Polisen brottsutreder polisen – ett rättssäkert förfarande?

59  Download (0)

Full text

(1)

Juridiska institutionen

Vårterminen 2019

Examensarbete i offentlig rätt, särskilt polisrätt

30 högskolepoäng

Polisen brottsutreder polisen – ett

rättssäkert förfarande?

The Police is Investigating the Police for Crimes – a Procedure in

Compliance with the Rule of Law?

Författare: Amanda Sundell

Handledare: Universitetslektor Ingrid Helmius

(2)

2

(3)

3

Förord

Jag vill rikta ett stort tack till mina närmaste vänner, kollegor inom polisen och min familj som har stöttat mig genom min juristutbildning. Det har vid många tillfällen varit en lång, mörk tunnel men ni har bidragit med fantastiska ljusglimtar längs vägen. Varje termin har jag varit frestad att byta spår men trägen vinner.

Avslutningsvis vill jag även uppmärksamma min handledare, universitetslektor Ingrid Helmius. Tack för dina uppmuntrande ord och stöttning. Tack för att du gav mig insikten om att det är mitt eget val att välja bana inom juridiken och att det är acceptabelt att jag är mig själv.

Uppsala, maj 2019

(4)

4

(5)

5

Innehållsförteckning

Förord ... 3

Förkortningar ... 7

1 Introduktion ... 9

1.1 Inledning ... 9

1.2 Syfte och avgränsning ... 10

1.3 Metod och material ... 10

1.4 Terminologi ... 13

1.4.1 Polisanställd ... 13

1.4.2 Brottsutreder ... 13

1.4.3 Essentiella förkortningar ... 13

1.5 Disposition ... 13

2 Om rättssäkerhet ... 15

2.1 Inledning ... 15

2.2 Traditionell och modern uppfattning ... 15

2.3 Förutsebarhet och förtroende ... 16

2.4 Effektivitet och balans ... 18

2.5 Avslutande kommentar ... 19

3 Europadomstolen och Europarådets fem rättssäkerhetskrav på brottsutredningar mot polisanställda ... 20

3.1 Inledning ... 20

3.2 Relevanta artiklar i Europakonventionen ... 21

3.3 Allmänt om kraven ... 21

3.4 Krav 1 - Oavhängighet ... 22

3.5 Krav 2 - Självständighet ... 23

3.6 Krav 3 - Effektivitet ... 25

3.7 Krav 4 - Transparens ... 26

3.8 Krav 5 - Offerinvolvering ... 27

3.9 Avslutande kommentar ... 28

4 Brottsutredningar mot polisanställda ... 30

4.1 Inledning ... 30

4.2 Historisk återblick ... 30

4.2.1 Innan år 1975 ... 30

4.2.2 Efter år 1975 ... 31

4.2.3 Runt år 2000 ... 32

4.2.4 Efter år 2005 ... 34

4.2.5 Vid år 2011 ... 35

4.3 År 2015 – nutid ... 36

4.3.1 Avdelningen för särskilda utredningar ... 36

4.3.2 Särskilda åklagarkammaren ... 37

4.3.3 Ärendegången ... 38

4.3.4 Allmänhetens insyn ... 39

4.4 Avslutande kommentar ... 40

5 Rättsäkerhet vid avdelningen för särskilda utredningar ... 43

5.1 Inledning ... 43

(6)

6

5.2 Brottsutredningsförfarandet och kraven på rättssäkerhet ... 43

5.3 Personalen ... 46

5.4 Allmänhetens insyn och förtroende ... 48

5.5 Ett kvarstående problem ... 50

5.6 Mitt lösningsförslag ... 51

5.7 Avslutande kommentar ... 54

6 Slutord ... 55

Käll- och litteraturförteckning ... 56

(7)

7

Förkortningar

BrB Brottsbalken (1962:700)

Dir. Kommittédirektiv

Dnr Diarienummer

Ds Departementsserien

Europakonventionen Europeiska konventionen av den 4 november 1950 angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna

GRECO Group of States Against Corruption

GRI Gothenburg Research Institute, Handelshögskolan vid Göteborgs Universitet

IU Avdelningen för interna utredningar

JK Justitiekanslern

JO Justitieombudsmannen/Riksdagens ombudsmän

JT Juridisk Tidskrift

PL Polislagen (1984:387)

PAN Personalansvarsnämnden vid Polismyndigheten

Prop. Proposition

RB Rättegångsbalken (1942:740)

RF Regeringsformen (1974:152)

SOM - institutet Samhälle opinion medier - institutet

SOU Statens offentliga utredningar

SU Avdelningen för särskilda utredningar

SuF Förordningen (2014:1106) om handläggning av ärenden om brott av anställda inom polisen och vissa andra befattningshavare

SvJT Svensk Juristtidning

SÅK Särskilda åklagarkammaren

TfR Tidsskrift for Rettsvitenskap

(8)

8

(9)

9

1 Introduktion

1.1 Inledning

Är det sant att polisen brottsutreder polisen? Svaret på frågan är: ja. En av den svenska polisens arbetsuppgifter är, enligt polislagen (1984:387) (PL) 2 §, att utreda brott. I vissa fall är gärningspersonen i fråga känd och i andra fall är gärningspersonen okänd.

Bland dessa fall finns händelser där den utpekade gärningspersonen är en anställd inom Polismyndigheten. Då en brottsanmälan görs mot en polisanställd är det därefter en utredningsavdelning inom polisen som får i uppdrag att utreda det begångna brottet. I media är detta internutredningsförfarande väl omdebatterat genom återkommande nyhetsrubriker som exempelvis: ”Polisen borde inte få utreda sig själv”1.

Den 1 januari 2015 gjordes en sammanslagning av landets alla polismyndigheter till en och samma myndighet: Polismyndigheten.2 Inom myndigheten skapades en avdelning som kallas avdelningen för särskilda utredningar (SU), se PL 2b § andra punkten. Det som särpräglar SU:s brottsutredningsarbete är att gärningspersonen ifråga antingen är en anställd inom Polismyndigheten eller en annan befattningshavare som omnämns i förordningen (2014:1106) om handläggning av ärenden om brott av anställda inom polisen och vissa andra befattningshavare (SuF). Enligt SU:s årsrapport från 2018 var cirka 85 % av alla brottsanmälningar enligt SuF riktade mot anställda inom Polismyndigheten.3 Överrepresentationen av anmälda felsteg som omfattas av SuF avser därmed polisanställda.

Det svenska rättssystemet bygger på demokrati och legalitet.4 Staten, däri Polismyndigheten, utövar makt mot de enskilda och för att medborgarna ska kunna lita på rättssystemet krävs det att maktmissbruk och jäv inte förekommer. Att utreda sina kollegor inom samma organisation, i detta fall Polismyndigheten, är värt att ifrågasätta.

Är det rättssäkert att polisen brottsutreder polisen?

1 Aftonbladet.se, Polisen borde inte få utreda sig själv, 2014. Jmf även Svd.se, Polisen ska inte

2 Prop. 2013/14:110, s. 391ff.

3 Årsrapport 2018 från SU, s. 19.

4 Axberger, Eko-brott, Eko-lagar och Eko-domstolar, 1988, s. 135.

(10)

10 1.2 Syfte och avgränsning

Syftet med uppsatsen är att undersöka om det är rättssäkert att en avdelning inom Polismyndigheten utreder brott begångna av polisanställda. I uppsatsen inkluderas ett lösningsförslag på hur internutredningsorganisationen skulle kunna se ut i framtiden.

I uppsatsen granskar jag framför allt internutredningsavdelningens organisatoriska placering och därtill hur avdelningens arbete går till. Däremot omfattar uppsatsen ingen genomgång av polisens våldsanvändning eller tjänstefelbestämmelsen i brottsbalken (1962:700) (BrB), eftersom polisens användning av lagstadgat våld inte påverkar frågan om ett rättssäkert internutredningsförfarande.

