Kandidatuppsats
Bachelor´s thesis
Företagsekonomi
Business Administration
Hur formulerar revisorn fortlevnadsbedömningar i revisionsberättelsen?
3
Mid Sweden University
4
Sammanfattning
Under det senaste decenniet har det förekommit flera företagsskandaler vilket har startat en debatt kring revisionsprofessionen. Intressenterna anser att revisorerna inte har utfört sitt jobb på ett yrkesmässigt korrekt sätt, när de inte ifrågasatt fortlevnaden hos bolag som senare gått i konkurs. Tidigare forskning har visat att revisorerna har dålig träffsäkerhet när de bedömer ”going concern” och när revisorerna utfärdar ”going concern” varningar formulerar de sig på olika sätt. I revisionsstandard 570 återfinns en formulering som revisorerna bör använda, men formuleringarna påverkas av revisorns kompetens och oberoende. Vår studie syftar till att kartlägga revisorernas träffsäkerhet när det gäller ”going concern” för svenska aktiebolag som har gått i konkurs. Vidare identifierar och kategoriserar vi hur ”going concern” varningar har formulerats. Vi utgick från material som vi fick från samhällsvetenskapliga institutionen på Mittuniversitetet i Sundsvall och som innehöll uppgifter från kronofogden beträffande juridiska personer i Sverige som försatts i konkurs av tingrätten under januari till augusti 2010. Vi kodade uppgifter från företagens årsredovisningar som visar att revisorerna har låg träffsäkerhet (16 procent) gällande ”going concern” varningar. När revisorerna ifrågasätter fortlevnaden, är tydligt formulerade varningar i majoritet. I den kategorin är underkategorin med formuleringar enligt revisionsstandard 570 i majoritet. Sammanfattningsvis visar både tidigare forskning och våra resultat att revisorerna har låg träffsäkerhet beträffande bedömning av ”going concern”. Om bedömning av ”going concern” skall ligga kvar hos revisorerna föreslår vi på basis av våra resultat att revisionsstandard 570 bör vara tvingande att använda.
5
Summary
Over the last decade, there have been several scandals which have sparked debate about the audit profession. Stakeholders believe that the auditors have not performed their job in a professionally correct way, when they questioned the viability of companies that subsequently went bankrupt. Previous research has shown that the auditors have poor accuracy when assessing the "going concern" and when auditors issue 'going concern' warning they formulate them in different ways. The auditing standard 570 found a formulation that auditors should use, but the formulations are affected by auditor competence and independence. Our study aims to identify auditors' accuracy in terms of "going concern" for Swedish companies that have gone bankrupt. Furthermore, we identify and categorize how "going concern" warnings have been formulated. We began with the materials we received from the Social Sciences at Mid Sweden University in Sundsvall, which contained information from the enforcement officer concerning legal persons in Sweden who has been declared bankrupt by the District Court from January to August 2010. We coded data from companies' annual reports that show that the auditors have low success rates (16 percent) regarding "going concern" warnings. When the auditors question the viability, are clear warnings in the majority. In that category is the category with the formulations according to the audit standard 570 in majority. In summary, both previous research and our findings that the auditors have low accuracy on the evaluation of "going concern". If the assessment of the "going concern" shall remain with the auditors, we propose on the basis of our results that the auditing standard 570 should be mandatory to use.
6
Förord
Denna kandidatuppsats har skrivits inom ämnet företagsekonomi med inriktning mot redovisning och revision. Uppsatsen skrevs under hösten 2010 på Mittuniversitetet, Sundsvall Vi vill framföra ett stort tack till våra handledare Peter Öhman och Anders Nilsson som varit till stor hjälp och bidragit med givande synpunkter. Vi vill även tacka den företagsekonomiska ämnesenheten vid samhällsvetenskapliga institutionen i Sundsvall som bidrog med material till insamlandet av data över konkurser i Sverige. Dessutom vill vi tacka övriga grupper som hjälpt till med behandlingen av datamängden.
Tack!
Sundsvall den 14 januari, 2011
7
TABELLFÖRTECKNING
Tabell 1. Andel ”going concern” varningar
Tabell 2. Andel ”going concern” varningar fördelat över populationen i olika kategorier Tabell 3. Fördelning över formuleringar i kategorin tydlig
Tabell 4. Fördelning över formuleringar i kategorin medium Tabell 5. Fördelning över formuleringar i kategorin tvetydig
Figurförteckning
8
Innehållsförteckning
1.
Inledning
... 10 1.1 Bakgrund ... 10 1.2 Problemformulering ... 11 1.3 Syfte ... 122.
Teoretisk referensram
... 13 2.1 Revisionens syfte ... 13 2.2 Revisorns roll ... 132.2.1 Agentteorin & intressentteorin ... 13
2.2.2 Modell om revisionens funktion ... 14
2.3 ”Going concern” problematiken ... 15
2.3.1 Typ av fel och träffsäkerhet ... 15
2.3.2 Signalteori ... 16
2.3.3 Problematik kring träffsäkerheten av ”going concern” ... 16
2.4 Revisorns kvalifikationer ... 17
2.4.1 Revisorns kompetens ... 17
2.4.2 Otydlig vägledning ... 18
2.4.3 Revisorns oberoende ... 18
2.4.4 Den självuppfyllande profetian ... 19
2.5 Föreställningar ... 19
3.
Metod
... 203.1 Ämne och litteratur ... 20
3.1.1 Val av ämne ... 20
3.1.2 Litteratursökning ... 20
3.2 Val av metod ... 20
3.3 Urval och bortfall ... 20
9
3.4.1 Datainsamling ... 21
3.4.2 Kategorisering av ”going concern” varningar ... 21
3.4.3 Tydliga ”going concern” varningar ... 22
3.4.4 Medium ”going concern” varningar ... 23
3.4.5 Tvetydiga ”going concern” varningar ... 24
3.5 Tillförlitlighet ... 24
3.5.1 Validitet ... 24
3.5.2 Reliabilitet ... 25
3.5.3 Källkritik ... 25
4.
Empiri
... 264.1 Andel ”going concern” varningar ... 26
4.2 Typ av ”going concern” varningar ... 26
4.2.1 Huvudkategorier ... 27
4.2.2 Formulering av tydliga ”going concern” varning ... 27
4.2.3 Formulering i av medium och tvetydiga ”going concern” varningar ... 28
5.
Analys & slutdiskussion
... 315.1 Analys... 31
5.1.1 Att ange ”going concern” varningar ... 31
5.1.2 Typ av ”going concern” varningar ... 32
5.1.3 Formulering av tydliga ”going concern” varningar ... 32
5.1.4 Formulering i av medium och tvetydiga ”going concern” varningar ... 33
5.2 Slutdiskussion ... 33
5.2.1 Slutsatser ... 33
5.2.2 Förbättra ”going concern” träffsäkerheten... 33
5.2.3 Striktare regler för ”going ”concern” formuleringar ... 34
5.3 Förslag till fortsatt forskning ... 34
10
1. Inledning
I denna inledning presenterar vi bakgrunden till diskussionen om ”going concern” och anledningen varför vi valt att studera varningar som förhålls beroende på hur stark varningen är mot aktiebolaget. Vi avslutar kapitlet med att presentera syfte.
1.1 Bakgrund
Det finns flera omtalade revisionsskandaler genom åren med bolag som Enron, Worldcom och det europeiska bolaget Parmalat (Deegan & Unerman, 2006: 77). Enron beskrivs som den kanske största redovisnings– och revisionsskandalen under de senaste årtiondena. Enrons börsvärde var 70 miljoner dollar och direktavkastningen från bolaget var 89 procent av börsvärdet. Man visade resultat på över 100 miljarder dollar, vilket medförde att bolagets ordförande kunde ta ut belopp på 9 miljoner dollar i form av lön och optioner under år 2000. Året efter sjönk värdet på aktien till under 1 dollar efter att man i flera år hade manipulerat siffrorna för att dölja de stora förlusterna och när sanningen kom fram gick företaget i konkurs med stora skulder i december 2001. När personal, som fick lön i form av aktier i företaget och pensionsbesparingar, ställdes på bar backe kunde ledande chefer i bolaget ta ut optioner på flera miljoner (Giroux, 2008).
