Examensarbete i socialt arbete Malmö universitet
BARNEN, LAGEN OCH FÖRÄLDRARNA – EN INTRESSEKONFLIKT
EN STUDIE OM BESLUTSFATTANDET AVSEENDE UPPHÖRANDE AV ELLER FORTSATT VÅRD ENLIGT LVU
ELIN ANDERSSON
ALICE WÄRLSTAM
THE CHILDREN, THE LAW, AND THE PARENTS – A CONFLICT OF INTEREST
A STUDY ON DECISION-MAKING REGARDING CESSATION OF OR CONTINUED CARE
ACCORDING TO LVU ELIN ANDERSSON ALICE WÄRLSTAM
Andersson, E & Wärlstam, A. The children, the law, and the parents – a conflict of interest. A study on decision-making regarding cessation of or continued care according to LVU. Degree project in social work 15/30 högskolepoäng. Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of social work, 2022.
The society that we are living in has a responsibility to make sure that no children suffer from violence or any type of neglect. All authorities in society, as well as the social services and decision-making agencies have an obligation to protect and prioritize the best interests of the child in all types of decisions concerning
children. In cases where children are at a tangible risk of harm due to
circumstances at home, children can be involuntarily removed from their parents by law. In such circumstances, the child's parents do not consent to the child being taken care of according to law based on voluntariness. This requires a court care order according to LVU. In recent years, the public debate in Sweden has increased regarding when it is safe for a child who has been removed from its parents to move back home. Due to this societal debate, this study aims to define which factors affect as well as being most significant in the court's decision- making regarding when it is appropriate or not for a child to either stay in the foster family or to reunite with its parents. Furthermore, the study also aims to provide a deeper understanding on how the court considers on one hand the best interest of the child and on the other hand the parental perspective in their basis of verdict. The conflict of interest stands between whether the care of the child should cease or continue. The purpose of this study has been enabled through a qualitative review of 12 court decision orders which have been made between the years 2021-2022. The result shows that all 12 court orders decide that the
compulsory care of the children should continue. The main reason in the courts basis for decision is that the circumstances that caused the care has not yet improved enough. In the review of the court decisions several significant themes occurred. One of the most significant themes were lack of lasting change among the parents. Moreover, another major theme was that the parents could not show insight in the situation. Lastly, the parents had a lack of ability to meet the children's needs, which in some cases were extensive. The result shows that the court considers the best interest of the child before the parental perspective. This appears while the court highlights each individual child and its needs. Meanwhile,
the court also listens to the children who are old enough to express their feelings and opinions to a relatively large extent. Nevertheless, the court also shows understanding for the parents' will and desire to bring back their children. The court emphasizes what further needs to be achieved for the parents to reach a cessation of the compulsory care of their children.
Keywords: Best interest of the child, cessation of care, continued care, court of law, LVU, parental perspective, themes in decision making.
Förord
Vi vill tacka vår handledare Johanna Sixtensson för värdefull och konstruktiv handledning.
Malmö 30 Maj 2022
Elin Andersson och Alice Wärlstam
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 6
1.1 Problemformulering ... 7
1.2 Syfte och frågeställningar ... 8
1.3 Avgränsningar ... 8
1.4 Bakgrund och begreppsdefinition ... 8
1.4.1 Barnets bästa ... 8
1.4.2 Barnets rätt enligt barnkonventionen och föräldrabalken ... 9
1.4.3 Föräldrar ... 9
1.4.4 Föräldraperspektivet ... 9
1.4.5 Föräldrars position utifrån familjestödsmodellen ... 10
2. Kunskapsläge ... 11
2.1 Kontinuitetsprincipen respektive återföreningsprincipen ... 11
2.2 Regleringar kring upphörande av tvångsvård utanför hemmet ... 11
2.3 Rättsliga dilemman i barnskyddssystemet ... 12
2.4 Lekmän som beslutsfattare ... 13
2.5 Tillräcklig föräldraförmåga ... 14
2.6 Sammanfattning av tidigare forskning ... 16
3. Teori ... 18
3.1 Familjen som social konstruktion ... 18
3.2 Barndomssociologi och synen på barn som aktörer ... 18
3.4 Makt ... 19
4. Metod ... 21
4.1 Metodval och metodologiska överväganden ... 21
4.2 Urval ... 22
4.3 Tillvägagångssätt ... 22
4.4 Bearbetning och analys ... 23
4.5 Tillförlitlighet ... 24
4.6 Etiska överväganden ... 25
4.6.1 Vetenskapsrådets forskningsetiska principer ... 25
5. Resultat ... 27
5.1 Teman i förvaltningsrättens motivering i avgörandet av LVU-domarna .... 27
5.1.1 Bristande insikt och otillräckliga förändringar ... 28
5.1.2 Särskilt omfattande behov hos barnen och otillfredsställande umgänge mellan barn och föräldrar ... 28
5.1.3 Samarbete med socialtjänsten och samtycke till frivillig vård ... 29
5.1.4 Andra förekommande teman ... 30
5.1.5 Slutsatser ... 30
5.2 Förvaltningsrättens beaktande av barnets bästa respektive föräldraperspektivet ... 31
5.2.1 Barnets möjlighet att få komma till tals ... 31
5.2.2 Bemötandet av barnets individuella och i vissa fall omfattande behov 32 5.2.3 Upprätthållandet av skydd och säkerhet för barnet ... 33
5.2.4 Förvaltningsrättens beaktande samt framställning av föräldraperspektivet ... 34
5.2.5 Slutsatser ... 35
6. Analys ... 36
6.1 Förvaltningsrättens beslutsmotiveringar till upphörande eller fortlöpande av vård enligt LVU ... 36
6.2 Barnets bästa i kontrast till föräldraperspektivet ... 38
7. Avslutande diskussion ... 42
Referenser ... 44
Bilaga ... 47
Arbetsfördelning ... 47
1. Inledning
I Sverige får cirka 30 000 barn vård utanför hemmet varje år. Vården ges i bland annat familjehem, hem för vård eller boende, så kallade HvB-hem, och i stödhem (Statens institutionsstyrelse SiS, 2021). Socialtjänstlagen (2001:453), förkortad SoL, är den lag som kommunens socialtjänst arbetar utifrån. Socialtjänstens uppgift är att främja goda levnadsförhållanden och bistå råd, stöd och vård till de familjer och enskilda som behöver det. Utgångspunkten i SoL är frivillighet. Det innebär att insatser utifrån denna lag inte kan utföras mot en persons vilja. I fall som rör barn innebär det att insatser från socialtjänsten ska göras i samförstånd med barn och vårdnadshavare. Däremot kan barn som riskerar att fara illa, och där föräldrarna inte samtycker till frivilliga insatser enligt SoL, i stället ges vård enligt en av Sveriges få tvångslagstiftningar, lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, förkortad LVU. Beslut om sådan vård fattas av
förvaltningsrätten (Förvaltningsrätten Malmö, 2021). I sådana fall där ett barn ges vård enligt LVU föreligger en stark oro för att barnet far illa, kombinerat med att barnets säkerhet inte kan fastställas med hjälp av frivilliga insatser. Det är 2 § LVU som ligger till grund för ett omhändertagande av ett barn där föräldrarna brustit i omsorgen. Fysisk eller psykisk misshandel och otillbörligt utnyttjande kan vara anledningar till ett omhändertagande, men även andra brister i omsorgen eller hemförhållanden som innebär en påtaglig risk för barnets hälsa och
utveckling är orsaker till ett tvångsomhändertagande enligt LVU.
När ett barn ska vårdas enligt LVU lämnar kommunens socialnämnd en ansökan till förvaltningsrätten. I ansökan finns den skriftliga utredning som socialnämnden har gjort om barnet och i den framgår orsakerna till varför barnet ska vårdas enligt LVU. I ansökan finns även socialnämndens egen bedömning och vad de kommit fram till. Förvaltningsrätten kallar till muntlig förhandling, vilken kan beskrivas som ett komplement till den skriftliga utredningen. Därefter beslutar
förvaltningsrätten om barnet ska vårdas eller inte. Rätten består av en juridiskt utbildad domare och tre lekmän, även kallat nämndemän. I akuta lägen kan socialnämnden göra ett omedelbart omhändertagande av barnet. I sådana fall skickar socialnämnden beslutet för prövning till förvaltningsrätten inom en vecka, då förvaltningsrätten sedan inom ytterligare en vecka beslutar om socialnämndens beslut ska gälla eller inte. Förvaltningsrättens beslut om att vårda ett barn enligt LVU går att överklaga, exempelvis av barnets föräldrar (Förvaltningsrätten Malmö, 2021). Förvaltningsrätten är den första instansen bland
förvaltningsdomstolarna. Domstolar arbetar till stor del med
trovärdighetsbedömningar, vilket innebär att den redogörelse som rätten bedömer vara mest trovärdig är den som i de flesta fall vinner målet (Svensson & Ahrne, 2011).
