De kompetenta männen och de (o)ansvariga kvinnorna

De kompetenta männen och de (o)ansvariga kvinnorna

En kvalitativ textanalys med intersektionellt perspektiv på svensk nyhetsrapportering kring coronapandemin

The competent men and the (un)responsible women

A qualitative text analysis with an intersectional perspective on Swedish news reporting on the corona pandemic

Frida Rönning

Fakulteten för samhällsvetenskap och humaniora Samhällsanalytikerprogrammet

15hp

Handledare: Olov Aronsson

Examinator: Anna-Lena Haraldsson 2020-08-18

1 Förord

Den här uppsatsen är skriven som en kandidatuppsats i sociologi vid Karlstad Universitet.

Arbetet med studien utfördes under våren 2020 och det var en mycket händelserik, intressant men framförallt lärorik tid. Detta arbete är även avslutet för mig på programmet för samhällsanalytiker, vilket gör att jag nu ser fram emot nya utmaningar som färdig samhällsanalytiker med en kandidatexamen i sociologi. Därför vill jag också rikta ett tack till de som har stöttat mig och gett mig vägledning.

Tack! till Olov Aronsson som varit min handledare under hela uppsatstiden. All din snabba feedback och goda råd har varit till stor hjälp.

Tack! till alla mina nära och kära som har stöttat mig under uppsatstiden, men även under mina tre år som student. Och ett extra tack! till min sambo Viktor som har peppat och hjälpt mig med alltifrån förvirrade tankar till korrektur.

2

SAMMANFATTNING

Syftet med denna studie var att undersöka vilka egenskaper som olika sociala kategorier tillskrivs i nyhetsrapporteringen kring coronapandemin. Studien avslöjar att svensk nyhetsmedia rapporterar kring coronapandemin via historiska mönster och konventioner som har sin grund i enkla uppdelningar mellan olika sociala kategorier. För att kunna finna dessa resultat har metoden kvalitativ textanalys använts, vilket är en metod som nyttjas för att kunna belysa olika kategorier och teman i det utvalda materialet. Denna studie försöker också se till ett intersektionellt perspektiv på de beskrivningar som lyfts fram i materialet. För att göra det har både en additivt samt en inter-kategorisk utgångspunkt, vilket är ett sätt att först se till sociala kategorier som fristående för att sedan för dem samma med hjälp av intersektionalitetsteori. Kort sagt tyder studien på att nyhetsrapporteringen reproducerar och återskapar de ditomimer som samhället över lång tid har använt sig av. Där mansrollen är överordnad kvinnorollen, de ”vita” är överordnad ”de andra” och de ”kapabla” medelålders är överordnad de ”svaga” unga och gamla.

Nyckelord: Intersektionalitet, kvalitativ textanalys, nyhetsmedia, coronapandemin

1 I NNEHÅLLSFÖRTECKNING

2 Inledning och problembakgrund ... 1

2.1 Syfte och frågeställningar ... 2

3 Tidigare forskning ... 4

3.1 Studier om medierepresentation ... 4

3.2 Sammanfattning av tidigare forskning ... 9

4 Teoretisk utgångspunkt ... 10

4.1 Intersektionalitet ... 10

4.2 Sammanfattning av teoretisk utgångspunkt ... 13

5 Metod, material och genomförande ... 15

5.1 Material, urval och avgränsningar ... 15

5.2 Forskningsetiska överväganden ... 16

5.3 Analysmetod ... 17

5.4 Studiens trovärdighet och generaliserbarhet ... 19

6 Resultat av textanalys ... 21

6.1 Vilka sociala kategorier tillskrivs kompetens och auktoritet under coronapandemin? ... 21

6.2 Vilka sociala kategorier tillskrivs ansvar och skuld under coronapandemin? ... 24

6.3 Sammanfattning resultat ... 27

7 Diskussion ... 29

7.1 Mannen som idealbild och kvinnan som motbild ... 29

7.2 Symbolisk utplåning – unga, äldre och utlandsfödda ... 30

7.3 Intersektionalitet och media ... 31

7.4 Metoddiskussion ... 33

7.5 Slutsatser ... 34

8 Referenslista ... 36

8.1 Tidningsartiklar ... 38

9 Bilaga 1 – Kodschema ... 41

1

2 I NLEDNING OCH PROBLEMBAKGRUND

Tidigt på nyårsaftonen, skiftet till ett nytt årtionde 2020, kom ett meddelande till Världshälsoorganisationen [WHO]. I Kinas sjunde största stad Whuan med elva miljoner invånare, hade flera fall av lunginflammation konstaterats. Det fanns inga tydliga orsaker till virusinfektionerna, som varken kunde behandlas med läkemedel, antibiotika eller vaccin. De enda alternativen till symptomlindring var syrgas och smärtlindring. En vecka senare, den 7 januari, gick kinesiska myndigheter ut med att man identifierat ett nytt virus hos patienterna som lagts in på sjukhus. Viruset misstänktes ha smittat människor på en marknad med levande djur (von Hall, 2020).

Enbart ett fåtal virustyper kan smitta mellan djur och människor, de flesta orsakar en mildare förkylning medan varianterna SARS- och MERS-coronavirus orsakar allvarligare luftvägssjukdomar. Det nya viruset som hade upptäckts i Kina var ett allvarligare SARS- coronavirus; sjukdomen som vi nu känner till som coronavirus disease 2019 [covid-19]

(Folkhälsomyndigheten, 2020; 1177 vårdguiden, 2020). Inom loppet av några veckor stod världen inför en global pandemi, vilket ledde till att hela städer isolerades och miljontals människor sattes i karantän (von Hall, 2020). Tidningar, tv och radio bevakade utbredningen av det nya coronaviruset och började rapportera antal smittande, antal döda och geografisk spridning. Mediebilden som journalister och experter från hela världen förmedlade var en dödlig smitta som spred sig obevekligt och förebådades skörda många människors liv.

Det som produceras i medierna är framförallt kunskap om olika förhållanden i samhället, en kunskap som är ideologisk och omfattar vissa normer och värderingar (Roosvall & Widestedt, 2015). Produktionen av kunskap och reproduktionen av redan befintliga maktordningar pågår såväl inom fiktion som fakta, såväl som underhållning som information, men nyhetsjournalistiken har en särskilt framträdande roll genom sitt sanningsanspråk (Ekecrantz &

Olsson, 1994). Trots att varken journalister eller dess läsare längre ser på nyheterna som en

”spegel” av verkligheten, så agerar både producenter och konsumenter ändå som om detta vore fallet (Roosvall & Widestedt, 2015). Journalister presenterar sina nyheter som sanna och mottagarna/läsarna tar emot dem som sanna. Även om det gång på gång avslöjas att vissa nyheter är falska eller baserade på lögner, stärker det snarare idén om att den enbart finns en sanning, och att journalistiken (oftast) kan förmedla den på ett enkelt sätt (Ibid). Detta objektivitetsideal erkänner dock inte journalistens roll i skapandet och upprätthållandet av maktrelationer, oavsett om dessa framställs som intersektionella eller på tydligt åtskilda

2 kulturella, sociala, ekonomiska, politiska och/eller globala förhållanden. Massmedians dubbelhet, som både aktör och arena (både som deltagare och forum i samhällsdebatten), både som rekonstruktör (av andras verklighetsbeskrivningar) och konstruktör (av en sammansatt egen bild av världen), ger den en unik position i (re)produktionen av makt och kunskap i samhället (Roosvall & Widestedt, 2015).