Revisorerna i Enron skulle ha rapporterat om bolagets negativa ställning till intressenterna, trots att revisionsbyrån var starkt försörjt av Enrons givmilda betalningar för konsult- och revisionstjänster. Revision skall inte ses som tvångsmässig skyldighet för bolag utan som en värdefull tjänst för bolaget, samtidigt som intressenterna skall anse att revisorns utlåtanden är pålitliga och inte styrda av sina klienter (Healy & Palepu, 2003).
Revisorn skall i sin revision arbeta efter god revisionssed, samt bedöma om årsredovisningen utformats med hög säkerhet och i sin helhet inte innehåller väsentliga fel. Detta uppnås genom att revisorn samlar in revisionsbevis i tillräckligt stor utsträckning för att kunna avgöra att det inte finns några väsentliga fel i årsredovisningen (Se RS 200 FAR SRS, 2010). I enlighet med RS 570 ska revisorn även bedöma om företaget skall kunna fortsätta sin verksamhet under den närmaste framtiden utan att man ska ha för avsikt att eller med tvång försättas i konkurs eller behöva göra en rekonstruktion av sin rörelse för att få möjlighet till fortsatt drift. Revisorn ska redovisa om det bör upplysas om en tidig varning gällande finansiella problem i företaget (Zavgren, 1983). Carey et al. (2008) har sammanställt tidigare forskning om bolag som gått i konkurs och endast 40-50 procent av dessa konkurser föregicks av en “going concern” varning.
11 revisorernas kompetens styrs av dennes utbildning, erfarenhet och färdigheter. Öhman (2007) visar i sina studier att svenska revisorer ansåg att granskning av framåtriktad information är svårbedömd.
En anmärkning som skickas till intressenterna via revisionsberättelsen kan ge en negativ signal om företagets framtid (Beasly & Petroni 2001). Enligt Carcello et al. (2003) ska revisorn skriva att det finns väsentliga tvivel om bolaget som “going concern”, men att revisorerna påverkas av bolagen som inte vill att det ska synas i revisionsberättelsen. Humphrey et al. (1992) och Lee (1994) har i sina studier antytt att revisorerna försöker skriva en otydlig ”going concern” varning för att intressenter ska ha svårt att tyda att det är en varning som ges i revisionsberättelsen. Arnedo et al. (2008) rapporterar att revisorn gör fåordiga och flexibla “going concern” varningar och att den finansiella statusen har liten inverkan på hur “going concern” varningar formuleras. Forskarna ser även att stora revisionsbyråer gör fler anmärkningar i jämförelse med mindre byråer, men att de väljer att formulera sig mer strategiskt. Tvetydighet är en strategi för att i framtiden stå utan ansvar och samtidigt minska risken för att förlora en kund.
Arnedo et al. (2008) har delat in “going concern” varningar i tre kategorier: Tvetydiga, medium och tydliga. Revisorn använder sig av tvetydiga formuleringar när hon/han skriver med villkorligt språk och där det strategiska innehållets syfte är att göra det svårt för intressenterna att tolka budskapet. Medium formuleringen utfärdas av revisorn med en måttlig tydlighet, skiljt från det standardiserade språket och kopplingar görs främst till finansiella nyckeltal. Slutligen görs tydliga varningar enligt standarden. Revisorn skriver en uttrycklig förklaring beträffande betydande tvivel om bolagets förmåga till fortsatt drift och intressenterna görs medvetna om bolagets svåra ekonomiska situation. I slutändan är det intressenterna som påverkas av hur revisorerna väljer att formulera sina varningar.
1.2 Problemformulering
Med hänvisning till de ovan sagda anger vi två problemformuleringar:
12 1.3 Syfte
Vi avser i denna studie att:
Kartlägga andelen “going concern” varningar bland svenska aktiebolag som gått i konkurs.
13
2 Teoretisk referensram
Den teoretiska referensramen ska presentera de teorier som vi använt oss av. Alla ämnen berör ”going concern” problematiken
2.1 Revisionens syfte
I första hand handlar revisionen om att granska, bedöma och uttala sig om redovisningsinformationen vilket är till hjälp för intressenter (Mautz & Sharaf, 1961; Flint, 1988). Flint (1988) anser att revisionen existerar för att ta fram och granska information som användare av årsredovisningar har ett behov av men inte själva kan komma åt på ett tillfredsställande sätt. Enligt FAR SRS (2010) ska revisorn granska årsredovisningen för att sedan i revisionsberättelsen uttrycka sig om den.
Genom revisionsberättelsen kommunicerar revisorn med intressenterna. Om informationen i årsredovisningen är otillräcklig, felande eller om det finns risk för att fortsatt drift är ifrågasatt, ska revisorn göra en anmärkning i revisionsberättelsen. Det kallas oren revisionsberättelse och då avviker formulering från standardformuleringen. Anmärkning i revisionsberättelsen ska vara en allvarlig sak enligt FAR SRS (2010).
2.2 Revisorns roll
2.2.1 Agentteorin & Intressentteorin
Principal agent teorin hanterar förhållandet mellan principaler (ägarna) och agent (ofta ledning). Principalen delegerar uppgifter till agenten som får kontroll över företagets resurser (Degaan & Unerman, 2006:215ff). Det innebär att principalen lämnar över en viss del beslutsfattande till agenten. Enligt Jensen & Meckling (1976) finns det goda skäl att tro att agenten inte kommer att agera på bästa sätt för principalen om båda parter är nyttomaximerare. Principalen vill få agenten att handla i deras intresse och det leder till en kontraktssituation. I litteraturer som finns om agentteorin anses organisationen var ett komplex av kontrakt och dessa kontrakt införs i avsikt att se till att alla parter med egenintresse, på samma gång motiveras mot att maximera värdet av organisationen (Degaan & Unerman, 2006:215ff). Det uppkommer merkostnader för principalen när denne ska få agenten att handla i sitt intresse. Merkostnaderna kan vara bonusar för ledningen kopplat till uppnått resultat och övervakningskostnader som till exempel revisionskostnader (Thorell & Norberg, 2005).
14 Intressentteorin har två olika indelningar, den etiska/normativa inriktningen och ledningsinriktningen (Deegan & Unerman, 2006:284ff). Den etiska/normativa inriktningen menar att alla intressenter ska bli rättvist behandlade av en organisation och menar att makten hos intressenten är irrelevant. Ledningsinriktningen menar att de intressenterna med mest makt kommer att få sina förväntningar uppfyllda först av ledningen (Deegan & Unerman, 2006:284ff). Företaget kommer att lägga ner mer tid på att stärka relationen med en intressent som anses vara viktig än en intressent som anses vara mindre viktig. När en intressents makt ökar, så ökar betydelsen av att möta intressentens förväntningar, det kan gälla information om hur det går för företaget samt att företaget anstränger sig mer för att uppnå förväntningar som viktiga intressenter har på företaget. De andra intressenterna, de som inte anses vara lika viktiga får ut mindre information och färre förväntningar tillgodosedda av företaget. Vilket betyder att företaget inte kan behandla alla intressenter lika. De prioriterar intressenter med mycket makt först (Deegan & Unerman, 2006:284ff). Det leder till att olika aktiviteter som genomförs av organisationer, inklusive offentlig rapportering är direkt relaterade till förväntningarna hos intressenten. Det kan antas att bolaget vinklar sin finansiella rapportering efter vad banken (intressenten) vill se och förväntar sig. Enligt Deegan & Unerman (2006:289) behöver det inte betyda att det speglar företagets prestationer på bäst sätt. Detta har hänt flera gånger, se förslagsvis Enron. Enligt Uhlin & Westberg (2009) förklarar agentteorin varför revision finns och intressentteorin ger en vidgad överblick över vilka revisorn arbetar för när denne utför sitt uppdrag. Det leder till bättre förståelse för vilka konsekvenser ett misstag i revisionen kan komma att få.
2.2.2 Modell om revisionens funktion
15 Figur 1: En modell om informationsflöden och kvalitetsäkring (Öhman, 2007).
Revisorer och revisionen används för att reducera den informationsasymmetri som kan uppkomma när det gäller fall av ansvarsrelationer. Det leder till att den redovisningsberättigade får en säkrare information att tillgå när en utomstående part som revisorn kontrollerar informationen (Wolnizer, 1987).
