EN SUND SJÄL I EN SUND KROPP
En etnologisk studie om hälsodiskurser kopplat till fysisk aktivitet, kost och kroppstyp i dåtid och nutid.
SÖDERTÖRNS HÖGSKOLA 141 89 Huddinge
Teckning i Aftonbladet 1942-02-11, sida 12. Tecknare okänd.
Av: Alva Karlsson
Handledare: Anders Häggström
Södertörns högskola | Institutionen för historia och samtidsstudier Kandidatuppsats 15p
Etnologi | Höstterminen 2020
Arkivarie- och kulturarvsprogrammet
SÖDERTÖRNS HÖGSKOLA 141 89 Huddinge
Etnologi
© 2020 Alva Karlsson
Denna uppsats är författarens egendom och får ej begagnas för publicering utan författarens eller dennes rättsinnehavares tillstånd.
Abstract
In our day to day lives, we use certain discourses when it comes to health in relation to physical activity, diet and body types. These discourses can be seen as being reflected in the media and this study compares newspapers from the 1930s to newspapers closer to the now in search of what those discourses are or were. The study aims to find similarities and
differences in these discourses and to find cultural meaning in them. Along with the analysis of the contents of the newspapers there are two interviews to paint a fuller picture of
meaning. The study concludes that even though there are shifts in the discourses, the overall meaning is quite similar between now and then.
Nyckelord: Diskurs, makt, hälsa, fysisk aktivitet, kost, kroppstyp
English title: A Sound Mind in a Sound Body: An ethnological study of discourses concerning health in relation to physical activity, diet and body types
Innehållsförteckning
INLEDNING ... 1
Bakgrund ... 1
Syfte och frågeställningar ... 3
Teoretiska perspektiv och begrepp ... 3
Tidigare forskning ... 6
Metod och material ... 7
Avgränsning ... 9
Reflexivitet ... 9
Disposition ... 10
ANALYS ... 11
Frisksport, träning, rörelse och stillasittande ... 11
Bantning, diet, kost, kroppstyp... 17
Friluft, skogsbad och mental träning ... 25
Hälsosamhet och makt ... 29
Skam eller motstånd ... 32
SAMMANFATTNING ... 36
Källor och litteratur ... 38
1
Av kafferep, säga de lärda bli damerna undernärda Hurra säger då var käring, från rep och till rep skall jag ranta
och skaffa mig undernäring Det blir ju en glädje att banta
(Aftonbladet 1936-10-29: 10, utan signatur)
Bakgrund
Från sent 1800-tal och under första hälften av förra seklet pågick ett folkhälsoprojekt i bland annat Sverige. Det handlade om att göra människor till den bästa sortens medborgare för samhället, produktiva, friska och aktiva. Staten verkade uppfostrande gentemot sina
medborgare för att uppnå detta (Broberg & Tydén 2005: 18, Tydén 2002: 35) och kampanjer som gick ut på att främja fysisk aktivitet och friluftsuppmuntran och att stärka medborgarens hälsa var återkommande inslag. Det var en del av omvärlden för gemene person, en del av tidens anda. Läkare var under den här tiden något av en upphöjd profession, jämförbart med hur präster tidigare setts och läkarens ord var lag (Broberg & Tydén 2005: 19).
Detta var också en rörelsernas tid i Sverige, med alltifrån scoutrörelse till arbetarrörelse och där ingick även frisksportsrörelsen där fokus låg på att medlemmen skulle leva så sunt som möjligt. Ordet frisksport användes första gången 1924, men blev populärt först under 1930-talet. På rörelsen webbsida går att läsa att grogrunden var kortare arbetstider för arbetare som innebar mer fritid blandat med en känsla av instängdhet i städerna och fabrikerna, därur kom en längtan efter rörelse och fri luft. Företeelsen kommer från främst USA och Tyskland och härstammar från det amerikanska begreppet physical culture. Till en början låg mycket fokus på muskelbyggande och ansågs som en grabbig rörelse. Are
Waerland kan anses vara Sveriges frisksports grundare, han förklarade 1935 krig mot dåliga matvanor (såsom vitt socker, salt och mjöl) och framhärdade nyttan i vegetarisk kost, och introducerade vikten av fiber och grovt bröd vilket på den här tiden var nytt. Han sågs som en kontroversiell person och hans utspel gjorde att frisksportarförbundet delades i två och senare tre, och de olika förbunden låg i konflikt med varandra innan de till slut samsades utan Waerland (Frisksport [2020-12-28]). På Frisksports webbsida skrivs att det skulle kunna ses som att den dyrkan av den starka kroppen som finns inom frisksporten skulle kunna kopplas
2
till nazistiska tankegångar. Förbundet hade dock inskrivet i stadgarna att det skulle vara neutralt i relation till politik eller religion och politiska diskussioner undanbads. Flera av grundarna drog snarare åt vänster och rörelsen får anses vara del av sin tid mer än uttryckligen nazistisk (Frisksport [2020-12-28]). Frisksportarrörelsen kan ses som grundläggande för dagens syn på kost och träning, då det innan dess inte varit något gemene person hade som del av sitt liv. Deras devis var ”en sund själ i en sund kropp” och de införlivade friluftstankar, härdning och mental träning i vad som skulle skapa deras starka kroppar. Frisksportare avlade ett löfte om total nykterhet och att aldrig dricka kaffe eller använda tobak. Det fanns böcker, tidningar, film som var kopplade till frisksport och de grundade folkhögskolor och sysslade med folkbildning. En av grundbultarna var att träningen inte var för tävlings skull, utan för kroppens skull. För kroppens förbättrings skull (Frisksport [2020-12-28]).
Den tid som i Sverige kallas folkhemmet var ingenjörernas guldålder, de var idealet som skulle försöka uppnås med idérikhet, uppfinningsrikedom, expertis och
problemlösningsfokus (Tydén 2002: 82f). Detta kan ses avspeglas också i tankarna om fysisk aktivitet och hälsa då nya koncept kontinuerligt testades och nya idéer välkomnades. En utopisk framtid var något högst uppnåbart i den folkhemska drömmen, där vetenskap och samhälle samsades (Broberg & Tydén 2005: 186) och den duktiga produktiva medborgaren var av högsta vikt för att komma dit. Kan det kanske vara så att några av de nya diskurser medborgaren fick med sig under folkhemmets hälsokampanj kan ha blivit självklara för oss till idag, eller har de förändrats över tid?
Idag finns också ideal och normer för vad som anses vara hälsosamt, som rör träning och kost. Det kan vara känsligt att prata om människor emellan men tycks vara ett återkommande inslag i vardaglig interaktion. Vi pratar om att vi tränat och därmed får äta den där bullen på fikarasten, vi berättar om våra gymrutiner eller vår frustration över att inte lyckas ta oss dit. Kroppsaktivism, kroppspositivism och kroppsneutralitet är nyare begrepp som jag tror håller på att påverka vår syn, att sådant som länge setts som självklart kanske håller på att luckras upp.
I olika tider har olika ord använts för det som ingår i våra hälsodiskurser. Fysisk aktivitet, motion, sportande har gått till att kallas träning och även orden kost, kroppstyp och hälsa har förändrats i innebörd, såsom ord gärna gör över tid. De olika orden kommer
innefattas i det samlande ordet hälsodiskurs i uppsatsen. Detta ska dock inte förväxlas med hela innebörden av hälsa, då detta fält är väldigt stort, det är den hälsa som förknippas med just fysisk aktivitet, kosthållning och kroppstyp som berörs.
3
Syfte och frågeställningar
Genom att göra nedslag i en historisk epok som folkhemmets hälsokampanj, 1930-1945, var en del av för att uppdaga vad som sagts om fysisk aktivitet, kost, kroppstyp och hälsa, och jämföra det mot vad som sägs i nutid, ämnar studien till att frambringa vilka diskurser som har varit och är rådande. Att ställa olika tiders uttryck mot varandra kan ge dem mer tydlighet för tolkning, genom att se vilka likheter och skillnader som finns. Genom att se dessa likheter och skillnader är förhoppningen att se vad som är i förändring och inte, vilka diskurser som blivit självklara för oss och vilka som ifrågasatts.
Syftet med studien är att komparativt undersöka kontinuitet och förändring i diskurser kring fysisk aktivitet, kost, kroppstyp och hälsa under två olika tidsperioder och hur dessa
hälsodiskurser verkar meningsskapande
De frågeställningar som uppsatsen behandlar är:
o Vilka skillnader och likheter kan finnas i våra hälsodiskurser, i dåtid mot nutid och hur verkar de meningsskapande?
o Finns det dåtida diskurser som levt kvar så länge att de kan tyckas självklara idag och tecken på att dessa är i förändring? Finns det dåtida diskurser vars innehåll är
otänkbart idag?
o Finns det tecken på makt och motstånd?
