• No results found

Kompetensutveckling med hjälp av informations- och kommunikationsteknologi

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Kompetensutveckling med hjälp av informations- och kommunikationsteknologi"

Copied!
29
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Kompetensutveckling med hjälp av informations- och

kommunikationsteknologi

En studie inom skogsbranschen

Sara Åsberg

Kandidatuppsats, 15 hp

Beteendevetenskapliga programmet med inriktning mot IT-miljöer, 180 hp Vt 2020

(2)

Förord

Jag vill rikta ett stort tack till skogsföretaget för er medverkan, engagemang och rådgivning under studiens gång. Jag vill även tacka de respondenter som tagit sig tid och ställt upp på intervjuer. Slutligen vill jag tacka min handledare Maria Lindfors för all värdefull feedback och stöd.

(3)

Competence development through ICT

Sammanfattning

Dagens samhälle har genomgått stora förändringar när det kommer till ägarskap av skog. Idag är skogsägare inte längre endast bönder, utan även individer som inte försörjer sig på jordbruk eller skogsbruk. Skogsägare behöver kompetenser inom skogsbruk för att kunna sköta om och hantera sin skogsfastighet. Kompetensbrist inom skogsbruk hos skogsägare kan leda till att arbetsbelastningen ökar hos skogsföretag. Det behövs möjligheter och förutsättningar för att skapa effektivare kommunikationskanaler och kollektivt lärande inom skogsbranschen för skogsägare för att höja, bevara och möjliggöra kompetens hos befintliga och framtida skogsägare. En möjlighet för kompetensutveckling är informations- och kommunikationsteknologi (IKT). Studiens syfte var att undersöka virkesköpares upplevelser om skogsägares kompetensutvecklingsbehov och möjligheter i digitaliserade miljöer. Frågeställningarna var;

Vad finns det för kompetensutvecklingsbehov hos skogsägare? I vilken utsträckning använder skogsföretaget informations- och kommunikationsteknologi för att möjliggöra kompetensutveckling inom skogsbruk? För att besvara frågeställningarna undersöktes ett skogsföretag med en kvalitativ metod. Studien visade att det finns behov av kognitiva och funktionella kompetenser som är starkt kopplade till relaterade kontexter inom skogsbruket. IKT används för kommunikation och tillgänglighet av information för att möjliggöra kompetensutveckling. Det finns många möjligheter med digitaliserade miljöer inom skogsbranschen som kan möjliggöras med hjälp av en ökad digital kompetens hos både skogsägare och virkesköpare.

Nyckelord: digital kompetens, IKT, kompetens, kompetensutveckling, skogsbruk.

(4)

Innehållsförteckning

Inledning ... 1

Syfte och frågeställningar ... 2

Tidigare forskning ... 2

Konceptet kompetens med en modell för “professionella kompetenser” ... 2

Kompetensutveckling med informations- och kommunikationsteknologi ... 4

Kompetensutveckling och IKT inom skogsbranschen ... 5

Metod ... 7

Urval ... 7

Val av metod ... 8

Genomförande ... 8

Dataanalys ... 8

Etiska överväganden ... 9

Resultat och analys ... 10

Kompetensutvecklingsbehov hos skogsägare ... 10

Användning av informations- och kommunikationsteknologi för möjliggörande av kompetensutveckling ... 13

Diskussion ... 16

Resultatdiskussion ... 16

Metoddiskussion ... 19

Referenser ... 21

Bilaga 1. Informationsbrev ... 24

Bilaga 2. Intervjuguide ... 25

(5)

Inledning

Dagens samhälle har genomgått stora förändringar när det kommer till ägarskap av skog och dess sociala struktur. Skogsägare idag är inte längre endast bönder, utan även individer som inte försörjer sig på jordbruk eller skogsbruk (Hoogstra, Schanz & Wiestrum, 2004). Skogsbruk definieras som en sammanfattande benämning för den verksamhet som utnyttjar skog för produktion (NE, u.å.). Inom benämningen skogsbruk inkluderas förvaltning av skogen. Enligt Skogsstyrelsen (2018) var

“enskilda/privata ägares” fördelning 48% av den produktiva skogsmarken år 2017. Att sköta om och ta hand om skog innebär mycket jobb och planering vilket är en utmaning för många skogsägare. Det kräver även en stor kompetens om skogsbruk (Hoogstra, Schanz & Wiestrum, 2004). Kompetens är ett svårdefinierat begrepp som involverar förmågan att tillämpa och förstå kunskap, färdigheter och beteenden (Westera, 2001). Enligt McClelland (1998) är kompetenser något som individer kan lära sig genom utbildning och utveckling. Det är vanligt att de “icke-traditionella” skogsägarna, det vill säga de som inte försörjer sig på jordbruk eller skogsbruk, idag lever i storstäder eller liknande områden med en lång distans från sin skogsfastighet och avsätter mindre tid för bruk av sin skogsfastighet eftersom det enbart sker på skogsägarens fritid (Hoogstra, Schanz & Wiestrum, 2004; Kvarda, 2004). Vidare innebär förändringen av den sociala strukturen av skogsägarskap även olika syften och perspektiv på skogsfastigheten. En del av de “icke-traditionella” skogsägarna är aktiva skogsägare som brukar skogen för egen konsumtion eller för en extra inkomst. Dock finns det även icke-traditionella skogsägare som helt saknar intresse, tillgivenhet, tid och erfarenhet av skogsbruk (Kvarda, 2004).

Detta är även ett problem som Follo (2010) belyser med att det finns stora kompetensbrister inom skogsbruk hos skogsägare vilket innebär att många skogsägare blir beroende av rådgivning från skogsföretag vilket leder till att arbetsbelastningen hos skogsföretag ökar. Kompetensbristen hos skogsägare är ett problem för skogsbruket och det riskerar att bli ännu värre då antalet individer utan kompetens eller skoglig bakgrund som köper skog ökar. Därmed behövs möjligheter och förutsättningar för att skapa effektivare kommunikationskanaler och kollektivt lärande inom skogsbranschen för skogsägare för att höja, bevara och möjliggöra kompetens hos befintliga och framtida skogsägare.

En möjlighet för kompetensutveckling i dagens digitaliserade samhälle är informations- och kommunikationsteknologi (IKT). IKT definieras som teknologier som lagrar, överför och bearbetar information och kommunikation (Koops, 2006). Organisationer kan med hjälp av IKT utveckla sitt nätverk och sätt att kommunicera eftersom information kan delas på ett effektivare sätt vilket gör det enklare att koordinera aktiviteter och liknande (Carnoy, 2004). Därmed kan organisationer och företag skapa IKT-miljöer med syfte att göra information lättare tillgänglig och för att underlätta samt möjliggöra kommunikation. Inom skogsbranschen finns IKT-miljöer etablerade för skogsägare som erbjuder en del tjänster och information. Genom dessa miljöer har skogsägaren möjligheter till att få tillgång till sin skogsbruksplan digitalt, samla kontrakt och ha översikt av beställda tjänster. I den IKT- miljö denna studie studerar finns även kontaktuppgifter till relevant personal inom skogsföretaget tillgängligt i tjänsten. Skogsbranschen genomgår stora förändringar för att möta de utmaningar som digitaliseringen av samhället bidrar med (Heilmann, Vanhala, Salminen & Salminen, 2015). Få studier har genomförts där betydelsen av skogsägares kompetenser inom skogsbruk studeras samt om det finns ett kompetensbehov som bör bemötas. Däremot tyder studier på att skogsägares kompetenser inom skogsbruk generellt är låg och riskerar att bli ännu lägre. Därmed är det intressant att utgå från virkesköparens perspektiv och uppfattning om skogsägares kompetenser inom skogsbruk eftersom det är dem som vanligtvis arbetar närmast skogsägaren. Utifrån virkesköparens perspektiv och upplevelser samt de ökade möjligheterna med digitalisering har studiens syfte formats.

(6)

Syfte och frågeställningar

Syftet med studien är att undersöka virkesköpares upplevelser om skogsägares

kompetensutvecklingsbehov och möjligheter i digitaliserade miljöer. Studiens frågeställningar är:

• Vad finns det för kompetensutvecklingsbehov hos skogsägare?

• I vilken utsträckning använder skogsföretaget informations- och kommunikationsteknologi för att möjliggöra kompetensutveckling inom skogsbruk?

