• No results found

Regeringen föreslår riksdagen att antaga det förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regcringsprotokoll.

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2022

Share "Regeringen föreslår riksdagen att antaga det förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regcringsprotokoll."

Copied!
116
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Regeringens proposition 1977/78: 30

Prop. 1977 /78: 30

om skyddat arbete och yrkesinriktad rehabilitering m. m.

beslutad den 20 oktober 1977

Regeringen föreslår riksdagen att antaga det förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regcringsprotokoll.

På regeringens vägnar THORBJöRN FÄLLDIN

PER AHLMARK

Propositionens huvudsakliga innehåll

På grundval av betänkanden avgivna av utredningen rörande den skyddade sysselsättningen. organisationskommitten för skyddat arbete och utredningen rörande viss yrkesinriktad rehabilitcringsverksamhet framläggs förslag om framtida huvudmannaskap och organisation för skyddat arbete och yrkesinriktad rehabilitering.

De senaste årtiondenas förändringar på arbetsmarknaden har på olika sätt skapat svårigheter för människor med fysiska, psykiska. sociala och intellektuella handikapp. Samtidigt har målsättningen för samhällets sys- selsättnings- och arbctsmarknadspolitik förskjutits från att gälla ett för- vcrkligandl! av full sysselsättning till att avse rätten till arbete för alla.

Mot denna bakgrund har olika former av skyddat arbete byggts ut under skilda huvudmän. Under senare år har dock ansträngningarna i första hand inriktats mot olika arbetsförberedande åtgärder och stöd- former i syfte att underlätta för de arbcrshandikappade i den öppna ar- betsmarknaden. Resurser för yrkesinriktad rehabilitering har byggts ut i såväl statlig som kommunal och landstingskommunal regi.

I propositionen framhålls att både skyddat arbete och yrkl!sinriktad rehabilitering främst skall ses som arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Verkstäder för skyddat arbete, kontorsarbetsccntralcr, industriella be- redskapsarbeten och hemarbete föreslås :få ett mellan landstingskommu- nerna och staten delat huvudmannaskap. I linje med regeringens be- toning av den länsdemokratiska utvecklingen i regeringsdeklarationen hösten 1976 och det länsdcmokratiska arbete som f. n. pågår, föreslås att landstingskommunerna tillsammans med staten bildar regionala stif- telser för skyddat arbete inom varje landstingsområdc. För vissa över-

Riksdagen 1977178. 1 sam/. Nr 30

(2)

Prop. 1977 /78: 30 2

gripande frågor föreslås inrättandet av en central stiftelse. Till denna överförs vissa uppgifter som f. n. utförs inom AMS och kommunför- bunden. Staten föreslås ensam svara för kostnaderna för den skyddade sysselsättningen. En ny organisationskommitte tillsätts för att utarbeta ett mera detaljerat organisationsförslag och förbereda det omfattande förhandlingsarbete som måste ske med såväl nuvarande huvudmän som berörda personalorganisationer.

Beträffande den yrkesinriktade rehabiliteringen föreslås en samord- ning av verksamheten under ett statligt huvudmannaskap och kostnads- ansvar. Även delar av den arbetspsykologiska verksamheten föreslås sam- ordnas och föras in under ett statligt huvudmannaskap.

Hur en samordnad organisation för den yrkesinriktade rehabiliteringen i princip bör byggas upp och administreras inom ramen för ett statligt huvudmannaskap prövas f. n. av sysselsättningsutrcdningen. En särskild organisationskommitte föreslås bli tillsatt. Sysselsättningsutredningen ges i uppdrag att pröva frågan om utformningen av forskningen och metod- utvecklingen gällande den yrkesinriktade rehabiliteringen.

Den nya organisationen för skyddat arbete och yrkesinriktad rehabili- tering beräknas kunna träda i kraft tidigast den 1 januari 1980.

(3)

Prop. 1977 /78: 30

Utdrag

ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

3

vid regeringssammanträdc 1977-10-20

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman.

Ahlmark, Romanus, Gustavsson, Antonswn, Mogård, Olsson, Dahlgrcn, Asling, Troedsson. Mundebo, Ullstcn, Wi:<ström, Johansson.

Föredragande: statsrådet Ahlmark

Proposition om skyddat arbete och yrkcsimiktad rehabilitering m. m.

1 Inledning

Svensk arbetsmarknad har under de senaste årtiondena präglats av stora förändringar som kommit att ställa allt högre krav på människors förmåga att anpassa sig i arbetslivet. Strukturomvandlingen har främst inneburit stora svårigheter för människor med fysiska, psykiska, sociala och intellektuella arbetshinder. Denna utveckling återspeglades under 1960-talct bl. a. i en utbyggnad av det skyddade arbetet. Genom beslut den 15 augusti 1968 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för inrikesdepar- tementet att tillkalla sakkunniga 1 med uppdrag att utreda förutsättning- arna för en utbyggnad och effektivisering av den skyddade sysselsätt- ningen. Utredningen avlämnade i augusti 1972 sitt betänkande (SOU 1972: 54) Skyddat arbete.

Efter remiss avgavs yttrande över betänkandet av kriminalvårdsstyrcl- sen, socialstyrelsen, riksförsäkringsvcrkct, statskontorct, riksrcvisions- vcrkct, statens avtalsverk, statens personalnämnd, skolöverstyrelsen (Sö), kommerskollegium, arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) - som har över- lämnat yttranden av länsarbetsnämnderna i samtliga län - statens in- stitut för företagsutveckling, statens handikappråd, handikappinstitutet, affärsvcrksdclcgationcn, Förctagareförcningarnas förbund, socialutred- ningen, utredningen om ökat anställningsskydd m. m., utredningen rö- rande förenade fabriksverkens framtida verksamhetsinriktning, Handi- kappförbundens Centralkommittc (HCK), Kooperativa förbundet (KF), Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation

1 fil. dr Rudolf Meidner, ordförande, landstingsdirektören Helmer Jans- son, ombudsmannen Karl-Erik Lindvall, kanslirådet Olof Petersson och di- rektören Lars Ågren.

(4)

Prop. 1977/78: 30 4 (TCO), Statstjfostemänncns riksförbund (SR), Svenska arbctsgivareför- eningen (SAF), Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, Sve- riges akademikers centralorganisation (SACO), Sveriges hantverks- och industriorganisation (SHIO), Svenska företagares riksförbund och Ar- betsvårdschefernas förening, landstingen i Stockholms, Östergötlands, Blekinge, Kopparbergs och Västernorrlands län samt Jönköpings, Malmö,

Arvika och Älvsbyns kommuner.

Kommcrskollcgium har överfamnat yttranden av Stockholms handels- kammare, Skånes handelskammare, handelskammaren i Göteborg, han- delskammaren för Örebro och Västmanlands län, handelskammaren för Gävleborgs, Kopparbergs och Uppsala län, Västernorrlands och Jämt- lands läns handelskammare samt av företagareföreningarna i Stockholms, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Skaraborgs, Värmlands, Västmanlands, Kopparbergs, Jämtlands och Västerbottens län. Statens handikappråd har överlämnat yttranden av Riksförbundet för utveck- lingsstörda barn (FUB) och Riksförbundet för hjärt- och lungsjuka.

Dessutom har yttranden inkommit från Riksförbundet Döva barns måls- män, De Handikappades riksförbund (DHR) och Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar.

Rcmissbehandlingcn av betänkandet Skyddat arbete visade att inställ- ningen till utredningens förslag om landstingskommunalt huvudmanna- skap var starkt splittrad. Detta bedömdes från regeringens sida omöjlig- göra ett slutligt ställningstagande i huvudmannaskapsfrågan. Mot denna bakgrund bemyndigades genom beslut den 22 mars 1974 chefen för ar- betsmarknadsdepartementet att tillkalla sakkunniga 1 för en översyn av vissa former av arbetsmarknadspolitiskt motiverad industriell verksam- het. I direktiven till utredningen konstaterade departemcntschcfcn att det ekonomiska och organisatoriska ansvaret för det skyddade arbetet var splittrat och framhöll behovet av en samlad prövning av dessa för- hållanden. Utredningen antog namnet organisationskommittcn för skyd- dat arbete (OSA). Kommitten avlämnade i september 1975 sitt betän- kande (SOU 1975: 82) Organisation för skyddat arbete.

