”Man får inte vatten i stövlarna på en gång”

49  Download (0)

Full text

(1)

Journalistik C | Höstterminen 2013

”Man får inte vatten i stövlarna på en gång”

- En undersökning om miljöbevakningen i Rapport och Dagens Nyheter i samband med IPCC:s klimatrapporter.

Malin Sjökvist & Rasmus Axelsson Handledare: Jöran Hök

Examinator: Karin Stigbrand

(2)

Abstract  

Hur  har  Dagens  Nyheter  och  Rapport  bevakat  miljöfrågor  under  den  tid  då  FN:s   klimatrapporter  släppts?  Den  här  uppsatsen  belyser  hur  miljörapporteringen   sett  ut  under  en  månad  1990,  1995,  2001  och  2007.  Syftet  är  att  kartlägga   nyhetsbevakningen  i  Dagens  Nyheter  (DN)  och  Rapport  för  att  se  

utvecklingsmönster  som  kan  ligga  till  grund  för  vidareutveckling  och  förbättring   av  framtida  rapportering  av  miljöfrågor.  Då  vi  valt  tidpunkterna  efter  när  IPCC   släppt  sina  klimatrapporter  har  vi  kunnat  se  hur  stor  genomslagskraft  

institutionen  fått  i  de  undersökta  medierna.  

 

Resultatet  visar  att  miljöfrågor  (rörande  klimat,  miljöpolitik,  trafik,  energi,   vattenkvalitet,  fiske,  miljöteknik,  ekologiskt  och  miljöbrott)  fått  mer  plats  i   Dagens  Nyheter  än  Rapport  och  att  miljöfrågor  bevakades  mest  under  2007.  

Antal  alarmerande  artiklar  och  inslag  har  procentuellt  sett  legat  på  en  jämn  nivå   mellan  de  undersökta  åren.  Medan  miljöorganisationer  sällan  kommer  till  tals  är   personer  från  näringslivet  och  politiker  vanligt  förekommande  i  inslag  och   artiklar.  Övriga  grupper  som  undersökts  är  forskare,  myndigheter,  journalister,   privatpersoner,  yrkesutövare  och  experter.  

 

Uppsatsen  grundar  sig  i  en  kvantitativ  undersökning  med  kvalitativa  inslag  i   form  av  intervjuer  med  journalisterna  Lars-­‐Ingmar  Karlsson  (DN)  och  Calle   Elfström  (Rapport).  Uppsatsen  tar  teoretiskt  stöd  i  forskning  om  miljö-­‐

rapportering  och  teorier  om  nyhetsvärdering.    

     

Nyckelord:  klimatrapport,  miljö,  IPCC,  Dagens  Nyheter,  Rapport

(3)

Innehållsförteckning

 

1.  Inledning                     5  

1.1.  Syfte                     6  

1.2.  IPCCs  historia                   6   2.  Miljödebattens  historia                 7   3.  Teori  och  tidigare  forskning               9  

3.1.  Studiens  begrepp                 14  

4.  Frågeställning                   16  

5.  Material  och  metod                 16  

5.1.  Undersökningen                   16  

5.2.  Urval                     19  

5.3.  Reliabilitet  och  validitet                 20   6.  Resultat  och  analys                 21   6.1.  Hur  mycket  utrymme  ges  för  klimatrapporteringen  och  varför?     21   6.2.  Hur  ser  rapporteringen  ut?               22   6.3.  Skiljer  sig  rapporteringen  mellan  utgivningsåren?         24   6.4.  Vilka  kommer  till  tals?                 25   6.5.  Vem  är  journalisten?                 27   6.6.  Hur  ofta  nämns  IPCC?                 29   7.  Diskussion  och  slutsats                 30   7.1.  Förslag  till  framtida  forskning               33  

Referens                     34  

Bilaga  1  -­‐  Kodbok                   36  

Bilaga  2  -­‐  Kodschema                 39

(4)

1.  Inledning

 

Temperaturen  på  jorden  har  redan  ökat  med  0,74  grader  mellan  1906-­‐2005.  

Forskarna  bakom  FN:s  klimatrapporter  varnar  nu  för  en  ytterligare  

temperaturökning  med  mellan  1.8-­‐  4  grader  och  de  blir  allt  säkrare  på  att  det  är   vi  människor  som  ligger  bakom  klimatförändringarna  

(http://www.ipcc.ch/pdf/assessment-­‐report/ar4/syr/ar4_syr.pdf).  FN:s   klimatpanel  förklarar  i  senaste  delrapporten  från  2013  att  det  är  ”extremt   troligt”  att  mänsklig  påverkan  lett  till  ett  varmare  klimat  

(http://www.ipcc.ch/pdf/unfccc/cop19/cop19_pres_plattner.pdf).  En  mer   fullständig  bedömning  kommer  i  samband  med  den  färdiga  rapporten  nästa  år.  

Uppvärmningen  leder  bland  annat  till  att  isar  smälter  och  att  havsnivån  stiger.  

Den  stora  boven  i  klimatdramat  är  förbränningen  av  fossila  bränslen  som  kol,   olja  och  bensin  som  leder  till  ökade  utsläpp  av  växthusgaser.  

 

Mediebevakningen  kring  miljöfrågor  (rörande  klimat,  miljöpolitik,  trafik,  energi,   vattenkvalitet,  fiske,  miljöteknik,  ekologiskt  och  miljöbrott)  har  varierat  under   åren.  I  den  här  uppsatsen  har  miljörapporteringen  undersökts  i  Rapport  och   Dagens  Nyheter  (DN)  då  FN:s  klimatpanel  släppt  sina  rapporter.    

 

Det  finns  tre  skäl  till  att  vi  låtit  uppsatsen  kretsa  kring  IPCCs  klimatrapporter.  

Första  anledningen  var  för  att  kunna  förankra  undersökningen  vid  ett  antal   datum  där  möjlighet  fanns  att  se  utveckling  över  tid.  Att  dessa  datum  var   miljörelaterade  och  någorlunda  regelbundna  var  en  förutsättning  för  att  de   skulle  väljas.  Andra  anledningen  var  att  klimatrapporterna  åter  aktualiserades   då  forskarna  på  IPCC  nu  i  höstas  meddelade  att  de  med  säkerhet  kan  fastställa   att  minst  98  procent  av  klimatförändringarna  går  att  skylla  på  människan.  

Slutligen  kommer  den  femte  klimatrapporten  att  publiceras  år  2014.  Därmed  har   vi  lagt  grunden  för  miljörapporteringen  de  tidigare  åren  för  att  annan  part  ska   kunna  komplettera  denna  studie  med  resultaten  från  2014  års  klimatrapport.    

 

Från  start  var  vi  intresserade  av  att  ha  två  olika  typer  av  medier.  Det  slutade  med   valet  av  TV  kontra  tidning.  Rapport  beslutades  först.  Dels  för  att  Rapport  till  

(5)

att  det  är  en  av  de  mest  sedda  nyhetssändningarna.  Valet  av  DN  grundar  sig  i  att   det  är  Sveriges  största  morgontidning.  

 

Att  det  sker  stora  klimatförändringar  på  jorden  idag  är  ingen  nyhet.  Termer  som   global  uppvärmning  och  växthuseffekt  känner  de  flesta  till.  Men  så  har  det  inte   alltid  varit.  Miljödebatten  började  dyka  upp  på  sextiotalet  och  sedan  1988  har   FN:s  klimatpanel,  Intergovernmental  Panel  on  Climate  Change  (IPCC),  arbetat  för   att  förse  världen  med  vetenskapliga  undersökningar  över  det  rådande  

kunskapsläget  kring  klimatförändringar  och  dess  påverkan.  Den  första   rapporten  från  IPCC  kom  1990  och  de  har  sedan  dess  släppts  uppdaterade   lägesrapporter  1995,  2001  och  2007.  En  ny  rapport  ska  komma  ut  2014.  I   klimatrapporten  1990  rapporterades  bland  annat  om  en  temperaturökning  som   de  senaste  hundra  åren  varit  högre  än  tidigare  under  en  tiotusenårsperiod.  

