Uppsats på C-nivå Socionomprogrammet Sociologiska institutionen Uppsala universitet HT - 2011
”Vissa stjäl en bit av ens hjärta, det kan man inte komma ifrån”
En kvalitativ studie om jourföräldrars upplevelser av sina uppdrag.
Författare: Nina Olsson Handledare: Katarina Thorén
2
Sammanfattning
Bakgrunden till denna studie är den aktuella brist på jourfamiljer som finns runt om i landets kommuner. Syftet med studien är att öka kännedomen om hur jourföräldrar upplever sitt uppdrag samt varför de valt att vara jourfamilj. De tidigare studier som gjorts visar på att det finns en avsaknad av jourfamiljer, och att det där av finns ett behov av att identifiera fler familjer villiga att ta uppdrag som jourfamilj. Det aktuella kunskapsläget som tidigare forskning visar på ger en bild av att jourfamiljer är ett relativt outforskat område och att jourfamiljernas upplevelser av uppdraget är än mer outforskat. Denna studie har undersökt hur sju jourfamiljsföräldrar från fem olika jourfamiljer beskriver och upplever sitt uppdrag. Den har också undersökt varför dessa familjer valt att ta uppdrag som jourfamilj. Studien är av kvalitativ art och datainsamling har gjorts genom semistrukturerade intervjuer. Den teoretiska referensram som tillämpats i studien grundar sig i handlingsteori. Utifrån begreppen handling, målsättning, intention, situation och livsvärld har det insamlade materialet tolkats och
förståtts. Resultatet redovisas utifrån fem olika kategorier som tagits fram under analysarbetet.
Dessa fem kategorier är: Bakgrund till att ta uppdraget, Beskrivning av uppdragets innebörd, Uppdragets påverkan på vardagslivet, Upplevelser av uppdraget och Motiv till att fortsätta med uppdraget. Resultatet visar att samtliga familjer i denna studie haft andra typer av sociala uppdrag innan de tagit uppdrag som jourfamilj. Den främsta beskrivningen av uppdragets innebörd är att man har ett extra barn i familjen. Vardagslivet påverkas olika beroende på barnet/ungdomens problematik. Samtliga familjer har någon gång funderat på att avsäga sig sitt uppdrag som jourfamilj på grund av olika anledningar. Det som framkommer som
förklaring till att de ändå fortsatt är den glädje de får tillbaka från barnen/ungdomarna. Under studiens gång har fler frågeställningar väckts och nya tänkbara forskningsområden påvisats.
Nyckel ord: Jourfamilj, jourföräldrar, handlingsteori, motiv, beskrivning, upplevelser
3
Innehållsförteckning
1. Inledning 5
1.1 Bakgrund 5
1.2 Syfte och frågeställningar 6
1.3 Avgränsning 6
1.4 Begreppsförklaring 6
1.5 Disposition 6
2. Tidigare forskning 7
2.1 Uppdraget: ett yrke, en livsstil? 7
2.2 Påverkan på vardagslivet 8
2.3 Brist på jour- och familjehemsfamiljer 8
2.4 Betydelsen av förväntningar och kunskap
om jour- och familjehemsuppdragen 9
2.5 Bakomliggande motiv till uppdragen 10
3. Teoretisk referensram 12
3.1 Handlingsteorier 12
3.1.1 Handling, målsättning och intention 12
3.1.2 Handling, situation och livsvärld 13
4. Metod 14
4.1 Val av metod 14
4.2 Urval 14
4.3 Datainsamling 14
4.4 Bearbetning av material 15
4.5 Validitet, reliabilitet och generaliserbarhet 16
4.6 Etiska överväganden 17
4
5. Resultat 18
5.1 Bakgrund till att ta uppdraget 18
5.1.1 Naturlig följd av andra sociala uppdrag 18
5.2 Beskrivning av uppdragets innebörd 19
5.2.1 Alltid på jour och mindre frihet? 19
5.2.2 Ett extra barn i familjen 20
5.3 Uppdragets påverkan på vardagslivet 22
5.3.1 Krav på familjen, släkt och vänner 22
5.3.2 Ett öppet hem 23
5.3.3 Ändringar i hemmet/livet 24
5.4 Upplevelser av uppdraget 25
5.4.1 Frustration, tankar på avslut 25
5.4.2 Känslor när barnen flyttar 26
5.5 Motiv till att fortsätta med uppdraget 27
5.5.1 Glädjen man får tillbaka 27
5.5.2 Går inte att blunda för hur barn har det 28
6. Diskussion 29
6.1 Summering av resultatet 29
6.2 Övergripande diskussion 29
6.3 Betydelse för forskning och praktik 31
7. Referenser 32
Bilagor
5
1. Inledning
1.1 Bakgrund
Enligt lag har barn i Sverige rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran, det anges i Föräldrabalken 6 kap 1 §. Kan inte föräldrar tillgodose sina barn med detta, blir det aktuellt med olika insatser från socialtjänsten. Är bristerna i omsorgen av den art att socialtjänstens insatser i hemmiljön inte är tillräckliga, är det socialnämndens ansvar att ordna ett annat boende med annan omvårdnad för dessa barn. Det kan då handla om ett boende i familjehem eller i ett hem för vård och boende (Socialtjänstlagen 6 kap 1 §). Detta kan ske både på frivillig (SoL) och tvångsbasis (LVU), beroende på situationen.
Att hitta en ”ny” stadigvarande familj, ett så kallat familjehem, till ett barn är ofta en svår uppgift som kräver mycket tid och utredningsarbete. Det gäller att matcha barnet med
familjehemet för att få en bra förutsättning för placeringen. Under tiden för denna utredning är det ofta en jourfamilj som barnet kommer till. Ibland är det inte aktuellt med långvariga placeringar för barnen. Kanske är det bara en viss tid som barnet behöver komma hemifrån, eller behöver någon annanstans att bo på grund av en krissituation. Även vid dessa tillfällen kan barnet bli placerat hos en jourfamilj. Att vara jourfamilj betyder att man akut och under en begränsad tid tar emot barn och ungdomar som av olika anledningar inte kan bo kvar hemma. De barn och ungdomar som är aktuella för dessa olika typer av jourplaceringar har ofta en rad av problem och svårigheter bakom sig och är i behov av mycket stöd och en trygg tillvaro.
Familjerna som arbetar som jourfamilj gör det på uppdrag av kommunen. De senaste åren har placeringar utanför det egna hemmet ökat och det råder runt om i landet sedan en tid tillbaka brist på jourfamiljer. Att hitta fler familjer till behövande barn är viktigt och någonting som många socialtjänster och kommuner runt om i Sverige kämpar med. Jönköpingskommun hade 2009 kampanjen ”Du behövs” för att rekrytera fler jourfamiljer, då antalet på kort tid
behövdes fördubblats, på grund av nedläggning av ett kommunalt behandlingshem (Sonelius, 2009). Även Gotlands kommun har enligt en artikel i Gotlandsallehanda från augusti 2010 under en längre tid haft svårt att få tag på familjer villiga att ställa upp som jourfamiljer (Simonson, 2010).
Fler jourfamiljer behövs, ett steg i riktningen att hitta och rekrytera dem, skulle kunna vara att vända sig till de familjer som redan tagit uppdraget. Genom att uppmärksamma
jourfamiljsuppdraget och de familjer som tagit det, skapas möjligheter för fler familjer att få information om, och insikt i vad det innebär. Förhoppningsvis kan det locka nya familjer att ställa upp, för om det okända och främmande är otäckt, låt oss då uppmärksamma detta uppdrag, öppna upp det för allmänheten. Vad innebär det och hur är det? Istället för att fråga socialtjänsten och kommunerna som vill värva familjer till uppdragen och inte gärna kan tänkas vara helt opartiska i sina beskrivningar, bör man kanske vända sig till dem som faktiskt utför uppdragen. Hur beskriver de sina uppdrag? Hur är det att öppna sitt hem för främmande
6
barn och ungdomar i behov? Hur påverkas det egna vardagslivet och varför har dessa familjer valt att göra detta?
1.2 Syfte och frågeställningar
Syftet med studien är att öka kännedomen om hur jourföräldrar upplever sitt uppdrag samt varför de har valt att vara jourfamilj. Frågeställningen i uppsatsen är:
- Hur beskriver jourföräldrar sitt uppdrag?
- Hur påverkas det egna vardagslivet av att vara jourfamilj?
- Hur kommer det sig att familjen tagit detta uppdrag?