Efter remiss avgavs yttranden över betänkandet av kriminalvårdssty- relsen, socialstyrelsen, riksförsäkringsverket, statskontoret, riksrcvisions- verket, statens avtalsverk, statens pcronalnämnd, utrustningsnämnden för universitet och högskolor, Sö, AMS - som har överlämnat yttran- den av länsarbetsniimnderna i samtliga län - statens industriverk, sta- tens handikappråd, socialutredningen, kommunalekonomiska utredning- en, syssclsättningsutrcdningcn, utredningen om den yrkesinriktade reha- biliteringen, utredningen om näringshjälp, Arbetsvårdschefernas för- ening, HCK, KF. LO. Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Företagare-

1 Riksdagsledamoten Bengt Fagerlund, ordförande, kanslirådet Bengt K.

A. Johansson, riksdagsledamoten Maj Pehrsson, avdelningschefen Rolf Wik- strand och direktören Lars Ågren.

(5)

Prop. 1977 /78: 30 5 föreningarnas förbund, TCO, SAF, Svenska kommunförbundet, Lands- tingsförbundet, Centralorganisationen SACO/SR (SACO/SR), SHIO, AB Statsföretag, Statsföretagens förhandlingsorganisation (SFO), Skellefteå kommun, Stockholms stadsmission, Frälsningsarmen i Sverige, Svenska diakonsällskapet, Stiftelsen Järna skyddade verkstäder. Lewi Petrus stiftelse, DHR, FUB och Styrelsen för vårdartjänst.

Landstingsförbundet har överlämnat yttranden av samtliga landstings- kommuner. Dessutom har Norrbottens läns landstingskommun inkom- mit med ännu ett yttrande. LO har överlämnat yttranden av Svenska metallindustriarbetareförbundet, Svenska skogsarbetareförbundet, Be- klädnadsarbetareförbundct, Svenska kommunalarbetareförbundet, Gra- fiska förbundet, Statsanställdas förbund och Svenska träindustriarbetare- förbundet.

Genom beslut den 21 mars 1974 bemyndigade regeringen statsrådet Anna-Greta Leijon att tillkalla sakkunniga 1 för översyn av den yrkes- inriktade rehabiliteringen med uppgift att, finna former för en samordnad organisation av denna verksamhet. Enligt direktiven för utredningen skulle de sakkunniga även se över den arbetspsykologiska verksamhet med bl. a. anlagsundersökningar som utförs på konsultbasis av fristå- ende arbetspsykologiska institut för arbetsmarknadsverkets räkning. Sta- tens arbetskliniks ställning och verksamhet skulle också utredas. Utred- ningen avlämnade i juli 1976 sitt betänkande (SOU 1976: 38) Yrkes- inriktad rehabilitering.

Efter remiss avgavs yttranden över betänkandet av kriminalvårdssty- relsen, socialstyrelsen, riksförsäkringsverket, statskontoret, riksrevisions- verket, statens avtalsverk, statens personalnämnd, Sö - som har över- lämnat yttranden av kursstyrelserna för arbetsmarknadsutbildningen i samtliga län - AMS - som har överlämnat yttranden av länsarbets- nämnderna i samtliga län - statens arb,~tsklinik, statens handikappråd, styrelsen för vårdartjänst, socialutredningen, kommunalekonomiska ut- redningen, sysselsättningsutredningen, Arbetsvårdsehefernas förening.

HCK, DHR, LO, TCO, SAF, Svenska kommunförbundet, Landstings- förbundet, SACO/SR, Personaladministrativa rådet (PA-rådet), Psyko- tekniska institutet i Göteborg AB (GPI), Psykotekniska institutet vid Stockholms universitet (PTl), Malmö psykologbyrå AB, Institutet för psykologisk-pedagogisk konsultverksamhet AB (IPPK) i Uppsala. ILO- kommitten, Svenska läkarsällskapet, Arbetspsykologiska utveeklingsgrup- pen (Malmö), personalen vid statens arbetsklinik, Svenska hälso- och sjukvårdens tjänstemannaförbund, FUB, De blindas förening (numera Synskadades Riksförbund) och Föreningen Sveriges arbetsterapeuter.

LO har överlämnat yttrande av Svenska Byggnadsarbetareförbundet.

Landstingsförbundet har överlämnat yttranden av landstingskommuner-

1 Landstingsledamoten Ruth Kärnek, ordförande, riksdagsledamoten Tage Johansson samt f. d. byråchefen Ove Jönsson.

(6)

Prop. 1977 /78: 30 6

na i Stockholms, Östergötlands, Jönköpings, Malmöhus, Älvsborgs, Väst ..

manlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands och Norrbottens län.

2 Nuvarande förhållanden 2.1 Skyddad sysselsättning

Samhället anordnar sedan många år industriell verksamhet i skilda former för att ge sysselsättning åt sådana arbetshandikappade och andra som inte fått eller kunnat behålla en anställning på den reguljära ar- betsmarknaden. Verksamheten bedrivs vid verkstäder för skyddat ar- bete, kontorsarbctsccntraler, industriella beredskapsarbeten samt i form av hemarbete. I slutet av år 1976 sysselsattes ca 22 000 personer.

V e r k s t ä d er f ö r s k y d d a t a r b c t e drivs av landstingskom- muner, vissa kommuner och i ett fåtal fall av ideella organisationer.

Verksamheten har vuxit kraftigt sedan år 1966. Antalet verkstäder har sålunda ökat från 165 till 270 vid utgången av år 1976 och antalet sysselsatta från drygt 5 000 till ca 16 600. Omsättningen var för år 1966 ca 95 milj. kr. och för år 1976 1 110 milj. kr. Underskottet - dvs.

samhällets tillskott av allmänna medel till verksamheten - uppgick till ca 46 milj. kr. resp. ca 590 milj. kr. Ca 135 milj. kr. utbetalades i stat- liga driftbidrag för år 1976. Ca 796 milj. kr. har t. o. m. budgetåret 1976/77 investerats i maskiner och byggnader. Av detta belopp har staten bidragit med ca 320 milj. kr.

Verksamheten har organiserats på olika sätt. I län med landstings- kommuner som huvudman samt i de utanför landstingskommun stående kommunerna har man antingen byggt upp särskilda arbctsvårdsförvalt- ningar eller inrättat mindre arbetsvårdskanslier för att samordna verk- samheten. På några håll har inrättats arbetsvårdsnämnder medan andra landstingskommuner låter den skyddade sysselsättningen ingå som en del av den sociala nämndens arbetsområde. I några län med kommu- ner som huvudmän samordnar landstingskommunen till en del verk- städernas marknadsföring och försäljning. I övriga sådana län saknas helt en organiserad samverkan mellan verkstäderna.

AMS, som är tillsynsmyndighet för skyddat arbete, svarar för stats- bidragsfrågor samt viss service och rådgivning till arbetsvårdshuvud- männen i frågor som rör t. ex. nyetableringar, verkstadslokalernas ut- formning, produktionsinriktning, arbetsanskaffning m. m. Det förekom- mer inte något organiserat branschmässigt eller annat samarbete mellan verkstäder från olika delar av landet.

Kontors arbets centra I er började inrättas under 1960-talets första hälft. Syftet var att skapa bättre och mer ordnade arbetsförhål- landen för vissa grupper sysselsatta i arkivarbete. Tanken var också att

(7)

Prop. 1977 /78: 30 7

på detta sätt ordna lämpliga arbetstillfällen för gravt arbetshindrade som hittills haft svårt att få annat skyddat arbete. I juni 1977 syssel- sattes ca 1 600 personer vid 40 centraler. Budgetåret 1976/77 uppgick omsättningen till 98,7 milj. kr. och underskottet till 70,5 milj. kr.

För fem år sedan arbetade ca 1 I 00 personer vid 39 centraler. Om- sättningen var 25.8 milj. kr. och underskottet 24.4 milj. kr. Ca 7 milj. kr.

har investerats i maskiner t. o. m. budgetåret 1976/77.

Länsarbetsnämnderna är huvudmän för kontorsarbctscentralerna. Det primära ansvaret åvilar en särskilt utsedd driftledning. Vissa frågor handhas av AMS. Det gäller t. ex. nyetableringar och ingående för- ändringar av verksamheten. Viss medverkan från AMS sida sker också i fråga om försäljning och i allmänna driftfrågor. Det förekommer inte något organiserat samarbete mellan kontorsarbetscentralerna och t. ex.

den kommunala arbetsvårdens grafiska verkstäder.

H e m a r b e t e bedrivs av både arbetsmarknadspolitiska och regio- nalpolitiska skäl. Landstingskommuner och vissa kommuner bedriver hemarbete som ett led i arbetsmarknadspolitiken under AMS tillsyn.

