AKADEMIN FÖR HÄLSA OCH ARBETSLIV
Avdelningen för socialt arbete och kriminologi
”Det är ändå den här verkligheten vi lever i
och även i den verkligheten tror jag inte att en
lynchmobb är rätta svaret”
En kvalitativ intervjustudie om att skriva ut misstänkta
gärningspersoners namn på sociala medier
Asta Bergvall Rydén och Linn Ferm Näsman
2020
Examensarbete, Grundnivå (kandidatexamen), 15 hp Kriminologi
Kandidatprogram i utredningskriminologi
Handledare: Erik Häggström Examinator: Amir Rostami
Abstract
“It’s still this reality we live in and even in that reality I don’t think a witch hunt is the right answer”
- A qualitative interview study about publishing suspected perpetrators names on social media
The purpose of this study was to examine how men and women aged 25-30 respond to various criminal accusations in social media. To investigate this, semi-structured interviews was conducted with five individuals. The results shows that the participants without own experience of posting accusations online were negative to post names of suspected perpetrators, while the participant with own experience considered it acceptable.
Furthermore, it showed that the type of offense had some influence on the opinions. When it came to crimes considered as minor, it was unacceptable to publish the name, while greater acceptance was noted for more serious crimes such as sexual crimes. Finally, the participants based the credibility of a post on who published it and how they expressed themselves. All results were interpreted in relation to labeling theory and radical feminist theory to get a greater understanding of any similarities and differences in the participants answers.
Keywords
social media, credibility, inequality, labeling, perpetrator
Sammanfattning
Syftet med studien var att studera hur män och kvinnor i 25-30 årsåldern reagerar på olika brottsanklagelser som sker på sociala medier. Undersökningen skedde genom
semistrukturerade intervjuer med fem individer. Resultatet visade att respondenterna utan egen erfarenhet av att skriva ut misstänkta gärningspersoners namn var negativa till detta, samtidigt som respondenten som har skrivit ut brottsanklagelser ansåg att det var godtagbart.
Resultaten visade även att brottstypen hade en viss påverkan gällande åsikterna, när det gällde brott som uppfattades som mindre var det oacceptabelt att publicera namnet, medan det noterades en större acceptans för grövre brott som exempelvis sexualbrott. Slutligen visade respondenternas svar att trovärdigheten varierade beroende på vem det är som publicerat inlägget och hur den har uttryckt sig. Alla resultat tolkades i förhållande till stämplingsteorin och radikalfeministisk teori för att få en djupare förståelse för eventuella likheter och
skillnader i respondenternas svar.
Nyckelord
sociala medier, trovärdighet, ojämlikhet, stämpling, gärningsperson
Förord
Vi vill börja med att tacka alla respondenter för att ni ställde upp att vara med i undersökningen, det har varit så intressant att få ta del av era tankar och åsikter!
Vi skulle även vilja rikta ett stort tack till Hilda som delat med sig av sin kunskap gällande att skriva uppsats, dina inputs har verkligen hjälpt oss.
Vi vill även tacka vår handledare Erik Häggström för den fina stöttningen och de goda råd som vi fått på vägen.
Slutligen vill vi även rikta ett stort tack till varandra för ett väldigt bra samarbete. Vi har skrivit alla delar i uppsatsen tillsammans och vi tar gemensamt ansvar för allt. Avslutningsvis vill vi säga, en sista gång: “ska vi låta den marinera lite?”
Innehållsförteckning
1. INLEDANDE KAPITEL ... 1
1.1 Inledning ... 1
1.2 Syfte ... 2
1.3 Frågeställningar ... 2
1.4 Förklaring av begrepp ... 2
1.5 Disposition ... 3
2. TIDIGARE FORSKNING ... 4
2.1 Tillvägagångssätt vid sökning ... 4
2.2 Sociala medier vs traditionell media ... 5
2.3 Sociala medier, brott och kön ... 6
3. TEORI ... 9
3.1 Konsekvensen av publika anklagelser ... 9
3.2 Ojämlikhet leder till olika uttryck ... 10
3.3 Teoriernas gemensamma nämnare ... 11
4. METOD ... 12
4.1 Tillvägagångssätt ... 13
4.1.1 Urval ... 13
4.1.2 Datainsamlingsmetod ... 13
4.1.3 Analysmetod ... 14
4.2 Validitet, reliabilitet och generaliserbarhet ... 15
4.3 Etiska ställningstaganden ... 17
5. RESULTAT OCH ANALYS ... 18
5.1 Resultat ... 19
5.1.1 Komplexiteten i att skriva ut gärningspersoners uppgifter ... 19
5.1.2 Brottstypens omedvetna påverkan på tankarna ... 20
5.1.3 Trovärdigheten varierar ... 22
5.1.4 Egna erfarenheter påverkar åsikterna ... 24
5.2 Huvudsakliga resultat ... 26
6. DISKUSSION ... 28
6.1 Tolkning av resultat i relation till Stämplingsteori och Radikal feministisk teori ... 28
6.2 Jämförelse med tidigare forskning ... 30
6.3 Metodens styrkor och begränsningar ... 32
6.4 Förslag till fortsatt forskning ... 33
7. LITTERATURFÖRTECKNING ... 34
8. BILAGOR ... 37
Bilaga 1 ... 37
Bilaga 2 ... 38
1. INLEDANDE KAPITEL 1.1 Inledning
Sociala medier är både en gåva och ett gift när det kommer till människors möjlighet att uttrycka sig. Det är en gåva därför att den enskilda individen kan ha makten att berätta sin historia, få stöd och skapa opinion. Samtidigt ett gift om anklagelser om en människa läggs ut så kan det skapa falska sanningar som påverkar dennes liv. Kraften i sociala medier har visat sig flera gånger på senare år vara en stor källa till kunskapsspridning om olika
samhällsproblem och naturkatastrofer men även spridning av desinformation om mottagarna inte förhåller sig kritiska.
Användningen av internet har ökat kraftigt och svenskar har aldrig varit så uppkopplade som de är idag (Internetstiftelsen, 2018). I genomsnitt använder sig svenskar av fem olika
meddelandetjänster och 63% av det dagliga användandet går till att besöka olika sociala nätverksplatser (Internetstiftelsen, 2018, s.19, 32). Med detta i åtanke är det inte svårt att förstå varför Statens medieråd (2019, s.2) förmedlar i sin årsredovisning att det finns många risker som kommer med digitaliseringen och när sociala medier används som verktyg för människors olika verklighetsbeskrivningar.
Ett aktuellt ämne idag är alltså människors rätt att yttra sig på sina sociala medier men i det här sammanhanget uppstår frågan: vart går gränsen? Hur mycket får man skriva om sin utsatthet för brott? Har man till exempel rätten att skriva ut namnet eller adressen på
gärningspersonen? Får man dela vidare information som någon annan har lagt ut? Vi anser att det är viktigt att undersöka denna gräns, därför att sociala medier har ett så stort inflytande i hur människor delar och tar emot information och utifrån detta skapas sanningar som påverkar människors liv.
Forskning som berör ämnet kring brottsanklagelser på sociala medier har i stor utsträckning baserats på Twitterinlägg (Bogen, Bleiwiess & Orchowski, 2019; Hawkins, Mullet, Brown, Eggleston & Gardenhire, 2019; Li, Turki, Izaguirre, DeMahy, Thibodeaux & Cage, 2020;
Salter, 2013). Denna studie bygger på kvalitativa intervjuer som kan ge en mer en mer nyanserad bild med personliga reflektioner av hur individer i 25-30 årsåldern använder och kan reagera på brottsanklagelser på sociala medier. Undersökningen ämnar även till att belysa sociala mediers betydelse för offer och gärningspersoner, hur medierna kan vara ett verktyg
för upprättelse men också påverka dem i en negativ riktning. Eftersom sociala medier och dess inflytande ökar i samhället och påverkar hur och vilken information som kan spridas avser studien att ge kunskap om hur människor beter sig på sociala medier och hur individer kan påverkas av att bli utpekade. Samt hur samhällets strukturer enligt radikalfeminismen formar kvinnor och mäns åsikter och reaktioner angående sexualbrott gentemot annan typ av brottslighet.
1.2 Syfte
Syftet med studien är att skapa en djupare förståelse för hur män och kvinnor i 25-30 årsåldern uppfattar och reagerar på olika brottsanklagelser som görs i sociala medier.