Tidigare forskning

I följande avsnitt presenteras kompetens, kompetensutveckling och informations- och kommunikationsteknologi på ett relevant, omfattande och detaljerat plan. Detta för att skapa förståelse för hur resultatet av studien tolkas och analyseras. Först presenteras ‘Konceptet kompetens med en modell för “professionella kompetenser’ där konceptet kompetens definieras och det redogörs för en analysmodell angående individers kompetenser. Vidare presenteras ‘Kompetensutveckling med hjälp av informations- och kommunikationsteknologi’ som beskriver fördelar, utmaningar och förutsättningar för att använda IKT för kompetensutveckling. I ‘Kompetensutveckling och IKT inom skogsbranschen’ redogörs det för hur arbetet med kompetensutveckling inom skogsbranschen ser ut idag samt hur de använder sig av IKT.

Konceptet kompetens med en modell för “professionella kompetenser”

Kompetens är ett koncept som är svårt att definiera eftersom det används i hög utsträckning inom olika kontexter och med olika tillvägagångssätt samt tillämpningar. Det är vanligt att kompetenser används i yrkesrelaterade sammanhang. Detta för att identifiera vad som krävs för ett visst yrke eller roll för att prestera med värde (Le Deist & Winterton, 2005). Kompetenser involverar förmågan att tillämpa och förstå kunskap, färdigheter och beteenden (Westera, 2001). En definition av kompetenser som Le Deist och Winterton (2005) lyfter fram från Woodruffes (1991) tolkning är att kompetenser är aspekter av ett arbete som individen kan utföra med den kompetens som hänvisar till individens beteenden som stödjer prestationen. En vidare definition på kompetens är att individer kan lära sig kompetenser genom utveckling och utbildning, till skillnad från personligheter och intelligens (McClelland, 1998). Hur en individ utvecklar sina kompetenser är individuellt och organisationer och företag kan använda sig av olika tillvägagångssätt för att främja kompetensutveckling. Ett vanligt och generellt sett effektivt tillvägagångssätt är att lära sig av en mer erfaren kollega genom att arbeta tillsammans med kollegan samt genom grupparbeten. Kollektivt lärande anses effektivt och eftersträvansvärt då möjlighet ges för att jämföra erfarenheter och dela med sig av kompetenser. Det ger även rum för reflektion av kompetenser och lärande (Cheetham & Chivers, 2001). En studie av Cheetham och Chivers (2001) visade att anställda upplevde en effektivare kompetensutveckling genom informella metoder inom organisationen eller företaget än exempelvis formella kurser.

Denna studie utgår från perspektivet att kompetenser är något individer kan lära sig samt att det handlar om individens faktiska kapacitet som upplevs och används i praktiken (Garavan, Carbery, Rock, Nilsson & Ellström, 2012). Olika modeller och tillvägagångssätt används i organisationer för att identifiera och utveckla kompetenser för att effektivisera arbetet och prestationer samt för att strategiskt utveckla organisationen (Le Deist & Winterton, 2005). Vidare kommer Cheetham och Chivers (1996) modell/ramverk för “professionella kompetenser” att användas som stöd för att skapa en större förståelse för studiens resultat och analys. Enligt Cheetham och Chivers (1996) är det en utmaning att definiera vad kompetens är inom yrkeslivet. De kallar kompetenser inom yrkeslivet för

“professionella kompetenser” som bland annat krävs för en specifik roll inom ett yrke eller bransch.

(7)

Dessa professionella kompetenser är vanligtvis komplexa och omfattar många olika kunskaper och färdigheter. Med ett holistiskt perspektiv utvecklade Cheetham och Chivers (1996) ett ramverk för professionella kompetenser som innefattar fyra dimensioner. De fyra dimensionerna är sammanhängande och vanligtvis beroende av varandra. De fyra dimensionerna består av; kognitiv kompetens, funktionell kompetens, personlig kompetens och etisk kompetens. Vidare har de olika typerna av kompetenser olika beståndsdelar.

Den kognitiva kompetensen handlar om förmågan att tillämpa kunskap och erfarenheter på olika sätt och i olika situationer. Den kognitiva kompetensen består av fyra komponenter. Den första beståndsdelen är tyst/implicit och praktisk kompetens som innefattar implicita kunskaper som grundar sig i specifika personliga kompetenser om hur det är lämpligt att agera i olika situationer. Den andra beståndsdelen är tekniskt/teoretisk kompetens som syftar till kunskapen om yrket. Inom den tekniska/teoretiska beståndsdelen inkluderas kunskaper om yrkets principer och teorier. Den tredje beståndsdelen syftar till kompetens om procedurer och tillvägagångssätt som omfattar att förstå det specifika arbetets rutiner. Vidare syftar denna del till kompetensen om “hur, vad och varför” rutinerna är på ett visst sätt. Den sista beståndsdelen består av kontextuell kompetens. Med kontextuell kompetens menas mer generell kunskap som relaterar till organisationen, industrin eller liknande (Cheetham & Chivers, 1996). Den funktionella kompetensen innebär att kunna utföra och tillämpa färdigheter för att skapa ett värde eller nå specifika mål. Den funktionella kompetensen som huvudbeståndsdel kan brytas upp i fyra mindre beståndsdelar. Den första beståndsdelen av funktionell kompetens är yrkesspecifik kompetens som omfattar uppgifter inom det specifika yrket. Den andra beståndsdelen är organisatorisk kompetens. Den organisatoriska kompetensen syftar till kompetens om allmänna processer som innebär exempelvis planering, struktur och utvärdering. Den tredje beståndsdelen är intellektuell kompetens vilket omfattar mental aktivitet som att bland annat vara talrik samt läs- och skrivkunnig. Den fjärde beståndsdelen handlar om motorisk kompetens som relaterar mer till fysiska aktiviteter, exempelvis att vara fingerfärdig (Cheetham & Chivers, 1996). Den personliga kompetensen handlar om förmågan att kunna uppföra sig och anta ett “lämpligt beteende” i jobbrelaterade miljöer och situationer. Den personliga kompetensen omfattar även att kunna tänka klart i stressade situationer och ha ett bra självförtroende. Den personliga kompetensen är uppdelad i två beståndsdelar. Den ena beståndsdelen är social kompetens som innebär beteenden som relaterar till utförandet av olika uppgifter. Denna del är därmed beroende av bland annat självförtroende och stamina. Den andra beståndsdelen omfattar kompetenser om de beteenden som möjliggör interaktion med andra inom yrket och hur individen klarar av att följa yrkesnormer samt arbeta kollektivt (Cheetham & Chivers, 1996). Etisk kompetens innebär att ha etiska och professionella värderingar och därmed kunna göra sunda bedömningar och beslut baserade på dessa värderingar. Vidare är den etiska kompetensen uppdelad i två grupper. Dessa är personliga och professionella värderingar. Med de personliga menas personliga värderingar grundade i exempelvis moral, etik och eventuellt religion.

De professionella syftar mer på att kunna anpassa värderingar och agera professionellt inom yrkeslivet (Cheetham & Chivers, 1996).

Alla beståndsdelar inom de fyra “huvudkompetenserna” kan enligt Chivers och Cheetham (1996) variera och för att använda modellen behöver inte samtliga beståndsdelar inkluderas. Utöver dessa fyra dimensioner tillkommer så kallade “meta-kompetenser”. Meta-kompetenser inkluderar kommunikation, självutveckling, problemlösning och analysförmåga. De olika meta-kompetenserna stödjer utvecklingen och förbättringen av andra kompetenser samt är applicerbar inom de flesta yrken eftersom de anses vara väldigt grundläggande. Dessa fyra huvudkomponenter är viktiga kompetenser för yrkeslivet. Dock kräver olika yrken olika mängder och kompositioner av dessa huvudkomponenter än andra vilket leder till att olika kompetenser blir olika viktiga beroende på yrke. Ett exempel som Cheetham och Chivers (1996) benämner är att “personlig kompetens” är mer meriterande och viktig hos en advokat än det är för en kemist som istället är i större behov av en hög kunskapsbas och kognitiv kompetens.