Det tillkom för att ge arbete åt arbetshindrade som hade svårt att ta sig till en arbetsplats men också åt handikappade i glesbygder utan till- gå11g till annat skyddat arbete. På några håll - företrädesvis på Gotland och i Norrland - utnyttjas hemarbetet också för att sysselsätta orts- bundna personer. som på annan ort förmodligen inte skulle ha anvisats skyddat arbete. På en del mindre orter som saknar befolkningsunderlag för reguljära verkstäder för skyddat arbete har arbetsvårdshuvudmän- nen inrättat s. k. hcmarbetsfilialcr. I december 1975 sysselsattes ca 600 personer i hemarbete av det här slaget. Omsättningen för året uppgick till ca 9 milj. kr. och underskottet till ca 4 milj. kr.

Statens industriverk är tillsynsmyndighet för det hemarbete som be- drivs av regionalpolitiska skäl främst i de s. k. skogslänens glesbygder.

Det tillkom som en försöksverksamhet under budgetåret 1968/69. När- mast ansvariga för verksamheten, som berör Viirmlands. Kopparbergs.

Gävleborgs. Västernorrlands, Jämtlands. Västerbottens och Norrbottens fän, är företagareföreningarna i dessa län. Det förekommer ett visst samarbete med kommunala verkstäder för skyddat arbete. Vid utgången av budgetåret 1975/76 var ca 2 300 personer sysselsatta med hjälp av det regionalpolitiska stödet till hemarbete. Totalt har statligt stöd på drygt 20 milj. kr. beviljats t. o.m. budgetåret 1976/77.

I n d u s t r i e I I a b e r e d s k a p s a r b e t e n började anordnas un- der konjunkturavmattningen 1967 /68. Avsikten var att sysselsätta ar- betslösa som friställts vid företagsnedläggclser och som inte kunde an- visas "traditionell'a'' beredskapsarbeten. Verksamheten skulle således temporärt bereda arbete åt de friställda så att arbetsförmedlingarna

fick rådrum att ordna sysselsättning för dem på annat sätt. Syftet var att låta människorna under denna tid så långt möjligt arbeta kvar i sina

(8)

Prop. 1977 /78: 30 8

tidigare yrken i stället för att söka lösa deras problem med lämplig sysselsättning på helt nya områden.

I början av 1970-talet förekom etablering av beredskapsarbeten inom vissa regioner med allmänt svag sysselsättning. Friställning av arbets- kraft i dessa områden hade ofta sin grund i strukturrationaliseringar inom jord- och skogsbruket. Syftet med dessa beredskapsarbeten blev främst att mera långsiktigt och under hela året skapa arbete för äldre lokalt bunden arbetskraft i glesbygdsområdena. På vissa håll låg så- lunda också regionalpolitiska motiv bakom etableringarna. Verksam- heten hade i många fall inte något direkt samband med industrined- läggelser eller andra strukturförändringar, utan byggdes ut och ut- rustades för att tillgodose ett permanent behov av arbetsplatser. Exem- pel på sådana beredskapsarbeten finns i Norrbottens län.

I juni 1971 fanns det 52 beredskapsarbeten med drygt 900 anställda.

Omsättningen uppgick till 30,6 milj. kr. för budgetåret 1970/71. Sam- hället fick tillskjuta 14,9 milj. kr. för att täcka överskjutande kostnader.

Vid utgången av budgetåret 1973/74 var antalet arbetsplatser 54 med ca 2 000 sysselsatta. Omsättningen för året var 135,2 milj. kr. och under- skottet, dvs. samhällets tillskott av medel, 56,2 milj. kr. Därefter har skett en viss neddragning av verksamheten och antalet sysselsatta upp- gick i juni 1977 till 1 850 vid 48 arbetsplatser. Underskottet för budget- året 1976/77 uppgick till 66,4 milj. kr. Ca 20 milj. kr. har investerats i maskiner t. o. m. budgetåret 1976/77.

AMS är huvudman för indus1riella beredskapsarbeten. Närmast an- svarig för verksamheten är industrienheten inom AMS, som planerar, leder och samordnar samtliga verkstäder. Det förekommer inte något organiserat eller annat samarbete mellan industriella beredskapsarbeten och kommunala verkstäder för skyddat arbete.

2.2 Yrkesinriktad rehabilitering

Den yrkesinriktade rehabiliteringen, som syftar till att förbereda ar- betssökande med arbetshinder för inträde i arbetslivet, har bl. a. formen av s. k. arbetsprövning och arbetsträning men även arbetspsykologiska konsultinsatser och viss verksamhet inom arbetsmarknadsutbildningen kan räknas dit.

Ar b e t s p rö v n i n g syftar till att genom medicinsk, psykologisk och social utredning samt praktiska arbetsprov under yrkesmässiga for- mer kartlägga handikappade arbetssökandes intressen och anlag, fysiska och psykiska arbetskapacitet samt arbetsmotivation. Ar b e t s t r ä - n i n g är en i yrkesmässiga former och under läkartillsyn bedriven systematisk uppträning av handikappade personers fysiska och psy- kiska arbetskapacitet. Den skall ge arbetsfärdigheter och anpassning till arbetsrutin och arbetsmiljö.

Arbetsprövning och arbetsträning bedrivs vid landstingskommunala

(9)

Prop. 1977 /78: 30 9

eller kommunala arbctsvårdsinstitut. AMS är tillsynsmyndighet och stats- bidrag utgår till såväl anordnandet som driften. Arbetsprövning sker också till viss del vid statens arbetsklinik. Det fanns år 1976 totalt ca 2 700 platser för arbetsprövning och arbetsträning. Det innebär en ök- ning med ca 1 200 platser på tio år. Samhällets kostnader för den yrkes- inriktade rehabiliteringen vid arbctsvårdsinstituten uppgick år 1976 till 115 milj. kr. I statsbidrag utbetalades för år 1976 38 milj. kr. Ca 102 milj. kr. har investerats i byggnader och maskiner t. o. m. budgetåret 1976/77. Av detta belopp har staten bidragit med ca 33 milj. kr.

A r bets p sy ko I o g i s k a kons u I t i n sats e r, främst i form av s. k. anlagsundersökningar, används som ett hjälpmedel för att kart- lägga de arbetshandikappades teoretiska och praktiska förmåga och för att analysera intressen och yrkesvalsmöjligheter. Anlagsundersökningar- na utförs av olika statliga och enskilda institut. Ar 1976 utfördes ca 17 400 anlagsundcrsökningar på uppdrag av arbetsmarknadsverket. Sta- tens kostnader för verksamheten uppgick budgetåret 1976/77 till ca 24 milj. kr.

Jämsides med den kommunala arbetsprövningen och arbctsträningcn samt de arbetspsykologiska undersökningarna har under senare år vid skolöverstyrelsens centra för arbetsmarknadsutbildning - AMU-centra - införts en verksamhet med i viss mån liknande syfte som arbetspröv- ning och arbetsträning. Det gäller an pass n i n g s k u r se r n a, benämnda "Omställning och träning"', för vissa kategorier svårt handi- kappade inom grupperna synskadade, hörselskadade, rörelsehindrade, intellektuellt arbetshandikappade samt psykiskt arbetshandikappade.

Dessa kurser syftar till att genom praktisk yrkesorientering och -trä- ning, teoretisk undervisning samt yrkesvägledning och fördjupad utred- ning kartlägga den handikappades förutsättningar för arbete eller utbild- ning. Kurserna skall också genom allsidig träning och teknisk anpass- ning till handikappet göra det möjligt för den handikappade att lättare klara sig själv i arbete och bostad, på fritiden osv. Budgetåret 1975/76 omfattade anpassningskurserna ca 1 700 personer. Vid vissa AMU- centra har främst för anpassningskursernas behov inrättats avdelningar för p r a k i s k y r k e s o r i e n t c r i n g som även står öppna för handikappade som kommer till centret för att genomgå vissa andra kurser. I den praktiska yrkesorienteringen finns inslag av arbetsprövning och arbetsträning.

Inom arbetsmarknadsutbildningens ram bedrivs vidare en kartläggan- de och yrkesorientcrande verksamhet genom den särskilda introduk- tionskursen "Arbetsliv och utbildning··. Uppläggningen av kursen över- ensstämmer på flera väsentliga punkter med de principer som ligger till grund för de mer kvalificerade formerna av kartläggande och trä- nande verksamhet för handikappade. Kursen kan därför, i de stycken den vänder sig till handikappade, ses som en del i den yrkesinriktade re-

(10)

Prop. 1977 /78: 30 10 habiliteringen. Under budgetåret 1975/76 påbörjade ca 11 300 personer sådan kurs.