Dessa  rapporter  har,  på  grund  av  sin  genomslagskraft,  gett  utslag  i  medierna  som   använt  dessa  för  att  rapportera  om  det  nuvarande  klimatläget  för  allmänheten.  

 

1.1. Syfte  

Vi  vill  uppmärksamma  miljörapporteringen  i  samband  med  FN:s  klimatpanels   (IPCC)  klimatrapporter.  Detta  för  att  lägga  en  grundsten  för  vidare  kartläggning   av  miljörapporteringen  i  vår  största  morgontidning  DN  och  i  SVT:s  

huvudsändning  av  Rapport.  Denna  kartläggning  kring  klimatrapporterna  syftar   även  till  att  se  utvecklingsmönster  som  kan  ligga  till  grund  för  vidareutveckling   och  förbättring  av  framtida  rapportering  av  miljöfrågor.  

 

1.2.   IPCC:s  historia  

IPCC  (Intergovernmental  panel  on  climate  change),  eller  FN:s  klimatpanel,   bildades  1988  av  Meteorologiska  världsorganisationen  (WMO)  och  FN:s  

miljöprogram  (UNEP).  Klimatpanelen  är  ett  mellanstatligt  organ,  det  vill  säga  att   man  samarbetar  stater  emellan.  IPCC  inrättades  i  syfte  att  sprida  vetenskapligt   baserad  information  om  läget  kring  klimatförändringarna  och  dess  effekter.  I   klimatpanelen  ingår  195  medlemsländer.  Forskarna  som  ingår  i  klimatpanelen   bedriver  ingen  egen  forskning  under  tiden  de  sitter  i  klimatpanelen  utan  har  i   uppgift  att  gå  igenom  andras  klimatforskning.  

(6)

 

IPCC:s  första  uppgift  var  att  omfattande  se  över  kunskapen  om  vetenskapen   kring  klimatförändringar,  de  sociala  och  ekonomiska  konsekvenserna  av   klimatförändringarna  och  möjliga  åtgärder  för  att  förhindra  

klimatförändringarna.    

 

FN:s  klimatpanel  har  släppt  fyra  rapporter  sedan  den  bildades.  I  rapporterna   ingår  olika  delrapporter.  Klimatpanelen  arbetar  nu  på  den  femte  redogörelsen  av   klimatförändringarna  som  släpps  i  oktober  2014.  Antalet  författare  till  

rapporterna  ökar  ständigt.  1990  bidrog  97  författare  till  den  första  rapporten.  

2010  hade  antalet  författare  stigit  till  831.  

 

2007  erhöll  klimatpanelen  Nobels  fredspris  

(http://www.ipcc.ch/organization/organization_history.shtml#.UrL44ZGleyU).

 

   

2.  Miljödebattens  historia

 

Det  finns  ingen  specifik  punkt  i  historien  där  miljödebatten  startade  utan  det  är   flera  punkter  som  tillsammans  bildat  den  debatt  vi  har  idag.  Men  självklart  finns   personer,  verk  och  händelser  som  möjliggjort  för,  samt  drivit  miljöfrågan  framåt.  

Bland  dessa  kan  Carl  von  Linné  räknas  in  som  namngav  djur  och  växter.  Även   Charles  Darwin  som  visade  på  att  alla  arter  av  liv  utvecklats  från  ett  gemensamt   ursprung  genom,  vad  han  valde  att  kalla  det  naturliga  urvalet,  bör  räknas  in   bland  dessa.  Men  när  det  kommer  till  miljödebatten  som  den  ser  ut  idag  så   handlar  det  inte  längre  om  hur  saker  och  ting  gick  till  från  början.  Även  om  den   kunskapen  ligger  till  grund  för  hur  det  vi  anser  ha  liten  miljöpåverkan  kan   eskalera  och  få  konsekvenser  som  vi  inte  kunnat  förutspå.  Det  finns  dock  dem   som  upplyst  oss  om  just  dessa  konsekvenser.  Rachel  Carson  från  Pennsylvania   var  marinbiolog  under  trettio-­‐  till  sextiotalet.  Hon  var  även  författare.  Hennes   böcker  var  direkt  kopplade  till  det  hon  upptäckt  i  sin  forskning.  Hennes  styrka   låg  dock  inte  enbart  i  forskningen  hon  gjorde  utan  i  sättet  hon  förmedlade  den  

(7)

bekämpningsmedel.  Boken  släpptes  i  en  tid  då  missnöjet  över  oljeutsläpp,  farligt   avfall  och  dålig  luft  växte  sig  allt  starkare  vilket  ledde  till  att  den  fick  enorm   genomslagskraft  (Wyss,  2008,  s.20,  26-­‐29  &  Djerf  Pierre  1996,  s.103).  Det  var   under  60-­‐talet  som  den  offentliga  debatten  om  miljöfrågorna  startade  och  då   började  även  de  politiska  partierna  bli  intresserad  av  frågan  (Djerf  Pierre,  1996,   s.98-­‐100).  Sextiotalets  stora  miljöfråga  i  Sverige  var  kvicksilverfrågan  som  gick   att  anknyta  direkt  till  Rachel  Carsons  debatt  i  USA  om  DDT  och  andra  

bekämpningsmedel.  De  gick  ut  på  samma  princip.  Hur  påverkas  djurlivet  och  i   sin  tur  människan  av  att  dessa  kemikalier  anrikas  i  näringskedjan?  Debatten   resulterade  bland  annat  i  att  ett  flertal  vattendrag  svartlistades  då  fisken  ansågs   otjänlig  som  människoföda  till  följd  av  de  höga  kvicksilverhalterna.  Även  frågan   om  industrins  kvicksilveranvändning  aktualiserades  (Djerf  Pierre,  1996,  s.103).    

 

Det  ökade  miljöfokus  som  växte  fram  under  sextiotalet  ledde  fram  till  att  det,  på   svenskt  initiativ,  blev  aktuellt  att  diskutera  miljöproblematiken  i  FN.  Det  

beslutades  om  att  hålla  en  miljövårdskonferens  i  Stockholm  1972,  vilket  det   också  gjordes.  Året  efter  fick  dock  miljövågen  ett  plötsligt  slut  när  Sverige  och   övriga  västvärlden  drabbades  av  energikrisen  (Djerf  Pierre,  1996,  s.187-­‐188).  

Trots  detta  så  etablerade  sig  miljöfrågorna  i  samtliga  partiprogram  under   sjuttiotalet.  Någonting  som  även  speglade  allmänhetens  intresse  kring  dessa   frågor.  I  en  undersökning  av  Sifo  inför  valet  1970  tillfrågades  ett  representativt,   slumpmässigt  urval  svenskar  vilka  tre  frågor  som  intresserade  dem  mest.  

Tillsammans  med  vård-­‐  och  skattefrågor  låg  miljöfrågor  i  topp.  Även  inför  valet   1973  låg  miljöfrågan  bland  de  som  intresserade  allmänheten  mest.  De  

traditionella  miljö-­‐  och  naturskyddsfrågorna  stod  dock  endast  för  cirka  en   fjärdedel  av  det  totala  miljöintresset.  I  övrigt  var  det  energi-­‐  och  

arbetsmiljöfrågor  som  intresserade  flest.  Åren  efter  kom  kärnkraftsfrågan  att   dominera  debatten  även  om  vissa  andra  miljöfrågor,  som  miljögiftsfrågan,  fick   stort  genomslag  periodvis  bland  annat  på  grund  av  uppdagade  skandaler  (Djerf   Pierre,  1996,  s.188-­‐194).  

