Högläsning i förskolan

Högläsning i förskolan

En intervjustudie om förskollärares syn på syftet med högläsning i förskolan

Reading aloud in preschool

An interview study on preschool teachers’ views on the purpose of reading aloud in preschool

Lina Berg

Fakultet: Humaniora och samhällsvetenskap Utbildningsprogram: Förskollärarprogrammet Nivå/Högskolepoäng: Grundnivå/15 hp.

Handledarens namn: Johan Gardfors Examinatorns namn: Kristin Ungerberg Datum: 2022-01-21

© 2022 – Lina Berg

Högläsning i förskolan: En intervjustudie om förskollärares syn på syftet med högläsning i förskolan

[Reading aloud in preschool: An interview study on preschool teachers’ views on the purpose of reading aloud in preschool]

Ett examensarbete inom ramen för lärarutbildningen vid Karlstads universitet: Förskollärarprogrammet

http://kau.se

The author, Lina Berg, has made an online version of this work available under a Creative Commons Attribution-Noncommercial-Share Alike 3.0 License.

http://diva-portal.org

Creative Commons-licensen: http://creativecommons.org/licenses/by-nc-nd/3.0/deed.sv

Abstract

The purpose of this study is to contribute to more knowledge about reading aloud in preschool and to get an insight into preschool teachers’ perceptions of the subject. A qualitative method has been used to gather the information needed for this survey. This study draws on the views and opinions of preschool teachers. The phenomenographic method has been used to analyse the material.

The result shows that the preschool teachers considered that reading aloud in preschool mainly contributed to the children´s language development. The preschool teachers and the nannies in the study described that reading aloud was fun and educational activity that is planned in the activities on a daily basis. They further describe that the children´s literature was easily accessible to the children. The difference based on the interviews showed that one of the preschool teachers did not have any follow-up when they carried out a reading aloud acivity, and that 4 out of 6 preschool staff thought that the reading aloud often took place in an unplanned way, while the rest mentioned that the reading aloud was planned daily in the business.

The conclusion shows that all respondents consciously choose reading aloud in the activity to promote language development in the children, as well as a pleasant time together. The children are given the opportunity to develop knowledge and learning according to the curriculum for the preschool with reading aloud as part of the active work of the preschool staff. It appears that the respondents read aloud at spontaneous moments during the day, while the rest planned the activity at specific times during the day.

Keywords: language development, language, literature, phenomenography, preschool, reading aloud

Sammanfattning

Syftet med denna studie är att bidra till mer kunskap om högläsningen i förskolan samt få en inblick om förskollärares uppfattningar om ämnet. En kvalitativ metod har använts för att samla in den information som behövts till denna undersökning. Denna studie tar stöd från förskollärares uppfattningar och åsikter. Den fenomenografiska metoden har använts för att analysera materialet.

Resultatet visar att förskollärarna ansåg att högläsningen i förskolan främst bidrog till barnens språkutveckling. Förskollärarna och barnskötarna i studien beskrev att högläsningen var en rolig och lärorik aktivitet som planerades in i verksamheten dagligen. De beskriver vidare att barnlitteraturen var lättillgänglig för barnen. Skillnaden utifrån intervjuerna visade att en av förskollärarna inte hade någon uppföljning när de genomfört en högläsningsaktivitet, samt att 4 av 6 förskolepersonal menade att högläsningen ofta skedde på ett oplanerat sätt medan de resterande nämnde att högläsningen planerades dagligen i verksamheten.

Slutsatsen visar att samtliga respondenter medvetet väljer högläsning i verksamheten som en daglig aktivitet för att dels främja språkutveckling hos barnen, dels som en trivsam stund tillsammans. Barnen ges möjlighet till att utveckla kunskaper och lärande enligt läroplanen för förskolan med högläsning som en del av det aktiva arbetet hos förskolepersonalen. Det framgår att merparten av de svarande högläser vid spontana stunder under dagen, medan resterande planerat in aktiviteten vid specifika tider under dagen.

Nyckelord: fenomenografi, förskola, högläsning, litteratur, språkutveckling

Innehållsförteckning

1 INLEDNING ... 6

1.2 Bakgrund ... 6

1.3 Syfte ... 7

1.3.1 Frågeställningar ... 7

2 Litteraturgenomgång ... 8

3 Teori och metodansats ... 13

3.1 Fenomenografi ... 13

3.2 Teoretiskt perspektiv ... 13

4 Metod ... 15

4.1 Datainsamlingsmetod ... 15

4.2 Urval och deltagare ... 17

4.3 Genomförande ... 17

4.4 Databearbetning/Analysmetod ... 18

4.5 Tillförlitlighet ... 19

4.6 Etiska överväganden... 21

5 Resultat ... 22

5.1 Hur beskriver förskollärare litteraturens plats och roll i förskolan? ... 22

5.2 Hur resonerar verksamma förskollärare om syftet med högläsning i verksamheten? ... 24

5.3 Sammanfattning av resultat ... 26

6 Diskussion ... 27

6.1 Resultatdiskussion ... 27

6.2 Metoddiskussion ... 29

6.3 Slutsatser ... 30

6.4 Vidare forskning ... 30

Referenser ... 32

Bilagor ... 34

Bilaga 1-Samtyckesblankett ... 34

Bilaga 2-Informationsbrev ... 35

Bilaga 3-Intervjufrågor till förskollärare... 36

1 INLEDNING

Som förskollärare är det viktigt att låta barn i förskolan möta en inspirerande miljö där högläsningen får ett betydande utrymme. Med hänsyn till det har jag noterat betydelsen av högläsning för barnens språkutveckling. Jag har under mina verksamhetsförlagda utbildningar (VFU) uppmärksammat att högläsning är ett sätt att få barnen och stämningen till en mycket lugnare nivå, vilket brukar ske vid byte till en planerad aktivitet eller för att frigöra personalen på avdelningen. Något som har uppmärksammats är att högläsningen oftast sker på barnens egna initiativ. Det är sällan förskolepersonalen tar ett eget planerat initiativ till att ha

högläsning för barnen där de kan diskutera och kommunicera med läsaren om sina tankar och funderingar om det de har uppfattat. Damber m.fl (2013) redogör att pedagogernas initiativ till högläsning oftast sker vid insamlingen av barn. Om det sker initiativ från ett barn handlar det oftast om läsning för det barnet eller för en mindre grupp med barn. Det har även lyfts fram att högläsningen inte har nämnts eller tagits upp något på verksamhetens dagliga planering. Damber m.fl (2013) menar att högläsning av skönlitteratur i förskolan är en aktivitet som inte alltför ofta förekommer.

Högläsningen är ett viktigt och intressant ämne att undersöka då det inte finns så många studier där de undersöker om förskollärares syn på ämnet. Något som även Damber m.fl (2013) nämner är att det fattas initiativ från förskollärare att initiera till högläsning i förskolan. Det är även viktigt att få en bättre inblick i förskollärares egna uppfattningar om högläsningen eftersom de har mer erfarenheter och kunskaper. Jag har valt att undersöka förskollärares och barnskötares syn på högläsningen eftersom det är ett av många sätt för att utveckla barns ordförråd. Mitt intresse för högläsningen ökade när jag insåg att det inte fanns så många studier som berör ämnet. Men även när jag genom mina VFU-perioder och vid vikariat i förskolan insett att det inte läggs så stor vikt vid högläsningen. Denna studie kommer med hjälp av kvalitativa intervjuer att undersökas för att få en djupare förståelse om förskollärares tankar om högläsningen.

1.2 Bakgrund

I läroplanen för förskolan (2018) står det att förskolan ska lägga stor vikt vid att främja barns språkutveckling på olika sätt genom att exempelvis tillvarata deras intressen för att

kommunicera. Barnen ska erbjudas en god miljö där de kan utvecklas i sitt språk genom högläsning samt genom att lyssna till och diskutera om olika texter och berättelser. Man kan även ta del av att förskollärare har ansvaret för att barnen ska få ett utvecklat intresse för olika berättelser med bilder och texter vilket ger dem möjlighet till att diskutera, samtala och ställa frågor. Genom detta tillvägagångssätt får barnen en chans att utvecklas genom sitt ordförråd, leka med ord, berätta samt använda ord till att kommunicera med andra barn och vuxna.

Tidigare undervisade man inte efter barnens behov såsom ålder, kunskap osv. Damber m.fl (2013) anser att genom att ha förståelse för läsningens betydelse samt att läsning är en källa för att få ökade kunskaper om sin egen värld såväl som om andras är ett avgörande för barnens framtida intresse för läsning. De menar att den tidiga litteraturläsningen i förskolan sätter spår för barnens språkliga kunskaper. Detta genom att tidigt väcka barnens intresse för läsning. Men även för att den inre motivationen är en slags morot för fortsatt läsning. De nämner även att läsaktiviteter såsom högläsning är en viktig funktion för barnen på olika sätt.