Efter att ett beslut om ett LVU-omhändertagande av ett barn har fattats av förvaltningsrätten ska socialnämnden överväga om vård enligt LVU fortfarande behövs minst en gång i halvåret. Bestämmelserna om upphörande av vården regleras i 21 § LVU, vilken säger att vården ska upphöra när den inte längre behövs. Europakonventionens första avdelning, artikel 8, reglerar rätten till familjeliv. Offentlig myndighet får inte ingripa i denna rättighet om det inte är nödvändigt med hänsyn till att bland annat skydda personers fri- och rättigheter samt deras hälsa och moral. Det måste vidare finnas stöd i nationell lag för att en offentlig myndighet ska kunna ingripa (Lag (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de
grundläggande friheterna). Enligt europadomstolens praxis väger en återförening mellan omhändertagna barn och föräldrar tungt, då det ses som en del av rätten till familjeliv (Östlund, Gustafsson & Wejedal, 2021). Det finns med andra ord alltid en strävan om att det LVU-omhändertagna barnet ska återförenas med sina
föräldrar så fort målet med LVU-vården är uppnått. Således ska en LVU-placering inte fortgå längre än nödvändigt (Socialstyrelsen, 2022). Socialnämnden är
skyldiga att överväga fortsatt vårdbehov även i de fall som är föremål för prövning i domstol vid exempelvis ett överklagande (Socialstyrelsen, 2020).
Vidare har socialnämnden en skyldighet att årligen överväga om det är aktuellt att ansöka om en permanent överflyttning av vårdnaden av barnet till familjehemmet efter att barnet varit placerat i samma familjehem i över tre år. Detta regleras i 13
§ LVU.
Ett LVU-fall som har blivit mycket uppmärksammat i Sverige och som väckt starka reaktioner är fallet om Esmeralda Gustafsson, som kom att kallas Lilla hjärtat. Fallet om Lilla hjärtat är ett tragiskt exempel på den konflikt som är föremål för denna studie, nämligen den intressekonflikt som kan uppstå mellan olika parter i domstolsmål rörande vård enligt LVU. Esmeralda föddes i april år 2016 och omhändertogs med stöd av LVU direkt på BB, då hon föddes med abstinens på grund av moderns missbruk under graviditeten. Esmeralda placerades i ett familjehem där hon bodde i tre år fram tills att vården enligt LVU upphörde efter ett domstolsbeslut. Domstolsbeslutet hade sin bakgrund i att Esmeraldas föräldrar i början av år 2018 överklagade LVU-placeringen och ville att vården skulle upphöra. Föräldrarna fick avslag, bland annat med anledning av att de inte kunde uppvisa att de var fria från droger. Senare under år 2018 överklagade föräldrarna även denna dom, varpå kammarrätten inte delade socialtjänstens eller förvaltningsrättens åsikter, vilket resulterade i att Esmeralda fick flytta tillbaka till sina föräldrar i april år 2019. I slutet av januari år 2020 hittades Esmeralda avliden i föräldrarnas bostad. Obduktionen visade på kraftig undernäring och flertalet kroppsliga skador. Även narkotikaklassade preparat påfanns i hennes kropp (Göta hovrätt mål nr B 2705-20). Det uppmärksammade fallet om Lilla hjärtat har lett till att regeringen har presenterat flera lagändringar vilka syftar till att säkerställa barnets bästa när vård enligt LVU upphör (Regeringskansliet, 2022).
1.1 Problemformulering
LVU är ett område där det sociala arbetet och juridiken möts och samspelar.
Besluten som fattas inom det juridiska väsendet föranleds av en utredning av socialtjänsten och ett beslut från socialnämnden (Socialstyrelsen, 2020). Således har det sociala arbetet en inverkan på den juridiska processen, vilket gör
förvaltningsrättens beslut angående vård enligt LVU intressanta även utifrån en socionoms perspektiv. Med bakgrund i fallet om Lilla hjärtat väcktes vårt intresse för att få en djupare förståelse för vilka faktorer som ligger till grund för utfallet i domstolsprövningar av vård enligt LVU. I FN:s barnkonventions tredje artikel framgår att domstolar i första hand ska beakta vad som bedöms vara barnets bästa vid alla åtgärder som rör barn (Barnombudsmannen, 2021). Däremot präglas många domstolsprövningar av en kamp mellan å ena sidan barnets bästa och å andra sidan föräldrars rättigheter samt begäran om att återförenas med sina barn. I en debattartikel från år 2020 argumenterade dåvarande jämställdhetsminister Åsa Lindhagen för att ett perspektivskifte krävs, där barnets rättigheter på riktigt behöver sättas främst. I debattartikeln betonar Lindhagen konsekvenserna av den starka föräldrarätten, och menar att föräldrars rätt till sina barn sätts före barnets
rätt till trygghet och skydd. Lindhagen menar vidare att den starka föräldrarätten kan medföra stora problem för utsatta barn i Sverige (Regeringskansliet, 2020).
Den tragiska händelsen med Lilla hjärtat har motiverat oss till att granska beslutsfattandet vid förvaltningsrättens prövningar av upphörande av vård enligt LVU.
1.2 Syfte och frågeställningar
Syftet med denna studie är att genom en granskning av LVU-domar undersöka vilka faktorer som vägs in och vilka som är av störst betydelse vid avgörandet om en LVU-placering ska upphöra eller fortlöpa. Studien ämnar ge en djupare
förståelse för hur barnets bästa respektive föräldraperspektivet beaktas i förvaltningsrättens grund för beslut.
Studien utgår från följande frågeställningar:
• Vilka faktorer vägs in och vilka är av störst betydelse i förvaltningsrättens motivering till om en LVU-placering ska upphöra eller fortlöpa?
• På vilket sätt beaktar förvaltningsrätten barnets bästa respektive föräldraperspektivet i deras grund för beslut?
1.3 Avgränsningar
Vi har valt att avgränsa studien till LVU-domar som fastställts mellan år 2021 och 2022 i Skåne. Vidare har studien avgränsats till omhändertaganden utifrån 2 § LVU, vilket innebär att omhändertagandet föranletts av någon form av
bristfällighet i hemmet. I de omhändertaganden som studeras saknas samtycke från föräldrarna. Det är inte själva omhändertagandet eller de specifika orsakerna till omhändertagandet som studeras, utan grunden för besluten i domar som berör ifall LVU-vården av ett barn ska upphöra eller fortlöpa. Utifrån detta urval av LVU-domar har studien sitt huvudsakliga fokus på de faktorer som är av betydelse i förvaltningsrättens beslutsfattande samt hur rätten beaktar barnets bästa respektive föräldraperspektivet i deras grund för beslut. Omhändertaganden enligt 2 § LVU berör barn upp till 18 år.
1.4 Bakgrund och begreppsdefinition
Vi menar att en bakgrund angående rättsförhållandet mellan barn och föräldrar i det svenska systemet är relevant för att kunna få en djupare förståelse för den rättsprocess som studien ämnar undersöka. Nedan följer därför en kort beskrivning av detta samt ett tydliggörande av hur vi använder vissa nyckelbegrepp.
1.4.1 Barnets bästa
Enligt 1 § femte stycket LVU ska barnets bästa vara avgörande i beslut som tas enligt LVU. Det innebär att barnets bästa väger tyngre i LVU än i
barnkonventionen, där det står att barnets bästa ska beaktas. Det finns ingen definition av vad barnets bästa är i varken barnkonventionen, LVU eller SoL.
Socialstyrelsen menar att det inte går att göra en generell definition av barnets bästa utan att det måste avgöras i varje enskilt fall. De framhåller däremot att
bedömningen av barnets bästa måste ta hänsyn till barnets fysiska och psykiska välbefinnande samt barnets utveckling. En bedömning av barnets bästa bör vidare vara baserad på vetenskap och beprövad erfarenhet, ett inhämtat underlag från närstående och yrkespersoner som har kunskap om barnet samt ett beaktande av barnets egen vilja, utifrån barnets ålder och mognad. Socialstyrelsen skriver vidare att barnets bästa måste utgå från de omständigheter som gör barnet unikt, vilket kan vara egenskaper hos barnet, socialt eller kulturellt sammanhang samt ifall barnet har någon typ av funktionsnedsättning. Andra faktorer som vägs in i barnets bästa vid LVU-ärenden är bevarandet av barnets hemmiljö och möjlighet att upprätthålla kontakter samt barnets behov av omsorg, skydd och säkerhet (Socialstyrelsen, 2020).