 

Åttiotalet  var  uppdelat  i  två  perioder.  Årtiondets  första  hälft  präglades  av  ett   svalnande  miljöintresse  till  följd  av  den  tidigare  intensiva  kärnkraftsdebatten  

(8)

som  ledde  till  opinionsmässig  trötthet.  Dessutom  gjorde  den  ekonomiska   lågkonjunkturen  att  fokus  låg  på  frågor  kring  ekonomi  och  sysselsättning.  Detta   till  trots  så  bildades  miljöpartiet  1981  (Djerf  Pierre,  1996,  s.196-­‐197).    

Under  åttiotalets  andra  hälft  började  en  förändring  ske.  Intresset  kring   miljöfrågorna  ökade  successivt  och  även  miljöorganisationer  som  

Naturskyddsföreningen,  Världsnaturfonden  och  framför  allt  Greenpeace  fick   stark  tillströmning  av  nya  medlemmar.    Miljöpartiet  som  fått  varierande  

röstresultat  under  större  delen  av  åttiotalet  passerade  1988  partispärren  när  de   fick  5,6  procent  av  rösterna  och  tog  sig  in  i  riksdagen  (Djerf  Pierre,  1996,  s.197-­‐

198).  Anledningen  till  det  ökade  miljöintresset  som  började  i  mitten  av  åttiotalet   kan  bero  på  bristen  av  konkurrerande  tyngre  ämnen,  såsom  ekonomifrågor.  

Dessutom  var  den  massmediala  bevakningen  stor  kring  valet  1988  där  mycket   fokus  lades  på  att  följa  upp  miljöfrågorna  även  från  journalisternas  sida  (Djerf   Pierre,  1996,  s.198).  Det  var  också  under  slutet  av  åttiotalet  som  miljöfrågan   skiftade  från  frågor  kring  lokala  industriutsläpp  och  regionala  

exploateringsfrågor  till  en  mer  global  miljödebatt  som  handlade  om   försurningen,  klimatförändringarna  och  kemikaliehanteringen  med  mera.  

Årtiondets  slut  fylldes  åter  med  kärnkraftsfrågan  som,  i  och  med  

Tjernobylkatastrofen,  aktualiserades  debatten  kring  riskerna  med  kärnkraft   (Djerf  Pierre,  1996,  s.198-­‐200).  1990,  två  år  efter  att  IPCC  bildades,  kom  den   första  klimatrapporten.    

 

 

3.  Teori  och  tidigare  forskning  

Nyhetsvärderingsteorin  tillsammans  med  Djerf  Pierres  Gröna  nyheter  ligger  i   denna  uppsats  till  grund  för  att  förklara  varför  miljörapporteringen  sett  ut  som   den  gjort.  Olika  faktorer  påverkar  vad  som  publiceras.  

Kommunikationsforskaren  Henk  Prakke  var  först  med  att  göra  en  modell  för  vad   som  blir  en  nyhet.  I  modellen  ingår  tre  avstånd:  tid,  kultur  och  rum.  En  händelse   som  pågår  just  nu,  berör  många  och  händer  i  närheten  har  störst  chans  att  bli  en   nyhet.  Nyhetsvärdet  är  lägst  då  en  händelse  inte  antas  beröra,  om  den  hände  för  

(9)

har  sammanfattat  vilka  faktorer  som  gör  att  en  händelse  blir  nyhet.  

 

§ Händelsen  handlar  om  politik,  ekonomi  samt  brott  och  olyckor.    

§ Om  händelsen  har  ett  kort  geografiskt  eller  kulturellt  avstånd  blir  den   lättare  publicerad.  

§ Sensation  och  överraskningar  ökar  nyhetsvärdet.  

§ Ämnet  behandlar  enskilda  elitpersoner.    

§ Ämnet  beskrivs  enkelt  men  är  viktigt  och  relevant.    

§ Händelsen  utspelas  under  kort  tid  men  som  en  del  av  ett  tema.    

§ Ämnet  har  negativa  inslag.  

§ Händelsen  har  elitpersoner  som  källor.    

 

(Hadenius,  Wiebull,  Wadbring,  2009,  s.  303-­‐304).  

 

Monika  Djerf  Pierre  beskriver  i  boken  Gröna  Nyheter  sin  undersökning  av   miljörapportering  i  Rapport  och  Aktuellt  under  åren  1961-­‐1994.  Eftersom  även   vi  undersökt  Rapport  var  den  till  stor  hjälp.  Vi  har  inspirerats  av  den  vad  gäller   val  av  kategorisering  av  ämnen.  Den  har  också  används  för  att  ge  en  förförståelse   kring  miljörapportering  under  den  givna  tidsperioden.  Vi  har  även  använt  oss  av   den  för  att  redogöra  för  miljöhistoriken  i  punkten  ovan.    

 

Rapportering  mellan  åren  1961-­‐  1970  kallar  Djerf  Pierre  för  ”den  speglande   miljöjournalistiken”.  Med  en  speglande  journalistik  menar  hon  att  journalisterna   drevs  av  ett  speglande  nyhetsideal  där  strävandet  efter  opartiskhet  och  saklighet   hägrade.  Vanligast  förekommande  var  bevakningen  kring  föroreningar  och  hur   dessa  påverkade  oss  människor.  Naturen  beskrevs  som  en  resurs  som  

människan  kunde  dra  nytta  av.  Allra  vanligast  var  bevakningen  av  miljöproblem   lokalt  och  nationellt.  Inga  internationella  miljöproblem  omtalades.  

Redaktionerna  framförde  miljönyheterna  på  ett  lugnande  sätt  hellre  än  ett   alarmerande  (Djerf  Pierre,  1996,  s.  161-­‐  168).  

 

Vidare  kallar  Djerf  Pierre  perioden  1970-­‐  1991  för  ”den  kritiskt   dokumenterande  miljöjournalistiken”.  Under  den  här  tiden  ökade  den  

(10)

alarmerande  journalistiken  där  miljöförstöringen  beskrevs  som  ett  hot  mot  både   människa  och  miljö.  Bilderna  i  TV-­‐inslagen  blev  viktigare  för  att  på  ett  konkret   sätt  kunna  visa  vilka  effekter  miljöförstöringen  lett  till.  Journalisterna  använde   sig  av  ett  mer  kritiskt  förhållningssätt  än  tidigare  och  miljörapproteringen  ökade   under  denna  period.  Även  internationella  miljöproblem  fick  mer  utrymme  i   Rapport  och  Aktuellt.  Rapporteringen  av  kärnkraften  var  vanligast  

förekommande,  tätt  följt  av  bevakning  av  industriell  miljö,  där  lokala   industriutsläpp  fick  mest  uppmärksamhet  (Djerf  Pierre,  1996,  s.  284-­‐  290).  

 

”Den  populariserade  miljöjournalistiken”  väljer  Djerf  Pierre  att  kalla  tiden  

mellan  åren  1991-­‐  1994.  Djerf  Pierre  förklarar  att  redaktionerna  började  med  en   mer  konsumentinriktad  miljöjournalistik  som  skulle  hjälpa  den  enskilde  

människan  med  miljöproblemen  i  vardagen.  Språket  blev  enklare  och  

vardagligare.  Rapporteringen  kring  miljöfrågor  minskade  under  perioden  och   den  alarmerande  miljöjournalistiken  avtog.  I  och  med  att  Nyheterna  i  TV4   producerade  mer  kommersiella  nyheter  påverkades  Rapport  och  Aktuellt  av   detta  och  därför  blev  även  deras  nyheter  populariserade  (Djerf  Pierre,  1996,  s.  

334-­‐  339).    