Teoretiska perspektiv och begrepp
Diskursteori
Diskurser inom diskursteori är föränderliga språkmönster som skapar sätt för oss att
kommunicera. Det är en socialkonstruktivistisk teori med synsättet att vårt språk inte endast är en reflektion av våra världsuppfattningar och sociala mönster utan högst delaktigt i skapandet och omskapandet av dem (Winther Jörgensen & Phillips 2000: 7ff). För att tolka texter diskursanalytiskt krävs det att ha en så kritisk inställning som en kan till ens förförståelse av fenomen, att se förbi våra invanda tankemönster och se att även det som ses som objektiv sanning är färgad av våra erfarenheter. Detta kan vara olika i olika historiska och geografiska kontexter och därmed föränderligt (Winther Jörgensen & Phillips 2000: 11f). Diskurser utvecklas ofta från tidigare diskurser och omformas i kontakt med varandra, det blir en
diskursiv kamp där vinsten är att hegemoni i form av en diskurs tillfälliga herravälde (Winther
4
Jörgensen & Phillips 2000: 13). Eftersom diskurser är något som skapas i språkliga kontexter, i sociala processer, så är den bästa platsen att undersöka dessa är i sättet vi kommunicerar med varandra, hur vi uttrycker oss, såsom i studiens empiri i form av tidningar samt i vad som uttrycks i intervjuerna. Syftet med diskursanalys är sällan att bara hitta diskurser, eller att hitta rätt eller fel, utan att också se hur diskurser påverkar oss i ett större perspektiv (Winther Jörgensen & Phillips 2000: 27ff). De hälsodiskurser som undersökts i den här studien har tolkats av den anledningen, att se hur vi uttrycker oss om dem och hur det påverkar oss i ett större perspektiv. Den språkliga kontexten är dagstidningar, då dessa är platser vi
kommunicerar med varandra och dessa kan anses uttrycka olika diskurser som för tiden är rådande i samhället.
Artikulation
I den här studien används begreppet hälsa vilket är ett brett begrepp som har en mängd olika innebörder, den berör inte hälsa i form av t.ex. orelaterade sjukdomar. För att få tag i den typ av hälsa som avses kombineras den med begreppen fysisk aktivitet, kost och kroppstyp. När tecken kombineras kallas det artikulation, och det som undersöks är hur någonting artikuleras, vilken mening som skapas (Gunnarsson Payne 2017: 257f). När någonting artikuleras kan det förändras (Winther Jörgensen & Phillips 2000:133) genom ny mening och nya kombinationer, och hur hälsodiskurserna artikuleras i dåtid skapar kanske en annan mening än det som
artikuleras idag. Det som inte innefattas i de aktuella diskurserna är det som återfinns i det diskursiva fältet, vilket är förlegade eller alternativa tolkningar av begreppet och dessa sätter gränser för diskurser (Winther Jörgensen & Phillips 2000:33f). Den här formen av periferi lämpar sig väl för att se vad som sägs om i en diskurs, genom att undersöka vad som inte sägs.
Att undersöka historiskt material kan hjälpa till med att finna sådana förlegade diskurser, för att jämföra med dagens diskurser och se vad de innebär. Ofta står diskurser i dragkamp med varandra om betydelser, men diskurser som känns helt naturliga och självklara för oss har ofta temporärt vunnit den kampen och de kallas avlagrade diskurser. De här diskurserna kan vara svåra att se, då de är så naturaliserade i oss. Även här är tanken att genom att göra ett nedslag i en annan tidsepok se vad som sades då i skillnad med vad som sägs nu för att se om det finns fenomen som inte var självklara då men som är självklara idag eller tvärtom. När avlagrade diskurser ifrågasätts och börjar omskapas så kallas de politiska diskurser, vilket inte ska blandas ihop med partipolitik utan det handlar om att de är i ett mer föränderligt stadie (Winther Jörgensen & Phillips 2000: 43f). Genom att undersöka vad som kommuniceras ut
5
under de två olika tidsperioderna ämnar studien att finna tecken på sådana diskurser, och tolka vad det kan innebära för vår nutid.
Subjektspositioner
Inom olika diskurser finns bestämda roller som vi intar i relation till varandra, i dessa roller finns premisser vi har förförståelse för innebörden av och vi handlar utifrån dem. Dessa roller utgår oftast ifrån maktpositioner och hur vi beter oss och uttrycker oss finns förutbestämt inom diskursens kontext (Winther Jörgensen & Phillips 2000: 48). Rollerna är regelpaket som skapas utifrån normer, relationer och handlingar som innefattas i en specifik kontext, och de roller som är knutna till just diskurser kallas just subjektspositioner (Neuman 2003: 104).
Precis som alla diskurser är dessa positioner föränderliga och det finns samspel i interaktionen som påverkar men till stor del styrs interaktionen av diskurserna (Winther Jörgensen &
Phillips 2000: 49). Vi är sällan medvetna om hur detta görs, och vi kan inta en rad olika subjektspositioner inom olika kontexter. Vi blir ”inkastade” i de diskursiva sammanhang där subjektspositionerna intas och vi måste förhålla oss till dessa i stunden. De påverkar vår förståelse av vår identitet, vad vi har för krav och förväntningar på oss själva och på andra, vilka möjligheter och begränsningar (Gunnarsson Payne 2017: 262ff). Dessa
subjektspositioner kan också leda till gruppbildning, där vi har gemensamma förutsättningar men våra möjligheter reduceras (Winther Jörgensen & Phillips 2000: 51f). Det är med tanke på den här typen av gruppbildning, utifrån våra intagna subjektspositioner och våra upplevda stereotyper, våra begränsningar och förutsättningar, samt krav och förväntningar som
begreppen kommer in i studien. Vad som sägs i relation till hälsodiskurserna, vilka som klumpas ihop eller klumpar ihop sig själva, kan säga en del om dessa upplevelser. Diskurser kan ofta kopplas till makt, och likaså dess möjlighet till föränderlighet och dess
subjektspositioner.
Makt och motstånd
Genom de diskurser vi använder skapas många olika former av mening, men dessa former av mening kan påverka oss i både våra vardagliga liv och ur ett större perspektiv. Enligt
Foucaults modell om makt och motstånd så är makt något som skapas och omskapas i eviga kamper sinsemellan. För att makt ska kunna finnas måste motstånd finnas, de behöver
varandra för sin existens, de skapar varandra och stödjer sig mot varandra. Makt finns överallt i sina egna specifika kontexter men modellen har ett visst antal påståenden som bildar den.
Makten kan uppstå mellan olika processer, mellan olika roller och positioner. Det kan vara
6
svårt att skönja ett utstakat mål för maktrelationerna då det snarare rör sig om ett mer eller mindre automatiskt maskineri. Det finns ett förhållande mellan kunskap och makt, hur vetandet skapas och blir vedertaget under olika tider som sanning. Vi utövar omedvetet (eller medvetet) makt över oss själva och över andra, den makt vi utövar över oss själva är den som gör att vi försöker följa normer. Makten är också produktiv och verkar just normskapande, medan motståndet kan stå för normbrytande och maktkampen mellan normer och
normbrytande skapar förändring och utveckling (Gunnarsson Payne & Öhlander 2017: 167ff).
För studien är den normskapande maktprocessen viktig då det är diskurser som påvisar dessa som eftersöks. Den maktrelation som kan finnas för de hälsodiskurser som ska undersökas kan vara maktskapande genom kunskap och vetande och även i form av den makt vi försöker utöva över oss själva för att följa det vi tror är normalt.
Tidigare forskning
Pedagogikdocenten Ulf Olssons bok Drömmen om den hälsosamma medborgaren (1999) handlar om vilka föreställningar som fanns från 1930-talet till 1990-tal om människan, hälsoupplysning, folkuppfostran, livsstil och hälsovanor. Studien har gjorts genom diskursanalys av statliga utredningstexter med fokus på friskvård. Det handlar om förväntningarna på att kunna förändra människors vanor genom folkuppfostran och
upplysning, vad gäller kost, motion, tobak och droger. Han undersöker Foucaults maktteorier på relationen mellan stat och medborgare vad gäller folkhälsoupplysning. Han kartlägger förändringen och likheten under den här tiden. Studien, som ligger väldigt nära den här
studien, har gett viktiga insikter om 1930-talets hälsodiskurser, med maktperspektiv och fokus på relationen mellan staten och medborgaren.
Ulf Olsson publicerade strax efter boken en artikel med titeln ”Fysisk aktivitet och
folkhälsopolitikens baksida” (2000) som även den handlar om folkhälsopolitiken i Sverige men i närmare nutid och med fokus på dåvarande folkhälsoinstitutets kampanj om att vi ska bli bättre på att röra oss. Han relaterar till historien i artikeln som avskräckande, men också som en förbättrande kraft för folkhälsan. Han menar att den ökade folkhälsan minskat
klyftorna i samhället samtidigt som den innehåller mer negativa inslag som manipulation och tvång. Artikeln är delvis en summering av boken men tillför mer tankar om närtid vilket varit viktigt för studien.