De får en ökad relation till skriftspråket som de senare kommer att erhålla resten av livet. Det är då extra viktigt för de barn som inte har kommit i kontakt med läsaktiviteter lika mycket utan det har förekommit i lägre grad på hemmaplan. Högläsningen är ett intressant ämne att undersöka eftersom det inte finns så många studier om just förskollärares egna tankar och uppfattningar om högläsningen syfte.

1.3 Syfte

Syftet med denna studie är att bidra med ökade kunskaper om hur undervisningen med högläsning organiseras/genomförs genom att undersöka hur förskollärarna ser på syftet med högläsning i förskolan.

1.3.1 Frågeställningar

-Hur beskriver förskollärare litteraturens plats och roll i förskolan?

-Hur resonerar verksamma förskollärare om syftet med högläsning i verksamheten?

2 Litteraturgenomgång

Dessa studier är relevanta för min forskning då forskarna har utgått ifrån högläsningen samt barnlitteraturen. De har även fått med uppfattningar från förskollärare om högläsning där de använt sig av kvalitativa intervjuer. Vilket även har gjorts i denna studie om högläsning, där högläsningen är utgångspunkten i denna forskning.

Enligt Gollohers (2020) artikel kan man läsa att högläsning är ett sätt för barn att få en utvecklad läsförståelse, uppgiftsengagemang samt hörförståelse och kommunikation.

Forskarna ville undersöka användningen av sagoläsning för barn. Denna forskning genomfördes i specialundervisningsklassrum där man skulle hjälpa dessa elever med språkutvecklingen. Man kan även ta del av intervjuer som gjordes i undersökningen att det tyder på att lärarna fann olika tillvägagångssätt, mål och resultat. Resultatet visar att barn med eller utan funktionsnedsättningar med hjälp av högläsning kan främja sin språkutveckling såsom läsförståelse, ordförråd men även hörförståelse. Brodin och Renblad (2018) framhäver att barn med språksvårigheter och sämre kommunikation behöver stöd i utvecklingen. De skulle undersöka om högläsning och berättande främjade barns språkkunskaper. De nämner att resultatet visade att vid kontinuerlig högläsning bidrog till att barnens språkkunskaper skulle främjas och deras kommunikation förbättrades. Denna undersökning gjordes 2012 på 11 förskolor i USA med barn mellan 1–5 år. Fokus låg på barns talförmåga och språk.

I en annan undersökning som gjordes 2013 ville man undersöka förskollärares syn på framväxande läskunnighetsstrategier i svenska förskolor. Norling (2013) utförde kvalitativa intervjuer med 52 förskollärare. Denna undersökning visade på utifrån intervjuerna att lek, språk, stöttande kommunikation samt berättande var något som ofta användes. Författaren menar att förskollärarna ofta delade upp barngruppen i mindre grupper. Genom det

tillvägagångssättet skulle det främja barnens interaktion. Men även deras språkliga kunskaper genom att de skulle låta barnen delta i olika lekaktiviteter på förskolan. Resultatet visade även på att förskollärarna ofta använde sig av ögonkontakt, fysisk kontakt som exempelvis kramar, ge feedback och kreativa aktiviteter såsom att måla för att stötta barnens olika intressen. De ansåg att ett multimodalt lärande var ett sätt för att få aktiviteterna mer konkreta. Exempelvis så påstår förskollärarna i undersökningen att användningen av fotoalbum och olika bilder är ett sätt för barnen att kommunicera med andra barn och vuxna på förskolan. Undersökningen visade på att detta tillvägagångssätt utvecklar barnens språkkunskaper där de får berätta vad

bilderna föreställer samtidigt som de övar sig i att diskutera och kommunicera. Förskollärarna i undersökningen ansåg att barnen uttryckte glädje och de fann det meningsfullt att utforska tecken som stöd.

Kam Tse m.fl. (2017) har gjort en liknande undersökning. Här ville de istället undersöka effekterna av hemläsaktiviteter på förskolan och årskurs 4 på kinesiska och engelska i Hong Kong. Här använde de sig av en klusteranalys, vilket är en metod för att få en djupare förståelse om budskapet och strukturen i en text. Författarna i undersökningen tar upp att resultatet visade att föräldrar till barn i Hong Kong oftast var involverade i både engelskan och kinesiskan. Men det visade också på att en del av föräldrarna inte använde sig av läsaktiviteter, så som högläsning, med sina barn hemma vilket ledde till att de nästan aldrig har genomfört det och använt sig av det engelska språket. Man kan även ta del av att ju mer föräldrarna lade ner tid till sina barns kinesiska språk i tidig ålder, desto bättre blev deras språkutveckling senare i skolåldern. Det hade samma resultat gällande det engelska språket.

Barnen i studien fick en utvecklad läsförståelse med hjälp av olika läsaktiviteter. Kam Tse m.fl. nämner även att föräldrars engagemang förbättrade sina barns läsförmåga på ett tydligt sätt i både engelska och kinesiska.

Schwarz m.fl. (2015) har genomfört en studie där syftet var att undersöka olika

svårighetsgrader på böcker som läses upp för barn i förskolan. För att genomföra detta så gjorde de en skala på olika svårighetsgrader med hjälp av en analysteknik som granskade olika sorters boksorter. De nämner att professionella förskollärare bör välja lämpliga böcker till barnen på förskolan utifrån syftet att öka barns språkkunskaper. Lämpliga böcker skulle vara böcker som utmanade barnen utifrån deras egna erfarenheter. Barnen skulle utmanas utifrån sina behov och ålder. Man kan läsa att böcker som har valts ut är för okomplicerade för att få fram en slutsats om bokens berättelse. En kvalitativ intervju var något som forskarna använde sig av. Schwarz m.fl redogör att de skulle finnas ett mått på ordförråd och

meningssvårigheter utifrån olika slags barnböcker. Den innehöll även 4 olika svårighetsgrader utifrån ordförråd samt meningssvårigheter. Den innehöll även exempel på olika böcker för varje nivå. Resultatet visade på att barnböckerna ska innehålla olika ord och begrepp utifrån barnens tidigare erfarenheter. De menar att det kan vara hur illustrationerna ser ut. Hur ord, bokens längd och språk är sammansatt.

Damber (2014) gjorde en studie där hon ville rikta in sig på läsning av barnlitteratur i förskolan där syftet var att beskriva och analysera hur högläsningen genomfördes.

Undersökningen gjordes med hjälp av observationer på 39 olika förskolor.

Resultatet i denna undersökning visade på att högläsningen inträffade en gång dagligen på ett oplanerat sätt. Barnböckerna som lästes var slumpmässigt valda. Författaren nämner att vid dessa förskolor fanns det ett stort utbud av barnlitteratur där böckerna fanns lättillgängliga för barnen. Man kan ta del av att initiativ till högläsningen var oftast barnens. Det lades märke till en minskad hänsyn till syftet med högläsning, vilket i sin tur resulterade i att bokvalen oftast var slumpmässiga. Författaren tar även upp att högläsningen ofta skedde när de yngre barnen hade vila, och de barnen som inte skulle ha vila satte de i en soffa och som sedan fick välja en bok som skulle läsas högt. Resultatet av det visade sig att de barnen började att gräla på grund av vilken bok de skulle läsa, men även att tiden inte fanns till att läsa alla böcker som de ville läsa. Damber menar även att högläsningen inte prioriterades när andra aktiviteter fick större uppmärksamhet. Exempel på andra aktiviteter som författaren tar upp är julaktiviteter och deras förberedelser. En annan upptäckt som gjordes under denna studie var att högläsning i jämförelse med ljudövningar rankades lägre som en pedagogisk verksamhet av förskollärare.

Författaren menar att träning som ljudövningar var alltså ofta driven av alla pedagoger i verksamheten samt att högläsningen var ett resultat av enskilda pedagogers målsättning.

Alltså var högläsningen inget som pedagogerna ofta planerade tillsammans utan det var enskilda pedagogers initiativ. Dambers slutsats går emot de övriga studierna men den

stämmer överens med min upplevelse om högläsning i förskolan. Av tidigare erfarenheter på olika förskolor var det förskolepersonalens initiativ till högläsning som saknades samt att barnen ofta kom fram till personalen för att få deras uppmärksamhet till att läsa för dem.

