1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna

Full text

(1)

Mänskliga rättigheter i Belgien 2007

ALLMÄNT

1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna

Belgien är ett demokratiskt samhälle vars regleringar om mänskliga rättigheter överensstämmer väl med övriga medlemsstaters i den Europeiska unionen.

Belgien har ratificerat ett stort antal instrument om mänskliga rättigheter på både europeisk och global nivå. God dialog och samverkan råder mellan Belgien och de FN-kommittéer som övervakar tillämpningen av

konventionerna.

Europarådets kommitté för förebyggande av tortyr (CPT) har vid tidigare besök i Belgien pekat på vissa brister och rutiner i belgiska fängelser.

Fängelserna får sägas hålla någorlunda god europeisk standard men

kännetecknas av kraftig överbeläggning, vilket kan vara en bidragande orsak till fysisk och psykisk ohälsa. Myndigheterna har försökt förbättra situationen bland annat genom nyrekrytering, utbildning av fängelsepersonal och ökad användning av elektronisk övervakning. I januari 2007 trädde en lag i kraft som bättre definierar fångarnas rättigheter med beaktande av säkerheten. Nya särskilda domstolar för strafftillämpning har upprättats under året.

Belgien har en väl utvecklad arbetsrätt och har ratificerat de centrala ILO- konventionerna (International Labour Organization). Arbetsmarknaden är en av de hårdast reglerade i Europa och fackföreningsanslutningen är hög, cirka 70 procent. Hälsosektorn är väl utvecklad och tillgängligheten mycket god.

Belgien är ett förhållandevis jämställt samhälle. Det finns ett

jämställdhetsinstitut vars uppgift är att främja jämställdhet mellan könen och bekämpa alla former av diskriminering på grund av kön. För att värna om

Denna rapport är en sammanställning grundad på

Utrikesdepartementets bedömningar. Rapporten kan inte ge en fullständig bild av läget för de mänskliga rättigheterna i landet.

Information bör sökas också från andra källor.

Utrikesdepartementet

(2)

barnets rättigheter och att barnkonventionen efterlevs har Belgien en barnombudsman såväl i Vallonien som Flandern.

I maj 2007 antogs en reviderad icke-diskrimineringslag, som gör lagstiftningen enklare och mer effektiv för dem som blir utsatta för diskriminering.

Lagstiftningen är uppdelad i tre delar – en som gäller diskriminering på grund av ras, hudfärg och etniskt ursprung, en som gäller diskriminering på grund av kön och en tredje som gäller annan diskriminering. I den sistnämnda lagen finns en lista med grunder för diskriminering som tar sin utgångspunkt i den lista som finns i EU:s stadga för de grundläggande rättigheterna. Lagstiftningen har dock delvis ifrågasatts från fackligt håll.

Belgien är ett relativt öppet och tolerant samhälle. Homosexuella har lika rätt att ingå äktenskap sedan 2003 och sedan 2006 har homosexuella även rätt att adoptera.

Flyktingars situation fortsätter att vara ett omdiskuterat ämne i Belgien. Antalet flyktingar har dock minskat kraftigt under senare år. Ett ordnat

mottagningssystem finns och en fungerande asylprocedur. Ny lagstiftning har under året trätt i kraft för att komma till rätta med problem med alltför långa väntetider, i synnerhet vid överklagande av avslagsbeslut.

Det bör också noteras att Belgien under andra hälften av 2007, sedan de federala parlamentsvalen den 10 juni, har letts av en expeditionsministär.

Under de utdragna regeringsförhandlingarna har många frågor med bäring på de mänskliga rättigheterna varit föremål för diskussion, såsom den rättsliga processen för ungdomar som begår brott, flyktingmottagande, legalisering av illegala flyktingar, krav för medborgarskap. Då förhandlingarna ännu inte är avslutade (i slutet av december 2007) har inga beslut fattats.

2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventions-

kommittéer

Belgien ratificerade 1955 den Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Sedan dess har landet ratificerat ett stort antal instrument om mänskliga rättigheter på både europeisk och global nivå. God dialog och samverkan råder mellan Belgien och de FN- kommittéer som övervakar tillämpningen av konventionerna.

(3)

- Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR) samt det fakultativa protokollet om enskild klagorätt samt det fakultativa protokollet om avskaffande av dödsstraffet.

- Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR).

- Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering, Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination (CERD).

- Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot kvinnor, Convention on the Elimination of all forms of Discrimination Against Women (CEDAW) samt det fakultativa protokollet om enskild klagorätt.

- Konventionen mot tortyr, Convention against Torture and Other Cruel, Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (CAT). Det fakultativa protokollet om förebyggande av tortyr har endast undertecknats.

- Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child (CRC) samt det tillhörande protokollet om barn i väpnade konflikter.

Tilläggsprotokollet om handel med barn har endast undertecknats.

- Flyktingkonventionen, Convention related to the Status of Refugees, samt det tillhörande protokollet från 1967.

- Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen, International Criminal Court (ICC).

- Europarådets konvention till förhindrande av tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER

3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr

Lagen om aktiv dödshjälp

År 2002 trädde en lag i kraft som innebär straffrihet för läkare som utför eutanasi, det vill säga aktiv dödshjälp. Belgien var därmed det andra landet i världen, efter Nederländerna, att införa en sådan lagstiftning. Lagen föreskriver att eutanasi endast får utföras efter mycket strikta kriterier och regler och att varje enskilt fall i efterhand ska granskas av en särskild kommission. Antalet fall har sedan lagen trädde i kraft legat kring cirka 400 per år.

Kroppslig integritet och förbud mot tortyr

Europarådets kommitté för förebyggande av tortyr (CPT) har gjort fyra besök i Belgien inom ramen för Europarådets konvention om förhindrande av tortyr.

Det senaste gjordes i april 2005 och i rapporten pekades på vissa fortsatta brister i rutiner och livsvillkor i belgiska fängelser, liksom vid behandling av

(4)

personer i polisförvar. En del åtgärder har dock vidtagits under senare tid för att förbättra situationen för arresterade och frihetsberövade.

En särskild lag som uttryckligen förbjuder tortyr och annan inhuman eller förnedrande behandling gäller sedan 2002.

Belgiska fängelser

Belgiska fängelser får sägas hålla någorlunda god europeisk standard, även om CPT i sina rapporter noterat vissa missförhållanden. Kraftig överbeläggning kännetecknar de belgiska fängelserna vilket kan vara en bidragande orsak till fysisk och psykisk ohälsa.

Under de senaste åren har strejker och upplopp förekommit i protest mot överbeläggning (antalet interner uppgår för närvarande till närmare 10 000 fördelade på 8 300 platser i landets 34 fängelser), missförhållanden och

personalbrist i fängelserna. Flera spektakulära rymningar har också skett – förra året lyckades 28 fångar rymma på grund av bristande säkerhetsrutiner och i år har två fångar vid olika tillfällen vid två olika anstalter fritagits genom hämtning med helikopter som lyckats landa på fängelseområdet. Det senare har föranlett en debatt om att installera säkerhetsnät på ett antal fängelser för att förhindra helikoptrar från att landa. Kritikerna menar att investeringar i stället bör göras för att göra fängelserna säkrare på annat sätt (modernare kameraövervakning, störa mottagning för mobiltelefoner etcetera) eller satsa pengarna på att bygga ut och renovera fängelserna.

MR-organisationer kritiserar de belgiska myndigheterna för att

överbeläggningen på fängelserna är konstant och att lite görs för att komma till rätta med problemet. Överbeläggningen leder till sämre hygieniska

förhållanden och sämre villkor för fångarna vad gäller logi, kost och tillgång till läkare, psykologer och socialassistenter. Detta i kombination med

fångvårdarnas strejker och personalbrist leder till att fångar ibland nekas fysisk och intellektuell aktivitet samt kontakter med yttervärlden och därmed är sämre förberedda på ett liv efter avtjänat straff, menar MR-organisationerna.

Myndigheterna har försökt förbättra situationen genom bland annat nyrekrytering och utbildning av fängelsepersonal, ökad användning av

elektronisk övervakning samt överenskommelser med flera stater om att sända tillbaka fångar till deras hemländer för straffverkställighet. I januari i år trädde en lag trätt i kraft som bättre definierar fångarnas rättigheter med beaktande av säkerheten exempelvis vad gäller regler för visitering, isolering, rätten till att bli informerad om beslut som rör fången av fängelsedirektören och möjligheter till samråd inom fängelset. Under året har även nya särskilda domstolar för

strafftillämpning upprättats. Dessa ansvarar för beslut vad gäller begränsning av fängelsestraff, elektronisk övervakning, provisorisk frisläppande i väntan på

(5)

utlämning till annat land och villkorlig frigivning. I regeringsförhandlingarna som pågått under hösten har man aviserat att man under de kommande året kommer att skapa ytterligare 1500 fängelseplaster men inget formellt beslut är fattat.

