KLAGANDE
Viking Line Skandinavien AB, 556110-4661
Ombud: Advokat Lena Laitinen Kvarteret iTiden
Elverksgatan 10 22100 Mariehamn Åland, Finland
MOTPART
Länsstyrelsen i Stockholms län Box 22067
104 22 Stockholm
ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE
Förvaltningsrätten i Stockholms dom den 30 maj 2016 i mål nr 27109-15, se bilaga A (ej medtagen här)
SAKEN
Kameraövervakning
KAMMARRÄTTENS AVGÖRANDE
Kammarrätten avslår överklagandet.
Dok.Id 390396 Postadress Box 2302
Besöksadress Birger Jarls Torg 5
Telefon 08-561 690 00
Telefax 08-14 98 89
Expeditionstid måndag – fredag
103 17 Stockholm E-post: kammarrattenistockholm@dom.se
www.kammarrattenistockholm.domstol.se
08:00-16:00
YRKANDEN M.M.
Viking Line Skandinavien AB (Viking Line) yrkar att övervakning och
bildinspelning med de kameror som tillstånd sökts för ska få ske under hela dygnet. Till stöd för sin talan anför Viking Line bl.a. följande.
Målet gäller två grupper av övervakningskameror. Den ena gruppen, kamerorna 5, 6, 8 och 14–16, är placerad i den delen av terminalbyggnaden som är öppen för allmänheten. Den andra gruppen, kamerorna 10, 13, 18 och 19, är belägen i den delen av byggnaden som börjar vid biljettspärrarna och som hör till sjöfartsskyddsområdet enligt lagen (2004:487) om
sjöfartsskydd, det s.k. ISPS-området (International Ship and Port Facility Security). Detta område har allmänheten tillgång till under vissa
förutsättningar och under ett antal integritetsmässiga begränsningar.
Området kan också anses ligga utanför tillståndsplikten eftersom kamerorna är placerade i omedelbar närhet och utgör gräns till ett skyddsobjekt.
Sjöfartsskyddsområdet börjar vid biljettspärrarna. Själva skyddsobjektet börjar vid matargångarna till fartygen. Det finns ingenting som begränsar eller hindrar en persons rörelse in och ut ur matargångarna efter det att biljettspärrarna passerats. Terminalbyggnaden där kamerorna är belägna är i direkt anslutning och i skyddsobjektets omedelbara närhet. Matargångarna som leder ut till fartygen är en förlängning av terminalbygganden och genom att passera genom terminalbyggnaden får man direkt tillgång till skyddsobjektet. Argumentet för kameraövervakning i angränsning till skyddsobjektet är baserat på behovet att skydda skyddsobjektet.
För de kameror som kammarrätten anser vara tillståndspliktiga bör tillstånd meddelas utan begränsningar eftersom övervakningsintresset överväger integritetsintresset. Meddelade begränsningar innebär att övervakningen tappar sin funktion i stort sett helt. Den stora majoriteten av brott planeras och begås då terminalen är öppen för allmänheten. Inspelningsmöjligheten är avgörande, vare sig det är fråga om förebyggande verksamhet i form av identifiering av förberedelser för brottsliga handlingar eller
brottsutredningar i efterhand. Viking Line har tidigare åberopat en incidentlista som innefattar hundratals brottsrubricerade händelser i terminalbyggnaden. Det är ofrånkomligt att misshandelsbrott och stölder förekommer, men den största hotbilden utgörs i dagsläget otvivelaktigt av dåd av värre slag som terroristbrott och andra sabotagehandlingar.
Länsstyrelsen i Stockholms län anser att överklagandet ska avslås och
anför bl.a. följande. De syften med övervakningen som Viking Line har angett är inte endast att skydda skyddsobjektet. Den övervakning Viking Line vill bedriva kräver därför tillstånd till kameraövervakning. Kamerorna i ansökan kan inte anses övervaka områden i ett skyddsobjekts omedelbara närhet. Skyddsobjektet är som helhet tydligt avgränsat, även om inte hela området är inhägnat av staket, då största delen av området är inhägnat eller avgränsas av terminalbyggnaden och liknande.