3 Betänkandet Skyddat arbete (SOU 1972: 54) 3.1 Utredningen

3 .1.1 Arbetsvårdens sy/ te

Utredningen framhöll att arhetsmarknadspolitikens primära uppgift är att genom stöd och service i olika former ge den enskilde möjlighet till meningsfull sysselsättning i ett så fritt valt yrke som möjligt. Vidare konstaterades att ambitionerna att förverkliga detta mål vuxit under de senaste decennierna. Målet begränsas inte längre till att garantera den enskildes försörjning under arbetslöshetsperioder. Det har vidgats till att genom utbildning eller på annat sätt ge individen en säkrare ställ- ning på arbetsmarknaden och därmed minska riskerna för arbetslöshet i framtiden. Samtidigt konstaterades att arbetsmarknadspolitiken fått en allt större betydelse som ett led i den ekonomiska politiken såväl på kort som lång sikt.

För att nå det dubbla syftet att stödja den enskilde och samtidigt be- fordra den ekonomiska tillväxten måste arbetsmarknadspolitiken vara i hög grad differentierad. Utredningen såg den utbyggnad av arbetsvår- dens resurser som ägt rum under 1960-talet som ett uttryck för en ökad differentiering. Förutom att arbetsvården ingick som en del av sam- hällets totala arbetsmarknadspolitik har den blivit ett led i den enskildes rehabilitering. Arbetsvårdens uppgift är att tillsammans med arbetsför- medling och yrkesväglcdning lämna service och bereda den handikap- pade större möjligheter att förverkliga ett fritt yrkesval samt att med- verka till anpassning och trygghet i arbetslivet. Detta gäller då inte en- dast dem som står utanför produktionen utan även dem som med hän- syn till handikappet har mindre lämpligt arbete.

3.1.2 Faktorer som påverkar arbetsw1rdsbehovet

Utredningen konstaterade att de av riksdag och regering fattade be- sluten om arbetsvård liksom den statistik som finns beträffande arbcts- vårdsverksamheten innebar att man i den hittills förda arbetsmarknads- politiken gett en tämligen vid innebörd åt begreppen arbetsvård och svårsysselsatt. Utredningen menade för sin del att man även framöver borde tillämpa en vid definition av begreppet arbetshandikappad både med avseende på orsaken till handikappet och med hänsyn till graden av arbetsnedsättning.

Utredningens grundsyn var att man på olika sätt måste öka sam- hällets och företagens ansträngningar för att dels förebygga uppkoms- ten av arbetsvårdsbehov dels stödja de svårsysselsattas inlemmande i det

(11)

Prop. 1977 /78: 30 11

reguljära arbetslivet. En uppdelning av arbetsmarknaden i en för den friska välutbildade och i allmänhet unga arbetskraften och en för den från företagsekonomisk synpunkt mindre konkurrenskraftiga måste und- vikas. Utredningen menade dock att man inte heller kunde bortse från att en alltför stor, genom samhället uppbyggd, skyddad sysselsättnings- sektor kunde komma att minska såväl privata, kooperativa som offent- liga företags intresse att i sin ordinarie verksamhet bereda arbete åt per- soner med nedsatt arbetsförmåga.

3.J .3 Konsekvenser för den enskilde av må/konflikterna i den ekono- miska politiken

Utredningens uppfattning om målen för den ekonomiska politiken uttrycktes på följande sätt: "de enskilda medborgarnas totala välfärd ut- gör politikens egentliga mål, varvid full sysselsättning och en jämnare inkomstfördelning utgör övergripande mål. samt ekonomisk tillväxt och samhällsekonomisk stabilitet mera underordnade mål, vilkas förverkli- gande är av väsentlig betydelse för uppfyllelsen av de övergripande målen." Även med denna formulering var det dock enligt utredningen omöjligt att förhindra en rad målkonflikter.

Utredningen betraktade konflikten snahb ekonomisk tillviixt - indi- viduell välfärd som den mest relevanta. Denna behandlades också utför- ligare lin övriga målkonflikter. Efter en diskussion om strukturomvand- lingens negativa konsekvenser ställdes frågan om dessa kunde före- byggas. Eftersom de skildrade företeelserna - tvång till anpassning och omflyttning, företagsncdläggningar, utslagning m. m. - var så uppen- bart förknippade med strukturomvandlingen låg det enligt utredningen niira till hands att argumentera för en dämpning av intensiteten och tak- ten i denna process. Utredningen menade emellertid att detta skulle lösa problemen endast skenbart och på kort sikt. Den svenska ekonomin med sitt starka utlandsberoende skulle, om takten i produktivitetshöjningcn väsentligt dämpades. tämligen snabbt få ett försämrat konkurrensläge gentemot andra länder. Detta skulle leda till en försvagad handels- och betalningsbalans varigenom landets resurser för en standardhöjning i någon rimlig mening skulle komma att minska. På sikt skulle en sådan utveckling hårdast drabba de grupper, i vilkas intresse man rekommen- derade en politik, som skulle leda till en dämpning av produktivitetshöj- ningcn och den ekonomiska tillviixtcn.

3.1.4 Olika former av skyddad sysse/siittning

Beträffande arkivarbete och särskilt beredskapsarbete begränsade sig utredningen till att behandla enbart de delar som man ansåg hade stora likheter med verkstäder för skyddat arbete, nämligen industriella bered- skapsarbeten och kontorsarbetsccntraler. Vidare lämnades förslag be- träffande det kommunala hemarbetet.

(12)

Prop. 1977 /78: 30 12

Utredningen konstaterade bl. a. att flera industriella beredskapsar- beten, som kommit till för att ge arbetsförmedlingen tid att ordna annat arbete åt friställda i samband med företagsncdläggclser, fått karaktär av företag för skyddat arbete. Vid etablering och drift av sådana bered- skapsarbeten borde därför kontakter upprättas milan huvudmännen för industriella beredskapsarbeten och verkstäder för skyddat arbete.

Länsarbetsnämndernas kontorsarbetscentralcr ansågs ha fått precis samma arbetsmarknadspolitiska syfte som permanent anordnade verk- städer för skyddat arbete. Eftersom de kommunala verkstäderna allt- mer differentierat sin produktion och därvid satsat på bl. a. grafisk till- verkning och kontorsservice menade utredningen att centralerna och verkstäderna kommit att likna varandra också från produktionssyn- punkt. Detta accentuerades ytterligare genom att kontorsarbetsccntra- lerna hade gått över till en marknadsmässig debitering av utförda arbe- ten. Utredningen föreslog därför att centralerna skulle föras över till landstingen och drivas som företag för skyddat arbete.

Att hemarbetet hittills fått en begränsad omfattning torde enligt ut- redningen bl. a. bero på att de kommunala arbetsvårdsinsatserna i första hand tagit sikte på verkstadsdrift. En annan orsak ansågs vara svårig- heterna att få lämpliga arbetsuppgifter. Oavsett orsakerna till den be- gränsade omfattningen borde en utbyggnad snarast komma till stånd.

3.1.5 Verkstäder för skyddat arbete

För att bedöma kostnaderna för den skyddade verksamheten var det enligt utredningen inte tillräckligt att enbart se till de bokföringsmässiga resultaten och underskotten. Genom arbete vid företag för skyddat arbete bidrar den enskilde till sin egen försörjning samt medverkar i en produktion. Genom den inkomst arbetstagarna uppbär erhålls skatte- intäkter, vilka till stor del skulle ha uteblivit vid t. ex. alternativet förtids- pension. Vårdnadshavare (förälder) och vårdinstitution kan i vissa fall frigöras för andra uppgifter, främst då psykiskt utvecklingsstörda er- håller skyddat arbete. Man torde vidare kunna hävda att de psykolo- giska effekterna - att överhuvudtaget ha ett arbete, deltaga i en pro- duktion och arbetsgemenskap - i en hel del fall bidrar till ett förbättrat hälsotillstånd. Härigenom kunde det antas att mera omfattande sam- hälleliga vårdinsatser kunde begränsas. Om bl. a. dessa effekter kunde beaktas i en kostnadsintäktsanalys av den skyddade verksamheten fanns det enligt utredningen starka skäl att anta att resultaten snarare skulle påvisa en samhällsekonomisk vinst än motsatsen.

3.1.6 Yrkesinriktad hahilitering av psykiskt utvecklingsstörda

Utredningen betonade nödvändigheten av en långtgående integrering av olika handikappgruppcr inom den av arbetsvård motiverade syssel- sättningsscktorn. Specialverkstäder för en viss handikappgrupp t. ex.

(13)

Prop. 1977 /78: 30 13 utvecklingsstörda, borde endast i begränsad utsträckning komma till stånd i fortsättningen. Som en konsekvens därav ansågs det vara mindre ändamålsenligt att försöka sig på att kvantifiera behovet av skyddat verkstadsarbete för en enskild handikappgrupp.

r

stället menade utred- ningen att behovet av platser skulle bedömas i sitt totala sammanhang och inte utifrån speciella former av arbetshinder.

