Denna rapport är en sammanställning grundad på Utrikesdepartementets
bedömningar. Rapporten gör inte anspråk på att ge en fullständig bild av läget för de mänskliga rättigheterna, demokrati och rättsstatens principer i landet.
Information bör också sökas från andra källor.
Utrikesdepartementet
Estland – Mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer: situationen per den 30 juni 2018
I. SAMMANFATTNING
Situationen vad gäller de mänskliga rättigheterna i Estland bedöms överlag som god. Grundläggande rättigheter fastslås i konstitutionen för estniska medborgare samt utländska medborgare och statslösa personer i Estland. Demokratiska värderingar respekteras och rättsväsendet upplevs som självständigt och förtroendeingivande. De demokratiska
institutionerna i Estland är starka och medborgerliga rättigheter
respekteras. Regeringen vidtar åtgärder för att granska, åtala och bestraffa tjänstemän som begår korruptionsbrott. I Freedom Houses rapport
Freedom in the World 2018 får Estland höga värden vad gäller politiska rättigheter och medborgerliga friheter, 38 av 40 respektive 56 av 60.
Landet har de senaste åren gjort framsteg avseende den utbredda
statslösheten, främst bland den etniskt ryska minoriteten. För att främja naturaliseringstakten ges numera barn till statslösa automatiskt estniskt medborgarskap. Statslösa uppmuntras även till att söka medborgarskap och personer över 65 år undantas från det annars obligatoriska skriftliga provet.
Även hbtq-personers rättigheter har förbättrats genom lagstiftning som tillåter samkönade partnerskap. Hbtq-personer upplever sig dock fortfarande som diskriminerade och rapporter om trakasserier förekommer.
Insatser görs också för att främja jämställdheten i landet och minska det stora lönegapet mellan kvinnor och män. Bland annat har ny lagstiftning för föräldraledighet antagits.
Estland har utmaningar vad gäller bland annat diskriminering av kvinnor på arbetsmarknaden, löneskillnader mellan kvinnor och män,
människohandel, bristande asylprocesser, begränsad lagstiftning av hets mot folkgrupp och otillräcklig tillgång till offentliga tjänster för personer med funktionsnedsättning.
II. RÄTTSSTATENS PRINCIPER
Lokala, regionala och nationella domstolar är självständiga i förhållande till den exekutiva makten. Domare måste vara medborgare och utses på livstid. En majoritet av domare är kvinnor. I genomsnitt tar det sex månader i domstol för att avgöra ett civilrättsligt tvistemål,
handläggningstiden för brottmål varierar. Offentliga handlingar är i stor utsträckning tillgängliga för allmänheten under en form av
offentlighetsprincip.
Justitiekanslerposten tillsätts av parlamentet på förslag av presidenten.
Utöver uppgiften att övervaka lagarnas överensstämmelse med
konstitutionen är justitiekanslern även ombudsman för regeringen vid klagomål från allmänheten, däribland vid anklagelser om kränkningar av de mänskliga rättigheterna, samt barnombudsman. Justitiekanslern genomför regelbundet besök till alla delar av landet.
Korruption beivras och upplevs allt mindre förekommande. Estland intar 2017 plats 21 på Transparency Internationals index för upplevd korruption med ett värde på 71/100. På World Justice Project Rule of Law Index för 2017–2018 placerar sig Estland på plats tolv av 113 länder med värdet 0,8.
Rättssäkerhet
Landets rättsprocesser är enligt EU-kommissionen bland de effektivaste inom unionen. Alla domstolsbeslut sparas i ett elektroniskt register och finns att tillgå på internet, utom i de fall där privatliv eller
affärshemligheter bör skyddas. Om en åtalad inte har råd med
försvarsadvokat kan offentlig försvarare via rättshjälpssystemet förordnas
på statens bekostnad. Det finns även gratis rättslig rådgivning att tillgå givet att man inte överstiger en inkomstgräns om 1,5 gånger den genomsnittliga månadsinkomsten.
Straffrihet och ansvarsutkrävande
Det finns inga uppgifter om att straffrihet förekommer. Brott beivras och bestraffas.
De estniska domstolarna kan döma i mål gällande internationella brott begångna i utlandet givet att det är straffbart enligt bindande
internationella överenskommelser Estland ingått i.
III. DEMOKRATI
De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna Estland är en väl fungerande demokrati med flerpartisystem.