(8)

Modellen för ”professionella kompetenser” har enligt Cheetham och Chivers (1998) blivit testad inom tjugo olika yrken. Modellen har även influerat andra forskare i studier inom kompetenser (Cheong &

Tsui, 2010). Flera studier beskriver eller tillämpar delar av modellen för att öka förståelsen inom det holistiska perspektivet på kompetenser. Exempelvis tillämpades delar av Cheetham och Chivers (1996) modell som en del av grunden för utvecklandet av ett verktyg för att uppskatta studenters reflektioner av deras praxis (Bogo, Regehr, Katz, Logie & Mylopoulos, 2011). Andra studier har utvecklat nya modeller med Cheetham och Chivers (1996) modell som grund och med samma definitioner av de fyra huvudkompetenserna och meta-kompetenser. Ett exempel är Le Deist och Winterton (2005) som utvecklade en holistisk multidimensionell modell för kompetenser som är delvis baserad på Cheetham och Chivers (1996) holistiska modell för professionella kompetenser. Le Deist och Winterton (2005) menar att kompetenser är indelade som antingen konceptuella eller operativa. Konceptuella kompetenser inkluderar kognitiv kompetens, kunskap och förståelse. Operativa kompetenser inkluderar funktionella kompetenser, psykomotoriska kompetenser och att tillämpa färdigheter. De konceptuella kompetenserna och de operativa kompetenserna är uppdelade i två delar; yrkesrelaterad och personlig. Detta eftersom modellen utgår från att sammanlänka personliga och organisatoriska kompetenser. Vidare menar Le Deist och Winterton (2005) att konceptuella kompetenser innefattar kognitiva kompetenser som är yrkesrelaterade och meta-kompetenser som är personliga, samt att de operativa kompetenserna innefattar funktionella kompetenser som är yrkesrelaterad och sociala kompetenser som är personliga. Modellen är istället för Cheetham och Chivers (1996) fyrdimensionella, tredimensionell med dimensionerna kognitiv kompetens, funktionell kompetens och social kompetens. Le Deist och Winterton (2005) lägger mycket vikt vid individuella meta- kompetenser som underlättar för de andra kompetenserna, som kognitiv-, funktionell- och social kompetens. En del av meta-kompetensen är individens ”läran om att lära sig”. Enligt både Cheetham och Chivers (1996) och Le Deist och Winterton (2005) beskrivs meta-kompetensen individuell reflektion vara av stort värde för att kunna behålla och utveckla kompetens inom yrkeslivet.

Kompetensutveckling med informations- och kommunikationsteknologi

Att säkerställa en långsiktig tillförsel och bevarande av kompetens inom en organisation är en komplex process som kräver utbildning, träning och utveckling av individer. Det är även svårt att identifiera vilka kompetenser som krävs för ett specifikt yrke då det vanligtvis är de anställda som formar arbetet.

Därmed behövs det långsiktiga och strategiska tillvägagångssätt och system för att identifiera, säkerställa, utveckla och behålla relevanta förmågor och kompetenser (Garavan, Carbery, Rock, Nilsson & Ellström, 2012).

Digitaliseringen i samhället har öppnat upp för nya möjligheter när det kommer till kompetensutveckling. Teknologisk konvergens är vad Lei (2000) menar uppstår när framsteg och innovationer som genererar värde i en bransch och som därmed påverkar eller förändrar utvecklingen av dess produkts “art”, konkurrens och värdeskapande processer i andra branscher. Många företag och organisationer har vad de kallar för kärnkompetenser som anses unika för företaget eller organisationen. Lei (2000) menar att den ökade digitala trenden för branschers gränser närmre varandra eftersom de delar liknande digitala strukturer med liknande konkurrens och ekonomier.

Därmed kan alltså en digital innovation eller koncept inom en viss bransch influera en utveckling i annan bransch. Teknologisk konvergens har en stor påverkan på kärnkompetenser inom en organisation. Dock kan kärnkompetenser anses som orörliga och “stela” vilket kan leda till begränsningar när det kommer till hur öppna organisationen är för framtida möjligheter, miljöer och innovationer. Därmed är det enligt Lei (2000) bra att organisatoriskt lärande även innefattar mer rörliga kompetenser som är användbara i fler kontexter och inom andra branscher än den egna. Detta kräver dock tydliga strategiska rutiner och planering (Lei 2000). Flera studier har även genomförts där man studerar informations- och kommunikationsteknologi (IKT) och dess effekt på utbildning och lärande inom skolvärlden. Informations- och kommunikationsteknologi används och implementeras idag inom skolorganisationer för att effektivisera utbildning och underlätta lärande. Detta för att skapa en bättre kvalitet på utbildningen och lärandet (Bikfalvi, Kantola, Marques Gou & Fernandez, 2007).

(9)

Enligt Vacik, Wolfslehner, Spörk och Kortschak (2004) är det en utmaning för universitet att föra processen från individuella initiativ angående IKT till att bli en del av den ordinarie utbildningen.

Detta eftersom det vanligtvis saknas en sammanhängande och omfattande plan för integration av IKT samt att det upplevs ett visst motstånd mot att förändra universitetets kultur och traditionella sätt att göra saker.

Studier visar även på att det är ett vanligt förekommande problem att individer saknar den kompetens som behövs för att hantera IKT samt för att kunna utnyttja dess fulla potential (Lavonen, Lattu, Juuti

& Meisalo, 2006). Digital kompetens omfattas enligt Ilomäki, Kantosalo och Lakkala (2011) av;

tekniska färdigheter för att använda digitala verktyg, individens förmåga att använda och meningsfullt utnyttja digitala verktyg för arbete, studier eller liknande, förmågan att kritiskt kunna värdera digitala verktyg och individens individuella motivation till att vara en del av samt delta i den digitala kulturen.

Vidare går det att konstatera att digital kompetens är både en organisatorisk och individuell förutsättning för att kompetensutveckling med hjälp av IKT ska vara möjligt. Hatlevik (2017) lyfter förhållandet mellan IKT-användarens “self-efficacy”, strategier för att utvärdera den information som görs tillgänglig via informations- och kommunikationsteknologi, användarens digitala kompetens och själva användandet av IKT. Enligt Hatlevik (2017) är användarens self-efficacy, det vill säga individens tro på den egna förmågan att åstadkomma önskade effekter och resultat (Maddux, 2002) viktigt för strategier kring hur information ska värderas och hur IKT ska användas. Beroende på individens tro på sin egen förmåga att utföra en uppgift menar Hatlevik (2017) att individens digitala kompetens och användning av IKT kan identifieras och analyseras.

För att möjliggöra kompetensutveckling med hjälp av IKT krävs en viss nivå av digital kompetens.

Genom en strukturerad IKT-strategi för att möta behovet kan både användning av IKT och den digitala kompetensen öka. Ökar användningen av IKT ökar även möjligheterna för specifik kompetensutveckling som är relevant inom användningsområdet. Ett sätt att implementera en IKT- strategi är att organisationens anställda får utveckla och planera implementationen av strategin tillsammans. Därmed blir alla delaktiga, mer motiverade och får ett ökat stöd. Vidare är det viktigt att alla upplevda problem med IKT identifieras, diskuteras och reflekteras över. Det är även viktigt att kontinuerligt följa upp hur strategin fungerar och hur de anställda upplever användningen av IKT.

Vikten av tydliga manualer och instruktioner om hur användningen går till är stor och ska finnas lättillgängligt (Lavonen, Lattu, Juuti & Meisalo, 2006).

Kompetensutveckling och IKT inom skogsbranschen

Skogsbranschen räknas som en “traditionell bransch” som funnits med och varit viktig under en lång tid. Den förändring som digitaliseringen medfört har även påverkat skogsbranschen och de har genomgått förändringar under de senaste åren för att möta de utmaningar digitaliseringen kontinuerligt bidragit och bidrar med (Heilmann, Vanhala, Salminen & Salminen, 2015). En finsk studie av Heilmann och Heilmann (2012) undersökte vilka kompetenser personal inom ett skogsföretag behöver och hur dessa kompetenser kan uppnås. Enligt Heilmann och Heilmann (2012) behövdes grundläggande kompetenser om yrket och branschen vilket individerna får genom en yrkesutbildning eller ett lärlingsprogram. Ett lärlingsprogram består av “learning by doing” och teoretisk utbildning. Enligt resultaten av Heilmann och Heilmann (2012) studie är ett vanligt tillvägagångssätt för kompetensutveckling att kompetenser överförs “tyst” från en anställd som arbetat inom branschen länge till en nyanställd. Detta sätt anses även vara väldigt effektivt för att föra över, öka och behålla kompetensen inom organisationen. De anser dock att träningen och inlärningen bör vara väl planerad och väl utförd för att ge effektiva resultat samt att det är viktigt att nyanställda får lära sig väl. De anställdas kompetenser ska även regelbundet testas för att möjliggöra fortsatt utveckling. De som är ansvariga för personalens kompetens och deras kompetensutveckling är de som har rollen som “supervisor”, vilket tolkas som en handledare. Eftersom det finns många olika avdelningar inom skogsbranschen med olika specialiseringar, utrustningar och teknik är det inte nödvändigt att all personal besitter kompetens om allt, men att alla ska ha en grundkompetens inom

(10)

framförallt utrustning och teknik (Heilmann & Heilmann, 2012). Studien av Heilmann och Heilmann (2012) riktas mot hur skogsföretaget arbetar med kompetensutveckling för sina anställda.