I ytterligare en studie som gjorts ville man undersöka förskollärares uppfattningar om högläsning som ett sätt att stödja barns tidiga läskunnighet och språkutveckling. Alatalo och Westlund (2019) beskriver att undersökningen genomfördes med kvalitativa metoder där de intervjuade förskollärare på olika förskolor. De använde sig av denna metod då fokus låg på att bedöma förskollärares uppfattningar och erfarenheter om högläsningen. De nämner även att det är knappt om studier om detta ämne. Denna studie var indelad i två delar. Den ena delen var högläsning av skönlitterära böcker för olika stora barngrupper där barnen var mellan 3-4 år gamla. De beskriver att förskollärarna filmades för att det materialet sedan skulle användas som diskussionsunderlag. Sedan intervjuades dem om didaktiska frågor som var relaterade till situationer där högläsning genomfördes. Alatalo och Westlund (2019) beskriver

att syftet med dessa kvalitativa metoder var för att det skulle fungera bättre som ett material för gruppdiskussioner. Efter det deltog tre grupper med förskollärare i fokusgruppssamtal där fokus låg på högläsningen i förskolan. De beskriver att dessa samtal var baserade på

filmsekvenserna och intervjumaterialen som de hade samlat in. I filmsekvenserna kunde man ta del av förskollärares högläsningar, som sedan uppmuntrades till att fokusera på syftet med högläsning i förskolan. Resultatet i denna forskning visade på att förskollärarna visade ett intresse för läsning överlag när det gällde hur ofta de läste för barnen i förskolan. Dock visade det sig att ingen av förskollärarna hade något intresse för att överhuvudtaget läsa för barnen vilket sedan begränsade högläsningarna. Men resultatet visade även att lärarna försökte organisera högläsningarna trots minskat intresse för högläsning. De nämner att forskningen tyder på att högläsning för barn är en fördel för deras sociala utveckling samt lärande i samspel.

Kruse m.fl (2020) genomförde en studie där de ville undersöka hur högläsningen kan bidra till att barn ökade sin prosocialisation, där barnens empatiutveckling stod i fokus. I denna studie deltog 41 barn från 3 olika förskolor i USA. Alla barnen hade ett engelsktalande språk.

Studien genomfördes genom att personliga och ickepersonliga sagor berättades som barnen sedan skulle återberätta, där även öppna frågor var inkluderade. Författarna sökte efter barnens engagemang till återberättandet av sagans innehåll samt om det berodde på vad det var för sagobokstyp. Resultatet av denna undersökning visade på att de olika sagoböckerna inte bidrog till att barnen uppmuntrades till en ökad förståelse eller att barnen skulle vilja återberätta sagans innehåll. Författarna menar att sagoböcker som barnen kan relatera till med mänskliga karaktärer kan vara mer oförglömliga. De nämner även att sagoböcker som

innehåller barnens namn kunde känna en likhet vilket skulle öka barnens engagemang till att återberätta sagan. Resultatet visade även att barn som talade mer under högläsningen var mer engagerade och visade uppmärksamhet till sagan.

En annan studie som genomfördes av Hansson mfl (2020) så ville de undersöka boksamtal som ett förhållningssätt till naturvetenskap i förskolan. Författarna syftade på boksamtal som var kopplade till faktaböcker om naturvetenskap. Barn mellan 1–5 samt förskollärare deltog i studien. Deras forskningsfråga var: Vilka naturvetenskapliga frågor kommuniceras i lärarnas försök till att undervisa i naturvetenskap genom att ha boksamtal i förskolan? För att göra denna studie relevant samarbetade forskarna tillsammans med förskolepersonalen på förskolan. Förskolepersonalen hade först berättat om sina tidigare erfarenheter om

naturvetenskapsundervisning i förskolan. Studien undersöktes genom en observation där de lade fokus på vad som skedde under boksamtalen. Dessa boksamtal leddes av

förskolepersonalen. Utifrån observationerna av boksamtalen visade det sig att frågor som var kopplade till naturvetenskap ställdes. I studien lästes en bok om dinosaurier där barnen själva ställde frågor som hade en anknytning till det ämnet, vilket ledde till en diskussion mellan barn och förskolepersonal.

En slutsats man kan dra av dessa tidigare studier och litteratur ovan är att högläsning är ett tillvägagångssätt för att främja barns språkutveckling på ett eller annat sätt. Schwarz m.fl (2015) tar upp att ha läsaktiviteter för barn bidrar till att främja barns språkkunskaper. De menar att för att stötta barnens språkkunskaper borde förskollärare välja böcker som ökar barnens ordförråd. Detta för att de senare ska ha grundläggande kunskaper. Man kan även ta del av att det finns de förskollärare som inte ser syftet med högläsningen och att de inte har använt sin tid till att planera denna aktivitet så att barnen får kunskaper om böckernas innehåll och mening. Damber m.fl (2013) tar upp att lässtunden är en social aktivitet där den ger tillfälle till närhet på ett fysiskt och känslomässigt sätt. De menar att barn som oftast har svårt att koppla av märker att vid läsningen få barnen till en lugnare nivå.

3 Teori och metodansats

3.1 Fenomenografi

I denna studie har fenomenografi varit utgångspunkten. Dahlgren och Johansson (2019) förklarar att den är till för att analysera materialet från individuella personer, där man kan analysera individernas personliga tankar och uppfattningar om det aktuella ämnet. Deras uppfattningar är varierande beroende på deras tidigare erfarenheter. Fenomenografi bidrar till en fördjupad uppfattning av det mänskliga lärandet om sättet att få förståelse om miljön. Detta är då summan av lärandet. När vi ser på lärandet på olika sätt kan vi enligt författarna få en annan uppfattning om hur förskollärare uppfattar och ser på olika saker. I denna studie ligger fokus på att se på förskollärares syn på syftet med högläsningen i förskolan. Förskollärarnas uppfattningar och tankar är då något som är i fokus. Utifrån denna fenomenografiska

metodologin som fokus i studien är det möjligt att utifrån det analysera materialet som har insamlats genom kvalitativa intervjuer. För att sedan sortera det med hänsyn till hur förskollärare ser på syftet med högläsningen i förskolan. I denna studie är fenomenet, högläsning, något som finns i de aktuella förskolornas verksamhet.

Begreppen uppfattning samt utfallsrum är något som är utgångspunkten i fenomenografin.

Dahlgren och Johansson tar upp att de tär människors uppfattningar om olika saker och ting.

Vilket är grunden i studien. Dessa uppfattningar kan variera sig på olika sätt. Men som fokus ligger då på dess variation. Det intervjupersonerna berättar i intervjuerna kommer att handla om deras syn på högläsning i förskolan. Det kommer ta utgångspunkt i deras uppfattningar och tidigare erfarenheter. Med hänsyn till uppfattningarna som inträffas i intervjun så skapas det så kallade utfallsrum. Dahlgren och Johansson menar att utfallsrummen är något som förekommer i olika slags förståelser från personer. Om man utgår ifrån denna studie så kommer det att uppstå uppfattningar från intervjupersonerna som har medverkat. Det är personliga åsikter som inte överensstämmer med alla förskollärares uppfattningar om högläsning i förskolan.

3.2 Teoretiskt perspektiv

En teori som tjänat som utgångspunkt för denna undersökning är Vygotskijs teori om lärandet i det sociokulturella perspektivet. Jakobsson (2012) menar att syftet med det sociokulturella perspektivet är att undersöka språk och händelser i relation till olika resurser som människor använder sig av. Han tar upp att relationen mellan individ och artefakt är avgörande. Artefakt

enligt Vygotskij är exempelvis språk, symboler, texter. Han tar även upp att man kan förstå lärandet som ett utvecklande av kompetens av att använda och begrunda med hjälp av språk för att sedan ha förståelse för och analysera olika svårigheter i vår miljö. Vygotskijs teori kan kopplas till högläsning i verksamheten där man vill få en relation mellan barn och artefakt. I det här sammanhanget är det boken som är artefakten. Alla individer lär sig hela tiden i alla sociala sammanhang. Barnet kan ställa frågor och diskutera om bokens innehåll, där

pedagogen stöttar och hjälper barnet om den har några funderingar. Damber (2014) framhäver att med ett sociokulturellt förhållningssätt utifrån läskunnighet kan det ses som en

förutsättning för att kunna medverka i demokratiska samhällen. Hon förespråkar att

meningsskapande är en utgångspunkt till olika läsaktiviteter, såsom högläsning. Författaren menar att en god läskunnighet är något som man ska behärska för att kunna socialisera sig på ett verbalt sätt. Det sociokulturella perspektivet i det här fallet kan kopplas på ett tydligt sätt till högläsningen då den är en social aktivitet. Där en förskolepersonal tillsammans med barnen kan diskutera, reflektera och ställa frågor till varandra om bokens innehåll.