Oppositionen har reella möjligheter att agera och påverka opinionen.
Deltagandet i den politiska processen relativt lågt, vilket bland annat återspeglas i ett lågt valdeltagande. I parlamentsvalet 2015 var
valdeltagandet 64,2 procent. Parlamentsvalet 2015 bedömdes som fritt och rättvist enligt Freedom Houses rapport Freedom in the World 2018.
Medborgarskap i Estland eller annat EU-land krävs för att bilda eller vara medlem i politiska partier. Omkring sju procent av Estlands befolkning är statslösa och kan därför inte rösta i nationella val.
Parlamentet utses genom allmänna val vart fjärde år. Presidenten väljs av parlamentet för en femårsperiod och saknar exekutiv makt. I de fall då parlamentet inte lyckas utse en president går processen till ett
valkollegium som innefattar parlamentets ledamöter och lokala representanter. Premiärministern föreslås av presidenten men måste godkännas av parlamentet. Premiärministern utser övriga ministrar i regeringen. De allmänna valen regleras i en särskild vallag. Rösträttsåldern är 18 år. Kandidater till parlamentet måste på valdagen vara 21 år fyllda.
Endast estniska medborgare har rösträtt i allmänna val till parlamentet.
Endast estniska medborgare kan organisera eller gå med i politiska partier.
Icke-medborgare som har uppehållstillstånd i Estland har rösträtt i lokalvalen som hålls vart fjärde år, men är inte valbara.
En av parlamentets viktigaste roller är att övervaka den verkställande makten, inklusive regeringen. För övervakning kan parlamentet använda interpellationer vid parlamentets plenarsammanträden, skriftliga frågor om individuella ärenden och regelbundna frågetillfällen under vilka premiärministern eller andra ministrar besvarar parlamentsledamöters frågor. Parlamentskommittéer kan även påbörja överläggningar om frågor av särskild nationell betydelse eller skapa en granskningskommitté för att fördjupat granska ett område eller ärende. Parlamentet kan dessutom frambringa en misstroendeförklaring mot en regeringsmedlem eller mot regeringen i helhet.
Estlands nuvarande president är kvinna men kvinnor är i övrigt
underrepresenterade i Estlands parlament, regering och representation till Europaparlamentet. I parlamentet är 30 av 101 ledamöter kvinnor. I regeringen är fyra av 15 ministrar kvinnor.
Det civila samhällets utrymme
Flera organisationer som arbetar med mänskliga rättigheter verkar i landet. Det finns ingen lagstiftning som begränsar
civilsamhällesorganisationernas verksamhet.
IV. MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr Estnisk lag förbjuder tortyr och inhuman och nedvärderande behandling och bestraffning. Inga fall av politiska mord, avrättningar, försvinnanden eller tortyr sanktionerade av statsmakten har rapporterats.
Såväl justitieministeriet som justitiekanslern genomför regelbundna inspektioner av fängelseförhållandena. För närvarande finns tre fängelser i Estland. Stora satsningar i form av nybyggnation och renoveringar görs för att förbättra standarden. Förekomsten av hiv och tuberkulos utgör ett problem i estniska fängelser.
Interner är enligt lag skyldiga att utföra arbete vid anstalterna. Detta kan ske i form av hushållsarbete, olika produktionsaktiviteter eller genom studier. Många har varken tidigare arbetslivserfarenhet eller
yrkesutbildning. Målet är att hälften av internerna ska vara sysselsatta
som en förberedande åtgärd för att hitta arbete efter avtjänat straff.
Grundskole- och gymnasieutbildning erbjuds på anstalterna, samt i vissa fall även yrkesutbildning. Språkstudier, bland annat inför
medborgarskapsprov, prioriteras. Interner erbjuds även
rehabiliteringsprogram med juridisk hjälp, psykologstöd och finansiellt stöd samt särskilda kurser i social träning och kurser med inriktning på exempelvis tobaksavvänjning, trafiksäkerhet och arbetssökande.
I genomsnitt uppgår häktningstiden till en månad. Längre interneringar i häkten före rättegång förekommer.
