pi ir i &

Litteratur

Du Rictz, G. E. 1948. Uppliindska myrar. Natur i Upp- land. Giitcborg.

Grill. C. 18s6. Catalogus Coleoptcrorum. Stockholm.

Helldn. W. 1925. Die norclcurt)paischcn Artcn dcr GaG tung Mycetoporus Mann. - ^Notul. ent. 5: 33-47.

Horion, A. 1967. Faunistik der mitteleuropiischen Ka- fer. Xl. Uberlingen-Bodensee.

Huggen, L. & Ulefors, S. O. 1971. Anteckningar om svcnska skalbaggar. - Ent. Tidskr.92: 5,l-65.

Klefbcck, E. 1949. NyforvArv f<ir Dalarnas coleopter- fauna. - Ent. Tidskr. 70: 82-89.

Klclbcck, E. & Sjobcrg, O.

Catalogus Insectorum Sueciac. XVI. Coleoptera. - Opusc. ent. Suppl.

Koponen, S. 1966. Il ^{rcferat frfin} fiircningsmdtc

2.11. 196-5.]

- ^{Annls ent. fenn. 32: 334.}

Linnman. N. 1965. Nigra skalbaggsfynd. - ^{Ent. Tidskr.}

86 24-2'l

Skalbaggsstudier pd en uppliindsk rnosse 143

Lohse, C. A. ^1964. Staphylinidac I. ^/n: Freude, H., Harde. K. W. & Lohse, G. A. (cds.). Dic Kiifcr Mit- teleuropas 4. Krefeld.

Lundberg, S. 1976. Bidrag till kannedom om svcnska skalbaggar. I6 (Coleoptera). - Ent. Tidskr. 97: l5-

20.

Palm, T.

Antcckningarom svenska skalbaggar. Il.

- Ent. Tidskr. 67: ll-20.

- ^1962. Anteckningar om svcnska skalbaggar. XV. -

Eni. Tidskr. 83: 178-184.

- ^1967. Anteckningar om svenska skalbaSSar. XVIII.

- Ent.'fidskr. ^8u:

l0-ll.l.

Sjdberg. O. 1950. Drei neue Kifer

dcr borealen Re- gion Schwedens. - Ent. Tidskr. 7l: 159-164.

Szujecki, A. 1963. Gabrius sphagnicola Sjcib.,

specics ncw to the fauna of Poland. * Polskie Pismo ent.

33(7): 173-178.

Recension

Skou, Peder 1984. Nortlens Mdlere. Htndbog over de danske og fennoskandiskc arter

^f ^Drepa- nidae og Geometridae (Lepidoptera). Danmarks

dyrcliv. Bind 2. Fauna boger & Apollo boger, Kobenhavn & Svendborg. 332 s., 358 fig., ²⁴ fiirgpl. Pris 433 Dkr.

TillgAngen ^pA bra bestimningslitteratur ar ofta cn forutsattning ftir samlarnas intresse ftir cn fjiirils- familj. Sedan ett antal ir ^har minga insamlade matarc bokstavligt talat fett "ligga pi hyllan" i ventan pe bcstiimningsmrijlighetcr. De som hann skaffa sig Skat Hoffmeyers "De _Danske Milere"

har emellertid delvis kunnat l6sa detta problem.

Di Hoffmeyers bok endast behandlar Danmarks mAtararter har dock nya bestamningsbcicker 0ver de nordsvenska arterna saknats sedan NordstrOms

"Svenska Fjiirilar". Nu har intligen cn fullviirdig uppf<iljare till detta standardverk givits ut.

"Nordens Milere" behandlar samtliga iFcn-

noskandicn uppgivna ³⁵⁹ artcr och dessa iir avhil- dade pi 24 fiirgplanscher med nirmare I ^(X)0 ex- emplar. Boken iir indelad ifOrord, inledning. be- skrivande textdel, fargplanscher, en utbrednings-

<!versikt i tabellform samt register.