När vi i denna studie bedömer barnets bästa ser vi främst till ifall barnet, utifrån ålder och mognad, får komma till tals, hur barnets behov av skydd och säkerhet upprätthålls samt hur barnets individuella behov möts.
1.4.2 Barnets rätt enligt barnkonventionen och föräldrabalken FN:s konvention om barnets rättigheter, också kallad barnkonventionen, är en konvention som sedan den blev svensk lag år 2020 har stärkt barnrätten inom det svenska systemet. Barnkonventionen innehåller bestämmelser om mänskliga rättigheter för barn. Den är rättsligt bindande och kan beskrivas som ett
internationellt avtal som fastslår att barn är individer med egna rättigheter som inte ska betraktas som ägodelar till föräldrar eller andra vuxna. Barnkonventionen består av 54 artiklar. Fyra av dessa utgör konventionens grundläggande principer, vilka är att alla barn har samma rättigheter och lika värde, att barnets bästa ska beaktas vid alla beslut som rör barn, att alla barn har rätt till liv och utveckling samt att alla barn har rätt att uttrycka sin mening och få den respekterad
(UNICEF, 2022). Även föräldrabalken (1949:381) innehåller bestämmelser som belyser barnets rättigheter. Enligt föräldrabalken har barn rätt till omvårdnad, trygghet och god fostran. De ska behandlas med aktning för sin person och egenart och de får inte utsättas för fysisk bestraffning eller någon annan kränkande behandling. Det är vårdnadshavaren som ansvarar för att behoven tillgodoses. Andra ansvarsområden som ett barns vårdnadshavare har enligt föräldrabalken är att bevaka att barnet försörjs, får utbildning samt får den tillsyn som barnet är i behov av sett till dennes ålder och utveckling. Vårdnadshavaren har en rätt och skyldighet att besluta i frågor som rör barnet i syfte att kunna ta sitt ansvar, däremot ska barnets egen uppfattning beaktas alltmer i samband med att barnet blir äldre (Socialstyrelsen, 2020).
1.4.3 Föräldrar
När vi i studien använder oss av begreppet föräldrar eller föräldrahem syftar vi på barnets biologiska föräldrar eller barnets vårdnadshavare. När vi i stället syftar till föräldrarna där barnet är placerat enligt LVU använder vi oss av begreppen familjehemsföräldrar alternativt familjehem.
1.4.4 Föräldraperspektivet
Genomgående i studien använder vi oss av begreppet föräldraperspektivet. Vi använder detta begrepp som ett slags paraplybegrepp för föräldrarnas juridiska position, men också för deras livssituation samt begäran och vilja om att LVU-
vården av deras barn ska upphöra. Föräldraperspektivet kan i denna studie ses stå i kontrast till barnperspektivet och barnets bästa, då föräldrarna i
domstolsförhandlingarna ställs emot socialnämnden och barnets ställföreträdare, vilka har i uppgift att värna om barnets bästa. Därmed blir dessa motparter till varandra.
1.4.5 Föräldrars position utifrån familjestödsmodellen
I den sociala barnavården finns olika idealtypiska modeller som skiljer sig åt mellan olika länder. De två mest framträdande modellerna internationellt sett är barnskyddsmodellen och familjestödsmodellen. Sverige kännetecknas av att ha en modell som är inriktad på familjestöd. Barnskyddsmodellen kännetecknas av en tydlig gräns mellan det offentliga och det privata, där staten endast vidtar åtgärder när det finns ett uppenbart behov av skydd för barnet. I barnskyddsmodellen betonas individens rättigheter och skyldigheter. Arbetet i en sådan modell handlar främst om att se till så att barn skyddas mot olika faror i hemmet. De problem som uppkommer i barnavården ses strikt kopplade till att föräldrarna brister eller har ett normbrytande beteende. Familjestödsmodellen i sin tur har en syn där barns uppväxt och fostran ses som statens angelägenhet, där det är av hög prioritet att ge stöd till föräldrar. I en familjestödsmodell kan staten vara inblandad och ge stöd till föräldrar och barn även om det inte föreligger ett skyddsbehov hos barnet.
Barnavårdsproblem förklaras utifrån att det finns svårigheter i familjen, och att familjen därför ska erbjudas hjälp och stöd i första hand. I en sådan modell värderas frivillighet och samarbete högt, även om det inte utesluter att barn kan omhändertas med tvång i de situationer som det är nödvändigt. Det har däremot under senare år riktats kritik mot att det svenska familjestödsorienterade
arbetssättet tenderar att brista i beaktandet av barns behov i de fall som de ställs mot föräldrars intressen, vilket tyder på att föräldrar har en relativt stark position i det svenska systemet (Andersson & Sallnäs, 2012).
2. Kunskapsläge
Eftersom LVU utgör ett stort område både inom socialt arbete och inom juridiken finns det en del tidigare studier med olika infallsvinklar på ämnet. Vår studie syftar till att komplettera den befintliga kunskap som finns och bidra med nya perspektiv till forskningsområdet. Denna studie har en infallsvinkel som studerar vilka faktorer som förvaltningsrätten väger in i beslutsmotiveringarna i LVU- domar, samt hur barnets bästa respektive föräldraperspektivet beaktas, vilket vi menar ger en tydligare koppling till det sociala arbetet snarare än det juridiska. I följande avsnitt redogörs för tidigare forskning som bedöms vara tillämpbar på denna studie.
2.1 Kontinuitetsprincipen respektive återföreningsprincipen
Allison Östlund, Håkan Gustafsson och Sebastian Wejedal har tillsammans forskat en del inom området LVU. I studien”Uppväxtplaceringar” - gråzon eller frizon för barnets bästa? tar Östlund, Gustafsson och Wejedal (2021) upp LVU- omhändertaganden där socialtjänsten outtalat ser en placering som permanent, det vill säga att en återförening mellan de biologiska föräldrarna och barnet inte är aktuellt i praktiken. I artikeln redogör författarna för det spänningsfält som finns mellan å ena sidan återföreningsprincipen som innebär en strävan efter att barn ska få återförenas med sina föräldrar, och å andra sidan kontinuitetsprincipen som innebär att socialtjänsten söker en stabil och varaktig lösning för barnet. Det är principen om barnets bästa som har gett upphov till både återföreningsprincipen och kontinuitetsprincipen. En socialsekreterare som intervjuas i studien menar att återföreningsprincipen är norm i teorin men inte i praktiken när det gäller små barn som placerats på grund av hemförhållanden. Vidare menar författarna att kontinuitetsprincipen har tillmätts större betydelse i LVU-ärenden efter den tragiska händelsen med Lilla hjärtat. Då kontinuitetsprincipen får en starkare ställning blir vägen ut från LVU-vård mer invecklad. Den rättspolitiska debatten menar att det är en förändring som stärkt barnets bästa. Däremot väger
återföreningsprincipen tungt i europadomstolens praxis, då en återförening mellan barn och föräldrar ses som en del av rättigheten till familjeliv, förklarar Östlund, Gustafsson och Wejedal (2021).
2.2 Regleringar kring upphörande av tvångsvård utanför hemmet
I artikeln “Lex lilla hjärtat” - Om rättsprocesserna och den politiska pendeln utvecklar Östlund, Gustafsson och Wejedal (2020) resonemangen kring
barnskydd, föräldrarnas intressen, kontinuitet och återförening utifrån fallet Lilla hjärtat, där de menar att spänningen mellan de olika intressena ställs på sin spets vid en eventuell upplösningsprocess av ett LVU-ärende. Det är då socialnämnden, alternativt en domstol, beslutar om tvångsvården ska upphöra och isåfall när och hur det ska gå till. Då författarna granskat domar från Lilla hjärtat-fallet
konstaterades att högsta förvaltningsdomstolen, i ärendet HFD 2012 ref. 35, inte tillmätt risken för skada vid en separation från en långvarig familjehemsplacering någon betydelse i avgörandet ifall vården skulle upphöra eller inte. Det är något
som ligger i linje med rådande praxis, då domstolens uppgift är att pröva om de förhållanden som gav upphov till tvångsvården från början fortfarande föreligger, och inte den risk för skada som en eventuell flytt från familjehemmet kan
innebära. Det ligger utanför domstolens prövning. Anledningen till det är för att det handlar om en tvångslagstiftning, och därför får LVU-beslut inte kvarstå längre än vad som är nödvändigt för att uppnå vårdens syfte, det vill säga att skydda barnet från risker som är kopplade till hemmiljön. Östlund, Gustafsson och Wejedal (2020) lyfter däremot fram möjligheten att ansöka om
flyttningsförbud enligt 24 § LVU och möjligheten att ansöka om vårdnadsöverflyttning enligt 6 kap 8 § i föräldrabalken som rättsliga överväganden relaterade till barnets bästa och barnets intressen i form av kontinuitet. Ett flyttningsförbud är likt ett beslut om tvångsvård baserat på en påtaglig risk att barnet skadas, men flyttningsförbudet fokuserar på om det finns en påtaglig risk att barnet skadas vid en flytt från familjehemsplaceringen.
