1. Inledning
Befolkningsstrukturen i ett land, län eller kommun är resultatet av en rad olika faktorer så som nativitet, dödlighet, och geografisk rörlighet på flera nivåer. Befolkningens storlek och dess sammansättning är också grunden för utveckling i ett land eller region. Samhällsplaneringen påverkas och styrs i många avseenden av förändringar i befolkningens storlek och sammansättning. Planering för bostadsbyggande, infrastruktur, och samhällsservice rent generellt behöver göras utifrån hur befolkningen ser ut och utefter vilka strukturer som kan förväntas i framtiden. Information av den typen är viktig inte minst för beslutsfattare i länen och kommunerna (Västra Götalandsregionen, 2010).
Attraktionskraft och regional tillväxt är två andra viktiga aspekter för ett land eller region i en allt mer globaliserad värld. Båda faktorerna påverkar och påverkas av geografisk rörlighet. Attraktionskraften påverkar hur många individer som vill flytta till en region, eller från en region, och den regionala tillväxten påverkar indirekt attraktionen för regionen i fråga. Bruttoströmmarna över vilka personer som flyttar in respektive ut ur en region har en stor betydelse, då det bland annat sker en omförflyttning mellan arbets- och utbildningskompetenser. Men geografisk rörlighet är långt ifrån enbart ett fenomen relaterat till arbetsmarknaden, varpå lokaliseringen inte alltid tar hänsyn till arbetsplatser eller karriärmöjligheter (SOU 2007:35).
Mellan år 2000-2010 ökade invånarantalet i Sveriges tätorter med cirka 500 000 personer, samtidigt som landsbygden/glesbygden minskade med runt 18 000 personer. Men SCB (2015) menar att dagens urbanisering inte, som tidigare, sker på bekostnad av landsbygden, utan istället är det framförallt nativiteten, inrikes flyttning, och invandringen som gör att Sverige och Sveriges tätorter växer.
Trenden i befolkningsutvecklingen i Gävleborgs län har varit positiv sett till de senaste åtta åren (dock en tillfällig nedgång år 2011) och befolkningsprognosen (se Samhällsmedicin, 2015a) visar på en relativt kraftig uppgång mellan år 2015-2050. Samtidigt blir befolkningen i Gävleborgs län allt äldre och ålderssammansättningen förändr.as År 2015 var knappt en fjärdedel av befolkningen 65 år eller äldre, vilket ska jämföras mot rikets knappa femtedel. Utmaningarna som följer av en åldrande befolkning är bland annat stora pensionsavgångar och ett ökat omsorgsbehov och försörjningsbehov. När försörjningsbehovet ökar blir det också svårare, enligt den demografiska försörjningskvoten, att bibehålla dagens välfärd utan konsekvenser och utmaningar (Global utmaning, 2015).
Gävleborgs län har under en längre period haft ett negativt födelsenetto, men befolkningsutvecklingen har upprätthållits, och nu under några år ökat befolkningsmängden, på grund av ett positivt migrationsnetto från utlandet. Det negativa flyttningsnettot för inrikes flyttningar innebär att det är viktigt att ha en uppfattning om bland annat vilken kompetens det är som lämnar länet och vilken kompetens det är som kommer in. Attraktionskraft och regional tillväxt förutsätter god kompetensförsörjning och konkurrenskraften förutsätter fortsatt tillgång till välutbildad arbetskraft.
Syftet med den här rapporten är att deskriptivt kartlägga in- och utflyttningen till och från Gävleborgs län år 2015; vilka är det som flyttar och finns det några specifika grupper som flyttar mer i relation till andra, exempelvis med hänsyn till ålder, kön, utbildningsnivå, födelseland. Fokus ligger på flyttningen till och från Gävleborgs län gentemot utlandet, flyttningen till och från Gävleborgs län gentemot Sveriges övriga län, samt omflyttningen inom Gävleborgs län och länets kommuner.
Med anledning av rapportens deskriptiva karaktär kommer några teoretiska utgångspunkter om geografisk rörlighet att presenteras och fungera som stöd till vidare analys av flyttströmmar och dess ursprung och påverkan. Teorierna är inte heltäckande men förväntas väcka tankar och idéer hos läsaren varpå vidare läsning är möjlig genom att gå tillbaka till hänvisade referenser.
Rapporten är framtagen av utredare Johan Frisk vid Samhällsmedicin, Centrum för kunskapsstyrning, Region Gävleborg.
Datamaterial och avgränsning
Statistiken som används i denna rapport kommer övervägande från SCB:s Supercrossdatabas, och mer specifikt flyttningsdatabasen. Flyttningsdatabasen innehåller uppgifter om flyttmönster för totalbefolkningen, med koppling till Gävleborgs län genom antingen folkbokföring eller som relationslän, under år 2015. Det finns uppgifter om flyttning över Sveriges gränser, kallat flyttning utrikes. Därtill finns också uppgifter om flyttning över länsgränser och flyttning inom län men över kommungränser. Kopplat till uppgifterna om flyttriktning finns faktorer som exempelvis utbildningsnivå, utbildningsinriktning, ålder, kön, och etnisk bakgrund (det vill säga om personen är inrikes född eller utrikes född). Där det finns ett syfte och en tillräckligt stor population kommer dessa variabler att korsköras mot varandra.
Statistiken har kompletterats genom användning av offentliga Statistikdatabasen vid SCB, och i några fall har statistiken behandlats i ett GIS-program för att skapa en ökad förståelse genom olika visualiseringseffekter.
En begränsning i tillgänglig statistik är att det inte finns tillgång till fler än ett år vilket annars skulle möjliggjort för ett medelvärde över en något längre tidsperiod. Men rapporten blir inte mindre intressant, däremot blir det snarare en beskrivning av hur just år 2015 såg ut. Samtidigt som det skulle kunna ses som en indikation om hur det kommer att se ut de närmaste åren då det sällan sker dramatiska skillnader i flyttmönster från år till år.
De åldersintervall som används är framförallt uppdelat på två olika sätt; femårsklasser (för att ettårsklasser skulle bli för små), samt utifrån hur de teoretiska ingångarna menar att flyttbenägenheten varierar över olika åldrar (0-19 år, 20-29 år, 30-64 år, 65+ år). Den sistnämnda används också på grund av konsekvensen att populationerna ibland blir mindre än vad som är önskvärt om mindre intervall skulle användas.
Utbildningsnivåerna som rapporten redovisar är kategoriserade enligt Svensk utbildningsnomenklatur (SUN): förgymnasial = förgymnasial utbildning kortare än 9 år, samt förgymnasial utbildning 9 år, gymnasial = gymnasial utbildning högst 2-årig, samt gymnasial utbildning 3 år, eftergymnasial = eftergymnasial utbildning kortare än 3 år, eftergymnasial utbildning 3 år eller längre, samt forskarutbildning. Det finns också en kategori för de individer med okänd utbildningsnivå.
Utbildningsinriktningarna kommer också från samma kategorisering, SUN 2000.
Statistiken har, vid ett fåtal tillfällen, blivit uppdelad efter om individen är inrikes född eller utrikes född, eller efter vilken födelseregion individen har. Inrikes född är den individ som är född i Sverige, utrikes född är den individ som är född utanför Sveriges gränser. Födelseregionerna är ofta större geografiska områden som kontinenter, uppdelningen kan vara intressant för att se om det finns något särskilt flyttmönster kopplat till någon specifik region.
Disposition
Kapitel 2 handlar om befolkningen i Gävleborgs län och lägger fram den demografiska grunden för rapporten, där lyfts befolkningsutveckling, befolkningsmängd, utbildningsnivå, utbildningsinriktning, etnisk bakgrund, åldersstruktur, födelselän fram, medan kapitel 3 fokuserar på några av de teoretiska utgångspunkter som finns för geografisk rörlighet. I kapitel 4 presenteras flyttningen utrikes, det vill säga in- och utvandringen till Gävleborgs län, för att sedan gå ner en nivå i kapitel 5 som fokuserar på flyttning över länsgränser. Kapitel 6 presenterar den inomregionala flyttningen, det vill säga mellan kommuner i ett och samma län. Därefter kommer en sammanfattande och avslutande diskussion i kapitel 7.
I figuren ovan redovisas befolkningsutvecklingen uppdelad i födelsenetto, utrikes flyttningsnetto och inrikes flyttningsnetto, samt befolkningstillväxt, i Gävleborgs län mellan år 2000-2015. Under år 2000 var befolkningstillväxten i Gävleborgs län negativ med 1 449 personer. Åren därefter är befolkningen växande men ännu negativ fram till år 2003 (-147 personer). Därefter avtar befolkningstillväxten fram till år 2005 med 435 personer för att totalt minska med 582 personer samma år. Under kommande tio år börjar befolkningen att växa och befolkningsutvecklingen blir positiv år 2008 och förblir positiv (med undantag för år 2011) fram till år 2015 då befolkningen totalt ökade med 1 804 personer.
Under hela tidsperioden, 15 år, är födelsenettot (det vill säga antalet födda i förhållande till antalet döda) negativt – antalet döda överstiger antalet födda i tidsperioden. Under första halvan av tidsperioden var födelsenettot mer negativt än under senare halvan då antalet födda barn började att öka samtidigt som antalet döda var relativt stabilt under samma period.
Inrikes flyttningsnettot (antalet inflyttare till länet från övriga Sverige relativt antalet utflyttare från länet till övriga Sverige) var under hela tidsperioden negativ, med variationer mellan cirka 100 personer och 1 000 personer.
Det som i början av tidsperioden höll tillbaka den negativa befolkningstillväxten och som i den senare delen av tidsperioden gav Gävleborgs län en positiv befolkningstillväxt var flyttningsnettot utrikes (det vill säga invandring relativt utvandring). Invandringen, och utvandringen, har vuxit under större delen av 2000-talet, både i Gävleborgs län och i riket som helhet. Framförallt mellan år 2013 och år 2015 har invandringen varit högre än tidigare år, vilket kan ses som en reaktion på främst krig och konflikter i vår omvärld*.
I Samhällsmedicins (2015a) rapport Befolkningsprognos 2015 – För Gävleborgs län och länets kommuner redovisas en befolkningsprognos för år 2015-2050. Rapporten bygger på en befolkningsprognos framtagen av SCB (med första prognosår 2015). Prognosen för Gävleborgs län är att befolkningen kommer, fram till år 2020, öka med 12 156 personer till 292 147 invånare. Därefter, fram till år 2030, kommer länet att öka till 304 225 invånare, för att vid år 2050 vara totalt 312 479 invånare.
Befolkningsutvecklingen är som starkast de närmaste tio åren, och ökningen fortsätter, men mattas av därefter. Enligt prognosen kommer länet att passera 300 000 invånare år 2026.
*För att få en bakgrund till den utrikes migration vi kan observera under tidsperioden finns en kortare genomgång i Samhällsmedicins (2015b) rapport Med utländsk bakgrund – ur ett arbetsmarknads- och sysselsättningsperspektiv.
Befolkningsmängden i Gävleborgs län år 2015 var totalt 281 815 personer, varav 141 534 män och 140 281 kvinnor. Ovan redovisas dels två tabeller om befolkningsantal i länets tio kommuner, och dels två kartor över länet som illustrerar var befolkningen bor.
I den vänstra tabellen (gröna) ovan redovisas antalet män per kommun i Gävleborgs län år 2015. Bollnäs kommun hade 13 337 män, Gävle kommun 49 073 män, Hofors kommun 4 863 män, Hudiksvalls kommun 18 446 män, Ljusdals kommun 9 623 män, Nordanstigs kommun 4 925 män, Ockelbo kommun 3 003 män, Ovanåkers kommun 5 875 män, Sandvikens kommun 19 380 män, och Söderhamns kommun 13 009 män.
I den högra tabellen (blåa) ovan redovisas antalet kvinnor per kommun i Gävleborgs län år 2015. Bollnäs kommun hade 13 257 kvinnor, Gävle kommun 49 804 kvinnor, Hofors kommun 4 572 kvinnor, Hudiksvalls kommun 18 529 kvinnor, Ljusdals kommun 9 404 kvinnor, Nordanstigs kommun 4 565 kvinnor, Ockelbo kommun 2 846 kvinnor, Ovanåkers kommun 5 594 kvinnor, Sandvikens kommun 18 934 kvinnor, och Söderhamns kommun 12 776 kvinnor.
Gävle kommun hade totalt flest invånare år 2015, och endast Gävle kommun och Hudiksvalls kommun hade fler kvinnor i befolkningen jämfört med män. Den vänstra kartan ovan illustrerar var i länet och kommunerna som männen i befolkningen bor, genom hur många män som bor per kvadratkilometer.
Tydligt är koncentrationen till Gävle stad och övriga större orter i Gävleborgs län såsom Sandviken, Hudiksvall, Bollnäs och Söderhamn. Den högra kartan ovan illustrerar var i länet och kommunerna som kvinnorna i befolkningen bor, genom hur många kvinnor som bor per kvadratkilometer. Det är samma tydliga bild bland kvinnorna som för männen.
Befolkningsutvecklingen i Gävleborgs län som helhet mellan år 2000-2015 presenterades på föregående sida, men utvecklingen har sett olika ut i olika delar av länet. Tabellen och kartan ovan redovisar befolkningsutvecklingen i länets kommuner under samma tidsperiod, år 2000-2015. Skalan går från blått, negativ befolkningstillväxt, till grönt, positiv befolkningstillväxt.
Det var endast Gävle kommun (9 procent) och Sandvikens kommun (3,4 procent) som har haft en positiv befolkningstillväxt under de senaste 15 åren, och då har Gävle kommun haft en tydligt högre tillväxt. Resterande åtta kommuner i länet har alla haft en negativ befolkningstillväxt inom ett intervall av -0,5 procent (Bollnäs kommun) till -11,2 procent (Hofors kommun).
De relativt befolkningsrika kommunerna i länet har haft en positiv, eller mindre negativ, befolkningstillväxt jämfört med de mindre kommunerna. Men för tidsperioden år 2010-2015 såg befolkningstillväxten annorlunda ut, då hade flertalet kommuner en positiv tillväxt med främsta orsak i en ökad utrikes invandring.
I Samhällsmedicins (2015a) rapport prognostiseras totalt åtta av länets kommuner att få en positiv befolkningstillväxt fram till år 2030, endast Hofors kommun och Ockelbo kommun förväntas få en negativ befolkningstillväxt till samma år. Framförallt Sandvikens kommun och Gävle kommun förväntas få den största ökningen, i absoluta tal, fram till år 2050.
Gävleborgs län hade år 2015 281 815 invånare. I figuren till vänster ovan illustreras befolkningspyramiden för Gävleborgs län som andel personer inom varje åldersgrupp fördelat på femårsklasser och kön. Andelen äldre ökar i Gävleborgs län, år 2015 var knappt en fjärdedel av befolkningen i länet 65 år eller äldre. Gävleborgs län hade en större andel äldre än i riket där motsvarande andel är ungefär en femtedel.
I Gävleborgs län var andelen äldre kvinnor (65 år och äldre) högre än andelen yngre kvinnor (0-19 år) . Andelen äldre kvinnor var 25 procent och andelen yngre kvinnor var 21 procent. För männen i länet var det en jämnare fördelning mellan äldre (65 år och äldre) och yngre (0-19 år) andelen var 22 procent för båda grupperna. Könsfördelningen i Gävleborgs län var relativt jämn, även om antalet män översteg antalet kvinnor.
En regions (eller kommuns) demografiska försörjningskvot är inte direkt kopplade till ekonomisk tillväxt, men är ändå mått som är viktiga att titta på för att se vilka förutsättningar som finns för tillväxt. Den demografiska försörjningskvoten beräknas som summan av antal personer 0-19 år och antal personer 65 år och äldre dividerat med antal personer 20-64 år (arbetsförålder).
I den högra figuren ovan redovisas den demografiska försörjningskvoten för kommunerna i Gävleborgs län, med referens till snittet i Gävleborgs län. Snittet i Gävleborgs län var 81,6 personer per 100 personer i arbetsförålder år 2015, ett snitt som hålls tillbaka av Gävle kommun som hade relativt låga försörjningskvoten 74,1 personer. Högst försörjningskvot hade Ovanåkers kommun: 90,3 personer.
I tabellen till vänster i texten redovisas antalet personer inom respektive femårsklass i Gävleborgs län år 2015. Uppgifterna i tabellen kan ses som ett komplement till den vänstra figuren ovan då figuren inte erbjuder uppgifter om antal inom varje åldersgrupp.
Däremot är andel ofta önskvärt vid jämförelser mellan kommuner eller mellan län.
Åldersgrupp Män Kvinnor
0-4 år 7 600 7 315
5-9 år 7 885 7 551
10-14 år 7 899 7 327
15-19 år 7 984 7 218
20-24 år 9 309 8 461
25-29 år 8 991 8 206
30-34 år 7 605 7 025
35-39 år 7 332 7 131
40-44 år 8 899 8 695
45-49 år 9 595 9 191
50-54 år 9 651 9 256
55-59 år 8 962 8 815
60-64 år 9 073 8 956
65-69 år 10 034 10 033
70-74 år 8 707 8 787
75-79 år 5 438 6 176
80-84 år 3 641 4 812
85-89 år 2 117 3 319
90-94 år 674 1 565
95-99 år 131 394
Figuren ovan redovisar utbildningsnivån i befolkningen (20-64 år) i Gävleborgs län år 2015 uppdelat efter kön. I Gävleborgs län hade 17 procent av männen (20-64 år) en förgymnasial utbildning. Andelen män med en gymnasial utbildning var 58 procent, och andelen med en eftergymnasial utbildning var 24 procent. Bland kvinnorna (20-64 år) i Gävleborgs län hade 13 procent en förgymnasial utbildning.
Andelen kvinnor med en gymnasial utbildning var 49 procent, och andelen kvinnor med en eftergymnasial utbildning var 37 procent.
Kvinnorna hade generellt en högre andel med eftergymnasial utbildning, samtidigt som männen hade en högre andel med gymnasial utbildning, vilket skulle kunna förklaras av att fler kvinnor fortsätter studera efter gymnasiet och därmed får en högre avslutad utbildning jämfört med män (och därmed färre med en gymnasial utbildning). I relation till riket har Gävleborgs län generellt en lägre utbildningsnivå, framförallt när det gäller andelen, både män och kvinnor, med en eftergymnasial utbildning. Däremot är andelen med en gymnasial utbildning något högre jämfört med riket.
Svensk utbildningsnomenklatur (SUN) är en standard för klassificering av enskilda utbildningar, samtidigt som den utgör ett system för aggregering av utbildningar till större grupper. SUN används i såväl centrala register för officiell statistik, exempelvis i SCB:s register över befolkningens utbildning, som vid specialundersökningar. Standarden används även av företag och organisationer för registrering av personalens utbildning personaladministrativa informationssystem. Den allmänna utbildningen omfattar utbildningar som ger kunskaper i svenska och matematik samtidigt som de ger kunskaper inom andra ämnesområden såsom främmande språk, historia, religion, samhällskunskap och naturvetenskap.
Samtliga utbildningar på grundskolenivå räknas hit. Breda, teoretiskt/studieförberedande gymnasieutbildningar inkluderas också.
I den vänstra tabellen (gröna) ovan redovisas andelen män inom varje utbildningsinriktning (SUN 2000).
Den vanligaste utbildningsinriktningen bland män (20-64 år) i Gävleborgs län var inom teknik och tillverkning, cirka 43 procent. Därefter var allmän utbildning den näst vanligaste, cirka 23 procent. I den högra tabellen (blåa) ovan redovisas andelen kvinnor inom varje utbildningsinriktning (SUN 2000). Den vanligaste utbildningsinriktningen bland kvinnor (20-64 år) i Gävleborgs län var inom hälso- och sjukvård samt social omsorg, cirka 26 procent. Därefter var allmän utbildning den näst vanligaste, cirka 21 procent. Kvinnor i Gävleborgs län hade generellt en något jämnare fördelning jämfört med män som istället hade två större inriktningar (teknik och tillverkning, och allmän utbildning).
Utbildningsinriktningarna speglar också näringslivsstrukturen i Gävleborgs län där män framförallt arbetar inom tillverkningsindustrin och kvinnor inom offentlig sektor.
Definitionen på inrikes född är en person som är född i Sverige, medan en utrikes född person är född utanför Sveriges gränser. Den vänstra figuren ovan redovisar antalet och andelen inrikes födda och utrikes födda personer i Gävleborgs län år 2015. År 2015 var 248 255 personer (88,1 procent) av Gävleborgs läns totala befolkning (281 815 personer) inrikes födda, och därmed 33 560 personer (11,9 procent) utrikes födda. 124 884 män var inrikes födda (88,2 procent) och 16 650 män var utrikes födda (11,8 procent), medan 123 371 kvinnor var inrikes födda (87,9 procent) och 16 910 kvinnor utrikes födda (12,1 procent). I riket var 4 102 939 män inrikes födda (83,2 procent) och 828 027 män utrikes födda (16,8 procent), motsvarande för kvinnor var 4 071 814 inrikes födda (82,8 procent) och 848 237 utrikes födda (17,2 procent).
Tabellen till vänster i texten redovisar andelen inrikes födda respektive utrikes födda inom varje kommun i Gävleborgs län år 2015. Högst andel inrikes födda hade Ovanåkers kommun med 92,2 procent. Högst andel utrikes födda hade Sandvikens kommun med 15 procent.
Den högra figuren ovan redovisar andelen inrikes födda och utrikes födda per åldersgrupp (femårsklasser) i Gävleborgs län år 2015. Den tidigare redovisade åldersstrukturen (kapitel 2.4.) innehöll både inrikes födda och utrikes födda, men den största majoriteten av personerna var inrikes födda vilket gör att den gröna kurvan ovan följer befolkningspyramidens mönster. Det fanns en relativt jämn andel personer i åldrarna 0-40 år, sedan ökade andelen personer i åldrarna 40 år till framförallt 70 år. Den största andelen personer fanns inom gruppen 65-69 år, vilket ses som en liten topp i figuren. För utrikes födda såg kurvan relativt olik ut då andelen utrikes födda personer generellt sett var yngre jämfört med inrikes födda personer. Högst andel utrikes födda personer hittades inom åldersgrupperna 25-29 år och 30-34 år, drygt 9 procent. Andelen utrikes födda personer minskade framförallt efter 40-44 år.
Kommun Inrikes födda Utrikes födda
Bollnäs 89,6% 10,4%
Gävle 86,2% 13,8%
Hofors 86,5% 13,5%
Hudiksvall 91,8% 8,2%
Ljusdal 90,2% 9,8%
Nordanstig 91,6% 8,4%
Ockelbo 88,2% 11,8%
Ovanåker 92,2% 7,8%
Sandviken 85,0% 15,0%
Söderhamn 88,9% 11,1%
Enligt rapporten Stockholmsmigranterna kring millennieskiftet av Stockholms läns landsting (2007) bor ungefär två tredjedelar av befolkningen kvar i det län där de är födda. Samtidigt flyttar en person i genomsnitt tio gånger i sitt liv, dock handlar majoriteten av flyttningarna om korta sträckor medan en minoritet bär av över längre sträckor och över länsgränser. Andelen män som var födda i Gävleborgs län och boende i Gävleborgs län var 67,9 procent och andelen kvinnor 65,8 procent, vilket då faller relativt väl in i bilden av att ungefär två tredjedelar bor i sitt födelselän.
I figuren ovan redovisas födelselän bland inrikes födda män och kvinnor boende i Gävleborgs län år 2015, exklusive Gävleborgs län. Högst andel inrikes födda män och kvinnor boende i Gävleborgs län men inte födda i Gävleborgs län var födda i Stockholms län, cirka 24 procent vardera. Därefter följde Uppsala län med cirka 13 procent för båda könen, samt Västernorrlands län med 10 procent för män och 11 procent för kvinnor. Totalt hade 28 672 inrikes födda män boendes i Gävleborgs län ett annat födelselän, medan motsvarande siffror för kvinnor var 30 939 kvinnor.
Det finns en rad olika teorier som beskriver vilka faktorer eller förhållanden det är som påverkar flyttbenägenheten hos individen. I det här kapitlet följer en kortare genomgång av teorier för geografisk rörlighet, uppdelade efter makroteorier och mikroteorier. De flesta av teorierna utstakades och användes i SOU 2007:35 Flyttning och pendling i Sverige, bilaga 3 i Långtidsutredningen 2008. Västra Götalandsregionen (2010) och Region Skåne (2015) har, i rapporter om flyttning och pendling, använt samma och liknande, teorier för att förklara geografisk rörlighet. I denna rapport kommer teorierna som lyfts fram i SOU 2007:35 att användas, men med komplettering från andra källor, samt några teoretiska tillägg.
Teorier som anses vara på makronivå beskriver flöden och flyttmönster och fokuserar, snarare än på individspecifika faktorer, på individens omgivning och lyfter gärna in exogena faktorer (det vill säga faktorer som är extern givna) som exempelvis konjunktur på arbetsmarknad eller händelser i vår omgivning. Inom makroteorierna ligger fokus främst i arbetsmarknaden, internationellt och regionalt, och flyttningar som en del av jämvikten. Nedan följer en kort genomgång av nyttomaximeringsteori, neoklassisk teori, keynesiansk teori, push- and pullteori, samt teorier om attraktionskraft.
Nyttomaximeringsteori
När det gäller ekonomisk nyttomaximeringsteori erbjuds ett väldigt generellt perspektiv på individers flyttningar. Enkelt innebär teorin att en individ kommer att bosätta sig där individens nytta maximeras (SOU 2007:35). Nyttan är i detta fall subjektiv och de preferenser som en individ väljer kan skilja sig från andra individers preferenser. I den generella nyttomaximeringsteorin antas att individer är rationella vilket ger upphov till vissa speciella mönster i val och preferenser (Gravelle och Rees, 2004).
Preferenserna kan handla både om materiella faktorer och immateriella faktorer, som kan vara prissatta på en marknad eller sakna ett pris (och endast ha ett subjektivt pris). Faktorer som arbetsmarknadsförhållanden, samhällsservice, sociala nätverk, bostadspriser, utbud av fritid och kultur, blir delar i individens lokaliseringsbeslut. Därtill förväntas individ att maximera nyttan inte bara för stunden utan även för framtiden, exempelvis genom att fundera över för- och nackdelar med att bo under en längre tid i en och samma bostadsregion. I teorin kommer för- och nackdelar som förväntas inträffa först längre in i framtiden att anta ett lägre värde då de diskonteras jämfört med för- och nackdelar som förväntas inträffa i nuläget eller inom en snar framtid (SOU 2007:35).
Neoklassisk teori
Den neoklassiska teoribildningen inom nationalekonomin, där antagandet om bland annat fullständig konkurrens är centralt, var en av de teorier som tidigt försökte förklara migration och framförallt
arbetskraftsmigration. Internationell migration, samt dess inre motsvarighet, orsakas av geografiska skillnader i tillgång och efterfrågan på arbetskraft. Länder/regioner med ett överskott på arbetskraft relativt kapital kommer karaktäriseras av låga löner, samtidigt som länder/regioner med ett underskott på arbetskraft relativt kapital kommer karaktäriseras av höga löner. Skillnaderna ger upphov till migration från länder/regioner med låga löner till länder/regioner med höga löner. Konsekvensen blir att en balans skapas på marknaden där löner och kapital är i jämvikt och där löneskillnader endast utgörs av kostnaden för flytten (det vill säga rent ekonomiska och psykiska) (Massey et al., 1993). Borjas (1989) har också utgångspunkten i att flyttning sker på grund av löneskillnader, eftersom individen kommer vilja maximera sin lön och därför fatta sitt lokaliseringsbeslut efter det.
Det som kan tilläggas är andra aspekter som exempelvis bostadsköer, bostadspriser, eller andra exogent givna faktorer. Länder/regioner med en stor nettoinflyttning skulle, renodlat med antaganden ovan, erfara en press nedåt på lönerna, stigande bostadspriser och även möjliga negativa trängseleffekter.
Samtidigt som en stor nettoutflyttning skulle ge upphov till motsatsen. Individens lokaliseringsbeslut påverkas av alla andra individers lokaliseringsbeslut eftersom det i sin tur påverkar både befolkningsstorlek och arbetskraftsutbud (SOU 2007:53). Den neoklassiska modellen i kombination med teorin om stela löner (exempelvis genom en stark fackföreningsrörelse som implicit ger upphov till kollektivavtal på arbetsmarknaden) skulle istället ge upphov till olika arbetslöshetsnivåer, vilket då skulle driva lokaliseringsbeslutet (Region Skåne, 2015).
Keynesiansk teori
Den keynesianska teorin har ett liknande utgångsläge som den neoklassiska teorin, men istället för att lokaliseringsbeslut och migrationsflöden påverkas av utbud och efterfrågan rent generellt menar den keynesianska teorin att utbudet och efterfrågan påverkas av konjunkturella faktorer. Konjunkturella skillnader mellan länder/regioner när det gäller, framförallt, arbetslöshetsnivåer, påverkar migrationen.
Generellt gäller att högkonjunktur ökar nyanställningarna (positiv nettoflyttningen), medan lågkonjunktur minskar inflyttning och ökar utflyttning. Konjunkturerna i ett land kan skilja sig åt mellan regioner, vilket då ger upphov till inrikes flyttningar från en region till en annan där möjligheten till arbete är högre (Västra Götalandsregionen, 2010).
Push- and pullteori
Push- and pullteorin fokuserar på positiva respektive negativa aspekter med ett speciellt geografiskt område. En pushfaktor kan exempelvis vara hög arbetslöshet, dåliga levnadsförhållanden, eller diskriminering av någon form. En pullfaktor kan istället vara låg arbetslöshet, möjlighet till bättre levnadsförhållanden, eller högre inkomst. För flyttningar inom ett land, mellan regioner, kan faktorer som bra barnomsorg eller generell samhällsservice vara relevant. Pushfaktorerna trycker individen från ett geografiskt område medan pullfaktorerna drar individer till ett geografiskt område. Både push- och pullfaktorer kan vara subjektiva; exempelvis kommer en välutbyggd barnomsorg inte ha lika stor betydelse för en individ utan några barn, eller arbetslöshetens betydelse för en redan sysselsatt individ (Lee, 1966; Olsson och Vilhelmsson, 1997; Morawska 2007).
Attraktionskraft
De teorier som presenterats tidigare har i princip arbetsmarknaden som central vid analys av individens lokaliseringsbeslut. I SOU 2007:53 redovisas en genomgång av en rad olika studier, baserade på individdata, som sammantaget snarare pekar på vikten av attraktiva boendemiljöer som huvudskäl för migration istället för arbetsrelaterade skäl. Dessutom verkar sociala förhållanden och byte av miljöer fått ökad betydelse. Florida (2003) lyfter fram vikten av att arbeta upp ett bra person- och affärsklimat i en region för att attrahera den kreativa klassen att flytta in och som sedan kan generera jobb och regional tillväxt. Viktigast för regioner är att satsa på faktorer som höjer människor livskvalitet och därmed attraktionen för regionen. Befolkningstäta och befolkningsstora regioner har större möjligheter att satsa på faktorer som ger större attraktionskraft, vilket kan leda till en självuppfyllande profetia när individer söker sig till dessa regioner.
Tillskillnad från makroteorier är mikroteorier intresserad av varför den enskilda individen eller hushållet flyttar. Mikroteorierna söker komplexitet i förklaringen till lokaliseringsbeslut, makroteorierna ses som övergripande för att fånga stora flyttmönster.
Humankapitalteori
Humankapitalet hos en individ innebär exempelvis utbildning, arbetslivserfarenhet, färdigheter, samt alla andra kompetenser, det vill säga faktorer på utbudssida. Därtill finns andra egenskaper och erfarenheter som kan räknas in som humankapital, exempelvis egenskaper som har betydelse för individens produktivitet på arbetsmarknaden. Beslutet att flytta till ett annat land eller annan region kan anses vara en investering i humankapital direkt eller indirekt genom exempelvis eventuella barn (Becker, 1957; Mincer, 1974). Förenklat tangerar humankapitalteorin nyttomaximeringsteorin eftersom individen förväntas bosätta sig i en region där nuvärdet av skillnaden mellan intäkter och kostnader maximeras. Det leder till att individen kommer söka sig till en region med höga löner, låga bostadspriser och där sannolikheten för arbete är stor. I diskonteringen av framtida värden av humankapitalet har individens ålder betydelse vilket således betyder att yngre individer skulle vara mer flyttbenägna (SCB, 1988; SOU 2007:53).
Livscykelteori
Livscykelteorin syftar till att förklara individens geografiska rörelse genom att undersöka individens livsförlopp. Beroende på bland annat händelser som övergång mellan studier och arbete, barnafödande, giftermål, barnens skolgång och pension, får ålder en central betydelse för flyttbenägenheten. Det finns stora likheter med både nyttomaximeringsteorin och humankapitalteorin eftersom ålder är en indikation på livsförlopp som då ger olika utfall i individens investerings- och lokaliseringsbeslut (Kulu och Milewski, 2007; SOU 2007:53). Andersson (2000) pekar på att det är individer i den yngre vuxenfasen samt den familjebildande gruppen som är mest flyttbenägen, och att flyttbenägenheten därefter sjunker med åldern.
Hushållsmodellen
Hushållsmodellen och den bakomliggande teorin menar att individens lokaliseringsbeslut ser annorlunda ut om individen är samboende eller gift. Individernas val kan också vara en maximering av hushållet totala utbyte vid val av olika lokaliseringar. I beslut kan det förekomma att, i alla fall en av individerna, måste kompromissa från sitt eget optimala beslut. Om en individ går med på att flytta till en ort trots att orten inte är optimal ur individens synvinkel kallas denna för en tied mover, och bor individen kvar på en ort trots att det inte är optimalt kallas denna för en tied stayer (Mincer, 1978).
Det finns också en maktdimension att ta hänsyn till, som hushållsmodellen inte riktigt anammar, där exempelvis en av parternas karriär gynnas och den andres missgynnas (indirekt av ett suboptimalt beslut), eller att den ena av parterna får en hög inkomstutvecklingen men inte den andre. Det påverkar i slutändan både maktposition och förhandlingsstyrkan vid framtida lokaliseringsbeslut (SOU 2007:53).
Sökteori
Sökteorin utgår från att både arbetssökandet och företag har ofullständig information. Den ofullständiga informationen om arbetssökandet och vakanser gör att sökprocessen blir kostsam. För individen handlar det om utebliven inkomst eller fritid, och för företag utebliven produktion. Den geografiska rörligheten kommer in då den arbetssökande matchas med ett arbete i andra regioner än bostadsregionen, kallad kontrakterad migration. Det finns också tillfällen då en flytt sker innan den arbetssökande har matchats med ett arbete, kallat spekulativ migration (SOU 2007:53).
Ovan redovisas en tabell över faktorer som påverkar den geografiska rörligheten (SOU 2003:37).
Sammanställningen är gjord utifrån undersökningar där delar av befolkningen (19-64 år) deltog.
Faktorer som aktualiseras är ålder, utbildning, sociala nätverk, vistelsetid i Sverige, livssituation, bostadsregion, geografisk bakgrund och tradition, samt yrke, vilka potentiellt kan antingen öka eller minska flyttbenägenheten. Nedan följer en kort genomgång av fyra av faktorerna ovan.
Ålder
Tidigare i teorikapitlet har ålder redan lyfts fram (bland annat inom humankapitalteorin och livscykelteorin) som en av de tydligaste markörerna för vilka individer det är som flyttar.
Migrationsbenägenheten, flyttbenägenheten, är som störts bland yngre individer, framförallt inom åldrarna 18-24 år och 25-34 år (Andersson, 2000; Svensson, 2006). Motsatt gäller att äldre personer är mindre flyttbenägna. Orsaken är att individens liv ofta befinner sig i en förändrande fas – utbildning, arbetssökande, familjebildning, och så vidare.
Utbildning
I de teoretiska modellerna ses högutbildade som mer flyttbenägna jämfört med lågutbildade, bland annat inom humankapitalteorin antas nyttan potentiellt bli högre då en högutbildad individ flyttar. I en empirisk studie av Fischer et al. (2000) menar man att en högre utbildning minskar sannolikheten att stanna på en ort, och samtidigt att lågutbildade har lägre förväntad avkastning vid en flytt. Svensson (2006) observerar att en av de största anledningarna till att yngre individer flyttar i större utsträckning beror på ett ökat antal studerande, både vid start och avslut av studier.
Sociala nätverk
En individ som är samboende eller gift är mindre flyttbenägen än en individ som lever i ett ensamhushåll (Fischer et al. 2000). Precis som individens efterfråga på kultur och fritid kan det sociala nätverket, personligt bunden till en viss geografi, ha betydelse vid lokaliseringsbeslut (SOU 2007:53).
Andersson (2000) menar att sociala nätverk är till viss del beroende av geografi men är framförallt ett resultat av individens livshistoria i varje given tidpunkt.
Etnisk bakgrund
En av anledningarna till varför utrikes födda är mer flyggbenägna relativt inrikes födda är att ålderssammansättningen ser olika ut – utrikes födda har större andel individer i de så kallade flyttintensiva åldersgrupperna 18-24 år och 25-34 år (se kapitel 2). Därtill har SCB (2008) tagit fram att en individ som fått asyl flyttar i genomsnitt en gång under det första året, vilket ska jämföras med personer som inte invandrat till Sverige som flyttar i genomsnitt 0,1 gånger per år.
I det här kapitlet redovisas flyttning utrikes med fokus på aspekter som ålder och födelseregion för de personer som in- eller utvandrade från Gävleborgs län år 2015. Därtill görs en kort redovisning av migrationsnettot för länets samtliga kommuner år 2015. Faktorer som exempelvis utbildning är svårare att fokusera på i detta kapitel då dessa inte är fullt jämförbara mellan in- och utvandrare samt att det finns en större osäkerhet i detta material eftersom det inte går att analysera invandrarnas situation innan de flyttade till Sverige eller utvandrarnas situation efter att de flyttat från Sverige.
Flyttning utrikes definieras som då en person flyttar över Sveriges gränser, till eller från, även kallat in- och utvandring. Migrationsnettot är summan av invandringen med avdrag för utvandring; ett negativt migrationsnetto betyder således lägre invandring relativt utvandring.
Figuren ovan redovisar in- och utvandring till och från Gävleborgs län mellan år 2000-2015, samt migrationsnetto för respektive år. Migrationsnettot har under hela tidsperioden varit positivt i Gävleborgs län, det vill säga invandringen har varit högre (större i antal) jämfört med utvandringen.
Utvandringen har pendlat mellan 483 personer till 1077 personer, samtidigt som invandringen har ökat från år 2000 till år 2015, 919 personer till 3 704 personer. Tidigare i kapitel 2 konstaterades att den befolkningstillväxt som finns och funnits i Gävleborgs län framförallt kan härledas till ett positivt migrationsnetto, vilket figuren ovan bekräftar. År 2000 var migrationsnettot 299 personer. Tio år senare var migrationsnettot 1 428 personer, för att ytterligare fem år senare ligga på 2 686 personer.
I tabellen till vänster om texten redovisas Gävleborgs läns andel av rikets totala in- och utvandring mellan år 2000-2015.
Andelen av invandringen har från år 2000 (1,6 procent) vuxit med cirka 1,2 procentenheter till 2,8 procent år 2015. Andelen av utvandringen har generellt legat stilla och det var ingen skillnad mellan år 2000 och år 2015, däremot fanns en topp år 2011 då andelen var 2,1 procent och en lägstanivå år 2006, år 2012, samt år 2014, då andelen var 1,3 procent.
År Invandring Utvandring
2000 1,6% 1,8%
2001 1,6% 1,6%
2002 1,7% 1,5%
2003 2,2% 1,4%
2004 2,0% 1,8%
2005 2,0% 1,7%
2006 1,9% 1,3%
2007 1,9% 1,4%
2008 2,3% 1,6%
2009 2,5% 1,7%
2010 2,3% 1,6%
2011 2,0% 2,1%
2012 2,2% 1,3%
2013 2,5% 1,5%
2014 2,6% 1,3%
2015 2,8% 1,8%
I den vänstra figuren ovan redovisas migrationsnettot i Gävleborgs län mellan år 2000-2015 nedbrutet per kön. Antalet män och kvinnor har varit relativt jämnt fördelat mellan år 2000 till år 2012, med något fler kvinnor per år. Men år 2013 och framåt har antalet män ökat mer än kvinnor och år 2015 var migrationsnettot för män 1 557 personer samtidigt som migrationsnettot för kvinnor var 1 129 personer. En förklaring, av många, till det högra migrationsnettot som observeras i slutet av tidsperioden (från år 2012 och framåt) är den flyktingsituation som uppstod i och med konflikten i framförallt Syrien, samt på grund av krig och konflikter på andra håll i världen.
I figuren till höger redovisas åldersstrukturen inom in- och utvandringen till och från Gävleborgs län år 2015. Hur stor andel av alla personer som invandrade, utvandrade samt befolkningen som helhet i Gävleborgs län fanns inom respektive femårsklass. De personer som utvandrade från Gävleborgs län år 2015 var generellt yngre jämfört med de personer som invandrade samma år. Samtidigt var de personer som invandrade till Gävleborgs län år 2015 generellt yngre jämfört med åldersstrukturen i hela länets befolkning. Andelen personer av de som utvandrade var högst inom framförallt åldersgrupperna 20-24 år, 25-29 år, samt 30-34 år. Detsamma gäller för de personer som invandrade, men där var andelarna lägre inom dessa åldersgrupper och spridningen var något jämnare. Åldersstrukturen över de som invandrade liknar den som utrikes födda i Gävleborgs län hade totalt under år 2015 (se kapitel 2.6.).
De personer som in- och utvandrar till och från Gävleborgs län hade olika födelseregioner. Figuren ovanför redovisar personernas födelseregioners andel av den totala in- och utvandringen till och från Gävleborgs län år 2015. Observera att figuren visar var personen är född och inte varifrån eller vartill personen in- eller utvandrat. För invandringen var det framförallt födelseregionen Asien som stod för den högsta andelen, 51 procent. Till Asien räknas bland annat regioner som Mellanöstern och Sydostasien. Födelseregion Afrika hade en dryg fjärdedel (28 procent) av den totala invandringen till länet. personer som var födda i Sverige stod för cirka 8 procent av den totala invandringen. Syrien var det land som flest invandrande personer hade som födelseland år 2015.
För utvandringen var det födelseregionen Asien som även stod för den högsta andelen, 42 procent.
Inom födelseregion Asien var det personer med Kina som födelseland som utvandrade i störst utsträckning år 2015. Därefter var det födelseregion Sverige med en andel av 30 procent personer som utvandrade. Personer med Sverige som födelseland hade det högsta antalet utvandrare av alla födelseländer.
Migrationsnettot, det vill säga differensen mellan in- och utvandringen, skiljer sig mellan kommunerna i länet. Alla kommuner i Gävleborgs län hade ett positivt migrationsnetto år 2015. På kartan ovan illustreras migrationsnettot från 0 (vitt) till 500 eller mer (grönt).
Högst migrationsnetto hade Sandvikens kommun (561 personer), Söderhamns kommun (513 personer), och Bollnäs kommun (439 personer). Lägst migrationsnetto hade Ockelbo kommun (40 personer), Hofors kommun (59 personer), och Nordanstigs kommun (78 personer).
Högst invandring i absoluta tal hade Gävle kommun med 912 personer. Därefter följde Sandvikens kommun (567 personer) och Söderhamns kommun (678 personer). Gävle kommun hade också en relativt stor utvandring med 597 personer, något som varken Sandvikens kommun (117 personer) eller Söderhamns kommun hade (55 personer). Lägst andel utvandring hade Ovanåkers kommun med 11 personer.
Det här kapitlet tittar närmare på flyttning över länsgränser, det vill säga flyttningar inrikes. Först och främst redovisas en överblick över in- och utflyttningen till Gävleborgs län över tid, samt till eller från vilka län strömmarna kommer från. Därefter bryts flyttningen över länsgränser ner och fokus läggs på faktorer såsom ålder, utbildningsnivå och utbildningsinriktning. Avslutningsvis redovisas flyttnettot för respektive kommun i Gävleborgs län, samt några av faktorerna som beskrivs ovan appliceras på kommunerna. Slutligen redovisas en sammanställning om inrikes flyttningar för kommunerna i länet.
Flyttning över länsgränser definieras som en flyttning inom Sverige och som medför en förändrad folkbokföringsadress i ett annat län än tidigare. En inrikes flyttning är både en inrikes utflyttning och en inrikes inflyttning. Exempelvis, om en person flyttar från Falun till Gävle räknas det som en inrikes utflyttning från Falun och en inrikes inflyttning till Gävle.
I den vänstra figuren ovan redovisas antalet inrikes inflyttningar till Gävleborgs län mellan år 2000-2015, uppdelad efter kön. Inrikes inflyttningen har varit relativt jämn mellan könen genom åren, fram till och med år 2011 hade kvinnor ett något högre antal inflyttade till Gävleborgs län, men åren mellan 2012- 2015 hade männen ett högre antal. Totalt var inrikes inflyttningarna till Gävleborgs län 7 041 personer, varav 3 686 män och 3 355 kvinnor.
I den högra figuren ovan redovisas antalet inrikes utflyttningar från Gävleborgs län mellan år 2000- 2015, uppdelad efter kön. Inrikes utflyttningen har varit relativt jämn mellan könen genom åren, fram till och med år 2012 hade kvinnor ett något högre antal utflyttade från Gävleborgs län, men åren mellan 2013-2015 hade männen ett högre antal. Totalt var inrikes utflyttningarna till Gävleborgs län 7 491 personer, varav 3 894 män och 3 597 kvinnor.
Flyttnettot har under alla år mellan 2000-2015, totalt och för båda könen, varit negativt för Gävleborgs län, det vill säga fler personer har flyttat ut från länet än personer som flyttat till länet (från övriga Sverige). Det lägsta flyttnettot observeras år 2009 då 1 010 fler personer flyttade ut jämfört med in. Det är svårt att se ett mönster i flyttströmmarna då varje år varierar jämfört med föregående år (även om flyttnettot under denna period aldrig varit positivt).
Flyttnettot definieras som differensen mellan inflyttare till ett län jämfört med utflyttare från samma län. Total inrikes inflyttning till Gävleborgs län år 2000-2015 var 99 566 personer, varav 49 484 män och 50 082 kvinnor. Total inrikes utflyttning från Gävleborgs län år 2000-2015 var 108 453 personer, 53 875 män och 54 578 kvinnor.
I figuren ovan redovisas flyttnettot för antalet inflyttare respektive utflyttare till och från Gävleborgs län mellan år 2000-2015 gentemot Sveriges samtliga övriga län. Tydligt är att Gävleborgs län har haft ett negativt flyttnetto mot framförallt de tre storstadsregionerna: Stockholms län (-2 905 personer), Västra Götalands län (-2 453 personer) och Skåne län (-1 332 personer). Det är kanske inte så förvånande då redovisningen är i absoluta tal och Stockholms län, Västra Götalands län och Skåne län tillsammans år 2015 hade cirka 52,6 procent av Sveriges totala befolkningsantal. Flyttnettot gentemot Uppsala län var -896 personer. Gävleborgs läns flyttnetto gentemot övriga grannlän var -601 personer till Västmanlands län, 190 personer från Dalarnas län, 328 personer från Västernorrlands län, och 596 personer från Jämtlands län.
Flyttnettot gentemot det tilltänkta Svealands län, det vill säga Gävleborgs län, Dalarnas län, Uppsala län, Västmanlands län, Örebro län, och Södermanlands län, var -2 127 personer mellan år 2000-2015. Det senaste året, år 2015, var flyttnettot -358 personer.
I tabellen till vänster redovisas antalet in- utflyttningar till och från Gävleborgs län samt flyttnetto gentemot respektive län i Sverige, för år 2015. På nästkommande sida (kapitel 5.3.) redovisas aggregerade andelar av antalet in- och utflyttare för år 2015.
År 2015 Inflyttning Utflyttning Flyttnetto
Stockholms län 1 729 1 861 -132
Uppsala län 1 116 1 213 -97
Södermanlands län 168 267 -99
Östergötlands län 216 257 -41
Jönköpings län 72 120 -48
Kronobergs län 71 44 27
Kalmar län 136 99 37
Gotlands län 50 61 -11
Blekinge län 64 60 4
Skåne län 284 328 -44
Hallands län 70 89 -19
Västra Götalands län 429 513 -84
Värmlands län 120 128 -8
Örebro län 201 254 -53
Västmanlands län 216 299 -83
Dalarnas län 623 649 -26
Västernorrlands län 621 550 71
Jämtlands län 309 272 37
Västerbottens län 273 278 -5
Norrbottens län 273 149 124
Totalt 7 041 7 491 -450
Ett rimligt antagande är att en orts eller regions attraktionskraft avtar med avståndet, vilket betyder att de flesta flyttare kommer från närområdet. För Gävleborgs län stämmer det antagandet relativt väl då andelen inflyttare från Stockholms län (24,6 procent) och grannlänen (Dalarnas län, Jämtlands län, Västernorrlands län, och Uppsala län) (37,9 procent) stod för lite mindre än två tredjedelar (62,5 procent) av det totala inflyttandet år 2015. Resterande län stod för 37,5 procent, där Västra Götalands län stod för cirka 6,1 procentenheter ensamt.
När det gäller utflyttning ses samma mönster som för inflyttningen, Stockholms län (24,8 procent) och grannlänen (35,8 procent) stod för totalt 60,6 procent av de utflyttande personerna. De resterande länen stod för 39,4 procent, återigen hade Västra Götaland den största delen av andelen utflyttare med 6,8 procentenheter.
I den vänstra figuren ovan redovisas inrikes flyttningar till Gävleborgs län samt utflyttningar från Gävleborgs län bland män år 2015. Antalet flyttningar var, som även antagits i teorikapitlet (kapitel 3), som störst bland de yngre vuxna i åldrarna 20-24 år, och 25-29 år. Den högsta noteringen för inrikes inflyttning av män till Gävleborgs län var 859 personer inom åldersgrupp 20-24 år. Samtidigt var inrikes utflyttningen av män från Gävleborgs län högre inom åldrarna 20-24 år (970 personer) och 25-29 år (783 personer). I det högre åldrarna var inrikes flyttning inte lika vanligt och in- och utflyttningen följdes åt relativt väl. I de lägre åldrarna var både in- och utflyttningen mellan 100-200 personer per åldersgrupp.
I den högra figuren ovan redovisas inrikes flyttningar till Gävleborgs län samt utflyttningar från Gävleborgs län bland kvinnor år 2015. Antalet flyttningar var som störst bland de yngre vuxna i åldrarna 20-24 år, och 25-29 år. Den högsta noteringen för inrikes inflyttning av kvinnor till Gävleborgs län var 850 personer inom åldersgrupp 20-24 år. Samtidigt var inrikes utflyttningen av kvinnor från Gävleborgs län högre inom åldrarna 20-24 år (1 049 personer) och 25-29 år (671 personer). I det högre åldrarna var inrikes flyttning inte lika vanligt och in- och utflyttningen följdes åt relativt väl. I de lägre åldrarna var både in- och utflyttningen mellan 100-200 personer per åldersgrupp.
Flyttnettot för länet som helhet var negativt (vilket kapitel 5.1. redan redovisat). Här går det att se inom vilka åldersgrupper som det fanns ett negativt flyttnetto respektive positivt flyttnetto i Gävleborgs län år 2015. I båda figurerna ovan redovisas flyttnettot som den orangea ytan, vilken i båda figurerna är som störst (negativ) inom åldersgrupperna 20-24 år och 25-29 år. För både män och kvinnor går det att observera ett positivt flyttnetto inom åldrarna 60-64 år, 65-69 år, och 70-74 år, men det positiva flyttnettot går inte att jämföra med det negativa flyttnettot i lägre åldrarna som är större i absoluta tal.
Kvinnor hade ett större negativt flyttnetto totalt sett framförallt på grund av fler utflyttare och färre inflyttare inom åldrarna unga vuxna (20-29 år). Män hade däremot ett större antal in- och utflyttare totalt sett, men med en relativt jämnare fördelning.
Det var framförallt unga vuxna (det vill säga åldrar runt 20-29 år samt 30-34 år) som stod för inrikes in- och utflyttningen till och från Gävleborgs län år 2015. Ovan redovisas in- och utflyttningen till och från Gävleborgs län per åldersgrupp och relationslän för år 2015. Relationslän är det län som personen flyttar från eller till.
I den vänstra figuren ovan redovisas inflyttningen från respektive relationslän uppdelat i åldersgrupperna 0-19 år, 20-29 år, 30-64 år samt 65+ år. Den vanligaste åldersgruppen att flytta till Gävleborgs län var 20-29 år för samtliga relationslän förutom Stockholms län, där var gruppen 30-64 år något större. Det var också Stockholms län som hade en av de jämnaste fördelningarna. Från gruppen övriga län stod åldersgruppen 20-29 år för nästan hälften av alla inflyttningar till Gävleborgs län år 2015 (drygt 49 procent).
I den högra figuren ovan redovisas utflyttningen till respektive relationslän uppdelat i åldersgrupperna 0-19 år, 20-29 år, 30-64 år samt 65+ år. Den vanligaste åldersgruppen att flytta från Gävleborgs län var 20-29 år för samtliga relationslän, med exempelvis 49 procent till Uppsala län vilket skulle kunna ha sin förklaring i att unga vuxna flyttar dit för att studera. Till Dalarnas län stod gruppen 65+ år för 7 procent av alla utflyttningar från Gävleborgs län år 2015 (drygt 7 procent).
Tillgång till arbetskraft och kompetens som matchar företagens och arbetsmarknadens behov är en viktig förutsättning för en regions tillväxt och konkurrens- och attraktionskraft. I kapitel 2.5. redovisades befolkningen i Gävleborgs läns generella utbildningsnivå samt vilka utbildningsinriktningar som var vanligast år 2015.
I den vänstra figuren ovan redovisas inrikes flyttning till och från Gävleborgs län bland män (20-64 år) efter utbildningsnivå, år 2015. Generellt, i absoluta tal, flyttade det både in och ut flest män med en gymnasial utbildning. Minst till antalet var flyttningen bland män med en förgymnasial utbildning.
Flyttnettot var positivt bland män med förgymnasial utbildning (64 personer), men negativt för män med gymnasial utbildning (-106 personer) och eftergymnasial utbildning (-158 personer).
I den högra figuren ovan redovisas inrikes flyttning till och från Gävleborgs län bland kvinnor (20-64 år) efter utbildningsnivå, år 2015. Generellt, i absoluta tal, flyttade det både in och ut flest kvinnor med en eftergymnasial utbildning. Minst till antalet var flyttningen bland kvinnor med en förgymnasial utbildning. Flyttnettot var positivt bland kvinnor med förgymnasial utbildning (32 personer), men negativt för kvinnor med gymnasial utbildning (-142 personer) och eftergymnasial utbildning (-100 personer).
I tabellerna till vänster (grön för män och blå för kvinnor) redovisas andelen in- och utflyttare inom respektive utbildningsnivå samt den totala andelen inom respektive utbildningsnivå i befolkningen i länet. Män med förgymnasial utbildning flyttade in och ut ungefär i lika stor utsträckning som andelen i befolkningen (något högre bland inflyttare). Bland män med gymnasial utbildning var andelen för både in- och utflytt lägre jämfört med andelen i befolkningen. För eftergymnasial utbildning var situationen den motsatta. För kvinnor var situationen densamma som för män.
Applicerat på de teoretiska utgångspunkterna (kapitel 3) skulle den högre flyttningen bland män och kvinnor med eftergymnasial utbildning jämfört med förgymnasial utbildning och gymnasial utbildning, i relation till befolkningen som helhet, kunna ha sin förklaring i att vinsten (nyttan) i att flytta
Män In-
flyttning Ut- flyttning
Totalt 20-64 år För-
gymnasial 21% 17% 17%
Gymnasial 43% 43% 58%
Efter-
gymnasial 35% 38% 24%
Okänd 2% 2% 1%
Kvinnor In- flyttning
Ut- flyttning
Totalt 20-64 år För-
gymnasial 15% 13% 13%
Gymnasial 38% 40% 49%
Efter-
gymnasial 45% 45% 37%
Okänd 2% 2% 1%
I figuren ovan redovisas inrikes flyttning till och från Gävleborgs län bland män (20-64 år) efter utbildningsinriktning, år 2015. Det var framförallt utbildningsinriktning allmän utbildning, teknik och tillverkning samt samhällsvetenskap, juridik m.m. som till antalet hade flest in- och utflyttare.
Flyttnettot var negativ i sex av tio utbildningsinriktningar, mest negativ inom teknik och tillverkning (- 135 personer). Störst positivt flyttnetto fanns inom utbildningsinriktning allmän utbildning (27 personer).
I tabellen till vänster redovisas andelen in- och utflyttare inom respektive utbildnings- inriktning, samt andelen inom respektive utbildningsinriktning i befolkningen som helhet i Gävleborgs län (20-64 år) år 2015. Ungefär 3 procent fler personer med en allmän utbildning flyttar in jämfört med ut. Med en motsatt situation för utbildningsinriktningen teknik och tillverkning. Det fanns en underrepresentation av flyttare inom teknik och tillverkning, jämfört med andelen i befolkningen, samtidigt som det fanns en överrepresentation av flyttare inom allmän utbildning, i relation till befolkningen. Inom humaniora och konst, tjänster, lant- och skogsbruk, pedagogik och lärarutbildning, samt okänd, var andelen in- och utflyttare jämförbar med andelen i befolkningen (män 20-64 år).
Andelen in- och utflyttare inom respektive utbildningsinriktning följer relativt väl de mönster som finns mellan män och näringsgrenar på arbetsmarknaden; i Gävleborgs län år 2015 arbetade den största delen av män inom teknik- och tillverkningsindustrin.
Utbildningsinriktning - män Inflyttning Utflyttning Totalt 20-64 år
Allmän utbildning 32% 29% 23%
Humaniora och konst 6% 7% 3%
Hälso- och sjukvård och socialt arbete 7% 7% 5%
Lant- och skogsbruk 2% 2% 3%
Naturvetenskap, matematik, data 4% 4% 2%
Okänd 3% 3% 3%
Pedagogik och lärarutbildning 2% 3% 3%
Samhällsvetenskap, juridik, m.m. 11% 12% 8%
Teknik och tillverkning 26% 29% 43%
Tjänster 6% 5% 6%
I figuren ovan redovisas inrikes flyttning till och från Gävleborgs län bland kvinnor (20-64 år) efter utbildningsinriktning, år 2015. Det var framförallt utbildningsinriktning allmän utbildning, hälso- och sjukvård och socialt arbete samt humaniora och konst som till antalet hade flest in- och utflyttare.
Flyttnettot var negativ i sex av tio utbildningsinriktningar, mest negativ inom allmän utbildning (-61 personer). Störst positivt flyttnetto fanns inom utbildningsinriktning tjänster (10 personer).
I tabellen till vänster redovisas andelen in- och utflyttare inom respektive utbildnings- inriktning, samt andelen inom respektive utbildningsinriktning i befolkningen som helhet i Gävleborgs län (20-64 år) år 2015. Generellt var in- och utflyttandet bland kvinnor relativt jämnt, vilket observerades redan i flyttnettot i figuren ovan. I relation till befolkningen var det mindre andel in- och utflyttare inom utbildningsinriktningen hälso- och sjukvård och socialt arbete. Inom humaniora och konst var andelen in- och utflyttare högre i relation till befolkningen (kvinnor 20-64 år).
Andelen in- och utflyttare inom respektive utbildningsinriktning följer relativt väl de mönster som finns mellan kvinnor och näringsgrenar på arbetsmarknaden; i Gävleborgs län år 2015 arbetade den största delen av kvinnor inom hälso- och sjukvård och socialt arbete samt pedagogik och lärarutbildning.
Utbildningsinriktning - kvinnor Inflyttning Utflyttning Totalt 20-64 år
Allmän utbildning 26% 26% 21%
Humaniora och konst 10% 11% 6%
Hälso- och sjukvård och socialt arbete 21% 19% 26%
Lant- och skogsbruk 3% 3% 2%
Naturvetenskap, matematik, data 2% 2% 2%
Okänd 3% 3% 3%
Pedagogik och lärarutbildning 6% 5% 10%
Samhällsvetenskap, juridik, m.m. 19% 19% 17%
Teknik och tillverkning 6% 7% 5%
Tjänster 6% 5% 8%
I SCB (2008) undersöktes utrikes föddas flyttmönster, och en person som nyligen fått asyl i Sverige flyttar i genomsnitt en gång under det första året, vilket ska relateras till en person som inte invandrat till Sverige som istället flyttar i genomsnitt 0,1 gånger per år. I figurerna ovan redovisas andelen inrikes födda respektive utrikes födda män och kvinnor bland in- och utflyttare till och från Gävleborgs län år 2015.
Den orangea linjen redovisar andelen inrikes män (88,2 procent) respektive kvinnor (87,9 procent) i befolkningen i Gävleborgs län, och den cerisea linjen redovisar andelen utrikes födda män (11,8 procent) respektive kvinnor (12,1 procent) i befolkningen i Gävleborgs län. Andelen i länets befolkning kan också relateras till andelen i rikets befolkning (kapitel 2.6., 83,2 procent inrikes födda män, 16,8 procent utrikes födda män, och 82,8 procent inrikes födda kvinnor, 17,2 procent utrikes födda kvinnor).
I den vänstra figuren ovan redovisas in- och utflyttande män. Andelen inrikes födda inflyttare var 68,7 procent och andelen utrikes födda inflyttare var 31,3 procent. Motsvarande för utflyttare var 67,7 procent inrikes födda och 32,3 procent utrikes födda.
I den högra figuren ovan redovisas in- och utflyttande kvinnor. Andelen inrikes födda inflyttare var 78,0 procent och andelen utrikes födda inflyttare var 22,0 procent. Motsvarande för utflyttare var 74,8 procent inrikes födda och 25,2 procent utrikes födda.
Vid jämförelse mot både den orangea och den cerisea linjen är det tydligt att exempelvis utflyttningen skedde genom en överrepresentation av utrikes födda, både män och kvinnor, samtidigt en underrepresentation av inrikes födda män och kvinnor. Inflyttningen går att jämföra mot länets befolkning, vilket även där ger samma mönster med över- och underrepresentation, samtidigt kan rikets befolkning också vara passande att jämföra mot eftersom det är från övriga riket personerna kommer (relationslän). Men även då syns ett liknande mönster.
In- och utflyttningar till och från Gävleborgs län år 2015 har redovisats tidigare i detta kapitel, här redovisas var i länet eller från var i länet som flyttströmmarna gått. I tabellerna (grön för män och blå för kvinnor) ovan redovisas antalet in- och utflyttningar. Kartan över Gävleborgs län och länets kommuner till höger redovisar flyttnettot för respektive kommun (från blått, negativt, till grönt, positivt).
Totalt 3 686 män flyttade till Gävleborgs län år 2015, varav cirka 38 procent (1 398 personer) flyttade till Gävle kommun. Totalt 3 894 män flyttade från Gävleborgs län år 2015, varav cirka 38,5 procent (1 498 personer) flyttade från Gävle kommun. Totalt 3 355 kvinnor flyttade till Gävleborgs län år 2015, varav cirka 39,5 procent (1 325 personer) flyttade till Gävle kommun. Totalt 3 597 kvinnor flyttade från Gävleborgs län år 2015, varav cirka 39 procent (1 408 personer) flyttade från Gävle kommun. Generellt var det redan relativt befolkningsrika kommuner som hade flest antal inflyttare (både män och kvinnor), samtidigt som dessa kommuner också hade flest antal utflyttare.
Gävleborgs län hade, år 2015, totalt sett ett negativt flyttnetto på -450 personer. Men alla kommuner hade inte ett negativt flyttnetto, Hofors kommun, Nordanstigs kommun och Ockelbo kommun hade alla ett positivt flyttnetto. Resterande kommuner hade ett negativt flyttnetto, mest negativt flyttnetto hade Gävle kommun med -183 personer. Flyttnettot från år till år känns vid en första anblick inte som ett stort antal personer, men ackumulerat över tid kan flyttnettot bli och vara betydande.
Gävleborgs län hade år 2015 ett negativt flyttnetto gentemot Sveriges övriga län, men om länets bryts ner till kommunnivå fördelar sig flyttnettot olika och några kommuner i länet hade ett positivt flyttnetto, samtidigt som andra kommuner hade mer eller mindre negativt flyttnetto. Andel av antalet inflyttare till Gävleborgs län fördelade sig relativt väl efter hur stor befolkning varje kommun har sett till länets befolkning. Andel av antal utflyttningar följde även samma mönster för kommunerna.
Flest antal inflyttare till respektive kommun kom framförallt från Stockholms län, men för Nordanstigs kommun kom flest inflyttare från Västernorrlands län, för Hofors kommun kom flest inflyttare från Dalarnas län, och för Gävle kommun kom flest inflyttare från Uppsala län. Det är inte förvånande att just Nordanstigs kommun och Hofors kommun hade flest inflyttare från sitt grannlän (och inte från Stockholms län) då stora tätorter som Sundsvall och Falun/Borlänge ligger nära samtidigt som avståndet till närmaste tätort inom länet inte finns mycket närmare. Flest utflyttare från respektive kommun flyttade framförallt till Stockholms län, men med samma undantag för Nordanstigs kommun och Hofors kommun som i resonemanget ovan.
Flyttnetto när det gäller in- och utflyttning bland kvinnor och män (20-64 år) med en eftergymnasial utbildning var totalt -258 personer för Gävleborgs län år 2015. När det gäller andelen in- och utflyttare med en eftergymnasial utbildning hade Bollnäs kommun, Hofors kommun, Hudiksvalls kommun, Ljusdals kommun, Nordanstigs kommun, samt Ovanåkers kommun en högre andel med eftergymnasial utbildning bland inflyttarna jämfört med utflyttarna (därmed inte sagt att flyttnettot är positivt då antalet in- och utflyttare skiljer sig åt). Gävle kommun, Ockelbo kommun, Sandvikens kommun, samt Söderhamns kommun hade en högre andel med eftergymnasial utbildning bland utflyttarna jämfört med inflyttarna.
Den vanligaste åldersgruppen (0-19 år, 20-29 år, 30-64 år, 65+ år) som in- och utflyttare var 20-29 år, med undantag för inflyttare i Ljusdals kommun (30-64 år), Nordanstigs kommun (30-64 år), samt Söderhamns kommun (30-64 år).
Fyra av länets tio kommuner hade en högre andel utrikes födda som inflyttare jämfört med utflyttare (därmed inte sagt att flyttnettot är positivt då antalet in- och utflyttare skiljer sig åt). I Gävleborgs län som helhet var andelen utrikes födda inflyttare 27 procent, medan andelen utrikes födda utflyttare 29 procent .