Förutom  den  genomgång  av  miljöhistoriken  som  Djerf  Pierre  redogör  för,   beskriver  hon  även  större  händelser  som  gett  avtryck  i  miljödebatten.  Dessa   händelser  har  vi  använt  oss  av  för  att  förklara  varför  rapporteringen  kring  miljö-­‐  

och  klimatfrågorna  sett  ut  som  de  gjort.    

 

I  Media  Meets  Climate  -­‐  The  Global  Challenge  for  Journalism  beskriver  Risto   Kunelius  hur  mottagarnas  intresse,  uppmärksamhet  och  oro  för  klimatet  har   stigit  avsevärt.  I  och  med  IPCC:s  fjärde  rapport,  Al  Gores  engagemang  för  miljön,   orkanen  Katrina  och  Sternrapporten  blev  oron  för  klimatet  inte  bara  en  fråga  för   klimatforskare  och  vetenskapsjournalister,  utan  en  fråga  för  allmänheten  (Eide  &  

Kunelius,  2012,  s.  31).  Enligt  Prakke  är  en  del  av  nyhetsvärderingsteorin  

”kulturellt”  avstånd.  Under  denna  punkt  ingår  engagemang,  intresse  och   kännedom.  Eftersom  intresset  för  klimatfrågan  ökade  under  2007  kan  detta  ha   medfört  att  medier  valde  att  öka  rapporteringen  om  klimatfrågan.  (Hadenius,  

(11)

händelser  som  vi  kan  koppla  till  våra  resultat  och  som  förklarar  varför  vissa   förändringar  skett.  

 

Mike  Humle  har  i  artikeln  Mediated  messages  about  climate  change:    

reporting  the  IPCC  Fourth  Assessment  från  2007  undersökt  hur  brittiska  medier   rapporterat  om  IPCC:s  fjärde  rapport  2007.  En  av  slutsatserna  visar  att  medier   rapporterar  om  klimatfrågan  i  den  ton  IPCC:s  rapport  håller,  det  vill  säga  om   rapporten  är  försiktigt  positiv  är  det  vanligare  att  mediebevakningen  är  mer   lösningsorienterad.  Resultatet  visar  även  att  medier  bevakar  rapporten  mer  om   den  är  alarmerande.  

Eftersom  denna  undersökning  på  vissa  plan  ligger  i  linje  med  vår  undersökning   har  den  varit  användbar,  främst  i  användandet  av  hur  rapporteringen  kan  delas   upp  efter  framtoning  som  alarmism.    

 

Ana  Ivanova,  Mike  S.  Schäfer,  Inga  Schlichting  och  Andreas  Schmidt  skriver  i  en   vetenskaplig  artikel  med  namnet:  Is  There  a  Medialization  of  Climate  Science?  

Results  From  a  Survey  of  German  Climate  Scientists.  Där  beskrivs  sambandet   mellan  klimatforskning  och  medier.  Det  utspelar  sig  ett  utbyte  av  agendor.  

Medier  gör  nyheter  av  det  som  forskare  kommer  fram  till.  Detta  låter  inte   speciellt  främmande  men  de  menar  att  det  även  går  åt  andra  hållet.  Att  medier   skriver  om,  och  på  så  sätt  eftersöker,  ett  visst  ämne  som  sedan  forskare  

bestämmer  sig  för  att  forska  kring.  I  vår  undersökning  behandlar  vi  inte  enbart   klimatfrågan  utan  undersöker  även  frågor  rörande  växter,  hav  och  fiske.  Detta   för  att  se  om  klimatrapporten  bidrar  till  att  medierna  rapporterar  mer  även  om   andra  miljöfrågor.  Då  vi  endast  undersöker  en  månad  i  samband  med  att  

klimatrapporten  kommer  ut  så  kan  vi  inte  själva  undersöka  om  detta  stämmer.  

Andra  kan  däremot  ta  vid  och  använda  våra  resultat  för  att  jämföra  med  andra   månader,  år  och  andra  medier.  

 

 Vi  har  även  tagit  del  av  Gary  Braasch’s  vetenskapliga  artikel  Climate  change:  Is   seeing  believing?  Han  beskriver  hur  klimatförändringar  framställs  i  bild  i   medierna.  Det  är  svårt  att  förmedla  sådant  som  förändras  över  tid.  

Användningen  av  bilder  som  ska  representera  klimatförändringen  blir  vanligare.  

(12)

I  detta  fall  handlar  det  ofta  om  smältande  glaciärer,  jorden  sett  från  rymden,   bilder  på  solen,  rykande  skorstenar  eller  på  isbjörnar  och  pingviner.  Även  

användandet  av  illustrationer  används  i  större  utsträckning.  Gary  Braasch  ställer   sig  också  frågan  om  dessa  bilder  hjälper  oss  till  ökad  förståelse  kring  

klimatförändringarna  eller  inte?  

 

Bob  Wyss  har  skrivit  om  journalistens  arbete  kring  miljöfrågor  i  boken  Covering   the  environment  –  How  journalists  work  the  green  beat.  Han  presenterar  bland   annat  hur  miljödebatten  växte  i  och  med  Rachel  Carsons  bok  Tyst  Vår  i  början  av   sextiotalet  och  hur  denna  nådde  ut  till  allmänheten  som  fick  ökad  insikt  och   intresse  för  miljöfrågor.  Han  har  även  ett  kapitel  om  hur  miljöfrågor  presenteras   i  rörliga  bilder  och  varför  vissa  ämnen  inte  rapporteras  i  TV  på  grund  av  brist  på   rörligt  bildmaterial.  

 

Förutom  dessa  tidigare  nämnda  har  vi  även  haft  användning  av  Lars  Nord  och   Jesper  Strömbäcks  Medierna  och  demokratin.  Den  har  innefattat  ett  flertal  kapitel   som  fungerat  som  komplement  eller  förtydligande  av  bland  annat  Håkan  

Hvitfelts  På  första  sidan  –  En  studie  i  Nyhetsvärdering.  Förutom  att  ta  upp   nyhetsvärdering  och  nyhetsurval  så  diskuterar  Marina  Ghersetti  i  Medierna  och   demokratin  även  journalistens  roll  i  mediedebatten.  Forskningen  kring  hur   journalisterna  påverkar  nyhetsvärderingen  har  förändrats  från  den  första   avhandlingen  som  kom  ut  på  50-­‐talet.  I  början  låg  fokus  på  den  enskilde   redaktören  och  den  enskilde  journalisten  för  att  sedan  ändra  perspektiv  till   journalistiska  yrkeskåren  som  helhet  och  dess  värderingar  och  normer.  På  70-­‐

talet  låg  forskarnas  fokus  på  att  den  enskilde  journalisten  hade  marginellt   inflytande  på  nyhetsvärderingen.  Senare  forskning  visar  att  journalisten  mer   betraktas  som  en  individ  och  har  mer  att  säga  till  om.  Däremot  ligger  oftast   beslut  om  nyhetsvalet  hos  högre  chefer  men  journalisten  själv  får  välja  källor  och   vinkel.  Specialreportrar  förväntas  dock  i  högre  grad  att  komma  med  egna  

initiativ  om  vad  som  publiceras  som  nyheter  (Nord  &  Strömbäck,  2012,  s.  219-­‐

220).  Denna  information  har  varit  viktig  för  vår  frågeställning:  vem  är  

journalisten?  Tack  vare  intervjuer  med  journalister  på  DN  och  Rapport  har  vi  

(13)

kunnat  skapa  oss  en  uppfattning  av  hur  journalistens  roll  ser  ut  när  det  kommer   till  dennes  möjlighet  att  påverka  nyhetsmaterialet.  