Vårdnadsöverflyttningar är sparsamt använda i praktiken visar undersökningar gjorda av socialstyrelsen, vilket innebär att de inte används på det sätt som var tänkt av lagstiftare för att säkerställa kontinuiteten för barn. Orsaken till att vårdnadsöverflyttningar görs i en låg grad är för att det finns en rädsla för att barnet då ska tappa kontakten med sina biologiska föräldrar, samt att
socialtjänsten inte vill döma ut föräldrarna som dåliga vårdnadshavare, enligt Östlund, Gustafsson och Wejedal (2020).
Fortsättningsvis redogör Östlund, Gustafsson och Wejedal (2020) för att efterdyningarna av Lilla hjärtat-fallet i media har skapat en idealiserad bild av familjehem medan en återförening med föräldrarna ses som ett värnande av föräldrarätten på bekostnad av barnrätten. Författarna poängterar att alla fall är unika och att relationen mellan barn och deras föräldrahem respektive familjehem skiljer sig åt från fall till fall. Således går det inte att säga att barnets bästa alltid är förenat med att stanna i familjehemmet, eller att barnets bästa alltid är förenat med att återförenas med föräldrarna. Det går inte att skapa ett gemensamt narrativ för alla barn som blivit LVU-placerade. Emellertid menar författarna att en fortsatt kontakt med föräldrarna under en LVU-placering kan vara gynnsamt för barnet, och att det i de allra flesta fall är det bästa för barnet att flytta hem till sina föräldrar när omständigheterna som låg till grund för tvångsvården inte längre föreligger. Alltjämt menar Östlund, Gustafsson och Wejedal (2020) att det inte generellt går att ställa barnrätten mot föräldrarätten då det kan ligga både i föräldrarnas intressen och i barnens intresse att hålla kontakten för att senare kunna återförenas, samtidigt som föräldrarnas och barnens intressen i andra fall är motstridiga varandra.
2.3 Rättsliga dilemman i barnskyddssystemet
Pernilla Leviner är professor i offentlig rätt, särskilt inriktad på socialrätt och barnrätt (Stockholms universitet, 2021). Leviner är ett välkänt namn inom dessa områden och har bedrivit flertalet forskningsprojekt. I artikeln “Child protection under Swedish law - legal duality and uncertainty” beskriver och analyserar Leviner (2014) utmaningar och dilemman i det svenska barnskyddssystemet.
Utgångspunkten i studien är ett juridiskt perspektiv med fokus på barns rätt till skydd från skadliga miljöer i hemmet. Leviner (2014) beskriver att västerländska barnskyddssystem ofta fokuserar på antingen familjestöd eller barnskydd, och konstaterar att det svenska systemet har ett starkt och tydligt fokus på det
förstnämnda. Det innebär att det övergripande fokuset ligger på familjerelationer
och att den centrala delen i det svenska barnskyddet är att arbeta för förändring genom stöd utifrån samförstånd av hela familjen. Leviner (2014) understryker att metoderna i det svenska barnskyddssystemet står i direkt kontrast till metoder som används i länder som USA, Storbritannien och Australien, där barnets individuella rättigheter väger mycket tyngre och där fokus på att skydda barn från övergrepp och försummelse betonas mer. Vidare beskriver Leviner (2014) att tvångsvård av barn, det vill säga LVU, tillämpas i ett mycket senare skede i Sverige jämfört med i dessa länder, vilket bekräftar att det svenska systemet i så stor utsträckning som möjligt strävar efter att föräldrar och barn inte ska vara åtskilda.
Fortsättningsvis i sin studie redogör Leviner (2014) för den omfattande kritik som har riktats mot det svenska barnskyddssystemet i form av att det genom
observationer har uppmärksammats betydande skillnader i hur liknande
barnskyddsärenden har bedömts. En av huvudpoängerna i Leviners studie (2014) är att det svenska barnskyddssystemet tenderar att ha ett tydligare
föräldraperspektiv än barnperspektiv, då det råder begränsningar i hur barnets perspektiv integreras i olika typer av bedömningar och beslut. Vidare i artikeln tar Leviner (2014) upp den tidigare nämnda reformen om att beslut om
vårdnadsöverflyttning av LVU-omhändertagna barn till fosterföräldrar endast bör övervägas när ett barn varit omhändertaget i tre år, och menar att denna reform inte har förändrat det faktum att barnets föräldrar i de allra flesta fall trots detta kvarstår som vårdnadshavare. Därefter kommer Leviner (2014) i sin artikel in ytterligare på juridiska aspekter och förklarar att rättsliga förfaranden gällande vård enligt LVU oftast är drivna av konflikter mellan föräldrar och vad som anses vara bäst för barnet. I domstolsförhandlingar har domstolar alltid rättsliga
befogenheter att begära mer information och ytterligare utredning, vilket
domstolar, enligt Leviner (2014) generellt sett är passiva med. Detta innebär att de flesta förhandlingar endast fokuserar på de mest relevanta delarna, vilket gör att vissa faktorer som faktiskt är av betydelse kan glömmas bort i en bedömning av vad som är bäst för barnet (ibid). Vidare tas grundprincipen upp om att frivillig vård alltid är att föredra om den bedöms vara tillräcklig med hänsyn till barnets skyddsbehov. Det innebär att det inte är ovanligt att fokus i domstolen ligger på vad föräldrarna eventuellt samtycker till snarare än barnets behov av skydd, förklarar Leviner (2014). Resultatet av Leviners studie (2014) visar att det finns en övergripande dubbelhet i att starkt betona föräldrars rättigheter samtidigt som det finns höga ambitioner för att skydda barn från skadliga hemmiljöer. Det finns en uppenbar konflikt mellan å ena sidan rätten till privat- och familjeliv och å andra sidan barnets bästa. Trots detta påvisar observationer att föräldrarättigheter och rätten till privat- och familjeliv ges större juridisk betydelse. Det faktum att vårdnaden av barn oftast ligger kvar hos föräldrarna medför deras rätt till att överklaga, vilket leder till konflikter och osäkerheter för alla inblandade,
däribland föräldrar, barn och familjehem. När det gäller förvaltningsrättens beslut om ifall ett barn ska vidare omhändertas eller inte är traditionen att rätten inte begär mer information även om den har mandat till detta, vilket tyder på att rätten besitter ett föräldraperspektiv (ibid). Det förekommer också oklarheter kring hur förvaltningsrätten bedömer framtida skaderisker i barnskyddsmål, eftersom sådana risker är hypotetiska. Med andra ord måste domstolsbeslut många gånger baseras på hypotetiska antaganden för att skydda barn från skada, menar Leviner (2014).
2.4 Lekmän som beslutsfattare
Forskarna Torbjörn Forkby, Staffan Höjer och Andreas Liljegren har tillsammans gjort flertalet studier om domstolars beslutsfattande inom den sociala barnavården i Sverige, däribland om komplexiteten i bedömningar av vård enligt LVU. I studien “Questions of control in child protection decision making: Laypersons’
monitoring and governance in child protection committees in Sweden” fokuserar Forkby, Höjer och Liljegren (2015) på det faktum att beslutsfattandet gällande olika former av tvångsvård, däribland vård enligt LVU, fattas av lekmän, även kallat nämndemän. Lekmän är de som tillsammans med en eller flera lagfarna domare är med och dömer i domstol. De har därmed befogenheter att fatta beslut om omhändertaganden av barn, där förslagen kommer från professionella. I studien analyserar Forkby, Höjer och Liljegren (2015) lekmännens
beslutsfattanden och beslutsprocesser. Trots att lekmännen innehar den viktigaste maktaspekten av dem alla, nämligen själva beslutsfattandet, beslutar de oftast inte emot socialarbetarnas förslag, menar Forkby, Höjer och Liljegren (2015).
Resultatet av studien visar att det både finns likheter och skillnader i hur lekmän i olika socialnämnder i Sverige fattar beslut i LVU-ärenden och andra
barnskyddsärenden samt vilka faktorer som prioriteras i granskningen av dessa.