Undersökningens syfte konkretiseras i tre frågeställningar nedan.
1.3 Frågeställningar
1.Hur ser män och kvinnor på att skriva ut namnet på en misstänkt gärningsperson innan den blivit dömd?
2. Reflekterar personerna olika beroende på vilken brottstyp det handlar om?
3. Hur påverkas trovärdighet av vem det är som publicerar ett inlägg?
1.4 Förklaring av begrepp Sociala medier
I denna uppsats har vi valt att använda oss av Nationalencyklopedins definition av sociala medier som är " sociala medier, samlingsnamn på kommunikationskanaler som tillåter användare att kommunicera direkt med varandra genom exempelvis text, bild eller ljud.”
(www.ne.se). Vi har valt att göra en avgränsning för den här studien till de fem olika sociala medier som respondenterna främst använder sig av på daglig basis och dessa är Facebook, Twitter, Instagram, Flashback och Reddit.
Kön
När kön diskuteras i det här arbetet avser vi den biologiska uppdelningen av kön, alltså biologisk man respektive biologisk kvinna. Jämfört med genus som vissa forskare inom den feministiska teoribildningen menar handlar om den sociala konstruktionen av att vara man och kvinna. Där det handlar om att fånga in den stora variation det finns i maskulinitet och femininitet (Sarnecki, 2014, s.227). Vilket är den uppdelning som gjorts i denna uppsats.
1.5 Disposition
Arbetets första kapitel innehåller en presentation av uppsatsens ämne, dess syfte och de frågeställningar som ska besvaras. Sedan kommer tidigare forskning som berör utvecklingen av sociala medier och hur dem används samt artiklar med studier om hur olika individer bemötts på sociala medier då de skrivit om sina egna upplevelser diskuteras.
I kapitel tre presenteras sedan de två teorier som uppsatsen har som utgångspunkt vilka är stämplingsteorin och radikalfeministisk teori och hur de ska användas i förhållande till studiens syfte och frågeställningar. Vidare i fjärde kapitlet berörs metoden, här presenteras tillvägagångssättet med urval och datainsamlingsmetod. I detta kapitel redogörs även för den valda analysmetoden samt en diskussion kring validitet, reliabilitet och generaliserbarhet.
Kapitlet avslutas med vilka etiska aspekter som tagits i beaktande. Resultatet presenteras sedan i femte kapitlet, först i form av en tabell där huvudkategorier och subkategorier som identifierats redovisas. Sedan presenteras dessa i textform och förstärks med citat för att avslutningsvis kopplas ihop med studiens syfte och frågeställningar. Arbetet avslutas sedan med en diskussion av resultaten först i förhållande till teorierna, därefter i förhållande till tidigare forskning och vilka likheter och skillnader som finns till tidigare forskning. Sedan diskuteras metodens styrkor och begränsningar och kapitlet avslutas med förslag på fortsatt forskning. Avslutningsvis återfinns en fullständig litteraturlista i kapitel sju och i kapitel åtta finns bilaga 1 med annonsen för deltagande och bilaga 2 som är intervjuguiden som användes vid intervjuerna.
2. TIDIGARE FORSKNING 2.1 Tillvägagångssätt vid sökning
För att söka efter tidigare forskning användes sökmotorn Discovery som nås via Högskolan i Gävle, där flera databaser inkluderas. Inkluderingskritierna var att artiklarna skulle vara peer rewieved och att de skulle vara på svenska eller engelska. Inledningsvis genomfördes en sökning med sökorden; “sociala medier”, “förtal”, “yttrandefrihet” och “freedom of speech”
och vid genomgång av de resultat som kommit fram under denna sökning insåg vi att det var för brett och många av resultaten uppfattades vara irrelevanta för vår undersökning.
Sökningen på Discovery fortsatte och valet av sökord ändrades något och en större
avgränsning gjordes för att få fram resultat som skulle vara relevanta för vår undersökning.
Nästa sökning som gjordes innehöll sökorden “social media” och perpetrator” som gav 1 710 träffar. Vidare gjordes en sökning med sökorden “social media” och “sexual abuse” som gav 2 303 träffar. Sedan användes sökorden “social media”, “offender” och “victimization” som gav 95 träffar. “Social media” användes i alla sökningar då det är en huvudsaklig faktor i vår studie, samtidigt som de andra söktermerna varierades för att se huruvida det skulle generera olika sökträffar med artiklar som var betydelsefulla för studiens syfte och frågeställningar.
Artiklar där rubrikerna tycktes intressanta öppnades och lästes igenom för att avgöra om de var relevanta för studien. Utifrån detta identifierades två artiklar som handlade om hur brott framställts i äldre media som tidningar och tv men även hur brott behandlas i nyare medier.
Exempelvis artikeln “Going Viral: News sharing and Shared News in Social Media”
(Wadbring & Ödmark, 2016) öppnades då rubriken antydde att den handlade om hur nyheter sprids i sociala medier. Innehållet ansågs sedan tillföra förståelse för hur sociala mediers framväxt bidrar till en större spridning av nyheter. Samt fyra artiklar som handlade om hur individer som skrivit ut gärningspersoners namn bemötts av allmänheten och hur bemötandet varit beroende av vilket kön individen har inkluderades. Inkluderingskriterier som användes här var att rubriken exempelvis nämnde orden sociala medier eller online. Exempelvis öppnades artikeln “Justice and Revenge in online counter-publics: Emerging responses to sexual violence in the age of social media” (Salter, 2013) därför att namnet antydde att den skulle handla om rättvisa och hämnd i sociala medier. Två centrala teman har formulerats baserat på dessa och kommer diskuteras vidare nedan.
2.2 Sociala medier vs traditionell media
För att få en förståelse för vad internet och sociala mediers utveckling gjort för privatpersoner och deras möjlighet att rapportera om sin egen utsatthet identifierades två artiklar som
diskuterar hur äldre media rapporterade och rapporterar om brott. Det ansågs relevant att jämföra sociala medier med traditionell media för att kunna förklara den utvecklingen.
Sociala medier har skapat en plattform där även privatpersoner kan bidra till diskussioner och rapportering om brottslighet.
I en artikel av Sacco (1995, s.141) diskuteras nyhetsmedias roll i konstruktionen av
brottsproblemet och vilken påverkan det har på allmänhetens medvetenhet om problemen.
Det beskrivs i artikeln att traditionell media har en stor möjlighet att välja vad de ska
rapportera om men att det under de senaste 20 åren även skett en förändring av vad som anses vara värt att rapportera om. Bland annat beskrivs det att förändringar i den offentliga
diskussionen om sex och våld har lett till att även respektabel media rapporterar om brott som tidigare setts som tabu (Sacco, 1995, s.145). Problemet som lyfts här är dock att journalister mer än andra har möjlighet att uttrycka vad som är och vad som inte är ett problem och hur dessa ska hanteras (Sacco, 1995, s.146).
Sacco (1995) menar att det är viktigt att ha i åtanke att både journalister och deras källor vill ge en övertygande och trovärdig konstruktion av verkligheten, men att för många inom media så handlar de här problemen inte om aktivism utan bara om en till dag på jobbet. Samtidigt i samband med att media utvecklas och gränsen mellan nyheter och underhållning blir
otydligare så förstärker den allmänna diskussionen den konsensus som skapats kring
brottsproblemet och populära åsikter blir då tagna för givet. Avslutningsvis blir konsekvensen av att den här konsensusen växt fram att sökandet efter alternativa sätt att tänka om brott och dess lösning läggs åt sidan (Sacco, 1995). Sett till utvecklingen som skett sedan denna artikel publicerades och att vår studie genomförs i en tid där sociala medier är en stor
informationskälla menar vi att privatpersoner fått en större makt att styra diskussionen om brott jämfört med tidigare då det var traditionell media som påverkade människor och deras åsikter.
I en annan artikel av Wadbring och Ödmark (2016) undersöks hur nyheter från traditionell media delas av individer på Facebook och Twitter i Sverige. Något som gjort att traditionella medieorganisationer i viss utsträckning tappat kontrollen över vad som delas och vad som får
mest uppmärksamhet (Wadbring & Ödmark, 2016, s.133). Denna artikel bidrar till
undersökningen i den mån att den visar på sociala mediers betydelse i spridningen av olika nyheter samt hur vissa individer kan ha mer inflytande över vilka nyheter som faktiskt sprids.