Cole m.fl. (1978) nämner att inlärning och utveckling hänger ihop från det att barnet föds. De menar även att Vygotskij tar upp att läsning, skrivning och räkning bör inledas i en viss åldersgrupp. Med utgångspunkt i studier som Vygotskij genomfört menar Cole m.fl. att när man bestämmer ett barns mentala ålder utifrån olika tester som har genomförts kan man då få fram den faktiska utvecklingsnivån. Dvs det barnet kan göra på egen hand. Denna zon kan man då koppla till den proximala utvecklingszonen. Zonen mellan vad ett barn kan klara av själv och vad den klarar av att göra med hjälp.

4 Metod

Här kommer en beskrivning på en metod som har använts för att få fram innehållsrik information.

4.1 Datainsamlingsmetod

Den datainsamlingsmetod som har använts i denna undersökning är med hjälp av så kallade fokusintervjuer. Trost (2010) menar att vid denna typ av intervju så är utgångspunkten att intervjun har ett specifikt fokus. Dvs att den är strukturerad där det kan handla om ett tema eller liknande. Fokus vid denna intervju var just högläsning i förskolan.

I denna undersökning valdes en kvalitativ forskningsmetod där intervjuer har använts för att få fram den information som behövts. En semistrukturerad intervju med öppna frågor ansågs vara en lämplig metod som passar denna studie. Detta för att få så stor möjlighet som möjligt till all information som är relevant för denna typ av undersökning. Trost (2010) hävdar att den medverkande personen då bestämmer vilken struktur svaret får. Exempelvis hur ofta de läser för barnen i förskolan. De kan då använda svar som ofta, sällan etc. Förarbetet såg ut på det viset att ett 18 intervjufrågor skrevs på datorn (se bilaga 3). Jag såg till att intervjufrågorna överensstämde med syftet och frågeställningarna. Intervjuerna genomfördes individuellt med förskollärare både fysiskt och digitalt. De digitala intervjuerna genomfördes digitalt för att respondenterna bodde i en annan kommun samt med hänsyn till pandemin. Intervjuerna genomfördes individuellt för att förskollärarna ska känna att de får det utrymme som krävs för att de ska kunna svara på frågorna, men även med tanke på syftet att ta reda på hur deras uppfattningar skiljer sig åt. Om man genomfört gruppintervjuer hade det bidragit till fler diskussioner och kanske fler infallsvinklar istället om man gjort det individuellt.

Informanterna kan då därför påverka varandra under en gruppintervju. Trost (2010) tar upp att det finns nackdelar med att använda sig av gruppintervjuer. Det kan vara att informanterna gör det som den enskilde talaren säger och gör. Till nackdelarna hör även de personer som är dominanta och tar för sig, vilket leder till att de andra informanterna inte får lika mycket talutrymme och får inte sin chans att säga vad de tycker i samma utsträckning. Det är även lätt vid gruppintervjuer att de medverkande säger saker som är lämplig i just den situationen.

Trost menar att gruppintervjuer passar bättre när man ska undersöka olika teman men även

om man vill komma åt olika åsikter. Därför passar denna undersökning till att genomföra individuella intervjuer.

Förskollärare kontaktades via mail där några av dem ville ställa upp på en intervju. Tre intervjuer genomfördes fysiskt på plats, medan andra genomfördes digitalt. De fysiska intervjuerna genomfördes i ett personalrum, det var en miljö där vi kunde sitta för oss själva i lugn och ro utan att andra barn eller vuxna kunde störa på ett eller annat sätt. Informanterna valde denna miljö själv.

Trost (2010) tar upp sju olika stadier i planeringen av intervjuer, vilket har tagits hänsyn till vid planeringen av intervjuerna. Först formulerades frågorna så att man kan klargöra vad det är man vill ta reda på och vad det är man är intresserad av att veta. Sedan planerades studien utifrån syfte, bakgrund samt perspektiv. Intervjun genomfördes utifrån planeringen och uppmärksamheten var inte bara på informantens svar utan även på relationen mellan

intervjuaren och informanten. Man kan även läsa att Trost förespråkar att den första kontakten med den man ska intervjua är viktig. För att den ska komma till stånd ska man verka

motiverande för att, i detta fall, förskollärarna ska ställa upp på en intervju.

Vidare konstaterar han att med en kvalitativ intervju kan man efter alla intervjuer, sitta där med innehållsrik information och med hårt arbete sedan upptäcka intressanta åsikter, olika mönster etc. Syftet med undersökningen ska avgöra vilken metod man ska använda sig av. En kvalitativ intervju är den lämpligaste i denna undersökning. Detta för att undersökningen förhåller sig till förskollärares olika sätt att resonera och tänka på syftet med högläsningen.

Att använda sig av kvalitativa intervjuer handlar om att man ställer enkla frågor och på detta sätt få sammansatta och innehållsrika svar från informanten.

Att använda en ljudupptagare var något som först var tanken att användas vid den fysiska intervjun. Trost (2010) förklarar att det finns både för och nackdelar med att använda sig av en ljudupptagare. Han nämner att fördelarna är att man kan lyssna på talarens olika tonfall och vilka ord som används. Detta kan individen då lyssna på upprepade gånger. Man kan lyssna till sin egen röst och lära sig av sina misstag, eller vad man gjorde som var bra. Man kan koncentrera sig helt åt vad informanten säger och vilka frågor man själv ska ställa.

Nackdelarna menar författaren är att man flera gånger kan tycka att det är besvärligt att spola fram och tillbaka på inspelningarna för att leta reda på det man tyckte lät extra intressant. En

annan nackdel är att man missar gester och mimik vid ljudinspelningar. Utifrån för och nackdelarna vid en ljudinspelning beslöt jag att inte använda den metoden vid

intervjutillfällena. Anteckningar var något som prioriterades. Dessa anteckningar skrevs ner på ett worddokument på datorn istället för att exempelvis skriva ner dem på ett papper. Datorn användes för att det skulle gå fortare att skriva ner informantens svar. Trost nämner att en variant som man kan använda vid intervjuer är att göra anteckningar under intervjuns gång och sedan skriva ner en sammanfattning om viktiga detaljer.

4.2 Urval och deltagare

De personer som har valts till att delta och blivit intervjuade i denna undersökning är förskollärare samt två barnskötare som jobbar på olika förskolor i en mindre ort i mellan- Sverige. De jobbar med barn i åldrarna 1–5 år. De ansågs vara behöriga till att medverka i en intervju då fokus var att undersöka deras egen syn på syftet med högläsningen. Tanken med att inkludera förskollärare i undersökningen var att få en djupare förståelse i deras

erfarenheter. Trost (2010) nämner att urvalet i kvalitativa metoder bör förhålla sig till mindre antal intervjuer än fler då materialet lätt kan bli ohanterligt och man kan på så sätt inte få syn på några viktiga detaljer. Av de utskickade mejlen så var det få som besvarades. Totalt var det 10 personer som mottog mail. 8 av dem svarade med att de skulle kunna tänka sig att delta i en intervju. Efter information om studien fick de välja om de fortfarande ville delta eller inte.

4 av dem valde att avstå, medan de resterande var fortsatt intresserade. Sammanlagt var det 4 förskollärare samt 2 barnskötare som deltog i denna studie. Trost tar även upp att få väl utförda intervjuer har ett större värde än om man skulle göra flertal mindre väl utförda intervjuer. Viktigt att tänka på är att kvaliteten är det viktigaste i detta sammanhang.

4.3 Genomförande

Förskollärarna kontaktades via mail med information om en undersökning om högläsning på förskolan. Förskolechefen på dessa förskolor kontaktades för information om en kommande undersökning på den aktuella förskolan. Samtycksblanketter skickades via mail som de medverkande skulle skriva på. Några förskollärare meddelade att det var okej att genomföra intervjun på plats samt att tid och datum gjordes upp. Intervjuerna började med att informera förskolläraren om antalet frågor samt ungefärlig tid på intervjun. De fysiska intervjuerna utfördes på den aktuella förskolan på en plats där inga barn eller andra vuxna kunde störa på ett eller annat sätt. De digitala intervjuerna genomfördes via zoom. Alla intervjuer

genomfördes på dagtid. Intervjuerna genomfördes när förskollärarna hade enskild planeringstid, vilket även tillvaratogs.

Intervjufrågorna var skrivna på datorn. Jag och de enskilda förskollärarna satt vid ett bord mitt emot varandra för att kunna ha ögonkontakt under intervjun men även för att kunna se gester och mimik. Vid de digitala intervjuerna var det viktigt att man såg och hörde varandra bra för att kunna ha en tydlig intervju. En fråga i taget ställdes och svaren skrevs under tiden ner på datorn samtidigt som informanten talade. Följdfrågor ställdes för att få mer information om just den aktuella frågan. Enkla och raka frågor ställdes under intervjun. Trost (2010) förklarar att frågorna ska ställas en och en och inte exempelvis två stycken på en gång. För långa frågor var inte något som ställdes. Vilket betyder att informanten inte ska glömma bort vad frågan handlade om. Förskolläraren kunde även fråga om förståelse fanns för svaren jag fick om den aktuella frågan. Efter varje intervjufråga skapades god ögonkontakt med talaren.

Jag vill visa att jag är intresserad av det talaren har att säga samt att jag även är en god

lyssnare. Trost påstår att det kan uppfattas som brist på intresse om man inte tittar på den som talar i stunden. Om man har god ögonkontakt kan den intervjuade då få uppfattningen om att intervjuaren har förstått det talaren sagt. Det kan i det här fallet handla om att intervjuaren markerar det som talaren sagt genom exempelvis gester och nickningar, men även att man tycker att det talaren säger är intressant. När en fråga hade ställts kunde talarna använda tiden väl till att svara så innehållsrikt som möjligt på frågan. De funderade över frågan där jag som intervjuare inväntade ett svar. Trost åsyftar att man som intervjuare aldrig ska avbryta den talandes sammanställning utan man ska lämna tid till betänkande. Efter att alla frågor var besvarade tackades informanten för medverkan och datorn stängdes ner. Det visade på att intervjun var färdig. Trost nämner att den intervjuade då kan börja koppla av efter att intervjun genomförts. Intervjuerna utfördes mellan ca 15–25 min.

4.4 Databearbetning/Analysmetod

Utifrån analysen av intervjuerna så valdes den fenomenografiska analysmodellen där de sju stegen inkluderas. Denna modell är något som Dahlgren och Johansson (2019) tolkar. Denna bearbetning och analys kommer att ta utgångspunkt i de genomförda intervjuerna.

När alla intervjutillfällena var gjorda valde jag att läsa igenom alla anteckningar som gjordes under tiden som intervjuerna genomföres. Dahlgren och Johansson förklarar det första steget

genom att man ska bekanta sig med materialet som man insamlat. Det menas att man läser igenom intervjumaterialet. Vilket gjordes tills jag kände mig bekant med materialet. Under tiden som jag bekantade mig med materialet så fördes anteckningar. Där kunde jag inse att det fanns onödig information som sedan kunde filtreras bort. Det kunde vara något som inte hörde till denna studie.

Steg 2 i analysmodellen är kondensation. Vilket är att man då startar analysen. Då försökte jag att skilja ut de mest betydelsefulla kommentarer från intervjun. Dahlgren och Johansson förklarar nästa steg som där man ska jämföra materialet. Jag undersökte om det fanns likheter och skillnader i intervjusvaren. Steg 4 innebar att gruppera in de funna skillnader och likheter.

Jag grupperade svaren i olika spalter för att sedan kunna få en klarare överblick över svaren.

Att använda sig av detta sätt gör att man senare i analysen kunde synliggöra skillnader och likheter om förskollärares uppfattningar om syftet med högläsning i förskolan. Grupperingen är då steg 4 i modellen.

Steg 5 i analysmodellen var att artikulera kategorierna. Författarna menar att man då ska ställa likheterna i fokus. Vilket resulterade i att jag fann likheter om att förskollärarna var enade om att högläsning var något som bidrog till barns ökade ordförråd och koncentrationsförmåga.

Dahlgren och Johansson förklarar att när man namnger kategorierna framstår också det betydelsefulla i materialet. Jag valde att döpa dessa kategorier för skillnader och likheter.

Det sista steget i denna analysmodell är den kontrastiva fasen. Författarna menar att man ska granska de olika styckena för att se om de skulle kunna få en plats i en annan kategori, istället för en kategori. I denna studie kunde jag inte hitta några stycken som kunde få plats i en annan kategori. Författarna menar att detta moment resulterar i att man har många kategorier som man sedan för ihop till ett antal färre.

4.5 Tillförlitlighet

Dahlgren och Johansson (2019) klargör att den fenomenologiska metodansatsen och

kvalitativa intervjuer är något som är passande att använda sig av när man vid en studie vill lägga fokus på informantens perceptioner eller upplevelser om ett specifikt ämne. Thornberg och Fejes (2019) förklarar att det viktigt att välja en metod med hänsyn till hur den är lämpad för den aktuella studien. Att besitta vissa kunskaper om ett specifikt ämne som det forskas om

men samtidigt erövra ny kunskap gör att det blir ett mer tillförlitligt resultat. Thornberg och Fejes syftar till forskarens kunskaper om ämnet som ska undersökas är en bra utgångspunkt för utförandet av studien.

Thornberg och Fejes (2019) menar att vid allvarliga brister i datainsamlingen och analysen gör att det kommer att få en påverkan på hur forskaren i detta sammanhang har lyckats undersöka det som var tänkt att undersökas. Det kan exempelvis vara ett resultat som är otydligt. Denna studie genomfördes med hjälp av metodlitteratur och med stöd av

handledaren. Detta genomförande bidrar till studiens tillförlitlighet. Om en annan forskare hade genomfört samma studie fast med mer kunskaper och erfarenheter hade det nog inte blivit samma resultat då likheter och skillnader i studien hade varit på olika sätt utifrån de kvalitativa intervjuerna. Det beror mycket på egna erfarenheter hos forskaren och eget synsätt utifrån hur man själv tolkar svaren. Deltagarna i denna studie hade gemensamma åsikter om högläsning i förskolan vilket då medförde att en del likheter och skillnader har tagits upp i resultatet. Respondenterna i studien hade olika utbildningar vilket gjorde att de såg på syftet med högläsning från olika perspektiv. Där förskollärarna hade mer utvecklande svar om högläsningen, där de ofta nämnde att de utgick ifrån läroplanen. Vilket kan bero på att

förskollärarna har mer kunskap om högläsningen. Om varför högläsningen är bra osv. Medan barnskötarna svarade med enkla och färre djupgående svar. Barnskötarna inkluderade inte läroplanen lika ofta som förskollärarna.

Thornberg och Fejes (2019) förklarar generaliserbarhet som att sätt där studiens resultat har ett annat svar om man gjort samma studie fast med andra respondenter. Urvalet i denna studie var förskollärare och barnskötare från olika förskolor i mindre orter i Sverige. Om denna studie hade genomförts i flera orter i Sverige hade det gett flera synvinklar och uppfattningar från förskollärare och barnskötare om högläsningen i förskolan. Olika variationer utifrån denna studies resultat hade förekommit. Thornberg och Fejes tar upp att i en studies resultat så har det stor betydelse hur många respondenter som deltar, vilket påverkar tillförlitligheten.

De nämner även att andra urval i studien kan påverka resultatet i studien eftersom de har andra uppfattningar om ämnet som undersöks. För att få fler uppfattningar om ett ämne så gäller det att få med fler respondenter. Om man exempelvis använder sig av enkäter så kan man nu ut till fler förskollärare vilket ger fler uppfattningar och tankar om i detta fall, högläsningen i förskolan. I denna undersökning var det aktuellt att genomföra det med kvalitativa intervjuer.

4.6 Etiska överväganden

När denna undersökning genomfördes har tillgodosågs etiska ställningstaganden. Detta främst utifrån Vetenskapsrådet (2017) om etik, GDPR samt annan forskningsetik. Eftersom en kvalitativ intervju skulle genomföras med förskollärare var det viktigt att en

samtyckesblankett (se bilaga 1) skickades ut och skrevs på så att de fick information om att en studie skulle genomföras med rätt att avbryta när som helst. Information om anonymitet togs hänsyn till också. Det var information om att intervjupersonernas namn, namnet på den förskolan samt kommun inte skulle anges. Ett informationsbrev skickades även med samtidigt dr det fanns information om studiens syfte, att denna studie var frivillig samt att de kan

avbryta sin medverkan när som helst (se bilaga 2). Ett mail skickades till cheferna på de aktuella förskolorna med information om en kommande undersökning där förskollärare skulle intervjuas. Vid intervjutillfällena så tillgodosågs individens identitet. Varken video eller ljudinspelning användes vid intervjutillfällena. Just för att i större utsträckning öka individens anonymitet. Några citat användes utan någon koppling till intervjupersonen. Vetenskapsrådet klargör att innan man ska starta en studie så ska man delge information samt att man ska få ett skriftligt samtycke för att informanterna ska kunna delta.

5 Resultat

Resultatet kommer att presenteras utifrån forskningsfrågorna. Några citat som antecknades under intervjun kommer även att inkluderas. I denna studie deltog 4 förskollärare samt 2 barnskötare. Förskolepersonalens namn är påhittade.

5.1 Hur beskriver förskollärare litteraturens plats och roll i förskolan?

På frågan om hur de jobbade med högläsning i förskolan var det varierade svar. En del förskollärare beskrev att de utgick från barnens intresse medan andra förklarade att de använde sig av olika teman som de sedan utifrån det valde lämplig barnlitteratur. Utifrån intervjuerna lyftes det fram att samtliga förskollärare ansåg att litteraturen var ett bidrag till barnens språkutveckling. Barnskötaren Rut förklarade:

-När barnen får koppla olika begrepp med bilder så får de en förståelse för ordets betydelse och ett ökat ordförråd. Jag tycker även att högläsningen i sig är viktig för barn med annat modersmål. Högläsningen är en bra utgångspunkt om det är något man vill diskutera med barn om. Kommunikationen är viktig vid högläsning, då man får samtala om boken. Vid planerade högläsningstillfällen brukar jag alltid läsa igenom den valda boken först. Sedan förbereder jag frågor om bokens innehåll. Detta utvecklas oftast till ökat berättande hos barnen.

Litteraturens viktigaste roll var att bidra till att barnen kunde relatera till den. Men som samtidigt skulle fånga barnens intresse. Litteraturen skulle stödja barnen med att samtala och diskutera om den. Men även att den kunde skapa lärtillfällen till högläsningsaktiviteterna med sina kompisar. Förskollärarna uttryckte att högläsningen var ett sätt att skapa gemensamma stunder och närkontakt. Förskolläraren Ella förklarade:

-Högläsning förknippas oftast med att ha vila på förskolan. Vilket är synd, för att syftet med högläsningen är ju att barnen ska vara aktiva lyssnare

Förskolläraren tolkade det som att barnen inte var aktiva lyssnare när de hade vilostund på förskolan. Men detta berodde också på i vilken ålder barnen var i, samt om det var böcker som fångade deras intressen. Förskollärarna var eniga om att barnlitteraturen var något som lästes varje dag. Det fanns en skillnad utifrån intervjuerna, dessa var att 4 förskolepersonal sa

att högläsningen på förskolan oftast var spontan, vilket var på barnens initiativ. Den resterande förskolepersonalen konstaterade att de planerade högläsningen varje dag i verksamheten. Intervjuerna visade att förskollärarna läste alla slags böcker på förskolan.

Böcker med och utan text, faktaböcker samt temaböcker som exempelvis kompisböckerna.

Förskolläraren Maria formulerade att de hade planerade högläsningar en tid men att de i nutid inte har det längre, vilket var på grund av andra prioriteringar i förskolan. De resterande förskollärarna uttryckte att de dagligen hade planerade högläsningstillfällen. Förskolläraren Britta sa:

-Just nu är vi aktiva med att ha en pedagogisk planering om kompisböckerna. Vi läser dem flera gånger dagligen. Vi planerar högläsningen 3ggr/vecka och resterande dagar är spontana. Kompisböckerna utgår ju ifrån läroplanen och barnkonventionen. Med tanke på kompisböckerna är syftet att göra barnen medvetna om sina egna handlingar men även om hur man är mot en kompis.

Det blir då tydligt att tillgången till litteraturen inte har någon speciell påverkan på hur den används av förskollärare och barnskötare i förskolan. Även om de har olika utbildningar så betyder det inte att högläsningen inkluderas mer eller används på ett specifikt sätt med barnen. Utifrån intervjuerna kunde jag kunde ta del av att högläsningen användes dagligen men att böckerna varierade utifrån den dagliga planeringen. Det visade även att valet av barnlitteratur var viktig. Förskollärarna berättade att böckerna skulle ta hänsyn till barnens egna livserfarenheter. Den skulle vara anpassad efter språk men även ses ur barnens perspektiv. Förskollärarna Anna och Maria uttryckte:

-Jag personligen tycker att det är viktigt att skapa en miljö där alla barn får möjligheten till att utveckla sina språkliga förmågor som inkluderar fantasi och deras berättarförmågor. På avdelningen försöker vi att variera arbetssättet angående barnlitteraturen. Det är viktigt att skapa en lugn och utvecklande miljö som stimulerar barnens språk. Vi är noga med att ha en miljö där barnen på eget initiativ kan ta böcker som de exempelvis kan sitta och bläddra. Men oftast kommer de fram till oss lärare och vill att vi ska läsa för dem. Men jag tycker även att högläsningen bidrar till att relationen mellan barnen och läraren byggs upp.

-Jag tycker att högläsningen är viktig i förskolan. I alla dess former. Man kan använda sig av projektor där bokens bilder visas på väggen. Vi bruka använda oss av projektorn för då kan

fler barn delta samtidigt. Ju fler barn som deltar ju fler diskussioner kan det leda till. Alla högläsningsaktiviteter ska lyfta barnen. Viktigt att barnens lärande och kunskaper står i centrum. Där de får utmanas i sitt språk men även genom hörförståelse, olika begrepp och svåra ord. Man kan även se att ju äldre barnen är desto mer hänger de med i berättelserna och kan diskutera. Både med andra barn och vuxna. De kan relatera på ett annat sätt eftersom de har lite mer erfarenheter än de yngre barnen. Det är då det gäller att anpassa litteratur till barnens ålder och behov.

Utifrån intervjusvaren visade det sig att förskolepersonalen ansåg att barnlitteraturens roll i förskolan var att den skulle fungera som ett pedagogiskt verktyg för förskollärare där de kan använda litteraturen som en undervisning. Men även att barnlitteraturen ansågs som en social aktivitet. Vidare kan man se att förskollärarnas åsikter om högläsning är på ett likvärdigt sätt men att de uttryckte det på olika sätt. Högläsningen var något som var ett roligt och intressant arbetssätt för att lära sig nya saker. Intervjuerna visade att planeringen till högläsningen var något som lyftes fram. Förskollärarna var tydliga med att barnen skulle stå i centrum vid läsaktiviteterna.

5.2 Hur resonerar verksamma förskollärare om syftet med högläsning i verksamheten?

Under intervjuerna framkom det att högläsningen var viktig för att främja barnens

språkutveckling. De ansåg att högläsningen stimulerade barnens fantasi, gav gemensamma upplevelser att samtala om idéer till fortsatt lek. En förskollärare menade att högläsningen bidrog till att barnen lyssnade och tog till sig nya ord där de får ett sammanhang av hur man kan använda sitt språk. Exempelvis hur ord och meningar kan låta med olika språkrytm och uttal. Förskolläraren Malin konstaterade:

-Barnen får bland annat ökat ordförråd, koncentration, öka sin empati för andra människor och djur samt intresse för bokstäver. Ofta kan du ha högläsning i alla teman, verksamheter och situationer.

De var eniga om att läroplanen var grunden till allt de gör på förskolan, men att barnens intresse och gruppens behov styrde aktiviteterna. De var medvetna om barnens behov och kunde utefter det välja barnlitteratur. Där de sedan kunde ha effektiva diskussioner med barnen. Det blir då tydligt att högläsningen har en stor påverkan på barnens språkliga

utveckling. Det var viktigt att uppfölja högläsningen. Även om de uppföljde högläsningen eller inte så inkluderades läroplanen genom deras planering. En förskollärare nämnde att de läste mycket om kompisböckerna, vilket utgår ifrån läroplanen. Att förskolepersonalen på de aktuella förskolorna har högläsning i förskolan har de gemensamt, men deras utbildning skiljer dem åt. Samt några tankar om vad utbildningen gav dem kunskapsmässigt. Två förskollärare förklarar:

-Vi har gått en kurs om språkutveckling. Det är ett bra verktyg för att främja språkutvecklingen hos barn på förskolan.

-Att introducera barnen till högläsning i tidig ålder bidrar till att de får grundläggande kunskaper inför skolstarten.