1.3 Avgränsning
I den här studien kommer fokus att ligga på jourfamiljer i Uppsala län. Studien avgränsar sig till att fokusera på dem som är aktiva jourfamiljer och finns med på aktuella jourlistor. I denna studie kommer endast föräldrarna i familjerna att intervjuas, detta med anledning av att det är föräldrarna som har ansvar för uppdraget, även om det påverkar och berör hela familjen.
1.4 Begreppsförklaring
I uppsatsen kommer begreppet jourfamilj tillämpas istället för termer som jourhem och jourfosterhem. Detta för att ge en klarare och tydligare beskrivning av uppdraget. En familj som tar emot barn och ungdomar akut och under en begränsad tid.
Begreppet kontrakterad jourfamilj kommer att användas i resultat kapitlet och betyder att jourfamiljen har ett kontrakt med socialtjänsten. De är anställda för att alltid vara tillgängliga, till skillnad från de familjer som är vanlig jourfamilj.
I denna uppsats kommer termen familjehem främst att användas men den gamla benämningen fosterfamilj kan förekomma i samband med att äldre studier presenteras. Familjehem tar emot barn och ungdomar för en längre tid eller under hela deras uppväxt.
1.5 Disposition
Uppsatsen består av totalt sex kapitel. Det första kapitlet innehåller, som framgår ovan, en presentation av uppsatsen, med bakgrund till studien samt syfte och frågeställning. I kapitel två, presenteras tidigare forskning som gjorts på området jourfamiljer. I kapitel tre redogörs den teoretiska referensram som har legat till grund för bland annat analysarbetet med uppsatsen. Därefter, i kapitel fyra, redogörs för metodvalet till studien samt studiens
genomförande och analys. Kapitel fem presenterar studiens resultat. Avslutningsvis i det sjätte och sista kapitlet förs en diskussion om studien. Där presenteras också förslag på vidare forskning inom området jourfamiljer.
7
2. Tidigare forskning
Här presenteras samt sammanfattas tidigare forskning under olika kategorier med utgångspunkt i vad studierna undersökt samt dess resultat. De olika kategorierna som forskningen kommer presenteras utifrån är: Uppdraget: ett yrke, en livsstil?, Påverkan på vardagslivet, Brist på jour- och familjehemsfamiljer, Betydelsen av förväntningar och kunskap om jour- och familjehems uppdragen samt Bakomliggande motiv till uppdragen.
Utbudet av tidigare forskning som behandlar jourfamiljer förefaller vara tämligen begränsat.
Jag har haft problem att hitta både nationell och internationell forskning kring just jourhemsvård och jourfamiljer vilket gör det svårt att skapa en bild av hur det ser ut i dagsläget. För att försöka ta mig runt det problemet har jag valt att även använda mig av tidigare forskning om familjehem. Det finns forskare som anser att det är svårt att göra kopplingar mellan familjehemsforskning och jourfamiljsforskning på grund av att uppdragen på flera sätt innebär väldigt olika situationer (Johansson, Bergmark & Lundström, 2006). I denna studie kommer kopplingar dock göras, med utgångspunkt i likheterna mellan uppdragen jourfamilj och familjehem. Båda typerna av familjer tar sig an uppdrag som innebär ett stort ansvar och mycket jobb, de öppnar sina hem för främmande barn/ungdomar, de går en ovetandes väg till mötes och de tar sig an utsatta barn och familjer. Detta innebär att familjehem är ett närliggande område till jourfamiljer och istället för att fokusera på vad som skiljer de olika uppdragen åt, kommer jag i detta kapitel sammanfatta forskningen utifrån dess likheter.
2.1 Uppdraget: ett yrke, en livsstil?
Tidigare forskning ger en bild av att uppdrag som jourfamilj/familjehem innebär en mycket speciell arbetssituation där uppgiften blir att vara en familj och dela sitt familjeliv med barn och ungdomar i behov, ibland bara för en kort tid. Johansson, m.fl. (2006) har skrivit rapporten Tonåringar som inte kan bo hemma. Rapporten presenterar en utvärdering av en jourhemspool. Författarna konstaterar skillnader i hur jourföräldrar ser på uppdraget. Vissa ser det som ett yrke medan andra ser det som en livsstil.
I flera studier har det visats att det främst är kvinnan som tagit initiativ till att bli
jourfamilj/familjehem och att hon är huvudansvarig för uppdraget (Höjer, 2001; Johansson, m.fl., 2006). Resultat från forskning visar dock att familjer med dessa uppdrag anser att det är viktigt, och nödvändigt att alla i familjen är med på beslutet, då det är ett uppdrag som
påverkar hela familjen (Andersson Sundberg & Hansson, 2005; Daniel, 2010). Flera av studierna om jourfamiljer visar även att om uppdraget inte skulle fungera för de egna barnen i familjen skulle föräldrarna sluta på en gång (Andersson Sundberg & Hansson, 2005;
Johansson, m.fl., 2006).
Uppdrag som familjehem kan innebära en del uppbrott då omplaceringar måste göras av olika anledningar eller att placeringar avbryts. Uppdrag som jourfamilj innebär definitivt många uppbrott, då det redan innan är bestämt att det endast är en tillfällig placering. Studier har visat att en av de saker som upplevs som svårast av jour- och familjehemsföräldrar är att
8
släppa taget om barnen i samband med att placeringar avslutas och barnen ska flytta till en ny familj eller flytta hem till sin biologiska familj (Daniel, 2010; Vinterhed, 1985). Jourföräldrar har också angett att de upplever det som svårt att ge kärlek och att skapa en relation till barnen men samtidigt inte fästa sig vid dem för mycket (Vinterhed, 1985). I de fall då spädbarn placerats hos jourfamiljer har separationen varit väldigt jobbig och extra smärtsam för
jourmammorna (Vinterhed, 1985). I Andersson Sundberg och Hanssons studie från 2005, har jourföräldrar intervjuats om deras upplevelser av uppdraget som jourfamilj. Där berättade en av jourföräldrarna att ju mindre barnen är desto mer fäster de sig vid dem, en annan förälder berättade att de försöker förbereda sig inför uppbrottet, men att det ändå är svårt när barnen flyttar.
2.2 Påverkan på vardagslivet
Det råder inte något tvivel om att det aktuella kunskapsläget visar att både jour och
familjehem anser att uppdragen är krävande och att det påverkar vardagslivet på olika sätt.
Jourfamiljer har i flera studier berättat hur deras vänskapskrets minskat då de tappat kontakt med både vänner och släkt på grund av sitt uppdrag som jourfamilj (Andersson Sundberg &
Hansson, 2005; Johansson, m.fl., 2006). Som jourfamilj måste man, till skillnad från uppdrag som familjehem, nästan alltid vara beredd på att ta emot ett uppdrag och det medför bland annat att en del av familjerna upplever en minskad frihet (Johansson, m.fl., 2006). Uppdraget som jourfamilj påverkar hela familjen. I samband med att jourfamiljer har haft barn placerade hos sig har de egna barnen ibland gett uttryck för att de vill ha egen tid med sina föräldrar och vill ha dem för sig själva (Johansson, m.fl., 2006).
Höjer (2001) har skrivit Fosterfamiljens inre liv som belyser den speciella situation
familjehemsföräldraskapet innebär. Höjer (2001) har bland annat studerat hur det påverkar vardagslivet. De barn som kommer till familjehemmen kräver ofta mycket, de har stora behov av uppmärksamhet och närhet, vilket kräver mycket tid och energi från föräldrarna. Detta kan i sin tur göra det svårt att hitta tid tillsammans som par (Höjer, 2001). Som familjehem måste man också kunna vara flexibel och förberedd på att oväntade saker kan inträffa i vardagen (Daniel, 2010).
2.3 Brist på jour- och familjehemsfamiljer
Trots eldsjälar som ställer upp och tar sig an uppdrag som får andra människor att skruva på sig besvärat, visar både nationell och internationell forskning att det finns en brist på
jourfamiljer och familjehem (Cox, Cherry & Orme, 2010; Daniel, 2010; Johansson, m.fl., 2006). Utav de tidigare studier som jag funnit är det främst de internationella studierna som har sökt förklaringar till bristen på jour- och familjehem. De utgår följaktligen från en socialpolitik som på olika sätt skiljer sig från den svenska. Det medför att resultaten inte kan appliceras direkt på svenska förhållanden, då både utformningen av uppdragen och
ersättningen på olika sätt kan skilja sig åt från hur det ser ut Sverige.