För att ytterligare tillstånd till kameraövervakning ska kunna meddelas krävs att Viking Line visar att områdena är särskilt brottsutsatta. Viking Line hänvisar till att bolaget lämnat in en lista med brott och uppger att en person blivit rånad på en toalett i terminalen. Några uppgifter om att brott inträffat inom övervakningsområdena framgår inte av överklagandet.
Viking Line har således inte kunnat visa att ytterligare områden är särskilt brottsutsatta.
SKÄLEN FÖR KAMMARRÄTTENS AVGÖRANDE
Vad målet gäller
I målet aktualiseras frågorna om övervakningen med kamerorna ska ske för att skydda ett skyddsobjekt eller ett område i dess omedelbara närhet och om kamerorna därmed har ett sådant upptagningsområde att Viking Line får övervaka utan tillstånd. För det fall kamerorna bedöms vara
tillståndspliktiga aktualiseras frågan om Viking Line ska ges tillstånd till bildinspelning dygnet runt vad gäller kamerorna 10, 13, 18 och 19. Det
tillstånd som länsstyrelsen beviljat innefattar rätt att övervaka dygnet runt samt rätt till bildinspelning mellan kl. 21.00 och 06.15 under förutsättning att terminalen är stängd för allmänheten.
För kamerorna 5, 6, 8 och 14–16 aktualiseras frågan om Viking Line ska ges tillstånd till kameraövervakning och bildinspelning dygnet runt.
Länsstyrelsens tillstånd beträffande dessa kameror innefattar rätt till övervakning och bildinspelning mellan kl. 21.00 och 06.15 under förutsättning att terminalen är stängd för allmänheten.
Tillämpliga bestämmelser m.m.
Tillstånd till kameraövervakning krävs enligt 8 § kameraövervakningslagen (2013:460) för att en övervakningskamera ska få vara uppsatt så att den kan riktas mot en plats dit allmänheten har tillträde. Tillstånd behövs dock inte i fall som avses i 10–15 §§.
Tillstånd till kameraövervakning krävs inte enligt 10 § första stycket 5 kameraövervakningslagen vid övervakning som sker för att skydda en byggnad, en annan anläggning eller ett område som enligt 4 § 4, 5 § 1–4 eller 6 § första stycket skyddslagen (2010:305) har förklarats vara
skyddsobjekt, om övervakningen endast omfattar skyddsobjektet eller ett område i dess omedelbara närhet.
I förarbetena (prop. 2012/13:115 s. 75) anges bl.a. att liksom enligt den nuvarande bestämmelsen bör krävas att övervakningen sker för att skydda skyddsobjektet.
Av 22 § skyddslagen framgår bl.a. att den som äger eller nyttjar ett skyddsobjekt ansvarar för att objektet bevakas och att det i ett beslut om skyddsobjekt ska anges vem som har ansvaret för denna skyldighet.
Tillståndsplikt
Kammarrätten instämmer i förvaltningsrättens bedömning att den nu aktuella kameraövervakningen avser platser dit allmänheten har tillträde.
Det är i målet ostridigt att hamnen och matargångarna är att betrakta som skyddsobjekt. Samtliga kameror är placerade utanför skyddsobjektet.
Viking Line har i kammarrätten anfört att kamerorna 10, 13, 18 och 19 är placerade i skyddsobjektets omedelbara närhet och att ett syfte med övervakningen är att skydda skyddsobjektet, vilket innebär att kamerorna inte är tillståndspliktiga. Den första frågan är därför om övervakningen sker för att skydda skyddsobjektet och i så fall om övervakningen endast
omfattar skyddsobjektet eller ett område i dess omedelbara närhet.
Av länsstyrelsens beslut den 18 april 2013 om skyddsobjekt avseende delar av Stadsgården i Stockholm (Masthamnen) framgår att delar av Stadsgården i Stockholm ska vara skyddsobjekt. Som villkor för beslutet anges bl.a. att Stockholms hamnar ansvarar för att objektet bevakas. Det är alltså
Stockholms hamnar och inte Viking Line som har ansvaret för bevakningen av skyddsobjektet.
Stockholms Hamn AB har i ett utlåtande uppgett att terminalbyggnaden ägs av Viking Line vilket väsentligt försvårar möjligheten för Stockholms hamn att själv bedriva kameraövervakning med egen utrustning i
terminalbyggnaden. Det anförs vidare att Stockholms hamn därmed är beroende av att Viking Line som fastighetsägare har möjlighet att bedriva kameraövervakning i syfte att kunna upprätthålla säkerhetsåtgärder enligt bl.a. skyddslagen och lagen om sjöfartsskydd.
Kamerorna 10, 13, 18 och 19 är placerade utanför skyddsobjektet och ska riktas dels mot en rulltrappa och en trappa, dels mot en vänthall som också ligger utanför skyddsobjektet. Viking Line har i ansökan inte angett att övervakningen ska ske för att skydda skyddsobjektet. Som ansökan är formulerad synes syftet med övervakningen i första hand vara att
upprätthålla ordningen och säkerheten i själva terminalbyggnaden och inte att skydda skyddsobjektet. Redan hur ansökan är formulerad talar alltså enligt kammarrättens mening mot att övervakningen ska ske för att skydda skyddsobjektet. För detta talar även att det är Stockholms Hamn och inte Viking Line som ansvarar för bevakningen av skyddsobjektet och därmed är ansvarigt för att vidta bevakningsåtgärder. Mot denna bakgrund samt med beaktande av placeringen och upptagningsområdet för kamerorna 10–13, 18 och 19 anser kammarrätten att Viking Line inte visat att övervakningen sker för att skydda skyddsobjektet. Detta gäller även för övriga kameror för vilka Viking Line har ansökt om tillstånd, dvs. kamerorna 5, 6, 8 och 14–16.
Kammarrätten gör alltså bedömningen att tillstånd till kameraövervakning krävs för samtliga kameror.
Intresseavvägning
Ett huvudsyfte med kameraövervakningslagen är att skydda enskilda från integritetskränkande kontroll och insyn. Ett tillstånd till kameraövervakning ska ges om intresset av sådan övervakning väger tyngre än den enskildes intresse av att inte bli övervakad. Vid bedömningen av intresset av
kameraövervakning ska det särskilt beaktas om övervakningen behövs för att förebygga, avslöja eller utreda brott, förhindra olyckor eller andra därmed jämförliga ändamål. Vid bedömningen av den enskildes intresse av att inte bli övervakad ska det särskilt beaktas hur övervakningen ska utföras, om teknik som främjar skyddet av den enskildes personliga integritet
används och vilket område som ska övervakas (9 § kameraövervakningslagen).
Av förarbetena till lagen framgår att det är viktigt att kameraövervakning kan användas för att skapa en tryggare miljö när det finns ett angeläget samhällsintresse av övervakning, t.ex. för att bekämpa brott eller förebygga olyckor. När det samhälleliga behovet av övervakning väger tyngre än integritetsintresset, får den enskilde acceptera det intrång i integriteten som övervakningen innebär. Kamerövervakning bör inte ses som ett hjälpmedel
som ska användas i stället för andra säkerhetsåtgärder eller förebyggande insatser. Utrymme att meddela tillstånd kan exempelvis föreligga vid övervakning av platser som är särskilt brottsutsatta och där det finns svårigheter att utreda de brott som begås, trots att det står klart att kameraövervakningen inte kan förväntas minska brottsligheten (prop.
2012/13:115 s. 33 och 48.)
Kammarrätten har alltså att göra en proportionalitetsavvägning mellan behovet av övervakning och den enskildes intresse av att inte bli övervakad (den s.k. överviktsprincipen).
När det gäller det integritetsintresse som gör sig gällande i
terminalbyggnaden beaktar kammarrätten följande. Den plats för vilken tillstånd till kameraövervakning har sökts är en färjeterminal med vänthall och biljetthall dit allmänheten har tillträde. Kameraövervakningen är tänkt att inkludera bildinspelning vilket enligt kammarrättens mening ökar integritetsintråget för de personer som besöker färjeterminalen.