Skogsbranschen omfattar även skogsägare. Trenden att äga skog ökar vilket har lett till att mängden privata skogsägare har ökat (Ficko, Lidestav, Dhubháin, Karppinen, Zivojinovic & Westin, 2019).

Vidare har mängden “icke-traditionella skogsägare”, det vill säga skogsägare som inte försörjer sig på skogs- eller jordbruk, också ökat (Hoogstra, Schanz & Wiestrum, 2004). Enligt Boon, Meilby och Thorsen (2004) finns det fyra olika faktorer som skiljer skogsägare åt; bidraget från skogsintäkter till hushållets inkomst, den upplevda nyttan med skogen i relation till ekonomi, miljö och nöje, att det är viktigt att skogen ska gå i arv och vikten av att skogen är ett ställa där arbete utförs antingen som vinstdrivande och/eller som en hobby. Vidare kunde de konstatera att det finns tre typer av skogsägare. Dessa tre typer är; den klassiska skogsägaren, “hobby-ägaren” och den likgiltiga ägaren.

Den klassiska skogsägaren spenderar mest tid i sin skog av dessa tre typer, är mest ekonomiskt inriktad och lägger mest vikt vid att skogsfastigheten ska gå i arv. “Hobby-ägaren” ägnar en del tid i sin skog men främst för hobby-relaterade aktiviteter, dock är de vanligtvis medvetna och värderar skötsel och biologisk mångfald. Till skillnad från den klassiska skogsägaren bor “hobby-ägaren” vanligtvis en bit ifrån sin skog. Den tredje typen av skogsägare som anses vara en likgiltig skogsägare, är generellt mer ointresserad av skogen och spenderar mindre tid på skogsfastigheten. Enligt Boon m.fl. (2004) är

“hobby-ägaren” mest motiverad och mottaglig för instruktioner och hjälp från exempelvis skogspersonal. De som inte är intresserade av sin skogsfastighet är mindre benägna att spendera pengar på åtgärder och tjänster. De klassiska skogsägarna sköter mycket av arbetet själva och upplevs endast motiveras av finansiella motiv som kan generera värde (Boon, Meilby & Thorsen, 2004).

Skogsägare har ett ansvar att sköta sin skog. För att skogen ska generera en inkomst krävs det åtgärder. Arbetet kan utföras av skogsägaren själv eller genom att köpa tjänster av skogsföretag, alternativt en kombination av dem båda (Lindroos, Lidestav & Nordfjell, 2005). Enligt Lidestav och Nordfjell (2005) är skogsägande en komplex process som omfattar brukandet av skog, beslutsfattning och administrativt arbete. Denna process påverkas av hur stor skog som skogsägaren äger. Enligt Lidestav och Nordfjell (2005) försörjer sig skogsägare med mycket skog på skogen i högre utsträckning än de som äger mindre skog, samtidigt är de mindre involverade i processer som avverkning och beslutsfattande än de som äger mindre skog. Många skogsägare är beroende av och anförtror sig helt eller delvis till skogsorganisationer.

En svensk studie av Uliczka, Angelstam, Jansson och Bro (2007) undersökte privata, NIPF (non- industrial private forest owners) skogsägares attityder angående biologisk mångfald, kunskap om bevarande samt skötsel av skogen, deltagande i skoglig utbildning och förhållandet till skogen.

Förhållandet till skogen omfattar geografiskt avstånd från folkbokförd adress och skogen samt skoglig aktivitet. Resultatet visade att över 80% av skogsägarna levde nära sin skogsfastighet och besökte fastigheten över tjugofem gånger per år. De skogsägare som deltagit på en eller flera kurser om skog visade en högre kunskap om bevarandet av biologisk mångfald. Dock innebar det inte automatiskt att attityden angående biologisk mångfald var positivare för det. Därmed konstaterade Uliczka m.fl.

(2007) att utbildningar om skog behöver inkludera betydande och täckande frågor om bevarande av biologisk mångfald för att leda attityden för biologisk mångfald i en mer positiv riktning. Vidare visade resultatet av studien att skogsägare som besöker sin skog ofta tenderar att vara mer motiverade att lära sig mer om skogen samt var mer benägna att delta i kurser och utbildningar kring skogen. Uliczka m.fl. (2007) anser att mer utbildningar behövs för att öka attityd och kunskap. Enligt Uliczka m.fl.

(2007) är det viktigt med utformandet av den förvaltningsplan/skogsbruksplan som används och att den förstås. Designen av planen bör innehålla konkreta rekommendationer för förvaltningen. Detta eftersom det är högre sannolikhet att en åtgärd eller aktivitet genomförs om den finns med i planen än om den inte är det (Uliczka, Angelstam, Jansson och Bro, 2007).

IKT möjliggör för skogsägare att söka och ta del av information som finns tillgänglig på internet. Flera stora skogsföretag i Sverige har både instruktionsvideos och informationstext om skogsbruk med ett syfte att öka kompetensen hos både skogsägare och övriga individer. Digitaliseringen öppnar även upp

(11)

för nya möjligheter för innovationer och utveckling av organisationer. För skogsföretag används IKT inom flera områden men är främst viktig och central inom avverkningsprocessen genom utvecklingen av datorer och system i skotare och skördemaskiner (Nylén & Holmström, 2011). Exempelvis innehåller skördemaskiner idag en dator som kontrollerar delar av maskinen. Datorn innehåller även ett informationssystem som samlar data från sensorerna som finns på maskinen. De data som samlas sparas och skickas vidare genom ett annat system till en server som registrerar virket som mätts upp.

Därmed fungerar IKT som ett viktigt kommunikations- och organiseringsredskap inom avverkningen.

Att dessa system och datorer underhålls och utvecklas är av stor vikt inom skogsbranschen för att kunna arbeta effektivt och generera värde (Nylén & Holmström, 2011). Dock anser Nylén och Holmström (2009) att det finns fler områden inom skogsbranschen som IKT kan användas inom.

Metod

I nedanstående avsnitt presenteras studiens metod. I början av avsnittet redogörs det för hur urvalet av respondenter för studien gått tillväga samt vad urvalet kan generalisera. Vidare presenteras val av metod för studien följt av genomförandet av studien samt analys av det insamlade materialet. Slutligen presenteras, diskuteras och motiveras etiska överväganden för studien. I studiens diskussionsavsnitt presenteras ett avsnitt där metoden diskuteras.

Urval

Inför studiens genomförande har ett urval av respondenter gjorts. Detta urval grundades efter geografisk placering och antal år inom skogsbranschen. Organisationen har kontor över hela Sverige vilket innebär att virkesköpare arbetar med olika typer av skog och med olika nivåer av konkurrens från andra skogsföretag beroende på vart de är lokaliserade geografiskt. Den geografiska placeringen delas i denna studie in i tre huvudområden; södra Sverige, mellersta Sverige och norra Sverige. En virkesköpare som arbetat inom skogsbranschen under en längre tid har möjligen mer erfarenhet av den förändring som skett när det kommer till vem som “typiskt” äger skog. Därmed kan många olika aspekter och erfarenheter analyseras vilket anses relevant för att undersöka skogsägares kompetensbehov och möjligheter i digitaliserade miljöer. Vidare ökar möjligheten för att undersöka hur ett skogsföretag kan arbeta med informations- och kommunikationsteknologi för att öka kompetensen inom skogsbruk. Urvalet resulterade i sex respondenter, varav två individer var från varje huvudområde. Urvalet omfattar en stor variation på erfarenheter, sett till antal år inom skogsbranschen. Dessa respondenter blev rekommenderade av en kommunikationsansvarig inom organisationen. För att på bästa sätt kunna möta de önskemål studien har angående val av respondenter har alltså ett strategiskt urval används vilket innebär att respondenterna är strategiskt utvalda utifrån geografisk placering och erfarenhet (Fejes & Thornberg, 2015).

