• No results found

Pars sätt att interagera på sociala medier

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2022

Share "Pars sätt att interagera på sociala medier"

Copied!
56
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Pars sätt att interagera på sociala medier

– En studie utförd ur ett performativt genusperspektiv

Södertörns högskola | Institutionen för kultur och lärande

Kandidatuppsats 15 hp | Medie- och kommunikationsvetenskap C | Vårterminen 2015

(Frivilligt: Programmet för xxx)

Av: Linnéa Zanders

Handledare: Michael Forsman  

(2)

Abstract  

Titel:  ”Pars  sätt  att  interagera  på  sociala  medier  –  En  studie  utförd  ur  ett  performativt   genusperspektiv”  

Författare:  Linnéa  Zanders  

Syfte:  Att  undersöka  hur  par  interagerar  och  presenterar  sin  relation/partner  på  sociala  medier   utifrån  ett  performativt  genusperspektiv.  Fokus  kommer  att  ligga  på  de  praktiker  och  normer  som   mer  direkt  kan  kopplas  till  parens  relation.  

Frågeställningar:  

1. Hur  kan  respondenternas  praktiker  och  normer  för  interaktion  analyseras  ur  ett   performativt  genusperspektiv,  och  mer  specifikt  utifrån  teorin  om  genuskontrakt?  

2. Vilka  föreställningar  finns  om  netiketter  gällande  hur  ”han”  respektive  ”hon”  ska  agera   utifrån  sin  plats  i  kärleksrelationen?  

3. På  vilket  sätt  används  sociala  medier  för  att  presentera  kärleksrelationer  och  hur  skiljer  sig   män  och  kvinnors  praktiker  i  detta  avseende?  

Metod:  Kvalitativa  individuella  intervjuer  om  fyra  par,  totalt  åtta  intervjuer.    

Material:  Åtta  intervjuer  med  fyra  kvinnor  och  fyra  män.  Kriterierna  för  urvalet  var;  

heterosexuella  par  som  lever  i  en  minst  3  år  gammal  monogam  kärleksrelation,  samt  som  är   aktiva  på  sociala  medier  dagligen.            

Teorier:  Denna  studie  har  utgått  från  en  performativ  genusteori.    

Antal  sidor:  56  sidor  (inkl.  försättsblad  och  appendix)   Kurs:  Medie-­‐  och  kommunikationsvetenskap  C  

Termin:  Vårterminen  2015   Handledare:  Michael  Forsman  

Huvudresultat:   Denna   studie   visar   hur   kärlekspar   skiljer   sig   i   interaktion   och   presentation   av   relationen/partnern   på   sociala   medier.   Skillnaderna   tycks   bero   på   att   männen   och   kvinnorna   interagerar  utifrån  föreställningar  om  maskulinitet  och  femininitet.  Studien  visar  att  kvinnorna  är   mer  aktiva  än  männen  på  sociala  medier,  samt  att  de  uttrycker  ett  större  behov  av  att  presentera   relationen   online.   De   tolkas   därför   i   enlighet   med   den   rådande   genusordningen   som   relations-­‐

orienterade  i  sin  interaktion.  Männen  framstår  som  oberoende  och  autonoma  i  deras  användande   av   sociala   medier   och   tycks   inte   visa   något   intresse   för   att   presentera   relationen.   Därmed   ses   deras   interaktion   som   autonomi-­‐orienterad.   Studien   belyser   således   de   positioner   könen   har   i  

(3)

genusordningen  och  hur  de  ur  ett  perfomativt  genusperspektiv  gör  kön  och  relation  genom  sitt   sätt  att  interagera.    

Nyckelord:  Kön,  genus,  femininitet,  maskulinitet,  föreställning,  performativitet,  genuskontrakt,   genussystem,  netikett,  oskrivna  regler  

(4)

Innehållsförteckning  

 

ABSTRACT   2  

INNEHÅLLSFÖRTECKNING   4  

1.  INLEDNING   6  

1.1  EN  SOCIALKONSTRUKTIONISTISK  SYN  PÅ  KÖN   6  

2.  TIDIGARE  FORSKNING   8  

2.1  NETIKETT   8  

2.2  FORSKNING  OM  KÖNSSKILLNADER  PÅ  SOCIALA  MEDIER   10  

2.3    IDENTITETSKAPANDE  ONLINE   11  

2.4  GENUSKODER   13  

3.  SYFTE  OCH  FRÅGESTÄLLNINGAR   14  

3.1  BEGREPPSDEFINITIONER   15  

3.2  KORT  OM  GENOMFÖRANDE   16  

3.3  AVGRÄNSNING   16  

4.  TEORI   17  

4.1  GENUS  SOM  BEGREPP   17  

4.2  FÖRESTÄLLNINGAR  OM  MASKULINITET  OCH  FEMININITET   17  

4.3  GENUSSYSTEMET  &  GENUSKONTRAKT   20  

4.4  KROPPAR  OCH  EMOTIONER   22  

4.5  ATT  GÖRA  KÖN  OCH  PERFORMATIVITET   23  

5.  MATERIAL  OCH  METOD   25  

5.1  KVALITATIV  METOD  OCH  INDIVIDUELLA  INTERVJUER   25  

5.2  VAL  AV  INTERVJUPERSONER   26  

5.3  GENOMFÖRANDE   27  

5.4  TOLKNINGSRAM  OCH  ANALYSVÄG   28  

5.4.1  HERMENEUTIK   28  

5.4.2  ANALYS  AV  EMPIRISKT  MATERIAL   29  

5.4.3  ANALYSTEMAN   29  

5.5  ETISKA  ÖVERVÄGANDEN   29  

5.6  TILLFÖRLITLIGHET  OCH  GILTIGHET   30  

6.  RESULTAT  OCH  ANALYS   31  

6.1  PROBLEMATISERING  AV  TEORI  INFÖR  ANALYS   31  

6.2  PRAKTIKER   32  

6.2.1  RESULTAT  OCH  ANALYS   32  

6.3  NETIKETTER/GRÄNSER   40  

6.3.1.  RESULTAT  OCH  ANALYS   40  

6.4  SPECIFIKA  HÄNDELSER   45  

6.4.1  RESULTAT  OCH  ANALYS   45  

7.  SLUTSATS   46  

7.1  REFLEKTIONER  KRING  METOD  OCH  GENOMFÖRANDE   48  

(5)

8.  FÖRSLAG  PÅ  FORTSATT  FORSKNING   49  

9.  KÄLLFÖRTECKNING   50  

10.  APPENDIX   53  

10.1  INTERVJUFÖRFRÅGAN   53  

10.2  INTERVJUGUIDE   54  

       

(6)

1.  Inledning

   

Digitaliseringen   och   framväxten   av   sociala   medier   har   utvecklat   sättet   vi   interagerar   på.   Idag   utgör  sociala  medier  en  naturlig  plattform  för  interaktion.  Här  kan  vi  dela  med  oss  av-­‐  samt  ta  del   av  information  från  andra,  samtidigt  som  vi  aktivt  själva  väljer  vilka  vi  vill  interagera  med.  I  likhet   med   livet   offline   antas   det   finnas   oskrivna   regler   som   reglerar   hur   vi   interagerar   på   sociala   medier.  Dessa  regler  gäller  de  flesta  människor,  och  inte  minst  kärlekspar.    