Kammarrätten bedömer emellertid att den övervägande delen av de personer som vistas i terminalbyggnaden i första hand befinner sig där i väntan på t.ex. avresa eller för ärenden som har samband med en resa. Enligt
kammarrättens mening innebär detta att integritetsintresset i terminalen inte gör sig lika starkt gällande som integritetsintresset på gator och torg (se RÅ 2000 ref. 61 och RÅ 2010 ref. 22). Vid en sammantagen bedömning anser kammarrätten att integritetsintresset såvitt avser upptagningsområdet för kamerorna 5, 6, 8 och 14–16 dit allmänheten har fritt tillträde gör sig relativt starkt gällande.
I förarbetena till lagen om sjöfartsskydd framhöll regeringen betydelsen av att på fartyg och i hamnanläggningar få kroppsvisitera människor och undersöka bagage, fordon, gods, rum och andra slutna förvaringsställen utan att misstanke om brott föreligger (prop. 2003/04:106 s. 45). Såvitt avser området som övervakas av kamerorna 10, 13, 18 och 19 gäller till viss del särskilda säkerhetsregler som avviker från vad som gäller vid andra
allmänna platser och som innebär inskränkningar i rätten att vistas inom området samt även innefattar vissa integritetsmässiga begränsningar. Mot denna bakgrund bedömer kammarrätten att detta område skiljer sig från andra platser dit allmänheten har tillträde och att integritetsintresset där får anses svagare än på andra allmänna platser (se Kammarrätten i Stockholms dom den 23 september 2008 i mål nr 6773-07).
Beträffande övervakningsbehovet framgår av praxis (RÅ 2000 ref. 61 och RÅ 2010 ref. 22) att brottslighetens art och frekvens på en viss plats är av grundläggande betydelse för hur tungt intresset för övervakning ska väga.
Av betydelse är vidare om andra, mindre integritetskränkande metoder för att komma till rätta med brottsligheten har prövats och inte gett önskat resultat. I bedömningen måste också läggas om den tilltänkta övervakningen kan antas få åsyftad effekt. Viking Line har anfört att ändamålet med
kameraövervakningen bl.a. är att förebygga, ingripa och utreda brott. Viking Line har hos förvaltningsrätten redovisat en sammanställning av
brottsanmälningar relaterade till terminalen. Av denna framgår att det rör sig om ca 350 brottsanmälningar under perioden januari 2011 till januari 2016.
Ett knappt femtiotal av dessa anmälningar avser våldsbrott varav ett fåtal har varit av grövre karaktär. Ungefär tio anmälningar gäller narkotikabrott.
I övrigt rör det sig i huvudsak om tillgreppsbrott och övrig brottslighet.
Även om Viking Line har visat att det förekommer brottslighet inom det område som ska övervakas rör det sig enligt kammarrättens bedömning inte om någon omfattande eller särskilt allvarlig brottslighet.
Det är därmed inte visat att terminalen är att anse som en särskilt brottsutsatt plats.
Av utredningen i målet framgår inte närmare vilka andra mindre
integritetskränkande åtgärder som Viking Line genomfört för att förebygga och komma till rätta med brott samt höja säkerheten. I sin ansökan har Viking Line uppgett att mer säkerhetspersonal teoretiskt sett skulle kunna lösa vissa av de syften som kameraövervakningen avser att tillgodose men att detta är ekonomiskt orimligt. Viking Line kan mot denna bakgrund inte
anses ha visat att bolaget har prövat andra, mindre integritetskränkande metoder för att komma till rätta med brottsligheten och att dessa inte har gett önskat resultat.
Viking Line har vidare fört fram att ett syfte med kameraövervakningen är att förebygga och avslöja brott som terroristbrott och andra
sabotagehandlingar. För att kunna möta mer allmänt hållna hotbilder har lagstiftaren i kameraövervakningslagen pekat ut vissa platser som särskilt skyddsvärda genom att undanta dem från tillståndsplikten. Det gäller väl avgränsade undantag där det finns ett mycket starkt objektivt intresse av kameraövervakning för att förebygga brott eller att förhindra olyckor och där det alltså inte är påkallat med en individuell prövning i varje enskilt fall (prop. 2012/13:115 s. 52). Ett undantag gäller övervakning av skyddsobjekt eller ett område i dess omedelbara närhet. Kammarrätten har dock bedömt att den kameraövervakning som Viking Line ansökt om tillstånd för inte är undantagen från kravet på tillstånd. En bedömning enligt överviktsprincipen ska alltså ske.