Att undersöka vem som hörs och tillskrivs olika egenskaper är relevant då medieinnehållet alltså påverkar såväl vår uppfattning av omvärlden och våra värderingar. Diskussionen om hur olika grupper i samhället presenteras i medier har pågått länge, både i Sverige som internationellt. En demokrati förutsätter att olika röster hörs och blir lyssnade på. Medierna verkar alltså som en demokratisk arena, ett offentligt rum där människor informeras, oroas och roas (Edström i Rättvisaren 2018). Därför är det viktigt att det finns medier som speglar hela landet och dess befolkning. Om nyhetsmedierna inte lyckas skildra verkligheten, riskerar mediebilden att bli en förenklad version av samhället och olika komplexa fenomen och skeenden. En skev representation i medierna riskerar i sin tur att leda till diskriminering så som ålderism, sexism eller rasism (ibid). Vem som kommer till tals och formar mediebilden kring coronapandemin blir alltså relevant genom att fenomenet och situationen kräver ett stort informationsbehov. Informationen kommer även behöva förmedlas allt snabbare i och med ökad smittspridning och förebyggande arbete. De som kommer att få uttala sig via sina egenskaper eller kunskap kring viruset kommer på så vis kunna avgöra vilka världsbilder som förmedlas till allmänheten. Om en skev representation av kategorier hos de som uttrycker sig i media existerar kring pandemin, kan det även leda till fördomar eller diskriminering mot vissa grupper. Därför avser denna studie att undersöka vilka som kommer vilka som hörs och tillskrivs olika egenskaper i nyhetsrapporteringen kring coronapandemin.

2.1

Syftet med denna studie är att undersöka vilka kategorier av personer som kommer till tals i nyhetsrapporteringen kring coronapandemin genom att analysera vem som tillskrivs kompetens och auktoritet samt ansvar och skuld. Detta kommer att undersökas genom en kvalitativ textanalys präglad av ett intersektionalitetsteoretiskt perspektiv. Genom denna form av textanalys vill jag utläsa vilka kategorier av personer som tillskrivs olika egenskaper, för att kunna se om det finns en viss sammansättning av kategorier som över- eller underrepresenteras.

Därmed kommer jag även undersöka i vilken omfattning som nyhetsrapporteringen kring coronapandemin är präglad av jämställdhet och mångfald.

3 Studien utgår från följande frågeställningar:

- Vilka sociala kategorier tillskrivs kompetens och auktoritet under coronapandemin?

- Vilka sociala kategorier tillskrivs ansvar och skuld under coronapandemin?

4

3 T IDIGARE FORSKNING

I detta avsnitt kommer tidigare forskning inom ämnet att presenteras. Coronapandemin som denna studie avser att undersöka, utgår från utbrottet av coronavirus disease 2019 [covid-19].

Tidigare forskning kring vilka som hörs och tillskrivs olika egenskaper i nyhetsrapporteringen kring coronapandemin har ännu inte publicerats i någon större utsträckning. Vid sökning i olika databaser och olika forskningsinstitut finns däremot artiklar om att det just nu bedrivs forskning kring ämnet. Exempelvis vid Göteborgs Universitet har forskare vid institutionen för journalistik, medier och kommunikation [JMG] fått i uppdrag att följa nyhetsrapporteringen om det nya coronaviruset [covid-19]. En enkät har skickats ut och ska svara på bland annat vem kommer till tals och på vilka villkor i nyhetsrapporteringen, samt vilka aspekter på smittan rapporteringen huvudsakligen handlar om (Göteborgs Universitet, 2020). Dock har alltså dessa studier ännu inte publicerats, och därav har jag valt att rikta in min tidigare forskning kring medierepresentation och olika sociala kategorier. Jag kommer börja med att presentera statistik över medierepresentation för att sedan beskriva olika studier som gjorts utifrån sociala kategorier och medierepresentation.

3.1

Begreppet representation innebär hur någon eller något representeras och hur dessa tillskrivs olika betydelser eller egenskaper som sedan utgör en symbolisk makt i den sociala verkligheten (Gripsrud, 2014). Gripsrud (2014) beskriver att en journalistisk artikel inte enbart är en text, utan att de händelser och människor som porträtteras i texten, även kategoriseras av läsaren vilket i sin tur leder till en större mening kring varför texten skapas. Ett exempel som Gripsrud (2014) ger är att publiken ofta blandar ihop yttre attribut med egenskaper. Om en muslim presenteras som en terrorist, kan mottagarna felaktigt kategorisera in alla muslimer som terrorister om dessa kategoriseringar görs utifrån utseendemässiga grunder. Gripsrud (2014) menar att alla som medverkar i ett exempelvis nyhetsinslag, representerar på olika sätt en roll som satts av producenten och projiceras till publiken. Han menar att representation därför är ett omdiskuterat ämne då flertalet gånger har minoritetsgrupper och kvinnor uttryckt att de inte känner sig rättvist representerade av media, eller att de saknar en representation överhuvudtaget.

Trots att svensk media har ökat den mångfaldsmässiga representation, väcks det kritiska röster som menar att representationen av olika grupper har ökat men att media fortfarande skapar olika skeva och stereotypiska bilder av dessa grupper (Gripsrud, 2014).

5 Media innehar alltså en nyckelroll och utgör en avgörande funktion i den allmänna representationen kring sociala relationer och kulturell makt. Simon Cottle (2000) beskriver att media skapar medierepresentationer för ”oss” och ”dem”, ”medborgare” och ”utlänningar”,

”normal” och ”avvikande”, ”vän” och ”fiende”, ”västen” och ”resten” osv. På ett sådant sätt kan media mobilisera de sociala intressena genom att utmärka människor från varandra, ofta genom differentiering som i sin tur leder till diskriminering (Cottle, 2000). Denna teknik underlättar omedelbara flöden av information och idéer, såväl som utbyten av symboler och bilder som tjänar till att konstruera och bekräfta det som är ”föreställt” och ”gemensamma”

egenskaper (Ibid). Medierepresentation blir alltså relevant i min studie då begreppet lyfter både vem som tillskrivs olika egenskaper och vad dessa tillskrivna egenskaper leder till för konsekvenser hos individen. Som jag skrev i inledningen, finns det få studier om medierepresentation kopplat till coronapandemin. Dock avser jag att belysa tidigare forskning kring hur olika sociala kategorier hörs och tillskrivs olika egenskaper i media. Detta då jag valt att utgå från ett intersektionellt perspektiv i analysen av de valda nyhetsartiklarna (teorin förklaras mer ingående i nästa kapitel).

3.1.1 Statistik över medierepresentation i svenska nyhetsmedier

Rapporten Rättvisaren 2018 – Vilka får komma till tals i svenska nyhetsmedier? från Rättviseförmedlingen (2018) presenterar statistik om representation vad gäller bakgrund och kön i svenska nyhetsmedier. Materialet som ligger till grund för granskningen är 2457 slumpmässigt utvalda artiklar från de störta svenska nyhetssajterna (Aftonbladet, Expressen, Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Dagens Industri, Metro, Sveriges Radio (sr.se), SVT (svt.se/nyheter), Göteborgs-Posten, Sydsvenskan och Nyheter24). Artiklarna har sorterats in i olika kategorier (utrikes, inrikes, politik, ekonomi, kultur/nöje och sport). Alla personer som kodats har sedan tilldelats en funktion (yrkesperson, expert, civilperson och talesperson) utifrån den roll som de har i artikeln, för att kunna undersöka representationen även utifrån olika roller.

Materialet består av nyhetsartiklar från webb, där enbart text analyserats. Artiklarna har kodats i ett digitalt verktyg för mediegranskning som Rättviseförmedlingen utvecklat tillsammans med produktionsstudion Department, med stöd av Vinnova (Rättviseförmedlingen, 2018).

Resultatet visar på att redan år 2000 fick kvinnor komma till tals 31 procent av gångerna som någon uttalade sig i medierna, och att detta är snarlikt dagens läge. År 2018 visar resultatet på att 32,1 procent av de som uttalar sig i svenska nyhetsmedier uppfattas vara kvinnor och att 67,6 procent uppfattas vara män. Icke-binära syns inte i statistiken med 0 procent och 0,3 procent med okänd könstillhörighet. Rapporten visar alltså på att kvinnor är kraftigt

6 underrepresenterade. Samma mönster syns när rapporten redovisat utifrån bakgrund. Där enbart 13,3 procent av dem som får uttala sig i svenska nyhetsmedier uppfattas ha utomnordisk bakgrund. Svenskar med utomnordisk bakgrund är även underrepresenterade i stort, men överrepresenterade bland dem som uttalar sig likt civilpersoner i artiklar. Resultatet visar alltså på att det är en man med nordisk bakgrund som är den tydliga normen för vem som hörs i nyhetsrapporteringen (Rättviseförmedlingen, 2018).