Utifrån intervjuerna blir det tydligt att förskolepersonalen är eniga om syftet med

högläsningen och att planeringen samt uppföljning av högläsningen inte inkluderades på samma vis. En skillnad man kan se utifrån intervjuerna var att en av förskollärarna

konstaterade att de inte hade en tanke om att ha uppföljning efter ett högläsningstillfälle med barnen på förskolan. Det konstaterades efter intervjun att det väckte idéer om uppföljning. Det blir tydligt att utifrån högläsning utgå från barnens ålder och tidigare erfarenheter och

upplevelser. Förskolläraren Britta förklarade:

-När jag läser en bok för ett antal barn exempelvis, då är jag noga med att låta barnen vara med och diskutera, där jag som läsare även kan ställa frågor om bokens handling. Men vi har även märkt att barnen har ett mycket bra minne när det kommer till högläsningen. Om vi exempelvis har läst en bok om Pippi Långstrump flera gånger för barnen och vi sedan läser den igen och vi hoppar över ett stycke i boken så får vi höra det direkt från barnen. De märker att det är något som inte stämmer. På det viset vet vi att de har lyssnat aktivt och har snappat upp bokens innehåll och kan med egna ord sedan berätta om stycket som vi inte berättade.

Det blir då tydligt att förskolepersonalen ansåg att högläsningen bidrog till ett ökat berättande hos barnen, där barnen får använda sina tidigare språkliga erfarenheter för att sedan kunna utveckla det. All förskolepersonal beskrev högläsningen som en rolig och lärorik aktivitet som kan utvecklas och utmanas på olika sätt. En förskollärare nämnde att de kunde ta med

barnlitteraturen ut i skogen eller på skolgården för att variera arbetssättet, där barnen kan få uppleva högläsningen i olika miljöer beroende på bokens innehåll.

Detta kan på ett tydligt sätt kopplas till läroplanen för förskolan där det nämns att förskolan ska ge varje barn förutsättningar att utveckla sin förmåga att kunna reflektera över andras uppfattningar, nyfikenhet samt lust till att lära sig olika saker (Skolverket, 2018).

5.3 Sammanfattning av resultat

Man kan kort sammanfatta studiens resultat med att förskollärare och barnskötare har stor koll på syftet med högläsning samt vilken roll och plats litteraturen har i förskolan. Den dagliga högläsningen äger rum efter både barnens och förskolepersonalens initiativ. Barnlitteraturen varierar utefter barnens ålder och behov. Förskolepersonalen läser olika slags litteratur för barnen, så som böcker med och utan text, med bilder och kompisböcker för att ha så stor variation som möjligt. All förskolepersonal som blev intervjuade anser att högläsningen är ett bidrag till att barnen ska kunna nå de språkliga läroplansmålen. Förskolepersonalen är tydliga med att högläsningen inte bara lästes för att få en mysig stund tillsammans eller för att lugna gruppen, utan de har ett syfte med läsningen så att barnen ska utvecklas för att kunna

kommunicera och uttrycka sig självständigt. Både förskollärarna och barnskötarna anser att högläsningen är att bra verktyg till en utvecklande och stimulerande högläsningsaktivitet. En skillnad utifrån intervjuerna visar att högläsningen inte uppföljs av en förskollärare, vilket resulterar i att de resterande intervjupersonerna nämner att de både planerar, genomför och uppföljer högläsningen. Men även att 4 av 6 förskolepersonal konstaterade att högläsningen oftast är spontan samt att de resterande nämnde att högläsningen är en planerad aktivitet som skedde dagligen i verksamheten.

6 Diskussion

Detta kapitel kommer att innehålla diskussioner av resultatet samt metoden.

6.1 Resultatdiskussion

I denna resultatdiskussion kommer det att finnas en diskussion av resultatet som har framkommit i denna forskning. Det kommer att ske utifrån forskningsfrågorna och tidigare forskning som har beskrivits under punkten litteratur och tidigare forskning. Resultatet i denna studie förväntades inte att vara på detta sätt. Då de flesta av förskolepersonalen i intervjuerna hade många planerade högläsningstillfällen i förskolan. På grund av tidigare erfarenheter som vikarie och VFU i förskolor upplevdes högläsningen som en spontan aktivitet där barnen ofta valde barnlitteratur. Högläsningen var inget som planerades eller uppföljdes av förskollärarna.

Den första forskningsfrågan var hur förskollärare beskriver litteraturens plats och roll i förskolan. Denna forskningsfråga var som mål att kunna besvara förskollärares egna tankar och uppfattningar om högläsning i förskolan. Vilket visade på att de ansåg att barnlitteraturen var ett bidrag till barnens språkutveckling. Där barnlitteraturen spelade stor roll för att barnen ska kunna relatera till den på ett annat sätt. Man kan ta del av i studien att de flesta

förskollärare planerade för högläsning i förskolan där barnlitteraturen valdes av dem själva för att tillvarata barnens egna behov. Förskollärarna uttryckte även att barnlitteratur var ett bra material för undervisning i förskolan där högläsningen får en större plats. I en studie som utfördes av Alatalo och Westlund (2019) ville de undersöka förskollärares uppfattningar om högläsning som ett sätt att stödja barns tidiga läskunnighet och språkutveckling. De kom fram till att förskollärare beskriver högläsningen som ett mer besvärligt ämne i förskolan. Där förskollärare inte hade några intressen för högläsningen. Detta säger emot det denna studies resultat visar. Här beskriver förskollärare att barnlitteraturen är lättillgänglig för barnen. Att högläsningen är rolig och lätt att utföra. Men även att högläsningen är lärorik för barnen som kommer i kontakt med den. Förskollärarna beskriver att både de själva och barnen kommer i kontakt med högläsningen dagligen på förskolan, både planerade och oplanerade.

Damber (2014) undersökte hur högläsningen genomfördes i förskolan. Resultatet i den studien kan kopplas på ett bra sätt till denna studies resultat. Där man utifrån intervjuerna kan ta del av att högläsningen genomfördes på ett planerat och spontant sätt. Barnlitteraturen

fanns tillgänglig så att barnen själva kunde ta eget initiativ till högläsningen. Förskollärarna berättade att högläsningen arbetades på ett sätt där barnen kände sig inkluderade. Där de fick diskutera och samtala om sina tankar och funderingar om den aktuella barnlitteraturen.

Man kan dra en slutsats om att förskollärarna gillar att arbeta med högläsningen för att undersöka och utvecklas tillsammans med barnen. Brodin och Renblad (2018) menar att högläsningen bland annat bidrog till ökat ordförråd, kommunikation och hörförståelse hos barn. Vilket även kan kopplas till denna studie där förskollärarna också ansåg att

högläsningen bidrog till en ökad språkutveckling hos barn. Författarna menar att högläsningen bidrog till nyfikenhet och engagemang hos barnen. Vilket här kan kopplas vidare till den undersökning som Kam Tse m.fl. (2017) gjort. Där de ville undersöka effekten av att

föräldrarna hade mer högläsning för barnen hemma. Vilket resulterade i att ju tidigare de läste för sina barn ju fortare och bättre blev deras språkutveckling. Detta resultat är likvärdig med denna studies resultat. Där man utifrån intervjuerna kan ta del av att förskollärarna ansåg att högläsningen borde integreras mer hemma där föräldrarna läser för sina barn.

Den andra forskningsfrågan i denna studie var hur förskollärare resonerar om syftet med högläsningen i förskolan. Här kunde man utifrån resultatet se att förskollärare i intervjun var medvetna om vilka syften de ville uppnå med högläsningen, där de inkluderade högläsningen i undervisningen med barnen på förskolan. Golloher (2020) kom fram till i sin undersökning att förskollärare ansåg att högläsning i förskolan skulle främja barnens språkutveckling. De utvecklade sitt ordförråd, läsförståelse och hörförståelse. Detta resultat överensstämmer med denna studie där förskollärare tog upp varför de hade läsaktiviteter med barnen. Den

övergripande anledningen var barns språkliga utveckling. Intervjuerna visade på att arbetet med högläsning i förskolan påverkar förskollärares olika tankar om sättet de väljer att arbeta på.

Kruse m.fl (2020) fann i sin studie att högläsningen var en bidragande faktor till att barnen ökade sin känsla för empati. Detta framkom även i denna studie där förskollärarna ansåg att högläsningen var ett arbetssätt som ökade barnens empati för andra människor och djur. Om man utgår ifrån syftet så kan man se att högläsningen är ett bidrag till barnens språkutveckling där förskollärarna får använda sig av sina kunskaper och erfarenheter för att läroplansmålen ska nås.

Vidare kom Norling (2013) i sin studie fram till att förskollärare använde sig av stöttande kommunikation och lek i samband med högläsning för att främja barnens språkutveckling.

