Från idéer till handling – och de olika vägar ett förändringsarbete kan ta ...

FORSKNING OCH UTVECKLING INOM VÄLFÄRDSOMRÅDET • NR 2 – 2010

Från idéer till handling

– och de olika vägar ett

Ur innehållet:

Öppna jämförelser ...5

Dåliga tänder och sämre

livskvalitet – helt i onödan ...6

Från idéer till handling ...9

Vägen till arbete och sysselsättning .. 14

Ansvarig utgivare Elisabeth Hajtowitz, tel 031-335 51 88

elisabeth.hajtowitz@grkom.se

Layout Infogruppen GR, tony.dahl@grkom.se Text och bild Märit Malmberg Nord om inget annat anges

Nytt från

fou

i

väst

/

gr

2–2010

Erfarenheter av upp­ sökande arbete med vuxna och unga vuxna

En rapport baserad på fem forskningscirklar om upp­ sökande arbete

FoU­rapport 6:2010

Björn Andersson

Runtom i landet genom-fördes under 2007-2009 fem forskningscirklar med deltagare som arbetar med att söka upp vuxna och unga vuxna där det finns en social problematik kring missbruk, psykisk utsatthet, hemlöshet och prostitution. Den här rapporten bygger både på erfarenheterna från forskningscirklarna och på en genom gång av litteratur kring uppsökande socialt arbete, ett sätt att arbeta som har en lång historia men som ändå är sparsamt behandlat i metodlitteraturen. n

Vill du få

per e-post?

Meddela oss på fou@grkom.se så byter vi ut

din papperstidning mot en e-prenumeration.

Ungdomspolitik som regional angelägenhet Scenarier för bärande strukturer FoU­rapport 5:2010 Björn Trägårdh och Christian Jensen

I rapporten analyseras ett försök att etablera regional samverkan för verksamheter inriktade mot ungdomars fritid, en satsning som Ung-domsstyrelsen gjorde i sam-verkan med åtta ”pilotregio-ner” under perioden 2007-2009. För kommunerna skulle en mellankommunal samverkan kring ungdomar exempelvis kunna innebära att tillgängliga resurser ut-nyttjas mer effektivt och att mer kan satsas på att utveckla verksamheterna. n Rapport 5:2010 Björn Trägårdh Christian Jensen

Ungdomspolitik

som regional

angelägenhet

Scenarier för bärande strukturer Rapport 6:2010 Björn Andersson Erfarenheter av uppsökande arbete med vuxna och unga vuxna En rapport baserad på fem forskningscirklar om uppsökande arbete FoU i Väst/GR FoU Malmö FoU-Södertörn Göteborgs universitet Socialstyrelsen Stockholms stad UFFE, Utvecklings- och fältforskningsenheten, Umeå socialtjänst

3

2–2010 IN OR DN AN DE e lle r U TV ID GA ND

E Om delaktighetens villkor på fyra fri

tidsgårda r ISBN 91-89558 63-4

.anq

gYPW

.anq

gYPW

Om delaktighetens villkor på fyra fritidsgårdar

INORDNANDE eller UTVIDGANDE

På fritidsgården Eken sprudlar det av ungdomligt liv och engagemang! Arrangemangen avlöser varandra och ungdomarna konstaterar att det är på dem det hänger om det skall bli något. ”För det är ju vi som lägger upp all-ting, vad som ska hända, vad som ska finnas och sånt.(…) Hon [fritidsleda-ren] kan ju tycka och tänka, men det är inte hon som bestämmer.” På Tallgården har man svårt att få igång aktiviteter, förslagen från ungdo-marna är få och oftast är det personalen som själva driver verksamheten. ”Jag försöker fråga varje vecka inför fredagskvällen vad vi ska göra och jag tycker att det är jättesvårt att få dem att komma med några förslag. (…) Så blir det kanske till slut att man bestämmer sig för att baka kanelbullar i alla fall och då är det ju alltid några som vill vara med…” Tallgården och Eken har samma mål och ungefär lika stora resurser. Ändå skiljer de sig åt på nästan alla väsentliga punkter. På Eken är ungdomarna aktiva producenter av sin egen fritid, på Tallgården är de i bästa fall konsu-menter av det som serveras. Varför är det så och hur gör man för att skapa en verksamhet där ungdomar är delaktiga? Man skulle kunna tro att delaktighet föds ur gårdsråd och andra former för ungdomsinflytande och att det är detta som krävs om man vill få en levande fritidsgård. Men svaret är ett annat. I denna rapport visas att det är persona-lens sätt att se på ungdomar, utveckling och sin egen roll som vuxna som mer än något annat styr verksamheten och ungdomars möjligheter till verklig delaktighet.

I INORDNANDE eller UTVIDGANDEfår läsaren insikt i hur man ”tänker delaktighet” och tips på hur man kan förändra sina egna tankemönster. Denna rapport har tagits fram med stöd av Europeiska socialfonden och Ung-domsstyrelsen. Författarna svarar ensamma för innehållet.

Fler rapporter finns på

www.grkom.se/fouivast

Vem ska värna tillgängligheten?

Lisbeth Lindahl, Maria Martini och Inga Malmqvist

Denna studie har ställt frågan om vad som skapar hinder för och möjligheter att förbättra tillgängligheten i äldres boende-miljö i tre områden i Göteborg. Studien visar att motiven för att skapa tillgänglighet saknas och att frågan förknippas med svårigheter av olika slag. Det finns helt enkelt ett glapp mellan de som har i uppgift att verka för tillgänglighet och de som har möjlighet att förbättra den.

Rapporten ges ut av Hjälpmedelsinstitutet (HI) och kan be-ställas eller laddas ner från www.hi.se. n

INORDNANDE eller UTVIDGANDE

Om delaktighetens villkor på fyra fritidsgårdar

Jenny Andersson, Helena Lindberg, Jonas Agdur och Torbjörn Forkby

En rapport om vad som styr ungdomars upplevelse av delaktighet på fritidsgårdar.

Rapporten ges ut av Kvalitet och Kompetens i Samverkan (KEKS), ett nätverk för de som driver öppen ungdomsverksamhet. Beställ rapporten från www.keks.nu. n

Dialogen går vidare

Utvärdering av samhälls information till nyanlända

Eva Sennemark och Anette Moberg

fou i väst/gr utvärderade Enheten för samhällsinformation i Göteborgs Stad när den var alldeles nystartad. Syftet med den här uppföljande utvärderingen var främst att följa upp den första utvärderingen och generera nya förslag på förbättringar av verksamheten. Resultatet visar att verk-samheten har stabiliserat sig sedan den förra utvärderingen och fungerar väl. n

1 Dialogen går vidare Maj 2010 Eva Sennemark Anette Moberg Utvärdering av samhälls-information till nyanlända

Box 510, 162 15 Vällingby Tfn 08-620 17 00 Fax 08-739 21 52 Texttfn 08-759 66 30 E-post registrator@hi.se Webbplats www.hi.se Hjälpmedelsinstitutet är ett nationellt kunskapscentrum inom området hjälpmedel och tillgänglighet för människor med funktionsnedsättning.

Hjälpmedelsinstitutet arbetar för full delaktighet och jämlikhet genom att medverka till bra och säkra hjälpmedel, en effektiv hjälpmedelsverksamhet och ett tillgängligt samhälle.

Hjälpmedelsinstitutets verksamhet omfattar:

• provning och stöd vid upphandling av hjälpmedel • forskning och utveckling • utredningsverksamhet • utbildning och kompetensutveckling • internationell verksamhet • information och kommunikation

Hjälpmedelsinstitutets huvudmän är staten och Sveriges Kommuner och Landsting.

Vem ska värna tillgängligheten?

De flesta äldre vill bo kvar hemma och leva ett aktivt och självständigt liv så länge som möjligt. Ett problem är att många äldre bor i bostäder som är otillgängliga. Det kan handla om nivåskillnader som gör det svårt att komma in i och ut ur trapphus och badrum som inte är anpassade för äldres specifika funktionsnedsättningar. Men vem ska driva frågan om åtgärder som förbättrar och vems är ansvaret? Denna studie har ställt frågan om vad som skapar hinder för – och möjligheter att – förbättra tillgängligheten i äldres boendemiljö i tre områden i Göteborg. Studien visar att motiven för att skapa tillgänglighet saknas och att frågan förknippas med svårigheter av olika slag. Det finns helt enkelt ett glapp mellan dem som har i uppgift att verka för tillgänglig-het och dem som har möjligtillgänglig-het att förbättra den.

www.teknikforaldre.se

Artikelnummer 10357

UtgångspUnkten för seminariet var Sam-verkansteamet och Vändzonen i Partille kommun.