Skillnaderna visar på att det förekommer lokala kulturer inom den svenska barnskyddssektorn, vilka påverkas av bland annat individuella ideologiska ståndpunkter hos beslutsfattarna. Forkby, Höjer och Liljegren (2015) konstaterar att det som är gemensamt för de flesta lekmän är att deras främsta tillgång i beslutsfattandet är sunt förnuft. Däremot visar resultatet att lekmännen också sätter stor press på socialarbetares kompetens, då de i stor utsträckning lutar sig mot den socialsekreterare som utrett det specifika ärendet. Detta då lekmännen ofta bygger sina resonemang på socialsekreterarens utredningar och förslag om fortsatt omhändertagande. Forkby, Höjer och Liljegrens studie (2015) visar också att besluten i vissa fall påverkas av allmänna politiska ståndpunkter, och därför vill de understryka det sociala arbetets karaktär som även politiskt och
ideologiskt. Det faktum att beslutsfattandet görs av lekmän som nödvändigtvis inte har någon kunskap om ämnet kan därför ses som något som minskar
validiteten i bedömningen av vård enligt LVU, menar Forkby, Höjer och Liljegren (2015). Vidare har Forkby, Höjer och Liljegren gjort fler studier där de forskat mycket på hur lekmäns, eller nämndemäns roll i domstolar påverkar och utmanar de professionellas expertis inom det svenska barnskyddssystemet. De har bedrivit omfattande forskning om huruvida det bör ses som en fördel eller nackdel att lekmän, det vill säga ‘icke-experter’ inom området, ska ha rättigheter att påverka ett av de mest drastiska ingripanden som staten kan vidta gentemot familjer, nämligen beslut om vård enligt LVU. Det stora fokus på just lekmanna-
perspektivet som Forkby, Höjer och Liljegren vidare har i sin forskning gör att mer än ovanstående forskning inte bedöms vara relevant för syftet med just denna studie.
2.5 Tillräcklig föräldraförmåga
I studien “Swedish Legal Scholarship Concerning Protection of Vulnerable Groups: Therapeutic and Proactive Dimensions” tittar Moa Kindström Dahlin, Pernilla Leviner, Anna Kaldal och Clara Hellner Gumpert (2010) närmare på rättsteoretiska problem som uppstår i samband med samhällets ambition att skydda utsatta grupper, inklusive barn som far illa i hemmet. Kindström Dahlin et al. (2010) konstaterar att den svenska lagstiftningen om barnskydd är relativt vagt formulerad, och syftar då på bedömningen av vilka situationer som anses vara
‘tillräckligt riskfyllda’ för barnet. Även frågor om vilken risknivå som krävs samt
vad myndigheterna ska utreda i de fall som barnet exponeras för risker är frågor som det inte finns tydliga svar på, menar Kindström Dahlin et al. (2010). Det poängteras också att den teoretiska och empiriska kunskap som finns om barn som far illa idag inte nödvändigtvis ger ett bra svar på frågan om ifall ett barn kan drabbas av allvarliga konsekvenser av att stanna kvar eller återvända till en miljö som i någon aspekt är otillräcklig för det berörda barnet. Kindström Dahlin et al.
(2010) ställer frågan om när en situation räknas som ‘tillräckligt illa’ eller
‘tillräckligt bra’ för barnet, och menar att den rättsliga regleringen och den
relativa osäkerheten i den befintliga kunskapsbasen kan leda till situationer som är mindre förutsägbara och legitima än önskat, både ur ett barnperspektiv och ur ett föräldraperspektiv. Därför är det relevant att titta på vad tidigare forskning säger om vad som bedöms vara en tillräckligt bra och stabil föräldraförmåga, för att senare kunna förstå den aspekten i granskningen av LVU-domarna.
Ingrid Höjer (2012) skriver att föreställningar om vad som är ett gott föräldraskap är avgörande inom den sociala omsorgen för barn, eftersom det ligger till grund för bedömningarna av förälderns förmåga att ge omvårdnad till barnet. Höjer (2012) menar att professionella inom barnavården fattar beslut utifrån moraliska föreställningar om vad som är ett gott föräldraskap såväl som utifrån teoretisk och erfarenhetsbaserad kunskap om barns behov och utveckling. Vidare redogör hon för den historiska framväxten av synen på ett gott föräldraskap och det statliga intresset för att kontrollera och styra familjer. Det beskrivs att ett gott föräldraskap är sprunget ur en idealiserad bild av ‘den goda familjen’, som byggts upp av borgerliga ideal. ‘Det dåliga hemmet’ har sedan målats upp som en motpol till den goda familjen med välartade och välordnade hemmiljöer som de borgerliga kände sig förtrogna och bekanta med. Höjer (2012) beskriver fortsatt förståelsen av föräldraskap som skapat utifrån sociala konstruktioner om vad det innebär att vara vuxen och vad det innebär att vara barn, samt att vuxna ses som ansvariga för barnens utveckling samt att barnens behov alltid kommer i första hand. Vidare redogör hon för en studie av Sven Hessle som gjordes 1988, och som visade att majoriteten av de föräldrar som fått sina barn familjehemsplacerade i Malmö var marginaliserade i samhället och led av psykisk ohälsa eller missbruksproblem.
Höjer (2012) förklarar också att föräldrar som fått sina barn omhändertagna även har en sämre social situation och ett sämre läge på arbetsmarknaden än den generella befolkningen. Hon menar att ensamma mammor ses som problematiska och bristfälliga utifrån den idealiserade bilden av kärnfamiljen. Vidare redogörs för forskning som visar att mammors och pappors föräldraskap värderas olika i socialtjänstens utredningar kring barn. Fokuset sägs ligga på mammornas ansvar, brister och tillkortakommanden i utredningar medan papporna inte förväntas ha något eget föräldraansvar och tenderar att hamna i utkanten av utredningarna.
Således läggs inte lika stort fokus på pappornas brister, vilket inte heller dokumenteras i samma utsträckning (Höjer, 2012).
Jule Taylor, William Lauder, Maxine Moy och Jo Corlett (2009) har tillsammans gjort studien Practitioner assesments of ‘good enough’ parenting: factorial survey som ämnar utreda professionellas omdöme kring vad som är ‘good enough’, det vill säga tillräckligt bra, föräldraskap. Studien har även för avsikt att identifiera vilka faktorer och kombinationer av dessa som spelar in i den professionelles bedömning. Studien utgår från arbetet som sjuksköterska, men då den i hög grad berör en bedömning av vad ett tillräckligt bra föräldraskap är bedöms den vara relevant. Studien utgår från Storbritannien, vilket gör att synen på vad en
tillräckligt bra förälder är kan skilja sig något från hur svenska myndigheter ser på saken. Taylor et al. (2009) menar att det är svårt att tillkännage vad som är ett bra
eller dåligt föräldraskap, och att det då är viktigare att se till vad som är ett tillräckligt bra föräldraskap. Vidare uppger de att det finns en allmän uppfattning om att ett tillräckligt bra föräldraskap innefattar att kunna sätta gränser och vara konsekvent, att alltid sätta barnet i främsta rummet och ge ovillkorlig kärlek.
Författarna menar att det trots den generella uppfattningen är svårt att göra en precis definition av vad en tillräckligt bra föräldraförmåga är, då det är ett
komplext och tvetydigt område. Det redogörs för att professionella ofta har bevis för när något inte står rätt till, men att komplexiteten i situationen gör att det kan vara svårt att urskilja information och ta beslut baserat på en begränsad kunskap om situationen (Taylor et al, 2009). Vidare menar författarna att bedömningar gjorda av professionella tenderar att fokusera på vad som är ett tillräckligt dåligt föräldraskap för att ingripa snarare än vad som är ett tillräckligt bra föräldraskap.
Erfarenhet och insiktsfullhet hos den professionella bedöms vara betydelsefulla aspekter i bedömningen av föräldraförmågan. Taylor et al. (2009) redogör vidare för att den socioekonomiska och kulturella miljön tillsammans med psykologiska och emotionella faktorer påverkar en familj och så även föräldrarnas förmåga.
Författarna menar däremot att de professionella har en benägenhet att fokusera mest på föräldrarnas känslor och beteenden. Likt Höjer (2012) tar även Taylor et al. (2009) upp att diskussionen kring föräldraförmåga främst rör mammor, och att pappornas roll i föräldraskapet och uppfostran av barnen tenderar att
marginaliseras. De menar att en konsekvens av det blir att mammorna i större utsträckning blir föremål för utredningar. De riskfaktorer som kan finnas hos pappan blir således förminskade, samtidigt som de skyddsfaktorer pappan kan ha ofta blir förbisedda (ibid).