Artikelns resultat visade på att vissa individer, de så kallade opinionsledarna, i större utsträckning använder sociala medier och vi uppfattar att detta kan göra att de har en större makt angående vad som sprids. Den visar däremot inte vilka reaktioner nyheterna får utan snarare att de positiva nyheterna har ett större värde på olika sociala plattformar (Wadbring &
Ödmark, 2016, s.139-142). Utifrån detta perspektiv är det intressant att undersöka hur
individer reflekterar kring att offentliggöra anklagelser och gärningspersoner, då denna studie indikerar att positiva nyheter sprids i större utsträckning på sociala medier.
2.3 Sociala medier, brott och kön
I en artikel av Salter (2013, s.225) beskrivs tre case-analyser där kvinnor som skrivit ut sina gärningsmäns identiteter på sociala medier och hur det på internet skapats en möjlighet för
“counter-publics” att uppstå. “Counter-publics” är en typ av nätverk där anklagelser om sexuellt våld diskuteras och ageras mot på sätt som är motsatt de etablerade sociala och rättsliga normerna. Det finns även argument för att fall där anklagade förövare blivit offentligt namngivna så är det en kränkning av deras integritet och en motverkan mot deras rätt att antas vara oskyldiga tills motsatsen bevisats och en rättvis rättegång. På internet kan anklagelserna tas emot och förstås annorlunda och dessa antaganden kan sedan spridas på sätt som direkt kan påverka exempelvis tidningars rapportering och utslag i rättegångar (Salter, 2013).
Studien diskuterar dock också att dessa online “counter-publics” kan fungera olika beroende på vem som skriver ut något på sociala medier, alla tjejer och kvinnor har alltså inte samma tillgång till stödet av nätverk och aktivister på internet. Detta var även en utgångspunkt för studien, om det finns någon skillnad i bemötandet beroende av vilket brott som begåtts eller vem det är som publicerar något på sina sociala medier. Studien diskuterar detta då en av kvinnorna bemöttes positivt och fick mer stöd samtidigt som de två andra blev mer negativt bemötta (Salter, 2013, s.229). Vidare skriver Salter (2013, s.237) att det kan vara så att villkoren för att anses trovärdig och rationell i “counter-public” miljöer speglar de
könskonstruktioner som finns i den offentliga miljön och återger de synvinklar som etablerats av mäktiga institutioner.
I en artikel av Bogen, Bleiweiss och Orchowski (2019) diskuteras sociala reaktioner gällande individer som avslöjar erfarenheter av sexuellt våld. Studien visar inte hur reaktionerna skulle ändras om individerna lagt ut namnet på den gärningsperson som utsatt dem, men kan bidra till en förståelse för hur ett avslöjande på internet mottas av olika personer. I studien
undersöktes vilka de sociala reaktionerna var på internet vid avslöjanden om sexuellt våld genom att analysera twitterinlägg som var direkt kopplade till hashtagen #NotOkay. Syftet var att se hur #NotOkay användes och om det speglade de reaktioner av sexuella avslöjanden som inträffar ansikte mot ansikte (Bogen, et al., 2019, s.129). Resultatet visade att det var fler positiva sociala reaktioner än vad det var negativa vilket var överraskande då det är vanligt förekommande med sexuella trakasserier över internet (Bogen, et al., 2019, s.133).
Författarna menar på att det finns en speciell social karaktär på internet som gör det möjligt för andra reaktioner att uppstå än vad det gör i interaktioner som sker ansikte mot ansikte (Bogen, et al., 2019). Vår studie ämnar att undersöka individers reaktioner på olika typer av brottslighet och vilken respons det ger att skriva ut namnet på en misstänkt gärningsperson.
Något som inte diskuteras lika ofta är hur män blir bemötta om de bestämmer sig för att offentligt skriva ut att de blivit utsatta för sexuellt våld eller övergrepp. I en artikeln av Hawkins, Mullet, Brown, Eggleston och Gardenhire (2019) står det om en undersökning där syftet var att hitta gemensamma teman via en kvalitativ innehållsanalys av twitterinlägg av manliga offer. Undersökningen syftar till att ge en större vetenskaplig förståelse och
medvetenhet för sociala reaktioner av manliga offers upplevelser på sociala medier. Artikeln ansågs intressant att inkludera då den visar på hur de normer och de könsroller som finns i samhället även kan påverka männen negativt. I dessa twitterinlägg utmanas den generella bild av vem som kan bli offer för sexuella övergrepp och uppmärksammar även problemet med att män har svårt att uppnå samma offerstatus som kvinnor trots att de blivit utsatta för sexuella övergrepp. Resultatet visar att männen som offentligt skrivit ut att de utsatts för sexuella brott har fått olika bemötanden precis som kvinnorna i Salters (2013) undersökning. De fann att det fanns empati och stöd för de män som blivit offer för sexuella övergrepp och som vågade utmana de sociala normer som finns i samhället att män inte kan utsättas för sexuella
övergrepp. Men samtidigt fanns det twitterinlägg som avfärdade eller skämtade om
möjligheten att män kunde vara offer för sexuella brott som svar (Hawkins et al, 2019, s.94).
Li, Turki, Izaguirre, DeMahy, Thibodeaux och Cage (2020) har gjort en studie där syftet är att förstå hur Twitter används för att beskriva de upplevelser av sexuella övergrepp som personer varit med om samt att förstå vilka skälen är till att människor valt att inte avslöja sina
upplevelser av sexuella övergrepp. Vidare ville de förstå hur Twitter blivit en del av den digitala aktivism som sker idag. Författarna analyserade inlägg som var under
#WhyIDidntReport och #MeToo och fann olika reaktioner som personer upplevde i samband med ett sexuellt överfall (Li, et al., 2020, s. 6). Olika anledningar till att individer inte anmält eller avslöjat sina upplevelser av sexuellt våld var rädsla, PTSD, dåliga erfarenheter av poliser, att övergreppet skett när de var unga och hur relationen varit mellan offret och gärningspersonen (Li, et al., 2020, s.7). Författarna kunde även se att #WhyIDidntReport och
#MeToo används av individer på internet för att öka samtalen och den sociala medvetenhet som rör sexuella övergrepp (Li, et al., 2020, s.10). De kom även fram till att sociala medier fungerar som en plattform där människor kan samlas och dela sina erfarenheter med varandra och att digital aktivism hjälper människor att känna sig stöttade och stärkta av varandra (Li, et al., 2020).
Sammanfattningsvis ger ovannämnda artiklar en övergripande bild av media och hur det utvecklats och sedan hur olika de sociala reaktionerna kan vara gentemot individer som lägger ut saker om sina egna upplevelser. Något som framkommit under litteraturgenomgången är att framväxten av sociala medier har givit individer som kanske inte haft möjligheten att uttrycka sig förut, nu har fått det men att bemötandet samtidigt kan vara olika. De flesta studierna fokuserar även på redan existerande material och genomför sekundäranalyser av dessa, vilket syns i de artiklar som plockats ut. Här har den största informationskällan varit Twitter, vilket kan förstås eftersom det är en vanligt förekommande plattform där olika hashtags används såsom #NotOkay, #MeTooMen, #MeToo och #WhyIDidntReport. Oss veterligen är det sparsamt med denna typ av forskning i ett svenskt sammanhang, därför ville vi genomföra intervjuer för att få reflektioner och reaktioner direkt från respondenterna samt försöka förstå reaktionerna på den här typen av information i en svensk kontext.
3. TEORI
Teorierna som valts ut till studien är stämplingsteori och radikal feministisk teori.
Stämplingsteorin valdes för att ha med en teori som utgår från vilka konsekvenser det kan innebära att bli utpekad som gärningsperson så att stora delar av samhället kan ta del av det.
Samtidigt som den radikalfeministiska teorin belyser de strukturella skillnaderna och ojämlikheterna som råder i samhället. Den radikalfeministiska teorin används även för att försöka förklara hur människors reaktioner till vissa fenomen kan formas av den rådande samhällsstrukturen. På grund av rådande samhällsstrukturer med skilda idéer gällande att vara man och att vara kvinna resulterar det i att kvinnor lättare stämplas som offer medan män lättare stämplas som gärningsperson.