7
Idéhistorikern Karin Johannisson har skrivit en artikel (Karin Johannisson 1991: 139ff) om folkhälsan från 1900 till andra världskriget. Den beskriver ett folkhälsoprograms
uppbyggande från historisk bakgrund framförallt under 1800-talet, och sedan med fokus på folkhemstidens tidiga processer och fram till slutet av 1930-talet. Hennes artikel är väldigt genomgående vad gäller de olika former av hälsa som diskuterades under den här perioden, med folksjukdomar såsom tuberkulos bredvid sociala ”sjukdomar” såsom alkoholism eller kriminalitet. Hon tar upp rashygien och steriliseringarna som pågick under perioden. Den alternativa hälsorörelse och det folkprojekt som drevs under bland annat 1930-talet beskrivs, med Are Waerlands ideal som grundade frisksporten. För att få en bild av dåtidens anda, och få förståelse om anledningarna till att vissa beslut fattades eller förändringar skedde, såsom bakgrunden till tidens tankar om folkhälsa har artikeln varit väldigt viktig för uppsatsen.
Jonas Frykman är en etnolog som skrivit flera texter om folkhälsa och hur den påverkar oss på ett etnologiskt plan, om särbehandling och diskriminering inom vården och att bli kränkt på grund av egenskaper. Han har även skrivit texter om människor under folkhemstiden i In motion: Body and modernity in Sweden between the World Wars (1992: 36ff). Den handlar om hur gymnastiken och kroppens rörelse var en del av moderniseringen av Sverige mellan världskrigen. Hur människors nya sätt att se på sina kroppar och dess nytta skapades och hur identitetsskapandet kunde gå till. Han använder sig av modernitet och maktteori för att undersöka hur Sveriges folk utvecklades under perioden. Artikeln var viktig för att ge studien ett etnologiskt synsätt, att fokusera på människan och dennes vägar till identitetsskapande.
Metod och material
Studien är en kvalitativ komparativ undersökning som genom att göra empiriska nedslag i historien ska analysera diskurser i arkivmaterial i form av innehåll i dagstidningar inom en del av den tidsram folkhemmet erbjuder, 1930-1945. Dessa jämförs med innehåll i dagstidningar 2004-2019. Det som eftersöks är likheter och skillnader i nutidens och dåtidens diskurser vad gäller fysisk aktivitet, kost, kroppstyper och hälsa. Till detta tillförs kvalitativa intervjuer med två personer som har upplevelser av ämnet, en i dåtid och en i nutid. Då intervjuerna till stor del tillför en målande beskrivning snarare än att vara huvudmaterial för analys har jag valt att intervjua bekanta som har haft intressanta berättelser att delge.
Huvuddelen av materialet kommer i form av dagstidningarna Dagens Nyheter (DN) och Aftonbladet under perioden 1930 – 1945 samt 2004 – 2019. Allt innehåll togs i
8
beaktande såsom artiklar, annonser, insändare och reklam. De äldre dagstidningarna har åtkommits på Kungliga biblioteket (KB) under ett antal tillfällen där en rad olika sökord fått guida undersökningen. Dessa sökord inkluderar: frisksport, diet, banta, tjock och mager, träning, fysisk aktivitet, fysisk fostran, folkhälsa, hälsokampanjen, rörelse, motion, hälsosamhet, hälsosam kost. Till dessa tillkom vissa sidospår eller spontana sökningar.
Urvalet gjordes utifrån vad som artikulerades i tidningstexten, där ser jag hälsa som
övergripande, men med fysisk aktivitet, kost och kroppstyp som stöd. Därmed sållades texter bort där innebörden för hälsa är en annan eller där fysisk aktivitet inte är uttryckligt kopplat till hälsa, eller där kost inte har med hälsa att göra. Det som legat till störst grund för analysen har varit när liknande diskurser återkommit i flera olika texter. Det är ovanligt med signaturer eller textförfattare i de gamla tidningarna, därför namnges inte alltid dessa. För tidningar i nutid har sökningar gjorts på tidningarnas egna sidor och delvis i KBs sökmotor. Urvalet har sedan gjorts utifrån vad som tolkats som intressant i relation till de äldre tidningarnas
diskurser, när resonemang liknande de från förr dykt upp eller resonemang som motsäger dessa. Stor del av sökningen har utgått från vad som hittats i de äldre tidningarna för att kunna göra en jämförelse.
Till det tillförs två semi-strukturerade intervjuer. Den ena intervjun utfördes med en med en 72-årig kvinna som växt upp med en frisksportande far och hon delar med sig av sina minnen och upplevelser av faderns praktiker och ideal. Hon berättar om dåtid, men vi talade även om hennes tankar på nutidens diskurser kring rörelse, kost, kroppstyp och hälsa och om förändring och likheter mellan nutid och dåtid. Hon kallas Sigrid i uppsatsen, vilket är ett fingerat namn.
Den andra intervjun var med en 38-årig kvinna som studerar till personlig tränare på en folkhögskola som har rötter i frisksportarrörelsen. Vi pratade om hennes relation till träning och hälsa, vad hon ser idag kopplat till ämnet och lite om hennes utbildning.
Hennes fingerade namn är Majken.
Båda intervjuerna utfördes på café, och spelades in samt transkriberades i efterhand av författaren. Då sakinnehållet varit det viktigaste för intervjuerna har den transkribering som använts inte varit ordagrann utan talspråk har omskrivits till skriftspråk.
9
Avgränsning
Folkhemmets folkhälsoprojekt pågick under lång tid och det såg ut på olika sätt under den här tiden. Endast en period under den här eran kommer undersökas och endast ett visst antal tidningar får stå som representant till det större samhället.
Hälsa kan innefatta en väldigt stor mängd olika meningar och kopplingar, och den hälsa som avses i den här texten är endast den som är kopplad till fysisk
aktivitet/kost/kroppstyp.
Som ytterligare avgränsning har jag valt att inte ta med 2020 i delen nutid, då detta år varit väldigt speciellt med Covid-19-pandemin och detta har troligtvis haft ganska stor inverkan på hur vi talar om hälsodiskurser. Detta anser jag dock vara för ett för stort ämne på egen hand för att vara del av den här studien. På grund av pandemi-tiderna var det inte möjligt att intervjua en person som själv upplevde 1930-talet då dessa till stor del lever i karantän och det inte är önskvärt att riskera smittspridning till äldre.
Reflexivitet
En forskare kan aldrig vara helt objektiv i relation till sin uppgift, utan vilka vi är och vad vi erfarit och lärt oss har gett oss glasögon som vi ser våra världar igenom (Ehn & Klein 2007:
12). Vad jag lyfter som viktigt i studien, hur jag gör mina tolkningar och analyser påverkas av vem jag är och en annan forskare med samma empiriska material skulle kunna komma att göra helt andra tolkningar än jag. Detta är oundvikligt, vilket gör det viktigt att försöka vara så tydlig som möjligt med vem som utfört studien. Redan i insamlandet av materialet kan tolkningen anses börja (Pripp 2011: 65) då ens närvaro påverkar utfallet. Som tjock person, med egna åsikter, tankar och känslor om ämnet, måste jag försöka göra flera olika möjliga tolkningar av samma material för att inte fastna i invanda spår, vrida och vända på materialet.
Däremot kan jag som har levt ett helt liv som tjock person kanske se sådant andra inte kan, och göra tolkningar som icke-tjocka kanske inte skulle gjort. Min kroppstyp har troligtvis påverkat vad mina informanter sagt, då det kan finnas en vilja att vara finkänslig vid
konversationer om hälsodiskurser gällande träning, kost och kroppstyp. Det är så klart också möjligt att deras utsagor skulle ha påverkats av andra kroppstyper också, åt olika håll. De båda informanterna är bekanta till mig, de har viss förförståelse av mina värderingar och tankegångar, men då deras berättelser inte är vad som huvudsakligen analyseras utan mer är komplement till tidningarnas diskurser ansåg jag det gångbart att ta med intervjuerna som de är.
10
Det är även så att studien utförs på historiskt material som tolkas med nutida ögon, vilket måste finnas i åtanke. Det är inte en tidsperiod jag har upplevt, och tiden har ett sätt att skapa en bild av olika tidsepoker som vi inte kan bortse ifrån. Den tidsepok jag valt är en som återberättats väldigt mycket om då det är en period som förebådar den förintelse som skulle komma vilket gör det till en något känslig epok men också en som är relativt statiskt återberättad. Den intervju som utförs med Sigrid är fokuserad på hennes minnen i barndomen, med nutidens glasögon, och våra mänskliga minnens ofullkomlighet och föränderlighet kan vara bra att nämna.
Disposition
Uppsatsen delas in i fem kapitel med en avslutande sammanfattning.
I första kapitlet Frisksport, träning, rörelse och stillasittande presenteras resultaten från de sökningar som gjorts i tidningar från förr och nu kopplat till fysisk aktivitet och
frisksportarrörelsen blandat med bitar ur intervjuerna med Sigrid och Majken som vidare beskriver det som funnits i tidningarna. Det Sigrid berättar om frisksporten överensstämmer ofta med den bild jag skapat mig i tidningarna och tillför en målande bild till dåtiden
samtidigt som Majken ger en mer målande bild av nutidens träning.
Resultaten för diskurser som rör olika former av kosthållning och synen på dess konsekvenser såsom kroppstyper både i nutid och dåtid tas upp i det andra kapitlet, Bantning, diet, kost kroppstyp, tillsammans med målande citat ifrån de två intervjuerna.
Kapitel tre, Friluft, skogsbad och mental träning, tar upp några resultat som var oplanerade men som ansågs ha tillräcklig vikt för att tas med. Hur viktigt luft och friluft var i dåtidens diskurser om hälsa och vad som motsvarar det idag, tillsammans med tankar om mental träning. Även här tas citat ifrån intervjuerna med Sigrid och Majken in.
Det övergripande temat för studien är hälsosamhet och det fjärde kapitlet tar upp de exempel på hälsosamhet som kan sammankopplas med makt, titeln för kapitlet är helt sonika Hälsosamhet och makt.
I det sista kapitlet, Skam eller motstånd, tas de diskurser upp som kan anses göra motstånd mot den uppfostrande synen på hälsodiskurserna som beskrivits i tidigare kapitel.
Efter dessa kapitel kommer en avslutande sammanfattning av de viktigaste punkterna och tankar om framtida forskning.
11
ANALYS
”Det handlar om fostran, det handlar om förnuft. Det var ju precis så för frisksportarna, precis det mottot, en sund själ i en sund kropp.” (Sigrid)
Frisksport, träning, rörelse och stillasittande
Frisksportarrörelsen kan kanske ses som grunden till sättet vi tränar idag, då den lyfte fram vikten av rörelse för rörelsens skull snarare än för tävling. Innan frisksportarrörelsen kom igång var träning allt som oftast till för idrottare, inför tävling. Frisksportarrörelsen var del av att ta fram ett nytt ideal som var baserat på sundhet. Sökningen på åren 1930 – 1945 på ordet frisksport i Dagens Nyheter visar att ordet används främst efter 1938. Det används på flera ställen som signatur för kontaktannonser eller som lockande ord att beskriva bostadsområden som attraktiva ”för frisksportare”. Här syns också tidens tilltro till läkare som upphöjt yrke, då det i flera annonser för sådana områden beskrivs som att ha ”stärkande lantliv och luft,
rekommenderat av Herr Läkare” (Dagens Nyheter 1938-07-09: 25). I Aftonbladet finns artikeln ”Inför frisksportens dag: Konsten att bli ett prima liv.” med en bild på en manlig och en kvinnlig frisksportutövare som var några av de 12 000 frisksportare som beräknades finnas vid tiden. En kort beskrivning av frisksportens innebörd är atletik, gymnastik, natur och hälsa, för att skapa starka och friska människor genom kroppsövningar (”Vad vet ni om Frisksport?”
Aftonbladet 1936-06-21: 4). Det går även att läsa frisksportens tre grundlagar som är grunden för rörelsen
1. För att leva ett prima liv fordras att vara ett prima liv. Det är absolut nödvändigt att äga ett visst kvantum hälsa, såväl psykisk som fysisk för att få fason på tillvaron.
2. Allt organiskt liv är bildbart. Vi behöva inte vara sjuka, svaga, griniga och nervösa om vi inte vilja.
3. Friskt liv ger friska organ. Friskt blod föder friska tankar (”Vad vet ni om Frisksport?” Aftonbladet 1936-06-21: 4)
Johannisson skriver kort om socialdarwinismen och där dyker några av de här orden upp. Att kroppen, liksom samhället, är en levande organism, och att sjukdomsfaran kunde förebyggas med rätt samhällsåtgärder. Hälsa och sjukdom gick under den här tiden från att vara en privat angelägenhet till en social sådan. Det fanns en tankegång att det skulle gå att förmå individen till hälsa och avlägsna undermålighet (1991: 143ff). Det här är tankar som till största del får ses som dåtida, även om en viss del av andemeningen kan ha dröjt sig kvar, nämligen att det är upp till individen att hålla sig hälsosam och att detta i förlängningen gagnar samhället. Men
12
socialdarwinistiska tankar och ord är sällan gångbara idag. Och redan några år senare kan vi i samma tidskrift läsa om hur dessa tankar utvecklats och socialdarwinismen tonats ned. Nu har Andra Världskriget börjat vilket troligen påverkar språket som används. Grunderna för
frisksport som beskrivs är
Vi tro att källorna till strålande hälsa är följande: 1. Frisk luft och solljus, 2.
Hälsosam diet, 3. Regelbunden motion, 4. Bad, 5. God ämnesomsättning och avsöndring av gifter, 6. Ordentlig sömn, 7. Den rätta psykiska livsinställningen (”Frisksport – friluft – fältsport?” Gösta Wijkman, Aftonbladet 1940-06-08: 6)
Textförfattaren skriver också att gymnastik och styrkelyft är en vanlig association till frisksport, men ”snart kanske även den indiska yogan” (”Frisksport – friluft – fältsport?”
Gösta Wijkman, Aftonbladet 1940-06-08: 6). Intåget av den indiska yogan kan ses som ett uttryck för tidens sug efter nya saker och den enda skillnaden med nutidens sug efter nya saker, som behandlas senare, är nog att yogan sedan ett bra tag är etablerad som träningssätt.
Jonas Frykmans text analyserar gymnastikens inträde i Sverige under 30-talet, han skriver om hur snabbt Svenska gymnastikförbundet växte mellan världskrigen, från 8 000 till 160 000 medlemmar och detta var förutom de som utövade utan att vara medlemmar i förbundet. Det var den snabbast växande rörelsen och gick hand i hand med friluftsrörelsen, vegetarianismen och nudiströrelsen vilka tillsammans bidrog till den kroppsliga revolution som pågick. För att klara en sådan revolution var kroppen tvungen att vara i toppskick (Frykman 1992: 40). Det är också den här bilden som framträder i tidningarna, frisksportaren gestaltas ofta halvnaken ätandes grönsaker med svällande muskler.
Sigrid berättar om familjens syn på fysisk aktivitet och dess utövande.
Motion var ju jätteviktigt. Jag skulle ju orientera tyckte de, men jag var inte så intresserad. Jag tävlade några gånger i skidor också. Mamma gjorde husmodersgymnastik, en gång i veckan. Det gick hon på, på något sånt ställe som hade gymnastik. Men det var jäkligt manligt idrottande på den tiden, man tänkte inte att kvinnan var en del av det. Men på bilderna av frisksportarna var det ju kvinnor med. Men att kvinnor skulle vara ute och löpa, det tror jag inte.
Något som Sigrid säger under intervjun är något som jag ofta hittar i nutidens tidningar.
Nämligen drömmen om att inte dö, att skjuta upp åldrandet och förbli viril. ”Han pratade om att frisksportarna hade chans att bli gamla. Jag tror inte att det fanns någon särskild tanke
13
bakom tanken om att få leva länge, mest att det var en trend”. Detta är återkommande i rubrikerna om träning nu.
Vid sökning på ordet motion är det inte ovanligt att det gäller motioner i riksdagen i dåtid så som i nutid. Ibland ska hunden motioneras både nu och då. Ibland ska människor motionera också. Vad gäller fysisk aktivitet idag så handlar nu som då ordet träning ofta om
elitidrottares träning, men det kommer också regelbundet träningstips för den som vill gå ned i vikt eller komma i form, tips för att bränna fett och att få en superkropp. Det är en ofantlig mängd sökträffar, över 50 000 och det gör att jag får hitta på sätt att minska sökträffarna genom att välja smalare förknippade ord, såsom träningstips eller styrketräning.
Träningstipsen handlar ofta om att slippa olika saker, såsom nacksmärta, ballongmage eller olika sjukdomar. Eller att bromsa åldrande, leva längre. I en artikel med rubriken ”Bromsa åldrandet med power-träning” (Monika Israelsson, 2016-04-03) intervjuas flera personer om hur bra det är att träna som äldre person, och många fördelar presenteras. Muskelmassan som börjar försvinna efter 50årsåldern kan byggas upp och bibehålla sin kraft, sin ”power”. Det nämns också i artikeln att det borde vara något för staten att investera i, att bibehålla medborgare så friska och krya som möjligt. Det sista skapar direkt associationer till dåtid. I Olssons bok (1999: 22) formuleras detta i att det i hälsodebatterna genomsyrades av behovet av en frisk och stark arbetskraft. Det handlade om att de oupplysta människorna skulle upplysas och fostras i samhällets intresse och att det fanns en rädsla för orenhet (i form av ohälsa) och normbrytare. Det blev som ett maktutövande ifrån stat till medborgare som var manipulerande samtidigt som det var frigörande. För även om det är staten som pockar på utvecklingen så leder ju utvecklingen också till något bra för medborgaren. Det finns ett löfte om friheten i att hitta sin egen styrka samtidigt som makten på något sätt kräver att detta infrias. Men i styrkan finns också möjligheten för människan att göra sig mindre beroende och mer fri. Maktprocesserna förutsätter varandra. Min tolkning är att det inte är särskilt stor skillnad mellan nu och då.
Den frihet som finns i en stark kropp och i träning hittar jag beskrivet i Majkens intervju. När Majken pratar om träning så delar hon upp det i två olika. Träning i form av lagsport eller personlig träning. Majken är fotbollstränare åt ett lag för barn och har innan pandemin spelat i olika korplag och tidigare i ungdomslag. När hon pratar om lagidrott så tar hon upp saker som hur fint det är för barn att få lära sig laganda och bygga vänskaper inom idrotten. Att de lär sig vara schyssta mot varandra och att det går bäst när en hjälps åt. Att det
14
är ett lärande för livet. När hon pratar om den personliga träningen, den individuella, märks det att det är något som ligger henne väldigt varmt om hjärtat.
För mig är träning att må bra. Jag tror inte träning har varit jobbigt för mig på det sättet, utan mer min väg för att få pysa ut lite känslor och slippa tänka ett tag. Jag tänker ju väldigt mycket annars, hela tiden. Men i träningen kan jag hamna i meditativa tillstånd, vilket är ganska skönt. Så för mig är det lika mycket själavård och återhämtning som total utmattning, vilket blir en perfekt kombination, för min personlighet. Den har hjälpt väldigt mycket när jag har mått dåligt, när jag har varit utbränd och deprimerad, så är det sådana saker, som träningen, som har fått mig att hitta tillbaka till mitt rum igen, mitt varför i livet.
Hennes beskrivning återfinner jag i artiklar om träning, när personer som älskar träning får komma till tals. En sådan är Johanna Hill, som är föremål för artikeln ”Johanna Hill: Ett fantastiskt sätt att rensa skallen på” från 2015-05-22. Hon börjar artikeln med att säga ”För mig är träning livet”. Att för vissa är den ett måste, men inte för henne. Hon är också
uppvuxen med lagsport och berättar om hur fint det kändes för henne. Artikeln handlar främst om hur hon började träna efter graviditeten, hur viktigt det blev för henne. På frågan vad träningen betyder för henne säger Hill
Allt – det är livet för mig. Jag håller mig stark och frisk och blir mycket gladare som person. När jag rör på mig får jag energi, men det kan också vara väldigt meditativt och ett sätt att rensa skallen på. Det är helt fantastiskt.
Hon skriver om hur hon älskar styrketräning, att det är så taggande att vara del av en grupp.
Även Majken berättar i sin intervju om hennes förkärlek för styrketräning, och att få göra det tillsammans med andra kvinnor.
Jag tycker det är kul att fler och fler kvinnor kommer in i gymmen och har börjat lyfta väldigt, väldigt tungt. Det är marklyft, knäböj, styrkelyftsgrenar. Olympiska lyft. Det har börjat bli jättepopulärt hos kvinnor, och inte bara unga kvinnor utan kvinnor i 55 - 60års åldern och [vi] bygger kroppar, starka kroppar. Förut har kvinnor kommit in och sagt ”jag vill lyfta, men inte få muskler, jag vill inte se biffig ut”. Nu vill man se biffig ut som kvinna och det älskar jag, tycker det är fantastiskt. Det är jäkligt häftigt, det har vuxit fram ett stort community (gemenskap) av kvinnor som lyfter tungt och snackar om det här. [Jag frågar om man är välkommen som kvinna i styrkelyftsvärlden nu] Det är det intressanta, jag tror att det har varit ganska stängt, det har varit väldigt macho att gå på gym, att ta de tunga vikterna. Men nu tar sig kvinnorna in mer och mer. Sen finns det ju gym för bara kvinnor. Men jag tror att det är så många kvinnor som kommer in nu och tar de fria vikterna så männen har liksom ingenting att säga, de får bara flytta på sig. Jag tror att rädslan börjar försvinna mer och mer från kvinnor, för att vi blir fler och fler. Nu hejar man alltid på 3-4 stycken vid de fria vikterna. Och det är fantastiskt, där finns det också ett systerskap där man kan stärka varandra bara genom en blick. Eller bara berömma någon, fan vilket snyggt lyft! Det finns en pod som jag lyssnar på, de har tröjor med
15
olika budskap på. Det finns en som det står ”Låt en kvinna få lyfta”. Och det är precis så det är. Låt oss bara få lyfta.
Detta med kvinnor i alla åldrar som lyfter skivstång står i stark kontrast till dåtiden. I
tidningarna finns det otaliga bilder på muskulösa män bredvid artiklarna, och traditionellt har styrkelyftning och muskulösa kroppar länge setts som något väldigt manligt. Även om kvinnor funnits med i styrkelyftningens periferi så var de förr inte helt välkomna i den världen. Kvinnorna på bilderna och i texterna gymnastiserar och balanserar kroppen, inte ovanligt i hemmaklänningen, medan mannen halvnaken visar upp muskler och lyfter
skivstänger. Detta nämndes också tidigare i kapitlet i Sigrids intervju. Jonas Frykman skriver om hur vårt identitetsskapande ofta börjar i kroppen, i dess utseende, förmåga och hälsa.
Därför var utvecklingen av kroppen under 1930-talet så viktigt för den nationella identiteten och moderniseringen i Sverige. Nya rörelser skapade nya mål och nya tankar. Människor fick nya kroppsliga erfarenheter och identifieringssätt (Frykman 1992: 39).
När jag söker på ordet styrketräning kommer många artiklar om viktnedgång upp eller om att bygga en superkropp. Även i de artiklar som nu dyker upp handlar innehållet om att leva längre eller bli yngre. Majken svarar på frågan om vad hon tror andra förknippar med ordet träning.
Jag tror det är jätte-olika, jag tror att det kan vara jättemycket prestationsångest för vissa. Jag tror att det kan vara ett måste, vilket inte är bra. Jag tror att det kan vara vikt-hets för väldigt många människor. Jag tror att det kan vara ett utanförskap. Men jag tror verkligen att det har båda sidor, vilket är rätt mycket [personlig, negativ]
historia och så mycket negativa bilder om hur träning ska vara och att man ska masa sig iväg till gymmet. Jag har en grupp jag tränar här ute på [hemorten], kvinnor som spelar innebandy och de var jätte-viktinriktade och ”nu kommer vår PT, nu får du hjälpa oss gå ned i vikt” och ”jag åt lite för mycket kakor igår, hihi, men säg inget till Majken!”. Jag vill ju inte komma till dem för att få dem att gå ner i vikt, jag vill dela rörelseglädje med dem. Det jag älskar med träning. Vikt vill jag inte jobba med, att man ska räkna kilon. Det är inte träning för mig. Träning är att få hjärtat att pumpa, svettas lite och bara åh vad skönt det är. Hitta den känslan. Inte det här ”jag har tränat, nu kan jag unna mig en bulle”. Eller, ”om jag tränar kan jag unna mig en bulle”. Nä, ät en bulle om du vill ha en bulle!
I äldre artiklar handlar diskursen sällan om att styrkelyftningen eller gymnastiserandet, att den kroppsliga rörelsen är en väg för att gå ned i vikt. Är det så att artikeln skriver om bantning så nämns ofta motion i samband med det, men målet med fysisk aktivitet beskrivs inte som viktnedgång. I dåtidens tidningar handlar den fysiska aktiviteten om styrka, hälsa och om att må bra. Parallellerna mellan motion och diet finns både nu och då, men målen för utövande tycks olika.
16
I en ledare i DN skrivs om hur stillasittande vi är nuförtiden, trots alla bevis på hur farligt det är och hur mycket bättre människor som rör på sig mår och presterar. (”Ett friskt samhälle underlättar rörligheten” DN 2019-11-24). Statens sätt att hantera detta ifrågasätts,
ledarskribenterna vill se ett sundare sätt att ta sig an detta för staten grundläggande uppdrag.
Det refereras till studier som visar på nyttan i få sin motion. Det finns funderingar om ifall kvinnors känsla av otrygghet gör att de inte tar sig ut för att motionera och skribenterna försöker hitta nya angreppssätt för att utröna varför vi rör mindre och mindre på oss. Det sista stycket är
Fysisk aktivitet är en samhällsfråga mer än en politisk fråga. Det är inte statens sak att styra hur mycket eller lite vi ska röra på oss. Att däremot se till att offentliga platser är trygga, att trafiken medger att barn kan gå och cykla och att skola och föreningsliv mår bra är nog så viktiga uppgifter. Resten är vårt eget ansvar. (DNs ledarskribenter 2019-11-24)
Ledaren refererar till en undersökning gjord av WHO som kommit i underfund med att Sveriges ungdomar rör på sig alldeles för lite, minst i hela Norden. Artiklar om denna rapport är vanligt återkommande och i DN (”WHO: Svenska ungdomar rör sig minst i Norden” DN 2019-11-22) sammanfattas rapporten samt kommenteras. Docent Örjan Ekblom på
Gymnastik- och idrottshögskolan beskriver att det är viktigt att ”avsportifiera” fysisk aktivitet för att få till en förändring, att det inte ska handla om tävling utan mer om kroppens behov av rörelse. ”Vi kommer inte att kunna upprätthålla välfärdssamhället om vi får jättemånga människor med kroniska sjukdomar som till viss del beror på livsstil.” (Örjan Ekblom, DN 2019-11-22).
En artikel med titeln ” Så hjälper du ditt barn med övervikt” (Wilhelmson, DN 2019-10-23) skrivs det också om stillasittande barn och att barn är tjockare nu än förr. Petter Tunlind, psykolog på Obesitasenheten på Barn- och ungdomsmedicin i Karlstad får ge sina tips i artikeln. Föräldrar uppmanas att uppmuntra barnen till fysisk aktivitet. ”Man ska inte banta barn eller sätta dem på diet utan det ska handla om rörelseglädje, de flesta barn gillar ju att röra på sig” (Petter Tunlind, DN 2019-10-23). Han säger också att föräldrar är rädda för att prata med sina barn om övervikt, att de kommer skada barnen med den konversationen. Då är tipset att prata med barnen om hälsosamhet snarare än utseende och vikt. ”Fokus på vikt leder lätt till negativ kroppsuppfattning och ohälsosamma beteenden som bantning eller ätstörning.
Försök hellre att fokusera på vad kroppen ska kunna användas till. I alla åldrar är det förstås bra att göra aktiva saker ihop” (Petter Tunlind, DN 2019-10-23).
17
En hel del av retoriken känns som tagen rakt ur 1930-talet, som exempelvis risken att inte kunna upprätthålla välfärdssamhället om det måste dras med kroniska sjukdomar som beror på människors livsstil. I Johannissons text beskrivs det som att sjukdomsfaran förflyttades från en individs omgivning till dess levnadssätt. Det var
människor som spred sjukdom inom samhällskroppen. Som åtgärd krävdes sociala reformer, förändringar i beteende hos individen, fostran och upplysning. Människor skulle styras till en bättre livsstil, lägga om sina mönster till att bli nyttiga och sunda (Johannisson 1992: 144).
Skillnaden ligger kanske i att staten i en av artiklarna uppmanas förbättra sitt arbete på
området, medan det på 1930-talet var staten som var drivande. I den ena artikeln nämns att det inte är statens sak, utan vårt eget ansvar, i stark kontrast till dåtid. Den retorik som egentligen inte har någonting gemensamt med 1930-talet är den om stillasittande. Att befolkningens stillasittande måste åtgärdas, vi sitter ner och jobbar dagarna i ända, sedan sitter vi framför tv eller dator. Sigrid sammanfattar det med ”Jag tror inte människor rörde så mycket på sig, men det var heller inte så mycket stillasittande. Ett tv-program och två radiokanaler liksom…”.
Frågan är om ordet ens fanns då i den kontext det gör nu.
Ett annat ord som inte varit aktuellt både nu och då är ordet ”frisksportare” som finns med på en lista över ord som är utrotningshotade men som ”adopterats” av DN-läsare som vill värna om dem genom egen användning för att få igång den allmänna användningen av ordet igen i artikeln ”Läsarnas adopterade ord från A till Ö” i DN Kultur 2009-08-13. Att sammanblanda fysisk aktivitet med det spartanska levnadssätt som beskrivits av frisksportare och en så stark längtan ut i naturen är kanske något som är på väg tillbaka med klimatkris och pandemier, kanske kan ordet räddas.
Bantning, diet, kost, kroppstyp
När Sigrid berättar om frisksportens kost berättar hon att det var återhållsamt med kött, och fokus låg på grönsaker, rotsaker, kål och potatis. En del av detta odlades på kolonilotten.
Varje morgon drack hennes pappa och mamma potatisavkok för hälsans skull och till frukost serverades oftast havregröt. Ägg var också ett viktigt inslag, och brödet var oftast hårt bröd.
”Och det var mjölk, jättemycket komjölk”.
Något jag kom på nu som de också utövade, mamma och pappa, var fasta, de trodde på fasta. Det gjorde de några gånger om året, en hel vecka då, varje gång, och då drack de bara grönsaksjuicer. Mamma gjorde också avkok på grönsaker, rotsaker, som de drack. Detta gjorde de fyra gånger per år kanske. Pappa trodde också på lavemang, att ta det ibland. Men vi [barn] har inte blivit utsatta för det, gudskelov!
18
Att en vegetarisk diet var någorlunda vanligt för frisksportare märks i tidningarna.
Vegetarianism sågs som en ny hälsosam idé och var en del av den utopiska framtidsvisionen tillsammans med solens kultstatus och den muskulösa kroppen (Johannisson 1991: 186).
Men det som återkommer kanske allra oftast är kruska. Kruska är en grötblandning som skapades av frisksportens grundare Are Waerland, bestående av russin eller fikon, vetekli, havregryn och kokat vatten som serverades med äpplemos och ibland katrinplommon (Nationalencyklopedin [2020-12-30]). Detta var något av det första Sigrid nämnde i intervjun, att
”Det var ju att leva sunt [som var viktigt], då var ju kosten också viktig.
Pappa gjorde sån där kruska-gröt, det var en väldigt bastant gröt men jag vet inte riktigt vad det är”. I en liten artikel i Aftonbladet (1940-09-10: 13) med rubriken ”Man äter sig FRISK i nya Frisksportarhuset” kan en läsa om den vegetariska restaurang som finns i det nya frisksportarhuset, där kockan berättar om kruska-gröt och grönsaker:
Folk måste förstå att de inte kan betrakta kruska som en slags medicin, det är till och med farligt för en ovan mage. Man måste börja försiktigt. Det är heller inte bra att häva i sig en massa vegetariska rätter blandade med råkost i tron att allt grönt gör gott. Råkosten för sig är inte farlig, men blandas den med allt möjligt, är det lika bra att hålla sig till den gamla köttdieten! Även råkosten får man ta försiktigt i början!
Man bör dessutom komma ihåg att man helst inte bör äta smörgåsar till råkosten.
För mycket bröd är inte heller bra, -det bildar syreöverskott som verkar tröttande.
Det bästa är att vid middagstid äta lite råkost, därefter bröd, och så en varmrätt.
Lunchen bör helst bestå av kruska, men kom ihåg att det är en konst att tillaga den!
Det fordras tid! En sallad på gurka, tomat, sallad och mycket persilja med marinad av lite citron, farinsocker och olja. Till detta sprids lite rå blomkål på. Och rårivna morötter som ger solbränna på köpet. Det är gott och nyttigt.
Idag finns inte riktigt kruskan kvar. Troligtvis skulle den inte ses som lika utmärkande hälsosam idag, utan som en gröt med lite frukt i. Hälsosam, ja, men inte farlig för någons mage eller som en mirakellösning. Men den kan ses som ett uttryck för moderniseringen, framtidsdrömmen som var stark under 1930-talet, att med rätt medel så kan människan omskapa sig själv till något ännu bättre och starkare. Den likhet som kan ses med nutiden är nog att vi även idag hoppas på mirakelkurer och den perfekt hälsosamma kosten.
Även att alkohol, tobak och kaffe var mer eller mindre otillåtet är tydligt. I en artikel som ämnar att åtskilja och förtydliga de tre begreppen frisksportare, friluftare och fältsportare nämns en frisksportande journalist vid namn Gösta Wijkman som har skrivit en reportageserie
(Aftonbladet 1940-06-08: 4, okänd tecknare)
19
om en frisksportsresa han gjort. I den har han nämnt att han druckit kaffe en morgon, varpå mängder av upprörda frisksportare hört av sig till tidningen för att ”propagera mot sprit, tobak och kaffe. Frisksportare ska inte dricka giftet!” (”Frisksport – friluft – fältsport?” Aftonbladet 1940-06-08: 4). Sigrid berättar om sin far och hans relation till alkohol, tobak och kaffe:
Det var en trend bland ungdomar att gå med i frisksportarrörelsen, så som med nykterhetsrörelsen. Han svor ju den här eden, min pappa, att han aldrig skulle inta alkohol. Han var en sån renlevnadsmänniska. Han drack kanske ett glas vin nån gång då och då, till någon middag. Men tobak var absolut otillåtet. Och för mycket kaffe också. Kaffe och te, det var han också väldigt strikt med, det var inte nyttigt heller.