Duerr Berrick (2009) har kartlagt familjehemsvården i USA. Ett av huvudproblemen är bristen på familjehem, och det faktum att många familjehem slutar inom ett år (Duerr Berrick, 2009). Utifrån tidigare studier kan det finnas många tänkbara förklaringar till bristen på
9
jourfamiljer och familjehem (Daniel, 2010; Duerr Berrick, 2009). Bland annat tas den
ekonomiska ersättningen upp som en förklaring på problemet (Daniel, 2010). Ersättningen för att vara familjehem i USA är låg, men om den höjs, menar Duerr Berrick (2009) kan det medföra att motiven för varför familjer tar dessa uppdrag kan komma att ifrågasättas. Dåligt stöd till familjerna ses även det som en förklaring till bristen på familjer (Duerr Berrick, 2009). Det är kanske även en av anledningarna till att många familjer väljer att avsluta sina uppdrag som jourfamilj/familjehem?
Ett flertal studier påvisar att det finns ett behov av att identifiera villiga, lämpliga och förberedda familjer för att ta hand om barn i behov (Cox, m.fl., 2010; Daniel, 2010; Duerr Berrick, 2009). Daniel (2010) argumenterar för att man måste möta familjer och se behoven av stöd för att undvika att de avslutar sina uppdrag. På så sätt skonas också barnen från onödiga omplaceringar.
2.4 Betydelsen av förväntningar och kunskap om jour- och familjehemsuppdragen
Daniel (2010) och Duerr Berricks (2009) studier har visat att jour- och familjehem inte alltid får så mycket information om de placerade barnen som de önskar och skulle behöva, för att kunna förbereda sig inför sina uppdrag och hantera dem på bästa sätt. Bristfällig information är någonting som många familjehemsföräldrar känner frustration inför, då de anser att information om de enskilda uppdragen är av stor vikt för att kunna göra ett bra jobb (Daniel, 2010). Duerr Berrick (2009) menar att det är viktigt att familjehem får tillräcklig information om vad som kommer krävas av dem i ett uppdrag, men det är också viktigt att de känner till sina begränsningar, för att kunna ta ställning till om de klarar av att hantera uppdraget innan det påbörjas.
Mängden av kunskap och erfarenhet kan vara avgörande för vilka uppdrag man väljer att ta som familjehem (Cox, m.fl., 2010). En studie från USA av Cox, m.fl. (2010) har tagit fram ett nytt mätinstrument för att mäta viljan eller oviljan hos familjehemsföräldrar att ta sig an uppdrag med barn som har känslomässiga problem och beteendeproblematik. Bakgrunden till detta är att de vill hitta bättre sätt att matcha ihop barn och familjehem, för att på så sätt undvika omplaceringar för barnets bästa. De nya mätskalorna har även använts för att ta fram information om hur villiga familjehemsmammor är att ta sig an olika uppdrag. Resultaten visade att det finns en ovilja hos majoriteten av familjehemsmammor till att ta uppdrag som berör barn med svår problematik. Anledningarna till detta kan vara otillräcklig kunskap. Ju mer kunskap familjehemsmammorna upplevde sig ha, desto mer villiga var dem att ta sig an barn med svår problematik av olika slag (Cox, m.fl., 2010).
Betydelsen av de ursprungliga förväntningarna, som familjehem har på sina uppdrag, och hur de i sin tur påverkar hur de hanterar uppdraget som familjehem är någonting som Höjer (2001) har studerat. Hon menar att om familjehem har rimliga förväntningar på innebörden av uppdraget och vet vad de ska förvänta sig, innebär det i sin tur att de kan förbereda sig bättre inför uppdraget. Inte bara när det kommer till vad som förväntas av dem som föräldrar utan också vad de själva kan förvänta sig av uppdraget (Höjer, 2001).
10
Även när det gäller betydelsen av förväntningar och kunskap om uppdragen jour- och familjehem är det värt att tänka på att de internationella studierna och de svenska studierna grundar sig på olika socialpolitiska verkligheter. Det förefaller dock peka åt samma håll i denna fråga. Det aktuella kunskapsläget både från nationell och internationella studier ger en bild av att samarbetet med socialtjänsten är avgörande för hur föräldrarna upplever sina uppdrag som jour/familjehem (Daniel, 2010; Höjer, 2001). När det inte finns någon bra handlingsplan berättar jourföräldrar att det kan vara jobbigt och svårt, eftersom de inte vet vad som förväntas av dem (Andersson Sundberg & Hansson, 2005). Planeringsmöten
tillsammans med socialtjänsten och barnet/ungdomens föräldrar där arbetet och ansvaret delas upp kännetecknar för en del familjer ett gott samarbete (Johansson, m.fl., 2006).
Cox, m.fl. (2010) förespråkar att det vetenskapliga arbetet inte får stanna vid att ta reda på hur många familjer som är villiga eller ovilliga att ta svåra uppdrag. De menar att man utifrån dessa resultat istället måste forska mer, med syftet att identifiera de familjer som tar uppdrag som jour/familjehem (Cox, m.fl., 2010). Vilka är dessa personer och vad har de för motiv att göra det de gör?
2.5 Bakomliggande motiv till uppdragen
Studier som tar upp motiv bakom beslut att bli jourfamilj eller familjehem påvisar att jour- och familjehemsföräldrar avvisar pengar som en anledning till varför de valt dessa uppdrag (Daniel, 2010; Höjer, 2001; Johansson, m.fl., 2006; Vinterhed, 1985). Daniel (2010) har gjort en studie baserad på telefonintervjuer med familjehemsföräldrar. Studien söker framförallt vilka motiv som finns bakom beslutet att vara familjehem. Besluten att bli familjehem förklaras där av kärleken till barn och föräldrarnas egna behov av att känna sig behövda.
Andra motiv bakom besluten som anges är samhällets behov av familjer som ställer upp för behövande barn, och att familjer vill ställa upp och hjälpa om de har möjlighet. Samtliga familjer i studien menade att beslutet främst grundade sig i deras kärlek till barn och den personliga tillfredställelsen av att hjälpa andra, och inte har någon koppling till pengar
(Daniel, 2010). Att man vill göra en social insats för de som har det svårt och dela med sig av sitt goda liv är motiv som framkommer i Höjers (2001) studie. Även där anger föräldrarna kärleken till barn som ett motiv, men också att man vill ha en större barnaskara. Att uppdraget som familjehem möjliggör arbete i hemmet, istället för utanför hemmet, är även det en
anledning som tas upp (Höjer, 2001).
När det gäller tidigare forskning om jourfamiljer i Sverige har motiven bakom beslutet att bli jourfamilj, inte undersökts nämnvärt. Förklaringar som angetts till valet av uppdrag är att det innebär en möjlighet att vara hemma och arbeta och samtidigt få ett litet barn och känna sig ung (Johansson, m.fl., 2006; Vinterhed, 1985).
Kunskapen från dessa studier leder till slutsatsen att det är viktigt att vidare undersöka
motiven samt bakgrunden till varför vissa familjer väljer att vara jourfamilj. Studierna påvisar också att det finns en brist på jourfamiljer, och därav kan vi också konstatera ett behov av att identifiera fler familjer som vill och har möjlighet att ta hand om barn i behov. Det finns också förhållandevis lite forskning om jourfamiljer, det finns än mindre forskning om
11
upplevelser av jouruppdraget. För att skapa en möjlighet för att öka intresset för jourfamiljer behöver deras uppdrag och liv belysas, deras historier behöver berättas. Denna studie kommer därför undersöka hur jourfamiljer upplever sina uppdrag samt hur de beskriver motiven bakom beslutet.
12
3. Teoretisk referensram
Här presenteras den teoretiska referensram som studien utgår från. Motiv, kunskap och erfarenhet är också sådant som återkommer som viktiga punkter i koppling till livet som jourförälder, utifrån tidigare forskning. Jag har med anledning av detta och med studiens syfte i åtanke valt ett handlingsteoretiskt perspektiv i denna studie.
3.1 Handlingsteorier
Det finns flera olika teoretiska utgångspunkter om människors handlande. René Descartes (1596-1650) var en fransk filosof som fokuserade på medvetandets roll i förhållande till våra handlingar. Han menade att vi för att förstå en handling först måste gå till vårt medvetande för att se hur det fungerar (Israel, 1999). I kontrast till Descartes teori står behavioristen B. F Skinners (1904-1990) teori om att det endast går att uttala sig om en människas beteende. Han betraktade en människas handlingar som någonting som styrs av genetik och de betingningar som man upplevt tidigare i sitt liv (Israel, 1999).