3.1 Konsekvensen av publika anklagelser
Att skriva ut personuppgifter på en gärningsperson på sociala medier kan ge positiva effekter i den mening att ett problem eller brott som inte tidigare uppmärksammats då blir synliggjort.
Samtidigt kan det ge negativa effekter för den som blir utpekad som gärningsperson, oavsett om personen är skyldig till brottet den anklagas för eller ej. Det som kan ske är att individen får en stämpel och ses som avvikande eller brottsling och denna stämpling kan då leda till fortsatt brottsligt beteende. I stämplingsteorin används begreppen primär och sekundär avvikelse som presenterades av Lemert (1951, s.75-76). Om den primära avvikelsen möts av en hård samhällelig reaktion och detta upprepas kan det leda till att individen får en negativ identitet och börjar avvika i linje med denna nya syn på sig själv. Det är den här typen av avvikelse som Lemert då kallar för sekundär avvikelse. Inom stämplingsteorin ses de primära avvikelserna som oorganiserade och inkonsekventa. En kritisk brytpunkt för att övergå till ett mer frekvent mönster av brottshandlingar är reaktionen från den del av samhället som står för den formella kontrollen såväl som reaktionen från informella sociala publiker (Akers, Sellers
& Jennings, 2017, s.147). Övergången till det fortlöpande avvikande beteendet som är mer organiserat är en form av sekundär avvikelse som alltså skapats av samhällets reaktion och stigmatiserande etiketter på en individ (Akers et al., 2017).
Detta vidareutvecklas av Howard Becker (2006, s.31-35), han menar att om en individ begår en avvikande handling men ingen upptäcker att hen begått handlingen kommer personen inte uppfattas som en brottsling. Å andra sidan kan en person uppfattas som en brottsling trots att hen inte begått något brott om omgivningen tror att individen är skyldig. Utifrån detta kan det
alltså hävdas att avvikelse inte är någonting som finns i sig, utan något som istället uppstår genom omgivningens reaktioner (Becker, 2006). Sätts detta i relation till den här studien går det att argumentera för att en eventuell stämpling kan uppstå då en person skriver ut ett namn på en misstänkt gärningsperson. Det är även intressant utifrån perspektivet om personer reflekterar olika beroende på vilken brottstyp det handlar om att se om stämplingen skiljer sig eller helt uteblir.
3.2 Ojämlikhet leder till olika uttryck
Undersökningen avser att skapa en djupare förståelse för hur män och kvinnor uppfattar och reagerar på olika brottsanklagelser som görs i sociala medier. Inom feministisk teoribildning finns en gren som heter radikalfeministisk teori. Den utvecklades på 1960-talet i USA, Europa och Australien och syftar till att kvinnor är förtryckta av män på grund av sitt kön (Gemzöe, 2014, s.48). Den radikalfeministiska teorin tillämpas i denna studie därför att den har ett antagande i att genus och sexism är det som skapar det grundläggande förtrycket i samhället (Renzetti, 2013, s.39). Det är patriarkatet som ses som grundpelaren till att samhället är ojämställt. Patriarkat representerar ett samhälleligt system där män fördelaktigt har en
dominans över kvinnor (Gemzöe, 2014, s.49; Renzetti, 2013, s.39). Dock bör patriarkatet inte ses som samma sak som att alla män förtrycker kvinnor utan snarare som något som belyser de strukturella skillnaderna som finns och som binder män och kvinnor till de stereotypiska könsrollerna (Gemzöe, 2014, s.59).
Enligt radikalfeminismen upprätthåller män sin överordnade roll genom kontroll av kvinnors sexualitet (Renzetti, 2013, s.40). Inom kriminologin har radikalfeminismen fokuserat på kvinnor som offer. Vidare har den varit ledande i forskning som rör orsaker och konsekvenser av våld mot kvinnor och misslyckandet hos rättssystemet att skydda kvinnor från mäns våld.
Exempelvis har material presenterats som visar att när en kvinna våldtas så är det hon och inte våldtäktsmannen som måste bevisa sin oskuld genom att övertyga personer inom
rättssystemet och andra att hon överensstämmer med traditionella normer kring respektabel femininitet och att hon inte gjorde någonting för att uppmuntra till våldtäkten (Renzetti, 2013). På samma sätt är resonemanget i undersökningen, att män och kvinnor förväntas reflektera olika kring att lägga ut en gärningspersons namn innan den blivit dömd. Samt reflektera olika beroende på vilken brottstyp och vilken individ som skrivit ett inlägg. Tanken är då att relationen mellan män och kvinnor i samhället är en påverkande faktor till att
spridningen av och responsen det får när någon lägger ut information om brottsanklagelser blir olika beroende på vem som lägger ut det.
3.3 Teoriernas gemensamma nämnare
Radikalfeminismen har ett perspektiv där andra teoribildningar förkastas och menar att den främsta källan till ojämlikhet i samhället handlar om ojämlikheten mellan könen. Något som teorin fått kritik för, att minska andra typer av ojämlikheters roll och då särskilt klass och rasism i kvinnor och mäns liv (Renzetti, 2013, s.41). Vidare kritik som riktas mot den
radikalfeministiska teorin är dess inställning till män och att kvinnoförtrycket upprätthålls av just män (Gemzöe, 2014, s.58). Teorin menar att män som grupp har ett intresse i att kvinnor är underordnade. Detta möts av kritik eftersom att det finns flera män som inte är överordnade kvinnor utan till och med underordnade. Gemzöe (2014) fortsätter med att förklara att
sexismen i ett samhället även är något som män förlorar på och att det finns många män i samhället som skulle tjäna på att sexismen upphör och därför borde inte männens medverkan i kampen om ett jämställt samhälle avvisas. Renzetti (2013) förklarar även att vissa menar att radikalfeminismen växt fram ur stämplingsteorin då även den diskuterar hur ojämlikhet mellan olika grupper ger vissa individer eller grupper en större risk att stämplas som avvikande eller brottsliga. Ses det ur ett radikalfeministiskt perspektiv gör då obalansen mellan män och kvinnor som finns i de flesta samhällen att stämplingen blir olika för män och kvinnor.
Teorierna möts i att de båda fått kritik för sin syn på och hur rättssystemet framställs i teorierna. Kritiken gentemot stämplingsteorin syftar till att om denna teori stämmer så är alltså samhällets sätt att agera mot brottslighet inte bara något som inte fungerar, utan även något som producerar mer brottslighet (Sarnecki, 2014, s.204). Radikalfeminismen har fått kritik för att vara cynisk mot rättssystemet då de menar att det domineras av männen och har misslyckats i sin roll att skydda kvinnor från mäns våld (Renzetti, 2013, s.41). Det som teorierna har gemensamt är deras synsätt på att ojämlikhet leder till olika åtgärder och reaktioner, och detta kan bidra till att förklara studiens resultat.
4. METOD
En kvalitativ metod har valts för att undersöka studiens frågeställningar där en induktiv ansats kommer användas med tyngden på generering av teorier. Grunden i det induktiva
angreppssättet är att teorin är resultatet av en forskningsinsats (Bryman, 2011, s.28). Det induktiva angreppssättet innebär att slutsatser kan dras efter ett resultat framkommit.
Applicerat på denna studie innebär det att en slutsats kommer presenteras efter en analys av intervjuerna. En central del i undersökningen är individers förståelse och erfarenhet av sociala medier och hur de ser på detta. Därför valdes den kvalitativa forskningsstrategin då även den lägger vikten vid hur individer uppfattar och tolkar sin sociala verklighet. I den kvalitativa metoden finns en bild av den sociala verkligheten som en ständigt varierande egenskap som hör till individernas skapande och konstruerande förmåga (Bryman, 2011, s.41).