Rapporten beskriver också att vilken funktion en person har i en artikel spelar stor roll. Den som kan bli tilldelad exempelvis en expertroll har möjlighet att förklara olika företeelser i samhället och kan därför även påverka hur människor förstår sin omvärld eller uppmana dem att agera på ett visst sätt (Rättviseförmedlingen, 2018). Rapporten förklarar även att de mediechefer som undersökningen varit i kontakt med, är överens om vad som påverkar representationerna i rapporteringen. De menar att verkligheten ibland sätter ”käpparna i hjulen”

för att skapa journalistik men en rättvisande representation. Michael Kucera från SVT Nyheter uttalar sig i rapporten och beskriver att mycket av nyhetsrapporteringen handlar om att granska och rapportera om de som har makt – vilket gör att det kan vara svårt att få till en bred representation bland de som kommer till tals i nyheter (Ibid). De finns alltså maktstrukturer som påverkar vem som hörs i medierna.

3.1.2 Studier om medierepresentation utifrån sociala kategorier

Redan i början på 1990-talet skrev Julia T. Wood artikeln Gendered Media: The Influence of Media on Views of Gender (1994) som handlar om hur män och kvinnor representeras i det mediala rummet. Hon beskriver att media är den mest genomgripande och mest kraftfulla influensen på hur vi ser män och kvinnor i samhället (Wood, 1994). Alla former av medier kommunicerar beskrivningar och bilder av könen, som ofta upprätthåller orealistiska, stereotypa och begränsande uppfattningar (Ibid). Wood (1994) förklarar tre teman som beskriver hur media representerar kön. För det första är kvinnor underrepresenterade i media, vilket leder till att männen blir den kulturella standarden och kvinnor blir obetydliga eller osynliga. För det andra framställs män och kvinnor i media på sätt som återspeglar och upprätthåller den socialt godkända synen på kön. För det tredje skildrar media relationer mellan män och kvinnor via traditionella roller och normaliserar våld och ansvar mot kvinnor (Wood, 1994). Trots att denna artikel publicerades för över 25 år sedan, visar senare forskning på att de mönster som Woods utläste i media fortfarande existerar. Exempelvis skriver Dorin Popa &

Delia Gavriliu i artikeln Gender Representations and Digital Media (2014) likt Wood (1994) att kvinnor i media är ytterst osynliga och att de fåtalet kvinnor som syns följer den

7

”normaliserade” synen på kvinnor. Denna syn menar Popa & Gavriliu (2014) är föreställningen om den goda, ansvarfulla och hälsosamma kvinnan. De förtydligar även att detta görs via det faktum att äldre kvinnor osynliggörs till förmån för den ”unga välgörande kvinnan”. Popa &

Gavriliu (2014) beskriver att dessa ”fakta” om kvinnor normaliseras av media. De förklarar att idéerna bygger på traditionella ideologier – vilket innebär att män har haft makten i samhället och kvinnor är relaterade till specifika inhemska situationer, som mödrar, hemmafruar eller sexuell objektifiering. Författarna poängterar att de bilder som media förmedlar erbjuder en falsk känsla av oss själva, vem vi är och hur vi ska leva – ett falskt medvetande (Popa &

Gavriliu, 2014). Sedan media blev mer öppet och mer digitalt, desto mer kan könsskillnader uttalas och lyftas fram genom språk, kommentarer, inlägg, foton eller citat som breddar mediernas medel för att framhäva känslor (Ibid). Popa & Gavriliu (2014) beskriver att media ständigt tävlar för att få människors uppmärksamhet och för att tjäna pengar på att kommersialisera och popularisera – vilket ofta leder till reproduktion av könsidentiteter och ojämlikheter. Därför menar de att det finns ett stort behov av att studera vilka röster som hörs i media och hur dessa porträtteras. De menar att när vi är medvetna om nyhetsindustrins påverkan på våra kulturella, politiska och sociala liv kan vi förstå hur texter fungerar för att producera betydelser som reproducerar dominerande ideologier om kön i medienyheter (Ibid). Denna studie avser att göra just detta, att lyfta hur media lyfter olika röster och hur dessa beskrivs, för att påvisa en större förståelse hur texter kan skapa och reproducera våra värderingar och normer.

Maria Nikolajeva (2017) är litteraturprofessor och påvisar liknande könsstrukturer som Popa &

Gavriliu (2014) via något hon kallar för genusschema. Nikolajeva (2017) menar att man enkelt kan särskilja tilldelade manliga och kvinnliga egenskaper i olika litterära texter. Genusschemat är uppdelat utefter en uppfattning av manliga och kvinnliga egenskaper som motsatser till varandra, vilket Nikolajeva (2017) funnit via sin barnlitteraturforskning. Hon förklarar att alla karaktärer i texter har egenskaper som kan identifieras och analyseras samt med hjälp av genusschemat kan olika mönster och beskrivningar synliggöras. Nikolajeva (2017) beskriver vidare att föreställningar om könsförknippade egenskaper inte alltid har sett lika ut, utan att de kan förändras över tid och rum. Däremot menar hon att denna förändring verkar ta lång tid och att dessa motsatspar (dikotomier) fortfarande reproduceras i nutida litterära och mediala texter (Nikolajeva, 2017).

Män/pojkar Kvinnor/flickor

Starka Vackra

Skyddande Sårbara

Självständiga Beroende

8

Aktiva Passiva

Rationella Intuitiva

Hårda Milda

osv. osv.

Tabell 1: Nikolajevas genusschema ur boken Barnbokens byggklossar (2017).

Ålder är även en betydande faktor om en person hörs i media samt vilka egenskaper denne tillskrivs. I SOU-rapporten Får äldre vara med i mediesamhället? (2020) skriver Maria Edström tillsammans med Annika Bergström om hur medierna besitter en agendasättande roll i samhället. Äldres röst och närvaro i medierna kan ses som en indikator på deras kommunikativa och politiska rättigheter. De menar att om en individ inte har en egen röst eller tillhör en grupp som inte är del av mediernas berättelser riskerar individen eller gruppen att bli närmast osynlig (Bergström & Edström, 2020). Skildringarna av äldre i medierna brukar beskrivas som en problematisk och svag grupp, vilket författarna kopplar till begreppet ålderism. Detta kan leda till fördomar och stereotypa föreställningar baserat på ålder, vilket i sin tur kan leda till diskriminering (ibid). Bergström & Edström (2020) ser två olika typer av mönster kring förekomsten av äldre i medierna. För det första är själva frånvaron av äldre.

Äldres osynlighet i medierna har även pågått över tid och pekar på att vara relativt stabil. Redan på 1980-talet var andelen över 65år som förekom i svensk television enbart 4 procent (Ibid).

Bergström & Edström (2020) visar på att äldre fortfarande skildras i samma låga grad i medierna och att äldre är underrepresenterade i förhållande till folkmängd.

Den andra komponenten i medieberättelserna kring ålder, beskriver Bergström & Edström (2020) utgår ifrån vilka ämnen och roller som äldre förekommer. Som tidigare nämnt, är kvinnors handlingsutrymme generellt mindre än männens, män agerar inom fler ämnen och på fler arenor. Kvinnor förekommer istället oftare i den privata sfären och framträder som privatpersoner, med ett oavbrutet intresse för skönhet, hälsa och mode. Ett problem inom denna komponenten är att medierna ofta talar om äldre som en homogen grupp, när det finns stora variationer inom gruppen. Mediebilderna som produceras är antingen det framgångsrika åldrandet, som i sin tur står i stark kontrast till mediebilden av sköra äldre utan röst i debatten.

Bergström & Edström (2020) visar även på att personer mellan 20–50 år är mest överrepresenterade, i en period av livet då människor förväntas att vara på arbetsmarknaden, medan barn, ungdomar och äldre är underrepresenterade. Rapportens resultat pekar även på att det finns en tydlig skillnad mellan hur medierna skildrar män och kvinnor, som innebär att kvinnor i yngre åldrar syns mer för att sedan bli mer och mer osynliga. Studien bekräftar alltså

9 att äldre kvinnor är mer osynliga i medierna än äldre män, både i nyheter och i andra medieformer, vilket författarna menar påvisar en könsmärkt ålderism.

Gunilla Hultén har gjort liknande studier fast utifrån representation av etnicitet i svenska nyhetsmedier. I rapporten Den sårbara mångfalden (2016) beskriver Hultén att mediers representationer utgår ifrån en symbolisk utplåning. Begreppet innebär hur olika sociala grupper karaktäriseras i medierepresentationen av trivialisering, fördömanden eller frånvaro. Hultén (2016) menar att begreppet även är relevant för att beskriva mediers underrepresentation, nedvärderande och förbigående av etniska minoriteter och personer med utländsk bakgrund.

Hon påvisar att åtskilliga studier liknande resultat, där medier ger en missvisade, fördomsfull, ensidig och konfliktinriktad bild av etniska minoriteter. Minoritetsgrupper skildras ofta som hot eller problem och förbinds ofta med våld eller kriminalitet. De kommer även till tals mindre utförligt och mindre ofta än majoritetsgrupper (jmf d’Haenens och Mattelart, 2011; Cottle, 2000). Hultén (2016) beskriver att detta beror på att journalistiken i väst är formad efter ett

”vitt” perspektiv, som även sätter ramar för hur journalister med minoritetsbakgrund bör agera.

Det som betraktas som objektivt eller rätt bestäms utifrån en ”vit” kulturell och social erfarenhetsbakgrund (Hultén, 2016). Även om det finns tecken på att personer med utländsk bakgrund förekommer mer i inkluderande sammanhang över tid består ändå den symboliska utplåningen (Ibid). Hultén (2016) menar att nuvarande principer och regler i det mediala rummet inte är tillräckliga för att säkerställa mångfald i medierna. Hon beskriver att marknadsstrukturen gör det svårt för vissa inriktningar och typer av medieinnehåll att hävda sig. Kategorier som äldre, barn/unga, socioekonomiskt utsatta och minoriteter har låg kommersiell potential.

3.2

I det här kapitlet har jag redogjort för olika mönster och strukturer som finns inom olika sociala kategorier. Den tidigare forskningen visar på att de olika grupperna hörs och tillskrivs olika egenskaper i mediala texter är beroende av dess kön, ålder och etnicitet. Min studie grundar sig i mångt och mycket via just den tanken, att en grupps medierepresentation är avhängd dess tillskriva egenskaper som media skapar och reproducerar i sin nyhetsrapportering. Likt Popa &

Gavriliu (2014), menar jag att när människor är medvetna om nyhetsindustrins påverkan på vårt samhälles politiska, kulturella och sociala liv kan vi förstå hur texter fungerar för att producera betydelser som reproducerar dominerande ideologier kring kön/genus, ålder och etnicitet i nyhetsrapportering.

10

4 T EORETISK UTGÅNGSPUNKT

I detta avsnitt kommer de teoretiska utgångspunkterna för uppsatsen presteras. Denna studien kommer använda intersektionalitet som teoretisk utgångspunkt. Detta för att kunna öppna upp för granskning om vilka röster som hörs i nyhetsrapporteringen kring coronapandemin samt vilka som tillskrivs kompetens och auktoritet samt ansvar och skuld.

4.1

Intersektionalitetens idégrund har kommit att influera feministisk- och genusforskning under de senare åren och utgår ifrån att människor är rangordnade i hierarkier efter socialt konstruerade kategorier, som exempelvis, klass, kön och etnicitet. Begreppet intersektionalitet kommer från det engelska ordet ”intersectionality”, som kommer ifrån verbet ”to intersect”, som på svenska betyder ”att korsa” (Lykke, 2003). Vilket denna kvalitativa textanalys med intersektionellt perspektiv avser att göra, något som beskrivs närmare i metodkapitlet. Jag använder mig explicit av intersektionalitetsbegreppet i min studie och ser samspelet mellan kategorier och maktordningar som transformerande och inte endast adderande (Lykke, 2009).

Jag tolkar intersektionalitet, i enlighet med ekonomihistorikern Paulina de los Reyes och sociologen Diana Mulinari, som ett perspektiv som har sin utgångspunkt i olika maktrelationer (de los Reyes & Mulinari 2005). Utgångspunkten för begreppet handlar alltså om att makt är en multidimensionell konstruktion. Maktpositioner konstrueras således utifrån föreställningar om olikheter, föreställningar som bland annat kommer från kapitalistiska, rasistiska och patriarkala ideologier (Ibid). De los Reyes & Mulinari (2005) betonar att makt tar sig i uttryck genom språkliga konstruktioner, materiella villkor och vardagshandlingar. Utifrån författarna antar jag den intersektionella perspektivet på mitt material utan att på förhand ge företräde åt utvalda kategorier framför andra (de los Reyes & Mulinari 2005). Jag har även valt att se till ytterligare en kategori i min analys, nämligen ålder. Krekula, Närvänen & Näsman (2005) beskriver att den sociala kategorin ålder även ligger till grund för maktrelationer och maktutövning. De förklarar att en åldersbaserad diskriminering riktar sig till både äldre och yngre. Även om åldern ständigt förändras, är åldern en socialkategori, och enligt Krekula et al.

(2005) en kategori som är viktig att belysa eftersom den hieratiska ordningen mellan olika ålderskategorier kvarstår i samhället.

Denna uppsats har för avsikt att studera nyhetsartiklar utifrån ett intersektionellt perspektiv.

Detta sker dock mer sällan inom samhällsvetenskaplig forskning, det vill säga att studier kring intersektionalitet undersöker media och dess journalistik (Roosvall & Widestedt, 2015).

11 Roosvall & Widestedt (2015) beskriver att med hjälp av ett intersektionellt perspektiv, som infattar de implicita kategorierna etnicitet, ålder, klass, etnicitet och kön, kan kategorierna inte bara adderas till varandra utan även gripa in i varandra. Roosvall & Widestedt (2015) beskriver att om man isolerar perspektiven, de sociala kategorierna, från varandra kan man få intressanta resultat i sin textanalys men med ett intersektionellt perspektiv är det möjligt att problematisera strukturerna och erkänna den komplexitet som finns, inte bara inom utan också mellan kategorierna. De ger exempel på där ett intersektionellt angreppssätt först kan svara på ett ytligt plan, exempelvis en artikel skildrar en man, som är svensk, från en arbetarklass. Men med hjälp intersektionalitet kan en annan fråga också besvaras, hur dessa aspekter samverkar i det specifika fallet, vilken/vilka av aspekterna som blir mer eller mindre dominerande i olika kontexter samt hur detta kan kopplas till maktrelationer i samhället.

När en text eller bild analyseras på dessa sätt, kallar Roosvall & Widestedt (2015), det första steget tillför additivt perspektiv, där individen i artikeln kategoriserades som exempelvis man+svensk+arbetarklass. Det andra steget utgår ifrån ett intersektionellt perspektiv, eftersom individen ifråga kan diskuteras som ”svensk arbetarklass man” – utan plus-tecken, kategorierna ses då som en helhet. Det additiva perspektivet kan alltså skiljas från det intersektionella.

Inställningen till kategorier och deras roll menar Roosvall & Widestedt (2015) även behöver en indelning av det intersektionella perspektivet: de intra-kategoriska, anti-kategoriska och de inter-kategoriska. Det intra-kategoriska perspektivet fokuseras ofta på studier av särskilda sociala grupper som befinner sig i undanskymda skärningspunkter, grupper vars identiteter överskrider traditionella gruppgränser. De anti-kategoriska perspektivet motsätter sig användningen av kategorier och utgår istället från analytiska kategorier. Det inter-kategoriska perspektivet tillämpar tillfälligt traditionella kategorier för att kunna studera ojämlikhet mellan grupper (Roosvall & Widestedt, 2015). I denna studie kommer analyserna och dess inramningar framförallt använda det inter-kategoriska angreppsättet. Sociologen Leslie McCall förespråkar detta perspektiv för att kunna undersöka den process genom vilken materiella och språkliga kategorier skapas, reproduceras och motarbetas (McCall, 2005). Min analys kommer alltså att starta utifrån en additiv utgångspunkt, för att se vilka kategorier som framkommer i mitt material, för att sedan övergå i en inter-kategorisk analys där kategorierna förs samman och kan visa på om det finns någon ojämlikhet mellan de olika grupperna.

4.1.1 De sociala kategorierna – Etnicitet, kön/genus, klass och ålder

Giddens & Sutton (2014) beskriver att etnicitet helt och hållet är socialt till sin karaktär.

Begreppet innefattar kulturella värderingar och kulturell praxis. Giddens & Sutton (2014)

12 menar att etnicitet inte är något medfött utan reproduceras och produceras som ett socialt fenomen. På så sätt kan den unga människan införliva de normer och värderingar som präglar deras etniska grupp. För många är etniciteten en ”röd tråd” som håller ihop det förflutna och nuet, genom att hålla kulturella traditioner vid liv (Gidden & Sutton, 2014). Etnicitet är dock inte statisk utan flytande och att hänvisa till etnicitet samt etniska skillnader kan därför ibland medföra problem (Ibid). Termen kan avse sådant som klädsel, mat eller beteendemönster som tillhör olika samhällsgrupper, vilket kan innebära skapandet mellan ”vi” och ”dem”. Etniskt blir ofta ett motsatsord till ”riktig” eller ”normal”. Etnicitet omfattar egentligen en hel befolkning, men brukar förknippas med olika minoritetsgrupper i en befolkning. I sociologisk mening är en minoritetsgrupp en grupp som är socialt missgynnade till följd av diskriminering, vanligen av en majoritet av befolkningen (Gidden & Sutton, 2014).

Vidare hävdar Giddens & Sutton (2014) att i alla samhällen har män haft större rikedomar, högre maktpositioner och fler fördelar jämfört med kvinnor och att mansrollen överlag värderas högre än kvinnorollen. Ulrika Dahl (2015) beskriver att dessa återkommande framföranden av kvinnor och män illustrerar de mest centrala men också mest omdiskuterade och komplexa begreppen i genusforskningen: kön och genus. Enkelt uttryckt syftar de till motsatsparen man/kvinna, maskulint/feminint och manligt/kvinnligt. Begreppet kön används ofta för att beskriva biologiska skillnader mellan människor, skillnader som förklaras med hur mänsklig reproduktion går till. Begreppet har ofta uppgiften att få olika skillnader att framstå som självklara och naturliga (Dahl, 2015). Begreppet genus handlar istället om det socialt konstruerade uppfattningarna om hur kvinnor respektive män är, ska eller bör vara. Genus avgör i hög grad hur människor väljer att handla samt utgör en betydande roll när det gäller olika möjligheter i livet som individ eller grupp (Giddens & Sutton, 2014).

Kön och genus används ofta som sorteringsprinciper för människor och olika sociala, kulturella, politiska och biologiska fenomen samt som analytiska begrepp för att kunna se mönster och mening (Dahl, 2015). I vardagligt tal brukar kön/genus som motsatspar innebära att kön är natur och genus är kultur. Dock, vad vi menar när vi talar om man/kvinna eller maskulint/feminint är inte givet utan förändas över tid och rum. Orden används för att beskriva strukturer och grupper som tilldelas olika funktioner och karaktärsdrag. Som sorteringsprinciper är kön/genus därmed sammanflätade med olika maktstrukturer. Den maktordning som kräver skillnad och som ofta underordnar kvinna, feminint och kvinnligt har getts olika benämningar, så som könsmaktsordning, genussystem och patriarkat (ibid).

13 På samma sätt som etnicitet och kön/genus sätter upp ramar för individens handlingsutrymme är klassordningar en källa till exploateringsrelationer. Tanken bakom klass grundar sig i att även om en individ kan färdas mellan klasser så finns de klassmässiga gränsdragningarna i samhället fortfarande kvar, den hierarkiska ordningen består (de los Reyes et al, 2005). Begreppet klass eller samhällsklass syftar till den socialistiska ideologins djupaste och politiskt, mest betydelsefulla uppdelning i samhället. Inom den marxistiska traditionen relaterar klass till ekonomisk makt, där klassklyftorna består av uppdelningen mellan ägarna av kapital och arbetskraften (Carle, 2010). Däremot ses denna uppdelning mellan arbetarklass och ägande klass som problematisk i dagens samhälle, då maktstrukturerna idag bygger på kultur snarare än inkomst (Ibid). Faktorer som statusingivande symboler, titlar och utbildning ger även ett värde i den socioekonomiska klasskillnaden. Denna utgångspunkt för klassbegreppet hänvisas ofta till Bourdieus teorier om det sociala kapitalet (Carle, 2010). Carle menar att ”Kultur och bildning är ett lika centralt inslag i samhällets maktutövning och klassamhällets reproduktion som kontrollen över ekonomiskt kapital” (Carle 2010:373). Ett förhållningssätt till klass är alltså att utbildningssystemet har en central roll för att upprätthålla dem. Om man ser utbildning som en möjlighet för alla, menar Carle (2010) att vi blundar för den betydelse som utbildningen har när det kommer till att föra vidare och skapa normer och värden.

Ålder kan också hänvisas som en social kategori, däremot har inte ålder haft samma självklara plats i analys av intersektionalitet eller i olika makttermer. Krekula, Närvänen & Näsman (2005) beskriver att även ålder är en grund för maktrelationer och maktutövning, i form av social segregering och differentiering, vilket understryker vikten av att inkludera ålder i analyser som utgår ifrån ett intersektionellt perspektiv. Frågan om ålder och makt handlar om tanken kring ålderism, som kan ses parallellt med rasism eller sexism (Krekula et al, 2005).

Begreppet kan användas på olika sätt men återkommande är att det omfattar både diskriminering och fördomar (Ibid). Krekula et al (2005) menar att ålder som beskrivning av en individs egenskaper eller beteende, transformeras till förklaringar. Exempelvis att äldre blir kloka och visa med åren, eller att barn beter sig på ett visst sätt för att de inte vet bättre (ibid).

4.2

Intersektionalitet som teoretisk utgångspunkt bildar ett utgångsläge där diskriminering och makt förstås som komplext och upprätthållandet av dessa praktiker återfinns i alla nivåer av samhället samt har en negativ inverkan på den utsattas förutsättningar (de los Reyes & Mulinari 2005). Med detta som grund för studien kan fokus läggas på att identifiera hur och var maktpositionerna manifesteras i det empiriska materialet. Det viktiga blir att inte enbart se vad

14 som faktiskt sägs utan även se till att identifiera vilka perspektiv som fattas, och därmed osynliggörs, i materialet. Frågor som söker svar på detta har varit centrala i min undersökning under tiden för textanalysen – exempelvis: Vem är norm och vem utpekas som avvikande?

Vilka representeras i artiklarna och på vilket sätt? Vems perspektiv gynnas och vems som inte gynnas? Perspektivet öppnar alltså upp för att undersöka vilka personer som får mycket utrymme och på så sätt beskrivs som mer eller mindre viktiga för publiken. Intersektionalitets perspektivet bidrar även med att synliggöra vem som får höras i nyhetsrapporteringen och utifrån vilka olika sammansättningar av sociala kategorier som de kan tillskrivas. Att undersöka flera kategorier i samverkan, möjliggör en inblick i hur olika personer, beroende på deras sociala kategorier, har mer eller mindre påverkan exempelvis via deras ålder eller etnicitet.

15

5 M ETOD , MATERIAL OCH GENOMFÖRANDE

I detta avsnitt presenteras och redogörs för kvalitativ textanalys som är mitt val av analysmetod.

Jag redogör vilka urvalsprocesser som genomförts under studiens gång, vilka forskningsetiska överväganden som gjorts samt stegen för min analysmetod. Jag avslutar sedan med ett resonemang kring studien trovärdighet och generaliserbarhet.

5.1

Jag har valt att använda mig av nyhetsartiklar i tryckt press för att undersöka vilka som hörs och tillskrivs olika egenskaper i svensk nyhetsmedia kring coronapandemin. För att få fram mitt empiriska material inleddes urvalsprocessen med sökningar på mediaarkivet Retriever Research. Vid en första sökning med sökordet ”corona” genererades 95 839 träffar. Ett antal avgränsningar gjordes för att förfina och begränsa urvalet. Först valde jag att avgränsa vilka typer av mediekällor samt tidsperiod. Som mediekällor används Expressen, Svenska Dagbladet, Göteborgs-Posten och Dagens Nyheter. Dessa tidningar valdes på grund av att de når ut till ett stort antal läsare varje dag. Tidningarna har mellan 520 000 läsare per dag (Dagens Nyheter) till 217 000 läsare per dag (Göteborgs-Posten), via tryckt press (Kantar Sifo, 2019).

