SVENSKA STATENS SAMLING
AF
VÄFDA TAPETER
Tryekt
i200 numrerade exemplar
:^:o
8 8.
mm
SVENSKA STATENS SAMLING
AF
VÄFDA TAPETER
HISTORIK OCH BESKRIFVANDE FÖRTECKNING
AF
Dr JOHN BOTTIGER
INTENDENTFÖR H.M. KONUNGENS KONSTSAMLINGAR
I.
TAPETSAMLINGARNA OCH TAPET VÄFVERIET UNDER FEMTONHUNDRATALET
STOCKHOLM
,
FRÖLÉEN&COMP.
(OABL SUNESON)
ALLERNÅDIGSTE KONUNG
Det
ärEders Majestäts
kraftfullaoch varma
intresse förkonsten
idess
olika former,
som
gifvitanledning
tillordnandet äfven
afsvenska
statenslänge förbisedda samling
afväfda
tapeter.Eders Majestät har genom
aldrigtröttnande
frikostighetberedt mig möjlighet
att låtadessa undersökningar utgå
iden
form, hvaride nu framträda. Eders Majestät har också så
välåt mitt arbete
med samlingens ordnande som
ätmina försök
att skildraden sammas
historiabehagat skänka
det upplysta,personliga deltagande, som
gjort
mödan
tillen
glädje,och som väger mera än
guld.Jag
följernu
blott mitt hjärtasmaning, då jag underdänigst
anhåller,att
Eders Majestät behagade som en vördnadsfullt och gladt gifven
tack-samhetsgärd mottaga
frukten af mitt arbete.Dess förnämsta belöning vore
för
mig, om dessa undersökningar
i sinmån kunde
vitna, attjag
arbetatmed något
afEders Majestäts egen kärlek
till fosterlandets kulturoch
konst.Underdänigst
JOHN BOTTIGER.
FÖRORD.
På
H. M.Konungens
befallning erhöllförfattaren år i88cigenom
förstehof
marskaiken m. m. grefve Nils von Rosenuppdrag
att ordna K.husgerådskammarens
samling af väfda tapeter samt att öfver densamma
upprätta beskrifvandeförteckning.Detta uppdrag,
som
eftergrefve Nils von Rosens bortgångpå
framställningaf
förste hofmarskalken grefve August von Rosen förnyadesgenom förordnande af
K. Riksmar- skalksämbetet, är nu / så måtto fullgjordt, att tillhopahOrande suiter ellerfragment af
tapeterblifvitsammanförda,
och samlingens alla styckenfotograferade, mätta och ut- förligt beskrifna. Detännu
återstående, nämligen Ofvervakande och ledandeaf
sam- lingensreparation— nödvändig om
ejdensamma
ånyo lätteligen skallbringas tillbakai det tillstånd af fullständig oreda, hvari hon sedan ungefär halftannat
århundrade
befunnit sig—
torde krafvaännu många
år.Föreliggande arbete utgör resultatet
af
studier,som
för den beskrifvande förteck- ningen syntsnödvändiga.När
berättelsen gäller tider, dåman
i vårtlandväft tapetzeri, har framställningen fått vidga sig till en skildringaf
den svenska tapetfabrikationen, hvilken iallmänhet alltidhängtsamman med
den kungliga familjens intresse—
såunder Vasakonungarnes och Ulrika Eleonora den äldres dagar, så underfrihetstiden,då
för- söken att återupplifva tapetväfveriet i Sverge stodo inärmastesamband med
inredningen af Stockholms slott.Författarenförbiser icke. att
denna
dubbelhet i arbetetsgrundplan
åt vissa delaraf
detsamma
gifvit en mindregrad
afläsbarhet än åt andra.Men
det torde ligga i sakens natur, attframställningen af den inhemska fabrikationens historia skall ega en störreförmåga
attfängsla intresset, än skildringen aftider, då tapetsamlingens tillväxt uteslutande bestått af inköp ellergåfvor,härstammande
frånfrämmande
land.För
en någotså när fullständig framställningaf
ämnet,torde emellertid det ena lika litetkunnat uteslutassom
det andra. Detta arbete har dock inga anspråk attlämna
enuttömmande
skildringaf
det svenska tapetväfverietshistoria. Den,som
känner de massoraf ännu
oåtkomliga handlingar,som
t. ex.kammararkivetinnehåller,förstårlätt, atten författare, äfvenom han
aldrig sågärna
ville,för närvarande åtminstone ej kan hysanågra
för- hoppningarpå
fullständighet i framställningen.Må
därför den, hvilken händelsevisgenombläddrar
dessa sidor, liksomförfattaren betrakta de följande undersökningarna blott såsom material förfortsatt arbete ochdöma dem
därefter.Författaren har sökt att låta skildringen afteckna sig
mot
en kulturhistorisk bak- grund, delsemedan
historiken öfver en tapetsamlings öden iochför sigjustejkan inne- hålla mycketaf
intresse^ dels ockemedan
en sådanskildring, ur kulturhistorisksynpunkt sedd, blir liksom en bilaga till smakens historia och,sammanstäld med andra
undersök- ningaraf
liknande natur, kanlämna
ett,om
ocksåblygsamt, bidragtillkännedomen om
olika tidskiftens andliga habitus.
Författaren har vågat att till
användning
upptaga den underijoo-talet vanligastebenämningen
å väfda tapeter, nämligen tapetzeri. Det har,med förhoppning om
efter- följd, skettför att undvika den gängse, men,som man
vet, fullkomligt olämpliga be-teckningengobelin.
Vissaperioder
af
det svenska tapctväfveriets historia hafva förut blifvitskildrade af G.Upmark
och L. Looström, hvilkasnoggranna
undersökningarförfattarens egna,pä samma områden
gjorda forskningar blott kunnat bekräfta, och till hvilkasypperliga pu- blikationer det är ett nöje atthänvisa. (SeMeddelanden från
Svenska slöjdföreningen 1886. G. Upmark.- Tapetväfveriet i Sverige under deförstaVasakonungarna
^ och Med- delanden frånNationalmuseum
1886. L. Looström: Konstväfvarepå
Stockholms slott under lyoo-talet.J Det ärförfattaren också en kär pligt att erkänna sinförbindelsetill K. riksarkivets, kammararkivets och bibliotekets tjänstemän så väl som tillförste hof- marskalken grefve August von Rosen, bibliotekarienC. G. Styjffe,lektor F.Ödberg
iSkara, kandidat F. R. Friis iKöpenhamn,
herrar Jules Guijfrey ochEugene MUntz
i Paris.I tacksam
hågkomst gömmer
författaren ockminnetaf numera
aflidne förstehofmarskalken m. m. grefve Nils von Rosen, till hvars välvilja och intressehan
står i en skuld, som ickekan
utplånas.Med
understödaf
H.M.Konungen, som på
frikostigaste sättbefor- drat arbetets utgifvande, ochmed
bidrag af anslaget till utgifvandeaf
lärda verksamttillresor, äfvensom å egna medel harförfattaren besökt Frankrikes, Tysklands, Schweiz', Spaniens och
Englands förnämsta
tapetsamlingar.Föreliggande arbete är afsedt att
utkomma
i tre delar, aflivilka denförsta be- handlar Vasatiden, denandra
omfattar tapetsamlingens historia under 1600- och //oo- talen, den tredje skall skildra konturernaaf
samlingens öden under innevarande århun- drade samtmeddelaett utdrag ur den fullständiga beskrifvandeförteckning,som
innehålles i detaf
författaren upprättade inventariet öfver K.husgerddskammarens
samlingaf
tapetzeri.