Det här är något som vi vill ta fasta på i denna undersökning där en central del kommer vara deltagarnas ord under insamlingen och analysen av materialet och inte att kvantifiera
resultaten. Utifrån det syfte och de frågeställningar som formulerats har därför en kvalitativ metod valts då målet för undersökningen är att göra en mer djupgående analys på ett mindre material där fokus är på hur kunskap och förståelse för ett fenomen skapas och formas. Detta fokus är en typ av socialkonstruktionism där det finns en grundtanke att kunskap och
förståelse är något som skapas genom sociala interaktioner och kommunikation i samhället som vi lever i (Allwood & Erikson, 2017, s.145). Exempelvis genom att se kön som något som skapas i en social process kan kan det ge en större förståelse kring män och kvinnors olikheter i sina sätt att resonera kring att posta en misstänkt gärningspersons uppgifter på sociala medier. Om män och kvinnor på grund av sina kön förväntas agera olika för att passa in i den norm som samhället skapat, så blir det tydligare att förstå hur denna skillnad kommer sig. Vår förståelse kan alltså växa fram i intervjuns givande interaktion, och det är något som enligt socialkonstruktionismen ses som en lärandeprocess (Dahlin-Ivanoff, 2015, s.83). Vi lär oss av att lyssna, prata och interagera med andra människor.
4.1 Tillvägagångssätt 4.1.1 Urval
Initialt gjordes en avgränsning gällande vilka personer som skulle intervjuas, här bestämdes att respondenterna skulle vara mellan 25-30 år och vara relativt aktiva på sociala medier.
Detta för att få respondenter som i stor utsträckning använder sig av sociala medier. Urvalet som användes var målstyrt och strategiskt där syftet är att hitta respondenter som
överensstämmer med forskningsfrågorna. Individerna väljs alltså ut för att de är av intresse för att få en förståelse av en social företeelse (Bryman, 2011, s.392, 434). Som i det här fallet är angående olika typer av inlägg på sociala medier.
En annons för att få kontakt med eventuella respondenter lades ut på Facebook där intervjuns syfte förklarades och vilka kriterier som söktes (se bilaga 1). Vi sökte efter respondenter som använde flera olika sociala medier och inte endast Facebook. Målet var att intervjua sex personer med något olika bakgrund och både män och kvinnor. Eriksson-Zetterquist och Ahrne (2015, s.42) förklarar att säkerheten för att få ett material som är förhållandevis oberoende av enskilda individers personliga uppfattningar om vissa fenomen kan nås vid sex till åtta genomförda intervjuer. De respondenter som till slut valdes ut för studien var två män och tre kvinnor i åldrarna 25-29 år som var användare av ett antal olika sociala medier, till exempel Twitter, Reddit och Instagram. Respondenterna fick även svara på hur mycket tid de spenderar på sociala medier där det generella svaret blev mellan två till tre timmar om dagen.
Den sjätte deltagaren fick förhinder vid den bestämda tiden och på grund av tidsaspekten kunde inte den intervjun genomföras vid ett senare tillfälle. Resultatet baseras därmed på de fem genomförda intervjuerna.
4.1.2 Datainsamlingsmetod
Intervjuerna genomfördes över Zoom, att utföra intervjuerna online valdes utifrån den
rådande situationen med Covid-19 som kunde göra att personer möjligtvis känt sig obekväma med att delta i en intervju med ett fysiskt möte. Därför sågs Zoom som ett bra alternativ så intervjuerna fortfarande kunde genomföras muntligt. Nackdelen med den här typen av intervju är att samtalen riskeras att stanna av och att hela situationen upplevs som formell (Eriksson-Zetterquist & Ahrne, 2017, s.44). Vilket kan resultera i att respondenterna inte går lika djupgående i sina svar.
Intervjuerna var semistrukturerade och baserades på en intervjuguide med relativt specifika teman som ska beröras med ett antal formulerade frågor. Frågorna behöver inte komma i den ordning som i intervjuguiden men huvudsakligen ställs frågorna i den ursprungliga ordningen med den ursprungliga formuleringen. (Bryman, 2011, s. 415). Den här typen av intervju är flexibel i den mening att intervjupersonen har en stor frihet att utforma svaren på sitt eget sätt och vi som forskare har möjlighet att ställa frågor som inte ingår i intervjuguiden om det anknyter till något som intervjupersonen sagt. En intervjuguide kan ses som stommen i en semistrukturerad intervju där ett antal teman formulerats och över vilka frågeställningar som ska beröras (Bryman, 2011, s. 419). Intervjuguiden bestod av en inledning där respondenten fick berätta lite om sig själv och sedan tre huvudsakliga teman med ett antal frågor under varje tema som skulle beröras.
Innan intervjuerna genomfördes testades intervjufrågorna i en så kallad pilotintervju. Bryman (2011, s.258) menar att i en intervjustudie kan frågorna åtgärdas allt eftersom intervjuerna genomförs, men eftersom det fanns en möjligheten för en pilotintervju så valde vi ändå att testa frågorna till studien. Detta blev en fördel för studiens senare intervjuer då det
uppdagades i pilotintervjun att frågorna var väldigt lika varandra och dessutom var det ett för litet antal frågor så det hade inte kunnat resultera i ett faktiskt resultat. Utifrån detta
formulerades frågorna om för att bättre svara mot studiens frågeställningar och syfte. Till exempel var ett tema i pilotintervjun “genusperspektiv” vilket gav ett relativt ytligt resultat i och med att det inte fanns något direkt utrymme att diskutera utanför ramarna om skillnaden mellan män och kvinnors åsikter. Temat formulerades därför om till “trovärdighet” vilket möjliggjorde en djupare diskussion utanför dessa ramar.
4.1.3 Analysmetod
Det insamlade materialet har analyserats utifrån en kvalitativ innehållsanalys. Kvalitativt material tenderar att vara stort och överväldigande eftersom varje intervju kan generera ett stort antal sidor transkribering att gå igenom (Rennstam & Wästerfors, 2015, s.220).
Anledningen till att denna analysmetod valdes var för att det ger möjligheten att på ett systematiskt sätt reducera materialet så att det blir mer hanterbart (Schreier, 2012, s.58-59).
Det transkriberade materialet från intervjuerna kodades på varsitt håll för att minimera risken för bias och det skedde under en så kallad två-stegs analys. Syftet med en två-stegs analys är att välja ut vilka aspekter i materialet som är relevanta och vilka delar som är irrelevanta.
subkategorier formuleras (Schreier, 2012, s.83). För att inte missa något viktigt i analysen så tog vi till oss det Schreier (2012) förmedlar och kodade efter mantrat “det är bättre att fria än att fälla”.
Kodningsschemat byggdes i stor utsträckning på en datadriven strategi som är en induktiv metod där huvudkategorierna och subkategorierna baseras på det datamaterial som samlats in (Schreier, 2012, s.87). Att ha detta som huvudstrategi valdes därför att det är den mest
lämpade då målet är att beskriva materialet i detalj och lyfta fram deltagarnas svar.
Den datadrivna strategin kombineras med en konceptdriven där viktiga teman formuleras på det som det redan finns kunskap om som sedan blir huvudkategorier. Dessa preciseras sedan genom att skapa subkategorier baserat på materialet (Schreier 2012, s.89). Något som även vi gjorde i vårt arbete, vi alternerade mellan att formulera kategorier baserat på
frågeställningarna som utformats och materialet som samlats in.
4.2 Validitet, reliabilitet och generaliserbarhet
Validitet inom samhällsvetenskapen handlar om huruvida en metod undersöker vad den påstås undersöka. Generellt handlar det här om att mäta det som avses och sett ur detta snäva perspektiv är kvalitativ forskning inte giltig om den inte resulterar i siffror (Kvale &
Brinkmann, 2014, s.296). Men för att skapa validitet i vår kvalitativa studie har Kvale och Brinkmanns (2014, s.297-298) validering på sju stadier använts; tematisering, planering, intervju, utskrift, analys, validering och rapportering. Dessa handlar om att utföra en kontinuerlig validering under hela forskningsprocessen. Under de olika stegen i
forskningsprocessen tas dessa i beaktande och kontrolleras genomgående så att det som genomförs är förnuftigt och försvarbart genom att kritiskt ifrågasätta materialet och resultaten.
Kvale och Brinkmann (2014, s.298) menar att valideringen inte är någon slutlig verifiering eller produktkontroll, utan verifieringen är inbyggd i hela forskningsprocessen med ständig kontroll av resultatens trovärdighet, rimlighet och tillförlitlighet.
