Stöd till placerade barns föräldrar
Hur ser det ut idag och hur kan det förbättras?
Intervjuer med socialtjänstpersonal i åtta GR-kommuner Anna Melke, forskare
Elin Pettersson, praktikant
Göteborgsregionen (GR) består av 13 kommuner som har valt att jobba tillsammans. Vi driver utvecklingsprojekt, har myndighetsuppdrag, forskar, ordnar utbildningar och är storstadsregionens röst i Västsverige, bland mycket annat. I våra nätverk träffas politiker och tjänstepersoner för att utbyta erfarenheter, bolla idéer och besluta om gemensamma satsningar. Allt för att regionens en miljon invånare ska få ett så bra liv som möjligt.
Göteborgsregionen, augusti 2018 FoU i Väst
Box 5073, 402 22 Göteborg fou@goteborgsregionen.se www.goteborgsregionen.se/valfard
Innehåll
1. Inledning ... 4
Bakgrund ... 4
Syfte och frågeställningar ... 4
Tillvägagångssätt ... 4
Läsanvisning ... 5
2. Samhällsvård av barn och unga ... 6
Lagstiftning – vilket stöd har föräldrar rätt till? ... 6
Hur många barn och unga placeras utanför hemmet? ... 6
Vad visar utredningar och forskning om föräldrastöd? ... 7
3. Stöd till placerade barns föräldrar – sammanfattning av intervjuerna ... 9
Hur organiseras stödet till placerade barns föräldrar idag? ... 9
Vad innehåller stödet inför, under och efter en placering? ... 9
Vilka idéer finns om hur stödet kan förbättras och finns det några idéer som har testats sedan workshoppen? ... 10
Vad skulle vara värdefullt att göra i ett eventuellt GR-gemensamt utvecklingsarbete? ... 10
4. Avslutande reflektioner ... 12
Referenser ... 13
Bilaga 1. Intervjuguide ... 14
Bilaga 2. Modell som tillämpats under intervjutillfällena för att strukturera samtalet ... 16
1. Inledning
Bakgrund
Under en studieresa med IFO-chefsnätverket på Göteborgsregionen 2015 väcktes frågan om hur stödet till placerade barns föräldrar är utformat och hur det skulle kunna stärkas. Studieresan var förlagd till Oslo där bland annat personal vid Kirkens Bymisjon och Tor Slettebö, professor i socialt arbete, berättade om en nationell vägledning och om olika försök att testa nya former av föräldrastöd, t.ex.
stödgrupper. Det norska arbetet uppfattades som inspirerande och lite omskakande – vilket stöd får egentligen placerade barns föräldrar i våra kommuner? Fokus i Sverige har närmast legat på att förbättra stödet till barnen och till familjehemsföräldrarna – har vi glömt bort att även de biologiska föräldrarna behöver stöd?
Frågan har sedan resan funnits på nätverkets agenda och i maj 2017 bjöds Tor Slettebö in för att medverka i en workshop för representanter från socialtjänsten i GR-kommunerna. Ett 40-tal personer deltog och det föreslogs att GR vid ett senare tillfälle skulle följa upp om några av de idéer som kom fram under workshoppen hade förverkligats. Under våren 2018 fick därför Elin Pettersson, praktikant på GR och masterstudent på Förvaltningshögskolan vid Göteborgs universitet, i uppdrag att genomföra intervjuer med representanter från de kommuner och stadsdelar som hade deltagit.
Syfte och frågeställningar
Syftet med intervjuerna var att ge en bild av nuläget, men också av vad som i framtiden skulle vara önskvärt att arbeta vidare med lokalt eller regionalt.
• Hur organiseras stödet till placerade barns föräldrar idag, och vad kan det innehålla inför, under och efter en placering?
• Vilka idéer finns om hur stödet kan förbättras och finns det några idéer som har testats sedan workshoppen?
• Vad skulle vara värdefullt att göra i ett eventuellt GR-gemensamt utvecklingsarbete?
Tillvägagångssätt
Vid workshoppen deltog personal från nio kommuner. Från Göteborgs Stad deltog personal från tre stadsdelar. Alla workshopdeltagare kontaktades inledningsvis via e- post, med information om uppföljningen och en förfrågan om deltagande i intervju.
Personerna uppmanades att själva fundera över vilka som skulle delta i intervjun och om det var en eller flera personer som bäst kunde ge en bild av det som
efterfrågades. Intervjuer genomfördes sedan med personal från alla kommuner utom en.