Denna studie visar ett liknande resultat där förskollärare förklarar att högläsningen är en daglig aktivitet som bidrar till läroplansmålen nås. Man kan då avsluta detta med att

högläsning i förskolan är ett arbetssätt som används dagligen där barnen får möjligheter till att utvecklas och utmanas i sitt språk. Både barn och förskollärare anser att högläsning är ett roligt och intressant ämne som främjar barnens språkutveckling. Detta kan kopplas vidare till en undersökning som Schwarz m.fl. (2015) gjort. De kom fram till att en barnbok ska

innehålla ord och meningar som utmanar barnen utifrån deras ålder och behov. Förskollärarna i denna studie förklarar detta på ett liknande sätt. De menar att de använder barnlitteratur som utmanar barnen på det sättet att ord, bilder och meningar ska anpassas efter barnens tidigare erfarenheter och behov.

Avslutningsvis kan man se att förskollärarna i intervjun använder detta arbetssätt tillsammans med barnen där det skapas diskussioner och samtal om bokens innehåll. Vilket kan kopplas tydligt till det sociokulturella perspektivet. Viket är ett socialt perspektiv där barn lär sig av sociala sammanhang. Högläsning är då en tydlig social aktivitet där barnen kan ställa frågor, diskutera om bokens innehåll. Både barn och vuxna ansåg att högläsningen var rolig och intressant vilket leder till att högläsningen blir lärorik för barnen. Högläsningen kan organiseras på olika sätt men att den oavsett bidrar till att barnen på förskolan ökar sin språkutveckling.

6.2 Metoddiskussion

Utifrån denna studies syfte och frågeställningar så valdes den fenomenografiska

metodansatsen. Denna metod ansågs vara relevant för att den skulle kunna svara på syftet och frågeställningarna, eftersom syftet var att undersöka förskollärares och barnskötares syn och uppfattningar om högläsning i förskolan. Semistrukturerade intervjuer var något som

användes i denna studie. Denna datainsamlingsmetod valdes för att den ansågs vara relevant för att förskollärarna lättare ska kunna svara på frågorna som utgår ifrån deras egna tankar och uppfattningar om den aktuella studien. Intervjuerna genomfördes både fysiskt och digitalt. Orsaken till de digitala intervjuerna var situationen med pandemin. Intervjusvaren analyserades sedan utifrån Dahlgren och Johansson (2019) sjustegsanalys.

En begränsning utifrån denna aktuella studie var att få tag på antalet förskollärare som skulle vilja ställa upp på en intervju, vilket tog en stor mängd energi och tid. Svårigheten berodde i stort sett på pandemin där det blir hög sjukfrånvaro vilket ledde till att det var svårt att få tag på förskollärare. Denna typ av svårighet nämner även Christoffersen och Johannesson (2019) kan ske när man ska nå ut till informanterna. Syftet med denna studie var att undersöka förskollärares uppfattningar om högläsningen i förskolan, men eftersom det var en begränsad tid och svårt att nå fram till antalet förskollärare inkluderades även några barnskötare.

Eftersom barnskötare var inkluderade i min forskning så tror jag att det påverkade resultatet av mina svar. En anledning till det kan vara att förskollärarna har studerat på ett universitet där det ingår både pedagogiska och teoretiska delar, vilket en barnskötare inte läser under sin utbildning. Förskollärarna kan då ha en högre kompetens angående pedagogik som leder till att de ger mer djupgående svar på intervjuerna.

6.3 Slutsatser

Utifrån denna studies resultat så kan man ta del av att förskollärarna var aktiva med

högläsningen i förskolan. Att högläsningen är en rolig och lärorik aktivitet som bidrar till att barnen uppfyller läroplansmålen. Förskollärarna ansåg att högläsningen bidrog till barnens språkutveckling, där det skapas nyfikenhet och intresse. Men några förskollärare ansåg att högläsningen borde prioriteras och dokumenteras mer i den dagliga verksamheten. Något som skulle kunna möjliggöra detta är att planera in högläsningen varje dag där barnen själva efteråt kan få dokumentera. Vilket inkluderar barnen ännu mer i planeringen samt ger

högläsningen mer plats i verksamheten. Många av förskollärarna förklarade att högläsningen mest skedde spontant, men genom att använda sig av detta sätt så kommer högläsningen att planeras in oftare i verksamheten. Att erbjuda barnen barnlitteratur som är lättillgänglig ökar också för fortsatt högläsning. Man kan använda barnlitteraturen i exempelvis skogen där förskollärarna läser en bok om skogen. Detta möjliggör att högläsningen få er plats i både planering och dokumentation. Ett möjligt bidrag till det förskolepedagogiska området utifrån denna studie kan vara att förskollärarna får nya idéer om hur högläsningen kan användas där den inkluderas på ett mer aktivt sätt i verksamheten.

6.4 Vidare forskning

Om man utgår från denna studie som handlar om högläsning i förskolan så skulle man kunna forska vidare och undersöka vårdnadshavares syn på syftet med högläsning i förskolan. Det

hade varit intressant att se vilka olika slags barnböcker de hade ansett varit språkfrämjande.

Men även om vårdnadshavarna kommer att prioritera högläsningen hemma med barnen.

Eftersom barnen i denna undersökning har visat stort intresse för högläsningen i förskolan så hade det varit tänkvärt att inkludera deras vårdnadshavare i studien. Det hade varit intressant att se om man fått samma resultat om man som forskare hade utgått ifrån vårdnadshavares perspektiv om högläsningen i förskolan. Denna studie bör undersökas då det inte finns så många studier där vårdnadshavarnas perspektiv är utgångspunkten och där deras åsikter och tankar inkluderas.

Referenser

Alatalo. T. & Westlund. B. (2019). Preschool teachers perceptions about read-alouds as a means to support childrens early literacy and language development. Journal of early childhood literacy, 21(3), 413-435. https://doi.org/10.1177%2F1468798419852136 Brinkkjear. U. & Höyen. M. (2020). Vetenskapsteori för lärarstudenter. (uppl. 2).

Studentlitteratur.

Brodin. J. & Renblad. K. (2018). Improvement of preschool childrens speech and language skills. Early child development and care, 190(14), 2205-2213. https://doi-

org.proxy.lib.ltu.se/10.1080/03004430.2018.1564917

Dahlgren, L.O., & Johansson. K. (2019). Fenomenografi. I Fejes, A. & Thornberg, R. (red).

Handbok i kvalitativ analys. (uppl. 3, ss. 179–192). Liber.

Damber. U. (2014). Read-alouds in preschool- A matter of discipline? Journal of early childhood literacy, 15(2), 256-280. DOI: 10.1177/1468798414522823

Damber.U., Nilsson. J. & Ohlsson. C. (2013). Litteraturläsning i förskolan. Studentlitteratur Golloher. A. (2020). Adapted shared reading: A study of its effectiveness in inclusive

preschool classrooms. The journal of special education apprenticeship, 9(2), 1-17.

Hämtad från https://scholarworks.lib.csusb.edu/josea/vol9/iss2/4

Hansson. L., Leden. L. & Thulin. S. (2020). Book talks as an approach to nature of science teaching in early childhood education. International journal of science education, 42(12), 2095-2111. https://doi.org/10.1080/09500693.2020.1812011

Jakobsson. A. (2012). Sociokulturella perspektiv på lärande och utveckling. Lärande som begreppsmässig precisering och koordinering. Pedagogisk forskning i Sverige, 17(3-4) 152-170. Hämtad från http://www.diva-

portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2%3A1399743&dswid=-7639

Kam Tse. S., Zhu. Y., Yan Hui. S. & Wai. Ng. H. (2017). The effects of home reading activities during preschool and Grade 4 on children´s reading performance in Chinese and English in Honh Kong. Australian journal of education, 61(1), 5-23. DOI:

10.1177/0004944116689093

Kruse. E., Faller. I., Read. K. (2020). Can reading personalized storybooks to children increase their prosocial behavior? Early childhood education journal, 49, 273-282.

https://doi.org/10.1007/s10643-020-01069-x

Norling. M. (2013). Preschool staffs view of emergent literacy approaches in Swedish preschools. Earl child development and care, 184(4), 571-588. https://doi- org.proxy.lib.ltu.se/10.1080/03004430.2013.800511

Schwarz. A-M., Van Kleeck. A., Beaton. D., Horne. E., MacKenzie. H. & Abdi. H. (2015). A read-aloud storybook selection system for prereaders at the preschool language level: A pilot study. Journal of speech, language and hearing research, 58, 1273-1291.DOI:

10.1044/2015_JSLHR-L-15-0056

Skolverket. (2018). Läroplan för förskolan: Lpfö 18. Skolverket.

Trost. J. (2010). Kvalitativa intervjuer. (4 uppl.) Studentlitteratur.

Vetenskapsrådet. (2017) God forskningssed.

https://www.vr.se/download/18.2412c5311624176023d25b05/1555332112063/God- forskningssed_VR_2017.pdf