Denna strategin användes för att kontinuerligt ifrågasätta och analysera både materialet och vår egen roll under hela forskningsprocessen. Exempelvis finns det en inneboende
maktasymmetri i intervjuer där forskaren har vetenskaplig kompetens och definierar hela intervjusituationen (Kvale & Brinkmann, 2014, s.52). Ur detta perspektiv ifrågasattes därmed vår roll och hur den eventuellt kan ha påverkat respondenternas svar. Till exempel hur
påverkas respondenterna av att vi utbildar oss till kriminologer och hur kan denna påverkan
minskas. Bland annat var det en eftersträvan i intervjuerna att använda ett språk som inte var formellt och mer anpassat till ett vardagligt samtal.
Reliabilitet handlar på det generella planet om att de resultat som kommer från en
undersökning blir samma om undersökningen genomförs på nytt (Bryman, 2008, s.49). Inom den kvalitativa forskningsmetoden kan reliabiliteten sänkas om intervjuaren exempelvis ställer för ledande frågor som resulterar i att respondenten skulle svara annorlunda vid ett annat intervjutillfälle (Kvale & Brinkmann, 2014, s.295). Därför var intervjufrågorna i denna studie öppna för att på så sätt öka chansen att respondenterna skulle svara liknande om den här studien genomfördes på nytt. Vi gjorde valet att inte lägga en alltför stor vikt på
reliabiliteten i den här undersökningen då risken finns att resultaten minimeras om
intervjuaren är begränsad i möjligheten att improvisera under intervjuernas gång ifall vissa svar väcker nya frågor (Kvale & Brinkmann, 2014, s.296). Vi bestämde att inga ledande frågor skulle ställas, men att vi som intervjuare hade ett utrymme i att följa upp vissa frågor för att kunna få in mer resultat.
Generaliserbarhet handlar normalt om möjligheten att överföra resultaten från en studie till andra undersökningspersoner, kontexter eller situationer genom att bland annat ha
representativa urval och tillräckligt stora undersökningspopulationer (Bryman, 2011, s.168).
Karlsson och Pettersson (2006, s.62) argumenterar dock för att den här typen av kunskap nästan aldrig skapas genom kvalitativa intervjuer och inte ens är eftersträvansvärt ur det perspektiv de förespråkar. De menar att det istället är det specifika som efterfrågas och urvalet handlar snarare om att hitta intressanta fall än att försöka hitta ett representativt urval.
Urvalet för den här studien har varit målstyrt som är ett icke-sannolikhetsurval och därför blir inte resultatet generaliserbart till en population (Bryman, 2011, s.392). På grund av detta applicerades istället Karlssons och Petterssons (2006) perspektiv i och med att vi sökt efter en mindre undersökningspopulation men som kan ge intressanta och informationsrika åsikter.
Fokus har varit att eftersträva en “genomskinlighet” istället där vi tydligt visar på hur och vad vi har gjort så att det är lätt för läsaren att förstå vad tolkningarna i resultatet bygger på (Karlsson & Pettersson, 2006, s.62). Detta presenteras senare i analysdelen där de olika kategorierna från den kvalitativa innehållsanalysen redogörs.
4.3 Etiska ställningstaganden
Det första etiska ställningstagande som vi tog i beaktning var informationskravet. Innan intervjutillfällena informerades alla respondenter vad syftet med studien var och vilka villkor som är gällande för deras deltagande (Vetenskapsrådet, 2002, s.7). Informationen gavs på förhand till varje respondent och det skedde över mail i vilket även framgick hur resultaten för studien kommer användas (Vetenskapsrådet, 2002.). I detta informationsbrev
tydliggjordes det att intervjun kommer ske via Zoom och den kommer spelas in med ljud för att vi ska ha möjligheten att transkribera intervjuerna. Vidare informerade vi om att
respondenterna har rätt att avsluta intervjun när de helst vill och deras deltagande är frivilligt (Vetenskapsrådet, 2002, s.10). Ett samtycke för intervjun samlades in muntligt över Zoom innan varje intervjutillfälle.
Konfidentialitetskravet innebär att uppgifterna om varje intervjudeltagare förvaras så att obehöriga inte kan ta del av dem (Vetenskapsrådet, 2002, s.12). Vi har hanterat
respondenternas personuppgifter med försiktighet och arbetat för att utomstående inte ska kunna identifiera våra deltagare genom att inte ta med deras riktiga namn varken i
transkriberingen eller i resultatet, och även reflekterat över att inte ha med delar i materialet som trots detta kan spåras tillbaka till respondenten (Vetenskapsrådet, 2002, s.13).
Den sista etiska aspekten som vi tagit i beaktande är den om nyttjandekravet som innebär att att de uppgifter som vi samlat in från dessa enskilda deltagare, endast kommer användas till den här studiens ändamål och inte till något annat (Vetenskapsrådet, 2002, s.14). Detta var även något som vi informerade respondenterna om innan intervjun ägde rum.
Efter varje avslutad intervju frågades varje respondent om de var intresserade av att få
uppsatsen skickad till sig och informerade även var studien kommer att publiceras någonstans när den är klar, detta i enlighet med en av de rekommendationer som finns hos
Vetenskapsrådet (2002, s.15).
5. RESULTAT OCH ANALYS
Här presenteras och beskrivs kodningen och de fyra huvudkategorierna. Dessa stärks och förtydligas sedan av subkategorierna och de citat som valts ut med fokus på att presentera det respondenterna berättat i intervjuerna. Redan vid transkriberingen av intervjuerna gjordes valet att avidentifiera respondenterna och deras namn har bytts ut till fiktiva namn och då olika städer nämns markeras det med “X”. Detta för att bibehålla anonymiteten i materialet.
Kodningsschemat som presenteras nedan ger en tydlig och överskådlig bild över de fyra huvudkategorier som formulerats med åtta tillhörande subkategorier. Huvudkategorierna formulerades utifrån studiens syfte och frågeställningar. Resultatet redogörs sedan för i sin helhet i textform uppdelat efter de fyra huvudkategorierna. Avslutningsvis kommer en sammanfattning av analysen och resultatet att presenteras. Vidare koppling till teori och tidigare forskning kommer huvudsakligen behandlas i arbetets diskussionsdel.
Huvudkategori Subkategori 1 Subkategori 2
Komplexiteten i att skriva ut gärningspersoners uppgifter
Negativa effekter Positiva effekter
Brottstypens omedvetna påverkan på tankarna
Rättssystemets legitimitet Splittrade tankar
Trovärdigheten varierar Skillnad mellan män och kvinnor
Individen bakom inlägget
Egna erfarenheter påverkar åsikterna Personlig erfarenhet Indirekt erfarenhet
5.1 Resultat
5.1.1 Komplexiteten i att skriva ut gärningspersoners uppgifter
Denna huvudkategori speglar den svårighet som uppfattades i respondenternas svar på hur de ställer sig i frågan att publicera uppgifter om en misstänkt gärningsperson på sociala medier.
Ett genomgående tema för alla intervjuer är respondenternas primära åsikt att det är nästintill oacceptabelt att skriva ut uppgifterna på en misstänkt gärningsperson eftersom det leder till mestadels negativa effekter. I stämplingsteorin finns tanken att om en individs beteende ses som avvikande eller kriminellt kan det leda till en stämpling av individen som i slutändan leder till en mer organiserad form av avvikelser (Akers et al., 2017, s. 147). Det här är den största negativa effekten som diskuteras i samband med utpekanden av gärningspersoner, att det kan skapa en social dom som kan påverka deras liv negativt trots att de eventuellt inte begått något brott.
Negativa effekter
“Men att om det faller så allvarliga anklagelser på mig så påverkar det ju mitt liv även /… / innan man är dömd, /… /. Sen är ju sanningen inte alltid detsamma som går att bevisa, men man får väl utgå ifrån att det behövs bevis innan man kan dömas socialt eller ah rättsligt. /… / Och sen om det kommer fram ett halvår senare att det går inte att styrka något av det här, så är det ändå en stämpel som människan har levt med i ett halvår.”
James, 29 år.
“Ja man dömer någon på förhand för man vet ju faktiskt inte om personen har gjort det eller inte…
och det kan ju påverka både, yrke, privatliv, utbildning, familj, det kan vara väldigt stora konsekvenser.”
Nora, 25 år.
Under intervjuns gång märktes en förändring i respondenternas resonemang, flera av dem kunde nu se att det finns positiva effekter av att skriva ut en misstänkt gärningspersons uppgifter i den mening att det kan skydda andra människor och att det då kan fungera som en social varning.