2.3 “Going concern” problematiken 2.3.1 Typ av fel och träffsäkerhet
16 Carey et al. (2008) visar även utifrån tidigare studier (Mutchler, 1984; Hopwood et al., 1989; McKeown, 1991; Geiger & Raghunandan, 2002) att de endast var 40-50 procent av konkursbolag som fick en “going concern” varning i sin sista revisionsberättelse. Humphrey (2008) har jämfört revisorernas ”going concern” varningar med en fotbollsdomare som har till uppgift att ta korrekta beslut beträffande straffsparkar för en hel säsong. Man kan se till domarens uppgift under en säsong och jämföra med hur en revisor jobbar med bolag. Humprey (2008) menar att en domare har som uppgift att göra korrekta bedömningar vid straffsparkar och att regelbrott utanför straffområdet inte är lika allvarliga som de innanför straffområdet. Om man använder Carey et al. (2008) studier på revisorer och applicerar dessa på fotbollsdomaren innebär det att 80-90 procent kommer att få en inkorrekt straff emot sig, medan 40-50 procent av de händelser som är regelbrott kommer att resultera i korrekt dömda straffsparkar. Åskådare som intressenter förväntar sig att domaren/revisorn skall göra korrekta bedömningar i hög utsträckning.
2.3.2 Signalteori
Signalteorin syftar inom det ekonomiska området till att minska informationsgapet mellan företaget och dess intressenter. Företaget sänder ut olika signaler som t.ex. information om vad de har för fördelar mot konkurrenterna. Syftet med informationen är att skapa förtroende hos intressenterna (Scott, 2003). Signalering är ett viktigt incitament för att använda sig av revisionstjänster enligt Dye (1993) och vilken revisor man väljer är en signal till intressenter (Titman & Trueman, 1986; Lee et al., 2003).
Årsredovisningen är ett viktigt signalverktyg (Carmichael et al., 1996). Revisorn granskar årsredovisningen och skickar signaler till intressenterna om redovisningsinformationen i årsredovisningen via revisionsberättelsen. Enligt O’Reilly, (2010) har revisorn insiderinformation och därför är dessa signaler viktiga för marknaden. Revisorns signaler är en måttstock för de finansiella rapporternas kvalitet enligt Firth & Liau-Tan (1998). En oren revisionsberättelse kan ses som en typ av varningssignal om företagets fortsatta drift (Laitinen & Laitinen, 1998) eftersom den utgör en negativ signal till företagets intressenter (Eriksson-Ek & Pellika, 2003). En av dessa signaler är ”going concern” varningar där revisorn ifrågasätter bolagets förmåga till fortsatt drift och denna varning kan leda till att investerare undviker att investera i bolaget (Louwers, 1999).
2.3.3 Problematik kring träffsäkerheten av ”going concern”
17 en “going concern” varning och det beror också på bolagets finansiella ställning och revisorns kompetens. Behn et al. (2001) menar i en studie på amerikanska revisorer, att de vid bedömning av “going concern” ofta la sin tillit till annan informationen än den information de hade till uppgift att granska. Information som revisorn valde att lämna tillit till, var hur företagsledningen valde att anskaffa mer kapital via emitterade aktier eller nya lån från kreditgivare. Revisorerna ansåg enligt studien att den informationen var mer relevant vid bedömning av “going concern”.
Träffsäkerheten gällande fortlevnadsbedömningar hos revisorer är inte fullgod, visar tidigare forskning av Ruiz-Barbadillo et al. (2004). Studier utförda av Carey et al. (2008) och Ruiz- Barbadillo et al. (2004) visar att mindre än hälften av de bolag som får en “going concern” varning går i konkurs. Studier har visat att finansiella beräkningsmodeller har större träffsäkerhet än revisorer (Koh & Tan, 1999). Det har framkommit åsikter om att ansvaret för fortlevnadsbedömningar bör ligga på den finansiella informationens användare och inte på revisorer eftersom de har så låg träffsäkerhet (Campbell & Mutchler, 1988). Revisorn skall utifrån revisionsbevisen som samlats in dra slutsatser om det föreligger en väsentlig osäkerhetsfaktor som kan leda till hinder för bolagets fortsatta drift (FAR SRS, 2010), det ger ett stort utrymme för revisorns eget omdöme. Områden som kräver personliga bedömningar men som har mindre tydliga riktlinjer och regelverk granskas i lägre omfattning (Öhman, 2007). Områden som har ett tydligt regelverk prioriteras först.
2.4 Revisorns kvalifikationer 2.4.1 Revisorns kompetens
För att få avlägga en revisorsexamen och bli godkänd revisor krävs att man har en teoretisk och praktisk utbildning. För att utöva arbete som godkänd revisor krävs att man har teoretisk utbildning bestående av en godkänd kandidatexamen inom företagsekonomi som huvudområde och praktisk erfarenhet på minst 3 år. För att få avlägga en examination till auktoriserad revisor krävs praktik under 5 år förutom tidigare nämnda teoretiska kunskaper samt ytterligare 60 poäng högskolepoäng (Revisorsnämnden). Ruiz-Barbadillo et al. (2004) anser att revisorns kompetens styrs av dennes utbildning, erfarenhet och färdigheter den försett sig med för att finna fel. Anandarajan et al. (2008) har i sin forskning visat på att experter använder sina kvalifikationer och erfarenheter för att kunna lösa komplicerade problem och en novis misstolkar lätt den komplexa informationen.
18 2.4.2 Otydlig vägledning
Syftet med revisionsstandard 570 är att lägga fast standarder och ge vägledning till revisorer om det ansvar de har vid en revision gällande ledningens tillämpning av principen om antagande om fortsatt drift som används vid upprättandet av årsredovisningen. Revisorn ansvar omfattar dels att överväga om det finns några väsentliga osäkerhetsfaktorer när det gäller fortsatt drift för verksamheten, dels om företagsledningen har tillämpat redovisningsprinciperna på korrekt sätt. Då revisorerna inte kan förutse framtida händelser eller förhållanden så kan man inte se ett utelämnande av dessa faktorer i revisionsberättelsen som en garanti för företagets fortlevnad (FAR SRS, 2010).
Denna revisionsstandard ger vägledning till revisorerna på ett mer generellt plan. Revisorn har att bedöma om det finns några väsentliga osäkerhetsfaktorer rörande företagets förmåga att fortsätta sin verksamhet. Revisorerna måste ha klart för sig vad som är en väsentlig osäkerhetsfaktor (FAR SRS, 2010). I revisionsstandarden står det: En väsentlig
osäkerhetsfaktor är för handen om dess möjliga påverkan är så stor att det enligt revisorns bedömning är nödvändigt att klart och tydligt upplysa om osäkerhetsfaktorn karaktär och konsekvenser för att årsredovisningen inte skall vara missvisande. Svårigheten är att den
lämnar stort utrymme för revisorernas eget omdöme för vad som är väsentligt och hur det kan komma att påverka den fortsatta driften. I vissa speciella situationer kan det vara svårt att avgöra vad som är en väsentlig osäkerhetsfaktor (FAR SRS, 2010). Tidigare forskning Carcello et al. (2003) och Arnedo et al. (2008) visar att de tydliga “going concern” varningarna var i minoritet i jämförelse med de 2 andra kategorierna.
2.4.3 Revisorns oberoende
För att revisionen skall ha ett syfte måste revisorn vara oberoende i sitt utförande (Porter et al., 2003:102). Enligt revisorslagen 21 § 1st. p e, 21 § 2 st. finns det föreskrifter som försöker säkerställa att revisorn bibehåller sitt oberoende och inte tjänar ett egenintresse. Revisorn får inte äga aktier i bolaget (med ett visst undantag), delta i företagsledningar eller hjälpa bolaget med redovisningen (FAR SRS, 2010). Porter et al. (2003) säger att ett familjärt samband till klienter kan leda till osäkerheter gällande oberoendet.
19 utlåtande om “going concern” presenteras i revisionsberättelsen, vilket kan hota oberoendet. Flera forskare har i sina studier kommit fram till slutsatser om att revisorernas “going concern” varning ökade sannolikheten för att bli utbytt av sin klient (Chow & Rice, 1982; Citron & Taffler, 1992; Carey et al., 2008).
