i detta fall är relevanta för att förklara utvecklingen hos bankers utlåningsvolym. Vidare är denna information av hög vikt sett till det större perspektivet. Vi menar att det är viktigt att få ytterligare information på vad som påverkar lånemarknaden, då många sektorer är beroende av just banker och de tjänster som de erbjuder.

1.6 Avgränsningar

I denna studie kommer vi att avgränsa oss till att undersöka några av Nordens största banker. I Norden inkluderas länderna Sverige, Norge, Finland, Danmark och Island. De största bankerna i respektive land är baserat på börsvärde. Ambitionen var först att samla data från fyra antal banker från varje land, men efter visst bortfall fick vi nöja oss med totalt fjorton nordiska banker. Mer om urval och bortfall i kapitel 3.

Vi har avgränsat datan till fyra olika variabler som agerar som oberoende variabler, samt fyra lånetyper som kategoriserar de beroende variablerna. Den data vi har samlat in är begränsad från året 2007 till och med år 2013. Vilka variabler som används och vilka banker som finns med i studien framgår i detalj i kapitel 4.

5

2. Teoretisk referensram

I det här kapitlet presenteras och diskuteras fakta, relevanta teorier och tidigare studier med koppling till vårt forskningsområde. Till att börja med så beskriver vi Baselkommittén och dess regelverk som ligger till grund för införandet av bankernas kapitalkrav och regleringens utveckling över tid. Sedan presenteras ett antal teorier om kapitalstruktur som visar varför dessa regleringar skulle kunna ha en påverkan på bankerna. Teorierna kopplas till tidigare forskning vad gäller bankernas val av finansiering och hur det påverkar kapitalkostnaden som i sin tur kan komma att påverka bankens utlåningsvolym. Till sist presenteras tidigare studier där man undersökt hur utlåningen har förändrats till följd av ett ökat kapitalkrav i praktiken. Utifrån teorierna och tidigare forskning har hypoteser byggts upp som presenteras sist i kapitlet.

2.1 Basel regelverken

Basel regelverken är utgivna av Baselkommittén och denna kommitté togs fram redan 1974 då det uppstod ekonomiska problem gällande internationell valuta och banker. Syftet för kommittén var då att förbättra finansiell stabilitet och att förbättra kvaliteten på översynen för banker. Man ville även att kommittén skulle agera som ett typ av forum så att deltagande länder lättare kunde samverka med varandra, vilket möjliggjorde att möten kunde ske tre till fyra gånger per år och har gjort det sedan länge tillbaka. Kommittén har sedan 1975 gett ut internationella standarder, där det mest omtalade är kraven på kapitalförhållanden för banker. Dessa är även kända som Basel I, II och III. Innan regelverk från Baselkommittén blev verkställda var man tvungen att ha vissa bitar på plats för att säkerställa översyn över banker så att ingen slapp undan och kunde regelbundet övervakas (Bank of International Settlements, 2014).

2.1.1 Grundläggande förutsättningar

Baselkommittén ansåg att de var tvungna att säkerställa översyn för att regelverket som införs och kommer införas faktiskt verkställas. Man såg då till att banker dels inte kunde slippa undan denna översyn, och även att banker som är tillgängliga för denna översyn får det regelbundet. Reglerna för översyn skiftade under åren så att man fick bättre tillgänglighet för banker som befann sig i utlandet då kommunikationen med utländska översyns myndigheter förbättrades. Denna kommunikation effektiviserades efter ett möte 1996 där 140 länder tog intresse av Baselkommitténs reformer och de internationella förhållandena stärktes ännu mer. Vid senare tillfällen stod det klart att även tillväxtmarknader skulle omfattas av de 25 (idag 29) principerna som regelverken omfattar (Bank of International Settlements, 2014).

2.1.2 Basel I

6 man inte ännu lyckats införa likgiltiga standarder internationellt. Detta innebar att vissa banker fick konkurrensfördelar eftersom det uppstod skillnader mellan nationella kapitalkrav (Bank of International Settlements, 2014).

Införandet av det första regelverket, Basel I, skedde 1988 och innebar ett riskbaserat kapitaltäckningskrav på 8 procent för kreditrisker för bankerna som omfattas av regelverket (Bank of International Settlements, 2014). Detta innebar att låntagarens risk, det vill säga förmågan eller oförmågan att kunna betala tillbaka på lån skulle tas i beaktelse när man bedömde bankens kapital. Man delade in bankens kreditrisker i fyra olika riskklasser, de mest riskfyllda exempelvis företagslån fick 100 procent i riskvikt, något mindre riskfyllt exempelvis bolån fick 50 procent riskvikt, utlåning till andra banker fick 20 procent riskvikt medan de minst riskfyllda exempelvis vissa statspapper fick 0 procent i riskvikt (Niemeyer, 2016). Problemet med Basel I visade sig vara att man inte kunde utföra riskbedömningar med pålitlig precision. Det var nämligen så att Baselöverenskommelsen innehöll för få antal riskviktade klasser i relation till hur det såg ut i praktiken. Exempelvis fick låntagare som hade en fastighet som säkerhet, samma viktade risk oavsett om det var ett stort hus eller en sommarstuga på vischan. Detta innebar att man inte tog kreditvärdigheten i beaktelse vid riskbedömningen, utan den var endast baserad på om det fanns en säkerhet på lånet eller inte (Lind, 2005). Ytterligare ett problem med Basel I enligt Lind (2005) var att reformerna inte var tillräckligt dynamiska för att appliceras på lån av olika typ. Detta ledde till svårigheter för myndigheter när det gällde att övervaka bankernas eventuella framgång i termer av säkerhet och uppfyllda reella mål.

Författaren förklarar att allt eftersom Baselregelverken utvecklats och uppdaterats har även den finansiella branschen utvecklats avsevärt. Detta innebar nya instrument och förmågor att hantera risker och omstruktureringar av banker som är mer komplexa och exponerade gentemot flera segment. Lind (2005) menar att när dessa förändringar blev uppenbara insåg Baselkommittén att regelverket behövde modifieras. Detta omfattade då en lösning på ovanstående problem gällande kopplingen mellan risk och kapitalkrav. Lösningen var att mer noggrant identifiera risken för varje enskilt lån, vilket således skulle leda till både bankens och låntagarens fördel, då en lägre ränta för lägre risk skulle leda till lägre räntekostnader för låntagare som i sin tur skulle öka lånefrekvensen. Författaren förklarar vidare att med tanke på att banker är komplexa på olika nivåer behövde man även justera risken för dessa. De mindre komplexa bankerna skulle få reglerings lättnader, vilket naturligtvis innebar att mer komplexa banker skulle få det tuffare gällande kraven då de dels är mer komplicerade men även skulle vara en större börda på samhället vid eventuell kris.

7 att fortsätta med de standardiserade regelverken, vilket skulle kräva att informationen bankerna tillhandahöll skulle uppdelas i två system. Ett system för den egna verksamheten och ett annat för att översätta data till information som kan avläsas av myndigheter. Man behövde med andra ord ett system som var flexibelt nog att bevaka bankernas verksamhet.