 

I   och   med   att   sociala   medier   har   invaderat   vår   vardag   frågar   sig   både   män   och   kvinnor   i   en   relation  hur  de  ska  förhålla  sig  till  dessa  oskrivna  regler  online.  Hur  presenterar  män  och  kvinnor  i   kärlekspar  sin  partner  och  relation  på  sociala  medier  och  vad  är  det  egentligen  som  styr  hur  dessa   par   interagerar?   Denna   uppsats   syftar   främst   till   att   undersöka   hur   par   interagerar   och   presenterar   sin   relation/partner   på   sociala   medier.   Fokus   kommer   att   läggas   på   huruvida   föreställningar  om  maskulinitet  och  femininitet  ligger  till  grund  för  parens  sätt  att  interagera  på   sociala  medier,  och  på  vilket  sätt  de  gör  kön  ur  ett  performativt  genusperspektiv.  

1.1  En  socialkonstruktionistisk  syn  på  kön    

Skillnaden  på  hur  kvinnor  och  män  interagerar  både  online  och  offline  förklaras  av  vissa  utifrån   en   biologistiskt   inriktad   förklaringsmodell,   som   exempelvis   omfattar   beteendevetenskap   och   sociologi.  Detta  tankesätt  grundar  sig  på  tankar  om  att  kvinnor  och  män  är  olika  på  grund  av  olika   uppsättningar  av  x-­‐  och  y-­‐kromosomer  och  att  människans  könsidentitet  är  biologistiskt  fixerad.  

Mänskligheten  delas  upp  i  två  kategorier;  män  och  kvinnor.  Detta  synsätt  grundar  sig  till  stor  del   på  fortplantningsteorin,  det  vill  säga  att  män  och  kvinnor  är  maskulina  eller  feminina  för  att  locka   till  sig  fortplantningspartners.    

 

Ett   sådant   synsätt   menar   Elwin-­‐Nowak   &   Thomsson   (2012)   är   problematiskt,   eftersom   även   biologin  är  kodad  och  en  produkt  av  sociala  och  kulturella  tolkningar.  Dessutom  menar  de  att  det   biologisktiska  tankesättet  faller  kort  på  grund  av  att  de  flesta  människor  känner  ett  behov  av  att   tillskriva  sig  feminina  eller  maskulina  egenskaper,  men  långt  ifrån  alla  vill  fortplanta  sig.    

   

(7)

Denna   uppsats   utgår   från   socialkonstruktionistisk   genusteori   men   det   är   ändå   viktigt   att   även   belysa  vad  den  biologistiska  forskningen  säger  om  hur  de  olika  könen  interagerar  och  uttrycker   sig  på  sociala  medier.  På  så  sätt  ges  en  bättre  bild  av  hur  forskning  kring  könens  olikheter  länge   har  sett  ut,  samtidigt  som  denna  uppsats  visar  på  ett  alternativt  sätt  att  förklara  män  och  kvinnors   olika   beteenden   och   sätt   att   interagera.   I   denna   uppsats   utgår   teorin   från   att   män   och   kvinnor   dagligen  gör  kön.  

 

”Kvinnor  är  kvinnliga  och  män  är  manliga  sägs  det,  men  vem  kan  tala  om  vad  ett   kvinnligt   beteende   är   och   vad   ett   manligt   är,   utan   att   ställa   dem   i   kontrast   till   varandra?  Vad  är  kvinnlighet  och  manlighet?”  –  (Elvin-­‐Nowak  &  Thomsson,  s.31,   2012)  

 

Eftersom  människans  behov  att  tillskriva  sig  själv  feminina  eller  maskulina  egenskaper  är  djupt   rotat   och   förenat   med   vikten   av   att   ha   en   social   identitet   och   att   tillhöra   ett   sammanhang,   är   genusteori   en   fruktbar   förklaringsväg.   Att   människor   föds   med   en   kropp   som   med   vissa   yttre   attribut   medför   att   omgivningen   tolkar   att   det   är   en   pojke   eller   flicka,   är   just   tolkningar   menar   Elwin-­‐Nowak   &   Thomsson   (2014).   Performativa   yttranden   som   att   säga   att   något   är   ”kvinnligt”  

eller  ”manligt”  är  att  implementera  tankar  och  idéer  om  hur  en  kvinna  eller  man  enligt  normen   bör   vara.   En   människas   könsidentitet   är   enligt   genusteorin   inte   något   fixerat,   utan   snarare   en   identitet  som  anammas  eller  konstrueras  (ibid.).  

 

I  och  med  att  vi  går  mot  ett  i  flera  avseenden  allt  mer  jämlikt  samhälle,  känns  det  förlegat  att  luta   sig  mot  biologistiska  och  essentiella  teorier  om  könens  olikheter.  Denna  uppsats  kommer  därför   att  anta  ett  socialkonstruktionistiskt  angreppssätt,  där  kön  förstås  från  början  och  i  grunden  som   konstruerade.   Den   genusordning   som   idag   utgör   samhällsstrukturen   reglerar   det   sätt   på   vilket   både  män  och  kvinnor  handlar  och  interagerar  offline  så  väl  som  online.    

 

Forskningen  som  bedrivs  i  denna  uppsats  är  intressant  för  medieforskare  eller  genusforskare  som   ämnar   forska   kring   sociala   mediers   anknytning   till   genuskonstruktion.   Vidare   kan   denna   forskning   även   förefalla   intressant   för   forskare   som   vill   utveckla   och   förstå   vikten   av   interaktionsfunktioner  och  netikett  som  reglerar  mänsklig  interaktion  online.  

   

(8)

2.  Tidigare  forskning  

   

För   att   förankra   denna   uppsats   vetenskapligt   kommer   socialkonstruktionistisk   genusteori   som   fokuserar   på   sociala   och   kulturella   konstruktioner   och   föreställningar   kring   biologiskt   kön   att   ligga  som  grund  för  denna  uppsats.  Som  nämnts  kommer  även  viss  biologistiskt  inriktad  forskning   kring  könens  olikheter  kort  att  presenteras,  som  exempelvis  beteendevetenskaplig  forskning.  

 

Det  finns  mycket  tidigare  forskning  kring  sociala  medier  och  relationer  (Fox  &  Warber,  2014;  Utz  

&  Beukeboom,  2011),  men  desto  mindre  kring  de  oskrivna  reglerna  par  förhåller  sig  till  och  hur   detta  kan  kopplas  till  genusteori.  Då  sociala  medier  utgör  en  plattform  för  interaktion  och  möten   mellan  människor,  är  det  av  intresse  att  studera  tidigare  forskning  som  behandlar  netikett  samt   genusskillnader   i   internetanvändande.   Vidare   kommer   tidigare   forskning   som   behandlar   identitetsskapande  online  samt  genuskoder  för  självpresentation  att  presenteras.    