Respondent: Geografisk placering: Antal år inom skogsbranschen:

1 Norra Sverige 45-46

2 Norra Sverige 25

3 Mellersta Sverige 3

4 Mellersta Sverige 30

5 Södra Sverige 13

6 Södra Sverige 4

(12)

Val av metod

Metoden som har använts för studien är kvalitativ metod eftersom studien ämnar att undersöka virkesköparens upplevelser och uppfattningar av skogsägares kompetensbehov och möjligheter i digitaliserade miljöer. Bogdan och Biklen (1997) definierar kvalitativ analys som en metod där;

materialet förekommer i form av ord och bilder istället för siffror, fenomen studeras i dess specifika kontexter, att intressenternas upplevelser, uppfattningar och erfarenheter är viktiga underlag för tolkning av materialet samt att hela undersökningsprocessen är central ur forskningssynpunkt vilket innebär att det inte endast är de slutgiltiga resultaten som är av intresse för studien. Vidare menar Kvale och Brinkmann (2014) att precisionen i beskrivningen och logiken i tolkningen av meningar eller liknande i kvalitativa studier motsvarar exaktheten i de kvantitativa måtten för kvantitativa studier. Datainsamlingen genomfördes med hjälp av semistrukturerade intervjuer. Med semistrukturerade intervjuer menas att det varken är ett helt öppet samtal eller ett slutet formulär med frågor. Därmed öppnar semistrukturerade intervjuer upp för en mer flexibel intervju där följdfrågor möjliggörs. Semistrukturerade intervjuer utförs enligt en intervjuguide där fokus läggs på specifika teman med förslag på frågor. Valet av en kvalitativ ansats för studien öppnar även upp för förändring då en specifik uppfattning om ett visst fenomen kan ändras under intervjuns gång vilket innebär möjligheter för lärprocesser för både intervjuaren och intervjupersonen (Kvale & Brinkmann, 2014).

Genomförande

För att skapa en bakgrund och kunskap över skogsföretaget studien genomförts inom samt över de digitala verktyg skogsföretaget arbetar med anordnades ett fysiskt möte med kommunikatör som har ansvar och kompetens inom IT hos organisationen. Under mötet genomfördes en genomgång av de digitala tjänster och miljöer de arbetar med samt information om arbetsprocesser och kultur. Detta möte gav perspektiv och riktlinjer som användes för att skapa de teman och förslag på frågor som Kvale och Brinkmann (2014) anser är utmärkande för en intervjuguide till semistrukturerade intervjuer. För att vidare genomföra studien färdigställdes intervjuguiden, se bilaga 2. Intervjuguiden omfattar även information om studien tillsammans med informerat samtycke, intervjufrågor och följdfrågor. Strukturen på intervjufrågorna bygger på att försöka förstå specifika teman i respondentens vardag/livsvärld, i detta fall upplevelser av skogsägares kompetenser, digitala kompetens och användning samt möjligheter med informations- och kommunikationsteknologi. De teman som arbetades fram för intervjuguiden var; kompetensbehov hos skogsägare, digital kompetens

& användning av IKT och möjligheter med digitaliserade miljöer. De teman som användes bygger därmed även på studiens frågeställningar. Vidare inleddes intervjuerna med att respondenterna fritt fick beskriva sin typiska arbetsdag och vardaglig användning av IKT (Kvale & Brinkmann, 2014). Vidare följer förslag på frågor som fokuserar på att besvara syfte och frågeställningar.

Intervjuerna genomfördes virtuellt via programmet zoom. Varje intervju genomfördes under fyrtiofem minuter och spelades in. Det inspelade materialet transkriberades för att sedan kunna analyseras. För att analysera data lästes det transkriberade materialet igenom för att identifiera viktiga begrepp och erfarenheter.

Dataanalys

För att bearbeta, tolka och förstå materialet användes först metoden kodning följt av kategorisering och meningskoncentrering. De viktiga begrepp och erfarenheter som identifierades när materialet lästes igenom kodades beroende på hur de tolkades för att få en överblick över materialet. Med kodning menas att man knyter ett eller flera nyckelord till textstycken. Under kodningen användes nyckelorden; hög kompetens inom skogsbruk, låg kompetens inom skogsbruk, digital kompetens virkesköpare, digital kompetens skogsägare och IKT-användning. Kodningen och identifierandet av nyckelord underlättade identifieringen av respondenternas uttalanden eftersom nyckelorden är

(13)

baserade på meningstolkningar (Kvale & Brinkmann, 2014). Med hjälp av nyckelorden kunde materialet sorteras upp efter den frågeställning textstycket besvarar eller involveras inom. Därmed skapades även en större förståelse för hur materialet kan bearbetas och tolkas. Genom att bearbeta materialet med hjälp av kodning formades nyckelorden slutligen till kategorier utifrån likheter och skillnader som kunde identifieras i textstyckena och slutligen sättas i relation till tidigare forskning. De likheter som identifierades var att hög kompetens inom skogsbruk och låg kompetens inom skogsbruk vanligtvis var inom samma textstycken samt att det går att tolka att om skogsägaren inte anses ha det som definieras som hög kompetens inom skogsbruk, automatiskt har en låg eller lägre kompetens inom skogsbruk. Därmed går hög kompetens och låg kompetens ihop till kategorin ’kompetensbehov inom skogsbruk’ som syftar på virkesköparnas upplevelser om skogsägarnas kompetensbehov inom skogsbruk. Vidare identifierades även en likhet mellan virkesköparnas digitala kompetens och skogsägarnas digitala kompetens eftersom de båda nyckelorden behandlade samma fenomen. Därmed slogs de nyckelorden ihop till en kategori som behandlar digital kompetens. Inom samma nyckelord identifierades nyckelord som knöts till textstycken om IKT-användning. Inom denna kodning identifierades skillnader inom IKT-användning som kopplades till själva användningen av IKT och vilka möjligheter IKT bidrar med, främst inom kompetensutveckling. Därmed blev nyckelordet IKT- användning uppdelat i två kategorier; IKT-användning och möjligheter i digitaliserade miljöer.

Kategorierna skapar en tydlig struktur över materialet (Fejes & Thornberg, 2015). Kategorierna som användes för analys av data i studien är; kompetensbehov inom skogsbruk, digital kompetens, IKT- användning och möjligheter i digitaliserade miljöer. Med hjälp av meningskoncentrering underlättades analysen av data eftersom respondenternas yttranden sammanfattats till huvudinnebörden av yttrandet (Kvale & Brinkmann, 2014). Med meningskoncentrering kunde de delar av textstyckena som inte var av betydelse för resultatet klippas bort vilket skapade en tydligare struktur över materialet. De viktigaste citaten identifierades. De citat som identifierades och valdes ut var citat som ansågs förtydliga de tolkningar som gjorts av materialet.

Etiska överväganden

Studien har utgått från Vetenskapsrådets (2002) forskningsetiska principer som innefattar fyra krav;

informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. De individer som bidragit till studien blev informerade om vad studien undersöker, hur materialet kommer hanteras och att studien kommer att publiceras. Förfrågan ställdes om det är accepterat av organisationen samt av individerna av intresse att benämna arbetsroller i studien. Respondenterna blev rekommenderade och informerade av kommunikatör inom organisationen innan de blev kontaktade för förfrågan av deltagande i studien. Vidare blev respondenterna informerade om anonymitet, frivilligt deltagande och att de när som helst kan välja att avbryta sitt deltagande i studien. Respondenterna har alltså blivit informerade om det som ingår inom begreppet informerat samtycke (Kvale & Brinkmann, 2014).

Respondenterna blev även tillfrågade om inspelning av intervjun är ok. Respondenterna blev informerade om att det bara är intervjuaren som har tillgång till det inspelade materialet och att det inspelade materialet kommer att raderas när materialet transkriberats. Detta ingår i konfidentialitetskravet tillsammans med hur materialet kommer att publiceras (Kvale & Brinkmann, 2014). Information angående konfidentialitetskravet finns även beskrivet i informationsbrevet, se bilaga 1. Organisationens namn kommer inte att publiceras eller nämnas i studien. Därmed minskar risken att de virkesköpare som deltar i studien kan identifieras. Virkesköparens geografiska placering avslöjas i den mån att det nämns i vilket huvudområde av Sverige de befinner sig. Varje huvudområde omfattar dock väldigt många städer vilket innebär att respondenterna inte utsätts för problematik kring anonymiteten. Det är dock av värde att belysa att det är ett skogsföretag som deltar i studien då det är en studie som rör skogsbranschen vilket medför en viss risk för igenkänning, åtminstone för organisationen i sig.

Den intervjuguide som används under datainsamlingen (se bilaga 2) består av öppna och flexibla frågor för att respondenterna ska ges möjlighet att tala fritt om egna erfarenheter och upplevelser av specifika fenomen. Därmed har ett etiskt övervägande för studien gjorts i och med att studien inte

(14)

omfattar ledande intervjuer där respondenterna blir tvungna att bemöta bestämda teorier eller fördomar vilket enligt Ekengren och Hinnfors (2012) kan leda till sämre kvalitet på datamaterialet.