2.4.4 Den självuppfyllande profetian
Vanstraelen (2003) fann stöd i sin studie för att ”going concern” varningar ökade sannolikheten för konkurs och att bolaget som fått en varning och överlevt i större utsträckning bytte revisor. Författaren ansåg att studien bidrog till de bevis som visar på den självuppfyllande profetian. Det innebär att en ”going concern” varning resulterar i att klienten går i konkurs. Föreställningen är att revisorer tar den potentiella effekten mot klienten i beaktande när de utfärdar en ”going concern” varning. Enligt profetian så kan en ”going concern” varning leda till att företaget finner det svårt att få kapital och bedriva verksamheten som vanligt (Krishnagopal & Williams, 2010). Vanstraelen (2003) hänvisar till flera studier som visat på motsägelsefulla resultat när det gäller existensen av den självuppfyllande profetian, se studier av (Citron & Taffler, 1992; George et al., 1996; Citron & Taffler, 2001). 2.5 Föreställningar
Företagsskandaler och tidigare forskning visar på att revisorerna inte har lyckats med sin uppgift att förmedla korrekta “going concern” varningar till intressenterna. Det trots att revisionsstandarden beskriver vilket ansvar revisorn har avseende fortsatt drift. Omständigheter som kan påverka revisorernas bedömningar av bolaget som “going concern” kan vara kompetens och oberoende.
Utifrån resonemanget och tidigare forskning, med fokus på resultaten inom Mittuniversitetets forskningsprojekt med studentuppsatser av Westberg & Uhlin (2009) och Özcelik & Liu (2010) har vi kommit fram till följande föreställning:
Revisorer har låg träffsäkerhet när det gäller “going concern” varningar gällande svenska aktiebolag
När det gäller hur revisorer väljer att formulera sina varningar visar tidigare forskning (Arnedo et al., 2008) att revisorer väljer olika formuleringar då de utfärdar ”going concern” varningar. Utifrån dessa resultat har vi kommit fram till följande föreställningar:
Tydliga “going concern” varningar är i minoritet bland “going concern” varningar Revisorer använder standardformuleringen i mindre utsträckning än andra
formuleringar vid “going concern” varningar
20
3. Metod
Här beskriver vi vår metod och ansats för att genomföra studien. Vi kommenterar kortfattat varför vi valde detta ämne och hur vi sökte litteratur beskrivs
.
3.1 Ämne och litteratur 3.1.1 Val av ämne
Denna uppsats är en delstudie i ett forskningsprojekt vid Centrum för forskning och ekonomiska relationer (CER) vid Mittuniversitetet. Inom ramen för forskningsprojektet blev vi tilldelade en förteckning över svenska företagskonkurser samt ett klassificeringsschema som utvecklats av forskare inom CER. Med utgångspunkt i förteckningen svarade vi tillsammans med fyra andra uppsatsgrupper för att samla in och sammanställa information från dessa företags senaste årsredovisning och revisionsberättelse. Den insamlade informationen har sorterats enligt klassificeringsschemat. Uppsatsgruppernas samarbete gjorde det möjligt att samla in en relativt stor mängd information och för samtliga grupper att använda all insamlad information utifrån det specifika syftet med respektive uppsats. 3.1.2 Litteratursökning
Från Mittuniversitets forskningsprojekt fick vi tillgång till tidigare uppsatser i ämnet som Westberg & Uhlin (2010) samt Özcelik & Liu (2010). Referenslitteratur har vi sökt genom databaserna som Mittuniversitet bibliotek tillhandahåller, främst MIMA. I vår undersökning har sekundärdata till större delen bestått av vetenskapliga artiklar och kurslitteratur. Vi använde oss av lagar och standarder. Artiklarna har främst hämtats från Business Source Premier, men även från Emerald. De sökord som användes i databaserna är: ”going concern”, “audit report”, “signaling” och “competence”. Lagar och standarder har vi hämtat från FAR SRS och kurslitteratur har vi använt från tidigare kurser efter behov.
3.2 Val av metod
Vi valde att använda en kvantitativ metod med kvalitativa inslag för att kategorisera och jämföra olika grupper med varandra. Med det stora urvalet som vi hade i undersökningen lämpade det sig att använda kvantitativa och kvalitativa inslag när vi kategoriserade olika “going concern” varningar. Med hjälp av statistik kunde vi generalisera vårt resultat och därmed uttala oss om svenska revisorers bedömningar. I studier som grundar sig på ett stort antal mätenheter kan resultatet användas för hela populationen (Solvang & Holme, 1997:75). 3.3 Urval och bortfall
21
Figur 3: Urvalsträd från den ursprungliga listan från tingsrätten till kvarvarande undersökningsenheter.
3.4 Kategorisering och mätmetod 3.4.1 Datainsamling
Under datainsamlingen använde vi oss av kalkylprogrammet Excel, där vi samlade in information från årsredovisningar. Insamlingen utfördes av tio insamlare i fem olika grupper. För att vi skulle kunna samla mycket information skapade vi tillsammans med de andra grupperna ett kodningsschema med utgångspunkter för hur de olika posterna skulle klassificeras.
3.4.2 Kategorisering av “going concern” varningar
I vår studie har “going concern” varningar (bedömningar) varit huvudspåret. Vi valde att inte ta med varningar gällande att bolag skall göra en kontrollbalansräkning. Vi anser att det mer visar vad man ska göra enligt aktiebolagslagen och inte en varning i form av “going concern”. Vi valde bara varningar som ifrågasatt möjligheten till fortsatt drift (“going concern”). Därefter kategoriserade vi dem till tre huvudkategorier med underkategorier.
Konkursansökan Tingsrätt. 6150 st
1346 st Aktiebolag.
4692 st
Aktiebolag Jan - Aug. 3740 st
Våra undersökningsenheter. 3101 st
Övriga bolag ex KB,HB 1458 ST
Konkurs AB Sep - Okt 952 st
22 Vi valde att presentera vår empiri i statistisk form. Under arbetets gång har vi använt oss av tillgängliga årsredovisningar hos Affärsdata när vi har sammanställt den statistiska informationen hos våra 482 “going concern” varningar från olika svenska aktiebolag. Vår empiriska fakta presenteras i tre huvudkategorier: tydliga, medium eller tvetydiga “going concern” varning. De tre huvudkategorierna delade vi in i underkategorier för att kunna följa hur revisorerna väljer att formulera sina “going concern” varningar till svenska aktiebolag. När vi kodade informationen i kategorier valde vi att koda dem som följer:
1. Tydliga ”going concern” varningar
1. A) Revisorns ”going concern” varning enligt RS 570 1. B) Revisorns ”going concern” varning p.g.a. likvidation
1. C) Revisorns tydliga ”going concern” varningar med kraftfulla uttryck 2. Medium ”going concern” varningar
2. A) Bolagets framtid är beroende av externt kapitaltillskott 2. B) Bolagsstämman/årsstämman ska pröva frågan om likvidation 2. C) Revisorn har formulerat en osäkerhet efter RS 570
3 Tvetydiga “going concern” varningar
3. A) Revisorn flaggar för eventuella problem med företagets fortlevnad
3. B) Revisorn har svårigheter att avgöra huruvida av företagsledningen vidtagna åtgärder är tillräckliga
3. C) Revisorn saknar tillräcklig information från företagsledning
3. D) Bolagets framtida utveckling är avgörande för företagets fortlevnad
3. E) Företagsledning har inte vidtagit åtgärder eller vidtagit lagvidriga åtgärder 3.4.3 Tydliga “going concern” varningar
Utformning av kategorin tydliga “going concern” varningar har tilldelats till bolag som enligt revisorn med stor sannolikhet inte kommer att kunna fortsätta sin drift. I kategorin har revisorn tydligt ifrågasatt den fortsatta driften i denna huvudkategori och ser väsentliga tvivel till att bolaget skulle kunna fortsätta sin drift. Av formuleringarna i denna kategori framgår det tydligare än övriga formulering att ”going concern” är hotat. Merparten av bolag som är med i denna kategori har ofta lidit av finansiell stress och väsentligt låg lönsamhet. Bolagen har delats in i tre underkategorier, beroende på hur revisorn har valt att formulera sina “going concern” varningar.