2.1.3 Basel II

Basel II överenskommelsen slöts 2004 och det nya regelverket skulle implementeras senast i slutet av 2006 (Bank of International Settlements, 2018). Många banker hade redan år 2004 applicerat många av de krav som den nya uppdaterade regleringen skulle medföra. Detta för att de förändringar som den förde med sig ansågs vara ekonomiskt lönsamt i form av lägre risker (Lind, 2005). Det fanns även andra aspekter som kan förklara detta fenomen enligt Lind. En förklaring var att bankerna i sin helhet ville sänka kapitalkravet på sikt, och därför behövde bevisa att arbetsmetoderna och riskprofilen för bankens verksamhet var i toppskick. Vidare beskriver Lind (2005) att uppbyggnaden av Basel II regelverket bestod av att bankerna individuellt skulle skapa en reell koppling mellan de faktiska riskerna som uppstår i verksamheten och kapitalkravet, det vill säga att kapitalkravet bygger på riskvikt och inte ett stelt, formellt krav. Här ska alla risker som är av betydelse för banken, som exempelvis antal segment som banken är exponerad mot, samt hur avancerad bankstrukturen är, tas i beaktelse. För att banker ska kunna ta till sig dessa instruktioner och mer konkret förstå vad som behöver göras uppfördes tre grundpelare. Den första pelaren behandlar minimikapitalkrav i relation till kredit-, marknad-, och operativa risker. Pelare nummer två omfattar hur tillsynsmyndigheter möjliggör utvärderingar av banker och hur kraven ställs på hanteringen av den första pelaren. Den innehåller även information om vilken makt dessa myndigheter har gällande dessa krav och varför de är viktiga. Den tredje och sista pelaren handlar om hur bankerna som påverkas av dessa krav ska kommunicera dessa till allmänheten, och hur de står gentemot dom (Bank of International Settlements, 2018).

Första pelaren

Ett av de stora problemen som Baselregelverket nu skulle tackla var att kunna koppla kapitalkravet till den risk banken faktiskt har och att kapitalet skulle ställas i förhållande till riskerna. Kapitalkraven gäller såväl kreditrisk, marknadsrisk som operativa risker och de metoder som används inom varje område är till och börja med, de mest grundläggande, schablonmetoder, vilka anger vilka viktrisker som ska användas och hur mycket kapital som krävs (Niemeyer, 2016). Schablonmetoderna är en modifiering på Basel I´s försök att koppla kapitalkrav till risk baserat på riskens verkliga vikt (Lind, 2005). Skillnaden från dess föregångare är att man valt att inkludera flera riskvikter att välja mellan när man ska bedöma risker för olika exponeringar, exempelvis ett lån. Utöver schablonmetoderna finns interna modeller där bankerna själva får skatta vissa parametrar (Niemeyer, 2016). För kreditrisk finns den mer avancerade metoden baseras på den interna risklassificeringen en bank innehar, och benämns „‟IRK - metoden‟‟ vilket innebär intern riskklassificering och att banken har egna system för att mäta risker. I det här fallet har banken självbestämmande över riskhanteringen, vilket har uppmärksammats och reglerats av tillsynsmyndigheter genom att banken själva måste bevisa att deras system fungerar korrekt genom att visa på önskvärda resultat gällande relationen mellan kapitalkrav och risk (Lind, 2005).

8 Andra pelaren

Den andra pelaren består av de utökade möjligheterna tillsynsmyndigheter får i sina respektive länder att kontrollera att bankerna faktiskt följer de regler som de har tilldelats. Konkreta exempel innebär att dessa myndigheter ska kontrollera bankernas system gällande interna revisionen, uppfyllande av kravet på kapital samt att deras system beräknar den faktiska risken på ett så pålitligt sätt som möjligt. Denna pelare anses nödvändig, trots att andra förslag på lösningar har förekommit på detta problem såsom att mer resurser gällande bevakning av de tre områdena som nämnts ovan, så har det ändå inte ansetts tillräckligt (Lind, 2005).

Tredje pelaren

Tredje pelaren är den pelare som har störst direkt påverkan på externa intressenter. Denna pelare syftar på att banker ska offentliggöra större mängder väsentlig information, mer frekvent. Syften med detta är att det ska agera som påtryckningsmedel för banker att agera i allmänhetens intresse, istället för bankens egna. Denna information omfattar data angående kapital och risker med mera. Detta känns intuitivt för en så viktig enhet som en bank. Men rapporteringen slutar inte där. Regelverket kräver även att banker ska förse allmänheten med information som relaterar till mer känslig information på ett konkurrenskraftigt plan som omfattas av strategier, förvaltningsmetoder och styrningsstrukturer. Problematiken här är att bankerna blir tvungna att utge information som kan avslöja på vilket sätt banken är känslig, vilket gör att intressenter har bättre tillgänglighet till god grund vid beslutstagande på grund av transparensen, vilket kan vara skadligt för banker med dålig skötsel (Lind, 2005).

Mycket kritik har riktats mot Baselregelverket och Basel II anses vara en av orsakerna till att finanskrisen som drabbade stora delar av världen 2007 förvärrades. Innan krisen rådde högkonjunktur och med den då snabbt växande världsekonomin insåg man inte bristerna. Några av svagheterna med det då befintliga regelverket var att bankerna hade för små kapitalbuffertar, att bankernas kapitalnivåer var för låga för att täcka risker som uppstod till följd av för hög skuldsättning. Även kredittillväxten var för hög i relation till för låg prissättning av risk. När konjunkturen vände ökade riskerna och förtroendet mellan bankerna och andra marknadsaktörer minskade. Eftersom bankerna var väldigt beroende av varandra så ledde det till att problem spred det sig vidare till fler banker. Dessa faktorer blev i sin tur bidragande till att BNP föll kraftigt (Niemeyer, 2016).

2.1.4 Basel ’’2.5’’

9 instrument som kan handlas på marknaden i syfte att få en större exponering mot investerare. Denna process benämns ibland på engelska som „‟Securitization‟‟ (Lind, 2005).

2.1.5 Basel III

Basel III var en modifiering på de existerande regleringarna som nu fanns tillgängliga. Man märkte redan innan fallet av banken Lehman Brothers 2008 att en förändring behövde göras på det existerande regelverket Basel II. De förändringar som accepterades vid G20 Leaders Summin i Seoul 2010 kom till efter att man ansåg att man behövde göra radikala förändringar och stärka regleringen och övervakningen av internationellt aktiva banker på grund av de hårda smällarna som delades ut under finanskrisen (Bank of International Settlements, 2018).