3./ .7 Mät fiir skyddat arhete

Med hänvisning till den olikartade betydelse den skyddade verksam- heten kommit att få dels i skilda delar av landet, dels för skilda grupper arbetstagare med handikapp, fann utredningen det angeläget att närmare försöka ange målet för verksamheten.

Sett från den enskildes synpunkt hade den skyddade verksamheten kommit att få en olikartad arbetsmarknadsmässig betydelse. För en del arbetshandikappade hade den mer karaktär av en rehabilitering med sikte på ett arbete på den reguljlira arbetsmarknaden. För andra blev det skyddade arbetet en åtminstone tills vidare permanent sysselsättning.

Utredningen ansåg att man även framöver skulle ha en hög amhi- tionsgrad och kunna bereda även ganska svårt handikappade arbets- tagare skyddat arbete i syfte att åstadkomma en yrkesinriktad rehabili- tering med siktet inställt på en anställning på den reguljära arbetsmark- naden. För ett inte oväsentligt antal personer fick man självfallet accep- tera att denna sysselsättning blev permanent och det praktiskt taget enda realistiska alternativet till arbetslöshet. Sistnämnda konstaterande fick dock enligt utredningen inte utesluta att ansträngningar ständigt måste vidtas för att öka förutsättningarna för samtliga personer i skyddat ar- bete att erhålla en anställning på den reguljära arbetsmarknaden. Om den s. k. utplaccringsgraden, dvs. antalet personer som kan övergå från skydda1 arbete till arbete på den reguljära arbetsmarknaden, kunde höjas skulle det betyda att man nått en bättre rehabiliteringscffekt. Den befint- liga kapaciteten av skyddat arbete skulle kunna användas av ett större antal människor. Härtill kom fördelen att kunna nedbringa den genom- snittliga tiden för en anställning i skyddat arbete och därmed minska risker för s. k. institutionalisering. Enligt utredningen måste iiven fort- sättningsvis ökade arbetsförmedlingsinsatser göras för att åstadkomma en höjd utplaceringsgrad. Denna strävan fick emellertid enligt utred- ningen inte innebära att man skar ned på ambitionerna att skapa så goda förutsättningar som möjligt för de anställda i skyddat arbete vad avser inte bara det ekonomiska utbytet, utan även ifråga om övriga anställ- ningsvillkor.

Utredningen menade att en viss minsta arbetsförmåga måste ställas som villkor för en anställning i skyddat arbete. Av detta ansågs följa att praktiskt taget arbetsoförmögna inte kunde beredas sysselslittning vid företag för skyddat arbete. Utredningen ville dock inte föreslå en preci-

(14)

Prop. 1977 /78: 30 14

scring uttryckt i en viss grad av lägsta arbetsförmåga. Dels ansågs dylika bedömningar vara svåra att göra, dels är arbetsförmågan inte någonting statiskt.

Det fanns risk för att en bedömning av arbetsförmågan uttryckt i procent kunde komma att tillämpas väl kategoriskt. Detta kunde minska möjligheterna för personer med kraftigt nedsatt arbetsförmåga att någon- sin komma i fråga för skyddat arbete.

Utredningen menade att skyddad verksamhet skulle vara ett stöd för den arbetshandikappade. Även om utredningen ville ge begreppet handi- kappad arbetskraft en mycket vid innebörd ansåg man det inte riktigt att skyddat arbete skulle lösa sysselsättningsfrågan för personer som var arbetslösa av renodlade arbetsmarknadsskäl. Utredningen ansåg därför att skyddat arbete skulle komma i fråga endast där en nedsättning eller mer påtaglig begränsning av arbetsförmågan förelåg p. g. a. något doku- menterat handikapp.

3.1.8 Huv11dma1111askap

Utredningen fann att det var nödvändigt med en samordning mellan arbetsvårdsförctag såvlil regionalt som för hela riket. Kommunerna borde därför med hänsyn till deras skiftande storlek och behovet av att undvika konkurrens mellan verkstäder i näraliggande kommuner inte längre vara huvudmän för skyddad sysselsättning.

I stället erfordrades ett ökat samarbete inom varje landstingsområde resp. landstingsfri kommun. En sådan samordning skulle även underlätta samarbetet mellan de olika länen. Utredningen framhöll vidare behovet av en samverkan mellan de kommunala huvudmännen och staten som huvudman för industriella beredskapsarbeten och kontorsarbctsecntraler.

Mot bakgrund av den stora länsvisa skillnaden i utbyggnaden av den skyddade verksamheten övervägdes också ett helstatligt huvudmanna- skap. Detta ansågs bl. a. vara en garanti för en rättvis fördelning av re- surserna över landet. Ett statligt huvudmannaskap ansågs dessutom skapa förutsättningar för en bättre samordning mellan de nuvarande kommu- nala och statliga verkstäderna. Vidare skulle ett statligt huvudmannaskap medföra en mer likartad organisatorisk uppbyggnad av verksamheten i olika län. Detta kunde vara önskvärt för att underlätta bl. a. samarbetet mellan dessa och med ett eventuellt centralt samordningsorgan.

I samband med diskussionerna om ett statligt huvudmannaskap över- vägdes en övergång till en friare företagsform t. ex. stiftelse eller aktie- bolag. Detta skulle svara för planering, uppförande, utrustning och drift av företagen. Till ett sådant bolag skulle också kunna föras de delar av den övriga skyddade sysselsättningen som kunde sägas ha i stort sett samma syfte som verkstäderna för skyddat arbete. Härigenom skulle bl. a. vinnas att verksamheten kunde drivas med större affärsmässighet.

Utredningen fann emellertid omständigheter som talade mot ett stat-

(15)

Prop. 1977 /78: 30 15

ligt huvudmannaskap. Risker förelåg för en alltför ltingtgående cen- tralisering av verksamheten och för att man vid uppbyggnaden av den regionala organisationen inte skulle ta vederbörlig hänsyn till skiftande förutsättningar för och behov av samordning.

För en decentralisering av verksamheten talade även önskvärdheten av att de anställda skulle kunna vända sig till de politiskt ansvariga.

Detta skulle avgjort bli lättare vid ett landstingskommunalt huvudman- naskap än vid ett statligt. överhuvudtaget ansågs det skyddade ar- betets karaktär vara sådan att det krävdes en planerings- och driftfunk- tion, som arbetade i nära anslutning inte bara till den aktuella produk- tionen utan även till de anställda. Mot ett statligt huvudmannaskap talade också det förhållandet att landstingskommuncrna svarade för vissa andra former av yrkesmässig rehabilitering samt för den medi- cinska rehabiliteringen.

Med hänsyn till motiven för ett ökat statligt engagemang i den skyd- dade sysselsättningen och en bibehållen anknytning till landstingskom- muncrna övervägdes också någon form av delat huvudmannskap. Här- vid diskuterades bl. a. att staten och landstingskommunerna som del- ägare i ett bolag eller en stiftelse för varje Iandstingsområdc eller mot- svarande skulle ikläda sig ett gemensam huvudmannaskap. Alternativet med ett delat huvudmannaskap tillbakavisades dock. I stället förordades landstingskommunerna och de utanför landstingskommunerna stående kommunerna som ensamma huvudmän. Statsbidrag föreslogs utgå efter delvis nya bcräkningsgrunder och med högre belopp än tidigare.

Det ansågs angeläget att bygga upp en organisation som tog hän- syn till regionala förhållanden och behov. Man borde dock också för- söka åstadkomma större likformighet mellan landstingskommunerna.

Detta skulle underlätta samarbetet dels mellan de olika huvudmlinnen dels mellan dessa och tillsynsorganet. Vidare skulle det underlätta för de nuvarande kommunala verkstäderna att gå upp i en ny landst-ings- anknuten organisation. Utredningen menade att det var en fråga för huvudmännen att tillsammans med de två kommunförbunden och AMS överväga och rekommendera vissa riktlinjer för den organisatoriska uppbyggnaden. Organisationsarbctct borde ske i nära samråd med verk- stadspersonalcn och övriga anställda. En strävan borde vara att sam- ordna vissa funktioner samtidigt som man decentraliserade andra.