Tidsperioden avgränsades till 1 februari - 31 mars 2020. Eftersom vi fortfarande befinner oss i pandemin, vid detta uppsatsskrivande, menar jag att det är betydande att välja källor som varit och i faser som passerat. I och med att alla mediekällorna som valdes använder sig av tryckt press, sorterades sökresultatet även på artiklar som är tryckta i respektive tidning. Dessa val gjordes för att göra urvalet hanterbart och relevant för studiens syfte samt tidsram.

En andra sökning gjordes sedan och avgränsningen ledde till urvalet 118 artiklar med fördelningen: Dagens Nyheter (13st), Expressen (54st), Göteborgs-Posten (21st) och Svenska Dagbladet (30st). Alla artiklar i urvalet är rubricerade som ”nyheter”, det vill säga att exempelvis debattartiklar, krönikor eller ledartexter sorterats bort, då det är nyhetsrapporteringen som jag är intresserad av i min studie. Däremot har inte intervjuartiklar valts bort, då jag via mitt syfte vill se vilka personer som lyfts fram i olika och tillskrivs olika egenskaper, vilket gör att även enskilda intervjuer blir intressanta. Intervjuer med olika typer av aktörer ses ofta som ett effektivt medel för att forma människors uppfattning av nyhetshändelser (Söderbeck, 2014). Även bilder kan vara effektiva i nyhetsrapporteringen för att påverka läsare, då de ofta innehåller budskap som inte uttrycks i texten (Ibid). Tidsramen för denna studie gjorde dock att jag valde att inte inkludera bildanalyser i undersökningen utan fokus lades på att analysera artiklarna. Jag hade även kunnat inkludera ytterligare tidningar i urvalet eller tagit en längre tidsperiod för en mer omfattande studie. Således bedömde jag att

16 tidsperioden och antalet tidningar var mindre subjektiva urvalskriterium än att sortera på exempelvis författarens åsikt eller mina egna åsikter kring lämpliga artiklar.

Av de 118 artiklar som jag hade efter mitt empiriska urval, gjorde jag senare en ytterligare avgränsning av urvalet till 27 stycken artiklar. Det vill säga, de artiklar som jag skulle komma att använda i uppsatsen. Eftersom denna studie har en tidsbegränsning på två månader var jag tvungen att begränsa antalet artiklar att analysera. Min bedömning var att jag skulle hinna jämföra och analysera ca 30 artiklar från de fyra olika tidningarna som jag valt ut. Bryman (2011) beskriver att urvalsstorleken på en studie brukar vara en kompromiss mellan tid, pengar och behovet av precision. Jag hade alltså inte tid eller förutsättningar för att göra ett större urval utan behövde begränsa mitt första urval på 118 artiklar till en mer hanterbar mängd empiri. Den analytiska avgränsningen skedde efter kodningen och i samband med tematiseringen.

Avgränsningen av artiklarna utgick från mina frågeställningar och är sådana som tydligt visar på vilka som kommer tillskrivs olika egenskaper i nyhetsrapporteringen kring coronapandemin.

Detta visade sig både vara svårt och enkelt. Enkelt i den mening där jag inte hade några problem att hitta liknande eller talande citat utan att det var svårt att försöka begränsa antalet citat i resultatet. De artiklar och citat som blev utvalda att ingå i resultatet är alltså de som jag ansåg mest talande och med störst tydlighet kunde förklara för läsaren hur jag ser på de olika temana, kopplat till frågeställningarna.

5.2

De fyra huvudkraven för vetenskaplig och humanistisk forskning formulerade av Vetenskapsrådet (2002) utgörs av samtyckeskravet, konfidentialitetskravet, informaitonskravet samt nyttjandekravet. Dessa fyra ingår i det som kallas för individskyddskravet (ibid). De fyra kraven ses dock som mindre relevanta inom min typ av forskning, där empirin består av publikt material. Dessa huvudkrav hade blivit mer relevanta om undersökningen hade baserats på exempelvis direkta intervjuer med journalister (Bryman, 2011). Min empiri, som består av artiklar från fyra vällästa och stora svenska dagstidningar, innebär att jag kan frångå samtyckskravet och konfidentialitetskravet. De som uttalar sig i empirin har redan gjorts offentliga en gång. Deras uttalanden och namn är redan publicerade i respektive tidning. Dock har människorna, deras eventuella namn och befattning som omnämns i denna uppsats inte gett sitt samtycke för sina uttalanden att ingå i syftet och ramen för detta arbete. Däremot anser jag det som relevant för läsarna och sammanhanget att se vem som uttalar sig på ett visst sätt, och väljer därav att luta mig mot det samtycke som en gång getts vid publicering. Nyttjandekravet och informationskravet har jag inte heller tagit några etiska ställningstaganden inför. Däremot

17 är jag medveten om den etiska problematik som min typ av forskning kan innebära. Kritik som riktats mot olika typer av textanalyser är bland annat att forskaren i sin undersökning använder sig av material som skapats i ett annat syfte och av någon som troligtvis hade en annan avsikt med materialet än forskaren själv (Bryman, 2011).

I mitt resultat och textanalys återfinns teman som jag funnit gällande vem som tillskrivs kompetens och auktoritet samt vem som tillskrivs ansvar och skuld i nyhetsrapporteringen kring coronapandemin. Dessa teman är, som tidigare nämnt, en produkt av min egen förförståelse och hur jag svarar på mina frågeställningar hade kunnat sett annorlunda ut om någon annan genomfört studien. Jag är även medveten om att det resultat som jag presenterar kan bidra till en fortsatt reproduktion av olika framställningar eller beskrivningar som målas upp av olika personer som uttalar sig under coronapandemin. Däremot är detta långt ifrån det som är mitt syfte med uppsatsen utan jag önskar att belysa samt uppmuntra till fler granskningar av hur olika personer som kommer till tals och beskrivs i media.

5.3

För att undersöka mina frågeställningar kommer jag använda mig av en kvalitativ textanalys med inspiration av intersektionalitetsteorin. Bergström & Boréus (2012) beskriver att kvalitativ textanalys är en metod där skriven eller verbal kommunikation analyseras i flera steg med fokus på att belysa likheter och olikheter i materialet. Tolkningsprocessen kan sedan resultera i ett eller flera teman. Bergström & Boréus (2012) beskriver att inriktningen är lämpligt för att finna mönster i flertalet texter, så som debattinlägg, annonser, nyhetsartiklar eller större intervjumaterial. Bryman (2011) menar dock att kvalitativ textanalys är en analysmetod vars tekniker inte har blivit beskrivna på ett tydligt sätt. Trots att många forskare uppger att de använder sig av metoden i sin analys kan man inte klart se att de verkligen gjort det, på grund av analysmetodens relativt otydliga tekniker (Ibid). För att min användning av kvalitativ textanalys ska bli överskådlig för den som läser studien, kommer jag att beskriva de steg som jag genomfört i min dataanalys (se figur 1).

Figur 1: Analysprocessens olika steg.

Jag har valt att analysera texterna i min textanalys manuellt. Bergström & Boréus (2012) menar att fördelen med manuella analyser i jämförelse med datorbaserade analyser är att betydligt mer

Analysmaterial (empiriskt urval)

Meningsbärande- enheter

•Identifieras

•Kodas

Tematisering

18 komplicerade tolkningar och bedömningar kan göras. När jag genomfört min kvalitativa textanalys har jag även eftersökt att applicera en så öppen analys som möjligt, där jag varken räknat eller bestämt något att leta efter i förhand och har således haft möjligheten att hitta mer svar på mina frågeställningar (Bryman, 2011).

Det första steget i analysprocessen var att skapa en förståelse och helhetsbild av det empiriska materialet. Detta gjordes genom att jag läste analysmaterialet upprepade gånger för att kunna lära känna materialet och få en bättre översikt om vad det handlade om (Braun & Clarke, 2006).