Taylor et al. studie (2009) av hur sjuksköterskor avgör vad som är en tillräckligt bra föräldraförmåga visade att sjuksköterskorna såg gränssättning, medvetenhet om beteenden som ligger till grund för barnets hälsa samt familjens
boendesituation som betydelsefulla faktorer. Gemensamt för de som utmålades som bristande i sin föräldraförmåga var att de saknade sociala nätverk som kunde verka avlastande samt att de inte hade långsiktiga bostadslösningar. Studien påvisade att de som bodde i kortsiktiga andrahandsboenden ofta gjorde det för att de på grund av ekonomiska eller asociala skäl blivit exkluderade från den
ordinarie bostadsmarknaden. En annan anledning till exkluderingen från bostadsmarknaden, som enligt Taylor et al. studie (2009) var en riskfaktor för bristande föräldraskap, förklarades genom tidigare kriminalitet, drogmissbruk eller att ha flytt från våld i hemmet.
2.6 Sammanfattning av tidigare forskning
Det krävs en förståelse kring hur LVU tillämpas rättsligt för att förstå det
komplexa område som en LVU-process utgör. De tidigare forskningsbidrag som vi har redogjort för i detta kapitel visar sammanfattningsvis att utgångspunkten alltid ska vara barnets bästa, vilket kan vara olika beroende på omständigheter.
Den starka föräldrarätten och strävan efter att återförena barn med sina föräldrar måste vägas mot barnets behov av kontinuitet. Viktigt att betona är att en
prövning av fortsatt vård enligt LVU i domstol prövar om de omständigheter som föranledde placeringen fortfarande råder i föräldrahemmet och ifall det är tryggt för barnet att flytta hem igen. Hur barnet påverkas av att slitas upp från
familjehemsplaceringen är inte föremål för prövningen utan är isåfall något som socialnämnden måste ansöka om att få prövat separat genom ett flyttningsförbud eller en vårdnadsöverflyttning (Östlund, Gustafsson & Wejedal, 2020). Kapitlet
har redogjort för en del rättsliga dilemman i det svenska barnskyddssystemet där Leviner (2014) betonar motsättningen mellan att skydda utsatta barn från skadliga hemmiljöer samtidigt som föräldrarätten har en stark betydelse. Trots denna dubbelhet menar Leviner (2014) att det svenska barnskyddssystemet har ett relativt tydligt föräldraperspektiv, då det råder stort fokus på familjen som helhet snarare än individen.
Vidare redogjordes det för att det är lekmän tillsammans med domare som är beslutsfattare i ärenden i förvaltningsrätten som rör LVU. Forkby, Höjer &
Liljegren (2015) konstaterar att lekmännen för det mesta går på de professionellas bedömningar i sitt beslutsfattande, vilket gör att socialarbetare indirekt har en stark ställning i mål som rör LVU. Den tidigare forskningen tar även upp att den svenska lagstiftningen kring barnskydd är förhållandevis vagt formulerad, vilket gör det svårt att avgöra när en situation är ‘tillräckligt riskfylld’ eller ‘tillräckligt bra’ för barnet, vilket i sin tur gör bedömningar svåra att förutse (Kindström Dahlin et.al, 2010). Således krävs en diskussion om vad som är en tillräckligt bra föräldraförmåga, för att få en djupare förståelse för föräldrarnas roll i LVU- ärenden. Diskussionen utgick från Höjer (2012) och Taylor et al. (2009), där Höjer (2012) redogör för den historiska framväxten av ‘den borgerliga
idealfamiljen’, där de som avviker från den ses som sämre. Både Höjer (2012) och Taylor et al. (2009) talar om att brister i föräldraförmågan kan kopplas till
socioekonomiska aspekter likväl som psykologiska i form av exempelvis psykisk ohälsa. De båda författarna pekar på att mammor och deras föräldraförmåga granskas hårdare än pappor som tenderar att hamna i periferin. Taylor et al.
(2009) konstaterar sedermera att det viktigaste för att ses som en tillräckligt bra förälder är att kunna sätta gränser för sitt barn, vara konsekvent och alltid sätta barnet i första rummet.
Den tidigare forskning som är presenterad i detta avsnitt utgör en bakgrund och en grundläggande förståelse för hur förvaltningsrätten bedömer, resonerar och
argumenterar i mål som rör upphörande av LVU. Forskningsbidragen utgör även en bakgrund för att kunna förstå hur förvaltningsrätten beaktar barnets bästa respektive föräldraperspektivet i dessa domstolsförhandlingar.
3. Teori
Nedan presenteras de teorier som ligger till grund för vår analys av LVU-
domarna. Ett socialkonstruktivistiskt synsätt är utgångspunkten både för teorin om familjen som social konstruktion och för barndomssociologin och synen på barn som aktörer. Vidare presenteras även maktteoretiska resonemang. Vi menar att följande teorier är applicerbara på vår studie då de berör normer kring familj, föräldrar och barn, samt hur samspelet mellan dessa kan se ut i en situation där makt utövas, likt en sådan situation som en LVU-domstolsförhandling utgör.
3.1 Familjen som social konstruktion
Tanken om familjen som en social konstruktion är sprungen ur
socialkonstruktivismen. Socialkonstruktivism innebär kortfattat att sättet
människor förstår och beskriver sin omvärld uppkommer genom samspel mellan människor. Den subjektiva definitionen av något är beroende av kultur och historia. Människor konstruerar tillsammans olika fenomen och innebörder av begrepp. Hur begreppen konstrueras påverkar sedan hur de uppfattas (Sahlin, 2018). De beslut som människor tar påverkas indirekt av strukturella förhållanden, den rådande samhällssynen, samt av normer och värderingar. Beslut inom
barnavården påverkas sålunda av den professionelles syn på barn och familj (Mattsson, 2010).
Det finns samhälleliga och kulturella definitioner av vad en familj är och hur en familj bör vara, vilka har en betydelse för hur familjer faktiskt fungerar och hur familjemedlemmar ser på sin egen familj. Barn som blivit omhändertagna enligt LVU eller på annat sätt kommit i kontakt med det sociala barnavårdssystemet har sällan en familj som ser ut som den traditionella familjen (ibid). Den strikta definitionen av kärnfamiljen har enligt Mattsson (2010) delvis vidgats ur ett rättsligt perspektiv. Hon menar att familjen ses som mer föränderlig och beroende av faktiska förhållanden, samt att det har uppkommit en större acceptans för att familjeband kan knytas genom sociala relationer och inte bara biologiskt, vilket gör att barn som lever i föränderliga familjer eller i flera familjer också kan känna familjetillhörighet. Den utvidgade familjen har således också fått en större
acceptans i konstruktionen av vad en familj är (ibid).
3.2 Barndomssociologi och synen på barn som aktörer
Barndomsforskning tillämpar i hög grad ett socialkonstruktivistiskt synsätt, vilket innebär att studier utgår från hur barndomen levs och barnet ses som aktivt snarare än passivt. Barndomen blir således intressant utifrån barnets eget perspektiv. Det krävs insikt i barns erfarenheter för att kunna analysera deras livsvillkor. Barns situation kan däremot inte helt förstås genom att lyssna till barns utsagor utan att koppla det till de rådande samhälleliga förhållandena barnet lever i (Halldén, 2003). Halldén (2003) beskriver vidare att barn inte enbart definieras utifrån den fysiska och psykiska mognadsgraden, utan att de även definieras utifrån ett socialt och kulturellt system. Det går att se barndom som att den konstrueras utifrån de strukturer en generation utgör. Synen på barndom som en social konstruktion understryker att barndomen ständigt skapas i ett samspel mellan barn och vuxna (Halldén, 2003).
Ett sätt att studera hur barndom ‘görs’ är att se barn som aktörer. Utgångspunkten för teorin om barn som aktörer är att alla människor föds som aktörer, och att det på så sätt är omöjligt för en individ att vara en icke-aktör. Barnet påverkar ständigt sin omgivning och sina sociala relationer även om barnet inte aktivt handlar eller har ett reellt inflytande på händelser. Barn är begränsade gentemot vuxna, vilket är viktigt att påpeka. Vuxna har en större makt i relation till barn.
Vuxna har även makten att definiera vad det innebär att vara barn, men genom att se barnet som aktör blir det möjligt att lyfta fram och analysera barns påverkan och inverkan. Barn är utsatta för andras påverkan, men de påverkar även andra.
Detta genom att bara existera, såväl fysiskt som i tanken, samt genom att vara en ung individ som är i behov av omsorg och skydd. På det sättet formar barnet sin omvärld och påverkar både genom att existera och agera (Bergnehr, 2019).