Positiva effekter
“Att man kan skydda andra från att råka ut för samma sak, att man kanske kan hjälpa andra att anmäla saker, många anmäler inte för att dem är rädda, det kanske finns andra som har varit med om samma sak av samma person, då kan man ansluta och gå ihop och våga för att man vet att det är någon annan som står bakom en och hjälper till liksom.”
Johanna, 26 år.
“Eh, om man ändå har gått den officiella vägen och polisanmält ett brott så finns det egentligen inget syfte med att dela det i sociala medier också tänker jag, förutom till viss del då att man vill skydda andra att de ska veta att en människa kan begå brott.”
James, 29 år.
5.1.2 Brottstypens omedvetna påverkan på tankarna
Något som framkom under analysarbetet är att respondenterna ofta vid direkta frågor formulerade ett typ av svar men vid fortsatt diskussion förändrades tankarna något och då även svaret. Vid frågan om brottstypen spelar någon roll när det handlar om att lägga ut en misstänkt gärningspersons namn eller personuppgifter så svarade alla respondenter spontant
“nej”, men när brottstypen specificerades till våldsbrott kontra sexualbrott visade respondenterna ändå en starkare reaktion på sexualbrott. Den främsta faktorn till denna starkare reaktion tycks vara beroende av respondenternas uppfattning om rättssystemets bristande förmåga att utreda och fälla någon för denna typ av brott. Diskussionen kring rättssystemet förekom inte när frågan om våldsbrott ställdes. Vilket vi tolkar som att respondenterna anser att en person som begår ett våldsbrott får ett straff som den förtjänar, men när det kommer till sexualbrott ansåg dem att straffen inte är i proportion till brottet.
Rättssystemets legitimitet
Citaten belyser den problematik som de uppfattade kring det svenska rättssystemet. Att det finns vissa brott som inte genererar ett, enligt dem, rimligt straff. En annan anledning till att tilliten är låg kan vara att en person har negativa upplevelser av rättsväsendet eller hört om andra personer som besitter på sådana.
“Jag tycker att det finns uppenbara sprickor i lagföringen framförallt i straffskala för brott /… / som inte leder till så jävla stora konsekvenser, sett till vad ett offer tvingats vara med om liksom. Så jag vet inte, för att liksom, jag tycker att det blir lite motsägelsefullt, när jag sitter och säger att jag inte vill ha en lynchmobb men, jag kan ändå inte säga att jag har jättestort tilltro till rättssystemet heller.
Pontus, 26 år.
“Det är nog möjligt ja, att man känner att av en eller annan anledning har man kanske inte den tilliten till själva rättsapparaten som man borde ha eller vad man ska säga. Man kanske har upplevelser själv eller att man har hört från andra att polisen gör ingenting eller sådär, och då hoppas man väl på, jag vet inte vad man hoppas på egentligen när man lägger ut på sociala medier för det är ju någon form av rättvisa där kanske”
James, 29 år.
Splittrade tankar
Här lyfts de skiftande tankarna kring olika brottstyper fram men genomgående var att
sexualbrott ansågs grövre än andra typer av brott och därmed mer rättfärdigat att skriva om på sociala medier. De splittrande tankarna gällande brottstyper, visade även på att brotten har olika värde för respondenterna. Att vissa brott är värre än andra, och kräver därmed ett högre straff. Detta går i linje med att kritiken mot rättssystemet bara yttrades i frågor gällande sexualbrott. Dessa citat är något längre för att lyfta fram den splittring som noterades i svaren.
“Så nej, jag vet inte. Det finns vissa typer av brott som man självklart skulle vilja nästan såhär pöbelns lag typ, för att fan så där kan du inte hålla på och rättvisan måste skipas och så, men likt förbannat tror jag inte att det är rätt väg att gå att hänga ut någon, någonsin.”
Pontus, 26 år.
“Ja, jo men det är klart, det finns ju liksom, alltså det finns ju brott och brott, jag tänker ett brott som skulle, som kan skada andra individer på ett eller annat sätt. Det är liksom den här varningskänslan, att jag tycker att jag tar ju ansvar inför andra tjejer just med den här grejen men alltså ,/… /
egentligen spelar det ingen roll men jag tror att det finns ett högre intresse för såna här, att liksom just informera och kanske hänga ut för att det är så vidrigt, så nej, det spelar ingen roll för mig egentligen.”
Johanna, 26 år.
“Egentligen så är det väl ingen skillnad jämfört med alltså våldsbrott, det är ju lika fel bägge två, alltså om vi tänker du ska inte yttra dig om nånting sånt om du inte vet om det är sant eller inte. Men sen kan jag på nåt sätt ändå, ja men sympatisera mer /… / säg att det är en tjej som lägger ut, ah men jag har hela min uppväxt blivit sexuellt trakasserad eller antastad av mina föräldrar då kan man ju sympatisera mer med den personen men nån som lägger ut om, ja men en random kille då vet man ju inte egentligen vad det är som står bakom det. Så det är nog fall till fall vad det handlar om.”
Nora, 25 år.
5.1.3 Trovärdigheten varierar
Vid bearbetningen av datamaterialet blev det tydligt att det existerar en rad olika faktorer som resulterar i att respondenterna ser olika på trovärdigheten beroende på vem som ligger bakom publiceringen av ett inlägg på sociala medier. Det visade sig även att det finns en skillnad mellan hur respondenterna tror att män och kvinnors sätt att resonera skiljer sig åt. Vissa deltagare ansåg att kvinnor var mer benägna och vissa ansåg att män var mer impulsiva och därmed kunde lägga ut uppgifter om misstänkta gärningspersoner utan att tänka på huruvida det är rätt eller fel att agera så. Andra saker som påverkar trovärdigheten negativt för
respondenterna var saker som hur profilen hos personen i fråga såg ut och om den delade mycket information om personers ursprung.
Skillnad mellan män och kvinnor
Syftet med den här subkategorin är att lyfta fram de skillnader som respondenterna uppfattar finns mellan män och kvinnors sätt att agera och resonera. Det är liknande resonemang mellan dessa citat om att män agerar snabbt och impulsivt medan kvinnor tänker efter före.
“Det är väldigt svårt men jag tror ändå att alltså vi kvinnor är ju mer tänkande än män oftast. Alltså rent generellt vilket gör, jag tror att, och att vi känner att det gör mer skada, jag tror att män ibland kan agera väldigt snabbt”
Antonia, 26 år.
“Ja men det tror jag. Jag tror att många män framförallt, kan, /… / tappa fattningen om man säger så.
/… / nästan uteslutande av de här grejerna som man sett på sociala medier när det är personer som blir uthängda så är det ju alltså i regeln män som hänger ut vanligtvis andra män faktiskt.”
Pontus, 26 år.
Individen bakom inlägget
I den här subkategorin illustreras andra orsaker till att trovärdigheten höjs eller sänks i uttalanden som respondenterna läser på sociala medier.
“Nej men dels för att det känns som att kvinnor är ju rent allmänt mer utsatta samtidigt som en kille skulle ju, eller har ju, känner jag skulle ha mycket svårare att lägga ut nånting och en kille som faktiskt lägger ut nånting kan ses som att ha lite större trovärdighet, jag vet inte, för det känns som att det är väldigt, det ligger långt inne i dem att ta steget att göra det. En tjej känns mer som att dem kan haspla ur sig nånting för att göra någon illa eller för att man är arg.”
Nora, 25 år.
“Neej, jag vet inte, spontant tänker jag nästan att den stärks för att det ska krävas så jävla mycket för att en man ska lägga ut det, då måste det vara sant typ för att annars blir man ju, /… / det är ju sorgligt att man ska känna så, spontant så tror jag nästan att jag skulle tro på det mer då.”
Johanna, 26 år.
Citaten ovan visar då på att män får en högre trovärdighet om de rapporterar egen brottslighet för att det är mer ovanligt än om kvinnor gör det. Vilket kan kopplas till den radikala
feministiska teorin att män är överordnade i samhället och att det är de patriarkala strukturerna som står för ojämlikheten i samhället. Ojämlikheten kan ta sig uttryck i att männen anses som mer trovärdiga i sina utsagor trots att kvinnor är mer utsatta. De kommande citaten pekar på andra faktorer som sänker trovärdigheten för olika inlägg på sociala medier.
“Beroende på vad man använder för ord så skulle jag säga att trovärdigheten kan försvinna ganska snabbt för mig i alla fall. Om det släpps massa rasistiska uttryck till exempel om gärningsmannen ska vara av utländsk härkomst då försvinner trovärdigheten för det här är ju uppenbarligen en människa som har någonting emot personer oavsett om den har gjort ett brott eller inte.”
James, 29 år.
“Alltså skulle den inte vara superaktiv på sociala medier och att man vet ändå att den är, alltså oftast inte spekulerar i saker och ting så tycker jag nog det är mer trovärdigt än någon som kanske är mer aktiv. Oftast är det också dem som lägger upp saker på sina sociala medier konstant vill ju ha uppmärksamhet för nånting.”
Antonia, 26 år.
5.1.4 Egna erfarenheter påverkar åsikterna
I intervjuerna framkom det även att en av respondenterna har personlig erfarenhet av en situation där en misstänkt gärningspersons namn skrivits ut och respondenten själv blivit anmäld för att ha skrivit ut gärningspersonens namn på sociala medier. Samtidigt som två av respondenterna hade något som vi valt att kalla indirekt erfarenhet där vi menar att
respondenten inte varit direkt påverkad av det som skrivits men har haft kopplingar till eller tidigare känt individer som blivit utpekade som gärningspersoner på sociala medier. Detta innehåll ger ingen generell bild men utifrån materialet som analyserats framkommer det att individen som haft personlig erfarenhet har en starkare åsikt om att det är acceptabelt att skriva ut misstänkta gärningspersoners uppgifter på sociala medier samtidigt som de som inte har någon erfarenhet av en sådan situation tenderar i högre grad att se det beteendet som oacceptabelt.
Personlig erfarenhet
Denna subkategori syftar till den respondent som faktiskt har direkt erfarenhet av att lägga ut en misstänkt gärningspersons uppgifter på sociala medier. I detta citat visas det att
respondenten anser att det är godtagbart att lägga ut sådana uppgifter så länge det är helt sanningsenligt. Respondenten menar också att en får lägga ut och dela uppgifter om en misstänkt gärningsperson så länge en har förhållit sig källkritisk så att informationen som sprids är korrekt. Samtidigt ser respondenten problematiken i detta i och med att alla individer kanske inte alltid är källkritiska eller sanningsenliga.
“Jag försvarar det så länge man, så länge uppgifterna är hundraprocentiga men det är också jättesvårt att veta så att, det är en krånglig grej det här med.. För mitt eget exempel, jag har lagt ut namn med en person som har gjort nånting dumt och /.../ Sen är det ju svårt för andra att kontrollera om det stämmer men då bär jag det ansvaret också med att jag har lagt upp det här och kan förklara mig och berätta vad det är som har hänt så att ja, svår fråga men om alla är lika källkritiska som mig så är det väl vettigt men det är svårt att tänka sig att det är en perfekt värld kanske.”
Johanna, 26 år.
Indirekt erfarenhet
Citaten som visas nedan kommer från två av respondenterna med indirekt erfarenhet. Dessa visar på att respondenterna inte påverkats av detta och fortfarande ställer sig kritiska till att skriva ut uppgifter om gärningspersoner. Det som lyfts fram är trovärdigheten i det som skrivs ut och de ser problematiken i att något som skrivs ut på sociala medier ofta blir en sanning även fast det nödvändigtvis inte stämmer. Vilket återkommit under intervjuerna, att på sociala medier kan en sanning skapas som inte stämmer överens med verkligheten.
“Alltså jag förstår ju att man kanske behöver gå ut med information om misstänkta från polisen och så men om du gör det själv i ett eget syfte så känner jag inte att man borde göra det med tanke på att jag inte har den kunskapen som en polis har eller så och det kan ju bli en stor häxjakt bland sina vänner och nära och kära när man gör så och dom kan få helt fel uppfattning om vad som faktiskt skett /… /.
Jag skulle nog säga att man inte bör göra det.”
Antonia, 25 år.
“Det tycker jag är väldigt fel eller jag tycker jag men framför allt folk som inte är dömda för någonting, som det här mordet i X till exempel då pekade man ut en kille som och ja absolut det var han som gjorde det men det var ingen som visste bakgrunden och helt plötsligt blir han och hela hans familj utpekade och utstötta från samhället och det tycker inte jag är rätt, ingen vet om det var självförsvar eller syftet.”
Nora, 25 år.
5.2 Huvudsakliga resultat
Studiens syfte var att genom intervjuer skapa en djupare förståelse för hur män och kvinnor i 25-30 årsåldern uppfattar och reagerar på olika brottsanklagelser som görs i sociala medier.
Med frågeställningen “Hur ser män och kvinnor på att skriva ut namnet på en misstänkt gärningsperson innan den blivit dömd?” som utgångspunkt, visar respondenternas svar att de var negativt inställda till att skriva ut en persons uppgifter innan den blivit dömd, bortsett från respondenten med egna erfarenheter som ansåg att det var godtagbart att skriva ut en
gärningspersons namn oavsett om den var dömd eller inte. Om en dom fallit mot en
gärningsperson och dennes namn är offentligt ansåg dock deltagarna i större utsträckning att det är acceptabelt att exempelvis dela olika artiklar eller inlägg av andra personer. Utifrån materialet tolkar vi det som att om en individ blivit rättsligt dömd för ett grovt brott menar deltagarna att en social stämpling inte är lika olämplig. Den främsta positiva effekten av att skriva ut en gärningspersons uppgifter som är gemensamt hos alla respondenter är att de anser att det finns ett skyddande syfte i det. Samtidigt som den största negativa effekten som
påtalades är just att det kan leda till en stämpling av personen som blir utpekad.
Studiens andra frågeställning “Reflekterar personerna olika beroende på vilken brottstyp det handlar om?” kan besvaras utifrån dessa intervjuer med att brottstypen har en viss betydelse i den här kontexten. Alltså brott som anses som milda som exempelvis fortkörning eller snatteri ansågs vara så små att det bara är fel att lägga ut uppgifter om den misstänkte
gärningspersonen. Våldsbrott var snarare något som gjorde respondenterna nyfikna och de ville ofta läsa vidare från andra källor om vad som kan ha hänt. Om det däremot skulle handla om någon form av sexualbrott så menade intervjupersonerna att de reagerar starkare med empati för den brottsutsatte. Sexualbrott väckte alltså mer avsky än nyfikenhet. Vidare upptäcktes en viss kritik gentemot Sveriges rättssystemet när intervjufrågorna handlade om sexualbrott, en kritik som inte kom på tal alls när frågorna istället rörde våldsbrott. Flera av respondenterna kunde därmed förstå att personer som blivit utsatta för sexualbrott väljer att lägga ut den informationen på sina sociala medier eftersom de anser att rättssystemet inte fungerar lika bra som det gör vid annan typ av brottslighet. Dock var det flera av
respondenterna som menade på att det är bättre att bara dela sin historia, eller lägga upp vissa signalement av gärningspersonen istället för att gå ut med namn och bild just för att minimera risken att det slår tillbaka på en själv.
Studiens tredje frågeställning “Hur påverkas trovärdigheten av vem det är som publicerar ett inlägg?” visade på att respondenterna baserade trovärdigheten på ett inlägg utifrån vem det var som publicerade det. Det var främst individer som de kände eller individer som de ansåg hade hög trovärdighet i sina berättelser som de kände en trovärdighet till. Om det däremot skulle postas inlägg om misstänkta gärningspersoner med rasistiska uttryck eller av anonyma användare så minskar trovärdigheten. Beroende på vad det gällde för brott så kunde
trovärdigheten variera, att en man utsätts och publicerar ett inlägg om en egen erfarenhet gällande sexualbrott är mer ovanligt än om en kvinna gör det vilket i sin tur då ökar trovärdigheten hos mannen.
En annan tänkvärd aspekt är avslutningsvis att trots att män ansågs vara mer impulsiva och som att de kan agera i affekt sågs de ändå som mer trovärdiga. Samtidigt som kvinnor beskrevs som mer eftertänksamma och övervägande av konsekvenserna men trots detta uppfattas som mindre trovärdiga.