Utredningen fann flera fördelar med en regional samordning och en viss regional centralisering. Sålunda skul.Jc man genom en ökad in- köpssamverkan för vissa :produktslag kunna erhålla bättre priser. Ris- kerna för en som man uttryckte det osund konkurrens mellan företagen skulle kunna elimineras genom en vidgad samverkan beträffande ar- betsanskaffning och prissättning. Större beställningar för flera enheter skulle kunna erhållas genom den mer omfattande och differentierade produktionskapacitet. som skulle kunna erbjudas av ett regionalt sam-

(16)

Prop. 1977 /78: 30 16 ordningsorgan med överblick över samtliga företag. Ett gemensamt kansli skulle kunna organisera och leda personal- och företagshälso- vården för samtliga anställda. Det skulle också kunna lämna service i marknadsförings- och försäljningsfrågor samt beträffande olika pro- duktionstekniska spörsmål. En hel del kamerala och administrativa uppgifter såsom bokföring, löneutbetalningar, personalredovisning m. m.

skulle kunna centraliseras.

För att skapa driftmässiga och administrativa förutsättningar för företag för skyddat arbete som mera liknar dem som gäller för andra på produktion inriktade företag överväges att helt och hållet bryta ut den skyddade verksamheten ur den reguljära kommunala administra- tionen. Härvid diskuterades att driften skulle handhas av en stiftelse eller ett aktiebolag med en styrelse utsedd av huvudmannens politiska organ.

En sådan lösning skulle ungefär motsvara de kommunala bolag som bildats för att förse kommunerna med exempelvis vatten och elektri- citet. Utredningen ville dock inte föreslå detta utan pekade endast på denna möjlighet. Det fick sedan ankomma på huvudmännen sjiilva att överväga om en sådan uppläggning kunde anses vara lämplig att pröva.

Såväl från de anställdas synpunkt som med hänsyn ti-11 planeringen och driften av företagen för skyddat arbete ansågs det angeläget med ett nära samarbete mellan den statliga och kommunala skyddade verksam- heten. Utredningen pekade på flera motiv för ett sådant samarbete.

Bl. a. kunde man undvika konkurrens mellan samhällsverkstäder drivna av skilda huvudmän. Utan samarbete riskerade man att onödigtvis bygga upp en dubbelorganisation. Vidare kunde exempelvis tillkomsten av ett industriellt beredskapsarbete innebära att de nuvarande kommunala hu- vudmännen underlät att bygga ut sin verksamhet. Utredningen föreslog därför att i varje fall kontorsarbctscentralcrna p. g. a. sin likhet med verkstäderna för skyddat arbete borde överföras till landstingskommu- nerna resp. de utanför landstingskommuner stående kommunerna och drivas som företag för skyddat arbete. Även önskvärdheten av en ökad differentiering av det huvudsakligen på industriell tillverkning inriktade skyddade verkstadsarbetet anfördes som motiv för en överföring.

3.1.9 Drifte,t av företag för skyddat arbete - några synpunkter Med hänsyn till verksamhetens rehabiliteringsmål måste verkstäderna ha en rikt differentierad tillverkning. Det var bl. a. av den anledningen utredningen föreslog att kontorsarbctscentralerna skulle föras över till landstingskommunerna. Utredningen framhöll också betydelsen av att huvudmännen undersökte i vad mån olika tillverkningar och tjänster som landstingskommuner och kommuner efterfrågade kunde vara lämp- liga för arbetsvårdsföretagen. Utredningen gav också exempel på hur landstingskommunala arbetsvårdsstyrelser kompletterats med lokala

(17)

Prop. 1977 /78: 30 17

samrådsgrupper vid varje verkstad för att underlätta kontakterna med ortens näringsliv.

Hos flera huvudmän finns s. k. anställningsgrupper eller team, tidigare ofta benämnda inskrivningsnämnder. l dessa ingår föreståndare och läkare från huvudmännen, samt en representant för arbetsförmedlingen.

Dessa grupper spelar en väsentlig roll som ett stödorgan åt föreståndar- na. Utredningen ansåg att behovet av placering i skyddat arbete och möjligheterna för redan anställda till placering på den reguljära mark- naden bäst kunde bedömas på det lokala planet. En likartad bedömning i dessa avseenden förutsatte enligt utredningen vissa centralt utarbetade allmänna riktlinjer och vägledande principer.

l fråga om dispositionsrätten över platserna i skyddat arbete fram- höll utredningen att det var arbetsmarknadsverkets uppgift att ständigt pröva möjligheterna till anställning på den ordinarie marknaden för samtliga sysselsatta i skyddat arbete. Dispositionsrätten över platserna i skyddat arbete måste därför ligga kvar hos arbetsmarknadsmyndig- heterna.

3.1.10 Lokalisering av företag för skyddat arbete

Undersökningar som utredningen hade gjort visade att tillgången på skyddat verkstadsarbete varierade ganska kraftigt mellan länen. Möjlig- heterna att få anställning vid skyddad verkstad berodde också på inom vilken del av länet den handikappade bodde. Även i län med relativt god tillgång på arbetsplatser var arbetstillfällena koncentrerade till ett .fåtal verkstäder. En väsentligt jämnare regional tillgång på skyddat ar- bete måste därför åstadkommas. Som mål för tillgången på skyddat ar- bete rekommenderade utredningen att minst ett arbetsvårdsföretag borde anordnas i varje kommun. En annan vägledande princip borde vara att sådant arbete fanns tillgängligt inom pendelavstånd från den handikap- pades bostad. Något fixerat mått på volymen av skyddat arbete i varje kommun ansåg utredningen däremot inte möjligt att fastställa.

Utredningen diskuterade vidare en trestegsmodell för uppbyggnaden av arbetsvården i ett tänkt landstingsområde. Enligt denna modell skulle det finnas verkstäder för skyddat arbete i hittillsvarande form på orter där behoven motiverade fast tillgång på sådana verkstäder. l de gles- bygdsbetonade ytterområdena skulle behovet av skyddat arbete till- godoses genom filialverkstäder. Sådana har prövats på Gotland. För personer i glesbygd men även för personer i tätort som är bundna till hemmet skulle anordnas hemarbete som ett tredje steg i arbetsvårdsorga- nisationen. Hemarbetet skulle ledas från en hemarbetscentral knuten till en skyddad verkstad. Eftersom förutsättningarna för skyddat arbete en- ligt trestegsmodellen torde variera kraftigt mellan olika landstingsom- råden ville utredningen inte diskutera den närmare organisationen.

2 Riksdagen 1977178. I sam/. Nr 30

(18)

Prop. 1977 /78: 30 18

3.1.1 J Central samordning

Tidigare förslag om ett centralt samordningsorgan hade främst tagit sikte på ökade serviceinsatser beträffande marknadsföring, försäljning, arbetsanskaffning och produktutvcckling. En ökad samordning borde emellertid enligt utredningen också komma till stånd beträffande andra funktioner såsom inköp, kalkylerings- och prissättningsprinciper, register över produktionsutrustning m. m.

Utredningen delade tidigare utredningars uppfattning om behovet av centrala serviceinsatser för marknadsföring. I dessa uppgifter borde ingå alt finna underlag för försäljning av vissa kvantiteter olika varor samt att klarlägga avsättningsförutsättningarna för viss vara eller inom en viss marknadssektor. Vidare borde ingå alt hjälpa till med distributions- och reklamåtgärder. I viss utsträckning borde också ingå produktutvecklings- arbete.

Genom de kunskaper om marknaden ett samordningsorgan skulle få borde det också kunna bistå huvudmännen med förslag om nya tillverk- ningar. En strävan borde härvid vara att försöka finna tillverkningar som var lämpliga från rehabiliteringssynpunkt och som gav en mer diffe- rentierad produktion. Man borde också kunna ta upp förhandlingar om tillverkning åt offentliga myndigheter och institutioner.

Enligt utredningen borde huvudmännen ha en självständig ställning gentemot samordningsorganet och kunna vända sig till detta vid behov.

Med hänsyn härtill borde samordningsorganet åtminstone till att börja med bli av begränsad storlek.

Som olika former för samordningsorganets organisation prövades an- knytning till AMS, till Landstingsförbundet eller som ett fristående organ. Härvid förordades en anknytning till Landstingsförbundet, som förutsattes arbeta i nära kontakt med Svenska kommunförbundet. Ut- redningen rekommenderade därför Landstingsförbundet att bygga upp det föreslagna samordningsorganet i nära samråd med de olika huvud- männen.