 

2.1  Netikett    

I  och  med  att  sociala  medier  utgör  en  plattform  för  par  att  interagera  på,  utvecklas  ett  system  för   oskrivna  regler  online.  För  att  förstå  hur  kärlekspar  gör  kön  genom  att  framföra  egenskaper  och   positioner  inom  detta  ”regelverk”  och  genussystem,  är  tidigare  forskning  som  behandlar  oskrivna   regler   online   i   samband   med   kön   och   användning   av   sociala   medier   relevant.   Dessa   oskrivna   regler  kallas  för  netiquette,  vilket  är  en  sammanslagning  av  orden  network  och  etiquette.  I  denna   uppsats  används  benämningen  netikett.  Nedan  presenteras  sociologistisk  forskning  om  oskrivna   regler  online.    

 

Ännu  finns  det  lite  forskning  som  behandlar  oskrivna  regler  för  par  online  och  Helsper  &  Whitty     (2014)   menar   därför   att   deras   forskning   är   ny   och   banbrytande,   eftersom   den   visar   på   de   könsskillnader   som   finns   i   uppfattningen   kring   dessa   oskrivna   regler   online.   De   menar   att   det   finns  fördomar  om  att  partners  tenderar  att  ha  liknande  värderingar  och  handlingsmönster  och   att   det   därför   är   troligt   att   partners   i   en   kärleksrelation   har   samma   ideér   kring   vad   som   är   accepterat   och   oaccepterat   online-­‐beteende.   Trots   denna   hypotes,   visar   Helsper   &   Whittys   kvantitativa  studie  hur  uppfattningen  kring  accepterat  och  oaccepterat  online-­‐beteende  skiljer  sig   mellan   kvinnor   och   män,   samt   att   föreställningar   om   femininitet   och   maskulinitet   kan   ligga   till  

(9)

grund  för  dessa  uppfattningar  (ibid.).    

 

De  menar  i  enlighet  med  Zhang  m.fl.  (2013)  att  kvinnor  och  män  använder  Internet  på  olika  sätt   och  i  olika  avseenden.  I  deras  studie  visade  det  sig  att  män  tenderar  att  använda  Internet  främst   för   att   söka   information   medan   kvinnor   främst   använder   Internet   för   sociala   medier-­‐bruk.  

Dessutom   visade   det   sig   att   männen   generellt   sett   var   mer   trygga   i   sin   internetanvändning   (Helsper  &  Whitty,  2014).  

 

Detta   stämmer   väl   överens   med   Olle   Findahls   (2014)   statistik   över   svenskarnas   internetanvändande.   Statistiken   visar   att   kvinnor   oavsett   ålder   är   mer   aktiva   än   män   när   det   kommer   till   att   kommunicera   över   internet   samt   att   besöka   sociala   medier.   Följande   statistik   behandlar  män  och  kvinnorna  i  åldrarna  16-­‐25år.  Findahl  menar  att  skillnaderna  visar  sig  extra   tydligt   vad   gäller   besök   på   exempelvis   Instagram   där   73%   av   kvinnorna   respektive   48%   av   männen   någon   gång   besöker   nätverket.   Även   Facebook   utgör   en   markant   skillnad   med   53%   av   kvinnorna  som  någon  gång  besöker  nätverket,  jämfört  med  41%  av  männen.  Sammantaget  angav   96%  av  de  tillfrågade  männen  och  kvinnorna  att  de  någon  gång  besöker  sociala  medier  (ibid.).  

 

Som  Helsper  &  Whitty  (2014)  nämnde,  var  kvinnorna  inte  lika  trygga  i  sitt  internetanvändande   som   männen.   Detta   menar   dem   kan   knytas   an   till   föreställningar   om   vad   kvinnor   och   män   är  

”menade”  att  vara  bra  på  och  vad  de  ”borde”  ägna  sig  åt,  snarare  än  låg  självkänsla  som  Clayton   m.fl.   (2013)   hävdar   i   sin   studie.   Vidare   visar   Helsper   &   Whittys   forskning   på   att   de   flesta   aktiviteter  som  är  associerade  med  olämpliga  internetaktiviteter,  kopplas  mer  frekvent  till  män  än   till  kvinnor.    

 

Detta  motsvarar  män  och  kvinnors  offline-­‐beteende,  där  det  har  visat  sig  att  män  tar  större  risker   än   kvinnor   och   är   mindre   oroade   för   de   sociala   konsekvenserna   av   sitt   beteende.   Kvinnor   har   istället  visat  sig  besitta  högre  nivåer  av  oro  och  omsorg  än  män,  och  detta  gäller  för  i  stort  sätt  alla   situationer   inom   relationen.   Att   män   och   kvinnor   påverkas   av   föreställningar   om   könen   menar   Helsper  &  Whitty  kan  visa  sig  både  online  och  offline.  

 

Vidare   belyser   deras   studie   att   män   och   kvinnor   i   en   relation   inte   alltid   samtycker   med   sin   partners  interaktion  och  beteende  på  Internet.  Kvinnorna  visade  sig  vara  mer  missnöjda  över  sin   partners  beteende  än  vad  männen  var.  Detta  kan  enligt  författarna  bero  på  de  föreställningar  som  

(10)

finns   kring   femininitet   och   maskulinitet.   En   föreställning   menar   de   är   att   kvinnan   är   mer   omsorgsfull  än  mannen,  och  därmed  oroar  sig  mer.  Ytterligare  än  föreställning  som  kan  ligga  till   grund  för  denna  typ  av  resultat  är  mannens  oberoende  av  kvinnan  för  att  bli  erkänd  av  andra  män   som  en  man  (ibid).  

 

En   annan   aspekt   de   överväger   är   huruvida   män   inte   blir   lika   upprörda   över   oacceptabelt   internetbeteende   då   de   tror   att   sannolikheten   att   deras   kvinnor   skulle   göra   något   olämpligt   är   relativt  låg.  Även  detta  tar  avstamp  i  föreställningar  om  vad  kvinnor  respektive  män  bör  ägna  sig   åt.  De  menar  att  det  är  viktigt  att  ha  i  åtanke  att  trots  att  män  i  denna  studie  visade  mindre  oro  för   sin   partners   internetanvändande,   behöver   det   nödvändigtvis   inte   betyda   att   så   är   fallet.  

Föreställningar   kring   maskulinitet   kan   påverka   hur   män   svarar   och   ställer   sig   till   frågor   kring   kvinnor  och  sin  partner,  eftersom  de  kan  känna  behovet  av  att  leva  upp  till  den  ’ideala  mansrollen’  

(ibid.).   Detta   kopplar   an   till   Raewyn   Connells   (1995)   tankar   om   hegemonisk   maskulinitet   som   kommer  att  behandlas  senare  i  teoridelen.    

 

I  enlighet  med  Helsper  &  Whitty  (2014)  menar  Boyd  (2007)  att  människor  inte  enbart  utgår  från   sig  själva  när  de  interagerar  online,  utan  de  förhåller  sig  mycket  till  hur  andra  beter  sig.  Detta  är   relevant  för  denna  uppsats  då  det  knyter  an  till  föreställningar  om  vad  som  är  socialt  accepterat   att  göra  som  man  respektive  kvinna.    

 

2.2  Forskning  om  könsskillnader  på  sociala  medier    

Trots  att  denna  uppsats  utgår  från  den  socialkonstruktionistiska  genusteorins  förklaringsmodell,   är   det   av   intresse   att   även   undersöka   vad   den   mer   biologistiskt   inriktade   förklaringsmodellen   säger  om  ämnet.  Nedan  presenteras  beteendevetenskaplig  forskning  om  könsskillnader  på  sociala   medier.    