Det konkreta problemet som uppstod var att banker hade alltför hög skuldsättning i relation till deras kapital. Man tvingade banker att strama åt belåningen genom att införa större restriktioner på att ha en viss andel eget kapital gentemot de riskvägda tillgångarna. Detta genom att höja kapitalförhållandet bankerna måste ha och även införa buffertar för att bankerna ska kunna gardera sig mot framtida finansiella chocker. Bankerna utsattes alltså för ett tak gällande belåningen vilket minskar beroende mellan bankerna. Effekten var även att minska bankernas balansräkningar så att deras möjligheter att ytterligare belåna sig minskade. Den konkreta förändringen från tidigare regelverk när det gäller kapitalkrav var att nivån på kapital skärptes. Det totala kapitalet består av kärnprimärkapital, annat primärkapital och supplementärkapital (Niemeyer, 2016). Basel II krävde att bankens skulle ha minst 8 procent totalt kapital i förhållande till de riskvägda tillgångarna. Av dessa skulle minst 4 procent bestå av kärnprimärkapital och annat primärkapital, där minst hälften av primärkapitalet bestod av kärnprimärkapital. Resterande hälft eget kapital kunde bestå av supplementärkapital. Med införandet av Basel III skärptes nivåerna och den nu lägsta tillåtna nivån på kärnprimärkapitalet har höjts från 2 procent till 4,5 procent. Kärnprimärkapitalet tillsammans med primärkapital ska tillsammans bestå av minst 6 procent eget kapital och resterande får vara supplementärkapital. Utöver detta infördes även krav på kapitalbuffertar utöver minikapitalkraven, för att öka bankernas motståndskraft. Dessa kapitalbuffertar måste bestå av kärnkapital. Den kapitalkoncervbuffert som infördes ska ligga på 2,5 procent vilket leder till att kravet på kärnkapital och primärkapital totalt ska vara på 8,5 procent. Utöver kapitalkoncervbufferten infördes även kontracyklisk buffert och en buffert för systemviktiga banker. Med dessa nya regleringar måste bankerna hålla kapital så att de täcker minimikraven på kapital och även totalbufferten. Om bankernas kapital skulle sjunka under dessa nivåer innebär det att dom måste behålla en del av sin vinst för att pumpa in i det egna kapitalet (Niemeyer, 2016).

För att implementera de nya förändringarna fick bankerna cirka 10 år på sig. Från 2010 till 2019 (Bank of International Settlements, 2018). Anledningen till detta är för att bankerna ska få tid på sig att anpassa sig, och inte hamna i en situation som kan leda till onödig kreditåtstramning då kapitalstruktur och finansiering måste förändras för att uppfylla kraven.

Med införandet av Basel III spår man att den finansiella stabiliteten kommer att förbättras, då banker i princip tar på sig lägre kostnader. Kostnaden av detta är att den ekonomiska tillväxten kan minska något (Simpson, 2019).

10 Som nämnt kan det ta lång tid för bankerna att anpassa sig till kapitalkrav. Bank of International Settlements gav därför ut en rapport på halvårsbasis där man gav länder betyg efter hur väl de har hunnit anpassa sig efter regelverket. Skalan går från en etta till en fyra, där en etta innebär att banken inte har kommunicerat med omvärlden om hur arbetet med omställningar inom banken har utvecklats. En fyra innebär att banken redan har anpassat sig efter inhemska lagar och krav från regelverk såsom Baselregelverket (Bank of International Settlements, 2011). I oktober 2011 hade Sverige betyg ett, två, fyra utspritt över olika delar över regelverkets krav. Sverige ansågs uppfyllt regeln om god översyn över bankens likviditet, anledningen till att banken hade fått betyg ett respektive två var för att vissa delar inte ännu hade publicerade, men även att en del hade publicerats men inte ännu blivit utvärderad. Vidare visade rapporten att medlemsstater över Europeiska unionen hade fått en fyra i betyg vilket då omfattar de flesta länder som är inkluderade i denna studie, med undantag av Norge och Island. (Bank of International Settlements, 2011). Knappt ett halvår senare, 2012, kom nästa uppdatering där man kunde se att Sverige som land hade högsta betyg vad det gällde att anpassa sig efter regleringar i Basel II och även den senare modifieringen, som blev känd som „‟Basel 2.5‟‟. Trots att betygssättningen har brister då det är oklart vad som saknas, så var Sverige „‟grön markerad‟‟ vilket enligt rapporten innebär „‟Implementaion completed‟‟. (Bank of International Settlements, 2011).

2.2 Verksamheters finansieringsalternativ

Verksamheter kan finansieras på olika sätt. Dessa består av internt kapital, externt riskkapital kapital och lån. Här diskuteras för och nackdelarna för externt kapital samt lån

Enligt Hackbarth (2007) erbjuder lån verksamheten attraktiva möjligheter att göra skatteavdrag. Däremot om en verksamhet är tungt finansierad med lån i relation till det egna kapitalet, kan detta öka bolagets risk i bankernas ögon då möjligheten att betala av lånen minskar. Detta innebär att sannolikheten att bolaget hamnar i konkurs ökar och räntan som banken tar ut ökar. Vidare förklarar Hackbarth att finansiera bolaget med externt kapital kan vara positivt eftersom man inte har samma betalningsåtaganden. Ett undantag finns dock för de bolag som erbjuder sina aktieägare utdelning. Däremot är detta finansieringssätt dyrare eftersom denna typ av kapital innebär en högre risk där investeraren som följd kräver en högre avkastning. Enligt Avanza (2016) har marknaden för aktier en högre volatilitet vilket innebär att tillgångens värde gällande aktien svänger mer i pris än tillgångar för lån.

Enligt Corporate Finance Institute (2019) är även rangordningen för bolagets utdelning olika när bolaget likvideras. Långivare har då en högre prioritet än aktieägare på de tillgångar som finns i bolaget. Vidare är det inte heller helt säkert att den utdelning som lovats aktieägarna faktiskt kommer att ske, eller i vilken grad.

2.3 Teorier om kapitalstruktur

11 marknadsvärdet på företaget. Det finns ett flertal applicerbara teorier som på olika sätt påverkar företags och bankers val av kapitalstruktur.

2.3.1 Modigliani-Miller teoremet

Teorier gällande kapitalstruktur tog sin början när Modigliani och Miller (1958) först studerade fenomenet om optimal kapitalstruktur. Resultatet de då kom de fram till var att det inte existerar en optimal kapitalstruktur. Antagandet vilade på två propositioner. Den första handlar om att värdet av ett företag inte är beroende av kapitalstrukturen, det vill säga oavsett vilken balans som finns gällande finansieringen av bolaget så kommer inte kostnaderna eller fördelarna väga olika. Om man föreställer sig att lån är billigare än riskkapital säger propositionen emot detta eftersom ökad skuldsättning leder till ökad risk vilket i sin tur leder till ett ökat avkastningskrav. Den andra propositionen är härledd utifrån den första och menar att det finns ett linjärt samband mellan skuldsättningsgrad och kostnad för eget kapital. Detta innebär att skuldsättningsgraden ökar proportionellt med kostnaderna som är förknippade med eget kapital. Kapitalkostnaden kommer alltså att vara konstant och företag kan inte öka sin skuldsättningsgrad utan att kostnader för eget kapital ökar. Det finns alltså ingen optimal kapitalstruktur. Modigliani och Miller (1963) studerade denna teori vidare och hade då, till skillnad från innan, inkluderat skattekostnader i ekvationen. Slutsatsen av denna studie var att man faktiskt kunde öka ett företags värde genom att öka skuldsättningen. Detta sker genom att man ökar skuldsättningen, vilket i sin tur ökar räntekostnaderna som då minskar det beskattningsbara resultatet och man kan då dra nytta av en så kallad „‟skattesköld‟‟. Det slutgiltiga resultatet visade på att företag kan optimera sin kapitalstruktur genom att endast finansiera sig med skulder.

2.3.2 Pecking-order teorin

Myers och Majluf (1984) tog fram en teori som kan förklara kapitalstrukturen i företag, den kallas Pecking-order teorin. Denna teori har en hierarkisk ordning för hur företag på bästa sätt ska finansiera sig. Myers (2001) beskriver enligt teorin att företagens finansieringsval, det vill säga valet mellan eget kapital eller skulder, resulterar i olika typer av kapitalstruktur. Högst upp i den hierarkiska ordningen för vilket sätt företagen helst bör finansiera sig står internt kapital. Detta är det mest fördelaktiga alternativet eftersom det genom internt kapital inte uppstår någon informationsasymmetri. Anledningen till att det inte uppstår informationsasymmetri är för att företaget inte behöver blanda in några långivare eller investerare för att kunna finansiera sig. Om företagets interna kapital inte räcker till, vid exempelvis en investering, blir det andra steget i den hierarkiska ordningen att ta in externa medel genom att belåna sig. Detta anses som ett sämre finansieringsalternativ än intern finansiering eftersom det nu uppstår informationsasymmetri. Den asymmetriska informationen uppstår då företaget har mer information än de som lånat ut pengarna, vilket leder till högre transaktionskostnader för företaget i form av exempelvis en för hög eller för låg ränta om tillräcklig information om de faktiska riskerna inte finns (Myers, 2001). Ett exempel på effekten i ett sådant fall skulle vara att den ränta som ges på de lånade resurserna inte reflekterar den faktiska risken.

12 till att nyemission är det sista alternativet är för att informationsasymmetrin blir ännu större (Myers, 2001). När det blir allmänt känt att ett företag planerar göra en nyemission så driver det ner aktiepriset, vilket gör att de som redan äger aktier i företaget förlorar på nyemissionen. Med vetskapen om vad en nyemission kan ha för påverkan på aktievärdet kan detta leda till att företaget väljer att avstå från exempelvis en lönsam investering, vilket i sig kan ses som en kostnad i form av en förlorad framtida intäkt.

2.4 Studier kring kapitalstruktur

Det finns många studier som försöker förklara vad som påverkar valet av kapitalstruktur vilka grundar sig i bland annat ovan nämnda teorier. Det finns inga tydliga ramar för hur kapitalstruktur generellt bör se ut och varför företag väljer att göra som de gör trots att teorierna kan ge en viss förklaring. Det finns också viss osäkerhet i hur man kan applicera teorier om kapitalstruktur på banker eftersom de omfattas av regleringar gällande kapital och att de har en annan struktur på balansräkningen till skillnad från icke-finansiella företag (Juks 2010). Många tidigare studier har fokuserat på just icke- finansiella företag för att hitta faktorer som förklarar kapitalstrukturen. Som ett bevis på att teorierna faktiskt kan appliceras även på banker och att det går att jämföra icke-finansiella och icke-finansiella företags kapitalstruktur utförde Gropp och Heider (2008) en studie där de testade teorier för icke-finansiella företag och jämförde dessa med finansiella företag. Denna studie visar att skillnaden gällande kapitalstruktur mellan banker och icke-finansiella företag inte är lika stora som man tidigare trott och att de teorier som kan förklara företags kapitalstruktur även går att applicera på banker då banker optimerar sin kapitalstruktur i det närmaste liknande sätt som andra företag. Rimes (2001) utförde en studie där man undersökte bankregleringarnas påverkan på beteende inom banker i Schweiz. Dels infördes likartade riskprofiler för olika typer av privata lån, vilket ledde till att de privata lån som gav lägst avkastning ersattes med mer riskfyllda investeringar. Man undersökte även hur banker med lågt kapital gick tillväga för att öka sitt kapital. Det banken måste göra är att öka sin likviditet och gör det genom att antingen kvarhålla större delar av kapital som annars skulle användas för utlåning, det vill säga finansiera verksamheten internt och alternativet är att utföra nyemissioner för att stegra kapitalet. Som diskuterats tidigare är kostnaden av eget kapital generellt sett dyrare än inkomster från lån. Skribenterna i texten argumenterar därför för att det är mer sannolikt att banken väljer bort, eller substituerar med andra alternativ, för att tillfredsställa kapitalkraven. Vidare pekar studien på att banker som anses vara mer riskabla, generellt, slås av hårdare kapitalkrav.

Enligt en studie av Ratnovski (2013) så drabbas banker relativt hårt av kapitalkrav. I studien undersökte man dels hur utvecklingsmöjligheterna ser ut för lån vid ett ökat kapitalkrav, samt hur man i vissa fall väljer att hantera dom. Till att börja med så visade resultaten på att när kapitalkravet ökar med 1 procent, så minskar tillväxten i utlåningsvolymen med 5 procent. En effekt av detta kan ha lett till nästa resultat, där man såg att banker faktiskt valde att substituera utlåning, med köp av statsobligationer. Det vill säga att kostnaden för att utge lån blev så pass dyra att man investerar resurserna på annat håll.

13 Basel III medförde. Den ena gruppen blev signifikant påverkade av krisen, och den andra blev inte det. Studien utfördes inom ett 15-tal europeiska länder där man upptäckte att kapitalkravet hårdare drabbade länder som inte upplevde krisen i samma utsträckning som den andra gruppen. Resultatets utfall diskuteras och en möjlig orsak av detta kan vara för att de länder som på senare tid har upplevt finansiella kriser och drabbats av dom, har förberett sig bättre då de bland annat redan har en stabil kapitalstruktur. En vidare effekt av detta var att dessa banker som redan var stabila, tog då marknadsandelar från banker som inte var lika elastiska och resistenta mot kapital kravets införande och utlåningen ökade då för dessa banker. Detta kan även styrkas av Gambacortas studie (2011) där man undersökte effekterna av finanskrisen 2008. Ett sammanfattat resultat visar på att banker som hade ett svagare kapitalförhållande i större utsträckning hade minskat sin utlåning till skillnad från banker med starkt kapital. Det finns alltså i längden enligt dessa forskare ett positivt samband mellan kapitalförhållanden och utlåning.

2.5 Teoridiskussion

Modigliani och Millers studie skriven 1963 menar att företag inte kan förändra sin situation i termer av avkastning eller värde genom att ändra på kapitalstrukturen. Vidare studier inom teoremet visade på att detta antagande däremot kunde motbevisas på grund av den skattesköld som uppstår vid ökad belåning och räntekostnad. Det är däremot omdiskuterat av Juks (2010) om denna teori går att applicera på banker då kapitalstrukturen på denna typ av bolag är högt skuldfinansierad och täcks av statlig inlåning och det reglerade kapitalkravet. Däremot enligt Ratnovskis studie från 2013, där man kollade på hur kapitalkravet faktiskt påverkade bankernas kapitalkostnad, visade resultatet på att om banken väljer att anpassa sig genom att öka det egna kapitalet, det vill säga internet eller externt, så är det lika kostnadseffektivt som andra finansieringsmetoder. Däremot är det endast kostnadseffektivt om det sker under en tillräckligt lång period. Om detta kriterium inte kan uppfyllas när man försöker justera sitt kapitalförhållande, är det enligt Ratnovski näst bästa alternativet att minska på de riskfyllda tillgångarna, inklusive utlåning. Vidare visade studien på bankernas reaktioner vid ett rådande kapitalkrav. För varje procentuell ökning av kapitalkravet så minskade bankerna sina riskfyllda tillgångar femfaldigt.

En studie utfördes av Berlin (2011), där man kollade på bankers kapitalstruktur under 90 - talet. Syftet var att se hur bankerna anpassade sig till det kapitalkrav som då var gällande. Dåvarande regelverk krävde att bankerna skulle ha ett kapitalkrav på 4 procent, vilket är det egna kapitalet i relation till riskvägda tillgångarna. Detta var minimikravet. För att en bank skulle anses väl kapitaliserade krävdes det att detta förhållande låg på 6 procent vilket inkluderar det ursprungliga kravet plus buffert på 2 procent. Resultatet av denna anpassning visade på att banker hade högre kapital än vad det ursprungliga kapitalkravet låg på, och detta med flera procentenheter, nämligen ett kapitalförhållande som låg i genomsnitt runt 8-10 procent. Detta tyder på att det möjligtvis är lönsamt för banker att finansieras med mer externt riskkapital än vad som krävs, och att den optimala kapitalstrukturen för banker inte endast består av skuldsättning, vilket leder till tron om att ett ökat kapitalkrav inte nödvändigtvis kommer att drabba bankerna negativt.

14 alternativet som orsakar minst asymmetrisk information, internt upparbetat kapital, följd av belåning och till sist externt investeringskapital. Desto lägre ner man går i hierarkin, desto större blir informationsasymmetrin och därav kostnaden. Utifrån denna teori och rangordning har Hyun och Rhee gjort en studie år 2010 där de undersökt hur en bank bäst går tillväga och vilka processer som används för att öka det rådande kapitalförhållandet inom banken. Till att börja med utgår de från aktieägarnas synpunkter, där det starkaste förslaget är att minska på de riskfyllda tillgångarna, vilket inkluderar utlåningen. Ett annat scenario handlar om hur banker med relativt låg mängd långfristiga lån eller dålig ekonomi går tillväga när ett kapitalkrav införs. Även här skulle utfallet bli att banken väljer att minska de riskfyllda tillgångarna. Hyun och Rhee‟s studie hänvisar även till forskare som anser att beslutsfattare bör vara försiktiga med bankregleringar såsom Baselregelverken, eftersom det kan leda till kreditåtstramning.

Även Rimes studie utförd 2001 visar på att banker har flera val när de ska öka sin likviditet. Det ena alternativet är att helt enkelt stoppa undan mer pengar så att banken har högre kapitalstyrka, eller så kan banken minska på riskfyllda tillgångar, däribland lånen. Det vanligaste alternativet var enligt Rimes studie det senare. Det finns dock studier som pekar i en annan riktning. Exempelvis menar Gavalas i sin studie skriven 2015 på att stabilare banker faktiskt kan dra nytta av ökade kapitalkrav, då de tar marknadsandelar från banker som inte är lika elastiska i sin anpassning av de nya kraven. Detta påstående styrks även av Gambacortas (2011) studie där man upptäckte att banker med svagare kapitalförhållanden i större utsträckning minskade utlåningen än de banker med starkt kapital.

Verksamheternas finansieringsalternativ beror till viss del enligt Hackbarth (2007) på hur den nuvarande finansiering strukturen ser ut. Är verksamheten tungt belånad kan detta innebära svårigheter med återbetalningar, och att finansiera med externt kan därför vara lönsamt för bolaget då man inte har betalningsåtaganden på samma sätt, med undantag för utdelningar till aktieägare. Detta är ett avsteg från tidigare studier som trycker på att skuldsättning är den optimala finansieringsmetoder på man kan dra nytta av skatteskölden som uppstår.

I korthet har vi med hjälp av teorier och tidigare studier skapat förväntningar om hur resultatet av denna studie kommer bli. Vissa teorier och tidigare studier menar på att kapitalkravet kan minska utlåningsvolymen, medan vissa pekar på motsatsen. I kommande avsnitt har vi därför format hypoteser baserade på denna information.

2.6 Hypotesframställning

15 utlåningsvolym kan bero på att kapitalkravet inte ännu har tagit effekt, då både Gual (2011) och Berlin (2011) menar att detta kapitalkrav borde ge en positiv utveckling för bankerna på längre sikt. Det finns då en risk att urvalet som sträcker sig från 2007–2013 inte fångar upp denna utveckling. Möjligheten finns även att kapitalkravet faktiskt inte har någon större påverkan på utlåningen eftersom det generellt är många faktorer som ligger bakom förändringen i bankers utlåning, inte minst sådana relaterade till makroekonomin.

Utifall testerna visar att det finns ett samband mellan ökat kapitalkrav och de nordiska bankernas utlåning så innebär det att utlåningsvolymen antingen har minskat eller ökat. Som nämnts tidigare kollar vi efter förändringar i denna volym eftersom tidigare litteratur påstår att bankens utlåning går i olika riktningar. Exempelvis tyder Modigliani-Miller (1963) teoremet på en minskning i utlåning då ett kapitalkrav kommer att minska bankens intäkter och därmed möjligheten att växa på kort sikt, men banken blir då mer stabil på längre sikt vilket kan erbjuda gynnsamma förhållanden. Däremot så finns det banker som förklarats av Rimes (2001) som täcker upp för denna kostnad genom att ta högre risker för högre avkastning och har då större möjlighet att växa. Exempelvis kan utlåningsvolymen ha förändrats temporärt då banken valt att substituera lån med andra investeringar för högre avkastning för att täcka de kostnader som uppstår kortsiktigt, vilket Cohen (2014) menar är ett tänkbart alternativ för banker. Ett tredje alternativ är att utlåningsvolymen sammantaget inte förändras. Denna möjlighet styrks av Gambacortas (2011) studie som menar att banker med svagt kapital förhållande i större utsträckning minskar sin utlåningsvolym än banker med starkt kapital. Ett alternativ vore då att de banker med svagt kapital förlorar sina kunder till banker med starkt kapital på grund av exempelvis lägre räntor då kapitalstarka banker är mer elastiska. Detta scenario hade då lett till ett potentiellt nollsummespel där lånen på en större skala varken minskar eller ökar, utan endast byter utgivare.

Det finns många anledningar till att testerna inte kommer visa på signifikanta samband, och lika många som tyder på att sambanden kommer vara signifikanta. Baserat på den problembakgrund som kretsar kring ämnet så har vi formulerat våra hypoteser på sådant sätt att våra tester ger oss ett konkret svar, baserat på vår data, om utlåningsvolymen för de nordiska bankerna förändras eller förblir de samma med kapitalkravet i åtanke.

2.6.1 Hypoteser

H0: Det finns inget samband mellan ökat kapitalkrav och nordiska bankers utlåningsvolym.

16

3. Metod

I detta kapitel behandlas de tillvägagångssätt som vi använt oss av vid litteratursökning och för att samla in relevant information och data, samt vilka krav vi ställer på källorna och hur vi ska förhålla oss när vi tolkar empiriska data. Kapitlet redogör för de metodologiska överväganden, studiens angreppsätt och undersökningsmetod.

3.1 Litteratursökning

Litteratursökningen har gjorts genom olika typer av kanaler. Vi har främst använt oss av årsrapporter, databaser tillgängliga från Umeå Universitet såsom „‟Business retriever‟‟ och „‟Google Scholar‟‟ för att hitta relevanta vetenskapliga artiklar, rapporter och avhandlingar i ämnet. Andra trovärdiga internetkällor såsom myndigheters hemsidor har använts för att skaffa information gällande kapitalkrav och Baselregelverken. Vi har även använt oss av tryckt litteratur från Umeå universitetsbibliotek då främst gällande vetenskaplig metod och uppsatsskrivande. Vår data har hämtats från respektive banks årsredovisningar som funnits tillgängliga på deras hemsidor.

3.2 Källkritik

17 peer-reviewed. Trots detta bygger delar av materialet i denna studie på information från bloggar, där sannolikheten är större för personliga tillägg av olika slag. För att minimera sådan skada valde vi därför till störst del att endast utvinna rådata och utesluta större del av det övriga materialet.

3.3 Metodologiska utgångspunkter

3.3.1 Vetenskapligt synsätt

Positivism och Interpretivism är två huvudparadigmer och två olika filosofiska ramar som styr hur vetenskaplig forskning ska genomföras. Positivismen grundas på att det bara finns en verklighet och att den existerar oberoende av människan och därför bör forskning mätas objektivt. Interpretivismen grundas på att det finns flera verkligheter och de skapas i människans sinnen, en forskare kan därmed aldrig vara fullkomligt objektiv till sin forskning. Inom forskningsparadigmet positivism kan man genom empirisk forskning och kvantitativa metoder komma fram till teorier som förklarar sociala fenomen. Inom forskningsparadigmet interpretivism används subjektiva kvalitativa metoder som leder forskaren till olika tolkningar av det specifika sociala fenomenet (Collis och Hussey, 2014, s. 43–45).

18 inte passar sig för den data som har hämtats. Studien tar även ett mer positivistiskt synsätt på det filosofiska antagandet „‟ontologi‟‟ eftersom vi utgår från att verkligheten i sig är objektiv.

3.3.2 Vetenskapligt angreppssätt

Med vetenskapligt angreppssätt menas hur forskaren angriper den empiriska verkligheten, hur förhållandet ser ut mellan teori och studerad verklighet. Inom företagsekonomisk forskning brukar det talas om två olika angreppssätt på det som ska studeras, dessa är induktiv- och deduktiv metod. Induktiv metod innebär att man genom observationer leds fram till nya slutsatser och teorier. Deduktiv metod innebär att man utgår från teorier som sen testas genom empirisk observation (Collins & Hussey, 2014, s 7). I denna studie kommer forskningsansatsen att vara deduktiv då vi utgår från teorin om att bankernas reglerade kapitalkrav påverkar dess utlåning och att vi genom insamlade kvantitativa data testar vår hypotes med en uppställd modell. Med andra ord kommer denna studie att med hjälp av tidigare teorier och studier att testa fenomen som uppstår vid införda kapitalkrav bör banker.

3.3.3 Undersökningsmetod

För att undersöka och testa vårt problem behövde vi först en metod som kan ge vägledning för hur omfattande datan ska vara och av vilken kvalitét. Studiens huvudparadigm styr hur den vetenskapliga forskningen ska genomföras och för denna studie är det positivistiska synsättet bättre lämpad. Den fungerar väl med forsknings som anser att det bara finns en verklighet som existerar oberoende människor och man bör därför mäta forskningen helt objektivt (Hussey et.al, 2014, s.43-45). På det andra spektrumet har vi interpretivism där subjektiva tolkningar av forskningen är mer dominerande. Detta synsätt lämpar sig bättre för kvalitativa forskningar. Eftersom vi undersöker mönster i storbankers lånevolymer är vi beroende av stora mängder information från ett större urval. Resultatet som presenteras i följd av denna studie kommer inte kunna tolkas på subjektiva grunder vilket är varför en positivistisk, kvantitativ analys är ett logiskt val.

3.4 Datamaterial

3.4.1 Urval

19

Då tidigare studier i ämnet gjorts i andra delar av världen har denna studie avgränsats till Norden för att se hur en eventuell påverkan sett ut just här. Målet var att undersöka de i dagsläget fyra största aktiva bankerna i respektive nordiskt land. Här hade vi alternativet att antingen ta de största bankerna innan kapitalkravet, största bankerna för varje år, eller de största bankerna efter kapitalkravets införande. Hade vi kollat på de största bankerna innan kapitalkravets införande är det inte säkert att informationen vi behöver skulle finnas tillgänglig under senare år då dessa kan ha gått i konkurs eller slagit ihop sig med andra banker, samt att vissa banker har flyttat sitt huvudkontor till andra länder vilket skulle skapa problem för datainsamlingen. Anledningen till att vi valde att inte kolla på de största bankerna för varje enskilt år beror på att vi ville hålla studien så konsekvent som möjligt. Med detta urval finns lika många banker representerade från varje land och antalet observationer blir tillräckliga för statistiska tester. För att inkludera objekt som kan bidra till resultatet med signifikans så valde vi att endast inkludera banker som hade ett marknadsvärde av åtminstone 0,1 miljarder euro. Med detta urval består den ursprungliga populationen av 20 antal banker, som därefter har skalats ner baserat på särskilda kriterier som diskuteras i avsnitt „‟3.4.3 Datainsamlingens bortfall‟‟.