Resultat och analys

I följande avsnitt presenteras studiens resultat och analys av resultaten. Resultat och analys är

uppdelad i två avsnitt som besvarar vardera av studiens frågeställningar. Avsnittet behandlar följande i relation till tidigare forskning; upplevda kompetenser, kompetensbehov, användning av informations- och kommunikationsteknologi (IKT) och möjligheter i digitaliserade miljöer.

Kompetensutvecklingsbehov hos skogsägare

Kompetenser är något som individer kan lära sig genom utbildning och utveckling samt är associerade med individuella förmågor att tillämpa och förstå kunskap, färdigheter och beteenden (McClelland, 1998; Westera, 2006). Virkesköparnas gemensamma uppfattning av skogsägares kompetenser inom skogsbruk är att den är varierande eftersom det är en väldigt komplex process och att det därmed finns en stor spridning mellan låg och hög kompetens. Vidare fick respondenterna definiera vad som menas med en skogsägare med hög respektive låg kompetens inom skogsbruk. Övergripande kan en skogsägare med hög kompetens definieras som en skogsägare med god förståelse för hur de olika processerna inom verksamheten går till, som har en plan över vad skogsfastigheten ska användas till samt hur den ska skötas, som uppfattar och vet hur mycket skog som finns på fastigheten och som därmed förstår vilket värde skogen har/ger. Kompetenser som har med förståelse och kunskap att göra som hur processerna inom verksamheten går till och fungerar, hur skogen ska skötas och förståelsen för hur mycket skog som finns samt vilket värde skogen har samt ger kan alla tolkas som kognitiva kompetenser. De kan tolkas som kognitiva kompetenser eftersom kognitiva kompetenser handlar om förmågan att tillämpa kunskap och erfarenheter på olika sätt och i olika situationer (Cheetham &

Chivers, 1996). Inom de kognitiva kompetenserna kan tre av dess beståndsdelar sättas i relation till virkesköparnas upplevelser av skogsägare med hög kompetens inom skogsbruk. Den första beståndsdelen inom kognitiv kompetens är teknisk/teoretisk kompetens som i detta fall relaterar till att kunna tillämpa och förstå kunskap om hur skogsbrukets alla delar fungerar. Den andra beståndsdelen handlar om en förståelse för yrkets processer, rutiner och tillvägagångssätt vilket därmed är direkt associerat med virkesköparens upplevelser om en skogsägare med hög kompetens inom skogsbruk som förstår hur och kan anpassa sig till hur de olika processerna inom skogsbruket går till. Den tredje beståndsdelen är kontextuell kompetens vilket mer behandlar organisatorisk kunskap och samspelar med de andra två beståndsdelarna. Kompetenser om planering, organisering och struktur kan tolkas som funktionella kompetenser innebär att kunna utföra och tillämpa färdigheter för att skapa ett värde eller nå specifika mål (Cheetham & Chivers, 1996). Respondenternas gemensamma uppfattning om hur en skogsägare med hög kompetens inom skogsbruk utspelar sig samspelar med Boon m.fl. (2004) definition om den “klassiska skogsägaren”. Detta eftersom den klassiska typen förväntas spendera mer tid i skogen, ha mer kunskap om skogsbruk och sköta de flesta skogsrelaterade uppgifter själv. Dock behöver detta inte automatiskt innebära att den kunskap som de klassiska skogsägarna besitter samspelar med modernt skogsbruk. En skogsägare med hög kompetens inom skogsbruk uppfattas sammanfattningsvis inneha hög kognitiv och funktionell kompetens eftersom de enligt den kognitiva definitionen kan tillämpa kunskap och erfarenheter i olika situationer, i denna kontext inom skogsbruk, och enligt den funktionella kan de tillämpa kunskap och färdigheter för att generera värde (Cheetham & Chivers, 1996).

Enligt alla respondenter har många av skogsägarna låg kompetens inom skogsbruk. Den låga kompetensen utspelar sig genom att skogsägarna inte har kunskap om hur skogen ska skötas, hur affärer går till, hur alla processer ser ut och hur mycket skog de äger samt vilket värde skogen har.

Enligt Lidestav och Nordfjell (2005) påverkas skogsbrukets och skogsägandets olika processer av hur mycket skog som finns på fastigheten. Det är även vanligare att skogsägare med mycket skog inte är

(15)

lika involverade i beslut och liknande. Enligt respondent 1 är det dock förekommande att skogsägarna inte vet hur mycket skog de äger. Utöver de skogsägare som inte vet hur mycket skog som finns på fastigheten finns likheter mellan Lidestav och Nordfjell (2005) påståenden om hur involverade skogsägarna är i beslutsfattande beroende på storlek på skog och respondenternas upplevelser av skogsägarnas involverande och kompetenser inom skogsbruk. Dock anser Lidestav och Nordfjell (2005) att skogsägare med mycket skog i högre utsträckning försörjer sig på skogsbruket, vilket inte stämmer överens med respondenternas uppfattning. Det beror eventuellt på att de som i högre utsträckning försörjer sig på skogsbruket inte är den typiska kunden virkesköparen har en relation med. Det beror dessutom på hur man definierar en skogsägare med “mycket” skog. Vanligt förekommande och utmärkande för en skogsägare med låg kompetens är att skogsägaren saknar intresse för sin skog. De skogsägare som virkesköpare har mest kontakt och relation med är uppskattningsvis främst de typerna av skogsägare Boon m.fl. (2004) benämner som “hobby- skogsägare” och/eller likgiltiga skogsägare. Denna tolkning av vilka ”typer” enligt Boon m.fl. (2004) typ-indelning som virkesköparna har mest kontakt och relation med baseras på respondenternas upplevelser om att det är vanligt att det saknas ett intresse för skog och skogsbruk hos skogsägare och att många skogsägare saknar kunskap om hur mycket skog de har på fastigheten, samt för att de flesta av skogsägarna inte enbart försörjer sig på skogsbruket. Det upplevs även ett “mellanting” mellan de skogsägarna som upplevs ha en hög kompetens inom skogsbruk och de som upplevs ha en låg kompetens. Det beror bland annat på att virkesköparen inte har särskilt mycket kontakt eller relation med de skogsägare som upplevs ha den högsta kompetensen inom skogsbruk. Därmed arbetar de främst med skogsägare som de upplever har en lägre kompetens inom skogsbruk. Respondent 6 lyfter dock smidigheten med att göra affärer med en skogsägare med hög kompetens inom alla delar av skogsbruket. Enligt respondent 6 uppstår därmed sällan någon problematik kring affärsprocessen och skogsägaren anses medveten och förberedd på eventuella komplikationer och konsekvenser. Detta är något som enligt alla respondenter tar upp mycket arbetstid hos skogsägare med lägre kompetens inom skogsbruk. Respondent 5 och 6 som är geografiskt placerade i södra Sverige belyste vikten av att skilja på affärsmässig kompetens inom skogsbruk och skötselåtgärder inom skogsbruk. Det är av betydelse att skilja på skötsel av skog och hantering av affärer/ekonomi eftersom en skogsägare med låg kompetens om att ta hand om och sköta sin skog kan vara duktig på affärer och därmed ha hög kompetens inom de affärsrelaterade processerna. Båda dessa områden har med skogsbruk att göra men kräver olika kompetenser. Exempelvis kan skötsel och vård av skog tolkas som en kognitiv kompetens och kompetenser inom affärer/ekonomi som både kognitiva och funktionella eftersom de både involverar teoretiska kompetenser och förmågan att tillämpa färdigheter samt organisera (Cheetham & Chivers, 1996). Citat från Respondent 5: “Jag tror inte att det kan finnas en annan bransch i Sverige där det finns affärsidkare som har så dålig kunskap.” På samma sätt kan en skogsägare ha hög kompetens inom skötsel av skog men en låg kompetens angående den inkomstgenererande delen. Det anses vara en stor klyfta mellan dessa typer av kompetensrelaterade områden i södra Sverige.