Bergnehr (2019) menar att påverkan och faktiskt inflytande kan ses som olika delar i synen på barnet som aktör. Begreppet inflytande är centralt i
undersökningar som studerar ifall barn har inflytande på det som händer och beslutas i en viss situation. Bergnehr (2019) redogör vidare för att det är vuxna som besitter makten att bestämma vilka barn som blir hörda och lyssnade på, vilket hon ser som en konsekvens av att barns aktörskap inte lyfts fram och diskuteras. Barn riskerar således att bli passiva i barnperspektivet, då det är
beroende av att den vuxne har en förmåga att sätta sig in i barnets situation, lyssna och föra vidare barnets perspektiv. Vidare tar Bergnehr (2019) upp att barn i många fall har ett retoriskt inflytande då de blir tillfrågade och får göra sin röst hörd, men många gånger har de inte ett reellt inflytande. Barnet har däremot en ständig påverkan med sin person, och i vissa fall sitt motstånd (ibid).
3.4 Makt
Vi menar att det är relevant att applicera ett maktteoretiskt perspektiv på
domskälen i LVU-målen då processen innebär ett maktutövande. Ett stort namn inom området är Michel Foucault, som var intresserad av maktens effekt och vad makten gör med människor (Axelsson & Qvarsebo, 2017). Makt behöver inte vara något negativt, beskriver författarna. Makt kan forma, styra och kontrollera, men makt kan även frigöra och öppna upp för möjligheter. Foucault förstår makt som en verksamhet som styr eller reglerar något, exempelvis människors uppförande.
Däremot behöver inte makt komma utifrån. Makten kan även förekomma indirekt och på ett omedvetet sätt influera människor att tänka och tycka på ett visst sätt.
Makten kan på så sätt styra människans beteende och attityder i enighet med särskilda ideal på ett helt frivilligt sätt. Makten kan vara ett uttryck för människans egna önskningar (Axelsson & Qvarsebo, 2017).
Foucault såg på makt som att den kunde vara disciplinär. Han menade att människor samordnas, övervakas och bedöms, och sedan blir belönade eller bestraffade utifrån sitt beteende. Vidare finns den suveräna makten som är kopplad till landets styre och är baserad på lagar och traditioner. Den suveräna makten är synlig och framträder i offentliga manifestationer. Det disciplinära samhället som växer fram utifrån den suveräna makten, och som resulterar i en disciplinär makt, är mer osynlig. Det blir en mer förnuftsstyrd och tillrättavisande makt. Foucault använder sig av begreppet gouvermentalité, på svenska
styrningsmentalitet eller styrningsrationalitet, för att beskriva tanken om styrning i bred mening. Styrningsmentalitet handlar om reflektioner kring makt på en
övergripande nivå, där Foucault ställer frågor kring hur människor styr sig själva, andra och av vem, vad eller vilka människan accepterar att bli styrda av. Foucault
menar att staten har fått för stor betydelse i maktanalyser, vilket utmynnat i en begränsad förståelse av hur makten verkar genom alla möjliga praktiker (Axelsson
& Qvarsebo, 2017).
4. Metod
I följande avsnitt presenteras vårt val av metod utifrån sex olika delar.
Inledningsvis redogörs studiens metod, varför den specifika metoden valdes samt dess för- och nackdelar. Därefter redogörs för urvalet av LVU-domar, följt av en presentation av vårt tillvägagångssätt vid insamlingen av vårt material. Sedan beskrivs hur materialet analyserats, avgränsats och bearbetats och slutligen diskuteras studiens tillförlitlighet samt etiska överväganden.
4.1 Metodval och metodologiska överväganden
Med utgångspunkt i studiens syfte valde vi en kvalitativ metod med
dokumentanalys som datainsamlingsmetod. Vårt mål med studien är att ge en djupare förståelse för vilka faktorer som vägs in och vilka som väger tyngst i förvaltningsrättens avgörande om en LVU-placering ska upphöra eller fortlöpa, samt hur barnets bästa respektive föräldraperspektivet beaktas i rättens grund för beslut. Nackdelen med dokumentanalys som metod är att resultatet därmed
bygger på våra tolkningar av de domstolsbeslut som granskas. Å andra sidan får vi ta del av fullständiga beslutsmotiveringar och kan därigenom få en tydlig
överblick av området, vilket vi menar inte är möjligt i samma utsträckning vid till exempel intervjuer av beslutsfattare, då intervjuer hade inneburit att
beslutsfattarnas åsikter och uppfattningar hade lyfts fram i större utsträckning.
Genom att intervjua beslutsfattare hade vi endast fått ta del av vad de själva väljer att lyfta fram, medan en dokumentanalys gör det möjligt för oss att se vilka faktorer förvaltningsrätten beaktar i de olika domarna samt hur de lyfter fram barnets bästa respektive föräldraperspektivet. En dokumentanalys riskerar att bli färgad av hur vi tolkar dokumenten, men samtidigt blir en intervju med
beslutsfattare färgad av vad som är gynnsamt för dem att lyfta fram.
Dokumentanalys är som tidigare förklarat en kvalitativ metod. Ahrne & Svensson (2011) beskriver att kvalitativa data kan användas för att studera fenomen som är svåra att fånga upp direkt, till exempel hur makt opererar samt beslutsfattanden av olika slag. Även Eliasson (2013) konstaterar att kvalitativ metod är lämplig vid studier som syftar till att undersöka något på djupet och där studien vill nå sammanhang som kräver en djupgående förståelse för ett visst område. Med utgångspunkt i detta menar vi att en kvalitativ metod har passat bra i enlighet med studiens syfte. Vi har med hjälp av kvalitativ metod kunnat granska och analysera domstolsmaterialet, dragit slutsatser, belyst olika perspektiv och därmed kunnat besvara studiens frågeställningar och ökat kunskapen inom forskningsområdet.
Det är 12 LVU-domar som har utgjort materialet till vår kvalitativa dokumentanalys.
Den främsta fördelen med kvalitativ metod och som därmed bidrog till vårt metodval är att den har möjliggjort att vi har kunnat studera de aktuella domstolsfallen noggrant på djupet och att vi har kunnat leta efter mönster och samband i de domar som granskats (Eliasson, 2013). Den kvalitativa metoden har även möjliggjort en flexibilitet för oss på så sätt att den går att anpassa efter situationen och hur studien utvecklar sig. Argument som kan användas mot vårt val av metod är bland annat att kvalitativ metod har en tendens att färgas av forskarens egna intressen och att forskare som använder sig av kvalitativ metod inte kan hålla samma distans till sitt forskningsobjekt som de som tillämpar kvantitativ metod, vilket medför en svårighet för oss att hålla oss helt och hållet
objektiva. En annan nackdel med kvalitativ metod är att resultatet inte är generaliserbart (Eliasson, 2013).
4.2 Urval
Utifrån syftet med studien vände vi oss inledningsvis till förvaltningsrätten för att begära ut LVU-domar från åren 2021-2022. De domar som efterfrågades var LVU-domar som berörde 2 § LVU, det vill säga där omhändertagandet av barnet orsakats av brister i hemmet, vilket tidigare konstaterats är den paragraf i LVU som vår studie intresserar sig för. Vi fick ta del av cirka 150 domar som berörde både beredande och upphörande av LVU-vård. Utifrån dessa domar tillämpade vi ett strategiskt urval. Urvalet kan ses som strategiskt eftersom vi letade efter domar som rörde ifall vård som föranletts av 2 § LVU skulle upphöra eller fortlöpa. Det strategiska urvalet var på ett sätt även slumpmässigt, då urvalet av de domar som uppfyllde kriterierna gjordes osystematiskt. Utifrån de 150 domar som vi fick ta del av från början var det 16 som stämde överens med studiens syfte. Med
anledning av studiens omfång och tidsram ville vi avsmalna urvalet ytterligare till ett enligt oss passande antal domar att granska. Därmed är det 12 av de 16 utvalda domarna som utgör studiens empiri. Vi har inte sållat bland domarna i syfte att få en stor utbredning av de berörda barnens åldrar, men det delvis slumpmässiga urvalet resulterade ändå i en relativt hög åldersspridning, vilket var önskvärt från vår sida. I studien representeras barn i åldrarna 2-15 år. De granskade LVU- domarna är alla unika på sina sätt, vilket vi anser bidrar till att studien uppnår en bredd i dess innehåll, samtidigt som det möjliggjorde att det gick att urskilja tydliga teman i hur förvaltningsrätten resonerade i sina grund för beslut.
4.3 Tillvägagångssätt
Denna studie är författad av två personer. För arbetsfördelning, se bilaga.