4. Dödsstraff

Dödsstraffet avskaffades formellt 1996 men hade då i praktiken inte tillämpats sedan 1918.

5. Rätten till frihet och personlig säkerhet

Enligt Amnesty International och andra MR-organisationer föreligger inga uppgifter om att några godtyckliga frihetsberövanden eller av staten sanktionerade ofrivilliga försvinnanden skulle ha förekommit under 2007.

6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen

Konstitutionen garanterar ett självständigt rättssystem i förhållande till den verkställande makten. Högsta instans är La Cour de Cassation. Specialdomstolar finns, bland annat ungdomsdomstolar som behandlar ärenden för personer under 18 år.

Den reform av polisväsendet som avslutades 2002 innebar att samtliga

poliskårer numera integrerats i ett federalt system med ett och samma regelverk för hela organisationen. En oberoende kommission har fått till uppgift att övervaka polisens verksamhet och sammanställa en årlig rapport till

parlamentet. En särskild enhet har också tillsats på federal nivå med uppgift att verka mot korruption inom poliskåren.

Under år 2005 fälldes Belgien tolv gånger i Europadomstolen, i elva fall för brott mot Europakonventionens artikel 6.1. I denna artikel stadgas att

rättegång ska äga rum inom skälig tid. 2006 antogs ett lagförslag som syftar till att reformera och påskynda den kritiserade och inte sällan tungrodda

rättsprocessen i landet. Under 2006 fälldes Belgien endast i två fall i Europadomstolen för brott mot artikel 6.1.

På federal nivå finns en ombudsmannainstitution (le médiateur fédéral) som bland annat tar emot anmälningar från enskilda personer om brott mot mänskliga rättigheter. Institutionen analyserar konflikter som uppstått, lämnar

rekommendationer och föreslår åtgärder, samt medlar mellan klaganden och

(6)

den federala administration som står till svars. Ombudsmannainstitutionen har däremot ingen rätt att upphäva eller sätta sig över den federala förvaltningens beslut. På regional nivå finns ett flertal ombudsmän som behandlar frågor om barn, arbetsmarknad, bank- och finansväsende samt klagomål på statliga bolag.

7. Straffrihet

Belgiens rättssystem är väl utvecklat och organiserat, varför underlåtenhet från staten att beivra och bestraffa brott inte kan sägas utgöra något problem.

I augusti 2003 antog parlamentet en lag som ersatte en tidigare − i relationerna till vissa länder mycket kontroversiell − författning från 1993 som gav belgiska domstolar rätt att utöva universell jurisdiktion avseende brott mot bland annat krigets lagar (Genèvekonventionerna), folkmord och tortyr. I den nuvarande

”lagen om grova brott mot internationell humanitär rätt” har kravet på anknytning till Belgien skärpts och åtal kan endast väckas mot belgiska medborgare eller personer med hemvist i Belgien, eller mot icke-belgare om offret varit belgare eller haft sin hemvist i Belgien.

8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m.

Yttrande- och tryckfrihet garanteras i Belgiens konstitution och säkerställs genom en oberoende press, ett effektivt rättsystem och ett väl fungerande demokratiskt politiskt system. Presstöd utgår såväl federalt som regionalt.

Nyligen har dock Belgien fällts i ett fall med koppling till EU-institutionerna i Europadomstolen för brott mot yttrandefriheten. Detta efter att belgisk polis genomfört en husrannsakan hos en tysk journalist, stationerad i Bryssel. Enligt domen hade husrannsakan som syfte att avslöja journalistens källa.

Husrannsakan skedde efter att Europeiska Byrån för Bedrägeribekämpning (OLAF) gjort en polisanmälan då journalisten publicerat flera artiklar innehållande information från hemliga handlingar från OLAF.