Med
tredje delen följer en fransk öfversättning af arbetets viktigare delar samt resuméaf
de öfriga.De
större plancherna samt autotypierna äro utförda afWarner
Silfversparres lito-grafiskaaktiebolag, till hvars
nuvarande
ledare, herr A. Lilja,författaren står i största förbindelse för hans utmärkta tillmötesgående^ de mindre, tyvärr ej lyckadeljustrycken,som
åtfölja tredje delen, hafva utgåttfrån
Generalstabens litografiska anstalt härstädes.Stockholm
ijanuarii8c)f.J. B.
I.
TAPETVÄFVERIET OCH TAPETSAMLINGEN
UNDER GUSTAF VASAS TID.
Husgerädskammarens
handlingar gä cj längretillbaka äntillförstatiotalenaf\y:de ärhundradet. Källorna för cn skildring rörande under äldre tiderikunglig ego varande tapeter äro därför att söka ä annathäll, särskildt i räntekammarens böcker ochivaruhusräkningarna, i klädeskrifvares och fatburshustrursräkenskaper, hvilkatämligenväl finnas bevarade frän 1530-talets slut.
Nägon
redogörelse för det »tapetzeri»,som
kan hafva funnits i de kungliga för- rådskamrarna före sistnämda
tidpunkt, är i brist pä handlingar ej möjlig att lämna och synes för en lösning af närvarande uppgift ej häller behöflig, alldenstund i husgeräds-kammaren
intet föremål af äldredatum
än Vasatiden återstår.Men
då det redan viden flyktig undersökning visar sig, att i 1500-talets kungliga samlingar ingingoväfda tapeter och andra textilföremål isamma
teknik afinhemsk
tillverkning, har det syntsmig
nödvändigt att söka följa spåren af denna industri.Ehuru
i vissmän
utan själfständig utveckling, och hos oss aldrig annat änett uttryck afkungligpraktlystnad,harhon
docksitt intresse för den allmänna,
ännu
pälångtnärej genomforskadehistorienom
1500-talets tapetväfveri.Den
aflägsna tiderymd dessa arbetentillhöra, handlingarnasfåordighetoch det ringa antalet frän Vasatiden till våra dagar bevarademinnesmärken
afte.xtil art göranaturligenBildenätergifverkonungGustafsvapensköld sådandenförekommeråtapetenLafontained'amour,pl.VI.
3
bilden
mången
gäng dunkel, och författaren kan ej hoppas lämnamycket
mera än mate- rial till fortsatta undersökningar, hvilka säsmåningom
skola utfylla de stora luckorna och rätta misstagen.Om man genomgår
inventarieförteckningarna frän 1500-taletsförstaårtionden, finnerman
snart, hvilken betydande plats bland tidens sparsamtförekommande
bohag dentextila konstens alster intaga. Anledningen härtill låg,som man
vet, i bostädernas beskaffenhet sä välsom
i den rådandesmakens
kraf.De
kala murytorna behöfde bäde ur värmens och skönhetens synpunkt skylas aftäcken och bonader.De
raka, härdaochobekväma
bänkarna tarfvade äfven för ett så föga vekligt släktesom
1500-taletsett mjukareöfver- tåg af hyenden och bänkekläden. Tcgelgolfvets kyla måstegenom
fotklädetinågonmån
utestängas. Tidens känsliga uppfattning af etikettens bud fordrade angifvandet af den förnämligares platsgenom
en himmel öfver hans hufvud, o. s. v. Att denna förkärlek för väfnadens användning snart också öfverflyttades till sängen, tidens förnämsta, för att ej säga enda praktmöbel, är ganska naturligt.Den
sparsamt infallandedagerniföreningmed
kärleken till ljusa och glada färger,som
synes mera utmärka folket isamma män
det är yngre, framkallade krafvet på en rikt omväxlande färganvändning, af hvilken
mä
hända allmogeväfnadens brokighetännu
är ett återsken.För
att fylla behofvet af te.xtila föremål arbeta i Sverge redan under 1500-talets tidigare del inhemska krafter, hvilkas verksamhet sannolikt pä ungefärsamma
sätt fort- gått sedan urminnes tid, ochsom
i vissa afseenden torde få betraktas såsom öfverens-stämmande med
arten affolkets ännu inemot vära dagar fortlefvande industri.Tidens räkenskaper från olika slott och gärdar lämna åtskilliga upplysningar,
som
äro af betydelse för uppfattningen afden iSvergevidVasatidensingångöfvade väfslöjden, ochsom man
ej kan lämna ur sikte,om man
vill söka utreda förhällandet mellan den inhemska textilindustrien och den s. k.flamskväfnadeii. Fatbursinventarierna innehålla sålunda vidlyftiga förteckningar öfverenmängd
föremål, hvilka afväfvare och väfverskor utfördesför användning i det dagliga lifvet,såsom bänkdynor
och andra hyenden, bänke- kläden, bonader, täcken, tepeten, ryor, äkläden, vepor, sprängelistor,takdrätterochdukar m. m., benämningar, hvilkas rätta innebörd imånga
fall blifvit oss alldeles främmande.Jag har genomgått en hel del dylika förteckningar från skilda delar aflandet, hvilka finnas bevarade i kammararkivet, och det synes
mig
afdem
framgå, att väfning afmer
eller mindre konstrik art öfver alt på slött och gårdaråret igenom idkats, ochatt åtminstone de enklare behofven aftextila föremål ända inpå 1540-talettill enmycket
stor del fyldesgenom
inhemskt arbete. Gårdsräkenskaperna frän 1540-talet, liksomäfven de få handlingar af äldre datum,som
finnas kvar, gifva vidhanden, attvadmal, blaggarnochlärft, ryeväf och ryssväf vid denna tid allmänt väfdes ä de kungliga gårdarna'.
Af
dessa väfslag känner en hvar de först nämda. Ryeväfven motsvarar denännu
brukliga väfnadenmed samma
namn.Hvad
beträffar ryssväfven,som
utfördesiull, före-JfrStockholm. Gripsholm. Svartsjö. Vadstena. Upsala. Ekholmsund(Ekolsund). Västerås. Örby. Stegeborg, Kungsöro.s,v. K.A.ochS.A.