Ett annat teoretiskt synsätt för att studera och förstå handlingar utgår från det som skiljer en rörelse från en handling, nämligen intentionen. Den finländske filosofen G. H von Wrights (1916-2003) teori om den intentionella handlingen utgår från aktörens perspektiv och
handlingsplan (Israel, 1999; von Wright, 1983). von Wright (1963) beskriver en handling som att medvetet skapa en förändring eller motverka en förändring av en situation. Hans
handlingsteori berör fyra komponenter: målsättning, situation, medel och kapacitet (Israel, 1999; von Wright, 1963). Jag kommer i denna studie att göra kopplingar till von Wrights handlingsteori, främst beträffande hur man kan tolka handlingar utifrån
handlingskomponenterna målsättning och situation.
Jag kommer i enighet med sociologiskt perspektiv att skilja på handling och beteende då jag med handling avser att en person, en aktör, gör ett aktivt val, en handling (aktiv handling) eller en icke handling (en passiv handling) (Engdahl & Larsson, 2006).
3.1.1 Handling, målsättning och intention
Enligt von Wrights handlingsteori kan vi förstå handlingar delvis genom att se vilken målsättning och vilka avsikter som finns med dem: vilka intentioner som frambringar själva handlingen (von Wright, 1963). von Wright (1963) beskriver en intention som någonting semantiskt. Han liknar det med ett sätt att tala och användningen av språket. Han lyfter fram att vi menar någonting med våra handlingar, att saker inte bara sker på måfå utan att vi har en målsättning med det vi gör (Israel, 1999; von Wright, 1963, 1983).
I denna studie ses jourfamiljerna som aktörer, som med intentioner skapar en handling. De väljer att vara jourfamilj, och de väljer att ta eller inte ta, avbryta eller fullfölja, olika uppdrag som de erbjuds. Handlingen ser likadan ut för samtliga informanter i studien, men avsikten, målsättningen och intentionen med handlingen kan variera. I denna studie kommer intention att ses som skäl till varför man valt att vara jourfamilj. Målsättningen kommer att ses som en del av intentionen. Dessa begrepp är av betydelse för denna studie då de kan öka förståelsen och ge förklaringar till motiven bakom uppdraget. De är också centrala begrepp utifrån
13
studiens syfte, att undersöka hur det kommer sig att familjerna valt att ta uppdrag som jourfamilj.
3.1.2 Handling, situation och livsvärld
För att kunna tolka och förstå en handling måste vi se till intentionen och målsättningen med handlingen. Vi måste också se till vilken situation personen i fråga befinner sig i och hur dennes livsvärld ser ut (von Wright, 1963). Livsvärlden består av den kunskap, erfarenheter och de föreställningar varje enskild person har och det är genom den vi tolkar världen (Engdahl & Larsson, 2006; Israel, 1999).
En viktig aspekt i att förklara handlingar är att se hur personen (aktören) tolkar och definierar den situation han eller hon befinner sig i, i själva agerandet (Engdahl & Larsson, 2006). Hur en situation tolkas utgår från dennes livsvärld. Vad har den här personen för liv, vad har den för förkunskaper, vad vill och kan den? Vi kan inte lämna vår livsvärld men vi kan ändra den och den kan utvidgas genom nya erfarenheter och ny kunskap, vilket i sin tur kanske leder till att vi väljer att handla annorlunda än vi gjort förut (Engdahl & Larsson, 2006). I denna studie kommer jag med utgångspunkt i familjernas livsvärld se till vilka kunskaper, attityder och erfarenheter de beskriver som signifikanta i beslutet att bli och vara jourfamilj. Jag kommer också att se till vilka situationer som uppdraget leder till, samt vilka situationer som beskrivs som betydelsefulla i koppling till familjernas upplevelser och beskrivningar. Detta är av intresse då studien syftar till att undersöka samt få en insikt i vad jourfamiljer beskriver som betydelsefullt vid beslut om att bli och vara jourfamilj. Utifrån detta perspektiv blir det även intressant att se till hur motiven förändras i takt med att livsvärlden förändras. Skälen till varför familjerna valde uppdraget från första början kan tolkas utifrån hur deras livsvärld såg ut vid det tillfället i livet. Skälen till varför familjerna fortfarande är jourfamilj utgår från den livsvärld de tolkar världen ifrån just nu.
I uppsatsen har den teoretiska referensramen används i samband med formulerandet av frågor till intervjuguiden, frågorna har formulerats utifrån begreppen handling, målsättning,
intention, situation och livsvärld med syfte att besvara studiens frågeställning. I analysprocessen har den teoretiska referensramen lett fram till urskiljandet av olika
kategorier, som sedan använts i samband med presentationen av resultatet. Dessa kategorier är: Bakgrund till att ta uppdraget, Beskrivning av uppdragets innebörd, Upplevelser av uppdraget, Uppdragets påverkan på vardagslivet och Motiv till att fortsätta med uppdraget.
14
4. Metod
I detta kapitel redogörs för den metod samt det tillvägagångssätt som tillämpats i studien. Det beskrivs hur material samlats in och hur materialet analyserats. Det resoneras över studiens validitet, reliabilitet och generaliserbarhet samt att det redogörs för vilka etiska överväganden som gjorts.
4.1 Val av metod
Med utgångspunkt i studiens syfte och frågeställning är denna studie av en kvalitativ form. Då syftets centrala delar är jourföräldrarnas egna upplevelser och beskrivningar av sina uppdrag som jourfamilj, är kvalitativ metod lämplig (Kvale & Brinkman, 2009). Kvalitativ orientering i en studie innebär av att man inriktar sig på att se värdet i det man undersöker och lämpar sig då man vill skaffa sig en djupare förståelse för saker. Det är en metod som ser till vardagliga och kulturella aspekter av människors tänkande och handlande (Kvale & Brinkman, 2009).
4.2 Urval
Till denna studie var målet att intervjua minst fem jourföräldrar, i enighet med de riktlinjer som gavs. Målet var också att dessa fem jourföräldrar skulle vara aktiva, arbetar med uppdrag och finns med på aktuella jourlistor. De skulle även vara verksamma jourfamiljer i Uppsala län, då jag valt att avgränsa mig till det i denna studie. Det fanns inget krav på att de skulle ha barn placerade hos sig vid tiden för intervjun, och heller inte några ålderskrav eller krav på att de ska ha arbetat i ett visst antal år som jourfamilj.
För att komma i kontakt med jourfamiljer till min studie vände jag mig först till socialtjänsten i Uppsala kommun. Jag kontaktade där en av familjehemssekreterarna på individ- och
familjeomsorgen. Hon hjälpte mig genom att kontakta jourfamiljer och fråga om de var intresserade av att ställa upp på en intervju för en c-uppsats. När fem familjer tackat ja, mailade hon mig med deras namn och kontaktuppgifter. Den urvalsmetod jag använt mig av skulle kunna beskrivas som bekvämlighetsurval (Jacobsen, 2007). Det har jag valt med hänsyn till den knappa tiden för studiens genomförande.
De familjer som jag fick kontakt med har alla arbetat som jourfamilj i minst fem år, alla är aktiva jourfamiljer och är verksamma i Uppsala län. Jag kontaktade båda föräldrarna i familjerna, för att sedan låta dem avgöra om båda ville/hade möjlighet att delta eller om det endast var en av dem som kunde ställa upp på intervjun. Totalt ställde fem kvinnor och två män, mellan 49 och 68 år, upp på intervjuer.
4.3 Datainsamling
Datainsamlingen har gjorts genom intervjuer, vilket lämpar sig när det som efterfrågas är personers egna uppfattningar, beskrivningar och tankar (Kvale & Brinkman, 2009).
Intervjuformen för denna studie har varit semistrukturerade intervjuer. Detta med bakgrunden att jag ville att mina informanter skulle få samma utgångspunkt och svara på samma frågor.
Samtidigt finns det med semistrukturerade intervjuer också utrymme för olika följdfrågor och öppna svarsmöjligheter. Genom semistrukturerade intervjuer har jag fått svar på mina frågor samtidigt som det också lämnats utrymme för saker som jag inte tänkt på från början, aspekter
15
jag missat eller sådant som mina informanter själva tyckte var relevant för mig att få kunskap om.