Samverkansteamets arbete går ut på att skapa förut-sättningar för barn och ungdomar med psyko sociala svårigheter eller inlärningsmässiga problem att gå kvar i sin hemskola. Eleverna och deras familjer ska nås genom tidiga insatser innan problemen vuxit sig för stora. I Samverkansteamet arbetar socionomer och specialpedagoger.

Som ett alternativ till hemskolan finns Vändzonen, en verksamhet som ska kombinera skola, praktik och psykosocialt förändringsarbete. Där kan elever mellan 14 och 19 år vistas under en tidsbegränsad period men tanken är att de därefter återvänder till sin hemskola.

– Samverkansteamet och Vändzonen är ett uttryck för en kommuns ambition att inta ett inkluderande perspektiv med allt vad det innebär i form av sam-verkan och gemensam värdegrund, konstaterade Marianne Lundgren vid fou i väst/gr.

Hon har utvärderat de båda verksamheterna och undersökt hur de uppfattas av rektorer, lärare, elev-hälsoteam, socialtjänst, barn- och ungdomspsykiatri, kultur- och fritidsförvaltning, föräldrar och elever. Hon har tagit del av både solskenshistorier och insat-ser som inte motsvarat förväntningarna.

– När det fungerar bra beskriver föräldrarna hur Vändzonen och Samverkansteamet i en kaotisk

situa-tion bidrar till att skapa tillit, struktur, delaktighet och att negativa mönster bryts, sa Marianne.

I de här fallen uppfattas arbetssättet som öppet, uppsökande och flexibelt av såväl professionella som föräldrar. Samverkansteamet och Vändzonen kan inta ett utifrånperspektiv och betraktas därför som neutra-la och fungerar som en brygga melneutra-lan skoneutra-lan, hemmet och andra verksamheter.

Men utvärderingen pekar också på behov av för-bättringar, bland annat när det gäller hur man infor-merar och på så sätt skapar kunskap om Samver-kansteamet och Vändzonen. Även gränsdragning och tydlighet gentemot näraliggande verksamheter, tids-aspekten när skolorna bör ta kontakt och hur över-gången tillbaka till hemskolan ser ut är områden som skulle behöva utvecklas.

Seminariedeltagarna hade många frågor till de båda verksamheterna. De ville bland annat veta hur länge en insats av Samverkansteamet och Vändzonen varar i genomsnitt och hur kontakten med hemskolan ser ut under tiden, hur många elever det rör sig om och hur kontakten initieras, hur sekretessfrågan hanteras och varför Samverkansteamet behövs när det finns elevhälsoteam.

Den som vill veta mer om Samverkansteamet och Vändzonen kan beställa eller ladda ner utvärderings-rapporten från www.grkom.se/fouivast. n

Inkludera(n)de insatser inom skolan var ämnet för ett fullsatt

FoU-seminari-um i Partille kommunalhus i mitten på oktober. Tre kommuner bestämde sig

på stående fot för att bilda ett nätverk där de vill fortsätta utbyta erfarenheter.

Intensivt intresse för inkludering

Samverkansteamet i Partille berättade om hur de jobbar.

5

2–2010 sedan en tid tillbaka studerar Lena på uppdrag av fou i väst/gr öppna jämförelser inom socialtjänsten och hälso- och sjukvården. Hon har ställt sig frågor som; Vad innebär öppna jämförelser? Vad är det som ska åstadkommas och varför? Vad mäter man och inte?

– Det har varit ett sätt att försöka förstå. Det här innebär en stor förändring av hur man styr offentlig verksamhet och öppna jämförelser är navet. Istället för tvingande lagstiftning styr staten med hjälp av natio-nella riktlinjer, rekommendationer om evidensbaserad praktik, riktade statsbidrag och så vidare, säger Lena.

Intresset för hennes arbete är stort i kommunerna i Göteborgsregionen och för närvarande genomför hon och Maria Ottosson vid fou i väst/gr intervjuer i ett antal kommuner.

– Det vi jobbar med nu är att studera hur indikato-rerna används inom äldreomsorgen. Vad har de öppna jämförelserna haft för betydelse? Hur används mått-ten? Vem rapporterar och hur går det till? säger Lena. De intervjuer som genomförts hittills tyder på att de öppna jämförelserna får betydelse i verksamhe-terna.

– Kommunerna ägnar tid åt detta och vi har sett hur resultaten påverkar hur man organiserar sin verk-samhet. Vi har också exempel på att de öppna jämfö-relserna gör att man slutar med egna brukarunder-sökningar, säger Lena.

Samtidigt visar intervjuerna att man kan ifrågasätta både mått och resultat, vad man mäter och hur. Och

Öppna jämförelser:

Förstå, var kritisk och dra nytta

– De intervjuer vi gjort hittills visar att de öppna

jämförelserna har stor betydelse i kommunerna.

Vi har sett exempel på hur man känt sig tvungen

att satsa på ett visst område, bara för att

indika-torn inte skulle lysa rött, säger Lena Lindgren vid

Förvaltningshögskolan, Göteborgs universitet.

resultaten leder vidare till nya frågor: Om man vill för-bättra sina resultat, hur gör man då? Vad kan man lära sig av de öppna jämförelserna? Hur hänger måtten ihop? Att fånga upp de här frågorna är ett viktigt syfte med Lenas arbete:

– fou i väst/gr vill främja ett kritiskt och kunnigt förhållningssätt och utgöra ett stöd för kommunerna i arbetet med de öppna jämförelserna, säger hon.

När Lena beskriver systemet med öppna jämförel-ser kan hon emellanåt låta oerhört kritisk. Och hon vet att det finns mycket skepsis också bland berörda verksamheter.

– Man kan vara kritisk men man ska inte stoppa hu-vudet i sanden. Istället är det viktigt att förstå. Det gäl-ler att använda öppna jämförelser på ett vettigt sätt. Då kan man exempelvis avvisa ett mått som man vet inte håller. Men samtidigt är det viktigt att använda sådant som är rimligt och relevant, för det finns där också. n

detta är öppna jämförelser

Syftet med öppna jämförelser är att stimulera landsting, kommuner och regioner att analysera sin verksamhet, lära av varandra, förbättra kvaliteten och effektivisera verksamheten. Det är samtidigt ett sätt att öka medborgarnas insyn och förse dem med ett underlag för att kunna välja och ställa krav. Några exempel på vad man mäter inom äldreomsorg respektive hälso- och sjukvård är personalkontinuitet i hemtjänsten, oplanerade inläggningar på sjukhus samt dödlighet

vid stroke och vid hjärtinfarkt.

När Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) publicerar de öppna jämförelserna rangordnas varje kommun och landsting i förhållande till varandra och detta åskådliggörs i tabeller färgade med grönt, gult och rött.

Öppna jämförelser görs idag inom hälso- och sjukvård, vård och omsorg om äldre, grundskola, gymnasieskola, trygghet och säkerhet samt folkhälsa.

Källa: SKL och Socialstyrelsen

Lena Lindgren studerar på uppdrag av

fouiväst/gr öppna jämförelser inom

socialtjänsten och hälso- och sjukvården.

Bild: T

on

Lena tronje Hansson är övertandläkare och sjukhus-tandläkare vid Odontologiska kliniken, Sahlgrenska Universi-tetssjukhuset i Göteborg. Under många år har hon behandlat patienter på särskilda boenden runtom i Göteborg.

– Där har jag kunnat se i munnen på de nyinflyttade hur det har fallerat både med munvård i hemmet och med tandvårds-kontakten allteftersom hälsan försämrats, säger Lena.

Hon anser att många som flyttar till särskilt boende idag har dåliga tänder – helt i onödan.

– Det går att se att många av de äldre tidigare har satsat på att hålla sina tänder i ordning. De har till exempel kostat på sig dyra kronor och bryggor. Men när hälsan försämrats, så har tänderna inte prioriterats. Det är så tragiskt att se, säger Lena.