3.2 Remissyttranden

3.2./ Arbetsvårdens syfte och utveckling

Utredningens allmänna synpunkter om arbetsvårdens syfte berördes av några remissinstanscr. Socialutredningen menade att behovsunder- sökningar och statistik ofta underskattade antalet personer med sociala arbetshinder. Det fanns därför starka skäl att reservera sig mot de be- hovsbedömningar som utredningen presenterade. Några länsarbetsniimn- der framhöll att den nya förmedlingstekniken hade medfört alt arbets- sökande med lättare handikapp inte i samma utsträckning som tidigare kom i kontakt med arbetsvården. Liknande synpunkter framfördes av SHIO och riksrevisionsverket. Enligt Arbetsvårdschefemas föreninR var

(19)

Prop. 1977 /78: 30 19

det självklart att arbetsvården var ett arbetsmarknadspolitiskt instru- ment. Syftet med skyddat arbete måste vara att ordna meningsfull sys- selsättning åt människor med arbetshinder. Liknande synpunkter fram- fördes av kriminalvårdsstyrelsen. Flera rcmissinstanser menade att man borde undersöka varför arbctsplaccringarna på den s. k. reguljära arbets- marknaden hade stagnerat från 1960-talets början och framåt.

3.2 .2 Faktorer som påverkar arbet.1w1rdsbelzm·et

En bred majoritet av remissinstanserna delade utredningens grundsyn att man på olika sätt måste öka samhällets och företagens ansträng- ningar att dels förebygga uppkomsten av arbetsvårdsbehov och dels stödja de arbetshindrades inlemmande i det reguljära arbetslivet. En alltför stor skyddad arbetsmarknad, uppbyggd genom samhällets för- sorg, skulle dämpa arbetsgivarnas intresse att ge sysselsättning åt arbets- handikappade. Flera remissinstanser framhöll dock att det fanns män- niskor som saknade förutsättningar att arbeta i vanliga företag och att det skyddade arbetet var det enda sysselsättningsalternativct för dessa.

Flertalet remissinstanser delade utredningens uppfattning att man måste tillämpa en mycket vid definition av begreppet arbetshandikapp för att förhindra att vissa grupper utestängs från det skyddade arbetet.

3.2.3 Olika former av skvddad sysselsiittning

Förslaget om att föra över kontorsarbetscentralerna till samma hu- vudman som verkstäderna för skyddat arbete fick ett blandat mottagan- de. Landstingsförlmndet anslöt sig i princip till förslaget men fann att vissa skiljaktigheter förelåg mellan verksamheterna varför det ansågs erforderligt att få dessa frågor ytterligare belysta. Liknande synpunkter framfördes av Malmö kommun. DHR fann att det från driftsynpunkt var mycket som talade för att verkstäderna för skyddat arbete och kon- torsarbctsccntralcrna lades under samma huvudman. Västernorrland.1·

/iins la11dsti11gsko1111111111 fann ett gemensamt huvudmannaskap önskvärt inte minst från planeringssynpunkt. Liknande synpunkter framfördes av A rhetsvård.1·clzefemas f örenini och länsarbetsnämnden i Alvshorgs län, som också framhöll nödvändigheten av att lönc- och anställningsvill- korcn samordnades. Stockholms läns /and.wingskom1111111 ansåg att ett gemensamt huvudmannaskap för de båda vcrksamhetsgrenarna skulle medföra mindre risk för konkurrens mellan verksamheterna och i övrigt leda till en länge önskad differentiering av det skyddade arbetet. Läns- arbetsnämnden i Malmöl111.1· liin delade uppfattningen att motiven för statligt huvudmannaskap för kontorsarbetscentralerna inte var lika star- ka som tidigare och att de i vart fall uppvägdes av fördelarna med ett enhetligt huvudmannaskap för hela den skyddade verksamheten. Även lä11.rnrhet.1·niimnden i Jämtlands län tillstyrkte förslaget under förutsätt-

(20)

Prop. 1977 /78: 30 20 ning att det ändrade huvudmannaskapet inte skulle innebära någon in- skränkning av nuvarande verksamhet vid kontorsarbetscentralerna.

Länsarbetsnämnden i Skaraborg.i· liin ifrågasatte om inte förslagets genomförande måste ställas på framtiden med hänsyn till landstingens ekonomiska situation. TCO ansåg att arbetsmarknadsmyndigheterna under en övcrgångstid borde ha kvar möjligheterna att starta och driva kontorsarbetscentraler intill dess de kommunala huvudmännen lyckades åstadkomma den differentiering av arbetsuppgifterna för skyddat arbete som utredningen förutsåg och avstyrkte därför förslaget. Det gjorde också Statens handikappråd. AMS fann att tungt vägande skäl talade mot utredningens förslag. Styrelsen pekade här särskilt på det ansträng- da ekonomiska läge som landstingskommunerna just då befann sig i.

Huvudmännen för verkstäder för skyddat arbete ställde i stigande ut- sträckning den planerade utvidgningen av verksamheten på framtiden.

Ett överförande av huvudmannaskapet för kontorsarbetsccntralerna skul- le därför medföra ytterligare nedskärningar av utbyggnadsplanerna. Som ett annat skäl anfördes att utvecklingen på arbetsmarknaden medfört att kvinnor och personer inom s. k. tjänstemannayrken i ökad grad drabba- des av arbetslöshet. Det ansågs därför angeläget att inom arbctsmark- nadspolitikens ram ha tillgång till ett sådant medel som kontorsarbetscen- tralcrna. Liknande synpunkter anfördes av ett flertal länsarbetsnämnder.

Länsarbetsnämnden i Östergötlands län anförde också att det fanns sär- skilda möjligheter att anpassa arbetet till de handikappades förutsätt- ningar vid kontorsarbetscentralerna. Några länsarbetsnämnder framhöll särskilt att det dåvarande huvudmannaskapet för kontorsarbetsccntra- lerna gjorde att anställningen av arbetstagare kunde ske förhållandevis snabbt och med administrativ enkelhet.

Utredningens synpunkter rörande samordning och avgränsning mellan skyddad sysselsättning och industriella beredskapsarbeten föranledde inte några särskilda synpunkter från remissinstanserna.

Förslagen i fråga om hemarbete kommenterades däremot. LO påta- lade den organisatoriska splittring det innebar att arbctsmarknadsverket å ena sidan och kommerskollegium genom företagarcföreningarna å den andra var för sig bedrev hemarbetsverksamhet. Organisationen er- inrade om att den i sitt remissvar på glesbygdsutredningen framhållit att länsarbetsnämnderna och inte företagareföreningarna borde fått an- svaret för hela hemarbetsverksamheten. LO underströk på nytt vikten av att ansvaret för de sysselsättningsskapande åtgärderna inte splittra- des. Liknande synpunkter anfördes av Landstingsförbundet och Arbets- vårdschefernas förening. Malmö kommun framhöll att det i Malmö inte fanns så starka skäl för att bygga ut hemarbetsverksamheten. Det ansågs bättre att i stället satsa på en utbyggnad av den s. k. dagcenter- verksamheten.

Kommerskollegium erinrade om den erfarenhet som företagareför-

(21)

Prop. 1977 /78: 30 21

eningarna i skogsläncn erhållit genom att svara för hemarbetet inom ramen för det s. k. glesbygdsstödet. Västerbotten.i· lä11s före1agareför- e11i11g erinrade om att man föreslagit att verkstäderna för skyddat arbete i glesbygdskomm11ncrna på lämpligt sätt borde integreras i hemarbcts- verksamheten och utgöra lokala replipunkter för regionens stödtagare.

Jiimtla11ds lä11s företagareföre11i11g framhöll att det i länet fanns ett myc- ket gott samarbete mellan landstingskommunernas verkstäder för skyddat arbete och den med glesbygdsstöd finansierade hemarbctsverksamheten.

Samarbetet innebar bl. a. att verkstäderna lade ut arbetsobjekt och sva- rade för kommunikationerna med hemarbctarna samt ombesörjde avsätt- ningen av de färdiga produkterna.

A'lvsbyns kommu11 framhöll nödvändigheten av en väl utbyggd hcm- arbetsverksamhet men underströk att lönesättningen inte borde under- stiga vad som gällde på den ordinarie marknaden. AMS ansåg att pla- cering i hemarbete borde ske först sedan andra alternativ noga prövats.

3.2 .4 Verkstäder för skyddat arbete

Utredningens analyser rörande verksamhetens lönsamhet lämnades utan kommentarer från flertalet remissinstanser. TCO fann emellertid att de resultat som erhållits styrkte utredningens slutsats att driften vid verkstäderna var samhällsekonomiskt lönsam. SH/0 fann det anmärk- ningsvärt att större ansträngningar inte gjorts för att utreda orsakerna till de avsevärda länsvisa skillnaderna i lönsamheten för verksamheten.

Arhetsvårdschefernas före11i11g ansåg att en anställning på verkstad för skyddat arbete ofta innebar direkta ekonomiska vinster för andra sam- hällsorgan som t. ex. socialvård och försäkringskassa. Samtidigt norma- liserades tillvaron för den enskilde och hans familjesituation förbättra- des. Liknande synpunkter framfördes av /ä11sarhets11äm11de11 i Kristian- stads lä11.