Vi påbörjade vår litteratursökning i anslutning till författandet av det aktuella kunskapsläget. Den tidigare forskning som presenteras i kunskapsläget är främst inhämtad från den svenska databasen Swepub, där forskning av svenska forskare vid svenska lärosäten publiceras. En av studierna som presenteras i kunskapsläget är inhämtad från den internationella databasen Psycinfo som innehåller forskning inom flera olika områden, däribland psykiatri och socialt arbete. Både Swepub och Psycinfo är söktjänster som vi har fått tillgång till via Malmö universitets biblioteksguide. Samtlig tidigare forskning som presenteras i kunskapsläget är refereegranskad eller peer-reviewed, då vi fyllde i det som ett inkluderingskrav vid sökningarna. Att en studie är refereegranskad eller peer-reviewed innebär att den har granskats av experter inom området innan den publicerats i databasen, vilket medför att forskningen håller en hög standard. Vi bestämde oss för att testa oss fram med olika sökord som vi inte hade förberett när vi gjorde sökningar i databaserna, då vi märkte att det var gynnsamt för oss. De främsta sökord som användes i olika kombinationer var ‘upphörande av LVU’, ‘barnets bästa och LVU’, ‘föräldraförmåga och LVU’, ‘barnskyddssystem och LVU’, ‘good enough parenting’ och ‘LVU och domstol’. Vi hade sedan tidigare hört talas om bland annat Pernilla Leviner och använde därför hennes för- och efternamn som sökord.
Förutom att studierna skulle vara vetenskapligt granskade gjorde vi inga andra inkluderingskrav vid sökningarna. Sökningarna resulterade i relativt begränsade antal sökträffar och till en början kunde vi exkludera de sökträffar där det inte fanns tillgång till hela artikeln. Därefter kunde vi exkludera ytterligare artiklar
genom att läsa rubrikerna på sökträffarna. Efter det kunde ytterligare några artiklar uteslutas genom abstrakten. Genom att sedan läsa igenom de kvarstående studierna kunde vi slutligen välja ut de studier som presenteras i kunskapsläget.
Studiens empiri baseras på 12 LVU-domar som är inhämtade från
förvaltningsrätten i Skåne. Inhämtningen av empirin möjliggjordes eftersom domstolsbeslut är allmänna handlingar som finns att tillgå vid den domstol som besitter det specifika målet. Vissa delar av handlingarna kan däremot vara utelämnade med hänvisning till att förvaltningsrätten tillämpar 26 kap. 1 § i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), som innebär att uppgifter om den enskildes personliga förhållanden ska skyddas inom förhandlingar som pågått bakom stängda dörrar. Vi är därmed medvetna om att vissa delar i de domar som granskats kan vara exkluderade. Vi tog kontakt med förvaltningsrätten via telefon och gick igenom domarna på plats. Därefter tillämpade vi det ovan beskrivna urvalet.
4.4 Bearbetning och analys
Vid granskningen av rättsfallen har materialet bearbetats flertalet gånger. Efter urvalet och inhämtningen av LVU-domarna påbörjades en tematisk analys av materialet, vilket är den analysmetod som vi anser är bäst lämpad för denna studie. Tematisk analys är en kvalitativ analysmetod som används för att urskilja samt finna teman och olika mönster i det som studeras, i syfte att därefter kunna göra beskrivningar av dessa (Rennstam & Wästerfors, 2011). Den tematiska analysen genomfördes genom att vi markerade de intressanta delar som vi fann i LVU-domarna med olika färger, vilka i sig utgjorde olika teman. En färg hörde således ihop med ett visst tema. På så sätt kunde vi på ett smidigt sätt gå igenom empirin genom att bearbeta materialet genom färgkodning och på så sätt urskilja de faktorer som var av störst betydelse i förvaltningsrättens motivering till om LVU-vården skulle upphöra eller inte. Det gav oss även möjlighet att titta närmare på rättens beaktande av barnets bästa respektive föräldraperspektivet. De olika temana som färgkodades redovisas i ett diagram i resultatavsnittet.
Rennstam & Wästerfors (2011) skriver om tre grundläggande arbetssätt som bör tillämpas när en studies empiri har samlats in och ska analyseras. Dessa tre arbetssätt är sortering, reducering och argumentation. Att sortera empirin handlar om att skapa ordning bland studiens insamlade material. De förklarar vidare att insamlingen av kvalitativ empiri brukar resultera i rikligt med material som kan vara svåröverskådligt, vilket betyder att sorteringen av en studies material bör ske redan vid insamlingen av materialet i syfte att försöka säkerställa en viss
överblickbarhet av empirin. Vårt material har sorterats genom färgkodning, där vi till en början urskilde flera faktorer som sedan sorterades till teman. De teman som uppkom ansåg vi vara förenliga med de teorier vi valt att utgå från vid studiens analys. Vidare är reduceringen av materialet förknippad med de teorier och tidigare forskning som studien riktas mot. Reducering av empirin handlar om att sålla bland det som forskaren främst vill belysa och uppmärksamma. Det handlar om förståelsen för att allt inte kan visas upp eller tas med i studien och att delar av det insamlade materialet därför måste väljas respektive väljas bort.
Samtidigt är det av stor vikt att forskaren inte gör val som leder till att materialet i sin helhet blir missvisande. Syftet med att reducera materialet är att skapa en god representation av det (Rennstam & Wästerfors, 2011). En del faktorer i vår studie som till en början bedömdes relevanta reducerades, då de efter granskningen inte
förekom i tillräckligt många LVU-domar för att kunna ses en avgörande faktor i förvaltningsrättens bedömning. Således reducerades de faktorer som inte kunde ses som allmänt tillämpliga för flera av de domar som granskades. Även om någon faktor verkade ha en stor betydelse i något av fallen gjordes bedömningen att faktorerna skulle förekomma i minst två av fallen för att kunna ses som allmänt giltiga och inte som något specifikt för just det målet. Slutligen tas argumentation upp som ett arbetssätt för skapandet av en studies analys. Det handlar om att med hjälp av empirin argumentera för sin tes och på så sätt utifrån sin studie kunna formulera ett självständigt bidrag till forskningsområdet. Huvudpoängen är att forskaren för en argumentation med hjälp av sitt material snarare än enbart redovisa det (Rennstam & Wästerfors, 2011). Vi har valt att redovisa studiens resultat och analys i två separata avsnitt då vi menar att det blir tydligare för läsaren att få en överblick av empirin innan den analyseras utifrån teorierna och de tidigare forskningsbidragen. Vi har argumenterat för vårt material genom att vi har tagit upp exempel från resultatet som vi därefter har återkopplat till de
teoretiska ansatser och det kunskapsläge som tidigare presenterats.
4.5 Tillförlitlighet
Tillförlitlighet, eller trovärdighet, är ett begrepp som i detta sammanhang kan förklaras som korrekt redovisning och återgivning av fakta. Svensson & Ahrne (2011) betonar att all forskning handlar om att den som tar del av en studie ska tro på det som han eller hon läser. En studie måste med andra ord vara tillförlitlig för att den ska få genomslag. Att en studie exempelvis bygger på undersökningar och inte gissningar eller spekulationer ökar studiens tillförlitlighet. Validitet och reliabilitet är två begrepp, eller kriterier, som ofta används i bedömningen av kvaliteten och tillförlitligheten i en studie. Validitet handlar om ifall en studie verkligen undersöker det den ska. Validiteten svarar också på frågan om ifall vi kan räkna med att undersökningen är giltig (Eliasson, 2013). Vi menar att vår studie uppnår validitet eftersom resultatet och analysen ger svar på de frågor studien ämnar besvara. Vi har i granskandet av domarna inte tagit med de olika parternas yrkanden utan enbart sett till förvaltningsrättens motivering för att hålla oss inom ramen för studiens syfte och frågeställningar. Reliabilitet i sin tur handlar om ifall en studie är pålitlig. En studies reliabilitet svarar på frågan om vi kan lita på att undersökningen ger samma resultat om den upprepas under så likartade förhållanden som möjligt (Eliasson, 2013). Eftersom urvalet av domar delvis är slumpmässigt kan det inte garanteras att utfallet blir detsamma om studien hade gjorts igen, då andra domar hade utgjort grund för studien. Däremot har vi valt att granska vad vi anser är relativt många domar, vilket vi menar möjliggör en ökad reliabilitet.
Transparens, triangulering och återkoppling till fältet är tre andra begrepp som brukar användas för att öka tillförlitligheten i kvalitativa studier. En studies transparens, det vill säga genomskinlighet, påverkar tillförlitligheten. Studier som är transparenta innebär att de är möjliga att diskutera och kritisera (Svensson &
Ahrne, 2011). Transparensen i vår studie är något begränsad eftersom domarna är anonymiserade, vilket medför att det material som ligger till grund för studien inte är möjliga för läsaren att ta del av. Det är ett etiskt övervägande som vi har gjort för att skydda integriteten hos de personer som berörs i LVU-målen, vilket vi bedömer vara av större betydelse. Att vi som författare för en kritisk diskussion kring metod och resultat är emellertid något som kan stärka transparensen. Detta eftersom ett sätt att öppna upp för kritisk diskussion är att vara tydlig i