Ofta har det enligt Lena gått så långt att tänderna inte går att rädda och då är en tandprotes enda lösningen, något som kan vara svårt att hantera för en äldre dement person. De som däremot har en god tandhälsa när de kommer till ett särskilt boende, brukar kunna vidmakthålla den genom att de får hjälp med daglig munvård, tandläkarbesök och fasta måltidsrutiner.

Lena anser att det finns flera skäl till varför det är viktigt att äldre har bra tänder.

– Det är både en fråga om tuggfunktion och estetik. Mycket av livskvaliteten när man är äldre har med kost att göra, det kan vara dagens händelse. Och så får man inte glömma den sociala aspekten, som att kunna delta i släktmiddagar utan att du ska behöva känna att barnbarnet skäms för dig.

Sedan i våras genomför Lena en FoU-studie för att ta reda på om sköra äldre förlorar sin tandläkarkontakt och i så fall varför samt vad det får för konsekvenser. Det har inte tidigare gjorts någon studie kring detta, men tandvårdspersonal som arbetar med äldre vittnar ofta om den här problematiken. Projektet är ett samarbete mellan fou i väst/gr och Centrum för äldre-tandvård vid Folkäldre-tandvården i Västra Götalandsregionen.

I projektet intervjuar Lena äldre som nyligen flyttat till sär-skilt boende och ibland även deras anhöriga. Hon granskar också tandvårdsjournaler och kartlägger hur mycket omsorg de äldre fått så länge de bodde hemma.

Det är ännu för tidigt att dra några slutsatser av projektet, men Lena betonar hur viktigt det är att de äldre får stöd och hjälp med att sköta sina tänder när hälsan börjar svikta, något som kan vara en utmaning för hemtjänst och anhöriga.

– De äldre säger att de klarat och klarar att sköta sina tänder själva, men man ska komma ihåg att många äldre dementa sak-nar sjukdomsinsikt. Därför blir det ett problem att omvårdna-den idag är så inriktad på det man själv säger att man vill ha hjälp med, säger Lena. n

Dåliga tänder och sämre

livskvalitet – helt i onödan

Många äldre har idag bra tänder. Men under perioden innan de

flyttar till särskilt boende händer det något.

7

2–2010 i december förra året slöt regeringen och Sveri-ges Kommuner och Landsting (SKL) en överenskom-melse om ett treårigt utvecklingsarbete, Program för en god äldreomsorg. Syftet är att stimulera till utvecklings-arbete när det gäller äldre och särskilt äldre med stora behov.

Program för en god äldreomsorg är en pilotsatsning som utgör en del av regeringens och SKL:s arbete med en nationell plattform för evidensbaserad kunskapsut-veckling inom socialtjänsten. Detta arbete bygger i sin tur på tanken att ett väl fungerande välfärdssamhälle kräver att ny kunskap ständigt omsätts till praktik.

Tidigare har statligt stöd för att utveckla kunskapen inom socialtjänsten ofta varit projektbaserat, kortsik-tigt och skett utan tydlig samordning mellan forskning, praktik, utbildning och genomförande. Målet med detta plattformsarbete är att åstadkomma en långsik-tigt hållbar utveckling för att brukarna ska få ta del av insatser som bygger på bästa tillgängliga kunskap.

Huvudsakligen handlar det om utvecklingsinsatser inom kommunernas ansvarsområden. Men

ambitio-Långsiktigt stöd till god äldreomsorg

nen är att kommuner och landsting gemensamt ska utveckla samverkan rörande exempelvis kvalitetsre-gister och multisjuka äldre.

Västra Götalands län får under det första året 9,6 miljoner kronor, varav 3,4 miljoner kronor går till Göteborgsregionen.

Göteborgsregionens kommunalförbund (GR) och

fou i väst/gr för en dialog med medlemskommu-nerna om hur medlen ska användas. Bland annat diskuteras behovet av att utveckla samverkan mellan sjukhus, primärvård och den vård som kommunerna bedriver. Man vill också genomföra olika aktiviteter som stöd i införandet av de nationella riktlinjerna för vård och omsorg vid demenssjukdom. Dessutom planeras för FoU-arbeten som rör samordnad vård- och omsorgsplanering speciellt med inriktning mot sköra äldre, äldres mun- och tandhälsa, boende och tillgänglighet, brukarrevision, lagen om valfrihet, sys-tematisk uppföljning och utvärdering samt använd-ning av informations- och kunskapsunderlag i verk-samhetsutveckling. n

Hon var sjUksköterskan som skulle bli barn-morska. Men så tvärvände hon och började på eko-nomprogrammet på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet, där hon fascinerades av organisationsteori och ledarskapsfrågor. Och Rebecka lockades att börja forska. Genom Företagsekonomiska institutionen kom hon i kontakt med fou i väst/gr och det

led-de till ett antal FoU-studier om bland annat bostadsanpassningar och rehabilitering.

Tidigare i höst la Rebecka fram sin av-handling. Hon har skuggat och intervjuat tio avdelningsföreståndare och verksamhetsche-fer inom olika delar av hälso- och sjukvården i Västra Götalandsregionen.

– Det finns mycket forskning om vad chefer borde göra. Men oavsett vad man an-ser i den frågan måste man först ta reda på

förutsättningarna för deras arbete, vad de faktiskt gör idag, säger Rebecka.

Hennes avhandling visar att chefernas vardag består av planerade och oplanerade möten, kommunikation och skrivbordsarbete. De hinner avverka många olika aktiviteter under en och samma dag.

– Tidigare studier har påvisat att chefers vardag hack-as sönder i många korta aktiviteter och till viss del visar

min studie det också, men det finns även tid till exem-pelvis längre planerade möten, säger Rebecka.

Något som cheferna inte verkar använda tiden till, är att träffa den egna chefen på tu man hand.

– De jobbar mycket i team och det är i ledningsgrup-pen som de träffar sin chef, säger Rebecka.

Parallellt med en delvis fragmenterad var-dag fann Rebecka hos de chefer hon skug-gade en berättelse om fragmentering som hon intresserade sig speciellt för. Det är en berättelse som cheferna ibland återkommer till för att utöva sitt ledarskap, inte minst vid behov av prioriteringar.

– Berättelsen om upplevd fragmentering får ofta utgöra grund för en diskussion om vad som är viktigt. Berättelsen återkommer på olika sätt, när professioner ställs mot chefer eller chefer säger ifrån uppåt i organisationen. Ett typ-exempel är att de säger att de inte vill ägna mer tid åt att föra statistik, de vill ägna sig åt patientarbete istället. Den ena aktiviteten konkurrerar med den andra, säger Rebecka.

Avhandlingens titel är Fragmentation and Power in Ma-nagerial Work in Health Care. A Study of First and Second Line Managers. n

Hur ser chefernas vardag ut?

En mellanchef inom vården har uppemot 111 aktiviteter att klara av under en arbetsdag.

Om detta handlar Rebecka Armans doktorsavhandling.

Bild: Model House

Några medlemmar i Forsknings-nätverket barns välbefinnande och familjers villkor vid Göteborgs

universitet och fouiväst/gr diskuterar vårens konferens.

Under rUbriken Barn av vår tid kommer pågåen-de barn- och familjeforskning vid Göteborgs univer-sitet och fou i väst/gr att speglas. Föreläsarna forskar inom skilda områden som pedagogik, socialt arbete, medicin, vårdvetenskap, sociologi och psykologi.

Konferensen vänder sig till förtroendevalda, chefer och medarbetare i kommunerna i Västra Götalands län och hälso- och sjukvården i Västra Götalandsre-gionen.

Bakom arrangemanget står Forskningsnätverket barns välbefinnande och familjers villkor vid Göteborgs

uni-Barn av vår tid

versitet och fou i väst/gr samt Länsstyrelsen i Västra Götalands län.

fou i väst/gr tog för något år sedan initiativ till att bilda det här forskningsnätverket utifrån tanken att barns välbefinnande är en fråga som angår skolan, socialtjänsten, hälso- och sjukvården, universitetet, länsstyrelsen och en mängd andra organisationer lika mycket – på olika sätt.