I inlcdningcn diskutcras systcmatiken och fiir- klaringar gcs till artbcsk rivninga rna. Kanske f<ir- vinas nigon over att de sedan gammalt som "spin- nare" betraktade sikelvingarna och blekmask- spinnarna finns med. Att dessa bagge familjcr sys- tcmatiskt ster miitarna niira bcriirs dock rcdan i

"Svcnska Fjiirilar".

Dcn beskrivande textdelen behandlar alla i Fennoskandien patreffade mAtarfjirilar ^(inklusi- ve sikelvingar och blekmaskspinnarc). For varje art beskrivs utseendet, i fdrckommande fall pipe- kas anmirkningsviirda skillnader gentemot snarli- ka arter, ulbrcdning i viirlden, utbredning och f0- rckomst i rcspcktive Danmark, Norge, Sverige och Finland, artens biotop, flygtid samt nigot om dess biologi. De 358 figurerna omfattar svartvita toton av utvalda biotoper, larver, en preparerad imago. tecknade vingar och andra detaljer ^av spc- ciellt sverbestamda arter samt genitalicr.

Helhetsintrycket av bokcn ar myckct gott. Pc- der Skou har imitt tyckc lyckats mcd en hra och

liittfattlig bcskrivning ay varje art utan att sl6sa mcd utrymmcl. For de snarlika arterna gir han in pA vissa siirskiljande karaktirer och ien del fall finns tecknade vingar if<irstoring och genitalav- bildningar som komplement. For de svirrbestam-

da malmiitarna (Eupithecia, Gyntnoscelis och Chloroclystis) finns tecknade vingar av dc flcsta arterna och han- och hongcnitalicr iir avbildade for samtliga.

Dc1 iir vardcfullt att fA den totala utbredningen i viirlden for varje art. Utbredningen i de nordiska linderna dr noggrant redovisad och ger en god bild av hur vanliga arterna er inom olika omridcn.

FOr vissa ovanligare artcr gcs:ivcn cxaktare ut- bredningsuppgifter iin bara landskap.

Biotopbcskrivningarna iir overlag mycket bra

och triiffande. Den normala flygtiden anges hos

varje art och for alla fcirekommande generationcr.

141 Recension

Uppgifter onr artens biologi inskriinkcr sig till Jagtyckerinte informationcn om dctre Hydrio- larvtidens liingd och viirdviixter (viirdviixterna 2ir mcna-arterna (s. lt)5-lt)7) gcr tillriicklig viiglcd- angivna med vetenskapliga namn). Vi fir ocksi ^{ning for} att man nred siikerhet skall kunna siirskil- veta hur arten Overvintrar samt ndgot om hur den ja dem. Dessutom saknas flygtiden hos H. furcata.

fingas. Den sislnimnda informationen ir mycket ^{Den pi pl. l0} nr 5 angivna H. impluviata liknar

knapphindig och ide flesta fall konstateras att ar- ^mitt tycke mer en It. ruberata, medan fengstdatu- ton huvudsakligen tas pa ljus. For en del arter an- mct bAttrc stammer Overens med H. furcata!

gcs visscrligcn andra fingstsitt, men di de flesta Dc scdan gammalt som skilda arter betraktade av dagcns samlare ftirsummar minga ":iltlrc" mc- f.Ltpitheciu absinthian och E- gtosensiata (s. ₁₄₂₎ toder och nrest frirlitar sig pi sin kvicksilvcrlampa ^slis lite viil lattvindigt ihop tillcn art di ingen litte- blir av det skalct de flcsta fjiirilarna ljustdngadc. raturhdnvisning ges. Dctsamma gziller Ectropis bi-

T ^ex faslsfes att arter som .!'co,pala incanata och S. stortala och E. crepuscularia (s.236).

decorata mest tas pi ljus. Det Ar kanske riktigt, men jag anser att man skrammer upp itskilligt fler exemplar soliga dagar en de enstaka som kommer

till lampan pA natten. H2ir saknar jag Hoffmeyers mAnga pikanta samlartips.

Firgplanscherna haller hog klass och ger en myckcl bra bild av tlc olika arternas utseendc. Sa g()tt som alla avbilcladc cxcmplar iir vil rcprcscn- tativa for sin art. Mojligcn dr cn dcl malmdtarc svara att kiinna igen. Planschernas intcnsivt hli

bakgrund ger sirskilt de gula tliirilarna cn viil kraf- tig gulton. Ett forhillandevis hogt antal av de av- bildade exemplaren har stOrande fettskador pi

bakkropparna.

Utbredningstabellerna i slutet av boken ir av samma typ som de landskapsforteckningar som gi- vits ut hiir iSvcrigc. F0rutom vira nordiska liinder ges ocksii uppgifter om tlc angrrinsandc liindcrna samt de Brittiska riarna. Tabcllcrna Ar ctt myckct viirdefullt komplernent till utbredningsuppgifter- na itexten.

Sjiilvklart kan inte ett masterverk som detra

undgi vissa skonhetsfliickar. Skou framhiller i fdrordct att han onskar tips om eventuella felak- tighctcr sii att dcssa kan rittas till. Sivitt jag kan lredoma finns intc myckct alt kritiscra ibokcn.

men cn tlcl fcl och oklarhctcr vill jag dock ta upp hiir. Dct giillcr frimst cn del uppgiftcr bctriiffandc Gotland. Detta virt nrcst cxotiska landskap skil- jer sig sa pass mycket faunistiskt frdn dvriga Sveri- ge att felakliga uppgifter blir mer iogonfallande iin om det gallt nAgon annan landsinde. Tethea ocu- larrs (:. J8) och Lythriu ntrariu (s.60) angcs som allmenn'a pi,.rn. Iictta meslc vara feltry& da I

ocularis aldrig zir funncn hiir och 1-. rotoria intc kiind frin nagra moderna t-vnd. Betriiffande .fiona lincata (s.247) pipekas i texten att den saknas pi

Cotland medan den finns angiven fcir landskapet i ulbredningstabellen. vilket iir det riktiga forhel- landct.

Val optimistiskt tycker jag ocksi det ar an, sa- vitt jag forstir, utan genitalpreparering klassa det cnda i Finland funna exemplaret av slektet Seiido-

^rerfllr som S. plumaria ndt S. brunnearia finns i Estland och Ostsverige. NArmast t'drekomrner.S.

plunraria i Mellaneuropa. De pi pl. 23 avbildade exemplaren av S. plunaria faller dessutom vdl in

variationsbredden hos S. bnmnearia iSverige.

Pi pl. I kallas nr 24, som ir en Tetheella fluctr*

osa, felaktigt Tethea or och vicc vcrsa betriffande nr 26. Den pi pl. 9 nr l4 avbildadc Thera variata forestafler snarare en T'. ltritannica. Pi cftcrtol- jande plansch visas som nr 20 ett mycket blekt cx- emplar av llorisme aenulata. FjArilen kanske Ovcrcnsstammer med djur frin Mellaneuropa, mcn de

mplar jag sett frin Gotland iir choklad- lrruna som nykliickta.

Till sist nigra ord om ovriga illustrationer i bo- ken. I)c teckningar av vingar och genitalier som finns ir bra och nryckct viirdcfulla. Av lvcksamt viirde ir dlremot biotop- och larvhilderna. Dc flesta biotopbilderna ger viildigt lite information.

Med nigra fi undantag visas till synes ointressanta lokalcr. De metare som anges sisom typiska fOr tlcssa platscr iir dcssutom mest triviala arter. Na- gra f6 av dc svartvita larvfotografierna er intres- sanla. Mcrpartcn av dcssa avbildningar ir ^intelsli-

gande cller suddiga.

Peder Skou och hans medhjiilparc har gjort _ett fantastiskt bra arbete. "Nordens Milere" konrmer att innebira ett stort uppsving for intresset fdr ma- tarna i de nordiska ldnderna. Fdr oss svenskar har dct liingc saknats modern litteratur river de nord- skandinaviska matarartcrna. Dctta behov tillgo- doses nu pi ctt mycket bcromvirt siitt. Vi fir

ockse en mycket fin inblick i grannliindernas mii- tarfauna. Jag rekommenderar alla fjiirilsintresse- radc att kdpa "Nordens Milere"!

Hdkun Elmquist