En av anledningarna till att respondenterna upplever att det finns ett behov av kompetensutveckling är på grund av att skogsägares kompetenser påverkar deras arbete på flera olika sätt och i olika kontexter. Arbetsbelastningen kan påverkas genom att många arbetstimmar ägnas åt att förklara tillvägagångssätt, åtgärder och processer för skogsägare, vilket flera av respondenterna i många fall anser vara onödigt och kan i vissa fall leda till intressekonflikter eller missförstånd mellan virkesköparen och skogsägaren. Dessa missförstånd är främst relaterade till ekonomi och inkomst- processer. Detta är vad respondent 5 och 6 anser beror på den stora kunskapsklyftan mellan affärer och skog och går även att sätta i relation med en brist på personlig kompetens som Cheetham och Chivers (1996) menar visar sig genom dåligt självförtroende, osäkerhet och svårt att uppföra sig lämpligt i vissa situationer. Detta är möjligen en följd till bristen på kognitiv och funktionell kompetens eftersom det grundar sig i bristen på den kunskap som behöver tillämpas och som krävs för att förstå vissa processer (Cheetham & Chivers, 1996). Rådgivningen anses däremot som en viktig del av virkesköparens arbete. Respondent 2 ger ett exempel på rådgivning till en skogsägare med högre kompetens inom skogsbruk och en med lägre. Den som har högre kompetens inom skogsbruk upplevs

(16)

förstå vad de rekommenderade åtgärderna innebär, hur det går till och vad det leder till. Om samma rekommendationer och råd ges till en skogsägare med lägre kompetens behövs mer ingående förklaring kring vad åtgärden är och hur det går till, vilket enligt respondent 2 kräver mer arbete.

Enligt respondenterna är det även vanligt att de fysiskt visar hur en viss åtgärd går till eller vart olika åtgärder ska eller bör tillämpas. Denna typ av lärande är ett tillvägagångssätt som anses effektivt för kompetensutveckling i organisationer, då en med lägre kompetens inom ett visst fenomen får arbeta tillsammans med någon som är erfaren och har hög kompetens om fenomenet (Cheetham & Chivers, 2001). Överlag spenderar virkesköparen i genomsnitt mer tid på en skogsägare med lägre kompetens inom skogsbruk än en skogsägare med hög kompetens. Något som förekommer hos flera av respondenterna är en upplevd utmaning angående skogsägares kompetenser inom skogsbruk att mycket kompetens och kunskap “lever kvar sedan förr”. Många skogsägare anses konservativa, ska sköta skogen på det sättet de lärt sig av familjetraditioner och skogen ska helst gå i arv. Detta upplevs som en utmaning eftersom metoden i många fall anses som smal samt att det inte alltid överensstämmer med skogsföretagets mer pragmatiska sätt att bedriva skogsbruk. Denna utmaning förekommer på alla geografiska placeringar för denna studie. Detta är något som respondent 6 menar även påverkar arbetsbelastningen eftersom de olika synerna på och sätt att bedriva skogsbruk innebär mer arbete för att få det att fungera.

Skogsägare med en låg kompetens inom skogsbruk är alltså mer beroende av rådgivning och stöd.

Majoriteten av respondenterna upplever att de har möjligheten till en mer långvarig och givande samt lönsam relation med en skogsägare med låg kompetens än en med hög. Respondent 1, 4 och 5 menar att skogsägare med en lägre eller låg kompetens inom skogsbruk är en investering för företaget eftersom det vanligtvis leder till långsiktiga relationer och ökad möjlighet att påverka skötsel och affärer vilket i slutändan leder till högre lönsamhet för företaget. Detta kan stärkas med att den så kallade “hobby-skogsägaren” vanligtvis är mer villig att lära sig mer och därmed mer mottaglig för hjälp. Det gäller dock inte enligt Boon m.fl. (2004) definition av en likgiltig (ointresserad) skogsägare då denna typ anses vara minst benägen att spendera pengar på rådgivning och tjänster. Flera av respondenterna upplever därmed inga problem med den låga kompetensen utan ser det i många fall som utmanande och roligt. En del av kompetensutbytet som sker från virkesköparen till skogsägaren är att skogsägaren lär sig när de är ute och går i skogen på fastigheten. Enligt respondent 4 brukar det

“lossna” hos skogsägaren när virkesköparen förklarar och visar samtidigt. Det är med andra ord mycket “learning by doing” vilket är ett tillvägagångssätt för kompetensutveckling som är vanligt inom skogsbranschen och som även anses effektivt inom andra branscher (Heilmann & Heilmann, 2012;

Cheetham & Chivers, 2001). Det är dock inte av samma vikt att kontinuerligt testa skogsägares kompetenser inom skogsbruk som det enligt Heilmann och Heilmann (2012) är för personal. Stor del av arbetstiden ägnas även åt att fika och dricka kaffe med skogsägare medan affärer och skog diskuteras vilket är något som flera av respondenterna upplever som väldigt trevligt och värdefullt för att skapa en långsiktig relation med skogsägaren. Om majoriteten av skogsägare skulle besitta en högre kompetens inom skogsbruk upplever respondent 5 att deras roll inte längre blir viktig. Dock förekommer även ett ifrågasättande kring lönsamheten av respondent 6 då den extra tid som ägnas åt skogsägaren med låg kompetens också har ett ekonomiskt värde vilket är något som inte alltid räknas med i översiktliga bilden. Respondent 6 uttrycker det enligt: “[...] men sista kronan så vet jag inte riktigt om de kostar mer egentligen för allt det här merarbetet som vi tyvärr inte räknar med i kalkylen på samma sätt det har ju ett värde det också.” Mycket tid spenderas även hos skogsägare till att prata om andra saker som inte har med skogsfastigheten eller affärer att göra samt att extra tid läggs åt att kolla på ytterligare delar av skogen som inte var avsikten med besöket.

Det upplevs ett behov av att fylla klyftan mellan de med hög kompetens och de med låg. Det behov som upplevs som störst är att skogsägare behöver ha en plan över sitt skogsbruk och förstå hur skogsbruket fungerar. Respondenterna från södra Sverige upplever att behovet är som störst när det kommer till kompetenser inom affärsrelaterade processer. Respondenterna i norra och mellersta Sverige belyser ett behov av en mer övergripande förståelse för skogen och skogsbruket där skogsägarna vet vad de vill med sin skogsfastighet. Detta omfattar främst att förstå en skogsbruksplan och hur affärsprocesserna

(17)

går till. Med en skogsbruksplan kan skogsägaren planera arbetsinsatser och ekonomi, därmed kan skogsägaren exempelvis läsa i sin skogsbruksplan vilka åtgärder som ska göras (Skogsstyrelsen, 2017).

För att kunna förstå och följa upp sin skogsbruksplan behövs kompetenser om hur mycket skog som omfattas, vilken typ av skog, vad de olika åtgärderna innebär, hur affärsprocessen går till samt vad som kommer hända om skogen sköts och avverkas enligt skogsägarens vision, plan och mål. Att förstå sin skogsbruksplan är även något som Uliczka m.fl. (2007) lyfter som positivt för skogsbruket eftersom det är högre sannolikhet att en åtgärd eller aktivitet genomförs om den finns med i planen. Eftersom kompetenser är något som går att lära sig kan det konstateras att det finns ett behov att kompetenser inom det kognitiva och det funktionella (McClelland, 1998). Detta eftersom det behövs skapas en förståelse för rutiner och tillvägagångssätt samt för planering och struktur (Cheetham & Chivers, 1996). Detta är för att kvaliteten på skogsskötseln ska öka, missförstånd mellan parter minska och för att effektivisera virkesköparens arbetsdag.

Användning av informations- och kommunikationsteknologi för möjliggörande av kompetensutveckling