Nästa steg i bearbetningen utgick från att identifiera de meningsbärande enheterna i materialet.

Det vill säga olika delar av data som har ett särskilt innehåll, något som kan avskiljas genom sitt sammanhang (Bergström & Boréus, 2012). De meningsbärande enheterna kodades sedan, både utifrån ett fast kodschema samt tematiska koder som baserats utifrån materialet. Alla personer som ”talar” i nyhetsartiklarna har kodats in efter funktion (yrkesperson, expert, civilperson och talesperson) samt utifrån könstillhörighet, etnicitet, utbildningsnivå och ålderskategori. Dessa kategorier kan dock menas problematiska att dela in, då artiklarna sällan specificerar hur gammal en person är eller vilken etnicitet denne menar sig tillhöra (Roosvall

& Widestedt, 2015). Jag har därför tagit hjälp av Rättvisemedlingens (2018) definitioner och tillämpning av fasta koder. I denna studie utgår de fasta koderna från vad en mediekonsument kan uppfatta som sannolikt utifrån de pronomen, som används i texten, samt känd information om personen och dennes förnamn. Ytterligare förtydligande kring de fasta koderna finns i bilaga 1, där kodschemat samt alla förklarningar till de fasta koderna och dess urval står beskrivna.

Tabell 2: Exempel på kodprocess

Parallellt med genomläsningen och sökning efter de fasta koderna, strök jag även under i texterna och antecknade återkommande mönster som jag såg i texten. Dessa koder kallar jag för mina tematiska koder, vilka gjorde det lättare för mig kunna se olika mönster mellan olika kategorier och kunna tillämpa dem utifrån det intersektionella perspektivet. Genom att först

”klippa sönder” det empiriska materialet i kodningen och sedan lägga vid det intersektionella

Dataextrakt Fasta koder Tematiska koder

”[...] Behandlingen mot coronaviruset är för vissa inte mer komplicerad än vatten och vila, säger Björn Olsen, professor i infektionssjukdomar till SvD. En grundmetod är att, precis som vid en vanlig influensa, stötta kroppens naturliga försvar mot viruset så gott det går, enligt Björn Olsen, som jobbar på Uppsala universitet. Det receptet är inte svårare än vila, vatten och febernedsättande”

(Svenska Dagbladet, Ekblom, 2020-02-09).

Man, nordisk bakgrund, medelålders

Funktion: Expert, professor i infektionssjukdomar

Uttalande kring behandling av Covid- 19

Kompetens och auktoritet

19 perspektivet, beskriver Roosvall & Widestedt (2015) öppnar upp det för att belysa över- och underrepresentation i medierna samt maktförhållanden inom/mellan vissa grupper. Min kodningsprocess kan därför kallas både deduktiv och induktiv, då den i växelverkan med teori och empiri gör försök till att hitta mönster i materialet.

Därefter delades materialet in i tre temaområden, de kompetenta männen, de (o)ansvariga kvinnorna och de skyldiga unga utifrån studiens frågeställningar. Braun & Clarke (2006) menar att ett tema är något som forskaren upplever vara av vikt i empirin och står i relation till forskningsfrågorna. Det är alltså inte antalet av samma kod som gör ett visst tema utan snarare det som fångar någonting som anses relevant i ställning till forskningsfrågorna. De framhåller att forskaren i fråga spelar en aktiv roll för att definiera och identifiera vad ett tema är (Braun

& Clarke, 2016). David & Sutton (2016) ger rådet till ”nybörjarforskaren” att starta med en grov skiss av de eventuella teman som framgår i texten. Med hjälp av mitt kodschema och de tematiska koderna som jag fann i mitt material, följde jag detta råd och startade tematiseringen med att skapa grova skisser över teman. Braun & Clarke (2006) menar att man i denna fas söker efter bredare teman i sina koder. När jag gjorde de grova skisserna av teman så la jag koder som jag tyckte hörde samman i olika högar. Där såg jag att en del av koderna kunde kombineras till större teman. Själva tematiseringen var en process för mig som tog ett par veckor och som nu senare även bearbetats ännu en gång. Detta för att få fram själva essensen av de olika temana.

Braun & Clarke (2006) kallar denna process för att namnge och definiera teman. Min tematisering resulterade alltså i tre stycken teman, av varierande storlek. Dessa teman svarar på mina två frågeställningar, det vill säga vilka som tillskriv kompetens och auktoritet samt vilka som tillskrivs ansvar och skuld i nyhetsrapporteringen kring coronapandemin.

Jag vill även poängtera att de kopplingar som jag funnit i arbetet och som jag presenterar i denna uppsats är sammanhängande med min förförståelse av mitt forskningsområde samt styrda av mitt intresse och även mina frågeställningar. Jag är således medveten om att andra som kodar och tematiserar samma material hade kunnat få ett annorlunda resultat än det jag kommit fram till. David & Sutton (2016) menar att kodning och användningen av den, ger forskaren möjligheten att framhäva de återkommande styckena i texten som just denne finner intressant.

5.4

Ahrne & Svensson (2015) beskriver att forskning handlar om att läsaren ska tro på det hen läser i uppsatsen, boken eller artikeln - forskningen behöver alltså vara trovärdig. De menar att forskning bör bygga på undersökningar av världen, snarare än gissningar eller spekulationer.

Dock när man läser en uppsats eller artikel kan man emellertid inte veta om det skrivna är sant

20 i den meningen att forskaren faktiskt gjort det hen påstår. Ahrne & Svensson (2015) beskriver att om en forskare lyckas övertyga sin läsare om att resultatet är trovärdiga har man i någon mening lyckats med sitt projekt. Den kvalitativa samhällsvetenskapen behöver dock skapa trovärdighet på andra sätt än kvantitativ forskning. Ahrne & Svensson (2015) beskriver att en forskningstext transparens, det vill säga genomskinligheten, påverkar en studies trovärdighet.

De menar att en studie som vill erhålla hög trovärdighet och transparens behöver tydligt redogöra för forskningsprocessen för läsaren, så att hen kan ta del av hur författaren resonerat och tänkt kring sina metodval. Jag har med anledning av detta ämnat att så tydligt och ärligt jag förmått, beskriva de urvalsprocesser jag genomgått, både vad gäller insamlandet av min empiri och avgränsningar av detta men också de val som följde under min kodning och slutligen min tematisering. Med detta tillvägagångsätt, menar jag, att det går att tydligt spåra vilka val jag tagit för att komma fram till mina resultat och skulle därför kunna upprepas av en annan forskare.

Ahrne & Svensson (2015) beskriver att forskningens trovärdighet även hänger ihop med möjligheterna att generalisera resultatet, det vill säga att göra ett uttalade om en annan miljö eller större population än den som studerats. Inom kvalitativ forskning finns det dock inga på förhand uppställda tekniker för att generalisera stickprovet till populationen. Trots detta innebär det inte att generalisering är irrelevant för kvalitativa studier. Inom kvalitativ forskning görs inga sannolikhetskalkyler, utan olika generaliseringsanspråk kan göras med mer försiktiga bedömningar av forskningens överförbarhet. I denna studie har jag försökt att visa på generaliserbarheten av resultatet via jämförelser med tidigare forskning. Ahrne & Svensson (2015) menar att detta sätt att visa på liknande resultat inom samma område kan öka trovärdigheten till de egna resultaten. Dock menar de att generaliserbarhet i kvalitativ forskning bör göras med stor försiktighet och självkritik. Det finns inte givna skäl att en kvalitativ studies resultat går att finna i andra situationer eller andra platser utan detta måste diskuteras och argumenteras för. Med detta sagt, vill jag återigen belysa det faktum att jag är medveten om att en annan som tillämpar denna metod på samma ämne som jag gjort, kan komma fram till ett annat resultat än det jag kommit fram till. Bryman (2011) beskriver att forskare inte kan komma ifrån att de tolkar en text utifrån sig själva och att jag har, som jag nämnde i tidigare avsnitt, påverkats av min förförståelse i mitt arbete med denna uppsats.