Estland är främst transit- och destinationsland för kvinnor och flickor som utsätts för människohandel för sexuella ändamål. Estniska kvinnor och flickor utnyttjas även för sexuella ändamål inom Estland och i andra europeiska länder. Ingen särskild lag förbjuder prostitution, men
strafflagen förbjuder koppleri, tvång till prostitution samt köp av sexuella tjänster från minderårig eller offer för människohandel. Statistiken över antalet prostituerade är bristfällig.
Estland gör betydande insatser för att motarbeta människohandel.
Estniska myndigheterna har ökat de tillgängliga medlen för
brottsofferorganisationer och identifierat offer i större omfattning.
Lagstiftning kring kontroller planeras även för att öka möjligheterna att upptäcka människohandel. Kontrollerna är delar av ett bredare
kontrollsystem för arbetsgivare och arbetsförmedlare som nu ska förbättras. Syftet med kontrollsystemet är dels att skydda anställda från arbetsförmedlare som bryter mot lagstadgade krav, dels att upptäcka människohandel vid kontrollbesök.
Dödsstraff
Dödsstraff är avskaffat i både freds- och krigstid.
Rätten till frihet och personlig säkerhet
Konstitutionen förbjuder godtyckliga arresteringar och landsförvisning av estniska medborgare.
I lagstiftningen finns procedurer för frihetsberövanden, häktningstider och rättshjälp reglerade. En person kan vara frihetsberövad i upp till två
dygn utan att vara åtalad, därefter krävs domstolsbeslut. En person kan hållas häktad upp till sex månader genom domstolsbeslut, men i särskilt svåra fall kan undantag göras på upp till ett år. Det har inte rapporterats om några godtyckliga frihetsberövanden.
För telefonavlyssning krävs att polisen har domstolsbeslut. Olagligt erhållen information är oanvändbar i rätten.
Yttrande-, press- och informationsfrihet, inklusive på internet
Allmän åsikts-, yttrande- och tryckfrihet säkerställs i konstitutionen och respekteras. Även censur är förbjudet. I Reportrar utan gränsers
pressfrihetsindex för 2018 listades Estland på tolfte plats av 180 länder.
Inga fall av förföljelser av journalister har rapporterats och tillgången till utländska media är god.
Regeringen varken begränsar eller stör tillgången till internet eller dess innehåll. Det finns inga trovärdiga rapporter om att regeringen övervakar privat online-kommunikation utan rättsligt stöd. Internet är tillgängligt och används regelbundet av en majoritet av befolkningen.
Civilsamhällesorganisationen Estonian Human Rights Centre (EHRC), som arbetar med mänskliga rättigheter, beskriver lagstiftningen kring hatbrott och hets mot folkgrupp som bristande. Lagen kritiseras för att vara otydlig och ineffektiv då fällande dom kräver påvisad skada på liv, hälsa eller egendom.
Rätten till mötes- och föreningsfrihet
Mötes- och föreningsfriheten är garanterad i författningen och
efterlevnaden är god. Undantag görs för en del högre statstjänstemän, till exempel domare, som är hindrade från att vara medlemmar i politiska partier med hänvisning till korruptionsrisk. Övriga invånare har dock rätt att bilda intressegrupper av olika slag.
Regeringen har rätt att förhindra demonstrationer som bland annat hotar nationens säkerhet eller stör allmän ordning. Inga fall av missbruk av dessa rättigheter har rapporterats.
Religions- och övertygelsefrihet
Konstitutionen fastslår individens frihet att utöva sin religion och förbjuder hets, våld eller diskriminering mot personer och grupper på grund av religion. Konstitutionen fastslår att ingen statskyrka finns i Estland. Enligt Freedom Houses rapport Freedom in the World 2018 respekteras religionsfrihet i lag och i praktiken.
I lokala val i Tallinn gav Estlands konservativa folkparti (EKRE) ett vallöfte om att inte tillåta byggandet av en moské i huvudstaden.
V. EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER Rätten till arbete, rättvisa arbetsvillkor och relaterade frågor
Estland har ratificerat ILO:s åtta kärnkonventioner. Estniska arbetslagen förbjuder diskriminering i arbetslivet på grund av kön, ras, ålder,
nationalitet, språkkunskaper, funktionsnedsättning, sexuell läggning, familjeförhållanden, sociala förhållanden, medlemskap i fackförening, politisk åsikt, religion eller liknande.
Enligt lag har kvinnor rätt till lika lön för lika arbete. Trots detta har Estland EU:s mest könssegregerade arbetsmarknad och bland Europas största lönegap mellan män och kvinnor. Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling bedömer lönegapet att vara 28,3 procent.
Kvinnor är underrepresenterade på högre poster inom såväl den offentliga som den privata sektorn.
En orsak är att föräldraledigheten i hög utsträckning påverkar kvinnors deltagande på arbetsmarknaden. Föräldraledigheten som är tillgänglig för mödrar uppgår till 166 veckor i Estland. För fäder är en föräldraledighet på två veckor tillgänglig. De senaste åren har föräldraledigheten setts över och antalet individer som vänt sig till jämställdhetsombudsmannen har ökat med frågor gällande rätten till omvårdnad av barn, umgängesrätt och betalning av underhållsbidrag.
Fackföreningar existerar, skyddas av lag och kan verka utan större inskränkningar, men är generellt sett svaga. Tvångsarbete är förbjudet.
Enligt lag ska vissa allmännyttiga yrkesgrupper, i synnerhet offentligt anställda, ha en viss miniminivå av kunskaper i estniska. Inom den lokala förvaltningen är det tillåtet att använda minoritetsspråk, så som ryska, som arbetsspråk om mer än 50 procent av lokalbefolkningen har det som modersmål.
Minimiåldern för ordinarie anställningar är 18 år. För barn från 15 till och med 17 år krävs en förälders tillåtelse. Barn mellan 13 och 15 år tillåts i vissa fall att lönearbeta, om förälders tillstånd givits och en särskild handledare utsetts på arbetsplatsen.
Det förekommer att ryskspråkiga diskrimineras på arbetsmarknaden, särskilt i den offentliga sektorn på grund av strikta språkkrav.
Arbetslösheten är närmare dubbelt så hög bland den etniskt ryska befolkningen som bland den estniska. Den totala arbetslösheten är 5,8 procent. Arbetslösheten är 5,3 procent bland kvinnor och 6,2 procent bland män.
Gällande företags sociala och miljömässiga ansvar, corporate social responsibility (CSR), finns initiativ genom den icke-vinstdrivande organisationen Responsible Business Forum Estonia. Organisationen har syftet att främja CSR i det estniska samhället genom att vara verksam inom kompetensbyggande och kommunikation om CSR. Estland har nationella ramverk för att främja CSR och regeringen har tagit fram en årlig företagsutmärkelse med CSR-beteckning som ska uppmärksammas på nationell och internationell nivå.
Rätten till bästa uppnåeliga fysiska och mentala hälsa
Estland arbetar med att förbättra folkhälsan och i synnerhet med att öka barnafödandet och förlänga den förväntade livslängden. En del av arbetet med att förbättra folkhälsan utgörs av förebyggandet av alkoholrelaterade problem i samhället, bland annat genom skattehöjningar på alkoholhaltiga drycker.
Medellivslängden i landet är 82 år för kvinnor och 73 år för män.
Genomsnittet är 77 år. Estland har låg mödra- och barnadödlighet.
Mödradödligheten är nio dödsfall per 100 000 levande födslar.
Barnadödligheten är 3,2 dödsfall per 1 000 levande födslar.
Spridningen av hiv är fortsatt ett stort hälsoproblemen i Estland. Antalet hiv-positiva per capita är enligt uppgifter högre i Estland än i de flesta andra länder i Europa och landet är ett av de värst hiv-drabbade länderna utanför den afrikanska kontinenten. Statistiken kan dock vara
missvisande då upprepade registreringar av ett och samma fall tidigare varit ett problem. Särskilda åtgärder har vidtagits för att minska
spridningen och regeringen har beslutat om ytterligare investeringar för att bland annat öka tillgängligheten till hiv-tester. Antalet nyupptäckta fall av tuberkulos fortsätter att minska.
Användande av preventivmedel av kvinnor i äktenskap eller i förhållande i åldern 15–49 uppgår till 66 procent.
Rätten till abort är garanterad och tillgänglig till och med graviditetens tolfte vecka. Därefter krävs medicinska skäl.
Rätten till utbildning
Den grundläggande utbildningen är obligatorisk och kostnadsfri i nio år.
Det förekommer inga uppgifter om diskriminering mellan pojkars och flickors rätt till utbildning eller mellan befolkningsgrupper. Även barn till utländska medborgare och statslösa personer omfattas av lagstiftningen.
Könsfördelningen bland samtliga i gruppen högutbildade är ungefär 60 procent kvinnor och 40 procent män. Ungefär två tredjedelar av de som hämtar ut sin examen årligen är kvinnor.
Sex- och samlevnadsundervisning ingår i läroplanen för grundskolan och i läroplanen för gymnasieskolan.
Undervisningen bedrivs på estniska, ryska eller engelska. Enligt skollagen ska minst 60 procent av undervisningen i alla gymnasieskolor ske på estniska. Ökningen av undervisning på estniska i ryskspråkiga skolor sker stegvis.
Läs- och skrivkunnigheten i Estland är 99,8 procent.
Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard och social trygghet Inkomstskillnaderna i Estland är stora, speciellt mellan stad och
landsbygd och i synnerhet mellan Tallinn och övriga landet. Omkring en femtedel av befolkningen lever i relativ fattigdom. Omkring 42 procent av personer 65 år eller äldre lever i relativ fattigdom. Hög utbildningsnivå är en viktig faktor för att inte hamna i fattigdom.
Omkring en fjärdedel av befolkningen lever i risk för fattigdom eller socialt utanförskap. Statslösa personer, är särskilt utsatta då de saknar fullständiga politiska och arbetsmarknadsrelaterade rättigheter. Statslösa saknar möjlighet att arbeta inom nationell och lokal civilförvaltning, polis och tull. Merparten av statslösa är etniska ryssar.
Estland intar plats 30 av 189 på UNDP:s index för mänskliga utveckling 2018 med värdet 0,871.
VI. RÄTTEN ATT INTE UTSÄTTAS FÖR DISKRIMINERING Kvinnors åtnjutande av de mänskliga rättigheterna
Kvinnor och män har enligt konstitutionen samma rättigheter och
friheter. Lagar för att främja jämställdhet och förhindra diskriminering på grund av kön har antagits. En jämställdhetsombudsman finns för att övervaka lagen om jämställdhet (Gender Equality Act) och lagen om likabehandling (Equal Treatment Act).
Bristande kvinnlig representation och utrymme på högre poster inom företagande, politik samt media ses av civilsamhällesorganisationer som den främsta utmaningen för jämställdheten i landet.
Det finns lagstiftning som förbjuder våld i hemmet, könsstympning, tvångsäktenskap och våldtäkt, inkluderat inom äktenskapet. Enligt amerikanska utrikesdepartementets rapport om mänskliga rättigheter 2017 har 13 procent av Estlands kvinnor utsatts för sexuella övergrepp, inklusive våldtäkt. Straffet för våldtäkt är fängelse upp till 15 år. Våld mot kvinnor, även våld i hemmet är ett fortsatt problem i Estland. I över 80 procent av polisanmälda fall om våld i hemmet var offren kvinnor.
Sexuella trakasserier är förbjudna enligt lag men har förekommit på
arbetsplatser. 20 procent av kvinnor 15 år eller äldre har upplevt fysiskt eller sexuellt våld från en partner.
Barnets rättigheter
Den estniska konstitutionen och det juridiska regelverket
överensstämmer med internationella normer om barns rättigheter, inklusive lagen om skydd av barn och lagar såsom arbetsrättslagen, skolförordningen, föräldrabalken samt sociallagen.
Straffbarhetsåldern är 14 år. Minderåriga kan inte dömas till längre fängelsestraff än tio år och är ålagda att studera under strafftiden.
Det är förbjudet att inneha, producera, distribuera eller förevisa barnpornografi. Fysiskt och psykiskt våld gentemot barn är förbjudet enligt lag.
Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och religiösa minoriteter samt urfolk
Den estniska konstitutionen garanterar personer som tillhör
minoritetsgrupper mänskliga rättigheter inklusive minoritetsrättigheter.
Den främsta minoritetsgruppen består av etniska ryssar. Dessa utgör omkring 25 procent av befolkningen. De innehar samma lagstadgade rättigheter som etniska ester men upplever sig i högre grad
diskriminerade, bland annat på arbetsmarknaden. Områden med ett stort antal invånare med ryska som modersmål har generellt sett högre
arbetslöshet och lägre levnadsstandard än övriga Estland.
I Estland finns det ungefär 80 000 statslösa personer, vilket utgör omkring sex procent av befolkningen. En majoritet av de statslösa är etniska ryssar som förlorade sitt medborgarskap i samband med att Estland återfick sin självständighet 1991. Alla barn födda i landet med en estnisk förälder eller med okända föräldrar, alternativt föräldrar med okänt medborgarskap, erhåller automatiskt medborgarskap. Dubbla medborgarskap är inte tillåtna annat än tillfälligt eller i undantagsfall.
Kampanjer för att uppmuntra statslösa att ansöka om medborgarskap har genomförts. Medborgarskapsprovet ställer krav på grundläggande
kunskaper om grundlagen, medborgarskapslagen och i estniska språket.
Staten ersätter kostnader för språkstudier i estniska efter godkänt språkprov och det finns kostnadsfria kurser för att lära sig om konstitutionen och medborgarskapslagen. Individer över 65 år är undantagna från det skriftliga provet.
Integrationsinsatser, utöver insatser för att förbättra språkkunskaperna i estniska, har fokuserat på att minska skillnaden i antalet arbetslösa inom olika etniska och språkliga grupper. Detta som ett led i att öka den socioekonomiska och politiska integrationen.
EHRC har uppmärksammat en problematik med att integrationsinsatser i landet närmast uteslutande fokuserar på den rysktalande minoriteten. De menar att detta riskerar att marginalisera andra minoritetsgrupper och leder även till att invandrare i vissa fall integreras i den rysktalande minoriteten snarare än samhället som helhet.
I Estland bor enligt uppskattningar omkring 500 romer. Enligt amerikanska utrikesdepartementets årliga rapport om mänskliga
rättigheter utsätts de för diskriminering inom flera områden, bland annat på arbetsmarknaden. Regeringen har vidtagit åtgärder för att betona vikten av utbildning för romska barn.
Hbtq-personers åtnjutande av mänskliga rättigheter
Estland har lagstiftning som ämnar säkerställa att ingen diskrimineras på grund av sexuell läggning. Enligt civilsamhällesorganisationer upplever dock hbtq-personer ofta trakasserier och diskriminering i praktiken. Det allmänna stödet för lika rättigheter för hbtq-personer ökar, men är fortfarande inte omfattande.
Enligt estnisk lagstiftning är det sedan 2016 möjligt för samkönade par att ingå registrerat partnerskap. Det är inte möjligt att ingå samkönade
äktenskap i Estland, men de som ingåtts utomlands erkänns. Ett domstolsbeslut från 2018 har fastställt att samkönade äktenskap som ingåtts i utlandet inte berättigar partnern till uppehållstillstånd i Estland.
Adoptionsrättigheterna för samkönade par är begränsade. Adoption av sin partners biologiska barn är tillåtet, men ett samkönat par får inte adoptera tillsammans såvida båda inte är infertila.
Transpersoner kan ändra sitt juridiska kön och namn. Det är möjligt att genomgå könskorrigerande behandling.
År 2017 arrangerades Baltic Pride i Tallinn. Pridefestivalen roterar mellan de baltiska länderna. Estniska civilsamhällesorganisationer fann
reaktionen till festivalen mer positiv än förväntat.
Flyktingars och migranters rättigheter
Estland är ett destinations- och transitland för flyktingar. Lagen föreskriver beviljande av asyl eller flyktingstatus, och regeringen har inrättat ett system för att ge skydd till flyktingar.
Asylprocessen och mottagarsystemet har av civilsamhälleorganisationer kritiserats för att vara bristande. De som framför kritiken uttrycker dock ibland viss förståelse då en systematisk lösning bedöms som svår att genomföra när antalet asylsökande är relativt få och de som stannar i landet än färre.
Regeringen har upprättat en lista över så kallade säkra länder och nekar personer som kommer från dessa länder, vare sig det rör sig om
ursprungsland eller transitland. UNHCR har uttryck oro över att personer från dessa länder nekas inresa eller omedelbart skickas tillbaka om de rest från ett sådant land, i synnerhet eftersom dessa personer inte kan överklaga avslag utanför Estland. Enligt ansvariga myndigheter
intervjuas alla enskilda asylsökande. Listan över säkra länder ses även över regelbundet. Under 2018 bedömdes Ryssland inte längre utgöra ett säkert land för avvisning av asylsökande.
EHRC kritiserar det faktum att asylsökande behöver betala mer än andra invånare för att placera sina barn i förskola. Detta på grund av att
asylsökande inte är skrivna vid en specifik kommun, vilket innebär högre avgifter.