Journalistens  specifika  roll  som  förmedlare  av  vetenskaplig  fakta  och  vilken  typ   av  journalist  som  förmedlar  mest  korrekt  information  diskuterar  Kris  M.  Wilson  i   sin  artikel  Drought,  debate,  and  uncertainty:  measuring  reporters’  knowledge  and   ignorance  about  climate  change.  

 

3.1.   Studiens  begrepp  

Här  förklaras  de  olika  begrepp  som  använts  i  uppsatsen  samt  vid  kodning.  En  del   begrepp  är  våra  egna,  en  del  andra  är  hämtade  ur  litteratur  med  mer  vedertagna   eller  redan  konstruerade  begreppsförklaringar  som  vi  valt  att  använda  oss  av.  

 

IPCC   Intergovernmental  Panel  on  Climate  Change.  På  svenska   kallad  FN:s  klimatpanel.  FN-­‐institution  som  sammanställer   klimatforskning.  Grundad  1988  av  World  Meteorological   Organization  (WMO)  och  United  Nations  Environment   Programme  (UNEP).  

Växthuseffekten   Uppbyggnaden  av  växthusgaser  (vattenånga,  koldioxid,   ozon  med  flera)  som  släpper  igenom  solens  energi  för  att   värma  jorden  samtidigt  som  de  saktar  ner  processen  där   värme  försvinner  ut  i  rymden  (Wyss,  2008,  s.  10-­‐11).  

Klimatrapporten   Det  färdigställda  dokument  där  forskarna  på  IPCC  slagit   ihop  forskningen  från  de  olika  delrapporterna  till  en   komplett  rapport  om  klimatets  rådande  läge.  

Sternrapporten   Rapport  från  2006  av  ekonomen  Nicholas  Stern  som   beskriver  ett  scenario  där  den  globala  uppvärmningens   följder  mäts  i  pengar.  

 

Nyhetsinslagen  i  Rapport  samt  artiklarna  i  Dagens  Nyheter  har  delats  upp  i  tre   olika  kategorier;  alarmerande,  informerande  och  upplysande.  Detta  för  att   beskriva  den  språkliga  framställningen  i  inslagen  och  artiklarna.  Uppdelningen   av  dessa  kategorier  är  konstruerad  av  oss.  Den  alarmerande  variabeln  är  dock   inspirerad  av  Monica  Djef  Pierres  Gröna  nyheter  som  använder  uttrycket  men  

(14)

inte  som  en  variabel  i  den  kvantitativa  undersökningen  (Djerf  Pierre,  1996,  s.  

284).  

 

Alarmerande     Inslaget  eller  artikeln  innehåller  en  del  värdeladdade  ord   för  att  beskriva  miljösituationen  eller/i  kombination  med   att  innehållet  utrycker  tidspress  inför  klimathotet.    

Informerande     Innehåller  inga  värdeladdade  ord  och  trycker  inte  på  att   förändring  måste  ske  snabbt  utan  lyfter  fram  informationen   sakligt.    

Upplysande     Likt  informerande  är  denna  kategori  utan  värdeladdningar.  

Den  innehåller  dock  någonting  nytt  i  form  av  framtida   teknik,  pågående  forskning  och  så  vidare  som  i  framtiden   kan  lösa  ett  miljöproblem  eller  slå  hål  på  myter  kring   miljöfrågan.    

 

Ytterligare  variabler  som  kodningen  innefattade  var  huruvida  IPCC  var   närvarande  i  artikeln/inslaget  och  om  eventuella  skeptiker  till  

miljöförändringarna  kom  till  tals.  

 

IPCC:s  närvaro     Nämns  IPCC  i  artikeln  i  samband  med  rapporten?  FN:s   klimatpanel  samt  hänvisning  till  senaste  klimatrapporten   räknas  också  som  närvaro  av  IPCC.  

 

Skeptikers  närvaro   Till  närvaro  räknas  om  skeptiker  till  miljöförändringen   kommer  till  tals  eller  får  sin  sida  redovisad  i  

artikeln/inslaget.  

 

(15)

4.  Frågeställning  

§ Hur  mycket  utrymme  ges  för  klimatrapporteringen  under  denna  månad  i  DN   respektive  Rapport  vad  gäller  antal  artiklar  och  inslag?  Skillnader?  

§ Hur  ser  rapporteringen  ut?  Alarmerande?  Informerande?  Upplysande?  

§ Skiljer  sig  rapporteringen  mellan  utgivningsåren?  

§ Vilka  kommer  till  tals?    

§ Vem  är  journalisten?  

§ Hur  ofta  nämns  IPCC?  

 

5.  Material  och  metod

 

Uppsatsen  bygger  på  en  en  kvantitativ  innehållsanalys  kompletterad  med   kvalitativa  intervjuer.  DN  och  Rapports  19.30-­‐  sändning  analyserades  under  en   månad  vid  fyra  tillfällen:  1990  (24/8-­‐21/9),  1995  (8/12-­‐5/1  1996),  2001  (15/1-­‐

12/2)  och  2007  (26/1-­‐23/2).  Datumen  valdes  efter  när  FN:s  klimatpanels   klimatmöten  ägt  rum.  Under  dessa  möten  släpps  en  rapport  av  IPCC:s   forskargrupp.  DN  och  Rapport  undersöktes  en  vecka  innan  rapporten   publicerades  samt  tre  efterkommande  veckor.  

Anledningen  till  att  Rapport  valdes  var  för  att  vi  ville  undersöka  ett  TV-­‐program   då  de  flesta  uppsatsskrivare  utgår  från  tryckt  press.  19:30-­‐sändningen  valdes  på   grund  av  att  det  är  Rapports  huvudsändning  

(http://www.svt.se/nyhetsprogrammet-­‐rapport/rapport-­‐sveriges-­‐storsta-­‐

nyhetsprogram).  DN  beslutades  att  ha  med  för  att  en  jämförelse  skulle  kunna   genomföras  mellan  olika  medier.  Som  nämnts  tidigare  utgick  vi  från  IPCC:s   klimatrapporter  för  att  de  nyligen  aktualiserats  och  de  gav  oss  datum  att  utgå   från  i  undersökningen.  Två  journalister  har  intervjuats:  Lars-­‐Ingmar  Karlsson   som  skrivit  om  miljöfrågor  i  DN  och  Calle  Elfström  som  gjort  miljörelaterade   inslag  i  Rapport.  

 

5.1.   Undersökningen  

Vi  undersökte  samtliga  Rapportsändningar  för  de  bestämda  perioderna  och   kodade  inslag  som  rörde  miljöfrågor.  Vi  kodade  hur  långa  inslagen  var,  vem   journalisten  var  och  vilken  kategori  inom  miljöfrågor  inslaget  tillhörde.  

(16)

Kategoriseringen  av  ämnesfokus  på  artikeln/inslaget  ledde  till  åtta  olika  

ämneskategorier.  Variablerna  trafik,  vattenkvalitet  och  ekologiskt  är  hämtade  ur   Djerf  Pierres  Gröna  nyheter  (1996,  s.  70).  I  vissa  fall  kan  artiklar/inslag  

kategoriseras  till  fler  än  en  av  dessa.  Avvägningar  och  diskussion  om  vilket  som   var  huvudfokus  fick  då  göras.  

 

Klimat   Artiklar/inslag  som  allmänt  handlat  om  klimatförändringar,   växthuseffekt,  koldioxidutsläpp,  naturförändringar  på  land   och  så  vidare.  

Miljöpolitik   Miljöfrågor  som  grundar  sig  i  politiska  beslut  och   förändringar.    

Trafik   Artiklar/inslag  där  bilismens  (och  trafikens)  

miljökonsekvenser  står  i  fokus.  Oftast  handlar  det  som   bilavgasernas  effekter  eller  om  vägtrafikens  påverkan  på   naturen.  Även  miljötekniska  inslag  inom  trafiksektorn  är   inkluderat.  