Syftet med nätverket är att stärka kommunernas och regionens arbete kring barn och unga genom att sprida kunskaper samt öka kontakterna och möjlig-heterna att berika varandra över organisationsgrän-serna. I somras exempelvis bjöd nätverket in Danuta Biterman från Socialstyrelsen. Hon är projektledare för Social rapport 2010, en 300 sidor tjock publika-tion som ger en översikt över sociala problem i Sve-rige, varför de uppstår och hur de förändras över tid. Rapporten belyser frågor som migration, anknytning till arbetsmarknaden, fattigdom, sociala konsekvenser av sjukdom, boendesegregation, skolans betydelse med mera – ämnen som på ett eller annat sätt berör barns välbefinnande och familjers vill-kor. Bland mycket annat pekar man i Social Rapport exempelvis på skolans betydelse för barns utveckling. Låga eller ofullständiga betyg från årskurs 9 ökar risken för framtida låg utbild-ningsnivå och psykosociala problem, oavsett socioekonomisk bakgrund. n

Barnen står i centrum den 17 mars 2011.

Då arrangeras en stor konferens på Draken,

Folkets hus i Göteborg, som handlar om

aktuell barn- och familjeforskning.

Läs mer:

Social rapport: www.socialstyrelsen.se

Danutas bildspel från besöket i Göteborg i somras: www.grkom.se/fouivast

Mer information om konferensen den 17 mars 2011 kommer inom kort på www.grkom.se/fouivast.

Konferensen kommer att följas upp med en publikation som lyfter fram en del av den aktuella barn- och familje-forskningen vid Göteborgs universitet och fouiväst/gr.

9

2–2010

Från idéer

till handling

Ett förändringsarbete blir inte alltid som man tänkt

sig, den erfarenheten har många. Men varför är det så?

Så långt utveckling och förändringsarbete i teorin. På de följande sidorna kan du

läsa om två konkreta exempel där

foui väst

/

gr

medverkar vid landsomfattande

förändringsarbeten. Det handlar om implementering av nationella riktlinjer

dels inom demens- och dels inom missbruks- och beroendeområdet.

carina Löfström är organisationsforskare vid fou i väst/gr. För att försöka förstå vad det är som kan krångla till det i ett förändringsarbete tar hon sin utgångspunkt i vad hon kallar de tre förhärskande perspektiven i västerländsk förändringslitteratur.

– Det helt dominerande perspektivet på föränd-ringsarbete brukar kallas för ”planerad förändring”. Problemet är att det är ett synsätt som bygger upp förväntningar som sällan går att infria, säger Carina.

Den bärande tanken med det perspektivet är att man genom att arbeta rationellt kan uppnå föränd-ring enligt bestämda förväntningar och uppsatta mål. Eventuella störningar som uppstår på vägen ska pareras så att de inte påverkar

det slutliga resultatet.

– Men det händer alltid saker på vägen, förutsättningarna va-rierar och ju längre idéer färdas, desto större förvanskning sker.

Det finns en lokal praktik som översätter och om-tolkar för att det ska passa deras verklighet och där-för håller inte teorier om planerad där-förändring, säger Carina.

Med ett annat perspektiv brukar man istället tala om att organisationer förändras i takt med eller som en respons på tryck från omgivningen. En organisation betraktas som en del av ett levande system där driv-krafter som exempelvis ny teknik mer eller mindre tvingar organisationen att förändras i en viss riktning. I vilken utsträckning ett förändringsinitiativ slår igenom beror enligt en variant av detta synsätt också på hur väl den nya idén som ska införas stämmer över-ens med befintliga normer och värderingar inom organisationen.

– Om förväntningarna från omgivningen inte stämmer överens med organisationens ”inre liv” är det lätt hänt att förändringsprojektet placeras i paral-lellprocesser som inte införlivas med organisationen i övrigt. Klassiska exempel på detta är införandet av nya kvalitetssystem eller handlingsplaner för jämställdhet, säger Carina.

Det tredje och sista perspektivet för att förstå och förklara förändringar tar sikte på att

utvecklingsini-tiativ snarare leder till oväntade konsekvenser än pla-nerade resultat. Orsaken är att människor och organi-sationer inte har möjlighet att välja rationellt mellan alla till buds stående alternativ och en blandning av planer, anpassning till omgivningen och slump leder till oväntade konsekvenser.

– Men om man är medveten om att det händer saker på vägen så kan man bygga in det i processen genom att se till att det finns resurser och stödstruktu-rer. I det perspektivet går det till exempel att se FoU-enheter som ett stöd för den lokala praktiken, när det finns behov av att fundera över vad nya riktlinjer el-ler reformer betyder och hur de kan översättas till

den egna verkligheten, säger Carina.

De oväntade resultaten för-klaras ibland med hjälp av de tre begreppen kunna, vilja och förstå. Denna begreppstrio är särskilt vanlig i forskning om implementering av nya metoder, reformer eller liknande. En förutsättning för lyckad implementering anses vara att man har rätt förutsättningar för att kunna genomföra förändring-en, att man måste vilja göra det och också förstå den nya metoden eller reformen.

En naturlig följd av ett synsätt där förändrings-arbete anses leda till oväntade konsekvenser är att man kan behöva leta länge och väl för att upptäcka eventuella effekter.

– För att ta reda på resultatet av något är vi idag vana att mäta. Genom mätning får man reda på något om just det man mäter, men det man inte mäter syns inte! Därför kan det vara svårt och ta väldigt lång tid att få en bild av det fullständiga resultatet av en förändring, säger Carina. n

Lästips

Carina Löfströms resonemang om förändringsarbete går att applicera på många olika ämnesområden. Hon utvecklar sina tankar i Ungdomsstyrelsens nya bok Från snack till

verkstad – Förebyggande utvecklingsarbete med ungdomar.

Läs mer om den boken på sidan 21 i detta nummer av

fourum.

”Men det händer alltid

saker på vägen”

måLet med riktLinjerna är att missbruks- och beroendevården ska bli mer enhetlig, tillgänglig, resurseffektiv och utmärkas av god kvalitet. Alla bru-kare ska få bästa möjliga vård. Riktlinjerna som gavs ut av Socialstyrelsen 2007 riktar sig till både hälso- och sjukvård och socialtjänst.

För att implementera riktlinjerna pågår arbete på nationell, regional och lokal nivå. Sveriges Kommu-ner och Landsting (SKL) bedriver utvecklingsarbetet Kunskap till praktik, där den bärande idén är att

kom-Nationella riktlinjer för

missbruks- och beroendevården:

Tillsammans för en

evidensbaserad praktik

För åtta år sedan lämnade Kent Wetterskog vad han själv kallar ett kriminellt

missbrukarliv bakom sig. Nu är han en av de som arbetar för att de nationella

rikt-linjerna för missbruks- och beroendevården ska få genomslag i praktiken.

– Det finns stora murar mellan brukare och myndigheter som vi måste få bort, säger han.

muner, landsting och regioner ska ta ett gemensamt ansvar för att riktlinjerna och annan aktuell kunskap införs och tillämpas.

SKL stödjer även det arbete som sker regionalt, bland annat i Västra Götaland. Här samverkar Västra Götalandsregionen, Västkom (de fyra kommunal-förbunden i Västra Götaland) och Kriminalvården i projektet RIS (Riktlinjer I Samverkan i Västra Göta-land). En viktig samverkansaktör är Länsstyrelsen i Västra Götalands län.

Syftet med fortbildningsdagarna i Skövde var att bidra till att olika yrkesgrupper utgår ifrån en gemensam plattform vid utveckling av missbruks- och beroendevården.

11

2–2010 RIS består av styr- och projektgrupper, delregio-nala arbetsgrupper, processledare, kompetensstödjare, tio utvecklingskommuner med mera. Utbildare har utbildats i olika metoder, kompetensstödjare har ut-bildats och getts möjlighet att samverka, en chefsdag har arrangerats och delregionala kunskapskonferenser som behandlar riktlinjerna har ägt rum.

fou i väst/gr medverkar i RIS på olika vis, under hösten exempelvis i samband med en nationell bas-kurs som anordnas i omgångar på olika håll i länet. Syftet med den fyra dagar långa fortbildningen är att ge en samlad, aktuell och gemensam kunskapsbas till olika aktörer och därigenom bidra till att riktlinjerna får genomslag i praktiken. När kursen hölls i Skövde tidigare i höst föreläste Elisabeth Beijer från fou i väst/gr på temat ”att arbeta evidensbaserat”.

– ”Evidens” är en färskvara och vår skyldighet är att hålla oss uppdaterade. Man kan tänka att det är stora

forskningsstudier som är helt i fokus men det är flera kunskapskällor som måste beaktas, sa hon.