Både civilsamhällesorganisationer och advokatbyråer tillhandahåller juridiskt och socialt stöd till asylsökande i samarbete med myndigheterna.
Enligt regeringen finns tillgång till rättshjälp i varje skede av
asylförfarandet. EHRC rapporterar att man från asylsökande mottagit klagomål om otillräcklig rättshjälp eller att rättshjälp uteblir under asylprocessen och efterföljande rättsliga förfaranden.
Rättigheter för personer med funktionsnedsättning
Lagen förbjuder diskriminering av personer med fysisk och psykisk funktionsnedsättning vad gäller arbete, utbildning, tillgång till hälso-och sjukvård, och transport. Justitiekanslern utreder anmälningar om
diskriminering. I justitiekanslerns årliga rapport 2016–2017 rapporterades det om 37 jämlikhets- och diskrimineringsärenden. 14 av dessa gällde diskriminering, varav fyra funktionsnedsättning.
Personer med funktionsnedsättning kan få statligt stöd i form av
information, finansiellt stöd och personlig assistans. Lagen föreskriver att byggnader uppförda eller renoverade efter 2002 ska vara tillgängliga för personer med funktionsnedsättning.
Lagstiftningen rörande stöd till personer med funktionsnedsättning har under 2016 och 2017 ändrats. Förutsättningarna för att ansöka om stöd är nu samma över hela landet och handläggningstiden för ansökan om stöd för barn har kortats ner avsevärt.
VII. Exempel på svenskt och internationellt arbete rörande mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer i Estland
Sedan Estland blev medlem i EU har stödet och intresset från
internationella och svenska organisationer minskat kraftigt, eftersom det ansågs att staten själv ska finansiera sina undersökningar och projekt om mänskliga rättigheter. Unicef, Världshälsoorganisationen och
Internationella organisationen för migration IOM verkar genom små lokala kontor under estnisk ledning.
I FN:s universella granskningsmekanismen (UPR) gav Sverige 2016 rekommendationer till Estland som bland annat berörde arbetet med åtgärder för att reducera graden av överbeläggning på anstalter, samt åtgärder för att förbättra förhållanden i fängelser och andra förläggningar.
VIII. Ratificering av centrala konventioner om mänskliga rättigheter Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR)
ratificerades år 1991 Det fakultativa protokollet om enskild klagorätt och det fakultativa protokollet om avskaffandet av dödsstraffet ratificerades år 1991 respektive år 2004.
Internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR) ratificerades år 1991. Det fakultativa protokollet om enskild klagorätt år har inte undertecknats.
Internationella konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering, International Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination (ICERD) ratificerades år 1991.
Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot kvinnor, Convention on the Elimination of All Forms of Discrimination Against Women (CEDAW) ratificerades år 1991. Det fakultativa protokollet om enskild klagorätt har inte undertecknats.
Konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, Convention Against Torture and Other Cruel, Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (CAT) ratificerades år 1991. Det fakultativa protokollet om förebyggande av tortyr ratificerades år 2006.
Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child (CRC) ratificerades år 1991. Det tillhörande protokollet om barns indragning i väpnade konflikter ratificerades år 2014. Det tillhörande protokollet om handel med barn, barnprostitution och barnpornografi ratificerades år 2004.
Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, Convention on the Rights of Persons with Disabilities (CRPD) ratificerades år 2012
Internationella konventionen till skydd för alla människor mot
påtvingade försvinnanden, International Convention for the Protection of All Persons from Enforced Disappearances (ICED) har inte undertecknats.
1951 års konvention angående flyktingars rättsliga ställning, Convention Relating to the Status of Refugees (Refugee Convention) ratificerades år 1997. Det tillhörande protokollet ratificerades år 1997.
Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen, Rome Statute of the International Criminal Court (ICC) ratificerades år 2002.
Regionala instrument
Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, The Convention for the Protection of Human Rights and Fundamental Freedoms (ECHR) ratificerades år 1996.
Ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter, Framework Convention for the protection of National Minorities, ratificerades år 1997.
Europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk, European Charter for Regional or Minority Languages, har inte undertecknats.
Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet (Istanbulkonventionen), Council of Europe Convention on preventing and combating violence against women and domestic violence, ratificerades år 2017.