Energi   Fokuserar  på  alternativa  energikällor  till  kol  och  olja  samt   allmänt  kring  odling,  framställning  och  konstruktion  kring   dessa.  Även  bränsle  i  form  av  etanol,  el  och  så  vidare  till   trafik  är  inkluderat.  

Vattenkvalitet   Artiklar/inslag  som  fokuserar  på  vattenkvalitén  i  olika   vattenområden  (sjöar,  hav,  grundvatten),  till  exempel  vad   gäller  förekomst  av  olika  föroreningar,  olika  källor  till   föroreningarna  och  föroreningarnas  konsekvenser  för   levande  organismer  (växter,  fiskar)  i  vattnet.  Även  projekt   för  att  förbättra  vattenkvalitén  är  inkluderat.  

Fiske       Miljöaspekter  av  fiske  och  fiskodling.  

Miljöteknik   Artiklar/inslag  har  fokuserat  på  teknik  som  kan  hjälpa  till   att  lösa  miljöproblem.  

Ekologiskt   Artiklar/inslag  med  fokus  på  konsumtion,  återvinning  samt   bekämpningsmedel  som  används  i  jord-­‐  och  skogsbruk.  

(17)

Miljöbrott   Dumpning  av  miljöfarliga  ämnen,  användning  av  farliga   kemikalier  som  bryter  mot  lagen  och  liknande  brott  som   skadar  miljön.

 

 

Därutöver  kodades  huruvida  inslaget  var  informerande,  alarmerande  eller   upplysande,  huruvida  några  skeptiker  kom  till  tals  och  om  IPCC  nämndes  i   inslaget.  

 

DN  gicks  igenom  i  Kungliga  Bibliotekets  mikrofilmsarkiv.  Vi  kodade  antal  ord,   vilken  journalist  som  skrivit  artikeln  och  vilken  kategori  artikeln  tillhörde.  Precis   som  med  Rapport  kodades  huruvida  artikeln  var  alarmerande,  informerande   eller  upplysande,  om  några  skeptiker  kom  till  tals  och  om  IPCC  nämndes  i   artikeln.  

 

Anledningen  till  att  den  språkliga  framställningen  i  inslagen  och  artiklarna   granskades  var  för  att  se  hur  medier  rapporterar  om  miljöfrågor.  IPCC:s  närvaro   var  viktig  eftersom  vi  ville  ta  reda  på  hur  stort  genomslag  deras  rapporter  hade  i   medierna.  Dessutom  var  det  ett  mätinstrument  för  att  se  vilka  artiklar/inslag   som  var  direktkopplade  till  klimatrapporterna  och  vilka  som  var  andra  typer  av   miljöfrågor.  Skepticismen  kodades  för  att  se  om  skeptikers  åsikter  presenterades   i  artiklar/inslag.  

För  att  få  förklaringar  till  resultaten  träffade  vi  Lars-­‐Ingmar  Karlsson,  tidigare   journalist  på  DN,  för  en  intervju  där  vi  baserat  frågor  utifrån  den  kvantitativa   studiens  resultat.  Samma  frågor  ställdes  till  Calle  Elfström  på  Rapport  som  vi   hade  mejlkontakt  med.  Intervjuerna  finns  sparade  i  form  av  mejldiskussion  och   inspelning.  Valet  av  intervjupersonerna  baserades  utifrån  att  båda  publicerat   flest  artiklar/inslag  inom  respektive  medium.  

 

Innan  den  kvantitativa  undersökningen  genomfördes  hade  vi  en  hypotes  om  hur   resultatet  skulle  se  ut.  Enligt  vår  hypotes  skulle  rapporteringen  kring  

klimatrapporterna  öka  med  varje  ny  klimatrapport  som  presenterades  av  IPCC.  

Detta  i  och  med  det  låga  intresset  kring  miljöfrågor  som  rådde  i  början  av  90-­‐

talet  och  den  vändning  som  skedde  i  mitten  av  90-­‐talet  (Djerf  Pierre,  1996,  s.  

(18)

298-­‐300)  och  den  pik  kring  miljöfrågan  som  var  2007  (Eide  &  Kunelius,  2012,  s.  

31).  Även  rapportering  av  andra  miljöfrågor  skulle  öka  i  samband  med  att   klimatfrågan  togs  upp.  

 

5.2.     Urval  

Trots  att  en  del  variabler  vid  kodning  är  specifikt  inriktade  på  klimatrapporten   så  har  större  delen  av  miljöfrågorna  inkluderats  i  undersökningen.  Det  finns   dock  en  del  miljöinriktningar  som  valts  bort  av  olika  skäl.  Kärnkraftsfrågan  är   helt  struken  ur  materialet  av  den  anledningen  att  fokus  på  artiklarna/inslagen   som  handlar  om  kärnkraften  inte  har  miljövinkel  utan  blivit  en  mer  politisk   fråga,  alternativt  att  det  handlat  om  bristande  säkerhet,  mindre  olyckor  och  så   vidare.  Inte  heller  är  frågor  kring  landlevande  djur  inkluderade  av  den  

anledningen  att  de  artiklarna/inslagen  fokuserar  exempelvis  på  djurets   välmående,  levnadsprocess  och  hot.  Ett  exempel  är  en  artikel  som  handlar  om   vargstammens  storlek  och  huruvida  jakten  på  varg  ska  öka  eller  inte.  Någonting   som  inte  är  direkt  i  anknytning  till  mer  klimatrelaterade  frågor.  Anledningen  till   att  fiske  är  med  som  egen  punkt  i  undersökningen  är  då  fiskbeståndet  är  sämre   reglerat  än  exempelvis  vargstammen  och  där  den  rådande  fiskesituationen  har   gjort  haven  till  mindre  stabila  ekosystem.  Av  samma  anledning  som  de  tidigare   punkterna  valts  bort  är  inte  heller  kemikalier  och  gifter  som  skadar  oss  

människor  inkluderade  om  de  nu  inte  också  skadar  växter  eller  har  påverkan  på   klimatet.  

 

När  det  kommer  till  vilket  material  som  valts  att  koda  i  de  olika  medierna  så  är   inte  alla  delar  av  DN  inkluderade.  Rapportsändningen  däremot  är,  i  sin  helhet,   med  i  kodningsprocessen.  I  DN  är  kultur-­‐,  sport-­‐  och  Stockholmsbilagan   exkluderade  ur  det  material  som  kodats.  Detta  med  anledning  att  kultur-­‐  och   sportbilagan  inte  förväntas  diskutera  miljöfrågor  och  Stockholmsbilagan  är   lokalt  förankrad  på  en  bestämd,  begränsad  geografisk  plats.  Övriga  bilagor  i  DN   är  dock  med  i  kodningsprocessen  oavsett  om  de  är  utgivna  dagligen  eller  en  gång   i  veckan.  

 

(19)

5.3.   Reliabilitet  och  validitet  

Reliabilitet  är  frånvaron  av  systematiska  fel  (Esaiasson,  2012,  s.57).  För  att   uppnå  detta  i  så  hög  grad  som  möjligt  har  vi  valt  att  göra  stora  delar  av  

undersökningen  tillsammans  för  att  kunna  diskutera  alla  artiklar  och  inslag  och   sedan  ta  ett  beslut  om  huruvida  materialet  ska  ingå  i  undersökningen  eller  inte,   vilken  kategori  inslaget/artikeln  tillhörde  och  vilken  språklig  framställning   journalisten  haft  (alarmerande,  informerande  eller  upplysande).  Dessa  tre   variabler  ansåg  vi  var  svårast.  Delar  av  materialet  kodades  dock  enskilt  och  det   var  med  dessa  vi  gjorde  ett  reliabilitetstest  (Esaiasson,  2012,  s.207).  