Anmälningar om brott, som upprättas mot polisanställda, kan även leda till disciplinärenden gällande den polisanställdes tjänst. Det kan då handla om försummelse i tjänsten, vilket inte faller inom brotten under allmänt åtal i rättegångsbalken (1942:740) (RB) 23 kap. 1 §, och därtill frågor i form av en eventuell omplacering, löneavdrag eller avsked av den polisanställde. Redan på 1970-talet delades brottsutredningsförfarandet och disciplinutredningsförfarandet upp till att vara två olika processer, båda inom polisens organisation.5 Disciplinärendena har än idag ett eget utredningsförfarande inom polisen. De hanteras av Personalansvarsnämnden vid Polismyndigheten (PAN).6 Då disciplinutredningsförfarandet faller utanför frågan om rättssäkerhet vid brottsutredningar går jag inte närmare in på dessa disciplinärenden.

1.3 Metod och material

I uppsatsen används den rättsdogmatiska metoden. För att besvara frågan om vad som är gällande rätt nyttjas inom denna metod rättskällor i form av lagtext, förarbeten, praxis och juridisk doktrin. Som komplement kan även sedvanerätt, det vill säga handlingsmönster, behandlas ur ett rättsligt perspektiv.7 Kleineman menar att svaret på vad som är gällande rätt nås genom att tolka, jämföra och dra vägledning från rättskällorna. Därtill är det enklaste sättet att förklara den rättsdogmatiska metoden genom att beskriva vad som faktiskt och praktiskt görs när metoden används.8

För min del innebär den rättsdogmatiska metoden att besvara min rättsfråga – om det är rättssäkert att polisen brottsutreder polisen – genom att jämföra och väga argumenten

5 SOU 1975:20, s. 59.

6 Årsrapport 2016 från SU, s. 8.

7 Axberger, 1988, s. 139.

8Kleineman, Juridisk metodlära, 2013, s. 26.

(11)

11

som framkommer i de olika rättskällorna. Jag gör denna jämförelse och undersöker därefter rättssäkerhetsbegreppet utifrån gällande rätt. Sandgren, och till viss del även Axberger, påpekar att gällande rätt inte har en definition i sig. Gällande rätt är istället ett resultat av juridisk argumentation som accepterats utifrån lagar och andra rättsregler.9 Jag håller med Sandgren om att det inte finns någon definition av gällande rätt.

Samtidigt vidhåller jag, i likhet med Sandgren och Axberger, att gällande rätt är något som behöver förändras med tiden. En bestämd definition skulle låsa fast begreppet till en viss tids era, vilket då går emot att det faktiskt är gällande rätt som diskuteras. I min uppsats är mitt mål, som Sandgren uttrycker, att ta fram juridiska argument som är accepterade av rättsreglerna och därigenom redogöra för vad som räknas som rättssäkerhet i dagens gällande rätt år 2019.

Genom att systematiskt gå igenom rättskällorna, framför allt i form av statliga utredningar som omfattar rättsläget från början på 1960-talet fram till dagens rättsläge, identifierar jag förändringarna i polisens internutredningsorganisation. Startskottet för flertalet utredningar har varit uttalanden från JO och JK, varför jag inkluderar dessa aspekter vid den historiska genomgången av interna brottsutredningar. Begreppet rättssäkerhet är ett centralt men svårdefinierat begrepp (inom juridiken) vilket gör att en diskussion utifrån flera inflytelserika författare krävs. Jag inkluderar verk av Axberger, Zila, Jareborg, Peczenik och Frändberg för att påvisa att det finns olika skolor och ståndpunkter då det kommer till begreppet.

Utöver rättskällorna används empiriskt material i form av statistik. Jag använder Medieakademins Förtroendebarometer från år 2019 och SOM-institutets rapport 2019:06 från Göteborgs Universitet, då de är relevanta för förståelsen av den verklighet som uppsatsen speglar. Därtill kommer också flera årsrapporter, publicerade av Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten. Dessa används för att beskriva arbetet som sker vid SU och Särskilda Åklagarkammaren (SÅK). Årsrapporterna är inte av rättslig karaktär, det vill säga att de inte är några rättskällor, men är essentiella då de beskriver hur det praktiska arbetet har fungerat vid brottsutredningar mot polisanställda. För att skapa ytterligare verklighetsförankring omfattar uppsatsen hänvisningar till nyhetsartiklar i Svenska Dagbladet, Aftonbladet, Expressen och Metro.

Tidningsartiklarna har inget rättskällevärde i sig men ger en tydlig bild på hur internutredningsförfarandet framställs i media och däri når allmänheten. Utöver

9 Axberger, 1988, s. 137 och Sandgren, Är rättsdogmatiken dogmatisk?, TfR 2005, s. 650f.

(12)

12

tidningsartiklarna inkluderas även en hänvisning till en arbetsannons från LinkedIn.se.

LinkedIn-annonsen påvisar de krav som ställs på de arbetssökande för tjänster på avdelningen för särskilda utredningar.

Jag hänvisar till flertalet domar från Europadomstolen. Anledningen till detta är för att påvisa Europadomstolens och Europakonventionens betydelse för det svenska rättssamhället. Utifrån Europadomstolens domar har Europarådet därtill utfärdat riktlinjer, vilka är en sammanställning av de viktigaste punkterna från Europadomstolens avgöranden. Sammanställningen av riktlinjerna är publicerade i Europarådets ”The European Code of Police Ethics” och har funnits sedan 2001.

Uppsatsen utgår emellertid från en rapport från 2015 som heter ”Police oversight mechanisms in the Council of Europe member states”, vilken hänvisar till ”The European Code of Police Ethics”. Jag vill inkludera så nyligen publicerad information som möjligt för att inte missa de senaste förändringar som skett.

Underordnad Europarådet finns en anti-korruptionsgrupp som heter Group of States Against Corruption (GRECO), vilken utvärderar medlemsländernas arbete mot statlig korruption. Den 3 maj 2019 publicerades en rapport från GRECO gällande Sveriges arbete mot korruption. Rapporten heter ”Fifth Evaluation Round – Preventing corruption and promoting integrity in central governments (top executive functions) and law enforcement agencies – Evaluation Report Sweden”. Rapporten bekräftar delar av mitt resultat, varför jag finner det relevant att även återkoppla till denna källa.

Utöver Europarådet och anti-korruptionsgruppen GRECO refereras det även till verk av en professor vid Göteborgs Universitet som heter Dennis Töllborg. Han har under 2000-talet varit en central punkt i diskussionen gällande förfarandet att polisen brottsutreder polisen. Jag finner det därför intressant att ta med en aspekt utifrån hans åsikter och uttalanden. Töllborgs publikationer, sammanställningen ”Pams Plats” och GRI-rapporten (Gothenburg Research Institute, Handelshögskolan vid Göteborgs Universitet) 2010:4 ”En utredning om Illojal maktanvändning (Detournement de Pouvoir) som misslyckades p.g.a. illojal maktanvändning”, har inget rättskällevärde men visar istället en uppfattning som finns i samhället och är således värd att ta med i uppsatsens diskussion.

(13)

13 1.4 Terminologi

1.4.1 Polisanställd

I uppsatsen används termen polisanställd. Jag åsyftar med denna term dels de som enligt 2 § polisförordningen (2014:1104) räknas som polismän, vilka exempelvis är rikspolischefen, polisinspektörer och även polisaspiranter som har sin tjänstgöringstid vid Polismyndigheten, dels civilanställda. Civilanställd personal kan bland annat vara jurister, kriminologer och annan icke-polisiärt utbildad personal. Jag vill med termen polisanställd således klargöra att det inte enbart handlar om polismän, i den bemärkelsen som polisförordningen syftar till, utan även all annan civilanställd personal som finns inom Polismyndigheten.

1.4.2 Brottsutreder

I uppsatsens terminologi finns även begreppet brottsutreder. Jag använder begreppet brottsutreder för att förtydliga att den utredning jag syftar på handlar om utredningar gällande brott som hör under allmänt åtal, det vill säga de brott som omfattas av RB 23 kap. 1 §. Andra former av utredning, exempelvis arbetsrättsliga problem, innefattas därmed inte i begreppet brottsutreder.

1.4.3 Essentiella förkortningar

Vissa förkortningar är mer vanliga än andra i uppsatsen. Först och främst förkortas avdelningen för särskilda utredningar SU. Det är en vedertagen förkortning som används inom Polismyndigheten, åklagarväsendet och även medialt. Den förordning som behandlar SU:s arbete heter förordningen (2014:1106) om handläggning av ärenden om brott av anställda inom polisen och vissa befattningshavare. Förordningens långa namn gör att mina argument kan stannas upp, vilket är anledningen till att jag använder den officiella förkortningen SuF. Utöver SU arbetar även den särskilda åklagarkammaren med brottsutredning mot polisanställda. Den formella förkortningen för särskilda åklagarkammaren är SÅK.

1.5 Disposition

Upplägget för uppsatsen grundar sig i min avsikt att skapa en enkel förståelse för rättssäkerhetsaspekten i brottsutredningar mot polisanställda. I det första avsnittet är min strävan att ett intresse för uppsatsens ämne ska ha väckts. Det ska även finnas en förståelse för de viktigaste förkortningarna.

(14)

14

I avsnitt två behandlas begreppet rättssäkerhet. Jag går igenom begreppets definitioner och betydelser som går att identifiera i svensk doktrin. Avsnittet är grundläggande för att diskussionen som dels sker löpande, dels sker i avsnitt fem, ska vara lätt att angripa och förstå. Därefter fortsätter avsnitt tre med att undersöka rättssäkerheten ur ett europeiskt perspektiv. Rättsfall från Europadomstolen inkluderas tillsammans med Europarådets uttalanden, med avseende på brottsutredningar mot polisanställda. I avsnittet identifieras de, enligt Europadomstolen och Europarådet, viktigaste kraven för att rättssäkerheten ska upprätthållas vid brottsutredningar mot polisanställda.

Kapitel fyra är ett deskriptivt avsnitt med fokus på förändringarna som lett fram till inrättandet av SU och SÅK. Till att börja med sker en historisk återblick genom Polismyndighetens olika skeden, för att avsluta med dagens uppbyggnad av den interna brottsutredningsorganisationen. Kapitlet innehåller därtill återkoppling till Europadomstolen och Europarådets krav för att visa hur organisationsförändringarna skett i förhållande till Europadomstolen och Europarådets krav på rättssäkerhet vid interna brottsutredningar mot polisanställda.

Det femte avsnittet knyter ihop säcken. Det görs en sammanställning av problemen som finns med dagens organisatoriska placering av SU och en återkoppling görs till den GRECO-rapport gällande anti-korruption som publicerats i maj 2019. I kapitlet ger jag även ett eget lösningsförslag på hur en framtida förändring skulle kunna te sig.

Avslutningsvis finns mitt slutord i kapitel 6 där jag lyfter fram de aspekter jag anser är viktigast att ta med sig från uppsatsen.

(15)

15

2 Om rättssäkerhet

2.1 Inledning

Det finns flertalet omdiskuterade begrepp inom juridiken som inte har vunnit någon entydig definition, däribland begreppet rättssäkerhet. För att kunna föra en diskussion gällande rättssäkerhet vid brottsutredningar mot polisanställda har en grunddefinition av begreppet en avgörande betydelse. Det krävs för att ha möjlighet att även skapa en förståelse för de problem jag har identifierat med brottsutredningsförfarandet.

I kapitlet som följer förs en juridisk diskussion gällande vad rättssäkerhet har för betydelse i allmänhet. Utgångspunkten är svensk doktrin. Målet är att skapa en grundförståelse hos läsaren inför kommande kapitel där diskussionen övergår till att fokusera på rättssäkerhet vid brottsutredningar mot polisanställda.

2.2 Traditionell och modern uppfattning

Rättssäkerhet är ett etablerat begrepp oaktat dess omstridda innehåll. I mediala sammanhang använder sig offentliga personer av begreppet rättssäkerhet utan att definiera vad som egentligen innefattas.10 Även i doktrin råder det delade meningar om vad som ingår i begreppet.11 Zila menar att rättssäkerhet i största mån handlar om förutsebarheten för vad rättsliga beslut kan leda till.12 Lagen ska vara utformad sådan att det är möjligt för medborgarna att förutse hur lagen kommer att tillämpas av rättsväsendet.13 I begreppet rättssäkerhet ingår även att den offentliga makten ska utövas under lagarna, vilket återfinns i legalitetsprincipen i regeringsformen (1974:152) (RF) 1 kap. 1 §, och att det ska finnas en bestämdhet och entydighet i rätten.14 Zila poängterar, enligt min tolkning, att rättssäkerhet är en del av rättssystemets utformning.

Rättssäkerhet är således en viktig del av samhället och en grundpelare som demokratin vilar på.

10 Se bl. a., Metro.se, Cissi Wallin: Våldtäktsmännen får rättssäkerhet men inte offren, 2018, Aftonbladet.se, Det är dags att ni tar våldtäkterna på allvar, 2018 och SvD.se, Löfven: Fler brott ska klaras upp i Sverige, 2018.

11 Jmf., Axberger, 1988, s. 135f, Zila, Om rättssäkerhet, SvJT 1990, s. 284f, Jareborg, Straffideologiska fragment, 1992, s. 81f, Peczenik, Vad är rätt?, 1995, s. 43f och Frändberg, Om rättssäkerhet, JT 2000/01 (nr. 2), s. 274f.

12 Zila, 1990, s. 284.

13 Prop. 1984/85:32, s. 36.

14 Zila, 1990, s. 284.

(16)

16

I slutbetänkandet från 1984 gjorde Kommissionen för Ekonomisk brottslighet en ny distinktion i rättssäkerhetsbegreppet. Det gjordes en åtskillnad mellan den traditionella uppfattningen om rättssäkerhet och den moderna uppfattningen. Den traditionella uppfattningen handlar om individens rättsliga garantier gentemot statliga organ och därmed förutsebarhet och likhet i rättstillämpningen.15 I den moderna uppfattningen utökas begreppet till att även innefatta att lagstiftning som kommer från att den offentliga makten ska skydda medborgarnas rättigheter.16 Enligt Axberger är åtskillnaden mellan traditionell och modern rättssäkerhet en ny uppdelning som tidigare inte gjorts. Han tillägger att definitionen för den moderna uppfattningen, som enligt Kommissionen för Ekonomisk brottslighet innefattar den enskildes rättsliga garantier, tidigare kallats för rättsskydd.17 I frågan om vilken definition som ska väljas, oavsett om det handlar om den traditionella uppfattningen, moderna uppfattningen eller någon ytterligare precisering, menar Zila att valet av definition ofta speglar intressena som finns hos den som diskuterar. Den som diskuterar väljer sedan den uppfattning som

”bäst harmonierar med de egna intressena”.18

2.3 Förutsebarhet och förtroende

Rättssäkerhetsbegreppet kan delas upp i olika uppfattningar men för att förstå grunden till begreppet finns ytterligare en nödvändig aspekt: rättssäkerhetskraven. Det finns flera sådana, vilka är delar i rättsordningen som är nödvändiga för att tilltron till rättsordningen ska upprätthållas. Zila och Axberger framhåller att det tydligaste rättssäkerhetskravet är förutsebarhet och att det ska gå att kontrollera rättstillämpningen i rättssystemet.19 Enligt min tolkning behövs därför kontrollfunktioner för att kunna kontrollera hur makten används. Exempelvis utövas statlig makt av Polismyndigheten.

En del i rättssäkerheten är således att Polismyndighetens maktbruk kontrolleras och brottsutreds på ett förutsebart sätt.

Jareborg menar att rättssäkerhet är ett slags säkerhetssystem mot rättsordningen liksom brandsäkerhet är säkerhet mot brand.20 Enligt min mening har Jareborg en poäng med denna liknelse. De enskilda medborgarna ska skyddas mot den statliga makten och

15 SOU 1984:15 s. 129.

16 A.a., s. 130f.

17 Axberger, 1988, s. 169.

18 Zila, 1990, s. 289.

19 Axberger, 1988, s. 153f och Zila, 1990, s. 290.

20 Jareborg, 1992, s. 81.

(17)

17

rättssäkerheten fungerar som ett slags brandlarm som ska se till att varna medborgarna då någonting avviker från det ”rätta”.

Frändberg slår fast att rättssystemet ska kunna bidra med tydliga och pålitliga svar på frågor som är av rättslig innebörd. För att rättssäkerhet ska infinna sig menar Frändberg att tre villkor, med andra ord tre rättssäkerhetskrav, ska vara uppfyllda. Först och främst ska rättsstaten ifråga kunna bidra med ett klart och adekvat svar på en medborgares fråga genom att staten har uppställda regler, exempelvis lagar. För det andra ska dessa regler vara tillgängliga för allmänheten, vilket innebär att de behöver vara publicerade.21 I de lägen det finns interna riktlinjer som inte är publicerade har medborgarna inte fått chansen att kunna förutse vad som kommer att hända.

Tillgängligheten blir således essentiell för att förutsebarhet ska finnas. Det tredje och sista villkoret är att det ska gå att lita på att statsmakten använder reglerna på det sätt som utlovats.22 Jag instämmer med Frändberg som menar att om myndigheterna inte tar rättsordningen på allvar blir rättsordningen endast en fasad och rättssäkerheten åsidosätts.23

Till viss del får Frändberg medhåll från Peczenik som med sina egna ord jämför rättsregler med ett järnvägsspår: ”… antingen följer man reglerna eller också bryter man mot dem”.24 Ett samhälles rättsordning har hög legitimitet då det finns ett högt förtroende hos medborgarna.25 Därtill menar Peczenik att det även krävs en balans mellan förutsebarhet och rättvisa.26 Rättvisa och etisk godtagbarhet är en återkommande faktor i Peczeniks diskussion. Förutsebarhet räcker inte för att rättssäkerhet ska infinna sig. Det krävs även att rättsreglerna ifråga är etiskt godtagbara.27 Peczenik menar, med en enligt min åsikt extrem exemplifiering, att tyska judar under Hitler-eran kunde förutse att de skulle komma att förföljas och därmed fanns i grund och botten förutsebarhet. Däremot fanns ingen etisk godtagbarhet vilket gör att rättssäkerheten inte var uppfylld.28 Jareborg är inte övertygad om Peczeniks utvidgning av rättssäkerhetsbegreppet och antyder att det skapas tolkningssvårigheter. Enligt Jareborg är innebörden av förutsebarhet i rättsliga beslut vedertagen i samhället medan

21 Frändberg, 2000/01, s. 274.

22 A.a., s. 275.

23 A.a., s. 279.

24 Peczenik, 1995, s. 43.

25 A.a., s. 49.

26 A.a., s. 45.

27 A.a., s. 94.

28 A.a., s. 97.

(18)

18

innebörden av etisk och moralisk godtagbarhet kan skilja sig kraftigt. Det gör att etik och moral blir en komplicerad aspekt att ta med i betydelsen för vad som är rättssäkert.29 Jag anser att det bästa valet återigen är att falla tillbaka på Zilas ord och välja den tolkning som bäst stämmer överens med debattörens egna intressen och diskussionsavsikter.30

2.4 Effektivitet och balans

Kraven på rättssäkerhet finns vid både förundersökningar och rättegångsförfaranden. Då en brottsutredning, genom åtal, når domstolen menar Axberger att rättssäkerheten är lika viktig vid friande som vid fällande domar.31 För att rättssäkerhet ska fungera krävs med andra ord effektiv rättstillämpning.32 Effektiviteten är essentiell vid brottsutredningar och Jareborg leker med tanken att en försvagning av rättssäkerheten skulle kunna öka effektiviteten. Brottsprevention skulle bli lättare om det inte fanns samma strikta regler, men Jareborg gör snabbt uppehåll i sina argument då han även menar att en sänkning av kraven gör att det inte längre finns samma garantier för att de som straffas faktiskt är brottslingar.33 Med dessa resonemang menar Jareborg att effekten å ena sidan skulle kunna bli att förtroende ökar i och med att fler straffas, å andra sidan att förtroendet minskar då det är större risk att oskyldiga döms.34

Enligt min förståelse krävs således balans. Precis som Peczenik talar om en balans mellan förutsebarhet och rättvisa talar Jareborg om en balans mellan effektiviteten och förtroendet för rättsordningen. Rättssäkerheten måste finnas på en sådan nivå att det är största möjliga effekt med lägsta möjliga risk för att oskyldiga döms. Eftersom risken för misstag aldrig kan uteslutas helt krävs det att rättsregler utformas på det sätt som är bäst utifrån en rättssäkerhetssynvinkel. Som Axberger summerar är det således omöjligt att uppnå fullkomlig förutsebarhet, vilket gör att rättssäkerhet till det närmaste är en strävan och inte något absolut.35

29 Jareborg, 1992, s. 90.

30 Zila, 1990, s. 289.

31 Axberger, 1988, s. 174.

32 A.a., s. 175.

33 Jareborg, 1992, s. 90.

34 A.a., s. 91f.

35 Axberger, 1988, s. 154.

(19)

19 2.5 Avslutande kommentar

Rättssäkerhet är ett begrepp som kan definieras på flera olika sätt. Mitt val av tolkning speglas, precis som Zila menar, troligtvis av mitt intresse att undersöka förfarandet att polisen brottsutreder polisen. Med mina egna ord definierar jag därför rättssäkerhet som en huvudprincip för att lagar och regler är förutsebara och efterföljs så som utlovats av de statliga makterna. I denna definition inkluderas även vikten av att bibehålla allmänhetens förtroende. Att allmänheten litar på lagarna är av yttersta vikt, då rättssystemet annars skulle kunna ifrågasättas i sin helhet.

Detta kapitel i min uppsats har illustrerat att ett enstaka begrepp kan ha skilda betydelser beroende på vem som diskuterar. Dessutom har jag visat vikten av att definiera ett begrepp innan ytterligare diskussion förs. I nästa kapitel tar jag rättssäkerhetsbegreppet ett steg längre genom att undersöka Europadomstolen och Europarådets ståndpunkter gällande rättssäkerhet vid brottsutredningar mot polisen.

(20)

20

3 Europadomstolen och Europarådets fem

rättssäkerhetskrav på brottsutredningar mot

polisanställda

3.1 Inledning

I RF 2 kap. 19 § fastställs det att Europakonventionen är svensk lag, vilket den varit sedan år 1995. Den ska efterföljas som vilken annan lag som helst. Utöver de vanliga svenska domstolarna, har Europakonventionen en egen domstol – Europadomstolen. En dom som kommer från Europadomstolen är bindande för Sverige. Europadomstolen finns till för att hjälpa medlemsländerna att tolka Europakonventionen och hjälpa enskilda som på något sätt blivit kränkta av ett lands bestämmelser eller beslut.36 Liksom svenska domstolar ställer Europadomstolen krav på att medlemsländernas rättssystem är rättssäkra. Då Polismyndigheten i Sverige utövar offentlig makt ska brottsutredningarna mot polisanställda vara rättssäkra. Europadomstolen har i åtskilliga fall pekat på brister som finns hos flera länders interna brottsutredningar inom polisen.

I kapitlet som följer uppmärksammas de fem rättssäkerhetskrav som Europarådet publicerat i ”The European Code of Police Ethics” år 2001. Dessa krav har växt fram genom Europadomstolens praxis och kraven ska efterföljas vid brottsutredning mot polisen i medlemsländerna. Det finns flera uppmärksammade fall som avser brottsutredningar mot polisen och dessa inkluderas därför i kapitlet. Artiklarna som finns i Europakonventionen kan vid första anblick tyckas medföra en viss regel men för att förstå artiklarnas fulla innebörd kan tolkningshjälp från Europadomstolen krävas.

För att i uppsatsen skapa en enklare förståelse för de fall jag tar upp, görs en introduktion till specifikt utvalda artiklar. Därefter kommer en genomgång av rättssäkerhetskraven och tillhörande rättsfall.

Kunskapen gällande de fem kraven är essentiella inför det fjärde kapitlet där en historisk återblick görs gällande internutredningsförfarandet. Målet är att genom tredje och fjärde kapitlet tydliggöra sambandet mellan förändringarna som skett i internutredningsförfarandet och Europadomstolen och Europarådets krav på rättssäkerhet.

36 Prop. 1993/94:117 s. 37.

(21)

21

3.2 Relevanta artiklar i Europakonventionen

I rättsfallen som refereras till är det framförallt tre olika artiklar i Europakonventionen som är framträdande. Först och främst finns artikel 2 som behandlar rätten till liv.

Uppbyggnaden av artikeln består till första stycket av ett förbud att beröva en människa livet. I andra stycket finns ett undantag som medger att våld får nyttjas vid exempelvis polisiära ingripanden. Det förklaras i undantaget att nödvändigt våld som leder till att en person avlider inte står i strid med artikeln.37 Europadomstolen har uttalat att rätten till liv även innefattar rätten till att en objektiv utredning klargör dödsorsaken.

Utredningskravet har varit en fråga som tagits upp i Europadomstolen vid flertalet tillfällen.38 Efter rätten till liv finns i artikel 3 ett tortyrförbud. Enligt artikeln får ingen utsättas för tortyr eller annan jämförbar bestraffning. Skillnaden mot artikel 2 är att det inte finns något medgivet undantag. Förbudet är således absolut.39 Även i förbudet mot tortyr ingår rättigheten att en objektiv utredning genomförs för att fastställa vem som är skyldig till brott mot tortyrförbudet.40

Förutom rätten till liv och tortyrförbudet finns artikel 13, rätten till effektivt rättsmedel, som uttryckligen behandlar rätten att inte bli kränkt av sin stat och därtill att få hjälp av staten om en kränkning föreligger. Artikel 13 klargör att brottsutrednings- och domstolsförfarandet ska vara effektivt och tillgängligt.41

Enligt min tolkning går det således att se två olika utformningar av artiklarna.

Artiklarna 2 och 3 är utformade med ett uttalat förbud som även, med hjälp av tolkning från Europadomstolen, inkluderar att ett utredningsförfarande om händelsen görs. I artikel 13 finns det däremot uttalat i konventionstexten att var och en har rätt till en utredning av händelsen.

3.3 Allmänt om kraven

Genom Europadomstolens domar har Europarådet tagit fram fem krav på rättssäkerhet som gäller varje medlemsland då det kommer till brottsutredningar mot polisanställda.

37 Europarådet, 2015, Police oversight mechanisms in the Council of Europe member states, s. 5.

38 Se bl.a. Kaya mot Turkiet 158/1996/777/978, 1998-02-19, Ramsahai mot Holland 52391/00, 2007-05-15, Celniku mot Grekland 21449/04, 2007-07-05 och Jaloud mot Holland 47708/08, 2014-11-20.

39 Europarådet, 2015, s. 6.

40 Se bl.a. Ribitsch mot Österrike 18896/91, 1995-12-04 och Strogan mot Ukraina 30198/11, 2016- 10-06.

41 Europarådet, 2015, s. 5f.

(22)

22

De fem kraven är 1) oavhängighet, 2) självständighet, 3) effektivitet, 4) transparens och 5) offerinvolvering. För att sammanställa de viktigaste punkterna vid varje krav tar jag stöd av Töllborg som är professor i rättsvetenskap. Töllborg vidhåller att det går att utläsa de fem kraven ur flera Europadomstolsfall och jag diskuterar därför respektive fall under avsnittet för det tillhörande kravet. Jag döper varje fall till ett namn som ska spegla och göra det lättare att minnas innehållet i domen. De fem kraven som har sammanställts och publicerats av Europarådet är grundläggande principer för hur brottsutredningar mot polisen ska gå till. Förutom att kraven vuxit fram i praxis använder Europadomstolen kraven som en tydlig mall i de fall den tar upp en fråga om bristande brottsutredningar mot polisanställda.

3.4 Krav 1 - Oavhängighet

Det första rättssäkerhetskravet är att interna brottsutredningarna ska vara oavhängiga.

Det innebär att det krävs en praktisk åtskillnad mellan utredarna och de som utreds.42 I Celniku mot Grekland (Chinamanfallet) hade en man som kallades Chinaman blivit skjuten av polisen då han vägrat att ta fram sina händer ur fickorna i samband med ett polisingripande.43 Chinamans syster Celniku ansåg att staten använt övervåld och att brottsutredningen om dödsfallet inte varit tillräckligt noggrann.44 Europadomstolen uttalade i fallet att utredarna måste vara oberoende från gärningspersonerna. Det krävs ett konkret oberoende och inte bara en hierarkisk skillnad.45 Det kunde därför uppstå tvivel om förundersökningen varit oberoende då utredarna och gärningspersonen tillhörde samma ”chain-of-command”. Det fanns stor risk att utredarna och gärningspersonen kände varandra. Europadomstolen anförde att närheten mellan utredare och gärningsperson kan undergräva de objektiva elelementen av oberoende och därmed skada allmänhetens och parternas förtroende för brottsutredningen.46 Det behövs således en större praktisk åtskillnad mellan utredarna och gärningspersonerna.

Grekland dömdes därför för brott mot rätten till liv i artikel 2 Europakonventionen.47 Ett annat fall är Ramsahai mot Holland (Mopedrånsfallet). Ramsahai var en kille som vid en festival i Amsterdam hade tvingat ägaren till en mopedscooter att lämna ifrån sig

42 Europarådet, 2015, s. 6 och Töllborg, Pams plats, 2016, s. 16.

43 Celniku mot Grekland, p. 23.

44 A.a., p. 3.

45 A.a., p. 61.

46 A.a., p. 65.

47 A.a., p. 70.

(23)

23

fordonet genom att Ramsahai visat upp ett vapen.48 Under polisingripandet uppstod tumult. Ramsahai drog skjutvapen och vägrade lyssna på polisens order, vilket slutade det med att han blev skjuten i halsen av en polisman. Ramsahai avled på plats.49 Fallet togs till Europadomstolen på grund av bristande brottsutredning och domstolen uttalade, liksom i Celniku mot Grekland (Chinamanfallet) att utredarna inte får vara den anklagades närmaste kollegor, då det alltid går ifrågasätta deras motiv i sådana brottsutredningar.50 Det räcker inte heller att utredarna tillhör en utredningsenhet som har en hierarkisk och institutionell skillnad gentemot resterande delar av polisen. Det måste finnas en praktisk oavhängighet för att åtskillnaden ska anses vara tillräcklig.51 Därmed förelåg en kränkning av artikel 2 Europakonventionen även i detta fall.52

Oavhängighetskravet handlar således om den praktiska skillnaden mellan utredare och de som utreds. Det räcker enligt min tolkning inte heller med att endast fysiskt placeras i olika byggnader. Så länge det i Sverige organisationsmässigt är polisen som brottsutreder polisen finns möjlighet att oavhängigheten kan ifrågasättas.

3.5 Krav 2 - Självständighet

Andra kravet handlar om att brottsutredningarna ska bedrivas självständigt. Det måste därför finnas tillräckliga resurser för att utredningsavdelningen ifråga ska kunna utföra självständiga utredningar.53 I fallet Jaloud mot Holland (Skottlossningsfallet) hade Jaloud omkommit i en skottlossning med insatsstyrkan.54 Jalouds far menade i Europadomstolen att de statliga organen i landet inte gjort en tillräcklig brottsutredning om dödsfallet.55 Europadomstolen ansåg att självständigheten i brottsutredningen kunde ifrågasättas dels för att utredare och gärningsperson delade högkvarter, dels för att de initiala åtgärderna hade genomförts av gärningspersonen själv.56 En kränkning av artikel 2 i Europakonventionen förelåg därmed.57 Brottsutredningarna kan med andra ord inte vila på fakta som samlats in av fel person.

48 Ramsahai mot Holland, p. 14.

49 A.a., p. 18 och p. 22.

50 A.a., p. 295.

51 A.a., p. 325.

52 A.a., p. 295.

53 Europarådet, 2015, s. 6.

54 Jaloud mot Holland, p. 12 och p. 13.

55 A.a., p. 157.

56 A.a., p. 187 och p. 227.

57 A.a., p. 228.

(24)

24

I Kaya mot Turkiet (Bondefallet), var den sökande parten bonden Kaya. I en skottlossning som utbrutit mellan säkerhetspolisen i Turkiet och, vad staten kallade för, terrorister, hade Kayas bror blivit skjuten och avlidit.58 Staten nöjde sig med att säga att det var en terrorist som blivit skjuten och obduktion gjordes inte. Kroppen överlämnades till familjen med skotthål och kulor kvarlämnade.59 Kaya vände sig till Europadomstolen då staten i hemlandet inte godtog hans klagomål på den bristfälliga brottsutredningen. Europadomstolen anförde att skyldigheten att genomföra en självständig brottsutredning alltid existerar oavsett vem offret är. Skyldigheten kan aldrig åsidosättas.60 Därtill uttalade Europadomstolen att en utredning dessutom alltid ska göras när någon avlidit i samband med en myndighets våldsanvändning.61 Då förundersökningsledaren i brottsutredningen inte gjort vad som krävts för uppgiften förelåg ett brott mot rätten till liv i artikel 2 Europakonventionen.62

Jag finner det vara aningen svårt att särskilja det första och andra kravet från Europarådet då båda handlar om att det ska vara en åtskillnad mellan de som utreder och de som utreds. Gällande det första kravet på oavhängighet är min tolkning att det är ett relativt långtgående krav som handlar om att det ska vara en tydlig, synlig åtskillnad, exempelvis att utredningsenheten ligger i en annan lokal än den där gärningspersonen arbetar och att arbetet vid internutredningarna har en praktisk åtskillnad från resterande delar av polisen. Gällande det andra kravet avses självständighet och framför allt att resurserna för att självständigt kunna genomföra brottsutredningen finns. Det är svårt att dela upp kraven då de enligt min mening avser samma problem. Utifrån min egen tolkning, med stöd av Europarådet och Töllborg, är skillnaden alltså förutsättningarna för brottsutredningen.63 Självständigheten handlar om att utredningsenheten har medel nog att kunna genomföra en grundlig undersökning medan oavhängigheten är att det praktiskt sätt finns en åtskillnad mellan utredningsenhet och gärningsperson. Det dessvärre tveksamt att utläsa dessa betydelser ur rättsfallen. Det är framför allt besvärligt i Jaloud mot Holland (Skottlossningsfallet) där domstolen använder

58 Kaya mot Turkiet, p. 6 och p. 8.

59 A.a., p. 41.

60 A.a., p. 91.

61 A.a., p. 88.

62 A.a., p. 90 och p. 92.

63 Europarådet, 2015, s. 5 och Töllborg, 2016, s. 15.

(25)

25

argumentet att utredare och gärningsperson delade högkvarter som ett domskäl för självständighet istället för ett argument för oavhängighet.64

3.6 Krav 3 - Effektivitet

Det tredje kravet som framhålls av Europarådet är att brottsutredningarna ska präglas av effektivitet. Ett tydligt exempel på brister i effektiviteten är i Ribitsch mot Österrike (Narkotikafallet). Ribitsch hölls på polisstationen då han var misstänkt för att ha sålt narkotika som lett till två överdoser. Då Ribitsch lämnade polisstationen hade han blåmärken, diarré, kräkningar och huvudvärk. Enligt Ribitsch själv hade han blivit misshandlad av poliserna.65 Ribitsch tog fallet till Europadomstolen och menade att han blivit torterad, i strid mot artikel 3 Europakonventionen. Därtill menade Ribitsch att han inte haft rätt till ett effektivt rättsmedel, enligt artikel 13 i Europakonventionen.66

Europadomstolen uttalade att Ribitsch hade varit helt under polisens ansvar vid omhändertagandet. Bevisbördan ligger i sådant fall på Polismyndigheten, vilken måste motbevisa den skadades historia.67 Det betonades även, i respekt för den person som är frihetsberövad, att allt fysiskt motstånd måste vara strikt nödvändigt för att få användas, vilket annars går emot personens rättigheter. En brottsutredning krävs alltid och det ligger på myndigheten i fråga att motbevisa påstådda gärningar.68 Domstolen kom fram till att artikel 3 om förbud mot tortyr hade brutits.69 Artikel 13 behandlades inte av Europadomstolen eftersom klagomålet bemötts under artikel 3.70 Europadomstolen förtydligade således att medlemsländerna alltid har en skyldighet att bedriva en brottsutredning för att klargöra hur skador uppkommit då en person befunnit sig i statens våld.71

Ytterligare ett fall är Strogan mot Ukraina (Elchockfallet). Strogan var en man i Ukraina som sa sig ha blivit torterad med bland annat elchocker av polisen i samband att han varit omhändertagen.72 Strogan uppvisade synliga skador och därtill hade han

64 Jaloud mot Holland p. 187.

65 Ribitsch mot Österrike, p. 12.

66 A.a., p. 24.

67 A.a., p. 31.

68 A.a., p. 38.

69 A.a., p. 40.

70 A.a., p. 25.

71 A.a., p. 38.

72 Strogan mot Ukraina, p. 6, p. 8 och p. 35.

(26)

26

hjärnskakning, vilket han menade var åsamkat av polisen.73 Det inleddes en utredning som efter 14 dagar lades ner då åklagaren ansåg att det saknades bevis.74 Europadomstolen ställde dig däremot annorlunda till händelsen. Precis som sagts i Ribitsch mot Österrike (Narkotikafallet) ligger bevisbördan på myndigheterna då en person har befunnit sig omhändertagen av sagda myndigheter. Staten ska kunna bistå med en tillfredställande och övertygande förklaring till varför skadorna uppkommit. Om staten misslyckas med sin förklaring ligger det till den klagandes fördel.75 Europadomstolen uttalade att det ingår i ett effektivt utredningsförfarande att fastställa fakta och vilka som gjort sig skyldiga till brottet. Europadomstolen fann därför att Ukraina brutit mot förbudet mot tortyr i artikel 3 Europakonventionen.76

Förutom att bevisbördan ligger på myndigheterna i fråga omfattar effektivitetskravet även tidsmässig effektivitet. I Ramsahai mot Holland (Mopedrånsfallet) uttalade Europadomstolen att tre dagars väntetid att prata med gärningspersonen var för lång tid, då gärningspersonen befunnit sig på brottsplatsen då utredare anlänt.77 Det gick i fallet inte att bevisa att de tre dagarna hade påverkat gärningspersonens utsaga men Europadomstolen uttryckte att tre dagar i allmänhet var en allt för lång tidsfördröjning under rådande omständigheter.78

Effektiviteten är även enligt Jareborg en grund för att rättssäkerhet ska finnas.

Jareborgs tanke om att lägre rättssäkerhet och därmed högre effektivitet skulle kunna leda till fler fällande domar kan appliceras på det tredje kravet.79 Problemet med att sänka rättssäkerhetskraven och därigenom höja effektiviteten är att det leder till osäkerhet för om den som blir dömd faktiskt är skyldig. En sänkning av kraven skulle således snarare stjälpa än hjälpa rättssäkerheten.

3.7 Krav 4 - Transparens

Som ett fjärde krav ska brottsutredningarna vara offentliga och det ska finnas transparens i varje led. Det fjärde kravet kan tyckas vara svårt att utläsa ur fallen.

Europadomstolen anförde exempelvis i Celniku mot Grekland (Chinamanfallet) att en

73 Strogan mot Ukraina, p. 37.

74 A.a., p. 9 och p. 14.

75 A.a., p. 73.

76 A.a., p. 76.

77 Ramsahai mot Holland, p. 238.

78 A.a., p. 330.

79 Jareborg, 1992, s. 90.

(27)

27

utredning mot polisen ska vara tillräckligt välgrundad och välutförd för att tåla offentlig granskning.80 Min tolkning av Europadomstolens uttalande i Celniku mot Grekland (Chinamanfallet) är att det ska finnas en genomgående, hög effektivitetsnivå genom hela utredningen och att en granskning från allmänheten ska kunna ske i vilket utredningsskede som helst. Med andra ord kan brottsutredningen inte pendla mellan att vara inaktiv och att arbetas med på heltid.

I Sverige framhöll likaså JK i Osmo Vallo-utredningen att varje åtgärd som vidtas i en brottsutredning ska motverka att det uppkommer misstankar om att objektiviteten varit bristfällig.81 Det ska således vara ett balanserat utredningsarbete som när som helst ska finnas tillgängligt och tåla offentlig granskning. Europadomstolen ger mer tydlighet i avsikten med offentlig granskning genom sitt uttalande i Ramsahai mot Holland (Mopedrånsfallet). Där uttrycker Europadomstolen att en del av den offentliga granskningen ligger i att rättegångarna till största möjliga mån är publika och tillgängliga för allmänheten.82 Grunden för både Europadomstolens och JK:s uttalanden, är enligt min mening, överensstämmande med Axberger och Zilas diskussion gällande kontrollfunktioner. Det Europadomstolen uttalar i Ramsahai mot Holland (Mopedrånsfallet) är att allmänheten är det största och viktigaste kontrollorganet som finns. Rättssäkerhet återfinns därmed genom att makt och rättstillämpning alltid granskas och kontrolleras.

3.8 Krav 5 - Offerinvolvering

Det femte och sista kravet som jag tillsammans med Töllborg kan utläsa från Europarådets principer är att det ska finnas offerinvolvering i brottsutredningarna.83 Målsägande i ärendet och de som är närmast berörda ska känna delaktighet och inte ett utanförskap i en brottsutredning.84 I flera av de diskuterade fallen uttalar Europadomstolen att offret ska vara en del av brottsutredningen.85 I andra

80 Europarådet, 2015, s. 6 och Celniku mot Grekland, p. 63.

81 JK beslut 2000-06-21 (dnr 2491-98-21), s. 116. Osmo Vallo-utredningen behandlar utredningen gällande Osmo Vallo som dog i samband med polisingripande. Vid den rättsmedicinska hanteringen medverkade samma läkare vid de olika obduktionerna, vilket gjorde att rättssäkerheten i besluten kunde ifrågasättas.

82 Ramsahai mot Holland, p. 301.

83 Europarådet, 2015, s. 6 och Töllborg, 2016, s. 16.

84 Töllborg, 2016, s. 16.

85 Celniku mot Grekland, p. 63, Jaloud mot Holland p. 224, Ribitsch mot Österrike, p. 38 och Ramsahai mot Holland, p. 297.

(28)

28

brottsutredningar, där gärningspersonen inte är en polisanställd, ligger fokus på målsägande och målsägandes berättelse.86 Enligt min tolkning uttrycker Europadomstolen att det ska finnas samma målsägandefokus vid brottsutredningar mot polisanställda. Offret i fråga ska inte överges efter att en brottsanmälan är gjord, personen ska vara delaktig i brottsutredningen.

Jag anser att kravet på offerinvolvering är extra viktigt då offret i fråga redan är utsatt för en kränkning, som dessutom fullbordats av statsmakten. Likt Europadomstolens resonemang är brottsoffrets involvering i brottsutredningskedjan ett ämne som diskuteras bland annat inom kriminologin. Sarnecki sätter tydligt ner foten och menar att det är brottsoffret som ska stå i centrum och inte gärningspersonen.87 Jag är beredd att hålla med både Europadomstolen och Sarnecki gällande brottsoffrets ställning.

Varför ska brottsoffer nekas involvering i brottsutredningen, då enda skillnaden mot en

”vanlig” brottsutredning är att gärningspersonen är en polisanställd? Precis som Europadomstolen uttrycker i Ribitsch mot Österrike (Narkotikafallet) ligger bevisbördan på Polismyndigheten att besvara varför det saknas eller är lägre offerinvolvering.88 Töllborg uttrycker även att en del av syftet med en intern brottsutredning är att kunna ge en så rimlig förklaring som möjligt på vad som utspelats i händelseförloppet. Denna förklaring ska därefter kunna delges de involverade personerna, dess anhöriga och likaså offentligheten.89

3.9 Avslutande kommentar

Europarådet har utifrån Europadomstolens domar utfärdat en kravlista på hur interna brottsutredningar mot polisen ska gå till i medlemsländerna. För det första ska brottsutredningarna skötas oavhängigt vilket innebär att gärningspersonen och utredarna exempelvis inte kan dela högkvarter. För det andra krävs självständighet i brottsutredningen. Det ska finnas tillräckliga resurser för att utredningsenheten ska kunna genomföra brottsutredningen självständigt. De grundläggande delarna i brottsutredningen ska dessutom inte företas av obehöriga personer. Det tredje kravet handlar om effektiviteten i brottsutredningarna. I första hand menar Europadomstolen

86 Sarnecki, 2015, Introduktion till kriminologi volym II, s. 51.

87 A.a., s. 52f.

88 Ribitsch mot Österrike, p. 31.

89 Töllborg, GRI-rapport 2010:4 En utredning om illojal maktanvändning som misslyckades p.g.a illojal maktanvändning, 2010, s. 69.

(29)

29

att en brottsutredning alltid måste företas för att klarlägga händelseförloppet och i andra hand ska det vara en skyndsam handläggning. Europadomstolen har bland annat anmärkt att tre dagar är för lång väntetid att prata med gärningspersonen då denne befann sig på brottsplatsen då utredare anlände.90 Det fjärde kravet bygger på att det ska finnas offentlig insyn i brottsutredningarna och då framför allt genom publika rättegångar. Det sista och femte kravet behandlar offerinvolvering. Det ska säkerställas att den som gjort en brottsanmälan mot en polisanställd förhörs och är delaktig i brottsutredningen i den mån det går i förhållande till förundersökningssekretessen. I det fjärde avsnittet går jag vidare till att titta närmare på de interna brottsutredningarnas organisatoriska placering genom historien.

90 Ramsahai mot Holland, p. 238.

(30)

30

4 Brottsutredningar mot polisanställda

4.1 Inledning

Polisen är en myndighet som utövar makt gentemot enskilda. I Sverige har polisen dessutom ett våldsmonopol. Staten har i uppgift att se till att det finns ett bra skydd mot kränkning vid legal maktutövning. Det ska med andra ord finnas ett slags kontrollsystem för dels tillsyn, dels upprättelse i form av brottsutredningar, åtal och skadestånd. För att översynen ska kunna fungera krävs det även att det finns opartiska kontrollorgan.91 Då det gäller polisens maktutövning kontrolleras felsteg i de allra flesta fall genom att enskilda personer upprättar en brottsanmälan mot en polisanställd.92 Brottsutredningarna kräver en rättsordning som enskilda kan förutse och ha tilltro till.

Det ska således vara rättssäkra brottsutredningar.

Genom åren har polisens organisation förändrats vid flertalet tillfällen. Till en början omfattar kapitlet en historisk återblick från och med 1960-talet. Avsikten är att läsaren ska få en bättre förståelse för de organisationsförändringar som kommit till stånd och sambandet med Europarådets fem krav på rättssäkerhet vid brottsutredningar mot polisanställda. Efter den historiska återblicken förklarar jag hur organisationen ser ut idag, år 2019. I den sista delen av kapitlet finns även en sammanställande tabell som ska göra organisationsförändringarna extra tydliga inför nästkommande kapitel.

4.2 Historisk återblick 4.2.1 Innan år 1975

Vid början av 1960-talet bestod den svenska polisorganisationen av 544 enskilda myndigheter i Sverige. I samband med att polisen förstatligades den 1 januari 1965, reducerades antalet polisdistrikt till 119. Det inrättades även ett centralt polisorgan som kallades för Rikspolisstyrelsen.93 Då en brottsanmälan mot en polisanställd inkom genomfördes brottsutredningarna lokalt och ofta på samma enhet som gärningspersonen arbetade. Handläggningsrutinerna skiftade mellan polisdistrikten och det fanns inget enhetligt regelkomplex för hur brottsutredningarna skulle företas. Vid en brottsanmälan

91 Jareborg, 1992, s. 81.

92 Årsrapport 2017 från SU, s. 15.

93 SOU 1975:20 s. 21.

(31)

31

mot en polisanställd var det, i alla län, dessutom länspolischefen som tog beslut om ärendets fortsatta handläggning istället för en åklagare.94 Under början av 1970-talet hade ingen förändring skett och det upprättades årligen ungefär 600 brottsanmälningar mot polisanställda.95

År 1975 kom ett betänkande med en idé om ett nyskapat, fristående utredningsorgan och därtill obligatoriskt, omedelbart åklagarinträde vid brottsanmälningar mot polisanställda.96 Syftet med förslaget var att undanröja anledningar till misstro mot polisen då det kunde ha negativ inverkan på polisförtroendet i allmänhet. Det låg med andra ord i både allmänhetens och polisens intresse att ändra ordningen.97 Flera problem belystes dock i och med förslaget, bland annat frågan om organet skulle kunna ses som fristående när det var före detta polispersonal som arbetade.98

Förslaget från 1975 kom redan 20 år innan Europakonventionen inkorporerades i svensk lag och mer än 25 år innan Europarådets rättssäkerhetskrav publicerades. Enligt min mening, syns dock redan en vilja att skapa en oavhängighet mellan internutredningssektionen och de polisanställda som utreds, vilket är ett av kraven som Europarådet, under 2000-talet, tagit fasta på.

4.2.2 Efter år 1975

Vid senare delen av 1970-talet hade det omedelbara åklagarinträdet införts. Däremot infördes aldrig resterande delar av förslagen från betänkandet.99 Det fanns en önskan om att höja allmänhetens förtroende ytterligare och i en utredning från 1979 undersöktes utredningspersonalen som skulle biträda åklagaren vid brottsutredningarna.

I den bästa av världar menade 1979 års utredning att utredningspersonalen aldrig borde ha haft en anställning inom polisen. Vid en avvägning mellan att förändra rekryteringskraven och kvaliteten på brottsutredningarna fallerade dock tanken. För att inte riskera kvaliteten och effektiviteten krävs lämplig utbildning och erfarenhet, vilket endast polisväsendets och åklagarväsendets personal kunde leva upp till. Att endast använda åklagarna som utredare skulle inte fungera då åklagarna mest troligt skulle

94 SOU 1975:20 s. 42.

95 A.a., s. 38.

96 A.a., s. 56.

97 A.a., s. 55.

98 A.a., s. 57.

99 SOU 1979:71 s. 41.

(32)

32

undvika en utredarposition då de i vanliga fall ledde brottsutredningarna.100 Erfaren polispersonal var med andra ord essentiell.101

Enligt 1979 års förslag skulle internutredningsförfarandet behållas inom polisen istället för att exempelvis förflyttas till åklagarna eller länsstyrelserna. Det föreslogs därför att inom polisen inrätta speciella brottsutredningsenheter i storstäderna. Denna lösning ansågs vara bäst och billigast med grund i att anmälningsupptagningen likväl skulle kvarstå hos polisen. Åklagaralternativet skulle å ena sidan kunnat höja allmänhetens förtroende, å andra sidan ha blivit en allt för kostsam förändring.102

På 1980-talet låg det årliga inflödet av brottsanmälningar mot polisanställda på cirka 1 200 stycken.103 Det kom ytterligare ett förändringsförslag som fokuserade på att stärka allmänhetens förtroende genom att låta Rikspolisstyrelsens ledamöter få möjlighet att följa brottsutredningar. Genom ett sådant förfarande skulle medborgarinflytandet, enligt 1984 års utredning, öka.104

Genom 1979 och 1984 års utredningar är det istället för oavhängighetskravet, ett större fokus på allmänhetens förtroende för polisen. Denna diskussion vidrör, enligt min tolkning, Europarådets transparenskrav liksom effektivitetskrav, vilka är essentiella för att behålla allmänhetens förtroende för hela polisorganisationen.

4.2.3 Runt år 2000

Vid millenniumskiftet fanns ett polisdistrikt i varje län och därmed 21 polismyndigheter i Sverige.105 Det hade vid denna tidpunkt infört internutredningsenheter som var utplacerade på sju platser i landet. I Stockholm låg kontoren i anslutning till åklagarmyndighetens lokaler och i resterande städer låg internutredningsenheterna i de vanliga polishusen. Oavsett stad krävdes omedelbart åklagarinträde.106 År 2001 upprättades drygt 3 700 brottsanmälningar mot polisanställda.107

Brottsutredningarna sköttes således av polisen och åklagare. Därtill fanns JO, som än idag utövar tillsyn över myndigheters verksamheter.108 JO har, efter flera inspektioner vid polisens internutredningar, framhävt att objektiviteten är det viktigaste i en

100 SOU 1979:71 s. 61.

101 A.a., s. 62.

102 A.a., s. 82.

103 SOU 2003:41 s. 128.

104 Ds Ju 1984:10 och SOU 2003:41 s. 111.

105 SOU 2003:41 s. 36.

106 A.a., s. 124f.

107 A.a., s. 128.

108 JO 2000/01 s. 211.

Figure

Updating...

References

Related subjects :