I enlighet med Brymans (2002) definition av semistrukturerade intervjuer har en
intervjuguide1 använts i genomförandet av intervjuerna. På så sätt kunde jag ställa samma frågor till alla informanter, och som stöd för mig personligen. Frågorna till intervjuerna bör vara korta och enkla enligt Kvale & Brinkman (2009), någonting som jag försökt ta fasta på i min intervjuguide. Intervjuguiden som har använts i studien innehåller fyra huvudfrågor samt ett antal underfrågor till varje huvudfråga. Huvudfrågorna är sorterade efter olika teman som knyter an till studiens syfte, dessa är: Anledningar/motiv till uppdraget, Innebörden av uppdraget, Påverkan på vardagslivet, samt Upplevelser av uppdraget. Sammanlagt består intervjuguiden av 18 frågor som på olika sätt berör de teman som jag valt utifrån studiens syfte och frågeställning. Under intervjuerna har jag genom att lyssna aktivt och varit uppmärksam haft möjlighet att ställa följdfrågor när jag upplevt otydlighet i svaren hos informanterna samt för att få ut mer information än vad grundfrågan gjorde. Detta för att maximera informationsuttaget av intervjuerna.
I studien har totalt fem stycken intervjuer genomförts. Vid två av intervjuerna hade båda föräldrarna i jourfamiljen möjlighet att delta i studien, i de övriga tre intervjuerna deltog endast en av föräldrarna. Vid de intervjuer då båda föräldrarna deltog tog intervjun formen av en parintervju. Anledningen till att jag valde att inte göra enskilda intervjuer med föräldrar från samma familj var den begränsade tiden för studien. Intresset låg istället i att intervjua föräldrar från fler olika familjer för att försöka få en lite bredare syn. Jag var dock medveten om att det inte behövde vara så att föräldrar från samma familj hade samma upplevelser av uppdraget.
Med samtycke från informanterna har samtliga intervjuer spelats in med bandspelare. Det för att uttalanden från mina informanter ska uppfattas riktigt och i sin helhet. Också med
anledning av att det på många sätt skulle underlätta analysarbetet för mig. I
intervjusituationen har det även medfört att jag varit helt närvarande och koncentrerat mig på vad som händer i rummet (Kvale & Brinkman, 2009).
Intervjuerna har ägt rum på olika ställen utifrån informanternas önskan. Några har skett i informanternas hem, andra i socialtjänstens lokaler. Jag har upplevt att samtliga informanter varit bekväma med valet av plats för intervjun, och jag upplever det inte som att det har påverkat deras svar på något specifikt sätt.
4.4 Bearbetning av material
Efter att samtliga intervjuer genomförts var det första steget i analysarbetet att transkribera dem. På grund av omfattande material och begränsad tid har en selektiv transkribering gjorts och endast de delar av intervjuerna som var av relevans för studiens syfte och frågeställning har skrivits ut (Kvale & Brinkman, 2009). Avsnitt som varit av stor relevans för studien har skrivits ut i sin helhet. När transkriberingen var klar gjordes en meningsanalys för att förstå
1 Intervjuguide Bilaga 1
16
och förmedla vad informanterna menat med sina svar (Kvale & Brinkman, 2009). Detta har gjorts i tre olika steg: kategorisering, tolkning och koncentrering.
Efter transkriberingen lästes utskrifterna igenom, och en meningskategorisering gjordes. När jag läste utskrifterna hade jag studiens frågeställningar och de centrala begreppen utifrån min teoretiska referensram (handling, målsättning, intention, situation och livsvärld) i bakhuvudet.
För att på så sätt inrikta mig på det som var av relevans för studiens syfte. Efter att jag läst igenom alla utskrifter, började jag med att markera olika stycken i texten med olika färger utifrån vad de handlade om. På så sätt sorterade jag med hjälp av färger informanternas svar, och kom fram till urskiljandet av olika kategorier, då varje färg blev en kategori. De
kategorier som framkommit var alltså inte bestämda innan analysarbetet började, utan är en produkt av den pågående analysen av materialet. De olika kategorierna är: Bakgrund till att ta uppdraget, Beskrivning av uppdragets innebörd, Upplevelser av uppdraget, Uppdragets påverkan på vardagslivet och Motiv till att fortsätta med uppdraget. Genom
meningskategoriseringen fick jag en överskådlig bild av intervjuernas innehåll, samt klarhet i vilka kategorier som vidare skulle prägla presentationen av studiens resultat.
Nästa steg av analysen var meningstolkning. Genom att läsa utskrifterna av informanternas svar ett flertal gånger har jag sett till djupet i innehållet och tolkat svaren (Kvale & Brinkman, 2009). I varje kategori har jag urskilt olika teman som jag också kommit fram till genom att analysera materialet utifrån min teoretiska referensram. Jag har då utifrån begreppen
handling, målsättning, intention, situation och livsvärld tolkat svaren och kommit fram till ett antal olika underteman som presenteras i resultatavsnittet.
Efter tolkningar av svaren var nästa steg att göra en meningskoncentrering. Genom denna metod har långa uttalanden komprimerats, genom omformuleringar i färre ord där det väsentliga och huvudinnebörden av det som sagts ändå kommer fram (Kvale & Brinkman, 2009). Alla intervjuer har koncentrerats var för sig för att bevara varje informants mening.
Efter meningskoncentreringen har jag gått tillbaka till ursprungstexten för att kontrollera att informanternas uttalanden stämmer med den nya meningen som skapats.
4.5 Validitet, reliabilitet och generaliserbarhet
Validiteten i en studie redogör för studiens giltighet och styrka: undersöks det som påstås undersökas (Kvale & Brinkman, 2009)? I denna studie har information om upplevelser av att vara jourförälder hämtats genom intervjuer med aktiva jourföräldrar. Deras beskrivningar av sina upplevelser, vad de säger att de tycker och känner är det som har efterfrågats och även det som har erhållits. För att stärka validiteten i min studie har jag använt mig av följdfrågor, då jag frågat efter samma sak, på olika sätt, flera gånger under intervjuerna. Hur bra
informanterna varit på att beskriva sina upplevelser och hur bra jag har varit på att tolka deras svar är sådan som påverkat validiteten i studien (Kvale & Brinkman, 2009).
Reliabilitet avser fastställa en studies tillförlitlighet. Då detta är en kvalitativ studie är det relevant att fundera kring huruvida en annan intervjuare skulle få samma svar från
informanterna som jag fått samt om resultatet från studien skulle kunna reproduceras vid ett annat tillfälle (Kvale & Brinkman, 2009). Den information jag sökt och fått är inte
17
nödvändigtvis någonting bestående, utan något som kan tänkas skifta. Utifrån detta är det svårt att tala om huruvida en annan undersökning skulle komma fram till samma resultat som min studie gör. För att stärka reliabiliteten i studien har jag haft med studiens syfte och frågeställning i bakhuvet under arbetsprocessen med intervjuguiden samt under intervjuerna, för att på så sätt se till att de frågor jag använt mig av i mina intervjuer varit relevanta för den information som jag sökt.
Generalisering handlar om hur överförbara resultat är på andra situationer, platser och människor. Med hänsyn till den urvalsmetod som använts i denna studie, samt antalet informanter är inte min avsikt att finna representativa svar om hur jourfamiljer upplever sina uppdrag generellt. Syftet med studien är istället att få beskrivningar av dessa jourföräldrars upplevelser för att skapa en förståelse för och kännedom om deras val av uppdrag.
4.6 Etiska överväganden
I arbetet med denna studie ansluter jag mig till Vetenskapsrådets forskningsetiska principer.
Jag har varit mån om att följa de fyra krav som ligger till grund för att skapa en etiskt riktig studie: informationskravet, samtyckeskravet, nyttjandekravet, och konfidentialitetskravet (Vetenskapsrådet, 2002). Informationskravet uppfyllde jag genom att kontakta alla
informanter via brev. Ungefär en månad före intervjutillfället skickade jag ut ett brev2 där jag berättade vem jag var och vad det var för typ av studie jag skulle använda intervjuerna till.