3.2.5 Yrkesinriktad habiliteri11g av psykiskt 11tveckli11gsstörda

FUB betonade att en del av de utvecklingsstörda bäst kommer till sin rätt på särskilda verkstäder eller verkstadsavdclningar, där arbetsled- ningen kan ta vederbörlig hänsyn till deras speciella inlärningssvårig- heter. Socialstyre/sen fann det angeläget att den s. k. normaliserings- principen tillämpades. Erfarenheterna visade emellertid att den bästa lösningen var att inrätta särskilda avdelningar vid företag för skyddat arbete dvs. en lokalmässig integrering.

AMS underströk utredningens synsätt att genom en mera metodiskt upplagd industriell arbetsterapi förbereda utvecklingsstörda för anställ- ning i företag för skyddat arbete. Styrelsen delade också utredningens uppfattning att den mera vårdpräglade arbetsterapin lokalmässigt inte borde sammanföras med det produktionsinriktade verkstadsarbetet.

Kopparbergs lä11s la11dsti11gskomm11n ifrågasatte utredningens förslag

(22)

Prop. 1977 /78: 30 22 och betonade att det förelåg ett starkt intresse av samordning mellan olika vårdformer inom omsorgsverksamheten och en integrering mellan olika led i vårdkedjan. Dc.t kunde därför diskuteras huruvida inte de särskilda verkstadsavdelningarna för utvecklingsstörda i stället borde förläggas i anslutning till sysselsättningshem. Liinsarbetsnämnden i Kristianstad.i· län ansåg att de nuvarande särskilda verkstäderna för ut- vecklingsstörda borde ombildas till dagcentra i den takt som möjlighe- terna till anställning vid reguljära verkstäder för skyddat arbete för- bättrades.

3.2.6 Mål för skyddat arbete

LO betonade det skyddade arbetets rehabiliteringsuppgift. Ambitio- nen att sysselsätta också gravt handikappade måste vara hög. Liknande synpunkter framfördes av flera remissinstanscr däribland KF, social- styre/sen och Sö. AMS menade att man i första hand borde använda sig av arbetsprövning och arbctsträning för yrkesinriktad rehabilitering.

Ett mera systematiskt införande av en sådan verksamhet vid verkstä- derna för skyddat arbete skulle inte bara försvåra möjligheterna att skapa goda rehabiliteringsbctingclscr utan även medföra högre kostna- der. Däremot borde det vara möjligt att använda sig av skyddat arbete som en förlängd träning för vissa grupper t. ex. psykiskt sjuka. Arbets- vårdschefernas förening och länsarbetsnämnden i Gifrleborgs län an- förde liknande synpunkter. Flera remissinstanser erinrade om den mål- konflikt som ligger i uppfattningen all verkstäderna dels bör drivas en- ligt likartade förutsättningar som gäller för andra företag och dels bör tillgodose ett rehabiliteringsbehov. Statens institut för företag.\'lltveck- /ing menade att arbctsträningen borde cffcktivcras genom ett närmande till arbetsmarknadsutbildningen och att skyddat arbete främst borde in- riktas på sådana personer som var i behov av sådant arbete under en längre tid. Även socialstyrelsen framhöll svårigheterna med att bedriva en yrkesinriktad rehabilitering vid verkstäderna. Landstingsförhundet delade i princip utredningens uppfattning om målet för verksamheten men menade att den inte var förankrad i verkligheten. Förbundet hän- visade bl. a. till att arbetsoförmåga var den vanligaste orsaken till att människor lämnade sina anställningar vid verkstäderna för skyddat arbete.

Utredningens uppfattning att skyddat arbete endast bör beredas per- soner med en viss minsta arbetsförmåga och att personer med en myc- ket nedsatt arbetsförmåga måste få sin sysselsättning ordnad på annat sätt kommenterades av flera remissinstanser. AMS erinrade om svårig- heterna att bedöma en människas arbetsförmåga. Det kunde inte vara rimligt att låta en sådan bedömning helt avgöra om en person skulle beredas skyddat arbete eller inte. Hänsyn måste även tas till sociala och psykologiska skäl. A andra sidan menade AMS att man borde försöka

(23)

Prop. 1977 /78: 30 23 få till stånd en gränsdragning mellan arbetsmarknadspolitiska åtgärder och sådana åtgärder som på grund av sitt sysselsättningsterapcutiska syfte hörde hemma hos andra samhällsorgan. Enligt socialstyre/sen var det svårt att förvägra gravt handikappade med betydande nedsättning av arbetsförmågan tillträde till skyddat arbete så länge andra möjlig- heter till sysselsättning eller arbete saknades. Det var därför nödvändigt att se till att alternativa sysselsättningsformer skapades för dem som inte kunde få skyddat arbete. Liknande synpunkter framfördes av bl. a.

Östergötlands läns landstingskomm1111 som ansåg att kommuner- na borde åta sig huvudmannaskapet för en sådan verksamhet. LO un- derströk att en placering på skyddad verkstad inte fick bli ett sätt för arbetsförmedlingen att lösa sysselsättningen för personer som blivit ar- betslösa av i huvudsak arbetsmarknadsskäl. För detta ändamål borde i stället industriella beredskapsarbeten användas. Liknande synpunkter anfördes av bl. a. Sö, HCK, KF, Landstingsförb1111det samt statens av- talsverk. Enligt socialstyrelsen borde den medvetna strävan mot en öp- pen vård utan särlösningar. som då präglade utvecklingen av vårdinsat- serna för alkoholmissbrukare, även gälla den arbetsmässiga rehabilite- ringen. Att inrätta särskilda verkstäder för alkoholskadade så som ut- redningen diskuterat var enligt socialstyrelsen oförenligt med strävan- dena all öka toleransen i samhället mot personer med sociala problem.

Några remissinstanscr däribland Östergötlands läns landstingskommun menade att det fanns anledning att befara att särlösningar skulle inne- bära att personer med sociala och/eller psykiska arbetshinder skulle få sin situation ytterligare försvagad jämfört med de rent fysiskt handi- kappade. Arbctsvärdsföretagcn borde i stället rusta sig för att kunna ge arbete också åt grupper med svåra sociala störningar. Liknande syn- punkter framfördes av Landstingsförbundct och Svenska komm1111fiir- hu11det.

3.2.7 Huvudmannaskap

Rcmissinstanscrnas inställning i huvudmannaskapsfrågan gick starkt isär. Riksrevisionsverket fann således att ett landstingskommunalt huvud- mannaskap dels torde underlätta en balanserad utveckling inom olika regioner och dels skapa förutsättningar för en bättre avvägning mellan skyddat arbete och övriga rehabiliteringsinsatser inom landstingskommu- nernas ansvarsområde. Statskontoret ansåg att utredningen redovisade starka motiv för statligt huvudmannaskap. I synnerhet fäste statskonto- ret vikt vid den skyddade verksamhetens samband med hela det arbets- marknadspolitiska åtgärdssystcm, som ansågs vara en statlig angelägen- het. Statskontoret stannade trots denna inställning för att tillstyrka utred- ningens förslag, nämligen att landstingskommuncrna resp. de landstings- fria kommunerna skulle svara för huvudmannaskapet. Det som i första hand erfordrades var en ökad samordning mellan verkstäderna inom

References

Related documents

De pekar på Östergötland och menar att de lyckades korta köerna när man införde vårdval 2013, men att hörselvården blivit betydligt sämre!. Bland annat pekar man på att

Avslutningsvis presenterar vi i avsnitt 6 förslag på satsningar som Forte bedömer vara särskilt angelägna för att svensk forskning effektivt ska kunna bidra till omställningen till

I dag medför Rymdstyrelsens begränsade möjligheter att delta i Copernicus och ESA:s övriga jordobservationsprogram och Rymdsäkerhetsprogrammet att Sverige och svenska aktörer

Processer för att formulera sådana mål är av stor betydelse för att engagera och mobilisera olika aktörer mot gemensamma mål, vilket har stor potential att stärka

Växtslag Sortförslag (favoritsorter står först i uppräkningen)

Om giltighetstiden för ett intyg går ut medan fartyget är till sjöss eller i hamn där läkare med behörighet att utfärda intyg inte finns, skall enligt förslaget

Handelshögskolan i Stockholm är en enskild högskola för ekonom- utbildning. Verksamheten bekostas huvudsakligen genom enskilda bidrag, i första hand genom avkastning

De flesta av de data som behövs för att undersöka förekomsten av riskutformningar finns som öppna data där GIS-data enkelt går att ladda ned från till exempel NVDB