21

6 R ESULTAT AV TEXTANALYS

Jag kommer i detta avsnitt presentera mitt resultat utifrån min textanalys. I min djupläsning och kodning av det empiriska materialet har jag funnit tre olika teman. Dessa berör de kompetenta männen, de (o)ansvariga kvinnorna och de skyldiga unga. Temana kommer delas upp som underkategorier för att ge läsaren en tydlig överblick och för att enklare kunna följa med i texten. Jag kommer att börja med att besvara min första frågeställning om vilka sociala kategorier som tillskrivs kompetens och auktoritet och sedan gå in på min andra frågeställning om vilka sociala kategorier som tillskrivs ansvar och skuld i nyhetsrapportering. Anledningen till detta upplägg är att på bästa sätt kunna redovisa resultatet på ett följsamt sätt samt för att kunna besvara syftet med denna uppsats, vilket är att undersöka vilka kategorier av personer som kommer till tals i nyhetsrapporteringen kring coronapandemin.

6.1

Artiklarna som beskriver olika sociala kategorier med kompetens och auktoritet är väldigt varierade. Vissa artiklar handlar om läkarstudenter som anmält sig frivilligt för att hjälpa till under pandemin och andra handlar om hur olika politiker beskriver samhällsberedskapen i olika län. Via min textanalys såg jag dock snabbt att vissa sociala kategorier förekom återkommande, nästan övervägande i materialet, när det kommer till vem som tillskrevs kompetens och auktoritet. Detta avsnitt utgår från temat de kompetenta männen.

6.1.1 De kompetenta männen

I nyhetsrapporteringen beskrivs männen främst som kompetenta och med auktoritet genom att de både agerar och kan påverka andra. De beskrivs ofta i situationer där de har en funktion att förklara ett fenomen inom coronapandemin eller genom olika hjälpinsatser där dessa kompetenta män varit bidragande. Ett exempel på detta är en artikel från Dagens Nyheter som skriver om en manlig professor och företagsledare som hjälpt till att få allmänna testningar på Island.

"Testa, testa, testa." Budskapet från Världshälsoorganisationen WHO:s generaldirektör Tedros Adhanom Ghebreyesus om hur covid19-pandemin bäst ska bekämpas har blivit som ett mantra, ständigt upprepat av många debattörer. Men Kári Stéfansson på Island såg i stället till att det blev gjort. - I den här situationen, när en epidemi härjar i landet, ser vi det som vår medborgerliga plikt att hjälpa till, säger han.

22

Kári Stéfansson har varit bland annat varit professor vid Harvarduniversitetet, och leder företaget Decode Genetics [...]. Nu har företaget gått över till att testa islänningar för det nya coronaviruset. - Vi har en klinik dit människor kommer för att delta i vår genetiska forskning. Men vi beslutade att det vore oansvarigt att fortsätta att kalla in folk eller ta blodprover under epidemin” (Dagens Nyheter, Gunther, 2020-03-29).

I utdraget beskrivs hur Kári har ställt om sin verksamhet för att kunna hjälpa till med testning under pandemin. Författaren till artikeln beskriver att han ”såg till att det blev gjort”, istället för att bara tala om problemet. Kári själv uttrycker även i artikeln att det är ”vår medborgliga plikt att hjälpa till”. Formuleringarna hänvisar alltså till att Kári i sin funktion som både expert och talesperson har gjort något för att hjälpa till men även uppmanar andra att göra det. Både författaren och Kári själv, tillskriver honom kompetensen och auktoriteten att påverka andra och andras handlingar. Flera artiklar beskriver liknande händelser, där män bestämt sig för att hjälpa till. Ett exempel är en artikel om läkarstudenten Vilhem och som anmält sig att arbeta inom Stockholms sjukvård under den rådande pandemin.

”En av de tusentals som anmält sig är Vilhelm, som går termin nio av elva på läkarprogrammet på Karolinska institutet. - Jag tror att jag nästan handlade på reflex.

Många är inställda från början att man måste hjälpa till, alla förväntar sig det av sig själva, säger han.

Själv har han följt det nya coronavirusets spridning noggrant. - Jag har varit ganska beredd på att det här kommer ske och talat med flera jag känner som arbetar inom vården om detta, säger han” (Dagens Nyheter, Dahl, 2020-03-28).

Artikeln beskriver att studenten Vilhem frivilligt anmält sig för att hjälpa till inom vården.

Vilhem beskriver att han ”nästan handlade på reflex”. Att han själv och många andra är inställda på att man behöver hjälpa till, att man förväntar sig det av sig själva. I och med Vilhems påbörjade läkarutbildning, tillskrivs han kompetens att kunna hjälpa till och uttala sig som yrkesperson i situationen. Artikeln förklarar även olika personlighetsdrag som en läkare förväntas ha och hur denne bör rycka in vid nödsituationer. Ett annat sätt att tillskriva män kompetens och auktoritet syns även tydligt när politiskt aktiva män uttalar sig om ”det nuvarande läget” i nyhetsrapporteringen.

”Region Västernorrlands högste politiker Glenn Nordlund (S) upplever att beredskapen är god inom länets sjukvård när det gäller att hantera coronakrisen. Glenn Nordlund har dagliga kontakter och avstämningar med regionledningen och regiondirektören för att följa de förberedelser som man vidtar på länets tre sjukhus med anledning av covid- 19. Västernorrland försöker bland annat dra lärdom av arbetet i andra regioner i landet,

23

som ligger före länet när det gäller smittspridningen. - Vi har haft lite mer tid på oss för att förbereda oss. Med de kontakter jag haft, där tar vi vara på den kompetens och vilja som finns hos våra medarbetare för att lösa det här, så känner jag väldigt goda förhoppningar att vi ska kunna möta det här på ett bra sätt, säger han” (Svenska Dagbladet, Öst, 2020-03-29).

Artikeln beskriver hur Glenn, en politiker i Västernorrland, ser på regionens förberedelser och förmåga inom sjukvården. Författaren till artikeln skriver utifrån politikers upplevelser, där han beskriver att han har ”väldigt goda förhoppningar för att vi ska kunna möta det här på ett bra sätt”. I sin funktion som talesperson för fenomenet, har han egentligen ingen roll som varken verksam inom frågorna eller deltar aktivt med sjukdomsbehandlingen. Däremot beskriver artikeln att Glenn har ”dagliga kontakter och avstämningar regionledningen”. Han tillskrivs ändå en hel artikel med uttalanden om beredskapen inom regionen, där författaren inte ställer sig kritiskt till hans kompetens eller auktoritet. Detta mönster återkommer även när olika män ska definiera sjukdomen och sprida kunskap om den till allmänheten.

”Istället för att skriva med versaler och utropstecken, jämför Peter Nolskog [smittskyddsläkare] coronaviruset med en mer bekant sjukdom. - Jag skulle vilja säga att man ska tänka ungefär som vi gör kring den klassiska, vanliga influensan. Varje år, när det är en snäll influensasäsong, ser vi ungefär 500 dödsfall. Ofta är det då gamla eller sjuka individer […]. Nu det senaste har många konstaterade fall varit ganska milda, med till exempel låg feber eller rethosta, och inte särskilt många i behov av intensivvård.

Efter några dagar eller någon vecka blir de flesta också bättre och tillfrisknar. Så sett är det en vanlig luftvägsinfektion, och för många inte mycket värre än en vanlig förkylning”

(Göteborgs-Posten, Persson, 2020-02-04).

Männen är alltså dem som tillskriv kompetens och auktoritet i materialet, samt innehar funktioner som både experter, talespersoner och yrkespersoner kring hur samhället bör tackla coronapandemin. De påvisar sina egna handlingar och prognoser samt beskriver åtgärder som de menar andra förväntas göra. Textanalysen synliggör även att det inom gruppen ”de kompetenta männen” finns ytterligare sociala kategorier än kön som utmärker sig. Genom hela materialet påvisas enbart två personer med utomnordisk-bakgrund i funktionen expert eller talesperson och dessa är kvinnor. Alltså är de kompetenta männen även män med nordisk bakgrund. I vissa artiklar uttalar sig de nordiska kompetenta männen till och med i situationer där personer med utomnordisk-bakgrund påverkas eller beskrivs.

Flera av de som dött till följd av det nya coronaviruset i Sverige uppges ha rötter i Somalia. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, har fått 75 miljoner kronor av regeringen för att säkerställa att informationen om coronaviruset är