1. A) Underkategori 1: Revisorns “going concern” varningar enligt RS 570 som har formulerats efter RS 570 med betoning på följande mening: “Dessa förhållanden tyder,
tillsammans med de andra omständigheter som nämns i not x, på att det finns en väsentlig osäkerhetsfaktor som kan leda till betydande tvivel om företagets förmåga att fortsätta sin verksamhet” (FAR SRS, 2010). Den texten säger att bolaget med största sannolikhet inte
23 1. B) Underkategori 2: Revisorns “going concern” varning p.g.a. likvidation där revisorn anser att bolagen med största sannolikhet är likvidationspliktigt och kommer troligen försätta bolaget i konkurs. När revisorn pratar om likvidation är det en allvarlig anmärkning, som inte går att misstolka. Denna kategori har formulerats på olika sätt, men med betoning på likvidation och det framgår tydligt att de starkt ifrågasätter bolagets fortsatta drift.
1. C) Underkategori 3: Revisorns tydliga “going concern” varningar med kraftfulla uttryck och med det vill revisorn klargöra att det är en stark varning, att bolagets ”going concern” är ifrågasatt. De kraftfulla uttrycken som används är: ”avgörande, betydande, mycket, starkt och
stor”. Men i denna underkategori finns även tydliga formuleringar som: ”Styrelsen/ägarna har inte för avsikt att driva bolaget vidare”. Sammantaget betyder de olika formuleringarna
att bolaget har väsentliga problem med ”going concern”. 3.4.4 Medium “going concern” varningar
2. Kategorin medium “going concern” varningar är formulerad mot att bolaget behöver uppfylla en förutsättning för att ”going concern” ska tryggas. I denna kategori är inte formuleringarna lika tydliga som i den tydliga kategorin. Man följer inte RS 570 till fullo och det finns inga kraftfulla uttryck som förtydligar ifrågasättandet av ”going concern”. Men de är inte lika otydligt formulerade som i den tredje kategorin tvetydiga, för i denna kategori står det att något måste åtgärdas. Formuleringarna har i denna variabel delats in i tre underkategorier beroende på hur revisorn har valt att formulera sina “going concern” varningar.
2. A) Underkategori 1: Bolagets framtid är beroende av externt kapitaltillskott och revisorerna har formulerat det med att de behöver kapitaltillskott från externa finansiärer eller ägarna. Man har i denna kategori valt att säga att verksamheten behöver kapitaltillskott, annars kommer bolaget behövas försättas i konkurs inom en snar framtid. Detta kan ses som en varning som vi kategoriserat som medium, då de säger att de inte är på väg till konkurs utan att verksamheten kan fortsätta om de får externt tillfört kapital. 2. B) Underkategori 2: Bolagsstämman/årsstämman ska pröva frågan om likvidation, där har revisorn valt att formulera sig med att bolaget har ansträngd likviditet och bolagsstämman alternativt årsstämman skall pröva frågan om bolaget skall träda in i likvidation. Varningarna är tydliga till i sig, men här får bolagsstämman/årsstämman avgöra om verksamheten kan fortgå.
2. C) Underkategorin 3: Revisorn har formulerat en osäkerhet efter RS 570, men har valt att bara ta med ett påstående ur RS 570. De vill säga att revisorn har valt en av följande: väsentlig
osäkerhetsfaktor, betydande tvivel, fortsatt drift. Det gör att revisorn tycker att det finns
osäkerheter gällande företaget fortsatta drift, men formulerar inte tydliga tvivel gällande företagets förmåga att fortsätta sin verksamhet.
24 3.4.5 Tvetydiga “going concern” varningar
3. I kategorin tvetydiga “going concern” varningar har revisorn valt att formulera “going concern” på ett väldigt tvetydigt sätt, som kan göra att de svårt för intressenterna att förstå att de är en varning som har tilldelats bolaget. Varningarna som har formulerats i denna kategori har någon igenkänningsfaktor med någon revisorsstandard som formulerats eller någon lagtext. Därför har vi valt att kategorisera dem i fem olika underkategorier för att försöka finna ett samband i hur de valt att formulera sina “going concern” varningar.
3. A) Underkategori 1: Revisorn flaggar för eventuella problem med företagets fortlevnad och då ifrågasätter revisorn bolagets förmåga till att driva företaget vidare, men formuleringen är väldigt tvetydig (otydlig) och kan vara svår att tolka. Revisorn väljer att flagga för eventuella problem med ”going concern”, men väldigt otydligt.
3. B) Underkategori 2: Revisorn har svårigheter att avgöra huruvida av företagsledningen
vidtagna åtgärder är tillräckliga och revisorn har formulerat att de har svårigheter att bedöma
om bolaget har vidtaget de åtgärder som behövs för att bolaget ska säkerställa ”going concern”.
3. C) Underkategori 3: Revisorn saknar tillräcklig information från företagsledning och det betyder att det inte finns tillräckligt med information från företagsledningen för att revisorn skall kunna uttala sig om hur den finansiella ställningen är i bolaget.
3. D) Underkategori 4: Bolagets framtida utveckling är avgörande för företagets fortlevnad och innebörden blir att bolagets ”going concern” är helt avgörande av den framtida utvecklingen. I denna kategori innefattar även bolag som har en produkt som måste “slå” på marknaden för att bolaget skall ha möjlighet att säkerställa ”going concern”. 3. E) Underkategorin 5: Företagsledning har inte vidtagit åtgärder eller vidtagit lagvidriga
åtgärder. Revisorn påstår här att bolaget väljer att fortsätta utan någon korrigering i
verksamheten, samt att de handlat i strid mot lagen. 3.5 TILLFÖRLITLIGHET
3.5.1 Validitet
25 3.5.2 Reliabilitet
Reliabiliteten avser hur pålitligt mätningar är och vid hög reliabilitet ska man kunna göra om mätningen och kunna få ett snarlikt resultat (Halvorsen, 2006). Det fanns flera risker med att vara flera stycken som samlar in informationen. För att minimera riskerna började alla med att jobba på samma sätt. Vi började med provkodning för att kontrollera att alla insamlare jobbar efter samma riktlinjer, en variabel som var viktig och som bara förekom i textformat var revisorns anmärkning i revisionsberättelsen. För att det inte skulle bli olika tolkningar gjorde två insamlare riktlinjer som övriga insamlare skulle följa när man samlade in revisorns anmärkning i revisionsberättelsen. Alla oklarheter i anmärkningar som inte var enligt riktlinjer fick vi kontrollera och bedöma hur de skulle tolkas. Tolkningsproblemen fördes vidare till våra handledare, som vi förde en diskussion med för att gemensamt komma fram till ett tolkningsbeslut.
3.5.3 Källkritik
26
4. EMPIRI
Vi presenterar i detta kapitel vår empiri. De resultat som vi har kommit fram till sammanförs i denna del av uppsatsen. Den kvantitativa empirin presenteras i form av tabeller, medans den kvalitativa empirin presenteras i löpande text.
4.1 Andel ”going concern” varningar
“Revisorn har låg träffsäkerhet när det gäller “going concern” varningar gällande svenska aktiebolag”
Föreställningen fick stöd
Tabell 1: Andel ”going concern” varningar.
Population \ Anmärkning Andel ”going concern” varningar i procent Hela populationen 15,54 % (482/3101)
Tabell visar att 16 procent av samtliga konkurser i svenska aktiebolag under perioden 1 1/1 – 31/8 2010 hade en ”going concern” varning i sin senaste revisionsberättelse.
4.2 Typ av ”going concern” varningar4.2.1 Huvudkategorier
”Tydliga ”going concern” varningar är i minoritet bland ”going concern” varningar Föreställning fick inte stöd
Tabell 2: Andel ”going concern” varningar fördelat över populationen i olika kategorier
Formuleringar \ Anmärkning Andel i procent
Tydlig 55,6 % (268/482)
Medium 38,2 % (184/482)
Tvetydiga 6,2 % (30/482)
Totalt 100 % (482)
27 4.2.2 Formulering av tydliga ”going concern” varningar
”Revisorn använder standardformulering i mindre utsträckning än andra formuleringar vid ”going concern” varningar
Föreställningen fick inte stöd
Tabell 3: Fördelning av formuleringar i kategorin tydlig
Formuleringar \ Anmärkning Andel i procent Revisorns ”going concern” varning
enligt RS 570
40,5 % (195/482)
Revisorns ”going concern” varning p.g.a likvidation
6,4 % (31/482)
Revisorns tydliga “going concern” varningar med kraftfulla uttryck
8,7 % (42/482)
Tydliga “going concern” varningar 55,6 % (268/482)
Tabell 3 visar hur formuleringarna fördelats i kategorin tydliga “going concern” varningar. Bland fördelningar fann vi att underkategorin ”Revisorns ”going concern” varning enlig RS 570” utgjorde majoriteten av tydliga varningar. I mätningen ser vi att de andra två underkategorierna tillsammans var mindre än hälften av underkategorin ” Revisorns ”going concern” varning enligt RS 570”.
I underkategori 1 ” Revisorns “going concern” varningar enligt RS 570” är ett exempel ur denna underkategori: ”Det finns således en väsentlig osäkerhetsfaktor som väcker betydande
tvivel om bolagets möjlighet att fortsätta sin verksamhet”
I underkategori 2 ”Revisorns ”going concern” varning p.g.a. likvidation” är ett exempel ur denna underkategori: ”Bolaget är under avveckling och likvidation pågår under 2009”. I underkategorin 3 ”Revisorns tydliga ”going concern” varningar med kraftfulla uttryck” är ett exempel ur denna underkategori: ”Jag är medveten om att bolagets företrädare vill och
28 4.2.3 Formulering av medium och tvetydiga ”going concern” varningar
Medium och tvetydiga ”going concern” varningar visar inget tydligt mönster beträffande revisorns formuleringar.
Föreställningen fick stöd
Tabell 4: Fördelning av formuleringar i kategorin medium
Formuleringar \ Anmärkning Andel i procent Bolagets framtid är beroende av
externt kapitaltillskott
12,2 % (59/482)
Bolagsstämma/årsstämma ska pröva frågan om likvidation
6,5 % (36/482)
Revisorn har formulerat en osäkerhet efter RS 570
18,5 % (89/482)
Medium ”going concern” varningar
38,2 % (184/482)
Tabell 4 påvisar att det är närmare en tredjedel av de totala ”going concern” varningarna är medium ”going concern” varningar. Vi kan utläsa att underkategorin ”Revisorns har formulerat en osäkerhet” är den största i kategorin medium.
I underkategori 1 ”Bolagets framtid är beroende av externt kapitaltillskott” är ett exempel ur denna underkategori: ”Som framgår av förvaltningsberättelsen är bolagets ekonomiska
ställning svag och en förutsättning för att kunna driva verksamheten vidare är att styrelsen kan vända resultatutvecklingen eller att likvida medel tillförs bolaget”.
I underkategori 2 ”Bolagsstämma/årsstämma ska pröva frågan om likvidation” är ett exempel ur denna underkategori: Årsstämman har att prova frågan om bolagets likvidation.
I underkategori 3 ”Revisorn har formulerat en osäkerhet efter RS 570” är ett exempel ur denna underkategori: I balansräkningen finns upptagna fordringar, skulder, pågående projekt
29
Tabell 5: Fördelning av formuleringar i kategorin tvetydig
Formuleringar \ Anmärkning Andel i procent Revisorn flaggar för eventuella problem
med företagets fortlevnad
1,9 % (9/482)
Revisorn har svårigheter att avgöra huruvida av företagsledningen vidtagna åtgärder är tillräckliga
0,6 % (3/482)
Revisorn saknar tillräcklig information från företagsledningen.
1,2 % (6/482)
Bolagets framtida utveckling är avgörande för företagets fortlevnad.
1,7 % (8/482)
Företagsledningen har inte vidtagit åtgärder eller vidtagit lagvidriga åtgärder.
0,8 % (4/482)
Tvetydiga ”going concern” varningar 6,2 % (30/482)
I tabell 5 kan vi se att andel tvetydiga ”going concern” varningar är en mycket mindre kategori i förhållande till de andra två huvudkategorierna. Underrubriken ” Revisorn flaggar för eventuella problem med företagets fortlevnad” är den största underkategorin på 2 procent av de totala ”going concern varningarna, vilket kan anses som en liten kategori.
I underkategori 1 ”Revisorn flaggar för eventuella problem med företagets fortlevnad” är ett exempel ur denna underkategori: ”Även om företagsledningen bedömer att man kan fortsätta
driften anser jag att det finns en viss osäkerhet med hänsyn till lönsamheten”
I underkategori 2 ”Revisorn har svårigheter att avgöra huruvida av företagsledningen vidtagna åtgärder är tillräckliga” är ett exempel ur denna underkategori: ”Bolagets styrelse har vidtagit
åtgärder under våren 2009 för att säkerställa bolagets fortsatta drift, huruvida dessa åtgärder är tillräckliga kan jag inte bedöma vid revisionstillfället”
I underkategori 3 ”Revisorn saknar tillräcklig information från företagsledningen” är ett exempel ur denna underkategori: ”Revisorn saknar tillräcklig information från
30 I underkategorin 4 ”Bolagets framtida utveckling avgörande företagets fortlevnad” är ett exempel ur denna underkategori: Bolagets framtid beror på bolagets förmåga att stärka
bolagets resultat och ställning. Jag kan inte bedöma förutsättningarna för detta.
I underkategori 5 ”Företagsledning har inte vidtagit åtgärder eller vidtagit lagvidriga åtgärder” visar vi ett exempel ur denna underkategori: Förbjudet lån. Eftersom inte per dags datum inte
31
5. ANALYS & SLUTSATSER
I denna avslutande del av uppsatsen inleder vi med att analyserar vår insamlade data och förklarar vårt resultat. Vi jämför vårt resultat med tidigare forskning och kommer med egna reflektioner. Efter det kommer vi in på slutdiskussion och slutsatser. Vi avslutar uppsatsen med förslag på fortsatt forskning.
5.1 ANALYS
5.1.1 Andel ”going concern” varningar
Vår studie visar på att revisorer i Sverige har relativt låg träffsäkerhet vad beträffar ”going concern” varningar. Vår föreställning om att revisorerna har låg träffsäkerhet styrks av vårt resultat och tidigare forskningsresultat (Hopwood et al., 1989; McKeown et al., 1991 och Geiger & Raghunandan, 2002) som har kommit fram till att träffsäkerheten är låg. Humphrey (2008) menar att det finns en likhet mellan revisorers ”going concern” bedömningar och en fotbollsdomare uppgift att döma straffsparkar. För domaren är det viktigare att han gör rätt bedömning när det gäller en straffspark än att han har rätt i sin bedömning när det gäller ett regelbrott utanför straffområdet. Lika viktigt är det för en revisor att göra en korrekt bedömning när det gäller ”going concern”. Men eftersom det är svårbedömt när det gäller straffsparkar, så är det svårt att klargöra en viss procentsats för hur mycket fel domaren får göra. Det gör att man inte kan klargöra en viss procentsats för revisorerna träffsäkerhet, men man kan förvänta sig att de bör ha hög träffsäkerhet gällande ”going concern” bedömningar (Humprey, 2008).
Ser man till agentteorin anlitar principalen en revisor för att kontrollera driften av företaget, men det finns en risk eftersom revisorn kanske inte följer principalens intressen utan följer sitt eget intresse (Kahlil & Lawarrée, 1995). Oberoende kan vara en anledning till att revisorn avviker från principalens intressen, om revisorn ger en ”going concern” varning kan det leda till att man förlorar en kund (Ruiz-Barbadillo et al., 2004) och den själv uppfyllande profetian säger att en ”going concern” varning leder till konkurs. Detta kan vi tydligt se spår av i vårt resultat där anmärkningar om ”going concern” är låg (Vanstraelen, 2003).
32 5.1.2 Typ av ”going concern” varningar
Den andra föreställning som vi presenterar får inte stöd enligt tabell 2. I tabellen kan vi se att majoriteten av ”going concern” varningar är tydliga varningar. Av alla varningar som har delats ut ser vi att 268 av 482 (56 procent) är tydliga varningar. Till skillnad mot tidigare studier (Carcello et al., 2003; Arnedo et al., 2008) visat att revisorerna i stor utsträckning använder sig av otydliga formuleringar när de ska presentera ”going concern” varningar i revisionsberättelsen. Arnedo et al. (2008) kom i sin studie fram till att mer än 70 procent av varningarna var otydligt formulerade och vi utgår från det resultatet när vi använder uttrycket ”stor utsträckning”. Ur intressent perspektivet vill intressenterna få den information som de efterfrågar och genom modellen om informationsflöden och kvalitetssäkring (Öhman, 2007) ska revisorn kvalitetssäkra informationen och rapportera den vidare till intressenterna. Det leder till att intressenterna får en säkrare information om en revisor kontrollerat informationen (Wolnizer, 1987). Men Humphrey et al. (1992) och Lee (1994) antyder i sina studier att revisorerna försöker undvika att skriva en tydlig ”going concern” varning för att intressenter ska ha svårt att tyda att det är en varning som ges i revisionsberättelsen. Det kan vara en anledning till varför Arnedo et al. (2008) har fått 70 procent otydliga varningar.
Anledningar till att vi ser skillnader mellan våra resultat och tidigare forskning (Carcello et al., 2003; Arnedo et al., 2008) kan vara att vi har formulerat våra kategorier på olika sätt. Vi har försökt följa deras kategorisering (Carcello et al., 2003; Arnedo et al., 2008). Vi har tydliga varningar efter RS 570 som är en översättning av ISA 570, medium varningar bygger också likt deras studier på finansiella problem och att man behöver kapitaltillskott och till sist har vi tvetydiga varningar. I stora drag är våra kategoriseringar likartade. Man kan också ha i åtanke att det finns få publicerade studier i ämnet när det gäller formuleringar av ”going concern” varningar (Carcello et al., 2003; Arnedo et al., 2008), vilket gör att det kan uppstå olikheter i resultaten. Det är komplext att tolka ”going concern” varningar (Barnes & Huan, 1993), vilket kan göra att det blir olika utfall i studierna. En annan anledning kan bero på kompetens, erfarenhet och kunskap (Ruiz-Barbadillo et al., 2004) hos revisorerna, vilket kanske beror på skillnader i kompetens emellan svenska revisorer och spanska revisorer. 5.1.3 Formulering av tydliga ”going concern” varningar
Vi får inte stöd för vår föreställning i vår studie enligt tabellerna 3,4 och 5. I vår insamlade data finner vi att standardformuleringen som utgår från revisorsstandard 570 är den mest använda formuleringen vid ”going concern” varningar. I resultatet finner vi att 41 procent (tabell 3) är formulerade enligt revisionsstandarden och denna underkategori är inte i majoritet av varningar, men det är den klart största. Den nästa största underkategorin är
”Revisorn har formulerat en osäkerhet” och återfinns i kategorin medium varningar. Den
kategorin får 19 procent av alla varningar. Vi kan se att det är väsentlig skillnad på andel mellan dem.
33 resonemanget kring den förra föreställningen nämnt olika faktorer som kan ha inverkan på att vårt resultat avviker från den tidigare publicerade forskningen, de faktorerna kan även ha påverkan på denna föreställning.
5.1.4 Formulering av medium och tvetydiga ”going concern” varningar
Vi finner inget tydligt mönster beträffande revisorns formuleringar av ”going concern” varningar (tabell 4 och 5). I vår insamlade data finner vi att revisorerna har valt att formulera sina varningar på flera olika sätt, vilket medförde att det till slut blev flera underkategorier. Från statistiken i tabellerna 4 och 5 kan vi inte se något tydligt mönster eftersom
underkategorierna har stora varianser beträffande andelen ”going concern” formuleringar. Carcello et al. (2003) och Arnedo et al. (2008) har i sina studier funnit att revisorerna väljer
att göra otydliga formuleringar och revisorerna gör det i stor utsträckning. De har i sina studier likt vår studie haft problem att hitta något tydligt mönster och valde därför att kategorisera i olika kategorier.
5.2 SLUTDISKUSSION 5.2.1 Slutsatser
Vår slutsats beträffande träffsäkerheten som revisorerna har när det gäller ”going concern” är att den är låg. Vi fick ett resultat på 16 procent. Det tycker vi visar att revisorerna inte är tillräcklig kompetenta för att bedöma ”going concern”. Oberoende anser vi också vara ett argument till att man bör lyfta bort bedömningen av ”going concern” från revisorerna, det eftersom revisorerna är alldeles för beroende av sina klienter. Den otydliga vägledning som finns i revisionsstandard 570 kan vara ytterligare en anledning till att träffsäkerheten är låg. Vad det beträffar striktare regler för ”going concern” formuleringar anser vi att reglerna bör vara tvingande för revisorerna att använda standardformuleringen, om bedömningen av ”going concern” skall vara kvar på revisorerna. Vårt resultat visar att 41 procent av ”going concern” varningarna var formulerade enligt Revisionsstandard 570. Vi anser att det visar att reglerna bör vara tvingande och det skulle underlätta för intressenterna att tolka revisionsberättelsen.”.
5.2.2 Förbättra ”going concern” träffsäkerheten
34 att skriva en ”going concern” varning för att de tror att klienterna då går i konkurs (Krishnagopal & Williams, 2010). Som vi tidigare nämnt kan vi ställa oss frågan om revisorerna bör göra bedömningar när det gäller bolagens förmåga till fortsatt drift. Som Anandarajan et al. (2008) tidigare påpekat vore det bättre om revisorerna jobbade mindre efter väsentliga tal och checklistor för att de inte utvecklar någon vidare kompetens i gällande bedömning av ”going concern”. Tar man bort denna bedömning från deras arbetsuppgift bör det leda till att revisionen får en ökad kvalité när denne får mer tid till övriga delar i revisionen.
5.2.3 Striktare regler för ”going concern” formuleringar
Vårt resultat beträffande formuleringar av ”going concern” varningar visar att tydliga formuleringar är i majoritet av alla varningar. Men formuleringar som återfinns i underkategorin ”Revisorns ”going concern” varning enligt RS 570” är inte i majoritet. Underkategorin är på 41 procent av alla varningar som utdelats. Även om det är den största underkategorin anser vi att den bör vara i klar majoritet av alla formuleringar. Det för att revisorn bör formulera i enlighet med revisionsstandard 570 och när de använder den formuleringen blir det lättare för intressenterna att förstå bolagens situation. Oberoendet kan vara en anledning till att det finns så pass många olika formuleringar av ”going concern” varningar. Tidigare studier har kommit fram till att en ”going concern” varning ökade sannolikheten för att revisorn blir utbytt av sin klient (Chow & Rice, 1982; Citron & Taffler, 1992; Carey et al., 2008). Revisorn jobbar med att ha en stor klientstock med bolag, och bolag som får en ”going concern” varning vilket senare leder till att de går i konkurs(Louwers 1999) ger inte revisorn större klientstock. En annan anledning till att revisorerna försöker undvika att skriva en tydlig ”going concern” varning kan vara för att intressenter ska ha svårt att tyda att det är en varning som ges i revisionsberättelsen (Humprey et al., 1992; Lee 1994). Vad det gäller formuleringar av ”going concern” borde reglerna vara utformade så att revisorerna tvingas att använda standardformuleringen.
5.3 Förslag till fortsatt forskning
Vi tycker att en liknande studie som vår avseende ”going concern” formuleringar vore intressant, men att man använder sig av fler variabler som revisionsbyrå för att se om det finns skillnader mellan dem eller om bolagets omsättning har någon inverkan. Eftersom vår studie är en av få studier som finns på området ”going concern” varningars formulering, kan det vara intressant att studera detta område vidare. Exempelvis att man intervjuar revisorer med lång erfarenhet av revision och försöker få klarhet i varför det finns flera olika formuleringar av bedömningen av ”going concern”.
35
KÄLLFÖRTECKNING
Anandarajan, A., Kleinman, G. & Palmon, D. (2008). Novice and expert judgment in the presence of going concern uncertainty. Managerial Auditing Journal, Vol. 23, Nr. 4, s. 345- 366.
Arnedo, L, Lizarrage, F. & Sánchez S. (2008). Going-concern Uncertainties in Pre-bankrupt Audit Reports: New Evidence Regarding Discretionary Accruals and Wording Ambiguity,
International Journal of Auditing, Vol. 12, Nr. 1, s. 25-44.
Arnold, V., Collier, P., Leech, S. & Sutton, S. (2001). The impact of political pressure on novice decision makers: are auditors qualified to make going concern judgments? Critical
Perspectives on Accounting, Vol. 12, Nr. 3, s. 323-338.
Asare, S.K. (1990). The auditor's going-concem decision: A review and implications for futureResearch, Joumal of Accounting Literature; Vol. 9, Nr. 9, s. 39-64.
Barnes, P. & Huan, H.D. (1993). The auditors going concern decision: Some UK evidence Concerning independence and competence. Journal of Business Finance & Accounting, Vol. 20, Nr. 2, s. 213-228.
Behn B.K., Kaplan S.E. & Krumwiede K.R. (2001). Further Evidence on the Auditor's Going-Concern Report: The Influence of Management Plans, Auditing: A Journal of Practice
Theory, Vol. 20, Nr. 1, s. 13-28.
Beasly, M. & Petroni, K. (2001). Board Independence and Audit Firm Type, Auditing: A
Journal of Practice Theory, Vol. 20, Nr.1, s. 97-114.
Bryman, A. & Bell, E. (2005) Företagsekonomiska forskningsmetoder, Liber Ekonomi, Malmö.
Campbell, J. & Mutchler, J. (1988). The "expectations gap" and going-concern uncertainties.
Accounting Horizons, Vol. 2, Nr.1, s. 42-49.
Carey, P. J., Geiger, M. A. & O’Connell, B. T. (2008). Costs Associated With Going- Concern-Modified Audit Opinions: An Analysis of the Australian Audit Market. Abacus A
Journal of Accounting, Finance and Business studies, Vol. 44, Nr. 1, s. 61-81.
Carmichael, D.R., Willingham, J.J. & Schaller, C.A. (1996) Auditing concepts and methods, McGraw-Hill, New York.
Campisi, S. & Trotman, K. (1985). Auditor consensus in going concern judgments. Auditing
36 Carcello, J.V., Hermanson, D.R & Neal, T.L. (2003). ´Auditor reporting behaviour when GAAS lack specifictiy the cases of SAS No. 59´ Journal of Accounting and Public Policy, Vol. 22, s. 63-81.
Citron D.B. & Taffler R.J. (1992). The Audit Report under Going Concern Uncertainties: An Empirical Analysis. Accounting and Business Research, Vol. 22, Nr. 88, s. 337-345.
Citron D.B. & Taffler R.J. (2001). Ethical Behaviour in the U.K. Audit Profession: The Case of the Self-Fulfilling Prohecy under Going-Concern Uncertainties. Journal of Business Ethics, Vol. 29, Nr. 4, s. 353-363.
Chow, C.W. & Rice, S.J. (1982). Qualified Audit Opinions and Auditor Switching, The
Accounting Review; Vol. 57, Nr. 2, s. 326-336.
Deegan, C. & Unerman, J. (2006). Financial accounting theory. McGraw-Hill companies. Dye, R.A. (1993). Auditing Standards, Legal Liability, and Auditor Wealth, The Journal of
Political Economy, Vol. 101, Nr. 5, s. 887-914.
Eriksson, L.-T. & Wiedersheim-Paul, F. (2006). Att utreda, forska och rapportera. Malmö: Liber.
Eriksson-Ek, T. & Pellikka, J. (2003). Revisionspliktens betydelse ur ett intressentperspektiv –
En survey av fem externa och upplysta intressenter, Luleå Tekniska Universitet,
Magisteruppsats.
FAR (2010). Samlingsvolymen Revision. Stockholm: FAR Förlag AB.
Flint, D. (1988). Philosophy and principles of auditing. An Introduction. London: The Macmillan press ltd.
Firth, M & Liau-Tan, C.K. (1998). Auditor quality, signalling, and the valuation of initial public offerings, Journal of Business Finance & Accounting, Vol. 25, s. 145-165.
Geiger, M.A. & Raghunandan, K. (2002). Auditor Tenure and Audit Reporting Failures.
Auditing: A Journal of Practice and Theory, Vol. 21, Nr. 1, s. 67-79.
George, C., Spiceland, D. & George, S. (1996). A Longitudinal Study of the Going-Concern Audit Decision and Survival Time. Advances in Quantitative Analysis of Finance and
37 Giroux, G. (2008). What went wrong? Accounting Fraud and Lessons From the Recent
Scandals. Social research, Vol. 75, Nr. 4, s. 1205-1238.
Gordon, L.A. & Hamer, M. (1983). GASB’s Survival Potential: An agency Perspective,
Public Budgeting & Finance; Vol. 3, Nr 1, s. 103-112.
Halvorsen, K. (2006) Samhällsvetenskaplig metod, Studentlitteratur, Lund.
Healy, P.M. & Palepu, K.G. (2003). The Fall of Enron, Journal of Economic Perspectives, Vol. 17, Nr. 2, s. 3-26.
Holme, I. M & Krohn Solvang, B. (1997). Forskningsmetodik – Om kvalitativa och
kvantitativa metoder, Studentlitteratur, Lund.
Hopwood, W., McKeown, J.C. & Mutchler, J. (1989). A Test of the Incremental Explanatory Power of Opinions Qualified for Consistency and Uncertainty. The Accounting Review, Vol. 64, Nr. 1, s. 28-49.
Humphrey, G.C. Moizer, P. & Turley, S. (1992). The Audit Expectations Gap in the united
kingdom, London: ICAEW.
Humphrey, C. (2008). Auditing research: a review across the disciplinary divide. Accounting,
Auditing & Accountability Journal, Vol. 21, Nr. 2, s. 170-203.
Jensen, M.C. & Meckling, W.H. (1976). Theory of the firm: Managerial behavior, agency costs and ownership structure. Journal of Financial Economics, Vol. 3, Nr. 4, s. 305-360 Kahlil, F. & Lawarrée, J. (1995). Collusive auditors. American Economic Review, Vol. 85, Nr. 2, s. 442-446
Kida, T. (1980). An Investigation into Auditors’ Continuity and Related Qualification Judgements. Journal of Accounting Research, Vol. 18, Nr. 2, s. 506-523.
Koh, H.C. & Tan, S.S. (1999). A neural network approach to the prediction of going concern status, Accounting and Business Research, Vol. 29, s. 211-216.
Krishnagopal.M. & Williams.D.D. (2010). Investor Reaction to Going Concern Audit Reports: Accounting Review, Vol. 85, Nr. 6, s 2075-2105.
38 Lai, K.W. (2009). Audit Opinion and Disclosure of Audit Fees. Journal of Accounting,
Auditing & Finance, Vol. 24, Nr. 1, s. 91-114.
Laitinen, E.K. & Laitinen, T. (1998). Qualified audit reports in Finland: evidence from large companies, The European Accounting Review, Vol. 7, s. 639-653.
Lee, P., Stokes, D., Taylor, S. & Walter, T. (2003). The association between audit quality, accounting disclosures and firm-specific risk: evidence from initial public offerings, Journal
of Accounting and Public Policy, Vol. 22, s. 377-400.
Lee, T (1994). Further evidence on auditor concentration: The case of a growing market.
International Journal of Accounting, Vol. 29, s. 234-50.
Louwers, T.J., Messina, F.M. & Richard, M.D. (1999). The Auditor's Going-Concern Disclosure as a Self-Fulfilling Prophecy: A Discrete-Time Survival Analysis, Decision
Sciences, Vol. 30, Nr. 3, s. 805-823.
Mautz, R.K. & Sharaf, H.A. (1961). The Philosophy of auditing. Sarasota: American Accounting Association.
McKeown, J.C., Mutchler, J.F. & Hopwood, W. (1991). Towards an Explanation of Auditor Failure to Modify the Audit Opinions of Bankrupt Companies. Auditing: A Journal of
Practice & Theory, Vol. 10, s. 1-13.
Mutchler, J. (1984). Auditor’s perceptions of the going-concern opinion decision, Auditing: A
Journal of Practice and Theory; Vol. 3, Nr. 2, s. 17–30.
O’Reilly, D. (2010). Do investors perceive the going-concern opinion as useful for pricing stocks? Managerial Auditing Journal, Vol. 25, Nr. 1, s. 4-16.
Porter, B., Simon, J. & Hatherly, D. (2003). Principles of External Auditing, Second Edition, John Wiley & Sons, Chichester.
Ruiz-Barbadillo, E., Aguilar, N. G., Defuentes-Barbera, C. & Garcia-Benau, M.A. (2004). Audit Quality and the Going concern Decision-making Process: Spanish Evidence, European
Accounting Review, Vol. 13, Nr. 4, s. 597–620.