Inom frisksporten sågs detta som styggelser, men det tycks inte ha varit så i samhället i stort då det ofta förekommer bilder på ”hälsosamma” som röker. En artikel som sticker ut har titeln ”Spänstig flicka på åttitvå år idkar frisksport” och artikeln handlar om att denna äldre kvinnas imponerande fysik. På bilden som följer till artikeln tänder kvinnan en tobakspipa (DN 1945-07-15: 1). En liten artikel handlar om en man som blev tillsagd av doktorn att han borde få i sig frisk luft och motionera mer för att stärka sina lungor, och mannen därmed började gå så mycket att han slitit ut 37 par skor på 5 år och han har sedan fått godkänt av doktorn. På
bilden snör mannen på sig sina kängor, med en tobakspipa i munnen (”Börja gå redan idag”
DN 1939-01-22: 9).
Idag är vi, som frisksportarna, medvetna om farorna med alkohol och tobak och det skulle aldrig förekomma bilder på människor som beskrivs som friska och hälsosamma som samtidigt röker. Så det är nog snarare så att frisksportens syn då var revolutionerande och att det idag är en avlagrad diskurs att tobak är så pass farligt som det är. Nu som då vet vi att alkohol är farligt, men det hindrar oss inte från att se det som något njutbart. Vad gäller kaffe förändras diskursen och är inte helt stabil utan det är nog snarast så att kaffe både har för- och nackdelar ur hälsosynpunkt.
I total kontrast till frisksportens image hittar jag en artikel i nutid där rökare anses ha fått ”en frisksportarimage”, då de befinner sig utomhus utan att bry sig om ifall det regnar eller blåser. De beskrivs som härdade och tuffa (”Rökaren som frisksportare” DN 2007-01-02). Det är nog så långt ifrån vad en frisksportare hade önskat sig en kan komma.
För ordet banta finns det på DN 230 sökträffar under dåtidsperioden, flera gånger i reklam för bantningspiller (vilket det under den senare delen av sökningsperioden blev förbjudet att göra reklam för). Men där det förekommer allra oftast är på sportsidorna, då
(DN 1939-01-22: 9, okänd fotograf)
20
det är manliga brottare och boxare som bantar för att passa sin viktklass.
Det är här ordet förekommer allra oftast i dåtid. Något som vid första anblick kan tyckas förvånande är att det är inte så stor skillnad i nutid.
När det i dåtid talas om bantning på andra platser är det ofta tillsammans med ord som måste och borde. Ibland är det filmstjärnor som ”skulle behöva” banta, i teckningar sägs att någon ”måste banta” med en suck, intrycket är att det generellt är något en inte vill göra, att det bär emot, men att en ”måste”.
En artikel i DN med titeln ”Chefen vill ha slanka kontorister” handlar om vilka företag som vill ha slank kvinnlig personal och vilka som inte är så noga med det. De som jobbar inom service ska vara slanka och att detta leder till att kvinnor svälter sig själva och blir sjuka. Andra vill ha ”stora, kraftiga fruntimmer” som klarar av ett tyngre arbete. En fackrepresentant har gått ut med en varning och det har gjort att tidningen undersökt hur det ligger till. De finner, efter intervjuer med personalchefer och kvinnorna själva att mycket av detta stämmer, att det finns ett avmagringsideal som är pressande för kvinnorna (DN 1934-07- 11). Idag har vi ord för denna typ av press, vi vet att kvinnor har kroppsliga förväntningar på sig som är svåra att leva upp till och vi vet mer om ätstörningar och ätstörda beteenden. Mer om det senare i texten.
Idealet var att vara smal, det fanns en slankhetsnorm. Inte så mycket att banta och så, men på något sätt var det inte så många som var tjocka då. Men inom min familj har det varit så, man ska inte bli tjock. Det har funnits med hela livet. Det var så, att man värderade människor utifrån det. Man blir tjock om man inte rör på sig, om man rör på sig blir man inte tjock. Men sedan har ju två i släkten blivit väldigt runda. Och då insåg vi att det var kanske visst genetiskt, då flera på den sidan var tjocka. (Sigrid)
Vid några tillfällen finns ordet banta med i serier, eller andra typer av skämt såsom i
teckningen som pryder uppsatsens framsida. Det är även oftast där ord som tjock eller mager återkommer, speciellt för äldre kvinnor eller män.
Min farmor var ju en sån här gumma, en rund gumma. Och hon var ju bara rund, det var kopplat till att hon var godmodig och snäll och rolig, det var positivt. Om sedan min pappa tyckte att det var mot alla hans ideal, det kanske han gjorde. Men han älskade sin mamma så mycket så det kom aldrig fram att det var ett problem. För hon hade ju sen högt blodtryck och sjukdomar [kopplat till detta]. (Sigrid)
I en artikel med titeln ”Ned med blodtrycket!” skrivs om hur folk sätter sin tillit till läkaren när det gäller sjukdomar såsom TBC men att de inte tar hans råd vid åderförkalkning, då
(Aftonbladet 1930-06-15, okänd tecknare)
21
råden då är att inte röka, dricka alkohol, äta mörkt kött eller starkt kryddad mat för att livet då skulle bli för ledsamt. Men det enda botemedlet är detta tillsammans med riklig motion.
Läkaren i artikeln förordar också att gå upp tidigt på morgonen, gymnastisera, ta ett ljummet bad och sedan äta en hälsosam frukost. Förutom för de korpulenta, de bör bara dricka lite saft och lite knäckebröd (DN 1930-03-16: 12).
Dr. Max Gerson rekommenderar i DNs artikel ”Vidunderligt Hälsosamt!”
(1930-08-03: 11) en råkost utan salt och vatten men med mycket frukt och grönsakssaft. I artikeln beskrivs denna nya diet, som ska vara vidunderligt hälsosam. Det beskrivs att det är svårt att komma ihåg dieterna som kommer i en rasande takt men denna är den nyaste. Den utesluter salt, kolhydrater, och förordar en minskning av animaliska produkter. Detta är ett sätt att ”reparera sin övergödda kropp”.
Titeln ”Behagligt avmagringsrecept” hör till en kort notis med signaturen Beatrice (DN 1934-07-18: 8) som handlar om skillnad mellan avmagring och bantning. Hon skriver att ordet bantning kommer från en engelsk läkare, Sir William Banting och hon delger hans recept för avmagring i tidningen. 175g kött till frukost, en skiva rostat bröd och två stora koppar te. Lunchen bör vara 210g fisk eller kött, eller grönsaker men inte potatis och 35 gram rostat bröd. Kokt frukt. 2-3 glas rödvin eller sherry men portvin, champagne
och öl är förbjudet. Mellanmålet består av 105g färsk frukt, 1-2 skorpor, 2 stora koppar te.
Middagen ska vara 140g kött eller fisk och 1-2 glas rödvin. Sedan får man en sängfösare (om det anses nödvändigt) i form av 1-2 groggar på whiskey, gin eller brännvin. Beatrice skämtar om hur rolig dieten är men att hon inte tar ansvar för någonting.
Nedlåtande artiklar om kvinnor som borde banta är vanligt, olika tips om bantning då fetma inte är önskvärt. I Aftonbladet finns ett återkommande inslag som heter
”Doktorn säger” och i en av dessa skriver doktorn om fetma (Aftonbladet 1939-06-26: 13).
Han skriver att det nu är väl känt att fetma är ärftligt. ”Den slanka flickan med en korpulent och lite rultig mamma kan vara ganska övertygad om att hon får besvär med kilona” men att det går att ”avvärja faran, om man vet var hotet kommer ifrån”. Störst är risken när hon ska sätta barn till världen, då kvinnor behandlats alldeles för varsamt är tipset att fortsätta leva naturligt. Att hon ska lägga på sig mer än vad barnet väger har ingen nytta, speciellt inte för barnet. Det är ju lättare att hålla sig i samma form än att bli tvungen att banta bort extrakilona.
(Aftonbladet 1931-05-11, okänd tecknare)
22
En novell av Leonora Woodward som publicerats i Aftonbladet heter ”För fet för att älskas” och kan ses som ett avskräckande exempel för vad som kan hända om en blir tjock. Den handlar om en korpulent kvinna som tycks älska att äta. Hon ser sig ändå som vacker, trots att ”hennes fetma kom henne att se ut som en matrona”. Hennes man tyckte hon varit så vacker innan hon fått de där dubbelhakorna. Hon kommer på honom med hans sekreterare och han säger till henne att fetma borde få ligga grund till skilsmässa. Novellen avslutas med att frun bestämmer sig för att börja banta (Aftonbladet 1938-05-22:16).
Slankhetsnormen som finns idag tycks likaså har varit norm då. Att kvinnor som fött barn får förändrade kroppar är något som ses som ett problem här, och det får nog sägas är samma idag. En stor skillnad är läget i samhället som var då, 1930-talet startade med kris och
massarbetslöshet och svälten var utbredd (Johannisson 1991: 174). Den perioden ledde sedan fram till ett världskrig med ransonering. Det egentliga fokuset från staten, som dock inte tydligt märks av i tidningarna, var att befolkningens kosthållning ansågs bristfällig. Födan var näringsfattig, ensidig och helt enkelt dålig och oron var att barnen som växte upp med denna föda skulle bli undermåliga. Det skulle spridas information om billig och näringsrik mat samtidigt som skolmåltider infördes för barnen. Dessa skolmåltider skulle inbegripa
information som skulle tas med hem till föräldrarna då den bristfälliga kosten också ansågs bero på okunskap (Olsson 1999: 49f). Ofta nämns det att kosten ska vara billig i annonserna och artiklarna, men någon särskilt riktad information eller underliggande upplysning ser jag inte tecken på.
Det kommer dock också råd ifrån en läkare om hur ”livsfarligt [det är att]
banta”, att avmagringsmetoder kan göra människor sjuka och att det är ett allvarligt hot mot hälsan. Visserligen är hullet inte heller bra, men att experimentera med avmagringskurer är farligare. Speciellt sådana medel som säljs på apotek, olika former av bantningspiller. Den enda lösningen är en väl anpassad förnuftig diet (Aftonbladet 1934-07-07: 1,7).
Att vara tjock var att sticka ut från normen. Det är det också idag, även om mer än hälften av befolkningen är tjock. Det språk som användes förr är dock långt mer övertydligt nedsättande om tjocka än det som oftast används idag i tidningarna. Det närmaste jag kommer något liknande idag är i en insändare, inskickat av en vinnare av tv-programmet ”Biggest loser” som heter Michael Fridebäck och den moderata lokalpolitikern Alexander Sima, som har titeln ”Ställ hårdare krav på tjockisar” (DN 2019-09-07). I ingressen står det att
sjukvården måste ställa hårdare krav på tjockisar, då dyra fetmaoperationer genomförs utan riktig uppföljning. Till detta finns en bild på en naken tjock mage som någon annan håller ett
23
måttband runt. I insändaren beskrivs övervikt som ett missbruksproblem, där samhället sviker missbrukaren, eller tjockisen. Att det är svårt att sluta med ett missbruk som grundar sig i något som ingår i vår överlevnad när omvärlden ständigt lockar med sockerstinna produkter.
De skriver
I samhället finns åsikter om att övervikt är enkelt att bryta. Det krävs ju bara att du slutar äta och börjar träna. Personliga tränare och förståsigpåare sitter gärna i tv- soffor och erbjuder sina träningsprogram, nya dieter och enkla knep. ”Det är ju bara att göra det!
Vidare beskrivs hur vården utför operationer för att komma tillrätta med fetman, men inte hjälper till med missbruksproblematiken, med samtalsterapi eller liknande, som görs vid t.ex.
alkoholmissbruk. Det skrivs ut mediciner istället för att hänvisa tjockisarna till mental träning, trots att övervikt är kopplat till psykisk hälsa enligt författarna.
Psykisk ohälsa som ångest leder ofta till olika typer av destruktiva beteenden.
Matmissbruk är ett av de vanligaste. Lika ofta kan övervikten i sig skapa ångest och psykiska besvär som gör att det är ännu viktigare att tjockisen får rätt hjälp och stöd.
Författarna skriver att det är individens val att ta tag i sina problem och göra en förändring, men att samhället måste finnas där med stöd när det är dags. Även om språket bitvis är annorlunda mot det en är van vid så är innehållet rätt liknande det mesta hittills, att det är individens ansvar att förbättra sig för samhället. I nutid tillkommer dock oftare en vädjan till stat eller samhälle i stort att hjälpa till med detta. I dåtid kanske det inte behövdes på samma sätt, då det redan var på det sättet.
I DNs artikel ” Mer än hälften av alla svenskar bär på övervikt” (Wilhelmson, DN 2019-10-21) kan en läsa just att drygt hälften av Sveriges befolkning nu är överviktig och att antalet tredubblats sedan 1980-talet. Det beskrivs vara lågutbildade och landsbygdsbor som oftare är överviktiga än högutbildade och stadsbor. Sedan får en veta att fetman kostar samhället 70 miljarder per år och sedan radas de sjukdomar en kan få av för mycket vikt. Kort nämns att vi har svårt att kontrollera vår vikt då den sköts av kroppens funktioner. Att äta mellan måltiderna och dricka läsk beskrivs som de vanligaste sätten att gå upp i vikt,
tillsammans med den ständiga tillgången till onyttig mat. Sedan går artikeln vidare till att säga att det inte är individens ansvar utan att ”vi har godis i kassorna och tillgång till snabbmat dygnet runt. Vi har också byggt bort den fysiska aktiviteten, förr fick man den ofta på jobbet eller på vägen dit. Nu förväntas man sköta den på sin fritid vilket många inte har ork eller tid till” (Pia Lindeskog, utredare på Folkhälsomyndigheten. DN 2019-10-21). Överviktsforskaren
24
Claude Marcus följer det med ”Självklart har alla ett ansvar för sin egen hälsa – men man kan inte säga att det är individens ansvar när det handlar om halva befolkningen. Det är ju inte så att vi är dummare, har sämre karaktär eller är sämre föräldrar i dag än för 20 år sedan”.
Artikeln avslutas med en fotnot om BMI, Body Mass Index, som är ett sätt att mäta fetma som använts i undersökningen. Måttet nämns här vara kritiserat för att vara otillförlitligt och att det finns bättre sätt att mäta övervikt.
Att söka på ordet bantning på Aftonbladets websidas söktjänst ger en hel del träffar. Att leta bland rubrikerna visar dock att det inte är kostrelaterad bantning vad gäller majoriteten av dem. Det är annat som bantas, såsom program, antal personer i grupper och liknande. När det handlar om kostrelaterad bantning märks en viss skillnad innan och efter 2017, som att något hänt det året. Innan 2017 är det positivare ordalag om bantning, efter handlar det mer om att vi måste sluta banta. Kanske började kroppsaktivismen få gehör det året? Det kommer flera artiklar om att inte blanda in barn i vikthetsen, såsom en artikel av Annika Leone i
Aftonbladet med titeln ”Låt inte ditt barn ta del av din tjockångest” (2019-05-01), där läsaren ska påminnas om att barn lär sig av oss, ser vad vi gör och följer våra direktiv, vilket leder till att vikthetsen kryper ned i åldrarna. I dåtid var budskapet snarare att föda barnen väl, då krisen var en annan.
När jag och Majken pratade om bantning så sa hon
Jag tror det är lite förklätt idag, idag säger man inte ”jag ska banta” utan nu gör man det på annat sätt genom kosttillskott, man hoppar över en måltid och tar en powerbar eller sådana där ”shakes”. Jag tror absolut det finns där, bara att man använder andra ord för det. Kroppshetsen finns ju fortfarande, inte bara i träningsvärlden utan i hela samhället. Men man använder inte ordet bantning, man vill förfina det lite. Diet kanske, det är ett finare ord. Jag minns ordet [bantning] väldigt mycket från min barndom, från 80- och 90-talen, då tycker jag det var ett väldigt hett ord, min morsa pratade jämt om att banta. Det var inga dieter eller så, det var banta och då åt man inte. Det var svält egentligen, det var ju jätteknasigt. Sen när man själv blev lite äldre, då var det mycket olika dieter som kom. Nu kan man göra det utan att det är skämmigt, det kan [till och med] vara lite fint. Med då med ordet dieter.
Något som är återkommande i Aftonbladet är blandade signaler. Först kommer det tips om hur man bäst går ned i vikt såsom i artikeln ” Smarta schemat: Så kan du gå ner 10 kilo till jul” med text av Karin Herou (2019-10-23), som handlar om att komma i drömklänningen till glöddminglet med hjälp av ett schema som sätts på kylskåpsdörren. Dagarna senare kommer en artikel om att det är farligt att banta som i artikeln ” Forskaren: Bättre vara tjock än gå ner i vikt” från 2019-10-28 av Sara Milstead som handlar om vad rubriken säger, att även om fetma är förknippat med sjukdom så minkar det med åldern och viktnedgång då påvisar