 

Zhang  m.fl.  (2013)  har  studerat  kvinnor  och  mäns  sätt  att  uttrycka  sig  på  sociala  medier.  De  menar   att  kvinnor  tenderar  att  uttrycka  sig  mer  emotionellt  och  subjektivt  än  män.  Vidare  pekar  deras   studie  på  att  kvinnor  och  män  använder  sociala  medier  på  olika  sätt.  Kvinnor  tenderar  att  använda   sociala   medier   främst   som   ett   kommunikationsverktyg,   medan   män   använder   det   för   att   följa   exempelvis   nyheter.   Zhang   m.fl.   fann   att   kvinnor   uttrycker   mer   intensiva   positiva   känslor,   som   exempelvis  lycka  och  kärlek  än  vad  män  gör.    

(11)

 

Clayton   m.fl.   (2013)   skriver   om   hur   en   frekvent   användning   av   sociala   medier   hos   par   ofta   resulterar   negativa   känslor   som   exempelvis   svartsjuka.   Sociala   medier   tillhandahåller   mycket   känslig  information  som  kan  påverka  par  negativt  menar  dem.  Här  är  det  enkelt  att  se  vem  som   flörtar   med   vem,   vem   som   gillar   vilka   bilder   och   vilka   vänner   ens   partner   interagerar   med.  

Clayton   m.fl.   menar   därför   att   sociala   mediers   interaktionsfunktioner   lämnar   utrymme   för   missförstånd   och   kan   framkalla   svartsjuka   hos   par.   Detta   menar   de   är   en   produkt   av   låg   självkänsla,  medan  den  genusteoretiska  forskningen  istället  menar  att  det  beror  på  den  rådande   genusordningen  i  samhället  (Clayton  m.fl.  2013).    

 

2.3    Identitetskapande  online    

Danah   Boyd   (2007)   menar   att   sociala   medier   uppmanar   användare   att   dela   med   sig   av   sitt   privatliv  per  automatik.  Sherry  Turkle  (2010)  menar  att  allt  mer  av  dagens  kommunikation  och   interaktion   sker   online.   Den   identitet   individer   skapar   online   menar   Turkle   (2010)   är   betydligt   mer  ”privat”  än  vad  den  är  offline.  Hon  skriver  att  det  faktum  att  så  många  människor  väljer  att   exponera   stora   delar   av   sitt   privatliv   online   beror   på   att   de   ser   det   som   en   bekräftelse   på   sitt   privatliv,  snarare  än  en  kränkning.    

 

Boyd   (2007)   menar   vidare   att   människor   utformar   sin   identitet   online   i   förhållande   till   andras   identiteter.  Hon  skriver  att  användare  av  sociala  medier  ofta  studerar  hur  andra  beter  sig  online   för  att  ta  reda  på  vad  som  är  socialt  accepterat  beteende  och  inte.  I  enlighet  med  Michael  Forsman   (2014)  menar  hon  att  individer  är  medvetna  om  sitt  sätt  att  uttrycka  sig  och  bete  sig  i  förhållande   till  andra  online.  Boyd  och  Forsman  menar  att  det  finns  outtalade  men  mycket  verksamma  sociala   regler  online  och  offline  som  människan  redan  som  barn  tar  till  sig,  och  ser  som  socialt  gångbara   strategier  för  att  utveckla  sitt  identitetsskapande.    

 

I   vardaglig   interaktion   är   en   människas   kropp   en   stor   del   av   framställningen   av   jaget   och   identiteten   menar   Boyd   (2007).   Hon   skriver   vidare   att   människan   använder   sin   kropp   för   att   framhäva  vem  han  eller  hon  är  för  andra  människor.  Detta  görs  genom  kroppsspråk,  kläder,  språk   och  ansiktsuttryck.  Vad  en  människa  väljer  att  visa  upp  för  andra  menar  hon  är  en  reflektion  av   vad   denna   person   vill   berätta   om   sig   själv.   Samtidigt   skriver   hon   att   när   en   människa   försöker   förmedla  en  sak,  är  det  inte  alltid  säkert  att  mottagaren  uppfattar  informationen  som  förväntat.    

(12)

 

Genom  att  individen  lär  sig  hur  andra  reagerar  på  hans  eller  hennes  beteende,  menar  Boyd  (2007)   att  denne  kan  förstå  hur  bra  han  eller  hon  är  på  att  förmedla  sitt  budskap.  På  så  vis  kan  individen   lära   sig   att   reglera   sitt     eget   beteende   för   att   få   förväntad   respons.   Denna   process   av   självpresentation,   uppfattning   och   reglering   menar   Boyd   är   vad   Erving   Goffman   (1956)   kallar   impression   management.   Denna     intryckshantering   ingår   i   att   människor   försöker   definiera   en   situation   genom   sitt   beteende.   Boyd   förklarar   att   intryckshanteringen   består   av   tre   sammanlänkade  delar  av  jaget.  Nämligen;  det  jag  uppfattar  som  mitt  riktiga  jag,  hur  jag  tror  att   andra  uppfattar  mig  samt  hur  jag  önskar  att  jag  var  (i  mina  eller  i  andras  ögon).    

 

Boyd   (2007)   tar   även   upp   begreppet   Networked   publics   (nätverksoffentligheter).   Detta   är   ett   relevant  begrepp  för  denna  uppsats  då  det  syftar  till  dels  sociala  medier  som  en  offentlighet,  och   dels  de  publiker/offentligheter  en  individ  möter  och  beblandar  sig  med  på  sociala  medier,  vilket  i   sin  tur  kan  komma  att  påverka  individens  sociala  engagemang  online.  Dessa  publiker  är  på  sociala   medier;  vänner  i  nätverket  samt  andra  människor  som  kan  se  ens  aktivitet.    

Boyd   menar   att   ett   socialt   nätverk   tillåter   folk   att   samlas.   Samtidigt   som   det   fungerar   som   en   plattform   för   interaktion,   är   sociala   nätverk   även   offentligheter   i   sig.   De   olika   nätverksoffentligheterna   som   samlas   på   sociala   medier   och   de   offentligheterna   som   sociala   nätverk  stödjer,  är  djupt  införstådda  i  den  digitala  interaktionen.  Vidare  menar  Boyd  (2011)  att   nätverksoffentligheter   delar   många   av   de   funktioner   som   andra   offentligheter   har.   De   tillåter   människor  att  samlas  för  sociala,  kulturella  och  samhälleliga  syften,  och  de  hjälper  människor  att   få  kontakt  med  andra  utanför  sin  nära  familje-­‐  eller  vänskapskrets.    

När  människor  engagerar  sig  i-­‐  och  befinner  sig  runt  nätverksoffentligheter  måste  de  läsa  av  vilket   beteende  som  är  socialt  accepterat  och  förväntat.  På  så  vis  menar  Boyd  (2011)  att  individer  som   befinner  sig  på  sociala  nätverkssidor  behöver  lära  känna  sina  nätverksoffentligheter  för  att  veta   vad  som  väntas  av  dem.  Dessa  förväntningar  går  även  att  återfinna  i  koder  för  accepterat  beteende   och  självpresentation  på  sociala  medier,  vilket  Forsman  (2014)  redogör  för  nedan.  

   

(13)

2.4  Genuskoder    

Michael  Forsman  (2014)  skriver  i  enlighet  med  Anja  Hirdman  (2008)  att  det  finns  genuskoder  som   reglerar   pojkar   och   flickors   sätt   att   presentera   sig   själva   på   sociala   medier.   Trots   att   Forsman   (2014)   och   Hirdman   (2008)   har   studerat   unga   killar   och   tjejers   självpresentation,   är   denna   forskning   relevant   då   den   maktstruktur   och   genusordning   som   reglerar   interaktion   och   självpresentation  för  män  och  kvinnor  är  närvarande  hela  livet.    

I   Forsmans   (2014)   studie   Duckface/Stoneface   redogör   han   för   hur   killar   och   tjejer   redan   i   tidig   ålder  har  en  tydlig  bild  av  hur  de  bör  presentera  sig  själva  med  bilder  på  sociala  medier.  Forsman   (2014)  menar  att  det  skapas  så  kallade  genuskoder  som  reglerar  hur  killar  respektive  tjejer  bör  se   ut   på   de   bilder   de   publicerar.   Han   hänvisar   bland   annat   till   Anja   Hirdman   (2008)   och   hennes   studie  av  det  sociala  nätverket  Snyggast.se  där  unga  tjejer  och  killar  la  upp  bilder  på  sig  själva,  och   en  form  av  bedömningskultur  skapades.  

Forsman  (2014)  menar  i  enlighet  med  Hirdman  (2008)  att  tjejer  och  killar  presenterar  sig  själva   på  mycket  olika  sätt.  Medan  killarna  helst  ska  ha  ett  så  kallat  ”stoneface”  där  de  inte  visar  känslor   utan  ser  oberörda  ut,  ska  tjejerna  gärna  hålla  kameran  på  ett  sånt  sätt  att  de  tittar  upp  mot  linsen   och  gör  ett  ”duckface”,  det  vill  säga  plutar  med  läpparna.    

Forsmans  studie  visar  hur  unga  killar  tidigt  lär  sig  att  vara  oberoende  av  kameran  samtidigt  som   tjejerna  lär  sig  att  vara  medveten  om  kameran.  Han  menar  att  killarna  lär  sig  vikten  av  att  vara   inaktiv  på  sociala  medier,  medan  det  för  tjejerna  är  tvärtom.  Tjejerna  lär  sig  att  ha  mer  kontakt   med   det   sociala   mediumet   och   användarna   där,   och   blir   således   relations-­‐orienterad.   Killarnas   oberoende  av  mediumet  och  dess  funktion  gör  dem  istället  autonomi-­‐orienterade.    

Hirdman   (2008)   uttrycker   det   som   att   tjejerna   visar   en   ”önskan   om   att   bli   uppskattad”   medan   killarnas   bilder   präglas   av   ”självupptagen   fundersamhet”.   Hirdman   (2008)   menar   vidare   att   tjejernas  bilder  i  mycket  större  grad  än  killarnas  anspelade  på  sex.  Bildtexterna  skiljde  sig  också   åt,   här   menar   hon   att   tjejernas   texter   var   mer   subjektiva   och   riktade   sig   direkt   till   betraktaren.  

Killarnas  bildtexter  var  istället  korta  och  sakliga.    

Forsman   (2014)   kom   fram   till   liknande   resultat   i   sin   studie   och   menar   att   killarnas   sätt   att   framställa   sitt   jag   enligt   honom   går   i   linje   med   vad   Connell   (1995)   kallar   den   hegemoniska   maskuliniteten   som   kommer   att   behandlas   senare   i   teoridelen.   De   bildnormer   som   kom   upp   i   bildsamtalen   menar   Forsman   (2014)   tydligt   bekräftar   rådande   genusordning.   Han   skriver   i  

(14)

enlighet   med   Hirdman   (2008)   att   genus   är   en   grundlogik   för   visuell   framställning   och   att   de   visuella   koderna   sedan   länge   tycks   vara   uppbyggda   kring   genusordningens   två   grundprinciper,   nämligen;  isärhållandet  av  könen  och  den  manliga  överordningen.  

 

3.  Syfte  och  frågeställningar  

 

Denna   uppsats   syftar   främst   till   att   studera   hur   kärlekspar   interagerar   och   presenterar   sin   relation/partner   på   sociala   medier.   Vidare   kommer   det   att   undersökas   på   vilket   sätt   genuskonstruktioner   och   föreställningar   om   femininitet   och   maskulinitet   ligger   till   grund   för   parens  interaktion.      

 

Detta  görs  genom  att  ur  ett  performativt  genusperspektiv  undersöka  hur  paren  förhåller  sig  till   sin  användning  av  sociala  medier,  samt  de  netiketter  (oskrivna  regler)  som  skapas  inom  ramen   för   kärleksrelationen.   Fokus   ligger   på   de   praktiker   och   normer   som   mer   direkt   kan   knytas   till   deras  kärleksrelation  samt  till  genusteori.  

 

1.  Hur  kan  respondenternas  praktiker  och  normer  för  interaktion  analyseras  ur  ett  performativt   genusperspektiv,  och  mer  specifikt  utifrån  teorin  om  genuskontrakt?  

 

2.  Vilka  föreställningar  finns  om  netiketter  gällande  hur  ”han”  respektive  ”hon”  ska  agera  utifrån   sin  plats  i  kärleksrelationen?  

 

3.   På   vilket   sätt   används   sociala   medier   för   att   presentera   kärleksrelationer   och   hur   skiljer   sig   män  och  kvinnors  praktiker  i  detta  avseende?  

(15)

3.1  Begreppsdefinitioner    

Genus:   Denna   uppsats   antar   ett   genusteoretiskt-­‐   samt   performativt   perspektiv   på   kön,   vilket   innebär   att   kön   ses   som   sociala   och   kulturella   konstruktioner   kring   egenskaper   och   betydelser   som  medföljer  begreppen  man  och  kvinna.  Med  stöd  i  Ylva  Elvin-­‐Nowak  &  Heléne  Thomssons  bok   Att   göra   kön.   Vårt   våldsamma   behov   av   att   vara   kvinnor   och   män   (2012)   behandlas   kön   i   föreliggande  uppsats  inte  som  något  en  är,  utan  som  något  en  gör.    

 

Genusordning:   Genusordning   är   benämningen   på   den   sociala   struktur   som   rör   kön   och   som   skapar  en  slags  reglering  av  män  och  kvinnor  både  i  samhället  samt  på  individnivå.  Genusordning   används  ofta  synonymt  med;  könsmaktsordning  eller  genussystem  och  betecknar  hela  köns-­‐  eller   genusaspekten  i  ett  visst  samhälle  där  manligt  är  överordnat  kvinnligt  både  vad  gäller  fördelning   av  resurser  samt  i  ett  maktperspektiv  (Nationella  sekretariatet  för  genusforskning,  2014).    

 

”Paren”:  Med  “Paren”  menas  i  denna  uppsats  ett  monogamt,  heterosexuellt  par  som  har  haft  en   kärleksrelation  i  minst  tre  år,  och  använder  sociala  medier,  bland  annat  för  att  presentera  och  dela   information   om   sin   relation   och   sin   partner.   Ordet   “Par”   kommer   i   denna   uppsats   att   användas   synonymt  med  “kärlekspar”.  

 

Presentation:   Presentationsbegreppet   kommer   i   denna   uppsats   att   infatta   hur   respondenterna   presenterar  sin  relation/partner  på  sociala  medier.  Begreppet  omfattar  den  text  och  de  bilder  som   respondenten  publicerar  på  paret  tillsammans  eller  på  hans/hennes  partner.  Bilder  som  endast   porträtterar  publicerande  respondent  har  inte  analyserats.  

 

Interaktion:  Interaktion  i  denna  uppsats  innefattar  all  form  av  kommunikation  och  samröre  med   partnern  och  andra  människor  på  sociala  medier.    

 

Performativitet:   Performativa   yttranden   är   sådana   som   inte   bara   beskriver,   utan   även   gör.  

Performativitetsbegreppet   syftar   till   att   utan   handlingar   som   skapar   skillnader   mellan   könen,   skulle  inte  något  urskiljande  kunna  göras.  Butler  (1999)  menar  att  könet  är  performativt,  det  vill   säga  att  från  det  ögonblick  som  ett  barn  har  blivit  identifierat  som  pojke  eller  flicka,  så  lär  det  sig   att   agera   och   handla   utifrån   sitt   kön.   Performativitet   menar   hon   kan   både   vara   medvetet   och   omedvetet  (Butler,  1999).  

(16)

 

Netikett:  Netikett  är  benämningen  på  de  oskrivna  regler  som  reglerar  beteende  och  interaktion   på   Internet.   Netikett   är   en   sammanslagning   av   orden   network   och   etikett   (Helsper   &   Whitty,   2014).  

 

Autonomi-­‐orientering  och  relations-­‐orientering:  I  denna  uppsats  kommer  kopplingen  mellan   teori   och   analys   att   tydliggöras   med   två   orienteringar;   autonomi   och   relation.   Autonomi-­‐

orienteringen   är   i   denna   uppsats   den   orientering   som   sammanfattar   de   stereotypa   föreställningarna   kring   maskulina   egenskaper   och   roller   i   förhållande   till   positioner.   Dessa   är   exempelvis;  resultatinriktad,  oberoende,  autonom  m.fl.  Relations-­‐orienteringen  är  den  orientering   som   sammanfattar   de   stereotypa   föreställningarna   kring   feminina   egenskaper   och   roller   i   förhållande   till   positioner.   Dessa   är   bland   annat:   relationsinriktad,   omhändertagande,   försiktig   och   beroende   m.fl.   Dessa   orienteringar   utgör   en   del   av   teorin   och   kommer   att   fungera   som   analytiska  verktyg  för  att  tydliggöra  mönster  i  genusordningen.    

3.2  Kort  om  genomförande    

Denna  studie  genomförs  med  individuella  intervjuer  om  åtta  personer.  Fyra  män  och  fyra  kvinnor   som  sammantaget  representerar  de  fyra  par  vars  utsagor  representerar  resultatet.      

3.3  Avgränsning    

Denna   studie   syftar   inte   till   ett   kartlägga   eller   analysera   intervjupersonerna/paren   på   ett   psykologiskt   eller   personligt   plan.   I   stället   används   deras   utsagor   från   intervjuerna   för   att   göra   analyser  som  syftar  till  att  lyfta  fram  olika  positioner,  relationer  och  hierarkier  som  ingår  i  och  är   ett  uttryck  för  vårt  rådande  genussystem.    

(17)

4.  Teori  

 

4.1  Genus  som  begrepp    

Begreppet;  ”genus”  belyser  själva  relationen  mellan  könen,  det  vill  säga  normer,  uppfattningar  och   idéer   om   att   kön   skapas   relationellt.   Genus   är   en   identitet   som   konstrueras   eller   anammas.  

Samhället  uppmanar  människor  att  utöva  manlighet  eller  kvinnlighet  och  det  går  inte  att  välja  att   inte  ha  något  kön  alls.  Distinktionen  av  kön  respektive  genus  ses  i  senare  genusforskning  som  en   reglerande   social   apparat   som   positionerar   kön   som   något   som   är   naturgivet,   men   så   använder   inte   alla   genusforskare   begreppen.   Många   genusforskare   menar   att   begreppet   genus   i   sig   kan   påverkas,   samverka   eller   rent   av   formas   av   andra   lika   starka   kulturella   krafter   som   exempelvis   etnicitet  eller  klass.  

 

Genus   som   en   konstruktion   kan   studeras   på   flera   olika   nivåer.   Exempel   på   dessa   nivåer   är   människors  relationer  (familj  och  parrelationer),  på  en  individuell  nivå  som  könsidentitet,  på  en   institutionell   nivå   (företag,   politiska   partier,   medier   och   klasser)   samt   på   en   strukturell   nivå   (ekonomi,  arbetsmarknad  och  vetenskap).  Begreppet;  ”kön”  används  parallellt  i  samma  betydelse   (Nationella  sekretariatet  för  genusforskning,  2014).      

4.2  Föreställningar  om  maskulinitet  och  femininitet    

För  att  synliggöra  den  struktur  som  ligger  till  grund  för  hur  män  och  kvinnor  interagerar  är  det   relevant   att   ta   upp   föreställningar   kring   hur   män   och   kvinnor   bör   bete   sig   för   att   dels   möta   samhällets  förväntningar  men  även  för  att  bli  erkända  som  män  och  kvinnor.    

 

Fagerström   &   Nilsson   (2008)   menar   i   sin   bok   om   genus   och   massmedier   att   femininitet   och   maskulinitet  inte  går  att  tala  om  i  singular,  utan  endast  i  plural  då  de  finns  flera  femininiteter  och   maskuliniteter.   Raewyn   Connell   (2009)   menar   att   dessa   maskulina   och   feminina   kategorier   är   uppbyggda   utifrån   dikotomier,   det   vill   säga   motsatspar.   Dikotomierna   baseras   på   förväntade   egenskaper  och  positioner  i  samhället.  I  dagens  samhälle  lever  dessa  dikotomier  kvar  och  oftast  är   det   kvinnan   som   drar   det   kortaste   strået   eftersom   dikotomierna   utformas   med   hänsyn   till   den   patriarkala  strukturen.    

 

(18)

Hon  understryker  att  det  inte  går  att  utgå  från  att  femininitet  och  maskulinitet  enbart  är  skapat   genom  kulturella  och  sociala  värderingar  i  samhället.  Hon  menar  att  även  individen  själv  besitter   makt  över  sitt  handlande  och  sätt  att  uttrycka  sig,  och  bestämmer  således  om  de  vill  förhålla  sig   till  det  som  anses  vara  maskulint  eller  feminint.  Hon  påpekar  också  att  när  en  individ  väl  väljer  att   bryta  mönstret  och  avvika  från  det  som  uppfattas  som  ”naturligt”  ses  det  som  ”onormalt”  (ibid.).    

 

”Kvinnor   antas   vara   omvårdande,   lättpåverkade,   pratsamma,   känslosamma,   intuitiva  och  sexuellt  lojala;  män  antas  vara  aggressiva,  envisa,  tystlåtna,  rationella,   analytiska  och  promiskuösa”  -­‐  (Connell,  s.86,  2009)  

Anja   Hirdman   (2008)   och   Connell   (1995)   menar   att   det   finns   många   föreställningar   om   hur   en  

”riktig”  man  eller  kvinna  bör  vara.  I  och  med  att  män  och  kvinnor  lever  upp  till  samhällets  normer   och   förväntningar   menar   dem   att   de   blir   bekräftade   och   erkända   som   män   och   kvinnor,   och   därmed   också   som   individer   med   identiteter.   Hirdman   menar   att   utvecklingen   av   en   maskulin   identitet  inte  enbart  handlar  om  att  anta  egenskaper  och  roller  i  förhållande  till  positioner,  utan   även  om  att  frånsäga  sig  behov  av  samhörighet,  närhet  och  intimitet.    

 

Vägen  till  att  bli  maskulin,  argumenterar  hon,  kräver  ett  avståndstagande  från  det  som  vid  olika   tider  definieras  som  typiskt  ”feminint”.  Hirdman  belyser  föreställningen  om  att  mannen  inte  bör   låta  känslor  styra  honom  eftersom  det  är  viktigt  att  han  kan  fatta  rationella  beslut.  Denna  myt  och   föreställning  om  maskulinitet  menar  hon  ytterligare  spär  på  bilden  av  mannen  som  för  upptagen   för  att  kunna  förverkliga  sig  själv  i  en  relation  med  en  kvinna.  

 

Frånsägandet  av  femininitet  menar  hon  i  enlighet  med  Forsman  (2014)  startar  mycket  tidigt  i  en   mans  liv.  Det  är  en  del  i  den  sociala  föreställningen  om  maskuliniteten.  Femininitet  ses  som  ett  hot   för   den   ”maskulina”   mannen,   eftersom   ”feminina”   attribut   riskerar   att   göra   honom   mindre  

”maskulin”.  Frånsägandet  av  femininitet  kopplar  an  till  principen  om  isärhållande  av  könen  som   Yvonne   Hirdman   (1998)   behandlar,   vilket   kommer   att   belysas   senare   i   teoridelen.   Hirdman   (2008)  skriver  vidare  om  hur  en  mans  produktion  av  sin  identitet  i  samband  med  sitt  kön  är  en   seriös  sysselsättning.  Den  lilla  pojken  ska  tidigt  lära  sig  att  inte  leka  med  ”flickiga”  leksaker,  och   han   behöver   inte   bara   bevisa   detta   för   kvinnorna   i   hans   liv,   utan   i   ännu   större   utsträckning   för   männen  och  de  jämnåriga  pojkarna.    

 

(19)

Raewyn  Connell  menar  att  det  inom  de  olika  maskuliniteterna  finns  en  hegemonisk  maskulinitet   (Connell,  1995).  Hon  är  av  den  uppfattningen  att  maskuliniteter  är  praktiker.  Den  hegemoniska   maskuliniteten  är  en  slags  idealbild  av  mannen  som  omgärdas  av  vissa  värderingar.  Egenskaper   och   beteenden   som   den   hegemoniska   maskuliniteten   innehar   uppfattas   som   eftersträvansvärda   och  positiva.    

 

Connell  hävdar  att  den  hegemoniska  maskuliniteten  förändras  över  tid,  och  det  är  således  olika   maskuliniteter  som  premieras  under  olika  tidpunkter,  men  också  inom  exempelvis  olika  kulturer.  

Eftersom   den   hegemoniska   maskuliniteten   bidrar   till   att   maskuliniteterna   är   överordnad   femininiteterna,  drar  alla  typer  av  maskulinitet  nytta  från  den.  Hon  understryker  att  eftersom  den   hegemoniska  maskuliniteten  är  en  slags  idealbild  av  mannen,  är  det  väldigt  få  män  som  faktiskt  

”lever  upp”  till  den  (Connell,  1995).  

 

Det  finns  som  sagt  många  föreställningar  kring  hur  män  och  kvinnor  bör  vara  och  bete  sig.  Granér   (1994)  har  kartlagt  de  stereotypa  egenskaperna  som  genussystemet  och  samhället  har  tillskrivit   femininitet   och   maskulinitet.   De   stereotypa   ”maskulina”   egenskaperna   menar   han   är:   autonom,   gränssättande,   resultatinriktad,   logisk,   oberoende,   behärskad   och   djärv.   För   kvinnor   är   de   vanligaste   stereotypa   egenskaperna   istället:   relationsinriktad,   orolig,   osäker,   beroende,   omhändertagande,  känslosam  och  försiktig.  Dessa  stereotypa  egenskaper  och  föreställningar  om   hur  kvinnor  och  män  ”är”  och  bör  vara,  går  hand  i  hand  med  de  orienteringar  som  (Stangor,  2000)   använder  för  att  göra  förståelse  av  stereotypa  föreställningar  om  femininitet  och  maskulinitet.    

 

Dessa   orienteringar   menar   han   är   communality   och   agency.   Communality   inriktar   sig   på   gemenskap  och  är  en  central  orientering  för  den  kvinnliga  könsstereotypen.  Denna  orientering  är   emotionell   och   interpersonell   och   sammanfattar   de   föreställningar   som   finns   kring   hur   kvinnor   bör   vara.   Agency   är   den   orientering   som   inriktar   sig   på   prestation   och   kopplas   främst   till   den   stereotypa  maskuliniteten.  Denna  orientering  är  istället  en  bestämd  och  instrumentell  orientering   som  sammanfattar  de  stereotypt  maskulina  egenskaperna  (ibid.).    

 

Med  utgångspunkt  i  orienteringarna  communality  och  agency  som  beskrevs  i  ovanstående  avsnitt,   kommer   denna   uppsats   att   förhålla   sig   till   orienteringarna:   autonomi   och   relation.   Autonomi-­‐

orienteringen   sammanfattar   de   stereotypa   föreställningarna   om   maskulinitet   och   relations-­‐

orienteringarna   de   stereotypa   föreställningarna   om   femininitet.   Främst   utgörs   autonomi-­‐

(20)

orienteringen   av   föreställningar   om   att   mannen   är   autonom   och   oberoende.   Relations-­‐

orienteringen  utgörs  främst  av  föreställningar  om  att  kvinnan  är  omhändertagande  och  beroende.  

Män   och   kvinnor   antas   kunna   ha   olika   orienteringar   vid   olika   situationer,   samt   beroende   på   kontext.    

 

4.3  Genussystemet  &  Genuskontrakt    

För  att  förstå  män  och  kvinnors  positioner  i  den  patriarkala  strukturen  som  avgör  vad  det  innebär   att  vara  man  eller  kvinna,  är  det  viktigt  att  belysa  isärhållandet  av  könen  samt  hierarkin  där  det   maskulina  är  normen.    

 

Yvonne  Hirdman  (1988)  belyser  hur  vi  med  benämningen  genus  sätter  namn  på  den  kunskap  vi   har  om  maskulint  och  feminint,  samt  hur  dessa  kategorier  görs.  Hon  menar  att  på  så  vis  kan  man   förstå   genus;   män   och   kvinnor,   som   föränderliga   tankefigurer.   I   och   med   att   den   biologiska   skillnaden  mellan  män  och  kvinnor  utnyttjas  skapas  föreställningar  och  sociala  praktiker,  vilket   innebär   att   även   biologin   kan   ändras.   Genussystemet   är   en   ordningsstruktur   av   kön,   och   denna   ordning  är  förutsättningen  för  andra  sociala  ordningar.  Genussystemet  utgörs  av  två  grundvalar;  

dikotomin,   det   vill   säga   isärhållandet   av   könen:   maskulint   och   feminint   bör   inte   blandas,   samt   hierarkin,  där  det  maskulina  utgör  normen  (ibid.).  

 

Isärhållningen   tar   sig   främst   uttryck   i   arbetsfördelningen   mellan   könen,   men   även   i   föreställningar  om  det  maskulina  och  det  feminina.  Uppdelningen  av  könen  fungerar  förstärkande,   legitimerande  och  dialektiskt.  Hon  förklarar  det  som:  ”Sort  1  gör  sak  1  på  plats  1;  sort  2  gör  sak  2   på  plats  2;  därför  att  sort  1  gör  sak  1  blir  sort  1  sort  1.  Är  man  på  plats  2  gör  man  sak  2  och  är  en   sort  2”  (ibid.).    

 

Denna   uppdelning,   eller   isärhållande   princip   blir   enligt   Hirdman   meningsskapande   eftersom   gemene  man  orienterar  sig  i  världen  efter  platser,  sysslor  och  sorter.  Vidare  påpekar  hon  att  den   även  innebär  ett  maktskapande  eftersom  sort  1:s  handling  legitimeras  genom  differentiering  och   frånsägande  av  en  sort  2.  ”Sorten”  menar  hon  är  genusformuleringen.  Hon  menar  att  poängen  är   att  vi  säger  ”jag”  och  ”du”  och  att  vi  därmed  bestämmer  oss  i  världen  genom  att  bestämma  “den   andra”  (ibid.).    

 

(21)

Författaren   menar   att   både   kvinnor   och   män   är   införstådda   i   denna   könsmaktsordning.   Varje   samhälle   och   varje   tid   har   något   slags   kontrakt   mellan   könen.   Kontraktet   är   en   slags   osynlig   överenskommelse   mellan   den   enskilda   mannen   och   kvinnan,   mellan   män   och   kvinnor   på   det   sociala   planet   och   mellan   ”mannen”   och   ”kvinnan”.   På   alla   tre   nivåer   går   det   att   finna   ett   slags   genuskontrakt.   Hon   menar   att   på   den   första   nivån,   återfinns     föreställningar   om   hur   relationen   mellan   ”man”   och   ”kvinna”   bör   vara,   det   vill   säga   idealtypsrelationen.   På   den   andra   nivån,   kategorin   som   behandlar   kontraktet   mellan   män   och   kvinnor   på   det   sociala   planet,   finns   det   konkreta   kontrakt   för   hur   exempelvis   social   interaktion   bör   ske.   På   den   tredje   nivån   som   är   socialiseringens   eller   individnivån,   återfinns   ibland   så   konkreta   kontrakt   att   de   kan   liknas   vid   äktenskapskontrakt  (ibid.).    

 

Dessa  genuskontrakt  menar  Hirdman  är  mycket  konkreta  föreställningar  om  hur  män  och  kvinnor   ska  vara  mot  varandra,  samt  inom  de  homogena  grupperna.  Genuskontraktet  reglerar  interaktion   och  praktik  för  alla  olika  situationer,  i  privatlivet  och  i  arbetslivet,  men  även  i  språket.  Begreppet   genuskontrakt   menar   hon   således   blir   en   slags   operationalisering   av   genusystembegreppet.  

Kontrakten  kan  dechiffreras  från  olika  tider,  olika  samhällen  och  för  olika  klasser.  Dessa  kontrakt   är  i  sig  de  ömsesidiga  föreställningarna.  Genussystemet  är  den  process  som  via  genuskontrakten   skapar  nya  isärhållande  principer  och  ny  hierarkisering  (ibid.).    

 

Genuskontrakt  är  ett  begrepp  som  används  för  att  förstå  vikten  av  att  tänka  relationellt,  och  sätta   mellanrummet   mellan   maskulinitet   och   femininitet   i   centrum   för   förståelsen.   Yvonne   Hirdman   (1998)   menar   precis   som   Nixon   (2012)   att   om   man   försätter   maskulinitet   och   femininitet   i   relation   till   varandra   får   man   djupare   förståelse   för   hur   de   osynliga   kontrakten   reglerar   förhållandena   mellan   könen.   Det   innebär   också   en   möjlighet   till   djupare   förståelse   för   den   patriarkala   strukturen.   Det   är   även   viktigt   att   påpeka   att   genuskontrakten   innehåller   frön   till   konflikt.   Den   potentiella   konflikten   finns   i   kontraktets   gråzoner   som   behandlar   hur   långt   ”han”  

eller  ”hon”  kan  stretcha  kontraktets  gränser.  Hirdman  kallar  detta  genuskoreografi,  eftersom  det   kan  liknas  vid  ett  drama  eller  en  dans  mellan  könen  som  ständigt  pågår.  Hon  ställer  sig  frågan:  

”Hur  långt  kan  kontraktets  gränser  gå?”  (ibid.)      

Hirdmans   (1998)   tankar   kring   genuskontrakt   och   dess   funktion   liknar   mycket   det   Wasshede,   Wettergren  &  Jonsson  (2015)  benämner  som  könade  manus.  För  att  förstå  hur  föreställningar  om   beteende  hör  ihop  med  föreställningar  om  vilka  känslor  kvinnor  och  män  bör  känna  i  vissna  givna  

References

Related documents

Om Samfak inte lyckas med att hålla kvar användarna och få dem intresserade av eller ens hitta fram till Samfaks kurs- och programutbud kan det antas påverka om potentiella

Under åren 2004 till 2010 har man inte haft några specifika kvalitetsmål med vare sig kameraövervakning eller trygghetscentralen förutom att man ständigt jobbar förebyggande

I Liljedahls bok finns det en checklista på kännetecken för särskilt begåvade förskolebarn (se bilaga 4). Genom att pedagoger lär sig att känna igen tecken på särskild

För att det sociala arbetet ska kunna utveckla ett förhållningssätt till genusnormernas inverkan på de sociala problemen, i bemötandet av män som socialt utsatta

Södertörns högskola | Institutionen för kommunikation, medier och it Kandidatuppsats 15 hp | Journalistik | Höstterminen 2009!. Journalistik

”komplicerade, svåra eller abstrakta” tyder på att experten med ansvaret för denna spalt strävar efter att hålla sig så personlig och enkel som möjligt. Mitt antagande är

Fotograferna får antingen anpassa sig efter de rådande omständigheterna, och börja hantera flera arbetsuppgifter, eller fråga sig om det finns någon plats för dem

Hypotesen baserades på tidigare forskning som pekade på att personlig kommunikation och att engagera följare skulle vara en bra grund för att bygga långvariga relationer