Två veckor senare kontaktade jag återigen familjerna via brev3, denna gång för att ge dem utförligare information om studiens syfte och frågeställning. I detta brev informerades jourfamiljerna även om att jag önskade spela in intervjun, hur materialet skulle komma att användas, om ramarna för deras deltagande samt att allt material från intervjuerna skulle behandlas konfidentiellt. Samtyckeskravet uppfylldes genom att jourfamiljerna, efter att ha fått information om att deras deltagande var helt frivilligt och att de kunde välja att dra sig ur, själva valde att delta i studien. Nyttjandekravet har infriats genom att materialet från
intervjuerna endast använts till denna studie, precis som jag meddelat informanterna. Jag har under hela arbetet med denna studie beaktat konfidentialitetskravet då jag varit aktsam med hur och var jag har förvarat materialet från mina intervjuer samt att jag i studien har
avidentifierat mina informanter. I de intervjuer då mina informanter nämnt namn på barn, placerade barn, släkt och vänner, eller berättat andra saker som gjort det möjligt att identifiera dem som informanter har jag ändrat eller tagit bort det. Detta också för att uppfylla
konfidentialitetskravet och säkerställa deras anonymitet.
2 Första informationsbrevet Bilaga 2
3 Andra informationsbrevet Bilaga 3
18
5. Resultat
Här presenteras studiens resultat tillsammans med de tolkningar analysen lett fram till.
Resultaten från intervjuerna presenteras utifrån fem kategorier som tagits fram under analysarbetet. Dessa fem kategorier är: Bakgrund till att ta uppdraget, Beskrivning av uppdragets innebörd, Uppdragets påverkan på vardagslivet, Upplevelser av uppdraget och Motiv till att fortsätta med uppdraget. De kan på olika sätt förstås utifrån begreppen handling, målsättning, intention, situation och livsvärld. Kategorierna presenteras en i taget, under dessa redovisas resultatet utifrån olika teman som även de framkommit under analysarbetet.
Utifrån aktuella kunskapsläget som redogjorts för i kapitelet om tidigare forskning, kan konstateras att flera studier påvisat att det finns en brist på jourfamiljer. Därav finns ett behov av att identifiera fler familjer som vill och har möjlighet att ta hand om barn i behov. Det finns förhållandevis lite forskning om jourfamiljer och än mindre forskning om upplevelser av jouruppdraget. Denna studie undersöker hur jourfamiljer beskriver och upplever sina uppdrag samt varför de valt att vara jourfamilj.
5.1 Bakgrund till att ta uppdraget
För att skapa en djupare förståelse av varför familjerna i studien tagit uppdrag som just jourfamilj, och för att förstå deras upplevelser av sina uppdrag presenteras inledningsvis de bakomliggande faktorer som lett familjerna till den aktiva handlingen att bli jourfamilj.
5.1.1 Naturlig följd av andra sociala uppdrag
Samtliga av familjerna i studien har innan de tagit uppdrag som jourfamilj haft andra typer av
”sociala uppdrag” som avlastningsfamilj, familjehem och kontaktfamilj. Detta förefaller vara det första steget mot uppdraget som jourfamilj.
De blev en naturlig följd av att vi varit familjehem sedan […] och sen så börjar man ju komma upp i ålder så man är ju inte så lämplig kanske till familjehemsuppdrag, alltså mindre barn […] det var någon som frågade oss om vi var intresserade, för att det fattades jourhem, och då hakade vi på det.
En naturlig följd av andra uppdrag anges som den primära förklaringen av handlingen. Från citatet ovan kan det urskiljas ytterligare två faktorer som inverkat på handlingen att bli jourfamilj. Stigande ålder anges som en förklaring till varför de valt att vara jourfamilj nu.
Detta har framkommit av flera av familjerna i studien. Där förklaras det utifrån att de valt att vara endast jourfamilj då de blivit äldre, men fortfarande har mycket tid, mycket utrymme och mycket engagemang, men känner att barn som är aktuella för en uppväxtplacering har rätt till yngre föräldrar.
Den tredje faktorn som lett familjerna till handlingen att bli jourfamilj är en förfrågan från socialtjänsten, vilket tycks vara en utlösande faktor till att ta steget från de andra sociala uppdrag som familjerna tidigare haft. Flera av jourföräldrarna anger att det är först då de fått en förfrågan som tanken på att ta uppdrag som jourfamilj väckts samt att det också är först då
19 de valt att testa.
De vi började med var att vi var avlastningsfamilj, från början […] sen fick vi en förfrågan om vi ville bli jourföräldrar.
En slutsats som kan dras är att ingen av familjerna tycks ha startat som jourfamilj utan att det är ett uppdrag som blivit en följd av andra uppdrag de haft innan. Det faktumet leder till frågan: varför tar dessa familjer uppdrag som innebär att de öppnar sitt hem och liv för utomstående barn från första början? Denna fråga har inte någon direkt koppling till
jourfamiljsuppdraget, eftersom det inte längre handlar om direkta motiv till att bli jourfamilj.
Frågan ligger dock delvis i linje med studiens syfte, då det är ett steg i riktningen mot
jourfamilj. Motiven och målsättningen kan tänkas ha vuxit fram ur hur familjernas livsvärldar som med största sannolikhet har förändrats sedan de började med andra sociala uppdrag.
Motiv som familjerna angett till att börja med denna typ av sociala uppdrag är bland annat att de alltid har tyckt om att utöka den egna familjen med andra barn. En jourmamma berättade om att hon fått tanken att varför ska man skaffa många egna barn när det redan finns så mycket barn som behöver.
Jag hade en arbetskamrat som hade fosterbarn, sa man ju då, och jag tyckte det där verkade intressant […] Jag tyckte ändå liksom idén så där att, ja varför ska man skaffa många egna barn om man nu vill ha många barn. Och man fick liksom se hur mycket barn de fanns som behövde.
5.2 Beskrivning av uppdragets innebörd
För att ytterligare skapa förståelse för hur ett uppdrag som jourfamilj kan tänkas påverka livsvärlden för familjerna, deras upplevelser av sina uppdrag, samt hur det påverkar
vardagslivet kommer nu att redogöras för deras beskrivelser av innebörden av uppdrag som jourfamilj.
5.2.1 Alltid på jour och mindre frihet?
Tre av familjerna som deltagit i studien är kontrakterade jourfamiljer, två av dem är vanliga jourfamiljer. Samtliga familjer i studien beskriver en skillnad i att vara kontrakterad och vanlig jour. De främsta skillnaderna som framkommer är att kontrakterade jourfamiljer kan få nya barn placerade hos sig mellan måndag och fredag kl. 8-17. Detta för att de som arbetar med att placera ut barnen hos de kontrakterade familjerna endast arbetar på vardagarna och kontorstid. Vanliga jourfamiljer kan till skillnad från de kontrakterade familjerna ta emot barn mitt i natten från socialjouren. Ibland händer det att deras placeringar är planerade, men även akuta placeringar då barnen kommer mitt i natten förekommer. En jourmamma berättar följande:
20
Vi var vanlig jourfamilj från början och det funkar ju litegrann så att då kan de komma mitt i natten eller när som helst liksom […] Men det som gjorde att vi blev kontrakterade var att det var lite mer ordnade förhållanden.
De kontrakterade jourfamiljerna beskriver att en i familjen får betalt för att vara hemma på heltid och att de är alltid på jour, förutom fyra veckors semester. De familjer som är vanlig jour beskriver sig inte som låsta av sina uppdrag på samma sätt som de kontrakterade familjerna. När de inte har någon placering beskriver de hur de kan åka bort några dagar om de känner för det. En jourmamma som inte är kontrakterad berättar att de endast får betalt då de har ett barn placerat hos sig och att det är viktigt att de inte är allt för beroende av att få in inkomsten från uppdrag som jourfamilj, då det kan hända att de blir utan placeringar någon månad.
När familjerna har fått ett barn placerat hos sig innebär det vad som beskrivs som mindre frihet. En jourmamma beskriver det så här:
När ett uppdrag väl har börjat är man ganska fast, […] det går aldrig att säga på förhand hur långt det ska bli.
En jourpappa beskriver att när ett uppdrag påbörjats och ett barn placerats hos dem arbetar de till placeringen avslutas och barnet flyttar vidare.
Man är inte ledig så, man ju är som en familj, det är ju ungefär som att ha en familj, då är man ju inte heller ledig.
Familjerna berättar att det är en intensiv period när de har barn placerade hos sig. De kan inte få semester när de vill och den egna tiden i vardagen kan vara svår att få till då vardagen oftast bara måste gå ihop. En jourförälder berättade hur de måste planera lite vettigare som jourfamilj, men att de vant sig vid det nu.