Vid  reliabilitetstestet  valde  vi  att  koda  om  tio  artiklar  vardera  av  de  vi  gjort   enskilt.  Av  totalt  tjugo  artiklar  hittades  tre  som  diskuterades  igenom  igen  för  att   sedan  ta  ett  beslut  tillsammans.  Vad  som  skiljde  våra  beslut  åt,  var  i  ett  av  fallen   vilken  kategori  artikeln  tillhörde  och  i  de  andra  två  om  journalistens  språkliga   framställning  var  upplysande  eller  informerande.  

Eftersom  varken  Dagens  Nyheter  från  1990  eller  1995  fanns  digitaliserat  i   Mediearkivet  Retriever  Research  räknades  alla  ord  i  artiklarna  från  dessa  år   manuellt.  Detta  medför  att  vi  inte  kan  utesluta  att  den  mänskliga  faktorn  lett  till   att  artikellängden  kan  vara  felräknad  med  ett  fåtal  ord.  

Från  början  var  tanken  att  endast  körscheman  från  Rapport  skulle  undersökas   då  vi  antog  att  alla  rubriker  som  sändes  det  datumet  skulle  ingå.  När  vi  sedan   undersökte  hela  programmet  visade  det  sig  att  deras  körscheman  inte  var   kompletta  och  därför  gicks  alla  sändningar  igenom  från  början  till  slut  för  att   med  säkerhet  inte  missa  eventuella  inslag.  Trots  att  åtgärder  tagits  för  att   minimera  riskerna  till  eventuella  misstolkningar  så  är  kodningen  gjord  utifrån   våra  egna  tolkningar  av  artiklarna/inslagen.  Det  finns  ingen  garanti  för  att  andra   som  genomför  samma  undersökning  tolkar  texterna  på  samma  sätt  som  vi   gjorde.  Försök  har  dock  gjorts  att  tydligt  förklara  hur  resonemanget  gått  till  vid   bedömning  av  de  olika  kategorierna,  som  förklarat  under  begreppsförklaringar.  

 

Validitet  innebär  frågan  om  vi  empiriskt  undersöker  det  vi  på  den  teoretiska   nivån  faktiskt  undersöker.  Det  vill  säga,  mäter  vi  det  vi  påstår  att  vi  mäter   (Esaiasson,  2012,  s.57).  Genom  att  noggrant  beskriva  alla  kategorier  och   ämneskategorier  i  kodboken  strävar  vi  efter  att  vår  undersökning  ska  ha  hög  

(20)

validitet.  Vi  har  genomgående  utgått  från  våra  grundläggande  forskningsfrågor.  

Det  finns  mycket  forskning  som  belyser  miljöjournalistik  men  eftersom  vi  har   valt  att  utgå  från  IPCC:s  klimatmöten  har  vi  en  egen  inriktning  vilket  innebär  att   vi  undersökt  något  nytt.

 

   

6.  Resultat  och  Analys    

6.1.   Hur  mycket  utrymme  ges  för  klimatrapporteringen  och  varför?  

Det  grundläggande  och  första  som  uppmärksammades  var  hur  få  inslag  i   Rapport  som  var  miljöinriktade.  I  det  totala  materialet,  som  uppmätte  234   analysenheter,  var  endast  36  av  dessa  från  Rapportsändningarna.  Det  

motsvarade  15  procent  av  allt  kodat  material.  Betydligt  mer  var  presenterat  i  DN   med  198  artiklar  som  stod  för  85  procent  av  det  kodade  materialet.  Detta  kan   grunda  sig  i  flera  saker.  För  det  första  är  19:30-­‐sändningen  endast  en  av  fem   rapportsändningar  under  dagen  vilket  betyder  att  vissa  ämnen  som  rapporteras   i  de  andra  sändningarna  inte  nödvändigtvis  behöver  rapporteras  i  19:30-­‐

sändningen.  Dessutom  är  utrymmet  i  tid  i  Rapport  mer  begränsat  än  utrymmet  i   ord  i  DN.  En  annan  anledning  är  att  miljöfrågor  och  snarlika  nyheter  inte  gör  sig   vidare  bra  på  bild.  Det  är  mycket  svårt  att  redovisa  ett  händelseförlopp  som   pågår  kontinuerligt  under  en  väldigt  lång  tid  i  rörlig  bild,  såsom  

klimatförändringen  gör.  Denna  faktor  leder  till  att  ett  urval  av  vilka  nyheter  som   ska  presenteras  görs,  ett  urval  grundat  på  hur  väl  nyheten  lämpar  sig  på  bild   (Wyss,  2008,  s.32-­‐34  &  Anderson,  2009,  s.  178).  Enligt  Hvitfelts  punkter  över  vad   som  ökar  sannolikheten  för  vad  som  blir  en  nyhet  är  två  av  dem  att  händelsen   beskrivs  tillräckligt  enkelt  men  är  viktiga  och  relevanta  (Hadenius,  Weibull,   Wadbring,  2009,  s.  304-­‐305).  Rapport  har,  som  tidigare  nämnt,  väldigt   begränsad  sändningstid  vilket  gör  inslagen  korta.  Detta  till  trots  så  måste  det   inses  att  antalet  inslag  under  en  rapportsändning  inte  kommer  i  närheten  av   antalet  artiklar  i  ett  nummer  av  DN.  Det  beror  också  på  att  nyhetsvärderingen   ser  annorlunda  ut  på  Rapport  och  DN.  Tidningens  möjlighet  till  större  utbud  ger  

(21)

medför  att  de  som  sätter  agendan  för  vad  som  blir  en  nyhet  grundar  det  i  sitt   eget  intresse.  Lars-­‐Ingmar  Karlsson,  tidigare  journalist  på  DN,  berättar  att  under   dessa  år  var  DN  en  reporterstyrd  tidning.  Det  vill  säga  att  reportrarna  hade  stor   möjlighet  att  påverka  materialet.  Han  menar  dock  att  det  till  stor  del  också  har   med  vilka  som  varit  nyhetschefer  under  tiden  och  hur  mycket  de  högre  cheferna   velat  påverka  innehållet.  På  Rapport  har  den  bestämmande  rollen  legat  hos   publiceringsredaktören,  programredaktören  och  planeringsavdelningen.  Calle   Elfström,  journalist  på  Rapport,  anser  ändå  att  han  som  reporter  har  stor   möjlighet  att  påverka  innehållet.  Om  en  redaktion  har  miljöjournalister  ökar   därmed  också  chansen  för  att  fler  artiklar/inslag  kommer  vara  relaterade  till   miljöfrågor  (Hvitfelt,  1985,  s.  20-­‐20  &  Nord  &  Strömbäck,  2013,  s.  218-­‐220).  På   Rapport  har  inte  antalet  reportrar  förändrats  i  någon  högre  grad  de  senaste   femton  åren  men  vad  var  och  en  är  inriktad  på  för  ämnen  grundar  sig  i  deras   egna  intressen  vilket  gör  att  ämnesfokus  varierar  beroende  på  vilka  som  arbetar   för  stunden  berättar  Calle  Elfström.  Det  ligger  dock  sällan  enbart  på  den  enskilda   journalisten.  Det  är  troligare  en  underliggande  bestämmelse  som  ligger  högre   upp  eller  till  och  med  i  väggarna  på  redaktionen.  Redaktionen  har  exempelvis   valt  att  anställa  journalister  specifikt  inriktade  på  miljöfrågor  (Hvitfelt,  1985,  s.  

22  &  Nord&  Strömbäck,  2013,  s.  219).  

 

6.2.   Hur  ser  rapporteringen  ut?  

Uppdelningen  av  artiklarna/inslagen  kunde  delas  in  under  tre  olika  punkter;  

alarmerande,  informerande  eller  upplysande.  Journalisterna  bakom  de   alarmerande  artiklarna/inslagen  använde  sig  av  värdeladdade  ord  och  en   dramaturgi  som  trycker  på  att  det  är  bråttom.  

 

Hotet  växer  i  omfattning.  Ekonomisk  tillväxt  –  inte  minst  i  ett  jätteland  som  Kina!  –  ger   fler  bilar,  mer  trafik,  mer  energiförbrukning,  mer  koldioxidutsläpp.  I  förra  rapporten   från  FN:s  klimatpanel,  1995,  var  värsta  scenariot  3,5  graders  temperaturhöjning.  På  bara   fem  år  har  gränsen  flyttats  mer  än  två  grader  uppåt.  

Dagens  Nyheter,  2001-­‐01-­‐24  

 

När  meningar  som  ”hot  som  växer”,  ”det  värsta  scenariot  för  fem  år  sedan  är  nu   ännu  värre”  utropstecken,  upprabbling  av  faktorer  som  ökar  trycket  på  klimatet  

(22)

används  har  vi  valt  att  tolka  det  som  alarmerande.  Denna  typ  av  journalistik   hade  förändrats  trodde  vi,  även  om  det  var  delade  meningar  på  vilket  sätt.  Det   visade  sig  dock  att  det  rent  procentuellt  var  mycket  små  förändringar  mellan   åren  (se  figur  1).    

 

Språklig  framställning  

  Figur  1.  Figuren  visar  totalt  antal  artiklar  och  inslag  från  DN  och  Rapport  

respektive  år  samt  fördelningen  mellan  de  språkliga  framställningarna.  

 

Det  brunmarkerande  området  är  antalet  alarmerande  artiklar/inslag  under  den   utvalda  månaden  respektive  år.  Trots  att  antalet  alarmerande  artiklar/inslag  har   varierat  mellan  åren  så  har  detta  att  göra  med  att  det  totala  antalet  

artiklar/inslag  varierat.  Diagrammet  visar  att  minskningen  och  ökningen  följt   den  övriga  utvecklingen.  1990  var  10  procent  av  artiklarna/inslagen  av  

alarmerande  karaktär.  Fem  år  senare  låg  siffran  på  11  procent.  2001  motsvarade   de  alarmerande  artiklarna/inslagen  14  procent  av  det  totala  innehållet  men   2007  var  siffran  tillbaka  på  11  procent,  precis  som  tolv  år  tidigare.  Enligt  Lars-­‐

0   20   40   60   80   100   120  

1990   1995   2001   2007  

Informerande   Upplysande   Alarmerande  

n=234  

(23)

ett  mer  alarmerande  sätt  att  skriva  på  än  andra.  Det  finns  även  ett  visst  tryck   uppifrån  att  spetsa  till  artiklar.  

 

Vad  gäller  de  upplysande  artiklarna/inslagen  låg  de,  både  1995  och  2007,  på  11   procent.  1990  och  2001  låg  på  3  respektive  7  procent.  Att  siffran  var  lägre  1990   kan  bero  på  att  det  hölls  två  stora  miljökonferenser  i  Sverige  under  den  perioden   vilket  ökade  antalet  informerande  artiklar/inslag.  Detta  sänker  andelen  

upplysande  artiklar  rent  procentuellt  trots  att  det  endast  är  en  färre  i  antal  än   1995  och  2001.  Det  går  allmänt  att  se  att  miljöfrågorna  gavs  mer  utrymme  1990.  

Detta  samtidigt  som  miljödebatten  var  på  stadig  nedgång  vad  gäller  utrymme  i   medierna  (Djerf  Pierre,  1996,  s.198).  Anledningen  till  den  ökade  rapporteringen   har  att  göra  med  att  klimatkonferensen  pågick  i  Sundsvall  och  

Östersjökonferensen  i  Ronneby  under  denna  period.  Klimat-­‐  och  

Östersjöfrågorna  fick  ett  medialt  lyft  på  grund  av  dessa.  Vilket  speglar  sig  i   mängden  artiklar/inslag  som  fanns  tillgängliga  under  den  undersökta  månaden   1990  (Djerf  Pierre,  1996,  s.263).  Enligt  Prakkes  modell  för  de  tre  faktorer  som   har  betydelse  för  nyhetsvärderingen  är  en  av  dem  rumsligt  avstånd.  Det  som   sker  nära  får  större  nyhetsvärde  (Hadenius,  Weibull,  Wadbring,  2009,  s.  303-­‐

304).  

 

6.3.   Skiljer  sig  rapporteringen  mellan  utgivningsåren?  

Valet  att  dela  in  de  olika  artiklarna/inslagen  i  ämneskategorier  utefter  vad   artikeln/inslaget  handlade  om  var  självklar  för  att  kunna  se  fördelning  mellan   olika  miljöfrågor.  Rent  generellt  låg  många  av  ämneskategorierna  på  liknande   nivåer  genom  alla  fyra  år.  En  del  har  dock  genomgått  stora  förändringar.  Det   mest  utmärkande  är  rapporteringen  kring  klimatet  2007,  främst  i  DN,  i  

förhållande  till  de  tidigare  åren.  1995  och  2001  handlade  få  artiklar  om  klimatet.  

Även  om  antalet  var  fler  1990  skedde  nära  en  fyrdubbling  av  antalet  till  2007  (se   figur  2).  Detta  på  grund  av  Al  Gore  och  hans  dokumentärfilm  An  inconvenient   truth  om  klimatförändringarna,  orkanen  Katrina  och  Sternrapporten  som  gav   klimatfrågan  ett  ordentligt  uppsving  bland  allmänheten,  politikerna  och  

medierna  mellan  2005  och  2007  (Eide  &  Kunelius,  2012,  s.31  &  Anderson,  2009,   s.  178).  Lars-­‐Ingmar  Karlsson  anser  att  Sternrapporten  är  den  främsta  

(24)

anledningen  till  att  makthavare  började  uppmärksamma  klimatfrågan  då  den   belystes  utifrån  ett  ekonomiskt  perspektiv.  Enligt  Karlsson  hade  DN  som  bäst   miljöbevakning  detta  år.  Även  Rapport  hade  fler  inslag  kring  klimatet  2007.  I   övrigt  utmärkande  var  det  generellt  höga  antalet  artiklar/inslag  som  handlade   om  miljöpolitik.  Detta  främst  1990  med  30  artiklar  i  DN.  Detta  kan  jämföras  med   nära  hälften  2007  (se  figur  2).  Att  miljöpolitiska  frågor  rapporterades  i  sådan   utsträckning  1990  kan  grunda  sig  i  de  två,  tidigare  nämnda,  miljökonferenserna   som  hölls  i  Sverige  under  denna  period.  På  grund  av  att  konferenserna  hölls  i   Sverige  blir  det  genast  ett  högre  nyhetsvärde  kring  relaterade  frågor  enligt   Prakkes  modell  (Hadenius,  Weibull,  Wadbring,  2009,  s.  303-­‐304).  

 

Klimat  och  miljöpolitik  i  DN  

  Figur  5.  Figuren  visar  antal  artiklar  i  Dagens  nyheter  som  handlar  om  klimat  och   miljöpolitik  de  olika  åren.  

 

Noterbart  är  även  att  miljöfrågan  i  DN  oftare  togs  upp  i  ledarna  under  2007  än   resten  av  den  undersökta  perioden.  Av  totalt  12  ledare  återfanns  sju  stycken   2007.  Miljöfrågan  fick  även  större  genomslag  på  debattsidorna.  Av  10  

debattsidor  som  handlade  om  miljön  hittades  6  stycken  2007.  

 

0   5   10   15   20   25   30   35   40   45  

1990   1995   2001   2007  

Klimat   Miljöpolitik  

n=198  

Figur

Updating...

Referenser

Relaterade ämnen :