Intervjuerna genomfördes på respektive arbetsplats, bortsett från två intervjuer som genomfördes via telefon. Respondenterna kom från Ale, Göteborg (tre stadsdelar), Kungsbacka, Lerum, Lilla Edet, Mölndal, Partille och Stenungsund. En
del intervjupersoner hade deltagit i workshoppen, andra inte (t.ex. därför att den som deltagit inte längre arbetade kvar eller därför att fler personer än de som deltagit ville vara med på intervjun).
Som minst deltog en person vid intervjun; som mest fem personer. Vid fem intervjuer har personerna arbetat på olika enheter, och vid resterande fyra kom de från samma enhet. Totalt intervjuades 24 personer.
Figur 1. Intervjupersonernas hemvist och funktion/befattning
Myndighetsutövande enhet Utförarenhet
Enhetschef Enhetschef
Förste socialsekreterare Arbetsledare
Barnsekreterare Metodutvecklare
Familjebehandlare Familjehemssekreterare Familjepedagog
Majoriteten av intervjuerna genomfördes av Elin Pettersson. Vid två tillfällen deltog Anna Melke, forskare vid FoU i Väst/GR (en telefonintervju samt den första gruppintervjun). Under fem intervjutillfällen deltog även två studenter från
socionomprogrammet, för att ställa kompletterande frågor till ett examensarbete om föräldraskap i relation till barnets bästa. Intervjuerna varade i 1–1,5 timme.
Variationen beror på hur många intervjupersoner som deltog, men också på hur utförliga svaren var, och om intervjuerna utförts av en person eller flera.
Läsanvisning
I följande kapitel görs en kortfattad beskrivning av stöd till placerade barns föräldrar utifrån lagstiftning, forskning och lokal statistik. Därefter följer en redovisning av intervjuerna och avslutningsvis förs en kort diskussion om vilka frågor som tycks viktiga att gå vidare med.
2. Samhällsvård av barn och unga
Lagstiftning – vilket stöd har föräldrar rätt till?
När barn och unga1 av någon anledning inte kan bo kvar hos sina föräldrar kan socialtjänsten besluta om en placering i familjehem, hem för vård eller boende (HVB) eller stödboende enligt socialtjänstlagen (SoL) eller lagen om vård av unga (LVU).
Placeringar som genomförs med föräldrars och barns samtycke sker enligt SoL, men det finns även möjlighet att placera ett barn mot föräldrars och/eller barns vilja. Då grundas beslutet på LVU.
Det kan handla om att föräldrarna inte klarar av sin föräldraroll, så kallad omsorgssvikt, på grund av sin egen livssituation eller på grund av barnets egna svårigheter. Placeringen kan vara akut under begränsad tid (t.ex. jourhem, akutplacering, skyddsplacering) eller en planerad och ”stadigvarande” insats då beslutet om placering enligt lagstiftningen omprövas var sjätte månad. Vid frivilliga placeringar (vilket är den vanligaste formen) kan placeringen när som helst avbrytas om föräldrar eller familjehem begär det eller om socialtjänsten bedömer att det är lämpligt. Det är ovanligt att det initialt finns något avtal om hur långvarig en
stadigvarande placering ska vara (Wissö et al 2017). Det är de biologiska föräldrarna som behåller vårdnaden om sitt barn även under en placering, men om placeringen pågår i tre år ska socialtjänsten överväga om en vårdnadsöverflyttning ska ske och i så fall pröva detta i domstol (Föräldrabalken kap 6, SoL kap 6). Utifrån de
uppföljningar och studier som gjorts tycks det vara mycket ovanligt att en överflyttning prövas; föräldrarna behåller alltså oftast vårdnaden även vid långa placeringar (Socialstyrelsen 2006; Wissö et al 2017).
När ett barn placeras ska socialtjänsten utse en särskild socialsekreterare som följer upp hur barnet har det och som tar beslut om när placeringen ska upphöra. Enligt SoL har föräldrar, vårdnadshavare och familjehemsföräldrar rätt till ”råd, stöd och annan hjälp som de behöver”, men det finns inte någon motsvarande skrivning om att en särskild person ska utses för uppgiften. Socialtjänsten är också skyldig att genomföra ”samtal” med dessa parter och att ”särskilt uppmärksamma barnets relationer till anhöriga och andra närstående”.
Lagstiftaren har således inte specificerat vilken funktion inom socialtjänsten som ska utföra stödet, inte heller vad det ska innehålla, utan bara att det ska ges.
Hur många barn och unga placeras utanför hemmet?