Med evidensbaserad kunskap och praktik avses en sammanvägning av bästa tillgängliga vetenskapliga kunskap, professionell erfarenhet och yrkeskunskap samt brukarnas kunskap, erfarenheter och önske-mål. Brukarperspektivet utgör följaktligen en omist-lig del av den evidensbaserade praktiken. På kursen i Skövde medverkade därför också Kent Wetterskog från Brukar rådet för missbruks- och beroendevården i Västra Götaland. Brukarrådet verkar för att utveckla metoder för brukar-, anhörig- och patientinflytande. Kent Wetterskog samtalade med Elisabeth Beijer om stötestenar på vägen mot ökat brukarinflytande, men betonade hur viktigt det är att brukares erfaren-heter och önskemål tas tillvara.

– Glöm inte att ta hjälp av brukarna. Se oss som en resurs och inte som ett hot, sa Kent Wetterskog. n

– Glöm inte att ta hjälp av brukarna. Se oss som en resurs och inte som ett hot, sa Kent Wetterskog när han föreläste tillsammans med Elisabeth Beijer.

vill du veta mer?

Nationella riktlinjer för missbruks- och beroendevården: www.socialstyrelsen.se/nationellariktlinjerformissbruks-ochberoendevard Kunskap till praktik: www.skl.se/kunskaptillpraktik

Riktlinjer I Samverkan i Västra Götaland: www.riktlinjerivast.se

Nationella riktlinjer för

vård och omsorg vid demenssjukdom:

Bra verktyg underlättar

Runt om i GR-kommunerna pågår arbetet

med att omsätta riktlinjerna i den egna

verksamheten.

riktLinjerna, som kom våren 2010, syftar till att personer med demenssjukdom ska få tillgång till en kunskapsbaserad och jämlik vård och omsorg. Tillsammans med Ale, Göteborg, Lerum och Svenskt demenscentrum arrangerade fou i väst/gr under november månad tre seminarier för att fördjupa dis-kussionen om möjligheter och svårigheter kring att arbeta med riktlinjerna i det strategiska planerings-arbetet.

Fourum var med vid seminariet i Lerum, där bland andra Carina Herngren och Anna Carlström berät-tade vad som görs i Lerum kring riktlinjerna.

Helle Wijk från Svenskt demenscentrum och Insti-tutionen för vårdvetenskap och hälsa vid Göteborgs universitet medverkade också. Hon har varit med och arbetat fram underlag till riktlinjerna och verktyg som kan vara användbara när riktlinjerna ska införas. Det handlar dels om webbutbildningen Demens ABC och dels om Demensguiden, en populärvetenskaplig bok som riktar sig till omvårdnadspersonal och som kan

utgöra grunden för en studiecirkel.

– Utbildningen kan ses som ett enkelt verktyg för kvalitetsutveckling inom demensvården och ett sätt att få igång diskussioner på arbetsplatserna. Det är vik-tigt att riktlinjerna inte blir något abstrakt på chefens bord utan något som berör alla som jobbar inom de-mensvården, sa Helle.

Carina Löfström vid fou i väst/gr föreläste om de svårigheter som är förknippade med att implementera riktlinjer av det här slaget (se även artikel på sidan 9). Men hon lyfte också fram aspekter som hon tror un-derlättar införandet i det här fallet:

– Det verkar finnas ett sådant sug från den loka-la praktiken efter mer kunskap. Ni vill verkligen ha demensriktlinjerna! Och så finns det stödformer för att göra detta också, som materialet som Svenskt de-menscentrum tagit fram. Det är viktiga förutsättning-ar, sa hon.

En stor del av seminariet ägnades också åt vad del-tagarna – mot bakgrund av riktlinjerna – anser behö-ver förändras i deras egna behö-verksamheter. Det handlade bland annat om samverkan med primärvården samt hur man bäst arbetar med bemötandefrågor och det faktum att demenssjuka personers behov förändras över tid. n

Seminariedeltagarna diskuterade allt från samverkan med primärvården till hur de verktyg som Svenskt demenscentrum tagit fram bäst används i praktiken.

vill du veta mer?

Nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom:

www.socialstyrelsen.se/nationellariktlinjerforvardochomsorgviddemenssjukdom

13

2–2010 för några veckor sen deltog jag i ett nordiskt nätverksmöte där bland annat professor Dana Cuff från University of California föreläste. Hon berättade om ett annorlunda forskningsperspektiv: prospec-tive research, det vill säga ”framåtriktad forskning”. Utifrån specifika teman ger hon och hennes studen-ter sig i kast med att visualisera olika möjlighestuden-ter. Det vanliga är annars att forskningen följer efter och följer upp och kritiskt granskar den verklighet som har ska-pats av någon annan. Ett framåtriktande perspektiv ger även forskaren nya rum att verka i.

Tillbaka i Göteborg efter nätverksmötet. Diskus-sioner förs om ett projekt som kanske kan bidra till utvecklingen av nya boendemiljöer. Idén är att ta fram ett nytt verktyg för behovsanalys framför allt med tanke på den äldre delen av befolkningen. Verktyget är tänkt att bygga upp och integrera information om demografi och bebyggelse. Målsättningen är att in-formationen ska kunna användas för bostadsförsörj-ningsprogram samt ny- och ombyggnation. Projekt-idén kommer att diskuteras i olika nätverk inom GR.

Ett annat projekt som kommit lite längre handlar om att implementera ny teknik, tillgänglighetsinven-teringar och anhörigstöd i Göteborgs Stad. Syftet är

Kan man skapa rum åt alla?

Rum för alla. Får alla rum? Kan forskning bidra till att skapa det? På olika håll i Sverige och

värl-den pågår det forsknings- och utvecklingsarbete för att förbättra utformningen av våra livsmiljöer.

att förbättra boendemiljöer för äldre över 80 år och deras anhöriga. Om projektet får finansiering kom-mer det att engagera kommunala aktörer som ägnar sig åt fastigheter, bostadsbyggande, planering samt äldreomsorg. Dessutom kommer kommunala och privata bostadsföretag och pensionärsorganisationer att vara med. Om Hjälpmedelsinstitutet (HI) beviljar medel kommer fou i väst/gr att utvärdera i samar-bete med Chalmers.

Jag representerar också fou i väst/gr i HI:s ut-vecklingsråd för boende för äldre som träffas ett par gånger om året. HI samarbetar dessutom med Sve-riges Kommuner och Landsting och SABO för att nå ut på ett bättre sätt. De tar ansvar för att det sak-nas en tydlig aktör inom det här området och har fått flera regeringsuppdrag för att stimulera utvecklingen framöver.

Rum för alla. Får alla rum? Det finns inget givet svar på frågan. Universell design är så mycket mer än tillgänglighet. Universell design utgår mer från tanken på att vi människor är olika och att våra behov varierar mellan olika faser i livet (livsloppsdesign).

Lisbeth Lindahl, forskare vid fouiväst/gr

nästan en HaLv miljon människor i Sverige är överskuldsatta, det vill säga upplever återkomman-de problem med att betala sina räkningar. Det anses skambelagt att tala om sina ekonomiska problem. Mötet med en budget- och skuldrådgivare kan bli en väg ut ur vanmakten, ofta är det den första person man talar med om hur ekonomin fungerar. Budget- och skuldrådgivare i Stockholm, Malmö och Göteborg har under hösten 2010 mötts för kollegialt lärande med syftet att synliggöra sin yrkesroll och påbörja en dialog om vad som är kvalitet i arbetet. Till sin hjälp har de haft två projektledare från Partille kommun, Birgitta Lager och Ingrid Nordlund. Till vardags är Birgitta och Ingrid pedagoger inom skolan och de

bär med sig erfarenheter av kollegialt lärande i det så kallade ALP-projektet där skolpersonal från Alingsås, Lerum och Partille sedan flera år kontinuerligt lär av varandra. För budget- och skuldrådgivarna gav pro-jektet en möjlighet att i det uppdrag som ofta innebär ett ensamarbete lyfta blicken och dra nytta av varan-dras erfarenheter och verktyg.

Läs mer om projektet som är en del av EU:s satsning på att bekämpa fattigdom och social utestängning på Göteborgs Stads webbplats www.goteborg.se.