4
kommer
han i alla fatbursinventaricr jag haft tillfälle attgenomgå
städse i tvd,någon
endagäng
i tre färger. I denna omständighet torde ligga en hänvisning pädettekniska förfaringssättet vid densammas
framställande, en antydanom
hans egenskap af dubbel- väfnad,som
gör det ganska sannolikt, att vikunna
ansehonom
identiskmed
denännu
ivissa trakter aflandet' öfvadefinnväfnaden. Äfven denna ärnämligen »en dubbelväfnad i
tvä färger, väfd pä vanlig väfstol och närmast att likna vid tvänne särskilda väfnader, den enaöfver den andra, hvilkafä
sammanhang,
säoftafärgombytebetingas afmönstret»."Det är af vikt att fasthälla denna ryssväfvens egenskap af dubbelväfnad, då
man
annars möjligen kunde vara frestad att i detta väfslag såsom tidens egentliga konstväfnad söka en motsvarighet till hvadman
sedermerabenämde
flamsk väf.Ett fatbursinventarium frän Svartsjö åren 1549
—
1558 lämnar intressanta upplys- ningarom
några i ryssväfförekommande
mönster.Med
tillägg af rubrikerna hvitt och svart, gult och svart, hvitt och rödt o.s. v.^ uppräknas sålunda här ryssetäckenmed
spader,med
bokstäfver ochmunkeknut, med
rosor och inbundna hjärtan,med
knoppar och grenar, rutor och stjärnor,med
ekieträochåkarn(ollon),med munkeknut
ochdubbel- knut,med
inbundna stora kors,med
liljeknoppar,med
valknut och rosor,med
stjärnor ochmunkeknut, med små
birkieträ,med
halfknut och kastekäppar,med
griper och lejon o. s. v.Ur
Västerås slotts fatbursinventarium för 1554—
1558kunna
tilläggas andra mönster, såsom i blått och gultmed
enhörning,med
taffuel och rosor,med
eklöf och fåglar m. m.Alster af föremål i detta slags väf finnas
omnämda
redan i Gripsholmsinventariet af 1529, och flertalet af de andra gärdsräkenskaper jaggenomgått omtalar tillverkningen af ryssväf. Sä t. ex. Västerås 1540;Kungsör
1540; Upsala 1544; Stockholm och Stegeborg 1545; Gripsholm 1546;Örby
1554 o. s. v.Men
detförefallerdock,som om
ryssväfnaden egentligen
mera
skulle hafva tillhört Svealand än Götaland, där han under-stundom
verkligen sammanblandatsmed
flamskväfnaden*.Af
Gripsholms slottsräkenskap för åren 1547—
1548 framgår, att dessa väfnader,som man
ju kunde vänta, äfven till-verkades i Finland och därifrån hitinfördes. Sålunda upptagesi
nämda
handlingföljande:Vårnådiga fru hafverlåtit tillforbettra som komfrån Finland
—
30 stycken ryssetåcken.I denna teknikutförde
man
enligtde olikagårdsräkenskapernatäcken, väggbonader,bänkdynor
och hyenden m. m.Örby
räkenskap 1548 omtalar »en list i rysseväf,som
öfver fönstren sätties». Betecknande förtillverkningens mera konstrika naturäro följande priser, hämtade ur Västerås slotts räkenskaper åren 1541 och 1547:Karin Hansdotteriväfvarlön förvadmal, vepeväfetc.
—
2 penningaraln; Kristinväfverska i väfvar- lön för rysseväf—
18penningaraln.Dä
ryssväfven är det enda af tidens oss bekanta väfslag, i hvilket pä grund af tekniska skäl någramer
utförda mönsterkunde
framställas, och i själfva verket också*JämtlandochBohuslän.
* JfrMariaCollin: Flamsk-,finnväfnadoch norskrödlakan. Lund 1892.
3Aföfrigafärgsammanställningar har jagfränolikagårdsinventarierantecknat:rödtochgult, rödtochgrönt, gultoch blått,blåttoch hvitt,gröntochhvitt.
*JfrfatbursinventarietäVadstenaslott1554. S.A.
5
det enda, i hvilket
man
utförde sädana, synes det antagligt, attman
harrättattbetrakta detta väfsättsäsom den
äldre Vasatidens egentliga Iwnstvafnad. Ofriga dekorativa anspråk,som
ej tillfredsstäldes af ryans enklare färgsammanställningar eller afde olika färgade tygstycken, hvilka bildade takdrätter, förlåter o. dyl., fyldesgenom
målningå väf eller aftextilföremålmed sömmad
ornering, vid hvilkens framställande de tekniskasvårig- heterna naturligtvis lättare öfvervunnos. Inventarierna omtala i senare hänseende ofta bonadermed
korssöm eller draggerning (dragning),hedensöm
och öfversöm, vanligen af ganska betydligt omfång.Utom
den oftaanvändagenerellabenämningen »med
historier^,
genom
hvilken vanskligheten attbestämma
det framstäldaämnet
lyckligt och lätt löstes,förekommer
t. ex.åEkholmsund
1547: bonad,sömmad med
enhörning—
10 alnar; bonad,med
djur och trädsömmad —
26'/, alnar; bonad,sömmad med
eklöf; i Upsala 1550:bonad,
sömmad med
träd och djur—
18=/, alnar; bonad,med
ruteverksömmad;
samt å Svartsjö 1549—
1568: väggebonad,sömmad med korssöm
och enhörningirödtoch grönt, o. s. v.Af
än störreomfång
voro de målade väggbeklädnaderna,med
och utan »väd»(?),»förmäladegaflar» o.dyl.,hvilka inventariernaoftaanteckna. Bland uppbördentillVadstena slott åren 1545
—
1546 fränMöckleby
och Normelösa gillennämnes
t. ex. bland dylika bonader afflere famnars längd en »förmälad bonadmed
vädom
3g alnar-.Materialettill denhemslöjd, jagofvanberört,tillreddesoftastpästället.
Räkningarna
begynna ej sällanmed
orden: »efter sä och sämånga
skeppor linfrö (etc),som
såddes, är växt» o.s. v. Lin ochhampa
häckladesoch spansafdehemmavarande
»spänekonorna»;fåren kliptes höst och vår, hvaraf erhölls ull och lydia",
som
sedan kardades och spansi fatbursstugan.
Gårdarnas räkenskaper innehålla också utgifter till väfdon. Sä gjorde
man
äÖrby
är 1544 »en wäffuesked till att wäffuaRyssewäf med»
för i'/.öre;tre •vadmalsskedar», hvar och en för engammal
örtug", hvarjämte för en »ryesked» betalades i'/, öre.^ 1förteckningarna öfver gärdsinventarier ingå alltid,
utom
ullsaxar,kammar,
klyftor,bråkor och häcklor, äfven väfstolar, väfskedar, skedeklofvar, väfskaft m. m.På mänga
af demer
aflägset liggande gårdarna färgades äfven garnet. Härvid användes färgämnen,som
ofta togos frän den inhemska växtvärlden.Örby
gärds- räkenskap för 1545—
1544 etc. omtalar sålunda inköp afjämna
»att leta gult med», dosten' till röd färg—
»enhandalet»,som
köptesafhustru EliniAina, Vendels socken.Jämna förekommer
äfven i räkenskapen förVästerås 1543'"'^^Ekholmsund
1546—
1547- Upsala gärds räkenskap nämner,utom
jämna, äfven modda''.Man
finnerocksåflerstädes antecknadt utgifter för krita och brcsilia till garnets färgning.Den
ofta bland förteck- ningar öfver gårdens folkåterkommande
benämningen »letterska» tyder välocksåpå, att ull, klipt om hösten; lydia,kliptomvåren,kallasännuivissatrakteraflandetför»lo». JfrÖrbygärdsfatburs- inventarium1554—
1555." 2'/«öreiden tidensmynt.
3Örbygård 1544. K.A.
*Enl.E. Fries:iCritiskordboköfver svenska växtnamn,Stockholmt88o:Lycopodium complanatum, ännu understundom kalladjämna; Clinopodiumvulgäre,äosta(jfrtyska benämningenWirbddosten).
5FörettIbjämnabetalasiVästerås 1^43^ öre.
'Möjligen mada, madra,släktetAsperula,afhvilketAsperulatinctoria—färgmadra. För8Ib jämnaoch modda be- talasiUpsala1^402mark.
6
hemfärgningen idkats
som
yrke. Hustru Karin fär enligt Stegeborgs slotts räkenskap 1544 »i lettarelön för nägot garn hon letade ä egenomkostnad»
18 penningar marken;»Elin letterska» för ett parti garn
hon
färgadeinom
slöttet och ä dessomkostnad
6 penningar marken. I Brunsboda gärdsräkenskap 1546 finnes en utgift till en »suarter- ska,som
suartade 18 marker lydiagarn» och därför erhöll 2 öre 6 penningar.För
2mark
»blä lett» utbetalas i Stockholms slotts fatbur 1548 4 öre, 0. s. v.Tröts denna lifliga verksamhet ä vafslöjdcns
område inom
skilda delar af Svergc, finnerman
före 1540-talets midt ingenstädes något,som
antyder, attman
jämte deofvan omtalade väfslagen kunnat väfvaflamsk
väf.De
älsta tillgängliga fatbursinventarierna förteckna emellertid äfven åtskilliga textila föremålsåsom
hyenden, täcken etc, hvilka uppräknasmed
tillägget »flamsk».Redan
inventarietifatburen äGripsholmafär 1529—
det älsta jag frän denna tid känner
—
omtalar 3 flamska täcken. TillKungsör kom 1540
ett flamskt täcke;Kalmar
slott hadesamma
är några flamska täckenoch hyenden;Upsala gärd 1541 ; stycken flamska hyenden och Stegeborg 1545 »tvä passeligt gode och ett
gammalt
flamskt täcke», o. s. v.Först och främst bör
man
emellertid beträffandebenämningen
flamskerinra sig det vanliga bruket att namngifva en vara efter tillverkningsorten, hvadan flamska täcken, flamska hyendevar o. s. v. pä denna tidensspråkickebehöfver betyda annat, än attföre- målet i frågahärstammade
från Flandern. Beteckningen flamsk innehållersålundaej nöd- vändigt en hänvisning pä det tekniska förfaringssättet vid föremålets tillverkning. Det enda man, pä grund af ofvan anförda undersökningar i tidens fatburshandlingar,med någon
grad af visshet kan antaga, är, att s. k. flamska textilföremål,som nämnas
före 1550-talet, voro frän utlandet, respektive Flandern, importerade, demå nu
varit utfördai hvad vi skulle kalla gobelinsteknik eller icke. Det lider emellertid icke det ringaste tvifvel, att bland dessa föremål äfven fans hvad
som
på tidens språk benämdes tapetzeri.Men
jag ansermig
pä grund afofvanstäendemed
en tämligenhög
gradafsäkerhetkunna
antaga, att konsten attväfva flamsk
var en nyhet,som
förstgenom
de afkonung
Gustaf Vasa hitkallade väfvarne infördes i det dåvarande Sverge.' Det flamska väfsättet har, när det under 1600-talet uppträder bland allmogen, utantvifvelinträngtivårt land å andra vägar:söder
ifrångenom Skåne
till Småland, hvilket landskap harattuppvisa en dylik, högeligen intressant industri; samt väster ifrån öfverNorge
tillDalarna, därman
äfven i äldre tid kan följa spåren af denna konstart.
Det är till följd af handlingarnas ofullständighet i själfva verket omöjligt att all- deles e.xakt
bestämma
den tidpunkt, då tapetväfvare börjat arbeta ikonung
Gustafstjänst.Osannolikt är ej, att vandrande väfvare redan tidigt hitkommit och kanske utfört något arbete, ehuru handlingarna
därom
icke lämnanågon
upplysning. Säkert är emellertid,att vid 1540-talets början en tapetväfvare fans pä Gripsholms slott. Det synes,som om
'J. Karlin uppgifver i sin VägledninggenomKulturhistoriska museeti Lund [Lund i8S8,s. 34)eftermigobekant källa, att konstenattväfvaflamsktillMalmö(jfverfijrtsfrånFlandern »1522 medJörgenMontershustruAllhed>. Uppgiften, somurfleresynpunkter ärintressant,skulle,sammanstäldmedgårdsräkenskaperna,visa,attmanidetdåvarandeDanmarkkänt dennakonstettpartiotalärtidigareäni Sverge,någotsom på grundafgranskapettiilTyskland,därflamskväfnadens anorgå upptillmedeltiden,ärhögstantagligt.
konungen nu
fått mera häg och kanske mera tid attsysselsättasigmed
konsten änförut.Redan
1553 skrifver han till en viss Erhardt Eberhardt iNurnberg om
anskaffande af en skicklig guldsmed och nägra andra konstnärer; 1540 till en NicolausGörenson
att fränAmsterdam
införaingeniörer, arkitekterochkonterfejare." Iförteckningenöfverkonung
Gustafs »lychte bref» 1541 finnes omtalad en skrifvelse afden 2 maj till »mäster Johan Schorell,Canonich zu Utrechtwegen
(Ibersandten Marienbildesundtapetzereyendanksagung», samt följande är den i maj" tillsamme man
ett annat bref sfurdasubergesandte Marien- bildh und Tapetzereyen, danksagung; item etzlicheIVIahlers, bildschneidersund
tapetmacher zu ubersenden von Utrecht». Adressaten var den berömde målaren Jan van Scorel,om
hvars beröringmed
Gustaf Vasa det ofvan anförda lämnar ytterligare vitnesbörd.' Ko-nungen
synes sålunda vändt sig till Scorel för attgenom
hans bemedling förmå några konstnärer, bland hvilka äfven tapetväfvare, att öfverflytta till Sverge.Han
stod för öfrigt vid denna tid, såsomman
vet, påmänga
sätt i förbindelsemed
utlandet.Samma
är,
som
det sistnämda
brefvet till Scorel skrifvits, köper hangenom
FransTrebbow —
antagligen den just det året till franska hofvet afsände sekreteraren
—
för 150 Joachims- daler»150
longe hollendske alner Tapisterij» (en Kalmaraln för en daler).' 1Augsburg
ochNurnberg
upphandlakonungens
utskickade förgylda rustningar,vapen(»ettmajestäts- svärdmed
historier») och sadlar; iBrunswick
en»kammervagn med
förgylda leoner», o. s. v.'Ar
1546 tillhandlar han sig af en bland de holländskeköpmän, som
årligen förde varor till Stockholm, ett par »förmälade tafflor, den enaom
en pilgrim, den andraom
en sjökonung», samt hans gemål ett par flamska täcken—
efterall sannolikhetväf- nader i tapisseri, ehuru af enklare slag—
för resp. 20 och 30mark
stycket.En
annan holländare, PeterMecss,som
oftaförekommer
i tidensvaruhusräkenskaper, lämnadesamma
är till
konungen
4, till drottningen 10 stycken målade taflor för2mark
stycket,enofta upprepad handel,som
förklarar tillvaron afen ej obetydligmängd
holländska målningar å den äldre Vasatidens slott.' 1546 års varuhusräkenskap innehåller dessutom
enanteck- ningom
ett afdrottningen inköpt »gyldenstycke, ther Johannes Baptista döpervår herra Christum på i Jordanen». Tvifvelsutan var detta enmed
guld inväfd tapet,som
viseder- mera återfinna i förteckningarna öfverkonung
Gustafs tapetzeri. Betalningen erlades ismör, af hvilken vara säljaren,
som
hetteRemigiusLatour, erhöll 8 tunnor,tunnan beräk- nad till 25 mark, sålunda den ej obetydligasumman
af200
mark.Intresset för guldväfveriet låg för öfrigt kring denna tidpunkt
Uksom
iluften viden stor del af Europas hof. Det varomkring
1530,som
Frans denförste inrättadeatelierni Fontainebleau. Ferraras väfstolar
komma
åter igång omkring
1536; tapetväfveriet iLauingen uppstår
omkring
1540; Florenz får sin arrazzeria 1546; är 1554 utföres iStettin för hertig Philip I den intressanta väfnad,
som
är bekant undernamnet
Croy-»KonungGustafslychtebref» I^JJ, 1540. R.A.
=Brefvettordeblifvitinregistreradttvänne gånger.
3Jfr Olof Granberg; Jan vanScoreloch Gustaf Vasa. Stockholm 1884. Aftryckur Svenskafornminnesföreningens tidskrift. C. synesejkäntdeafmiganfördabrefven.
*Räntekammarboken 1^42.
5Varuhusräkningar 1540. R. A.
'Varuhuset1546. R.A.
Pl. I.
tapeten, o. s. v.
Men
likväl kanman
ej utan skäl förvänasöfver, att densvenske konun- gen i detta afseende följtmed
sin tid.Det skulle vara af intresse att veta, hvar den närmaste anledningen till detta för- hällande vore att söka.
Kanske
bedragerman
sig icke,om man
gissar pä en inflytelse frän Frankrike,med
hvars regent Gustaf frän i54'isåsom
bekant, stod i underhand- lingar bäde i afseende pä politiska och merkantila förhållanden.'Kanske
harman
att tänka pä fransmannen Dionysius Bcurreus,som
ofta bäde under Gustafs och Eriks tidnämnes
isamband med
guldväfvarne.'Nog
af, i kladeskrifvarens räkenskap för år 1540= omtalas,utom
målare, guld- smeder, perlestickare och andra,som
erhöllo sina löner, äfven åtskilliga utgifterförgarntill en
Johan
tavpensier pä Gripshölm. Tillnamnet är sämycket
säkrare liktydigtmed
den franskabenämningen
tapissier, tapetväfvare,som samma
handling omväxlande har beteckningen »the flamske wäfFuer på Gripsholm», Johantarpenzier», »rcgarntillflamske wäfFuer», o. s. v.Understundom
uppehöll han sig äfven i Stockholm, hvilketframgåraf den omständigheten, att fatburshustrun på Svartsjö 1^40 ditsände ull för den flamske wäfFuaren».Denne
Johan, hvarsnamn
i öfrigt ärmig
obekant,arbetaräGripsholmfrän april 1^40 till årets slut och sedermera under hela 1^41. Vår nådiga frus (d. v. s.drottning Margaretas) väfverska» ä
samma
slott, hustru Anna, utlämnar under denna tid till 'the flamske wäfTuer ä Gripsholm» åtskilligapund
liffärga, lichtgult, brandgult, blått, grönt, rödt och svart regarn.Mä
hända har den väfnad,med
hvilkenman
var syssel- satt, framstält en figurkomposition, då bland materialetäfvenförekommer
'liffärga- garn, d. v. s. sådant,som
användes till ansikten, händer etc.De
närmast följande årens handlingar hafva emellertid, sä vidt författaren kunnat se, intet att förtäljaom
denfrämmande
väfvaren pä Gripsholm. Troligen hardenneefter slutadt arbete dragit sina färde.Men
det dröjer ejmer
än ett parär, tillsviänyo
träffa en tapetväfvare ikonungens
tjänst. Mäster Arendt Arendtsons räkenskapanno
1544 omtalar nämligen bland pipare, trumetere, lutcnister, byggmästare och perlestickare också en flamskväfvare,Daniel van Santhro.
Tiden förhans uppträdande och hans holländskanamn komma
oss att ställahonom
i förbindelsemed konungens
skrifvelse till Jan van Scorel,genom
hvilken han möjligen blifvit föranledd att begifva sig till Norden.Van
Santhro arbetade åtminstone tidvis pä Gripsholm, ehuruman
finner, att han är 1^45 ett par gånger i Stockholm uppburit material för sitt arbete, särskildt ..grytor att sjuda färg uti..'Han
hade detta är till sin hjälp en svensk, Nils flamskväfvare eller Nils Eskilsoii, såsom hansnamn
lydde, och möjligen äfven enannan,Gunnar väfvaredyäng
nämd,som
omtalas i Stockholms fatbursräkcnskap'JfrC.Silfverstolpe:Historisktbiblioteic 1880,s. 5 IT.
'Man(inneräfvenandra smådetaljer,somtalaommästerDionysii inflytelsesåsomenberestoclibildadman. Såsk-rif- verkonungErik"/j 1561 tillhonomoch ber,atthanmåttekommatillkröningen .ochattItåhademedh Edherantecknedtt omallehåndeceremonier,huru såsomthetpläghertillgååudiandrekonungehoft,närsädane solenniteter förhänden äre. R R
3S.A.
'Varuhusräkningen [54^. R.A.
sHustruIngridpäStockholmsslottanammadedettaår .tillatt betala allehandaletthonbehötfuer tillflamiskeweff- uere8mark..
9 2
Ett register frän är 1546 upptager bland ärets utgifter tillväfvareäfvenen
summa
af I
mark
4 öre »/ör enväfskcd
ocliannat
redskap,som gullwäfvaren
behöfver»—
ett talande bevis för att sädant arbete vid denna tidpunkt var i gäng. Konstnärensnamn
finnes ej anfördt.Mä
hända var det den ofvannämde
Gunnar,som
visamma
är (1546) äterfinna i Gripsholms slotts fatbursräkning." Möjligenock enviss Gilius väfvare,som
samtidigtnämnes
i klädeskrifvarens räkenskap.Samma
handling omtalar äfven en fransman vidnamn
Reinigius, hvilkennu
var sysselsatt förkonungen
och till sitt arbete uppbär åtskilliga sorter silke, under det Gilius »enligt vår näd. frus befallning»erhåller papper till »patroner», mönster.
Då man
i 1545 ärsräntekammarbok
ser, att magister Dionysius (Beurreus) iförthen guldväfvaren(inmargine:fransosen)ochtheandre twä» utlagt 100mark
i tärepenningar, ligger det nära till hands att antaga, att desse väfvareinkommit
i landet pä tillskyndan af sin landsman.Är månne
denne Remigiussamme
man, af hvilken drottning Margareta just det året köpte denmed
guld inväfda tapeten?Har
hon, tilltalad af arbetets fägring, förmätt säljaren,som
kanske också var väfvare, att för någon tid stanna i konungaparets tjänst?Remigius försvinner emellertid redan 1547 handlingarna.
Gunnar
väfvare äter sysselsattes ända till ochmed
15 51 förkonung
Gustafs räkning. Gilius, hvars fullstän- diganamn
var Giliusvan Lönen,
ochsom
hit medfört sin hustru Lucia, stannadei Sverge både 1548' och
IHQ- Han
hade nu fått en kamrat, nämligenAnders
Claeson(Claesz) eller,som
han växelvis kallas, Anders flamskväfvare, hvilken redan 1547 omtalas i Stockholms slotts räkenskap samt i klädkammarräkningarna församma
är.' Efter de vandrande väfvarnes bruk medförde han sinfamilj,afhvilken hustruAnna
också viste sköta guldväfstolen.Enligt Vadstena slotts fatbursräkenskap för år 1^50 arbetade äfven där en flamsk väfvare, möjligen
någon
afde ofvan nämde, ehuru jagej närmare kunnatföljahansverk- samhet.Men
af hustru Birgittas räkenskap för 1^55 ses, attännu
detta är pä slottet väfdes, »tillgjordes», åtskilliga flamskabänkdynor
och bänkekläden [resp. två styckenom
4'/, alnar och tvä styckenom
11 alnar], samt att arbetet fortgick äfven 1554.Man
kan altsä antaga, attmot
1540-talets slut guldväfveriet ä de kungliga slotten variti gäng.
Frän denna tid härstamma också de första närmare beskrifna arbeten,
som
utförtsi den nya tekniken. Gripsholms fatbursräkenskap den 28 april 1546
—
26 maj 1547 omtalar nämligen bland ärets uppbörd » 5 stycken flamske hyender,som Gunnar
väffvare wäffvit», ochsamma
räkenskap för 1551 förmäler, att»Gunnar
weffuare till weffuit opä 10 skolp. gV, lod Rijgarn 2 stycken flamske benckeklädemed
suart botten,theroppä rijcksenswapn
ochmedh
5nakne
belette, thet ena 6 alna långt, thet andra 5 alna 3'/, quarter långt, båda 3'/, quarter bredh-.'Gunnar,hvarstillnamn varNilsson,nämnesäfveni 1547ärsräntekammarbokmeden allöningaf]6mark(antagligen
»julalöni).
= Detta år skänker hertig Erik Gilius väfvare och en snickare nlgol tygtillhosor4örlarfuer(masker)de gjorttillherr Stensbröllop..
—
Jfrden 20sept.:>anammadeAndersmålaretilllamor'/zrispapper>.5Han nämnesäfveniArnoldusRothsregisterfiiråren 1^48
—
1549.10
Den
ofvannämde
Nils vafvare träder viddenna tidpunktmer
ochmer
iförgrunden.Det är
nog
sannolikt, att han varit bland de -Kongl.Maytz
läredrenger»,som
enligten anteckning iräntekammarboken
för 1550 den 24 januari detta är uppehöllo sig i Ant-werpen
och därgenom
den förut omtalade tapetväfvaren Andreas Claesz, hvilken vidden tiden ätervändt till sitt hemland, crhöllo en penningeförsträckning.Såsom Upmark"
redan påpekat, kanman
häraf antaga, attkonungen
utskickatnågra afsinasvenskeläredrängar för att utbilda sig i konsten att väfva tapetzeri. Att Nils Eskilson varit blanddem
före- faller sämycket
sannolikare,som
han just vid den tidenejnämnes
i fatburshandlingarna.Ar
15 51 har han emellertidkommit
äter till Sverge och arbetar jämteGunnar
väfvare pä Gripsholms slott, där hustruAnna
ur fatburen den 20 oktobersamma
är lämnarhonom
en del regarn i olika färger.=Under
ären 15 52 och endel af15 5 3 är Nils guld- väfvare,som
han nu alltid heter, den ende tapetmakare jag funnit blandkonungens
konst- närer.Han
uppbär,utom
penningar, allahanda för tapetväfveriet nödvändiga material,säsom
ynseguld, silfverträd, silke, färgstoffer, hvilket visar, att han var sysselsattmed
något arbete för sin herres räkning.=
Anno
1552 hade Gustaf äter tillutlandetafsändt enpersonmed
uppdragattinskaffa duglige handtverkare i riket.'Må
hända har denne hit medfört ennu
för förstagängennämd
tapetväfvare,Paul
deBucher, som
fränochmed
år 1552 träderikonungens
tjänst, ochsom
den iq februari 1553 erhåller beställningsom
tapetzeyväfvare. Efter aflöningens storlek attdöma
var denne mäster Pävel den främste blandkonung
Gustafsguldväfvare.Hans
beställningsbref har följande lydelse:BestelningförPäwell Tapetzeijwäffwere. Dat. Stäkeborg 19 Febru.
WijGustafetc,görawiuerligit,attopåthetwärtienerPåwell Tapetzeijwäffweresig tessflitigere och troligere sl<all befinne lathe, opå thet arbethe han till wärt och wår käre barnsbehoffgorend warder, wdj sä mötte, att han trolig, handleskall
mz
all then sölff ochguld trädh sä och alt thet Sijikehan till ath weffemedh anamend warder, Tesligsatt han ochaltijd skall holle opä attwäffe och arbethe, ochicke sädane arbete udi någen mötte försume, haffewijaffsynnerliggunst ochnäde undt och effterlatid, som wij och nu, medhthette wärt öpne breffunne och efterlatethet hanårlig udi besoldning aff wår Kong' Camerhalfftridiehundredtmrort.opåtutermijn,szomärvedWalburg- messe och Michaelis, haffe skall, Tesligskall han ochårlig bekome en hoffklädning ochfrijhoffkost.Ther wäre Befaldningmen måge wethesigh efter rette.'
Mäster Pävel och Nils Eskilson äro underåterstoden af Gustaf Vasas regeringstid att betrakta säsom de båda ledarne af tapetväfveriet i Sverge.
Antalet väfvare ökas så
småningom.
Stockholms fatbursräkenskap för 1551 om- talar >./?«(> Mai-iet wajfiterska»,som
detta är »tillflamisk weffskaft», nämligen 5 stycken flamska hyendevar, uppbär gult, rödt, blått och brunt regarn; och är1554
finnerman
fyra nya läredrängar, nämligen Claus Stenberg, Nils Olsson,
Henning
Olsson ochAnders
Jönsson''— männe
de,som
lärt konsten iAntwerpen
och nu återkommit tillG.Upmark;Tapetväfverieti SverigeunderdeförstaVasakonungarne. Ur MeddelandenfränSvenskaslöidföreninsen 1886. Stockholm1886.
'Gripsholm [551.
3Henrik skräddares räkenskap [552. K.A.
'JacobTeytzräkenskap 155;. K.A.
sR.R. [9febr.
*RasmusNilssonsutgiftpäklädem.m. i^^4. S.A.
1I
fäderneslandet?
År
is55 utgöres guldväfvarlaget ä Gripsholm af sex personer,utom
Nils Eskilson och Paul de Bucher, hvilka dä bäda vistades ä slottet. Dessasexsvenner voroJacob van Ualo,
Nils Olsson, Albrecht Flcssltus samt dessutom
tre lärlingar, de förutnämde Henning
Olsson och Anders Jönsson samt en StaffanLarsson;
blanddem
var Jacob van Malo den främste."Ar
15^7 hafva ytterligare tillkommitHans Spiring van HcU,
DoniinicusGusling
ochJesper dem Burst-
samt följande är en svensk, .liidcrsLarsson,
möjligen en bror till den ofvan omtalade Staffan.'Ar
i^^^c)nämnes ännu
en väfvare Clausvan Albonn, som
jämte de Bucher,dem
Burst och van Malo hade sitt arbete vid Svartsjö.' Bland ämbetsfolket ä Stockholms slott upptagas detta är äfven tre guldväfvare, ehuru utan angifvande af namnen. Sannolikt var blanddem
Dominicus Gusling, af hvilken ett kvitto frän detta ärsslut, dagtecknadtStockholm,ännu finnes kvar.'Konung
Gustafs guldväfvare flyttas ofta mellan de olika slotten.Säsom
vi redan sett, vistades de tidigast anlände mestadels pä Gripsholm eller i Stockholm; en väfvare uppehöll sig under första ären af 1150-talet i Vadstena. 1555 äro bäde Nils Eskil- son och Paul de Bucher i Upsala, där de i juni erhöllo sina löner.'Den
senare ut- tager och kvitterar pä höstensamma
är i Stockholm,utom
guld och silfvertråd, äfven papper »för kongl. majts arbetes behof,som
han gör opä Svartsjö'."Ar
1555 uppe- hålla de sigmed
sina svenner å nyo å Gripsholms slott.Mot
slutet af ärtiondet synes de Bucher mest bott pä Svartsjö; Nils Eskilson flyttade 1558med
hertig Eriktill Kalmar.
Sannolikt bestämdes under denna tid guldvafvarnes uppehållsort dels af konunga- familjens resor, dels och hufvudsakligast af de tillfälliga behofven ä de olika kung- liga slotten, hvilkas inredning
ännu
var af enklaste slag. Johan tapissiers ochGun-
nar väfvares vistelse på Gripsholm t. ex. torde sålundakunna
ställas isamband med kung
Gustafs byggnadsarbeten ä slottet under slutet af iijo-talet. Guldväfva- rens verksamhet liksom alstren afhans arbete var vid denna tid uteslutande afambulato- risk natur.Dessa konstnärers lönevilkor under
konung
Gustafs dagar äro ej alldeles lätta att bestämdt utreda. Penningelönen utbetalades vanligen två gångerom
året, vid Valborgs- mässan och Michaeli—
Valborgsmässolön och julalön (ingång och utgång), Daniel van Santhro hade 200mark om
året; Andreas Claesz 150 mark, hans hustru 100mark
ärligen; Gilius vanLönen
blott 72 mark. Nils Eskilson fick 1555om
året 150mark
och hade först 1560samma
lönsom
Paul de Bucher, hvilken frän början aflönadesmed 250
mark, för öfrigt det belopp,som dukemakare
och linväfvare erhöllo. Anförda sum-mor
öfverensstämma tämligen välmed
motsvarande aflöningar under Frans i och HenrikII i Frankrike, där le traitement vanligen uppgick till 150 ä 180 livrés
om
året, för'RasmusNilssonsutgiftpäkläde 1^5^. S.A.
'JönsMänssonsräkenskap i^^y.
3Henrikskräddaresutgiftpä kläde 1558.
*IsraelTomesonsutgift 1^59.
sJacobTeytzräkenskap 15^3.
*NilsSpetzoch JacobHornsräkenskap 1554.
någon
enda till 240 livrés,'Men
härtillkom
dessutom
för de svenske väfvarne ärs- kläde, sannolikt vid julen, dä det äfven kallas -julaklädning•. Nils Eskilson får 15545 alnar svart och 2 alnar mörkblått engelskt kläde,
med
g alnar foderduk, underdetatt de Bucher samtidigt erhåller 4'/, alnar askfärgadt och 2'/, alnar gult engelskt kläde,med
q alnar till foder. 1 allmänhet synes dock denna del af lönenmed någon
växling efter olika tygsorter och under olika år utgåttmed
21 alnar tyg till de förnämligare, 17—
18till läredrängarne." Beträffande sättet förarbetets utförande möter
man
härhemma
ungefärsamma
förhållandensom
i utlandet.Den
vandrande väfvaren medför ejmycket mer
än sin konst. Väfrcdskapen är snart iordningstäld,om
densamma
ej fansmed
packningen.Bland de
mänga
utländske arbetare,som
viddennatidvorosysselsatteikonungens
tjänst, torde väl främlingen ofta funnitnågon
landsman,som
kände den i hans hemlandvanliga väfstolen och,om
sä behöfdes,kunde
eftergörahonom. Ar
154'; betalassålunda 10mark
ät Per holländare »för en väfTredskap han giortt haffuer .
sannolikt ät Daniel van Santhro.^
Sedan
man
blifvit enseom
beställningen,kommer
arbe- tet snart i gäng. Materialet utlämnas till väfvaren af kläde- skrifvaren i Stockholm eller fatburshustrun å det slott, där arbetet skall utföras. Garnet till varpen spinnes af späne- konorna i fatbursstugan, ända intill 1550-talet päslända.Ar
1552 införes till Stockholm frän Lilbeck enligtvaruhusräknin- garna, så vidt jag kunnat finna, för förstagängen
; stycken spinnrockar,som
betalasmed
6 färskinn och aflämnastillfat-burshustrun på Stockholms slott,< Till varpanvändes vanligen hvitt ullgarn, till inslag regarn samt i påfallande ringa
mängd
silke. Ofta ingår äfven för de
mer
framstående partierna ä kartongen eller för de högsta dagrarna guld och silfvertråd.Att det förra enligt tidens uppfattningutgjordeenväsentligdel
afarbetet synes framgåafden i Sverge vanliga
benämningen
guldväfvare,som förekommer
långt oftare än tapetzeyväfvare o. dyl.En
förteckning från 1558 ä Nils och Påvel väf- vares uppbörd aftyskeköpmän
lämnar beträffande materialet några detaljupplysningar af intresse, hvarför jag här nedan anför den.Nilsoch PälTue! wäffuareopburit den li Januari 15?8;
Romersk(.'')silke 1i'/=p. för 217 marli(pundet 14 mark).
Ansiclitegarn 5'/^.p, för 20 mark 5 öre(pundet 30 öre).
Rogarn(sic!) 45 p. för 107 mark 4 öre(pundet 20 öre).
Regarn 1 p. för [8öre.
Wilegarn 2 2Vi p. för 47 mark ö'A öre(pundet 13 öre).
Bilden återgifver endetalj urbarden tillen nu mera försvunnen tapet. Husgerädskammarenssamling.
Guiffrey,Pinchart, Miintz:Histoiregénéraledelataplsserie. Paris 1875
—
1884. T.I,s.84.=RasmusNilssonsutgiftpäklädem.m. 1555. S.A.
3Mäster Arendtsräkenskap 1^4^. K.A.