Under ett år är det drygt 30 000 barn och unga som omfattas av socialtjänstens heldygnsinsatser. Familjehemsplaceringar är vanligast och de flesta placeringar gäller åldrarna 15–17 år (Socialstyrelsen 2016). Det saknas statistik över hur långa
placeringarna är, liksom vilken problematik som ligger till grund för beslutet. Antalet placeringar har varit ungefär desamma över tid, bortsett från när det kommit många ensamkommande barn till Sverige.
1 För läsbarheten används barn i texten. Med barn avses personer under 18 år.
Av tabell 1 framgår hur många minderåriga barn och unga i GR-kommunerna som var placerade i samhällsvård enligt den senaste statistiken. Andelen barn som placeras varierar relativt mycket mellan olika kommuner.
Tabell 1. Barn i samhällsvård i GR-kommunerna 2016 Kommun Totalt antal placeringar
Ale 68
Alingsås 111
Göteborg 1 887 Härryda 88
Kungsbacka 153
Kungälv 81
Lerum 77
Lilla Edet 43
Mölndal 250
Partille 115
Stenungsund 66
Tjörn 47
Öckerö 29
Per tusen barn och unga i befolkningen, i åldrarna:
0–12 13–17 3,2 20,8 5,4 22,6 6,9 27,4 4,4 14,4 2,4 13,3 3,8 12,2 1,4 15,2 6,1 20,1 4,3 21,4 5,9 18,3 7,0 14,7 5,2 20,0 2,7 16,9 Källa: Kolada 2018
Vad visar utredningar och forskning om föräldrastöd?
Utgångspunkten när vi talar om föräldraskap är att föräldrar är viktiga för sina barn oavsett om de är bra eller dåliga föräldrar och oavsett om de lever med sina barn eller inte. Det gäller under barndomen, men även därefter. Vilka föräldrar vi har påverkar vår hälsa, vår livsstil och våra prestationer, vilket i sin tur påverkar vår livssituation i form av livskvalitet, inkomst etc. Att stödja föräldrar att vara så bra föräldrar de förmår framstår därför som ett viktigt samhällsuppdrag. Det kan ske på många sätt, men i Sverige har föräldrastödsprogram lyfts fram under senare år; strukturerade program som vänder sig till föräldrar utan särskilda problem (generellt stöd) eller riktat stöd till föräldrar vars barn har viss problematik (t.ex. utagerande beteende).2
Det finns däremot relativt lite kunskap om stöd till placerade barns föräldrar. Såväl utredningar som studier och revisioner pekar dock på förbättringsbehov. I den så kallade LVU-utredningen konstaterades att behovet av stöd är stort, men att det ofta är bristfälligt eller till och med helt saknas (SOU 2015:71, s. 553). Föräldrar kan behöva stöd med många saker beroende på egen förmåga och på situationen. Det kan exempelvis handla om rättigheter och skyldigheter, men också om att inse vilket värde de har för sina barn, och att få hjälp att identifiera vilka dimensioner av föräldraskapet som de kan utöva även om de inte bor tillsammans med barnet (för lättillgängliga svenska studier se t.ex. Höjer 2007, Spånberger Weitz 2016). När föräldrar intervjuas framkommer att många saknar kunskap om vilka rättigheter de
2 Se Folkhälsomyndigheten och Myndigheten för Familjerätt och Föräldraskapsstöd för kunskapsöversikter m.m.
har och att de har svårt att förstå den information de får (t.ex. om själva placeringsbeslutet), eller att de inte upplever att de får någon information. De uppfattar inte heller att de får något stöd i den kris de befinner sig och de känner sig motarbetade både av handläggare och av familjehem (ibid, Karlsson & Mortensen 2017).
När det gäller barnens syn på sina föräldrar framkommer en bild av att de i stor utsträckning vill ha kontakt med sina föräldrar både under och efter placeringen.
Samtidigt visar forskning att kontakten och relationen mellan föräldrar och deras placerade barn omgärdas av osäkerhet och instabilitet. För barnen kan det upplevas som ett svek när föräldern uteblir från bokade träffar eller inte hör av sig via telefon eller brev. Därmed försämras relationen av föräldrarnas tillkortakommanden. Även om barnen inte vill ha någon nära kontakt med sina föräldrar, känns det bra för dem att veta att föräldrarna får professionell hjälp. När föräldrarna inte får något stöd kan det istället bli barnen som tar ansvar för att hjälpa dem (Spånberger Weitz 2016).
3. Stöd till placerade barns föräldrar – sammanfattning av intervjuerna
Hur organiseras stödet till placerade barns föräldrar idag?
Många olika funktioner nämns i intervjuerna. För det första finns det en utredande socialsekreterare/barnutredare som möter föräldern under den utredning som föregår ett placeringsbeslut. Denna person är organiserad inom socialtjänstens myndighetsutövande del, i en enhet för barn och unga. Barnutredaren kan besluta om ett stöd till föräldern för att undvika en placering, eller när en placering förestår. Stödet kan utföras av barnutredaren själv eller av exempelvis en familjebehandlare, vilken är anställd i en enhet, som t.ex. benämns öppenvård, familjeenhet. Stödet kan också utföras av en person som inte är anställd av socialtjänsten, utan t.ex. köps in som en tjänst av ett privat företag eller ideell sektor. Stödet kan initieras av socialtjänsten eller av föräldern själv.
När en placering väl är beslutad är det istället en barnsekreterare som tar över ärendet och beslutar om stöd. Denna är också organiserad inom socialtjänstens
myndighetsutövande del, men inte nödvändigtvis i samma enhet som barnutredaren utan t.ex. i en familjehemsenhet.
En förälder kan även ansöka om stöd från andra enheter, vilka inte har ett specifikt uppdrag att stödja föräldrar utan vuxna, t.ex. en vuxenenhet, biståndsenhet eller
missbruksenhet. I intervjuerna beskrivs inte ett föräldrastöd som sker i samarbete mellan personal inom enheter som arbetar med barn respektive vuxna.
Vad innehåller stödet inför, under och efter en placering?
I intervjuerna beskrivs framförallt det stöd som ges under en placering, men även inför en placering vilket delvis framstår som likartat. Det kan handla om att:
• ge känslomässigt stöd (t.ex. få föräldern att känna sig lyssnad på)
• gå igenom utredning och vårdplan (kan behöva ske upprepade gånger eftersom det kan vara mycket att ta in för föräldern)
• förklara lagstiftningen
• stötta och/eller motivera föräldern att vara förälder utifrån sina förutsättningar, t.ex. genom att skapa struktur och rutiner i vardagen
• informera om familjehemmet
• informera om vad som förorsakat placeringsbeslutet och vad som krävs för att en hemflytt ska bli möjlig
• erbjuda föräldrastödsprogram
• motivera till att söka hjälp för sina problem från socialtjänstens andra delar (t.ex. missbruk, försörjningsstöd) eller hos annan aktör (t.ex. psykiatrin) Under placeringen kan stödet också handla om att underlätta umgänge mellan förälder och barn (att t.ex. planera vad föräldrar och barn ska göra när de ses) eller att följa med föräldern till möten i skolan eller andra myndigheter (t.ex. drogtest vid vårdcentral).
Det ges i intervjuerna få exempel på stöd efter en placering. En uppfattning som förekommer i intervjuerna är att föräldrar inte vill ha med socialtjänsten att göra efter en placering och att det därför är ovanligt med stödinsatser. En möjlig stödform är
familjebehandlare som beskrivs ha funktionen att säkerställa att återflytten fungerar.
Andra stödformer som nämns är kontaktperson och kontaktfamilj, men
respondenterna uppfattar inte att det är vanligt att föräldrarna ansöker om att få det.
Vilka idéer finns om hur stödet kan förbättras och finns det några idéer som har testats sedan workshoppen?
Det finns endast ett fåtal exempel på att personerna förverkligat några av de idéer de fick vid workshoppen. Det är lätt att bli inspirerad, men det är svårare att få frågan att leva vidare efteråt eller att faktiskt skrida till handling. Att sprida kunskap från enskilda kompetensutvecklingsdagar är en generell svårighet; man ser inte riktigt hur det ska gå till och utvecklingsfrågor konkurreras ut av det vardagliga arbetet.
Vid en intervju visar dock en respondent upp ett material som hen utformat efter de tankar som workshoppen väckte; en tidslinje och sex frågor. Det är en
familjebehandlare som velat hitta ett sätt att prata med föräldrar och barn om nuläge och framtid på ett mer strukturerat och pedagogiskt sätt. Syftet är att förenkla i mötet med föräldern.
De förbättringsidéer som nämns handlar om att ge mer av det stöd som redan finns. Respondenterna menar att alla föräldrar erbjuds och tar emot något slags stöd, men att det finns anledning att fundera över omfattningen av stödet och på vad som händer när en förälder inte vill ta emot hjälp. Att föräldrar får någon typ av stöd är ju inte samma sak som att de får det stöd de faktiskt behöver. Och vad beror det på att många tackar nej till stöd – är det rätt saker som erbjuds? Hur ser motivationsarbetet ut?
I samtliga intervjuer för respondenterna fram att de tycker att det är önskvärt att stödet inte utförs av barnutredaren eller barnsekreteraren, utan av en annan part; en part som inte ansvarar för själva placeringen och som inte har huvudansvar för kontakten med barnet. Det finns en rädsla för att om de lägger mer fokus på föräldern så kommer det att innebära mindre fokus på barnet. En sådan annan part är t.ex. familjebehandlare. De familjebehandlare som intervjuats upplever inte att deras kompetens används i särskilt många familjer med placerade barn. En del menade t.ex. att när de får uppdrag kring umgänge handlar det endast om de fall där det finns säkerhetsrisker, och inte utifrån det generella behovet av att få till ett
umgänge som barn, föräldrar och familjehem är tillfreds med. De tycker att de har en outnyttjad kompetens i att kunna ge föräldrarna stöd i den kris som de befinner sig i.
En annan idé som respondenterna tagit intryck av är föräldrastödgrupper där dessa föräldrar skulle få träffa andra i en liknande situation.
Vad skulle vara värdefullt att göra i ett eventuellt GR- gemensamt utvecklingsarbete?
Vid intervjuerna visade vi den vägledning som Tor Slettebö pratade om vid
workshoppen: Oppfolgning av foreldre med barn/ungdom plassert i fosterhjem eller på institusjon (2009). Skulle de vara behjälpta av en sådan gemensam vägledning på svenska?
Samtliga svarade att de kunde se ett stort behov, eftersom detta är något som ständigt efterfrågas av barnsekreterare.
Andra idéer som lyftes fram av respondenterna var att skapa en
kommunöverskridande stödverksamhet liknande Stella i Stockholm, att ta fram en vägledning i hur umgängesbedömning kan göras och att genomföra fler workshoppar om föräldrastöd så att de kunde gå tillsammans med andra enheter från den egna kommunen. Kanske är det också möjligt att göra en fortbildning kring detta inom ramen för den satsning på introduktion för nya socialsekreterare som
Göteborgsregionen ansvarar för (Yrkesresan)? De lyfte också behovet av att föra upp frågan om föräldrastöd till beslutsfattande nivåer – om förändringar ska ske behöver de beslutas om. Att ge mer föräldrastöd kräver mer resurser.
4. Avslutande reflektioner
Det är inte lätt att ge en generell bild av hur stödet till placerade barns föräldrar är organiserat eller vad det innehåller, mer än att det finns många parter inblandade (barnutredare, barnsekreterare, olika funktioner inom öppenvård, personal från andra delar av socialtjänst och välfärdssektorn) och att stödet kan innehålla allt från
information till samtal, till pedagogiska/behandlande aktiviteter. Det kan också ha olika omfattning, men ingen kan ge en bild av vad som är en genomsnittlig nivå.
Sammantaget innebär detta att det är svårt att säga vilket stöd föräldrar får, vilket stöd de borde få och vem som ska ge det. När många aktörer är möjliga finns risken att alla förväntar sig att någon annan ska göra jobbet. De samverkansformer som nämns i intervjuerna är generella sådana såsom Västbus och SIP, men det skulle vara intressant att gå vidare för att se om det även finns specifika arbetssätt som används för att i samverkan stödja föräldern, t.ex. genom att tillsammans kartlägga behov och utforma insatser eller gemensam uppföljning/information.
I intervjuerna framkommer inte något tydligt arbetssätt som används för att kartlägga föräldrarnas stödbehov. Det framkommer inte heller att det finns några andra rutiner, rekommendationer eller checklistor som styr vilket stöd föräldrar får.
Det medför en risk för att behov osynliggörs och att stödet blir slumpmässigt och möjligen tillfaller vissa grupper i större utsträckning än andra (t.ex. de som själva efterfrågar det eller de våldsamma föräldrarna). Vad krävs för att en förälder ska ta emot det som en handläggare bedömer är nödvändigt för att kunna ha en fortsatt relation till barnet, för att behålla vårdnaden eller för att återta hela föräldraskapet?
En del som vi intervjuat tycker att föräldrar får det stöd de vill ha (och att det inte är möjligt att ge dem det stöd de egentligen skulle behöva eftersom de inte vill ta emot det), andra att stödet är starkt eftersatt och att det är ett gammalt dåligt samvete. Att stödja föräldrar beskrivs stå i konflikt till att göra det som är bäst för barnen, men det saknas i materialet konkreta exempel på sådana konflikter.
Det hade varit intressant att gå vidare och analysera hur föräldrars stödbehov identifieras och tillgodoses, vilka parter som är mest relevanta för att ge ett sådant stöd och hur ansvar och stödformer kan förtydligas. Det är rimligt att tro att det finns olika slags stödbehov beroende på exempelvis föräldrarnas intellektuella förmåga, sociala nätverk, professionella kontakter och hälsa. Det är också rimligt att förutsätta att stödbehoven varierar med barnets ålder och med svårighetsgraden i omsorgsbristen. Möjligen skulle det vara till nytta med en skriftlig vägledning i dessa frågor, som hjälper beslutsfattare, men också föräldrar att resonera kring vad som är lämpligt. Likaså tycks det relevant med en kunskapsöversikt som kvalitetssäkrar att stödet får ett innehåll som har potential att åstadkomma förbättringar.
Referenser
Höjer, I (2007). Föräldrars röster – hur är det att ha sina barn placerade i fosterhem?
Stockholm: Stiftelsen Allmänna Barnhuset 2007:2.
Karlsson, S, Mortensen, I (2017). Föräldrastöd till familjehemsplacerade barn. En rapport om de biologiska föräldrarnas upplevelser. En brukarstyrd brukarrevision. Kommunal
utveckling i Region Jönköpings län i ett samarbete med Länsbrukarrådet för missbruks- och beroendevården.
Norges regering (2009). Oppfolgning av foreldre med barn/ungdom plassert i fosterhjem eller på institusjon. Oslo: Barne og likestillingsdepartementet.
Statistisk från Koladas register (www.kolada.se) (hämtad 2018-05-22)
Socialstyrelsen (2012). Barn och unga i familjehem och HVB. Handbok om socialnämndens ansvar och uppgifter. (www.socialstyrelsen.se) (hämtad 2018-05-04)
Socialstyrelsen (2016). Individ- och familjeomsorg. Lägesrapport 2016.
(www.socialstyrelsen.se) (hämtad 2018-05-20)
SOU 2015:71. Barns och ungas rätt vid tvångsvård. Förslag till ny LVU. Stockholm: Fritzes Offentliga Publikationer.
Socialtjänstlagen (www.riksdagen.se) (hämtad 2018-05-22)
Spånberger Weitz, Y (2016). Föräldraskap på avstånd – om socialtjänstens stöd till familjehemsplacerade barns föräldrar. Stockholm: FoU Nordväst, Forskningsrapport 2016:2.
Bilaga 1. Intervjuguide
Stöd till föräldrar idag
1. Titta på bilden tillsammans och be dem berätta hur det kan gå till idag. Be dem utgå från verkliga ärenden om det krävs för att göra berättelsen konkret.
Använd exempel på sidan 3 om det behövs för att visa vad det kan handla om. Klargör
a) Vilka funktioner som deltar b) Vilka olika roller/ansvar de har c) Vilket innehåll stödet har
2. Sker det något samarbete inom socialtjänsten mellan de som är inblandade i föräldrastödet? Hur ser den i så fall ut?
3. Sker det någon samverkan med externa aktörer, t.ex. sjukvården, skolan, frivilligsektor?
4. Finns det gemensamma rutiner kopplat till det vi talat om eller är det upp till varje handläggare?
5. Vad avgör om en förälder får stöd eller ej (vilken bedömning görs)?
6. Vad är styrkan med ert arbetssätt kring föräldrarna idag?
Stöd till föräldrar i framtiden
1. Vad är svagheten med ert arbetssätt kring föräldrarna idag?
2. Gav workshopen vi hade förra året några idéer om vad ni skulle vilja göra annorlunda?
3. Har ni provat något nytt efter den?
4. Har ni identifierat något som föräldrarna skulle behöva mer hjälp med inför placeringen?
5. … under placeringen?
6. … när placeringen avslutats och barnet flyttar hem igen?
7. En idé vi har är att ”översätta” den norska vägledningen för att det ska finnas något att utgå från i arbetet kring en placering. Visa den.
a) Ser ni något behov av en sådan?
b) Vem skulle ha användning av en sådan?
c) Vad krävs för att den skulle bli använd?
d) För att den ska leda till ett förbättrat stöd?
Avrundning
Stort tack för att ni tog er tid att svara på frågorna. Är det något ni vill tillägga?