Informations- och kommunikationsteknologi används idag i relativt stor utsträckning inom skogsbranschen. Utöver rapporteringssystem och övriga administrativa tjänster används IKT enligt respondenterna främst som ett hjälpmedel för kommunikation med skogsägarna samt som ett smidigare och effektivare sätt att signera kontrakt. Det är enligt alla respondenterna vanligt att många skogsägare inte vill använda sig av IKT i högre utsträckning, ibland inte överhuvudtaget. Vidare vill de ha allt i pappersformat och all kommunikation sker via post eller fysiskt. Därmed kunde det konstateras att en stor del av skogsägarna har en låg digital kompetens. Digital kompetens definieras av individens förmåga att använda och meningsfullt utnyttja digitala verktyg för arbete, studier eller liknande samt av de tekniska färdigheter som behövs för att använda digitala verktyg (Ilomäki, Kantosalo & Lakkala, 2011). Den låga digitala kompetensen upplevs främst vara relaterad till äldre skogsägare. Enligt respondenterna är det på grund av att de äldre skogsägarna vanligtvis har ägt skogsfastigheten under en väldigt lång tid och vill därför att processerna och rutinerna ska ske på samma sätt som de alltid gjort, därmed en sämre attityd till nya metoder och hjälpmedel som IKT bidrar med. Vidare anser respondenterna att det kan vara för mycket nytt för de äldre skogsägarna att lära sig med IKT vilket kommer bli väldigt krävande. Respondent 3 uttrycker att pärmen de äldre skogsägarna har med kontrakt och skogsbruksplan anses vara lite helig och svår att ersätta med något digitalt. Respondent 3 anser även att det blir för mycket för de äldre skogsägarna och att de inte är särskilt intresserade av att hantera saker relaterade till skogen digitalt, samt att det är för mycket begärt att lära dem att använda IKT mer. Detta stärker respondent 3 med att de allra flesta kontrakten fortfarande skrivs på papper, trots tillgången till mer effektiva digitala kontrakt. Respondent 4 håller med respondent 3 om att det är svårt att få de äldre skogsägarna att använda IKT i högre utsträckning eftersom de inte är intresserade på samma sätt som de yngre. Respondent 2 anser att det inte får vara för svåra digitala saker för att majoriteten av skogsägarna ska kunna använda det. Respondent 4 lyfter dock att det även är yngre skogsägare som inte vill använda sig av digitala verktyg och att det därmed inte behöver vara åldersrelaterat i alla situationer. Respondent 4 håller dock med om att de äldre skogsägarna i högre utsträckning är obekväma med IKT och vill gärna att virkesköparen hanterar det digitala som krävs.

Enligt Hatlevik (2017) finns samband mellan IKT-användarens self-efficacy och användning av IKT.

Om skogsägarna enligt respondenterna inte är bekväma med att använda IKT kan det bero på att de har en låg self-efficacy och därmed lågt förtroende för den egna förmågan att utföra en uppgift med digitala verktyg i syfte att skapa önskade resultat. Enligt respondent 5 är inte skogsägare varken bättre eller sämre på att använda och hantera IKT eftersom det även är vanligt att skogsägaren bor långt ifrån sin skogsfastighet och därmed blir tvungen att använda IKT för att sköta skogsrelaterade frågor och uppgifter. Respondent 6 upplever den digitala kompetensen hos skogsägare som lägre än övriga befolkningen, samtidigt anser respondent 1 att man i många fall kan bli förvånad över hur öppna skogsägarna är och hur mycket de faktiskt kan angående det digitala. Alla respondenter verkar dock

(18)

vara överens om att de skogsägare som vill och behöver ha pengar fort är mer benägna att använda sig av IKT eftersom det påskyndar affärsprocessen. För de skogsägare som inte behöver pengar snabbt och som inte vill eller inte är trygga med att använda IKT i högre utsträckning kan processen att få ett kontrakt påskrivet och färdigställt ta lång tid. Respondent 4 uttrycker det enligt: “Jag tycker att genom åren har det varit stor skillnad på människor. De som behöver pengar snabbt, de skickar tillbaka kontraktet snabbt. De som inte har så bråttom, de kan ju ligga på det där jävla pappret i ett par veckor.“ Respondenterna lyfter vikten av att som skogsföretag hänga med i IT-utvecklingen, men att det är ett generationsskifte av skogsägarna som krävs för att användningen av IKT inom skogsbranschen ska få ett ordentligt genombrott. Enligt Ficko m.fl. (2019) ökar trenden att äga skog vilket öppnar upp för sannolikheten att mängden yngre skogsägare kommer öka. Enligt respondenterna kommer den yngre generationen att ”kräva” fungerande och effektiva digitala verktyg som stöd till skogsbruket.

“[...] man måste vara ihärdig bara man måste hålla på med det väldigt länge och inte ge upp och förr eller senare så kommer ju generationen att bytas ut så att då kommer det ju öka ett intresse och

då gäller det ju att ligga på framkant där helt enkelt som skogsbolag att ha IT-plattformar och kommunikationsplattformar där man kan trycka ut information och kunskap och så.”

(Respondent 6)

Skogsägares medelålder beräknas vara ungefär sextiofem år. Respondenterna upplever att större delen av skogsägarna har en låg digital kompetens och är inte särskilt benägna att använda sig av IKT i en hög utsträckning. Dock upplever de att de flesta ändå är öppna till att använda IKT i viss utsträckning.

I de fall där skogsägare inte använder sig av IKT kan arbetet bli mindre tidseffektivt, det tar längre tid att posta kontrakt mellan parter än det gör att signera digitalt. Det förekommer flera fall där virkesköparen behöver åka ut till skogsägaren för att få kontraktet påskrivet vilket inte är särskilt tidseffektivt. Dock upplever flera av respondenterna att en ökad användning av IKT gör arbetet

“mindre trevligt” och att det finns ett visst motstånd mot att arbeta mer digitalt. Detta är ett vanligt förekommande fenomen och kräver en tydlig IKT-strategi som gärna får vara utformad i samråd med användarna för att generera mer positiva attityder kring en ökad användning av IKT (Lavonen, Lattu, Juuti & Meisalo, 2006; Vacik, Wolfslehner, Spörk & Kortschak, 2004). Enligt respondent 3 ökar hastigheten på arbetet och arbetet underlättas med hjälp av IKT, men det blir inte roligare eftersom de fysiska mötena minskar som följd. Även respondent 1 och 4 som arbetat inom skogsbranschen i 45 respektive 30 år visar en större förståelse till varför skogsägarna inte vill arbeta digitalt. Enligt flera av respondenterna är ett mer digitalt tillvägagångssätt inte något som varken skogsägaren eller virkesköparen vill sträva efter i många fall eftersom det möjligen skulle minska de fysiska mötena med skogsägaren. De fysiska mötena upplevs som viktiga och trevliga, men inte alltid de mest tidseffektiva.

“Många virkesköpare är ju precis som markägare och tycker det är trevligt att åka ut och fika, dricka kaffe och äta bulle och skriva kontrakt på papper och så vidare. Sen är väl vi mer benägna att

använda oss av digitala verktyg för att det underlättar vår vardag men i stora drag skulle jag säga att det finns ett visst motstånd också att ändra sina arbetssätt definitivt.” (Respondent 6).

Idag arbetar många skogsföretag för att göra information om skogsbruk tillgänglig för skogsägare och övriga. Enligt respondenterna genomförs det grundläggande utbildningar som riktar sig till nybörjare inom skogsbruket. Dock är detta i form av fysiska träffar. Detta är enligt respondent 6 väldigt ineffektivt och enligt respondent 4 enbart väldigt grundläggande. Enligt Uliczka m.fl. (2007) är skogsägare som besöker sin skog ofta mer benägna att delta i kurser och utbildningar. I och med att många av respondenterna beskriver att en del av deras kunder bor långt ifrån sin skog har det möjligen försvårat deltagandet på kurser och utbildningar. Vidare kan Uliczkas m.fl. (2007) påstående testas om fler utbildningar görs digitalt vilket ökar möjligheten för deltagande oavsett geografisk placering. Vidare använder sig virkesköparna sig av IKT för att kommunicera med skogsägarna. Dock anser de att det kan vara svårt i många fall där skogsägarna inte äger en telefon eller dator. I dessa fall är det endast postkontakt eller ett besök som gäller. Enligt respondent 2 finns digitala utbildningar

References

Related documents

Om parterna inte kommer fram till en överenskommelse kan exploatören välja att starta en expropriationsprocess för att med tvång ta marken i anspråk.. Vanligast är att

Figur 7 Procentuell fördelning av skogsägare som någon gång använt hästar till drivningen fördelat på hur många hektar produktiv skogsmark de angett tidigare i enkäten.. På

Ekonomi är en viktig aspekt till varför respondenternas inte vilja anlägga ett nytt ädellövskogsbestånd där det inte tidigare har vuxit ädellövskog, men även

En undersökning i Adelaide visar att 31 % av fotgängarna kände sig osäkra när de delar gångväg med elsparkcyklister (större andel ju äldre fotgängare), och 29 % av

På samma sätt som för kvalitet bör normnivåfunktionen för nätförluster viktas mot kundantal inte mot redovisningsenheter.. Definitionerna i 2 kap 1§ av Andel energi som matas

Inom den första arenan så finns regeringen som bestämmer innehållet på läroplanen samt genomför kontroller av verksamheten (genom t.ex. nationella prov och

Den första kursen ”Gradvis - Skogen i ett förändrat klimat” ger grunderna och en helhetsbild över klimatläget och hur vi anpassar skogsbruket till klimatförändringen.. Senare i

Under kvällen medverkar Mikael Eliasson, Svenskt Trä, för att informera om ”Möjligheter med svenskt trä idag och i framtiden”.. Mikael är skogsägare bördig från Högsby