OfrHenrikskräddaresräkenskap luppäiitlendzkepartzelerhan inköpt>etc. 1552. I 1^5;arsräkenskapnämnas2 spinnrockar, infördafrånLUbeck,ä 12 örestycket; 1^56fränsammahäll ;styckenä5 mark2ijrestycket,o.s.v.
13
Womwaij 2 knippeför 6 mark.
3 hyendewarspatroner
—
i markstycket—
för 9 mark.Rödt skärhår !2 p. för i5 mark(6 öre pundet).
WäfTkambar
—
10 st. för4 öre—
5 mark.'Regarn importerades under Gustaf Vasas tid dels frän Holland, dels frän Reval, Danzig och i synnerhet frän Lubeck, en stad, hvars handel för öfrigt tillförde oss en betydlig del föremål, hörande till lifvets förfining, och
som
därförnog
har spelat en särskild rol i afseende pä Sverges kulturutveckling. Priset pä regarn, förolika är nägot växlande, höll sig vanligen till 14 örepundet;men
sjönk understundom till 12 öre. Det höjer sig ibland till 18 öre och utgör t. ex. åren 1558—
1559 2 mark.' Sannolikt torde väl garnetinkommit
ofärgadt. Sä innehåller mäster Arendts räkenskap 1545, att»hustru Ingrid
anammat
till att betala allehanda lett hon behöffuer till flamiske weffuer—
8 mark".Ar
1557 »lät K.M.
leffwera Niels weffuar att kiöpa ferge för till att letha garnmedh som
skulle till flamske weffuer—
30 mark-', och ett par är senare»hafver
Päwel
guldwäfvareanammat
till sitt arbete (2 nov. 1^59) till attfärgegarnmedh
—
Brixilia I Ib.*Men
dä och dä infördes äfven färgadt garn, säsom synes,utom
afdeni nyss anförda räkning
förekommande
posten -ansichtegarn», äfven närt. ex.bland 1557 års import fränLubeck
till Stockholm upptages »allehanda färge weffueregarn för 200mark
samt wäffvaresilke, 20 pund ä 12mark —
240mark
, utantvifvelafsedtför tapet- väfvarnes behof.Gunnar
väfvare uttager inovember
1551 till sitt arbete pä Gripsholm allehanda färgadt flamskt väfgarn.'Men
i regeln var dock väfvaren äfven färgare.' Vid vissa tillfällen torde hanhaft hjälp af fatburshustrun,som
säkert oftast förstod att använda deblandallmogenbrukliga färgningssätten,om
hvilka jag i det föregående gifvit ett par antydningar. I Västerås utbetalas är ii;45 »effter vår nådige frus befallning» till en hustru Karin »för 9"/,markpund
garn hon letade blätt» i mark; Berta väfverska köpersamma
är enmängd
blåbär för att »leta lärft» med, ochAnna
leterska får ut 2 pund bresilia 1552, o. s. v.För
betning och färgning omtala räkenskaperna i synnerhet utgifter till inköp af alun, bresilia, vitriol (victril), galläpple (gallas, gallnöt), saffranoch lakmus. Detförefalleremel- lertid,som om mot
slutet af Gustafs tid, och antagligen i denmän
tapetväfvarne fingo sig större uppgifter förelagda, det hemfärgade garnet funnits mindre passande. Inköpen ären 1557—
1^58 hafva vi ofvan omtalat; 1559 erhåller Nils Eskilson ej mindre än400 mark
tillgarnuppköp
i Holland, och samtidigt utbetalas enännu
störresumma,
öfver480
mark, för garn,som samme
Nils mottagit af den holländske guldväfvarens hustru.' Det torde väl vara sannolikt, att dessa inköp gälde färgadt garn, möjligen särskildt»med
Carmentzie färg», tidens ömtåliga älsklingscouleur; kanskesammanhänga
demed
förbere-'JfrOpbörden oppäalletheuti.partzeler,som Tydske köpmenlelTuererathaffueanno 1158. R.A.
=Urvaruhusräkenskaperna. R.A.
sjönsMånssonsoch MånsOlssonsräkenskap 1557.
'LarsAnderssonsräkenskap 15^9.
si uppbördenpäkläde 1546namnesäfvensvart,rödt,brandgukoch >liolebrunt>regarn.
I Nilsguldväfvaresuppbörd 1^52—15^; upptages,utom ynseguldochsilke,äfven bresiliaochalun. Henrik skräd, dåresuppbördpå utländska partzeler15^2
—
1555etpassim.'AndersNilssonsutgift155g.
14
delser till ett större arbete,
man
stod i begrepp attbörja—
suitenmed
degamla svenska sagokonungarne.Af
öfriga material använde tidens väfvare,utom
silke,som
pä grund af sin stora dyrbarhetännu förekommer
imycket
ringa utsträckning, guld och silfverträd,hvilkalik-som
garnet i betydligmängd
infördes öfver Lubeck. Priset pä ynseguld(12
yntzer i ett pund-. 155;)' var per pund för det finare slaget (-superfrnt yntzeguld-)57, 60, 67 ä
70
mark, för det enklareomkring 44
mark. Silfverträden betingade ungefärsamma
pris
som
det finare guldet."Den
färgskala, inom hvilkenman
rörde sig, höll här i Sverge liksom den tidenännu
utomlands en ädel mätta, hvilken ä föremäl frän tapetväfvericts guldälder är en lika älskvärdsom
karaktäristisk egenskap.Man
fär sannolikt en tämligen riktig före- ställningom
det vanliga utseendet aftidens väfnader,om man
iakttagerden olikamängd
garn af skilda slag,som
utlämnas till vissa arbeten. Sä finna vi t. ex.,attGunnar
väf- vare för de ofvannämda
tvänne bänkeklädena, det ena6 alnar, detandra <j'l^alnarlängt, bäda 37, kvarter breda,som
han väfde ä Gripsholms slott, erhällit 297, lod rödt garn,1%
pund blätt, 2 pund grönt, 1pund
gult, 37,pund
12 lod svart och ipund
grätt garn.Af
denna uppgift kanman
ungefär sluta sig till en tonalitet iblägröntmed
svart fond, något,som
äfven afännu
bevarade tapeter af detta slag bekräftas.Samma
ärs räkenskap har pä ett annat ställe äfven utgiften för garn i lefverbrunt, brunt och brand- gult, ochmed
detta är troligen området afde använda färgernatill enstordelutstakadt.'En
af de fä från Vasatiden kvarvarande bänkdynor, af hvilkengenom
egarens vänliga tillmötesgående vi här ofvankunna
lämna en afbildning, visarmed
blägrön tonalitetmot
svart botten bladverk i blått, blägrönt och smutsgult; för öfrigt hvitt ochgrättsamt något brunrödt.Sedan alla tillbehörvoro anskaffade och ordnade, kunde väfvens uppsättning börja.
Ty
värr förmå vi ej af tillgängliga handlingarutletanågot angående kartongernatillarbetet och deras mästare. Delvis torde man, såsom af 1558 ärs räkning framgår, inköptdem
Bildenätergifveren bänkdyna,tillhörig liapten Åke Nordenfelt å Höganäs. Längd 1.56, bredd 0.5,.
'NilsSpetzuppbörd påutländskapersedlar 1555. R,A.
'Urvaruhusräkningarna. R.A.
3Gripsliolmsslott1551. S.A.
15