ALP finns presenterat på www.partille.se

Elisabeth Beijer, samordnare vid fouiväst/gr

Budget- och skuldrådgivare lär av varandra

Lisbeth Lindahl skriver om univer-sell design som utgår från tanken att vi människor är olika och att våra behov varie-rar mellan olika faser i livet.

Attityders kraft

I stadsdelen Lundby i Göteborg bedrivs projekt Alliera som syftar till kompetensutvecklande

insatser för personal som möter personer med psykiska funktionshinder.

– projektets måL är att all berörd personal ska bli medveten om vilken betydelse egna attityder och förhållningssätt har i förhållande till den de är till för och genom detta också förändra verksamhetens ar-betssätt, förklarar Ingegerd Winqvist som har utvärde-rat projektet för fou i väst/gr.

Som ung person kan det vara svårt att få beslut om

LSS (Lagen om stöd och service till personer med vissa funktionshinder). Beslutet ses många gånger som att man blir utpekad som annorlunda och mer skiljd från det ”vanliga”.

– Det blir ett moment 22. De behöver stöd samti-digt som stödet i sig kan upplevas stigmatiserande. Då är det särskilt viktigt att kunna erbjuda stöd anpassat

Ingegerd Winqvist.

Att utveckla möjligheterna till arbete för personer med funktionshinder är viktigt, inte minst gäller

det unga vuxna med psykiska funktionsnedsättningar. Sedan 1990-talet har antalet unga med

akti-vitetsersättning ökat och i finanskrisens spår är ungdomsarbetslösheten omfattande. Socialstyrelsen

konstaterar i sin välfärdsrapport 2010 att långvarig arbetslöshet drabbar ungdomar särskilt hårt med

ökade risker för psykisk ohälsa och missbruk. För en ung person med psykisk funktionsnedsättning

innebär detta en dubbel utsatthet. På de följande sidorna kan du ta del av något av allt som händer

inom området och projekt som

fouiväst

/

gr

medverkar i.

vägen till arbete och sysselsättning

Bild: Maria Ott

15

2–2010

Nationell

satsning för att

ändra attityder

En undersökning från Centrum för

Evidensbaserade Psykosociala Insatser

(CEPI) visar att en fjärdedel av svenska

folket har eller har haft någon form av

psykisk sjukdom, samtidigt som en lika

stor andel inte kan tänka sig att ha en

arbetskamrat med psykisk sjukdom.

att förändra aLLmänHetens attityder till personer med psykisk sjukdom är temat för kampan-jen (H)järnkoll. Kampankampan-jen är ett regeringsuppdrag som pågår under 2010 och 2011 och drivs av Handi-sam i Handi-samarbete med Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa, NSPH.

– Det handlar i grund och botten om att göra sam-hället mänskligare och inse att mångfald och olikhe-ter är berikande.

Att slå hål på de myter som råder kring psykisk ohälsa och för-svårar

situatio-nen för personer med olika typer av psykiska funk-tionsnedsättningar är lika viktigt för samhället i stort som för personer med psykisk sjukdom, säger Sonny Wåhlstedt som samordnar kampanjen i Västra Göta-lands län.

Kampanjen (H)järnkoll handlar om utåtriktad kunskapsspridning på olika plan, bland annat har man anställt en rad attitydambassadörer som talar om psy-kisk sjukdom utifrån egna erfarenheter.

– Vi arbetar mot okunskap och rädsla för psykisk ohälsa bland annat genom offentliga föreläsningar där vi försöker nå ut till så många som möjligt. Vi vän-der oss också till arbetsgivare för att öppna upp för samtal på arbetsplatser och visa på vinsterna med att ha anställda med erfarenhet av psykisk sjukdom, säger Sonny.

Maria Ottosson efter individens önskningar, vilket ofta är att skaffa ”ett

vanligt jobb” och vara så lite annorlunda som möjligt, menar Ingegerd.

Ett konkret problem är att kommunernas dagliga verksamhet ofta inte fungerar som den tillfälliga in-stans som det är tänkt att vara utan att det snarare finns risk att ”fastna” i daglig verksamhet. Det är oklart hur många av de personer som befinner sig i daglig verk-samhet som vill och kan närma sig arbetsmarknaden, men en kartläggning gjord av Socialstyrelsen visar att 40 procent av företrädarna för dagliga verksamheter menar att det finns personer hos dem som skulle kun-na gå vidare till lönearbete i någon form.

I utvärderingen av projekt Alliera uppmärksamma-des att även den egna personalen har attityder som kan leda till att de gör brukarna en björntjänst. Ingegerd Winqvist förklarar:

– Vi är väldigt duktiga på att bedöma människors funktioner, behov och möjligheter, men när det kom-mer till individens egna önskningar är vi på efterkäl-ken. För mycket tyngd på omvårdnad istället för att se daglig verksamhet som den re/habilitering det ska vara skapar hinder för möjligheterna till arbete.

Ingegerd menar att det i utvecklingen av stödet är rimligt att börja med dem som nu är unga.

– Man måste börja någonstans. Det är svårt att dras-tiskt förändra livssituationen för äldre personer med funktionsnedsättningar genom att ”tvinga” ut dem i arbete efter år av daglig verksamhet och den trygg-het som skapats i anslutning till det. För de som nu är unga kan man visa andra alternativ och inte erbjuda daglig verksamhet som daglig sysselsättning, utan is-tället se det som något att göra på fritiden efter sin dag-liga syssel sättning, så det blir skillnad på ledig tid och arbets tid, menar Ingegerd.

Att en betydande del av utvärderingen kretsat kring personalens attityder som ett första steg i för-ändringsprocessen menar Ingegerd varit värdefullt för det fortsatta arbetet.

– Det är en spännande resa de varit med om. De har fått inblick i vilka hinder personerna möter i sin om-givning och har insett att de själva som personal kan utgöra hinder, vilket är ett ovärderligt verktyg i det fortsatta arbetet. Insikten gör ju att de är bättre rustade för att möta andra aktörers attityder i brukarnas väg mot arbete – de har ju själva varit där!

Ingegerds utvärderingsrapport finns att beställa eller ladda ner på www.grkom.se/fouivast.

Maria Ottosson, praktikant från Förvaltningshögskolan, Göteborgs universitet

”Området är angeläget”

Entusiasmen går inte att ta miste på under det avslutande seminariet för FoU-cirkeln

”Stöd till arbete och sysselsättning för unga vuxna med funktionshinder”. Sexton

cirkel-deltagare presenterar arbetet med cirkeln för sina chefer och medarbetare från olika delar

av GR-kommunernas funktionshinderverksamheter. Presentationerna leder över till en

diskussion om hur insatser som syftar till ökad sysselsättning och arbete för personer med

funktionsnedsättningar kan utvecklas.

mikaeLa starke ocH Yvonne Andersson har lett cirkeln som startade under hösten 2009 och avslutades i september 2010.

– Området är angeläget och det är mycket som händer, både politiskt och inom det vetenskapliga fäl-tet. Bland annat innebär FN:s konvention för perso-ner med funktionshinder från 2006 att vi är förbundna att förändra våra etablerade verksamheter i riktning mot ökad inkludering, arbetsmarknadskoppling och individuell anpassning. Arbetslinjen leder också till förändringar som ökar risken för att personer som ti-digare fått aktivitetsersättning eller sjukpeng framöver

blir utan ekonomisk försörjning, säger Mikaela Starke.

Ett av momenten i cirkeln har varit att tillsammans ta fram konkreta förslag för hur man kan för-ändra verksamheten så att målgruppen lättare kan nå ett lönearbete, ett mo-ment som är talande för cirkeln som haft stort fokus på faktiska lösningar.

– Det har i sanning varit en ”arbetande” cirkel, med hög belastning på varje deltagare. Genom gästföreläs-ningar, egna intervjuer med brukare, besök i varandras verksamheter och ett individuellt genomfört arbete har syftet varit att skapa ett kunskaps- och erfarenhets-utbyte som också möjliggör förändring av den egna verksamheten, berättar Yvonne Andersson.

I dagsläget talas mycket om modellen Supported Employment (se faktaruta) när man diskuterar nya vä-gar inom arbetsrehabilitering. För det fortsatta arbetet på området framhåller Mikaela Starke vikten av att få fram mer forskningsresultat som kan vägleda verk-samheterna:

– Som det ser ut idag har det inte forskats så mycket

i ämnet. Delar som är särskilt viktiga är att se till vilken grad den svaga arbetsmarknadsanknytningen är ett ut-fall av segregation och även undersöka om den svaga arbetsmarknadsanknytningen är relaterad till frånvaro av arbetstillfällen på arbetsmarknaden. Att se Sup-ported Employment som enda metod är otillräckligt. Ökad samverkan och frågan om vad som är de bästa metoderna i svenska förhållanden måste lyftas.

Rapporten från FoU-cirkeln finns att ladda ner på www.grkom.se/fouivast.

Maria Ottosson

Mikaela Starke.

Yvonne Andersson.

vägen till arbete och sysselsättning

supported employment

Supported Employment (SE) är ett samlingsnamn för en viss typ av arbetsrehabilitering för personer med funktionsnedsättningar. Till skillnad från övriga modeller behöver inte processen att söka arbete föregås av arbetsträningsprogram, bedömning av arbetsförmåga eller arbete i skyddade former, utan sätts igång omedelbart med en stödperson som hjälper till att definiera och matcha brukarens intressen och behov med befintliga arbeten. Målet är att ge det stöd som behövs för att kunna få och behålla ett arbete på den öppna arbetsmarknaden.

17

2–2010

vägen till arbete och sysselsättning

Mot arbete med hjälp av friskvård

och kompetensutveckling

Vägen mot arbete och

sysselsätt-ning är beroende av många olika

aktörer liksom brukarnas egen

inställning, något som

Aktivitets-huset Krokslätt i Mölndal tagit

fasta på genom projekt

Fram-stegen.

fou i väst

/

gr

har

utvär-derat en första del av projektet.

sedan aUgUsti 2009 har EU-projektet Fram-stegen pågått i Mölndals Stad. Syftet är att utveckla förutsättningarna för personer med psykiska funk-tionsnedsättningar att närma sig arbetslivet genom kombinerad kompetensutveckling och friskvård. En betydande del har handlat om att använda sig av och samverka med olika aktörer som lokala arbetsgivare, Arbetsförmedlingen och Friskis och Svettis.

Utvärderingen visar att alla deltagare höjt sin ak-tivitetsförmåga och att arbetet med samverkan

mel-lan olika aktörer gett resultat både för brukarna och för de deltagande verksamheterna. En annan aspekt som framkom genom utvärderingens brukarenkät var betydelsen av mer struktur i tillvaron. En brukare ut-trycker det så här:

– Helt plötsligt finns det en vardag. Det finns en måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag. Så var det inte innan. Alla dagar var i stort som en söndag.

Maria Ottosson

seminarium den 11 januari 2011

Vägar till arbete och sysselsättning för personer som står långt från den ordinarie arbetsmarknaden är temat för ett halvdagsseminarium den 11 januari 2011 där praktiska exempel står

i fokus. Bland annat kommer det sociala företaget LagOm Tjänst från Trelleborg och Gallerian på Öckerö att berätta om sina verksamheter.

Många GR-kommuner vill

förbättra placerade barns skolgång

Susanne Liljeholm Hansson leder FoU-arbetet med att ge stöd

till kommuner och stadsdelar för att främja

familjehemsplace-rade barns skolgång och hälsa. Som modell står arbetsmetoden

SkolFam som utvecklats i Helsingborg, en metod för att förbättra

situationen för familjehemsplacerade barn som man sedan länge

konstaterat klarar sig sämre i livet och är en särskilt utsatt

mål-grupp. Genom att skapa bättre förutsättningar för

familjehems-placerade barns skolgång förbättras deras utbildningsresultat och

därmed också deras framtidsutsikter. Detta har bland andra Bo

Vinnerljung vid Socialstyrelsen visat genom sin forskning.

Hur fortlöper projektet, vart står ni idag?

– Vi har under ett och ett halvt år följt implementeringen av Skol-Fam-inspirerade metoder i stadsde-larna Gunnared och Biskopsgården, där Gunnared följer SkolFam och Biskopsgården utformat en egen struktur med SkolFam som ut-gångspunkt som de kallar SkolPrev. Idag har idén på allvar fått fäste runt om i GR-kommunerna och utma-ningen för oss i detta spridningsar-bete handlar i nuläget om att kunna ge processtöd efter behov på olika nivåer, då olika kommuner och stadsdelar kommit olika långt. Ett otroligt spännande arbete!

Hur ser intresset i Göteborgsregionen ut?

– Det är enormt. Många har hört av sig och det känns som ett avgörande steg att man nu inte bara har forsk-ning som pekar på svårigheterna för målgruppen utan också en metod som faktiskt kan förändra situationen. Det känns bra att många insett att det är en så viktig fråga.

På olika håll inom Göteborgsregionen förs diskussioner om att tillämpa SkolFam eller liknande arbetssätt:

Tjörn och Stenungsund: Hur fungerar utvecklingsarbetet med SkolFam för er?

– Vi är långt in i planeringsstadiet och Tjörn och Ste-nungsund driver projektet i samarbete. Vi har som utgångspunkt att vara replikerande kommun, vilket innebär att vi använder samma tester och arbetsgång som Helsingborg som ett led i forskningsprocessen för att evidensbasera modellen. En styrgrupp och ett

resursteam har tillsatts och vi har anställt en projektledare på heltid som leder resursteamet och är psy-kolog i projektet. Just nu är läget att vi ska ta kontakt med de barn som vi vill ska delta i satsningen, så inom kort är vi helt igång, säger Birgitta Harberg, enhetschef på socialförvaltningen i Tjörns kom-mun.

Kungsbacka: Vad är era erfarenheter av SkolFam-insatser?

– Jag fick berättat av en rektor i kommunen att hon var så im-ponerad över agerandet när ett barn som bodde i familjehem i Gunnared började skolan i Kungs-backa. Som en del i insatserna bjöds hon med till Gunnared som implementerat SkolFam för att sättas in i konceptet, då barnet hamnade mellan två kom-muner. Efter det mötet hade hon inga problem att stå bakom och motivera insatserna för barnet på skolan, säger Anette Arrhenius, socionom på individ- och familjeomsorgsförvaltningen i Kungsbacka.

Anette nämner det som ett exempel på hur kom-munernas arbete skapar ringar på vattnet och berättar att diskussioner om SkolFam också förs i Kungsbacka. – Nu när statistiken är så tydlig kan vi inte bara blunda för problemet utan något kommer att göras, om det blir SkolFam rakt av eller en inspirerad modell är däremot inte klart, säger Anette.

Maria Ottosson, praktikant från Förvaltningshögskolan, Göteborgs universitet

Susanne Liljeholm Hansson.

Bild: Annik

19

2–2010

Unga personer som utsatts för sexuella

övergrepp ska få ett gott bemötande och

omhändertagande, oavsett var de söker hjälp.

För att kön och

ålder inte ska

spela någon roll

det är måLsättningen för ett projekt som star-tades i våras av Västra Götalandsregionens kompe-tenscentrum om våld i

nära relationer (VKV). Tove Corneliussen är projektledare och hon anser inte att pro-jektet ska betraktas som ett underkännande av

hur unga som utsatts för sexuella övergrepp har be-mötts tidigare.

– Det tycker jag inte att man kan säga. Visst, exem-pelvis polisen har ju fått utstå en del kritik, men där har man nu gjort stora utbildningssatsningar.

Snarare handlar det enligt Tove om att det är så många aktörer som är involverade och att bemötande och omhändertagande skiljer sig åt beroende på ålder och kön hos den som blivit utsatt.

Projektet är inriktat på personer i åldersgruppen 13-25 år och omfattar ett 40-tal aktörer i Storgöte-borg (GöteStorgöte-borg, Mölndal, Härryda, Partille, Kungälv, Ale och Öckerö), bland andra ungdomsmottagning-ar, Stödcentrum för unga brottsoffer, Sahlgrenskas gynakut, Barnhuset i Göteborgs Stad, Mottagningen för unga män, åklagarmyndigheten, polisen och fri-villigorganisationer.

– Många vet inte vad de andra gör och mellan pro-fessionella och frivilligorganisationer kan det finnas en misstänksamhet. Där tror jag att det här projektet har en särskild funktion att fylla, säger Tove.

Tanken är att genom projektet ta fram enhetliga rutiner och informationsmaterial samt utbilda perso-nal och frivilligorganisationer.

– Arbetet ska styras av de deltagande aktörernas behov: Var ser de bristerna? Det är viktigt att de till-sammans får hitta utvecklingsområden, säger Tove.

Det kan röra sig om allt från att det ska vara lätt för den som utsatts att söka och få adekvat medicinsk och psykosocial vård till att samla bevis inför en eventu-ell rättsprocess. Tove beskriver sina förväntningar på projektet såhär:

– Det vi har gjort är att vi har satt igång en process.

Målet måste vara att vi definierar ett antal saker som var och en behöver förtydliga eller bli bättre på. Och där ska VKV kunna utgöra ett stöd. Vi hoppas också att projektet ska leda till förbättrad samverkan.

Satsningen i Storgöte-borg är ett pilotprojekt, som utvärderas av Lisbeth Lindahl vid fou i väst/gr. VKV hoppas därefter kun-na dra nytta av erfarenheterkun-na från Storgöteborg i ett länsövergripande projekt som omfattar hela Västra Götaland. n

”Mellan professionella och

frivillig organisationer kan det

finnas en misstänksamhet.”

Ett 40-tal aktörer deltar i det projekt Tove Corneliussen leder. Målsättningen är att unga personer som utsatts för sexuella övergrepp ska få ett gott bemötande och omhändertagande, oavsett var de söker hjälp.

Mer information om projektet och VKV finns på www.våldinärarelationer.se. Det är en västsvensk webbportal vars syfte är att samla kunskap och forskning, stimulera till samverkan och vägleda yrkesverksamma samt utsatta inom området våld i nära relationer.

” Vi behöver fundera kring hur

traditionella institutioner jobbar

med utanförskap”

Torbjörn Larsson har en bestämd uppfattning om vad som inte gör ungdomar mer

delaktiga i samhället.

– Det finns en tendens att man jobbar med de värsta ungdomarna och låter dem

bli kungar. Det bara förstärker deras särställning och utanförskap, samtidigt som det

signalerar till andra att det lönar sig att vara som de.

torbjörn är enHetscHef för Tryggare Tyn-nered i Göteborg. Under de senaste två åren har han tillsammans med sex medarbetare verkat för att på oli-ka sätt stäroli-ka en positiv ungdomskultur, bland annat genom att öka ungas delaktighet i samhället. På sikt är målet att minska ungdomskriminalitet och gäng-bildningar.

– Det är fel balans på samhällets förebyggande insat-ser, då man ofta satsar stora resurser på att erbjuda de allra stökigaste ungdomarna sommarjobb eller roliga aktiviteter som att åka gokart. De behöver istället helt andra insatser från polis, kriminalvård och socialtjänst, säger han.

Utgångspunkten för arbetet i Tryggare Tynnered är att de flesta av stadsdelens cirka 6 000 ungdomar

klarar sig bra både i skolan och på fritiden. Men det finns samtidigt ungdomar som av sociala och/eller ekonomiska skäl löper risk att utveckla ett kriminellt beteende. Och så tillkommer en liten grupp ”som har en grundmurad kriminell identitet”, som Torbjörn uttrycker det.

– De syns och hörs, men vi jobbar för att minska gruppens inflytande. Vi vill istället vända på kutting-en och erbjuda verksamheter som tillgängliggör det svenska samhället, för att de som befinner sig i risk-zonen ska slippa snegla på den här lilla gruppen och lockas dit.

Tryggare Tynnered arbetar uppsökande bland ung-domar och har också drivit projekt tillsammans med olika samarbetspartners. Ett exempel är ett projekt

– Det har varit värdefullt med någon som följt oss och ifrågasatt och som vi har kunnat reflektera tillsammans med, säger Torbjörn Larsson (t v) om samarbetet med Torbjörn Forkby vid fouiväst/gr.

21

2–2010 med räddningstjänsten där ungdomar genomgick en utbildning till brandinformatörer. Tanken är att de ska gå ut i skolorna och informera om brandsäkerhet. Ungdomarna i projektet kvalificerade sig också till ett sommarjobb som ordnades inom Tryggare Tynnered.

– Får man schwung i ett sådant arbete framstår den typen av möjligheter som attraktivare än vad den lilla klicken grovt kriminella ungdomar kan erbjuda, säger Torbjörn.

Tryggare Tynnered har också arbetat i skolor där personalen upplevt att enskilda elever ställt till pro-blem.

– Men, vi jobbade då inte specifikt med de elever som uppfattades som stökiga, utan med samtliga. Genom att vi fick med alla i en diskussion om at-tityder och hur eleverna själva

vill ha det i skolan, fick den lilla gruppen till sig samma tänk utan att bli utpekade, säger Torbjörn.

Det är lätt att följa hans tankegångar om att ta till-vara ungdomars verkliga kapacitet genom närvaro och samverkan och att inta ett salutogent förhållningssätt som tar sikte på och stärker de positiva resurserna och det som fungerar väl (snarare än på problemet – det patogena). Det låter både klokt och logiskt.

– Men det har varit svårt att få gehör för det här sättet att arbeta, säger Torbjörn.

Torbjörn Forkby vid fou i väst/gr utvärderar Tryggare Tynnered. Han pekar på hur akuta händelser som stenkastning mot räddningstjänsten och anlagda bränder i stadsdelen kan ha gjort att de tankegångar som genomsyrar Tryggare Tynnered kommit i skym-undan:

– Det akuta och påträngande har en egen logik som tar över i extraordinära situationer och organisationer stressas. Då är det lätt hänt att fokus hamnar på indivi-der och snabba lösningar istället för komplexitet.

Hur väl en verksamhet som Tryggare Tynnered faller ut beror enligt Torbjörn Forkby också i hög ut-sträckning på vilka relationer man lyckas skapa med andra verksamheter. För det är i relation till befintliga aktörer som skola och socialtjänst som Tryggare Tyn-nered ska ses, enligt honom. I det gränslandet tror han att verksamheten kan ha en funktion att fylla.

– Det kan krävas en samman-kopplande kraft som exempel-vis har möjlighet att agera flexi-belt, arbeta mer salutogent och fånga upp problem som ham-nar utanför befintliga kanaler, säger Torbjörn Forkby.

Torbjörn Larsson ser Tryggare Tynnered som ett försök att arbeta med en sorts utanförskap som inte funnits tidigare i Sverige:

– De utmaningar vi står inför i vissa stadsdelar, med en ny befolkningsstruktur i ett samhälle under stark omställning, gör att vi behöver fundera kring hur tra-ditionella institutioner jobbar med utanförskap.

Torbjörn Forkby talar i sammanhanget om behovet av en ”omställningskatalysator” för ungdomar på väg från utanförskap in i samhället.

Tryggare Tynnered är en försöksverksamhet som läggs ner vid årsskiftet. Men den som är intresserad av sättet att arbeta och tankarna bakom, kan senare i vinter ta del av Torbjörn Forkbys utvärdering, som kommer att finnas på www.grkom.se/fouivast. n

”Men det har varit svårt

att få gehör för det här

sättet att arbeta.”

Utöver tryggare tynnered medverkar fouiväst/gr i flera andra projekt som på olika sätt handlar om ungdomars delaktighet och/eller livsvillkor:

För att minska rekryteringen till kriminella gäng genomför Göteborgs Stad satsningen Ung och Trygg, där bland annat fastighetsägare, åklagarmyndighet, socialtjänst och polis samarbetar. Satsningen har utvärderats av fouiväst/gr under 2005-2008. För närvarande görs en studie om ungdomars tillit till samhällets representanter, identitetsnära grupptillhörigheter och livsprojekt i syfte att

analysera möjligheter och hinder för ett preventivt arbete.

fouiväst/gr utvärderar Projekt ADAM, som drivs av KFUM med stöd från Allmänna arvsfonden och Social Resursförvaltning i Göteborg. Målet för ADAM är att bidra till en ökad jämställdhet mellan könen genom att erbjuda pojkar i tonårsåldern diskussions-grupper kring teman som könsroller, sexualitet, värderingar och social gemenskap. Torbjörn Forkby, Carina Löfström och Susanne Liljeholm Hansson vid fouiväst/gr har skrivit Från snack till verkstad – Förebyggande utvecklingsarbete med ungdomar. Den här boken kom ut alldeles nyligen och riktar sig till dig som arbetar professionellt med förebyggande och främjande ungdomsarbete. Du får tips på hur du kan planera och genomföra en insats och hur samverkan kan ta form. Boken går att beställa via www.ungdomsstyrelsen.se.