Vid bedömning enligt överviktsprincipen beaktar kammarrätten följande.
Integritetsintresset gör sig relativt starkt gällande inom upptagningsområdet för kamerorna 5, 6, 8 och 14–16, som är placerade i den del av
terminalbyggnaden dit allmänheten har obegränsat tillträde.
Integritetsintresset beträffande upptagningsområdet för kamerorna 10, 13, 18 och 19 framstår som svagare på grund av de särskilda säkerhetsregler som gäller där och som bl.a. innebär inskränkningar i rätten att vistas inom området. Den brottslighet som förekommer i och vid terminalbyggnaden är varken till art eller till omfattning att betrakta som särskilt allvarlig. Det är inte visat att det är fråga om en särskilt brottsutsatt plats. Viking Line har inte heller visat att bolaget har prövat andra, mindre integritetskränkande metoder för att komma till rätta med brottsligheten och att dessa inte har gett önskat resultat. Kammarrätten anser sammanfattningsvis att intresset av
övervakningen inte väger tyngre än den enskildes intresse av att inte bli övervakad. Överklagandet ska därför avslås.
HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B (formulär 1).
Karin Benson Erik Hjulström Erika Odung kammarrättsråd kammarrättsråd kammarrättsråd ordförande referent
Julia Vinterskog föredragande
HUR MAN ÖVERKLAGAR
Den som vill överklaga kammarrättens avgörande ska skriva till Högsta förvaltningsdomstolen. Skrivelsen ställs alltså till Högsta förvaltningsdomstolen men ska skickas eller lämnas till kammarrätten.
Överklagandet ska ha kommit in till kammarrätten inom tre veckor från den dag då klaganden fick del av beslutet. Om beslutet har meddelats vid en muntlig förhandling, eller det vid en sådan förhandling har angetts när beslutet kommer att meddelas, ska dock överklagandet ha kommit in inom tre veckor från den dag domstolens beslut meddelades. Tiden för överklagande för det allmänna räknas dock från den dag beslutet meddelades.
Om sista dagen för överklagande infaller på en lördag, söndag eller helgdag, midsommar-, jul- eller nyårsafton, räcker det att skrivelsen kommer in nästa vardag.
För att ett överklagande ska kunna tas upp i Högsta förvaltningsdomstolen krävs att prövningstillstånd meddelas. Högsta förvaltningsdomstolen lämnar prövningstillstånd om det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas eller om det finns synnerliga skäl till sådan prövning, såsom att det finns grund för resning eller att målets utgång i kammarrätten uppenbarligen beror på grovt förbiseende eller grovt misstag.
Om prövningstillstånd inte meddelas står kammarrättens beslut fast. Det är därför viktigt att det klart och tydligt framgår av överklagandet till Högsta förvaltningsdomstolen varför man anser att prövningstillstånd bör meddelas.
DV 681 Formulär 1
Skrivelsen med överklagande ska innehålla följande uppgifter;
1. den klagandes namn, person-/organisationsnummer, postadress, e-postadress och telefonnummer till bostaden och mobiltelefon. Dessutom ska adress och telefonnummer till arbetsplatsen och eventuell annan plats där klaganden kan nås för delgivning lämnas om dessa uppgifter inte tidigare uppgetts i målet. Om klaganden anlitar ombud, ska ombudets namn, postadress, e-postadress, telefonnummer till arbetsplatsen och mobiltelefonnummer anges.Om någon person- eller adressuppgift ändras är det viktigt att anmälan snarast görs till Högsta förvaltningsdomstolen
2. det beslut som överklagas med uppgift om kammarrättens namn, målnummer samt dagen för beslutet 3. de skäl som klaganden vill åberopa för sin begäran om att få prövningstillstånd
4. den ändring av kammarrättens beslut som klaganden vill få till stånd och skälen för detta 5. de bevis som klaganden vill åberopa och vad han/hon vill styrka med varje särskilt bevis.