Dessa banker blev aktuella dels på grund av information från Lånebank (2019) som har presenterat de största bankerna för varje nordiskt land. Vi har även kompletterat och dubbelkollat datan genom att kolla upp marknadsvärdet på bankerna via Yahoo Finance.

3.4.2 Datainsamling

20 Vidare har vi använt en variabel vid som representerar de medel banker har förvärvat genom insättningar från privatpersoner, företagsenheter och statliga institutioner. För banker är insättningar en form av säkerhet gentemot de lån som ges ut och är därför enligt Kagan (2019) direkt sammankopplad till utlåningsvolymen. Denna variabel kallas alltid för „‟deposits‟‟ men kan även presenteras i fragmenterade bitar vilket utgörs av de tre alternativen ovan. Dessa hittas under „‟Deposits and borrowings from the public‟‟, vilket omfattar insättningar från privatpersoner. „‟Deposits from credit institutions‟‟ innebär insättningar från exempelvis andra banker. Insättningar från företag har av vår erfarenhet haft olika benämningar. De kan vara så enkla som „‟Commercial deposits‟‟, men kan även kallas „‟Deposits in pooled schemes and unit-linked investment contracts‟‟.

Tier 1 Ratio (%) är per definition bankens primära kärnkapital. Denna beräknas genom att ta kärnkapital igenom riskvägda tillgångar för att sedan få ut ett förhållande. För att hitta denna information i årsrapporten är det vanligaste sökordet „‟tier 1 ratio‟‟. Däremot varierar benämningarna men en tabell över diverse „‟tier‟‟ kapitalförhållanden brukar återfinnas under sökordet „‟tier‟‟. Syftet med detta kapitalförhållande är att se till att bankens kärnverksamhet kan fortsätta operera vid större förluster detta enligt Fool (2016). Capital Adequacy Ratio (%) är liknande Tier 1 Ratio, fast det är ytterligare en variabel med i ekvationen. Här inkluderar man även Tier 2 som enligt Hayes (2019) används som en back-up ifall kärnkapitalet, Tier 1 skulle ta slut. Även denna variabel är lätt att söka upp i årsrapportena, och finns under söknamnet „‟Capital Adequacy Ratio‟‟. Även denna variabel brukar finnas över bankens presentation av „‟tier‟‟ kapital. Storleken på bankerna (euro) har hämtats från respektive banks årsrapport och baseras på bankens marknadsvärde. För denna information är det vanligaste sökordet „‟Market Capitalization‟‟. På de få rapporter där denna information utelämnades kompletterades denna med hjälp av data från Yahoo Finance genom att söka upp respektive banks genomsnitts aktievärde under ett specifikt år, och sedan multiplicera det med de utomstående aktier för samma år. För att hitta ett genomsnittligt aktievärde har vi genom google tagit fram aktiepriset under året och tagit genomsnittet på aktiepriset 1/1 och 31/12. Vi har sedan multiplicerat denna siffra med bankens „‟Shares outstanding‟‟ vilket står för utestående aktier och återfinns i årsrapporten. „‟Shares outstanding‟‟ är den andel eget kapital som är tillgängligt för allmänheten att förvärva. Beroende på vilket land banken är bosatt i, kommer Market Capitalization att kombineras med variabeln „‟BNP‟‟ för samma land. „‟BNP‟‟ står för bruttonationalprodukt och denna data har inhämtats genom Statistiska Centralbyrån som presenterar bruttonationalprodukten där man dels kan filtrera den aktuella informationen på både land och år. Med hjälp av denna variabel kommer vi då kunna avgöra i regressionsanalysen om banker med högre andel marknadsvärde gentemot landets BNP har någon påverkan eller samband med utlåningsvolymen, alltså om vissa banker har några stordriftsfördelar. För att utföra och förenkla uträkningarna har vi använt oss utav Microsoft Office Excel.

21 Tabellen nedan är en presentation av de 14 bankerna, grupperade efter bankens namn, i vilket land de är skrivna i och storlek. Informationen är baserad på år 2013. Som man kan se i tabellen finns en betydande skillnad i storleken hos de valda bankerna. Trots detta är dessa banker de största bankerna i respektive land, med undantag av banker som inte har den information tillgänglig som vi söker.

Tabell 1. Banker inkluderade i studien

Namn Land Storlek (Miljarder

€) Nordea Sverige 40 Swedbank Sverige 19,2 Handelsbanken Sverige 17,8 SEB Sverige 19,6 Danskebank Danmark 16,74 Jyskebank Danmark 1,52 Sydbank Danmark 0,16 Nykredit Danmark 0,98 DNB Group Norge 25,12 KNB KommunalBank Norge 18,46 Landsbankiin Island 0,02

22 Aktia Savings Finland 0,54

Bank of Aland Finland 0,14

3.4.3 Datainsamlingens bortfall

Tabell 2. Antalet banker som inkluderades och föll bort

Antal banker per land Ursprunglig Inkluderades Uteslöts

Sverige 4 4 0

Danmark 4 4 0

Norge 4 2 2

Island 4 1 3

Finland 4 3 1

Ambitionen var från början att ha ett balanserat antal banker för varje land, så inget land blir över- eller underrepresenterad. Detta innebär att varje vi hämtar data från 5 länder, med 4 banker från varje land. För de länder som har ett lägre antal „‟Ursprungliga‟‟ banker än 4 betyder det att det inte fanns banker av tillräcklig storlek som var lämpliga. Som nämnts under avsnittet „‟3.4.1 Urval‟‟ så exkluderas alla banker som har ett marknadsvärde på under 0,1 miljarder euro. Vidare så måste årsredovisningar finnas tillgängliga för åren 2007–2013 för att banken skall anses som ett lämpligt tillskott till datainsamlingen. Detta innebär att Norge, Island och Finland får undervikt i denna studie då det inte fanns tillräckligt med banker som uppfyller dessa kriterier.

24

4. Variabler och Modell

4.1 Multipel linjär regressionsanalys

Den data som hämtats har använts för att utföra en multipel linjär regressionsanalys. Syftet här är att ta reda på vilka variabler som kan förklara skillnader i bankers utlåningsvolym. Detta test skiljer sig något från linjär regressionsanalys, då man inkluderar flera förklarande variabler gentemot en beroende variabel, istället för en enstaka (Moore et.al s,573).

[Lånekategori] =β0 + β1*Deposit+β2*CapitalRat+β3*Tier1+B4*CapBNP+ ϵ

För att ta reda på detta har vi tagit fram modellen ovan. Den beroende variabeln som syns i vår modell benämns „‟Lånekategori‟‟ och är ett samlingsnamn som i själva verket är uppdelad i fem olika beroende variabler och som tillsammans omfattar bankers låneverksamhet. Anledningen till att vi valt att ha med dessa fem är för att det kan vara intressant att se om någon specifik lånekategori skiljer sig gällande sambandet med olika oberoende variabler. Detta skulle kunna betyda att bankernas anpassning till ett högre kapitalkrav påverkat utlåningsvolymen mer eller mindre i de olika kategorierna. Ett högre kapitalkrav kan leda till att bankerna prioriterar utlåning med låg risk eftersom det kräver lägre kapitalhållning enligt Barajas (2015). Det skulle innebära att bankerna eventuellt stramar åt osäkrade lån och även företagslån där det inte finns någon säkerhet och att de säkrade lånen kan ligga kvar på samma volym alternativt öka, vilket i sin tur påverkar den totala utlåningsvolymen. De fem beroende variablerna är:

Säkrade lån där tillgångar finns som en säkerhet för banken, ett sådant lån kan

exempelvis vara bolån. Denna variabel benämns „‟SecLoan‟‟ i vår regressionsanalys. Vi tar även med Osäkrade lån, mera känt som konsumentkredit vilket inte har en underliggande tillgång som säkerhet, denna benäms „‟UnsecLoan‟‟ i analysen. Ytterligare beroende variabler är Företagslån, det vill säga lån som utges till bolag av olika former, denna kallar vi „‟ComLoan‟‟. Lån till statliga myndigheter, är precis vad det låter som, lån banken ger ut till statligt ägda organ, detta variabel kallas „‟PublLoan‟‟. Till sist har vi med variabeln Totala lån, vilket är en summering av de fyra tidigare nämnda beroende variablerna, denna benäms „‟TotLoan‟‟ i den multipla linjära regressionsanalysen. För att undersöka vad det är som påverkar utlåningen har vi valt att kolla på ett antal oberoende variabler. Dessa oberoende variabler är:

25 Tier 1 Ratio ‘’Tier1’’

Denna variabel består av Tier 1 kapital och som tidigare beskrivits är detta bankens eget kapital gentemot de riskvägda tillgångarna. Kravet för Tier 1 var enligt Basel II regelverket 2 procent och med implementeringen av Basel III höjdes kravet till 4,5 procent. Enligt Gambacorta (2004) så har banker med mer kärnkapital, ett signifikant och positivt samband vad det gäller möjligheter att utöka sin låneportfölj. Detta innebär att vi förväntar oss att koefficienten kommer att vara positiv när vi prövar de olika lånekategorierna för denna variabel.

Capital Adequacy Ratio ‘’Capitalrat’’

Denna variabel består av både Tier 1 kapital och Tier 2 kapital och vilka mått dessa hade före och efter Basel III. Syftet med att kolla på denna variabel, utöver Tier 1 kapitalet, är för att se om Tier 2 kapital utgör ett positivt samband med utlåningen. Här hade man kunnat ta endast Tier 2 Ratio som variabel men den fanns sällan tillgänglig så vi valde att inkludera denna variabel istället. Vi kan alltså konstatera att om Tier 1 Ratio inte är signifikant, men Capital Adequacy Ratio är det, så beror detta på att Tier 2 Ratio är signifikant. Problem uppstår dock om båda dessa variabler är signifikanta så vet vi inte om Tier 2 Ratio är signifikant. Även detta är baserad på Gambacortas (2004) studie.

Deposits ‘’Deposit’’

Enligt Simpson (2019) är insättningar den största finansieringskällan för banker. Den används i stor utsträckning för olika typer av transaktioner, bland annat lån. På grund av detta finns det anledning att förvänta sig ett positivt samband mellan insättningar och utveckling av utlåningsvolym.

BNP adjusted Market capitalization ‘’CapBNP’’

Det har tidigare diskuterats av Danielsson (2017) att de större bankerna kommer få fördelar över de mindre bankerna när kapitalkravet ökar, eftersom eventuella kostnaderna som uppstår kan orsaka hinder för mindre banker i större utsträckning än stora banker. Detta baserar sig på en studie utförd av Gambacortas (2011). Man undersökte hur banker har drabbats av finanskrisen som inträffade 2007. Det visade sig att banker som hade en starkare kapitalstyrka, minskade sin utlåning i lägre utsträckning än de banker som inte var kapitalstarka. Vi förväntar oss därför att sambandet mellan lånekategori och storleken på banken, justerat efter landets BNP kommer att vara signifikant.

4.2 Parat t-test

26 kapitalkravets införande, var större än noll. Detta innebär att vi i testet söker efter signifikanta skillnader som uppstår i testet, vare sig det är en ökning eller minskning.

Vidare har vi valt en signifikansnivå för våra tester på 5 procent. Det vill säga α=0,05

5. Resultat

Resultaten från testerna presenteras nedan med kopia av testets utfall i mjukvaran där testet utfördes, följt av en kort tolkning. Till att börja med kollar vi på de parade t-testen som utfördes där P-värdet diskuteras. I regressionstesterna som följer diskuteras även förklaringsgraden bakom det aktuella testet. Sist i kapitlet visas en sammanställande tabell över testernas resultat och vilka tester som visades vara signifikanta.

Kort förklaring av det slutgiltiga utfallet finns ovanför varje tabell.

5.1 Parat t-test resultat

Säkrade lån ‘’SecLoan07, Secloan10’’

Vid test av de säkrade lånen ser vi att skillnaden före och efter är signifikant eftersom p - värdet ligger på 0,0076 vilket är under vår signifikansnivå på 0.05. Vi kan alltså med statistisk signifikans säkerställa, att utlånings volymen för säkrade lån har förändrats efter att kapitalkravet infördes.

27

Osäkra lån ‘’UnsLoan07, Unsloan10’’

För de osäkrade lånen hade vi ett p - värde på 0,3482. Detta innebär att det inte kan säkerställas, med statistisk signifikans, att det finns en skillnad i utlånings volymen efter kapitalkravets införande.

Tabell 4. Parat t-test för lån utan säkerhet. UnsecLoan07 - år 2007 - 2009, UnsecLoan10 - år 2010 – 2013.

Företagslån ‘’ComLoan07, ComLoan10’’

Företagslånen visade på att det finns en skillnad i utlånings volymen efter införandet av kapitalkravet. Detta eftersom p-värdet var 0,0043.

28

Lån till statliga myndigheter ‘’PublLoan07, PubLoan10’’

Lån till statliga myndigheter hade ett p-värde på 0,1544. Detta innebär att vi inte kan, med statistisk signifikans, kan säga att utlåningsvolymen har förändrats efter kapitalkravets införande

29

5.2 Resultat multipel regression

Säkrade lån

Sambands testet med de säkrade lånen visade på två signifikanta variabler. Detta var „‟deposit‟‟ med ett p-värde på 0,000. Koefficienten ligger på 0,347, vilket innebär ett positivt samband mellan säkrad utlåning och insättningar. Vidare visade „‟Capitalrat‟‟ alltså capital adequacy ratio på ett negativt, signifikant samband. P-värdet var 0,014 och koefficienten -221789,6. Resultatet för regressionstestet gällande förklaringsgraden låg på 0,7325, och den justerade förklaringsgraden var något lägre på 0,7208.

Tabell 7. Regressionstest för lån med säkerhet