Ytterligare en sak som framkommer som en stor skillnad på vanlig jourfamilj och
kontrakterad jourfamilj, är att kontrakterade jourfamiljer har en egen handläggare som ska finnas som stöd för dem och som inte har någon direkt koppling till de placerade barnen. Så är inte fallet för de vanliga jourfamiljerna, då de inte har en egen handläggare.
5.2.2 Ett extra barn i familjen
Familjerna i studien beskriver uppdragets huvudsakliga innebörd som att de tar in ett extrabarn i familjen, ett barn som har problem och som de försöker hjälpa. En
sammanfattande bild av jourföräldrarnas berättelser är att det handlar om en vanlig
familjeuppfostran, fast barnen kommer på andra grunder än de biologiska barnen. Uppdraget går ut på att se till att barnet är tryggt samt ge omvårdnad för barnet. Samtliga familjer anger att de är deras familjeregler som gäller under placeringarna och att det är viktigt att de
placerade barnen förstår det. En stor och viktig del för jourföräldrarna i uppdraget handlar om
21
att vara mogna vuxna och ta emot samt stötta en människa som befinner sig i total kris. Det är någonting som flera av familjerna betonar. En jourmamma beskriver att hennes uppgift är att hjälpa barnet att göra prioriteringar samt bygga upp ett förtroende.
Jag måste ta emot barnet och försöka vända så att det åtminstone kan lita på mig. Då har jag lyckats.
Att de barn som blir aktuella för placeringar i jourfamilj har varit med eller är med om
någonting som är mycket svårt och jobbigt framkommer tydligt och tycks också vara påtagligt under tiden av placeringen.
Det innebär att man tar emot ett barn i en rejäl kris, det är ju något dramatisk som hänt, annars så skulle inte barnet komma till oss.
Flera av jourmammorna betonar att tiden för placeringen ofta är den värsta tiden i de här barnens liv. En jourmamma berättar hur hon tror att ju mer erfarenhet man har ju bättre blir man, på grund av att man tar emot barnet i ett skeende i livet som är oerhört svårt. Fler av jourföräldrarna betonar att det är viktigt att möta barnen där de är för att nå fram till dem.
En del av uppdraget som jourfamilj handlar om att försöka upprätthålla det placerade barnets vardag, utifrån vad som är viktigt för det barnet just då, till dess att de ska flytta vidare. En jourmamma beskriver situationen för det placerade barnet/ungdomen så här:
Personen hinner vila lite i sig själv och hämta krafter för att gå vidare.
I jourfamiljen arbetar de alltid mot ett uppbrott, barnet/ungdomen ska flytta vidare.
Ungdomarna vet att det är ett jourhem och att de ska vidare, medan det för mindre barn förefaller vara svårare, då de inte förstår att de ska vidare. En jourmamma berättar att det är viktigt att hela tiden försöka vara tydlig med att placeringen bara är för en begränsad tid och hålla en viss gräns mellan de placerade barnens liv och deras eget liv, eftersom barnet ska flytta vidare. Hon tar upp ett exempel om födelsedagar och hur det är viktigt att barnet firar utifrån sina förutsättningar och hur barnets släkt brukar göra.
Ibland är det ju så att det är bättre att fira födelsedagar, tillexempel det placerade barnet har sin födelsedag, och då att vår släkt inte är med där. Allra helst inte om man är jour […] De ska ju inte ha in vår släkt i sitt liv, för det är ju ändå kontakter som kommer att brytas. Att man är noga med det, att då firar man med barnets biologiska familj och syskon.
En jourmamma berättar hur hon besökt ett jourhem för många år sedan och tyckte att det var fruktansvärt dåligt, då det var barn överallt. Hon beskriver jourplaceringen som en viktig del i
22
de här barnens liv och att det inte bara kan vara en förvaring. För henne handlar den här tiden om få in dem i ett familjeliv:
Jag kan känna att jourplaceringen är ju ändå en fruktansvärt viktig del i de här barnens liv […] Jag tycker att dels måste man kunna ta emot barnen…
man måste möta barnen där de är, på nått vis… Men sen tycker jag att den här tiden ska ju också handla om att barnen ska in i vanor och lite struktur […] man äter frukost, man äter lunch, man äter middag, man sover på vissa tider och beter sig på ett visst sätt. Jag tycker att det är ju som ett behandlingsarbete, på nått sätt […] för att få in dem i ett vanligt familjeliv.
5.3 Uppdragets påverkan på vardagslivet
Flera av familjerna har berättat hur man inte kan föreställa sig hur det ska bli att vara
jourfamilj. En jourpappa berättar att man kan ha vissa vyer, men att det är ingenting emot hur det verkligen är. Utifrån uppdragets påverkan på vardagslivet kan man se hur det också påverkar familjernas situation och livsvärld. Samt vilka nya handlingar som uppdraget leder familjen till.
5.3.1 Krav på familjen, släkt och vänner
Samtliga jourfamiljenar beskriver att majoriteten av deras nära och kära tagit deras beslut om att bli jourfamilj på ett positivt sätt och att de tycker att det är kul.
De tycker nog att vi är lite tokiga och säger samtidigt att ni orkar […] Men de vet ju hur de är, de är vana.
Trots övervägande positiv respons från släkt och vänner framkommer också att ett uppdrag som jourfamilj ställer en del krav på vänner och släkt. Familjerna beskriver att det ibland kan vara svårt för släkten att förhålla sig till att det är nya barn med kring jul som de också måste köpa julklappar till. Det förefaller vara så att det inte är bara familjerna som öppnar sina hem för de placerade barnen utan i de flesta fall även familjernas nära och kära. Då de placerade barnen ibland är med på bröllop och dop som familjen blivit inbjuden till. En jourmamma beskriver hur de placerade barnen i många fall saknar en typ av socialkompetens vilket kan skapa svårighet när de är bortbjudna eller när de själva vill bjuda hem gäster. Hon berättar att hon tycker det är lättare att umgås med liknande familjer som kanske har en annan förståelse för barnens agerande och har egna verktyg att hantera det. En annan jourmamma beskriver också hur man som jourförälder måste se över sin bekantskapskrets, för barnens skull.
Vi hade någon kompis som alltid blev så där dunder full, när han kom på fest.
Och han är ju inte välkommen hem till hos oss, för jag vet ju inte vad ungdomarna har för relation till alkohol.
Uppdrag som jourfamilj innebär sekretessregler, vilket tyckas ligga till grund för en del
23
svårigheter i kommunikation mellan jourfamiljen och utomstående. Det förefaller i vissa fall vara svårt för exempelvis jourfamiljens släkt att förstå jourföräldrarnas beslut i olika
situationer då de har sekretess och inte kan berätta om situationen. Det tycks också vara så att förståelsen för varför föräldrarna agerar på ett visst sätt och hur de placerade barnen agerar kan vara svår för deras egna barn att ta till sig.
Det är inte lätt för andra fungerande barn att förstå andra barn som inte fungerar […] Jag måste ju ibland behandla barnen olika och det kan ju vara svårt för andra barn att förstå. För de kan ju tycka då hur kan du tillåta att hon säger så där? Du är ju faktiskt min mamma och man får inte säga så till min mamma.
Någonting som framkommit är att det kan bli påfrestande för jourfamiljernas egna barn med vissa placeringar. Är det små barn är det exempelvis ofta mycket höga ljudnivåer. Fler av jourföräldrarna framhåller att det kan bli problematiskt när egna barnen är i samma ålder som de placerade barnen. De egna barnen i familjen blir tvungna att dela med sig av sina föräldrar till andra barn och ungdomar som ofta har stora behov och kräver mycket. Jourföräldrarna som har eller har haft placeringar när deras egna barn bott hemma beskriver att de på olika sätt fått finna tid för egna barnen, att prioritera egen tid med dem. När de egna barnen är äldre förefaller det vara enklare att hantera det delade föräldraskap som uppstår.
5.3.2 Ett öppet hem
Uppdrag som jourfamilj tycks innebära en del förändringar i vad som skulle kunna anses som gränsdragning mellan privat och offentligt gällande familjernas hem. Fler av jourföräldrarna betonar att man som jourfamilj inte får vara känslig för att anhöriga till de placerade barnen klampar in, och att det egentligen inte bara är ett barn som placeras utan att man får en hel släkt på köpet. Några av familjerna beskriver att det vid vissa placeringar kan vara telefon
”terror” som pågår både gentemot dem och de placerade barnen, då barnets föräldrar, släkt och vänner ringer och har synpunkter på placeringen. En jourpappa beskriver det så här:
Du får inte ett barn du får en hel släkt, det är de du får. Man tror ju bara att det är ett barn som är placerat. Men det är föräldrar, det är svärmödrar, det är farfar och farmor. Alla hör av sig på nått sätt.