Mötes- och föreningsfrihet respekteras och garanteras i lag. Religionsfrihet råder och landets federala liksom regionala regeringar respekterar och verkar för att den ska upprätthållas. Ekonomiskt stöd för aktiviteter, personal- och fastighetskostnader ges till företrädare för sex olika religioner. Övriga samfund verkar fritt men en statligt finansierad oberoende organisation har inrättats för att kartlägga religiös aktivitet och uppmärksamma verksamhet som kan vara till men för dess anhängare.

(7)

9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna

Under de senaste 20 åren har en gradvis federalisering ägt rum i Belgien. De bakomliggande orsakerna är kravet på ökat självstyre från de tre regionerna, samt ökande motsättningar mellan de olika språkgrupperna. Motsättningarna mellan de olika språkgrupperna har varit mycket påtagliga under 2007 - inför de federala parlamentsvalen och framför allt i de efterföljande

regeringsförhandlingarna.

Många politiska beslut fordrar omfattande samråd mellan de federala enheterna, en process som ofta blir tidskrävande och omständlig. Utöver federal nivå finns parlament och regeringar för de tre regioner Flandern, Vallonien och Brysselområdet, samt dessutom för de franska och tyska språkgemenskaperna.

Allmänna val hålls vart fjärde år på federal och regional nivå, samt vart sjätte år på kommunal nivå. Valdeltagande är obligatoriskt för alla belgiska medborgare från 18 års ålder.

Lagar rörande kvinnorepresentation

Konstitutionen garanterar män och kvinnor lika möjligheter att utöva sina fri- och rättigheter samt att konkurrera om politiska befattningar. I den federala regeringen är för närvarande 20 procent kvinnor.

För att öka kvinnorepresentationen i olika folkvalda församlingar gäller att hälften av kandidaterna på valsedeln måste vara kvinnor och andra hälften män, men utan någon bestämd ordningsföljd. De två första kandidaterna på listan måste dock vara av olika kön. Belgien är ännu tillsammans med Frankrike det enda EU-land som har infört en sådan lag. Den tillämpades första gången vid parlamentsvalet 2003 vilket ledde till en tydligt ökad andel kvinnor – från 25 till 33 procent. Efter parlamentsvalet 2007 uppgår andelen kvinnor i parlamentet till 34 procent.

EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER 10. Rätten till arbete och relaterade frågor

Diskriminering i arbetslivet förekommer inte påvisbart ofta, enligt organisationen Centre pour l'egalité des chances et la lutte contre le racisme, men betraktas likväl som ett problem och det lär finnas ett betydande mörkertal.

Etnisk tillhörighet är den vanligaste formen av diskriminering vid såväl

(8)

anställningsförfarande som vid avsked, men diskriminering på grund av religion anges numera allt oftare som ett problem.

Belgien har en väl utvecklad arbetsrätt. Landet har ratificerat alla de åtta centrala International Labour Organization (ILO) -konventionerna:

- Föreningsfrihet och förhandlingsrätt (konventionerna 87 och 98) - Icke-diskriminering i arbetslivet (konventionerna 100 och 111) - Förbud mot tvångsarbete (konventionerna 29 och 105) - Förbud mot barnarbete (konventionerna 138 och 182).

Den belgiska arbetsmarknaden är en av de hårdast reglerade i Europa och fackföreningsanslutningen är hög, cirka 70 procent. En normal arbetsvecka innebär 38 timmars arbete. Arbetslösheten i Belgien uppgick hösten 2007 till drygt 11 procent men med stora regionala skillnader.

11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa

Hälsosektorn i Belgien är välutvecklad, av hög kvalitet och med mycket god tillgänglighet. Hälsosektorns andel av BNP uppgick till 9,7 procent år 2004.

Medellivslängden uppgick år 2005 till 76 år för män och 82 för kvinnor.

I november 2007 besökte FN:s kommitté för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter Belgien och i sin rapport beklagar man att de illegala invandrarna endast har tillgång till akut sjukvård. Kommittén rekommenderar att åtgärder vidtas för att garantera att de illegala invandrarna får samma tillgång till sjukvård som de som befinner sig legalt i landet.

12. Rätten till utbildning

Undervisningen i Belgien kan vara både privat och offentlig. Ansvaret för skolutbildningen ligger på regional nivå och undervisningen hålls på respektive språk (franska, flamländska och tyska). Vid sidan av de offentliga skolorna finns ett antal privata. Dessa drivs av olika organisationer och samfund, dock med statsunderstöd. Den obligatoriska skolan omfattar tio års heltidsstudier, från sex till 16 års ålder och är kostnadsfri. Därefter råder deltidsskolplikt i ytterligare två år. De totala offentliga utgifterna för utbildning i Belgien utgjorde 6,3 procent av bruttonationalprodukten (BNP) år 2003. Belgien har fyra franskspråkiga statliga universitet och tre flamländska. Därutöver finns elva privata universitet samt flera specialinriktade högskolor. Samtliga högre läroanstalter är statsunderstödda och många studenter finansierar sina studier med statliga bidrag.

(9)

13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard

I egenskap av modern välfärdsstat, tillika medlemsland i EU och i en stor mängd andra internationella organisationer och fora, erbjuder Belgien sina invånare (såväl män som kvinnor) en tillfredsställande levnadsstandard. Belgien ligger på 17:e plats (tidigare 13:e plats) i UNDP:s välfärdsindex som

publicerades i november 2007.

OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA

14. Kvinnors rättigheter

Belgien är ett förhållandevis jämställt samhälle sett i ett europeiskt perspektiv.

Ett flertal åtgärder har vidtagits under senare år för att stärka kvinnors ställning och garantera båda könen samma tillgång till bland annat utbildning, arbete och hälsovård. Enligt jämställdhetsinstitutet IEFH, Institut pour l'égalité des femmes et des hommes, åtnjuter kvinnor samma rättigheter som män, men drabbas fortfarande av lönediskriminering. Enligt IEFH:s senaste rapport uppgår löneskillnaderna till 15 procent om man tittar på bruttomånadslönen i genomsnitt för en person som arbetar fulltid inom industrin eller

tjänstesektorn. Enligt en studie som nyligen genomförts från fackligt håll är skillnaderna ännu större, närmare 25 procent, om man också beaktar extra förmåner och kompletterande pensionsavsättningar. I genomsnitt tjänar en kvinna 400-450 euro mindre i månaden än en man i samma position.

IEFH inrättades 2002 och har till uppgift att främja jämställdhet mellan könen och bekämpa alla former av diskriminering på grund av kön. Vidare bedriver institutet forskning på jämställdhetsområdet, utfärdar rekommendationer till statliga myndigheter, stöttar jämställdhetsorganisationer samt vidtar rättsliga åtgärder vid behov.

Den federala regeringen presenterade i slutet av 2004 en handlingsplan, Plan d’action national contre la violence conjugale 2004-2007, med målet att få bukt med kvinnomisshandel. Denna plan involverar både den federala och den regionala nivån och IEFH ansvarar för samordningen av åtgärder och uppföljningen av planen. Åtgärder som vidtagits inom ramen för planen inkluderar

informationsinsatser för att skapa medvetenhet om förekomsten av kvinnomisshandel, utbildning, skydd och mottagning av drabbade samt uppföljning av utformningen av repressiva åtgärder.

(10)

Jämställdhet i arbetslivet

Sedan juni 2002 finns en lag som syftar till att förstärka skyddet för kvinnor i arbetslivet genom att tydligare markera mot våld och sexuella trakasserier.

Lagen definierar sådana trakasserier som ”alla former av sexuellt laddat

beteende (verbalt, icke-verbalt eller fysiskt) där den skyldige vet eller borde veta att handlingen inverkar menligt på kvinnors och mäns värdighet på

arbetsplatsen”. Arbetsgivaren ansvarar för att förebyggande åtgärder vidtas samt att misstankar om sexuella trakasserier utreds snabbt och opartiskt.

Andelen yrkesverksamma kvinnor i Belgien uppgår till 54 procent och är jämfört med övriga EU-länder relativt låg. Den generella sysselsättningsnivån i landet, 61 procent, ligger även den under EU-genomsnittet.

Prostitution

Prostitution är som sådan inte kriminaliserad i Belgien, däremot kan prostitution på gator och andra offentliga platser anses strida mot allmän ordning och leda till kortare fängelsestraff (högst tre månader) eller böter. Köp av sexuella tjänster är inte olagligt, förutsatt att den prostituerade är över fjorton år. Koppleri är förbjudet, liksom organiserad invandring med prostitution som syfte.

Människohandel (trafficking)

Handel med barn och kvinnor för sexuellt utnyttjande har blivit ett tilltagande problem också i Belgien och regeringen gör ansträngningar för att eliminera människohandel. Organiserade nätverk opererar i Belgien och byter snabbt destinationer inom och utanför landet. Under 2006 integrerades direktiv på området i den belgiska lagstiftningen och har medfört att offer för trafficking kan få amnesti och permanent uppehållstillstånd om de samarbetar med polis och vittnar i domstol mot förövarna. Detta gäller om förövarna sedan blir dömda, samt även i vissa andra fall. Hårdare bestraffning har också införts för handel med barn.

15. Barnets rättigheter

För att värna om barnets rättigheter och att barnkonventionen efterlevs har Belgien en barnombudsman såväl i Vallonien som i Flandern. Dessa deltar aktivt i det europeiska nätverket för barnombudsmän, ENOC.

För några år sedan diskuterades ett lagförslag som rörde frågan om integration och barn, bland annat om flickors rätt att bära slöja i skolan. Det ansågs dock oförenligt med den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (artikel nio om religionsfrihet) att på federal nivå förbjuda flickor att bära slöja i skolan. Resultatet blev att

(11)

varje läroanstalt själv får bestämma om saken. Detta har dock enligt många kritiker medfört en segregering av skolväsendet, där flickor som vill bära slöja är hänvisade till ett fåtal skolor, ibland av sämre kvalitet.

År 2001 fälldes Belgien i Europadomstolen för att ha förvarat minderåriga i fängelser. Detta ledde till en ny lag 2002, som stadgar att ungdomar skall övervakas i fostrande syfte på särskilda institutioner. MR-organisationer har kritiserat institutionerna och menar att de inte uppfyller barnkonventionens krav att inte fängsla barn annat än i yttersta nödfall och att hålla minderåriga kriminella åtskilda från myndiga.

Fadern till ett av offren i den omtalade Dutroux-rättegången (Marc Dutroux åtalades och dömdes 2004 för att ha rövat bort och våldfört sig sexuellt på sex unga flickor och sedan mördat fyra av dem) tog 1996 initiativet till

organisationen Child Focus (European Federation for Missing and Sexually Exploited Children). Organisationen stödjer och initierar utredningar om försvunna, bortförda och sexuellt utnyttjade barn samt bekämpar förekomsten av dessa fenomen. 2006 behandlade organisationen drygt 3 300 fall.

16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och religiösa minoriteter samt urfolk

Belgien är ett mångkulturellt land med invandring framför allt från EU:s medlemsstater, Afrika, Mellanöstern och Balkan. 2003 antogs en ny icke- diskrimineringslag. Denna lag förbjöd all direkt och indirekt diskriminering grundad på hudfärg och etnisk tillhörighet men även diskriminering till följd av kön, civiltillstånd, förmögenhet, ålder, religiös eller filosofisk övertygelse, hälsotillstånd eller funktionshinder. Det flamländska högerextremistiska partiet Vlaams Belang försökte dock få lagen ogilitigförklarad då man ansåg att den var alltför långtgående. Frågan behandlades i domstol (la Cour d’arbitrage), som 2004 bekräftade de viktiga principerna i lagen men listan med grunder för diskriminering avskaffades då man framhöll att all sorts diskriminering skulle kunna beivras oavsett grund.

I maj 2007 antogs en reviderad icke-diskrimineringslag som håller fast vid de tidigare principerna men gör lagstiftningen enklare och mer effektiv för de som utsetts för diskriminering. Lagstiftningen är uppdelad i tre delar – en som gäller diskriminering på grund av ras, hudfärg och etniskt ursprung, en som gäller diskriminering på grund av kön och den tredje som gäller annan

diskriminering. I den sistnämnda lagen har en snarlik lista med grunder för diskriminering återinförts som tar sin utgångspunkt i den lista som finns i EU:s stadga för de grundläggande rättigheterna. Här nämns ålder, sexuell läggning, civilstånd, börd, politisk åskådning, religiös eller filosofisk övertygelse, språk,

(12)

hälsotillstånd, funktionshinder, genetiska eller fysiska särdrag, förmögenhet och socialt ursprung.

Fängelsestraff och/eller böter kan utdömas. Sanktionssystemet har gjorts mer konkret och effektivt bland annat genom ett system med schablonersättningar.

Omvänd bevisbörda gäller vilket innebär att det är svaranden som ska bevisa att diskriminering inte ägt rum.

Icke-diskrimineringslagen har dock återigen ifrågasatts men denna gång från fackligt håll och av helt andra skäl. Anledningen är att man inte anser att listan över grunder för diskriminering är tillräckligt täckande. Vad man framför allt ifrågasätter är varför man talar om politisk åskådning och religiös övertygelse som grund för diskriminering men inte facklig åskådning. Man ställer sig också frågande till vad man menar med förmögenhet som grund för diskriminering.

Sedan tio år finns den oberoende statligt finansierade organisationen Centre pour l'égalité des chances et la lutte contre le racisme, som har till uppgift att främja

jämlikhet och bekämpa alla former av särbehandling grundad på hudfärg, ursprung eller nationalitet. Centret lämnar rekommendationer och bistår myndigheter, företag och enskilda samt forskar i frågor som rör

diskriminerande särbehandling.

I mars 2004 antogs, efter livlig debatt i media och parlamentet, en lag om rösträtt i kommunala val för icke EU-medborgare som varit lagligt bosatta i Belgien i minst fem år i följd. Icke EU-medborgare kan dock inte ställa upp som kandidater i kommunalvalen. Lagen tillämpades första gången vid 2006 års kommunalval i oktober och 15,7 procent (17 065 personer) av de

röstberättigade registrerade sig. I samband med denna registrering förbinder man sig även att följa belgiska lagar och respektera den belgiska konstitutionen samt de mänskliga rättigheterna.

I juli 2001 undertecknades ramkonventionen om skydd för minoriteter men ratificering har ännu inte skett. Minoritetsfrågan, som i Belgien främst gäller förhållandet mellan den fransktalande respektive den flamländska

befolkningen, är politiskt synnerligen känslig. Reaktionerna blev också starka när Europarådets parlamentariska församling för ett par år sedan antog en särskild resolution som definierade minoriteterna i Belgien. I denna fastslogs bland annat att det finns en tysk minoritet på nationell nivå och att de

fransktalande boende i tysk- eller nederländsktalande regioner är minoriteter på regional nivå, liksom de nederländsk- och tysktalande boende i fransktalande områden. Församlingen kritiserade också Belgiens ovillighet att ratificera Europarådets konventioner på området. Om en språkgrupp betraktas som minoritet eller inte är här avgörande för gruppens lagliga rätt till bland annat utbildning på sitt eget språk. En belgisk ratificering av ramkonventionen skulle

(13)

störa den känsliga balans som man försöker upprätthålla i språkfrågan. Belgien har inte heller ratificerat den europeiska stadgan för regionala minoritetsspråk (European Charter for Regional Minority Languages).

17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet

Belgien är ett relativt öppet och tolerant samhälle. Homosexuellas rätt att ingå äktenskap trädde i kraft 2003. I lagen används inte begreppet ”äktenskap mellan homosexuella” utan den innehåller bara en, allmän definition av äktenskap, vilken har utökats till att inkludera även homosexuella. Belgien var därmed det andra landet i världen, efter Nederländerna, att lagfästa

homosexuellas lika rätt att ingå äktenskap. I april 2006 antogs vidare en lag som ger homosexuella par rätt till adoption och som ger det adopterade barnet och dess föräldrar samma rättigheter, skyldigheter och juridiska skydd som övriga belgiska barn och föräldrar.

18 Flyktingars rättigheter

Belgiens geografiska läge gör landet attraktivt för flyktingar och

asylsökande. Många använder också Belgien som transitland för att sedan försöka ta sig vidare till andra länder i Europa, inte minst till Storbritannien.

Belgien agerar med utgångspunkt i de FN-konventioner som berör flyktingars status och rättigheter. Utvisning verkställs inte till länder där personen i fråga riskerar förföljelse, tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

Flyktingars situation i Belgien fortsätter därför att vara ett aktuellt ämne i massmedia, inte minst avseende hanteringen av flyktingbarn. Bland annat Amnesty International har flera gånger aktualiserat den inhumana situation som ofta råder i en avvisningssituation, där även våldsanvändning kan förekomma.

Antalet asylsökande i Belgien har minskat kraftigt under senare år. Under år 2000 begärde 42 000 personer asyl. 2006 var siffran nere i 11 587. De största grupperna kom från Ryssland (13,7 procent), Demokratiska Republiken Kongo (7,3 procent), Serbien-Montenegro (6,7 procent), och Irak (6 procent).

Minskningen beror, förutom på omständigheter utanför Belgien, dels på nya procedurregler, dels på ändrade socialbidragsregler för asylsökande.

Det finns ett ordnat mottagningssystem för flyktingar och en fungerande asylprocedur. För att komma till rätta med problem med alltför långa väntetider, i synnerhet vid överklagande av avslagsbeslut, har ny lagstiftning

(14)

trätt i kraft under det senaste året. Denna innebär bland annat en

omorganisation av asylprocessens beslutsprocedur, framför allt skapandet av en ny enhet för överklaganden, där en domare ska fatta det definitiva beslutet i varje enskilt fall. Målsättningen är att väntetiden i asylärenden skall vara maximalt 12 månader.

Under asylprocedurens handläggningstid härbärgeras de sökande inledningsvis i öppna förläggningar (centres d'accueil) eller i någon av de slutna förläggningarna (centres fermés). I de senare placeras framför allt asylsökande som saknar ID- handlingar och dem som fått avslag på sin ansökan. Det pågår en ständig debatt om det faktum att även barn, fler och fler, hålls instängda på de slutna förläggningarna i samband med att familjer avvisas. 2004 var det 152 barn som hölls instängda. 2005 var det 501 barn och 2006 var det 627 barn. Stark kritik kommer kontinuerligt från MR-organisationer om att detta är i strid med barnkonventionen.

Människorättsorganisationer i Belgien har riktat kritik mot mottagandet av flyktingar och de förhållanden på flyktingförläggningar där de placeras i väntan på behandling av deras ansökan. Förfarandet att flytta flyktingar mellan

förläggningar efter misslyckade utvisningsförsök kritiseras också: förflyttningen från en förläggning till en annan kan innebära problem, försvåra kontakten med advokat och likaså ofta möjligheterna att kommunicera med denne på ett språk som flyktingen förstår. Problem kan också uppstå för flyktingens möjligheter att ta emot besök och att anpassa sig till de omständigheter som råder på den nya förläggningen.

Asyl- och migrationsfrågorna står högt på dagordningen i den belgiska inrikespolitiska debatten och utgör en prioriterad fråga i de pågående regeringsförhandlingarna. Frågor som diskuteras är bland annat eventuell legalisering av de som befinner sig illegalt i landet, regler för

familjeåterförening, arbetskraftsinvandring och vilka krav som ska gälla för att bli belgisk medborgare.

Flyktingbarn

I december 2002 antogs en lag rörande barn under 18 år som befinner sig ensamma på flykt i Belgien utan att ha en vuxen ansvarig. Lagen föreskriver att dessa barn får ett slags ”god man” för att undvika risken att utnyttjas för prostitution och människohandel under sin vistelse i Belgien. Denna person ska representera den minderårige i de rättsliga och administrativa processer som blir aktuella, se till att barnet får tillgång till logi och skolgång samt att läkar- och psykologinsatser fungerar. Det har dock funnits svårigheter att tillämpa lagen praktiskt i brist på lämpliga personer som kan vara ”gode män”

och i brist på budgetmedel

(15)

19. Funktionshindrades rättigheter

Funktionshindrade åtnjuter lagligt skydd mot diskriminering framför allt på arbetsmarknaden och inom utbildningsområdet. Icke-diskrimineringslagen från 2003 stärker detta skydd. Inte desto mindre förekommer diskriminering mot funktionshindrade personer och statistik visar att många av dem står utanför arbetsmarknaden. Vidare kan konstateras att infrastrukturen i samhället, bland annat offentliga byggnader och allmänna kommunikationsmedel, inte alltid möter de funktionshindrades behov.

ÖVRIGT

20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter

I Belgien välkomnas och verkar ett stort antal inhemska och internationella frivilligorganisationer som arbetar för främjandet av mänskliga rättigheter.

21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga rättigheter

_ _ _ _

Figur

Updating...

Referenser

Updating...

Relaterade ämnen :