Det tycks också innebära en väldigt intensiv period då familjerna fått en placering. Det är mycket kontakt med många olika människor, många möten med skola och förskola. Fler jourföräldrar beskriver hur det är mycket besök i hemmet framförallt av socialsekreterare, men också av de biologiska föräldrarna till barnen. Tre jourföräldrar resonerar som följande om att de öppnar sina hem:
Det har ju med ens livsinställning att göra, det behöver inte vara en religiös tro, men en livsvärderings tro liksom. Att man tror ändå på människan.
Tycker om människor, och inte dömer andra människor. Annars så skulle
24
man inte öppna sitt eget hem för andra människor på det sättet.
Någonstans måste man tycka om människor, och man får inte ha en massa…
folk är ibland så rädda... men tar ni emot missbrukare?!
Jag tror man måste vara på ett speciellt sätt för det första, och vi har väl aldrig varit några människor som tycker om att den är så här och nästa dag är det så här. Vi har nog alltid tyckt att det är lite roligt när det händer saker, det måste inte alltid vara si eller så.
Från citatet ovan kan det urskiljas vad som kan beskrivas som lite av en förutsättning för att ta uppdrag som jourfamilj. Flera av jourföräldrarna har angett att man som jourförälder nog måste vara på ett speciellt sätt. Detta speciella sätt beskrivs oftast som att man tycker att det är kul när det händer grejer. En jourmamma beskriver hur valet mellan de olika uppdragen kan jämföras med att jobba på akuten eller långvården, antingen är det intensivt arbete med snabba beslut, eller så är det lugnare och lunkar på. En jourpappa berättar att han upplever det som väldigt spännande att ha uppdrag som jourfamilj, då man vet inte hur det ska sluta eller hur det ska börja.
5.3.3 Ändringar i hemmet/livet
Vardagslivet påverkas beroende på uppdrag, ibland jättemycket ibland inte alls, så beskriver ett flertal av jourföräldrarna uppdragets påverkan på vardagslivet. När familjerna har
placeringar som inte är av så svår grad, beskriver de att de lever som de alltid har gjort. De träffar vänner som vanligt, om barnen vill vara med så får dem det. Men beroende på barnets problematik måste de göra ändringar i hemmet, kommer det exempelvis en ungdom med missbruk måste de se över hur de förvarar vissa saker och att alkohol inte står framme. En jourpappa berättar att sedan de blev jourfamilj har de skaffat ett speciellt kassaskåp, två lås på dörrarna och extra lås på garderoben. En jourmamma berättade hur de under en placering med små barn varit tvungna att göra ändringar i sitt hem:
Vi har fått byta ut i möblerna i vardagsrummet […] vi har fått tagit fram gamla möbler, vi har fått tagit ner tavlor och gardiner och ställa undan blommor. De rev allt, allt.
Att placeringarna medför svårigheter i hur jourföräldrarna kan kommunicera som par tycks vara vanligt förekommande. Det hela handlar om att det kan bli fel om de placerade barnet hör jourföräldrarnas diskussioner. Föräldrar beskriver hur de exempelvis aldrig kan prata om att de är förbaskade på sina egna barn, då det kan bli väldigt fel om de placerade barnet hör.
För att kunna prata och undvika att barnen hör berättar fler av jourföräldrarna hur de har fått hitta koder när de behöver prata. En jourmamma berättar följande:
Han vet när jag vill prata, då brukar jag säga det att jag behöver gå ut med hundarna, vill du också följa med? Ja, det vill jag säger han då. Han vet att
25 jag aldrig frågar det om jag inte vill prata.
En annan jourmamma beskriver det så här:
Vi har hittat en variant jag och min man, vi går ut i lusthuset och sätter oss liksom, för det är enda sättet för oss att kunna få prata själva.
När det gäller akuta placeringar till jourfamiljer kommer de flesta barnen helt utan saker och bara med de kläder de har på sig. Detta är någonting som jourföräldrarna är beredda på, en jourmamma menar att man kan aldrig riktigt förbereda sig helt inför vad ett placerat barn kommer att behöva, men att det gäller att ha lite grejer hemma. Det kan handlar om allt från barnvagnar till tandborstar och deodoranter, beroende vilken ålder det är på barnen som de ta emot.
5.4 Upplevelser av uppdraget
För att skapa en djupare förståelse för de upplevelser av uppdraget som föräldrarna har, kommer dessa inte bara presenteras, det kommer också redogörs för vilka situationer som bidragit till dem.
5.4.1 Frustration, tankar på avslut
Samtliga familjer berättar att de någon gång funderat på att sluta som jourfamilj av olika anledningar. En gemensam faktor som flera av föräldrarna anger är att det inte är de placerade barnen som är jobbiga. En förklaring som ges till deras tankar på avslut är istället den jobbiga situation som kan uppstå med de placerade barnens anhöriga.
Det mest komplicerade med uppdragen är föräldrarna, sen kan det också vara det som är det mest roliga […] men sen finns det en del föräldrar som bara ser till sina egna behov och de är jobbiga att ha och göra med […] Det kan vara jobbigt att förklara för barnen varför mamma och pappa gör och säger si och så.
Känslor av frustration tycks komma i samband med att en del av familjerna känner sig isolerade i vissa uppdrag, beroende på barnens problematik. Känslor av att inte få tillräckligt med stöd av socialtjänsten anges även det som en betydande del i familjernas tankar på avslut.
Hur mycket skit ska jag behöva ta […] jag kan ta det personligt när barnen snackar skit om en, jag kan tycka att det är skit jobbigt […] Allt man gör är skit, man tycker man gjort nått bra och man får ingen credit för det.
Ovan berättar en jourmamma vad hon upplever som frustrerande och tufft. En jourförälder berättade att de vid en placering inte fick rätt stöd, och att de behövde mer stöd än vad de faktiskt fick. Vikten av en regelbunden kontakt med socialtjänsten även om en placering går
26
som den ska poängteras av flera av jourföräldrarna. En annan jourmamma berättar att den enda anledningen till att de fick tankar på att sluta var när samarbetet med socialtjänsten fungerade dåligt. Hon berättade hur det för henne handlade om bristen på information om barnen och uppdraget hon fick vid ett tillfälle. För att hon skulle känna att hon kunde göra ett bra jobb behövde hon mer information än vad hon fått.
Vi vill inte ha information för att vi är nyfikna, utan vi måste ha information för att kunna ta hand om barnen […] Jag måste ju veta hur barnen har levt, vad de har varit med om, varför de är omhändertagna […] Det är för att man ska kunna ta hand om barnen. För att få en förståelse för varför barnen beter sig som de gör.
Att vara jourfamilj innebär två typer av föräldraskap om man har egna barn. Då är de dels jourföräldrar åt ett placerat barn, och de är dels vanliga föräldrar till sina egna barn. Detta sker ofta parallellt vilket ibland beskrivs som svårt. Det gäller att behålla två verkligheter
balanserade samtidigt.
Man ger så mycket under en väldigt intensiv period […] Den biologiska familjen får backa så mycket […] Själva barnet i sig är inte det tyngsta, utan de är när det koliderar med den andra verkligheten, som man också har.
5.4.2 Känslor när barnen flyttar
När jourföräldrarna beskriver upplevelserna av att barnen flyttar vidare är det både positiva och negativa känslor som framkommer. Ofta beskrivs att det förekommer delade känslor vid uppbrotten. En jourförälder beskriver det så här när barnen flyttar:
Ibland känns det som en stor sorg och ibland en stor lättnad.
Jourföräldrarna beskriver både situationer då de längtat till slutet av ett uppdrag, när det varit en tuff placering och de behöver tid att andas ut. De beskriver upplevelserna av uppbrotten som en bitterljuv känsla. Å ena sidan är det skönt att en tuff placering tar slut, men å andra sidan blir det väldigt tomt när barnen flyttar. Samtidigt beskriver jourföräldrarna också att de fäst sig mycket vid många barn och att det då är väldigt jobbigt när barnen flyttar.
Det blir jävligt jobbigt när man fäst sig vid dem. Jätte jobbigt. Fruktansvärt.
Det är som att skiljas från sitt eget barn […] Man kommer så nära dem. […]
Vissa stjäl en bit av ens hjärta, det kan man inte komma ifrån.
En annan jourförälder berättar:
