Rapport 2011002 Institutionen för
pedagogik, didaktik och utbildningsstudier Examensarbete i Pedagogik D, 15 hp
Genusrelaterade artiklar under fyra decennier
- en studie av tidskriften Skolledaren
Marie Gustafsson
Handledare: Christina Gustafsson Examinator: Pia-Maria Ivarsson
SAMMANFATTNING Utgångspunkt och syfte
Utgångspunkten för detta arbete har varit att göra en dokumentstudie av en skrift för skolledare från 1970-talet och fram till våra dagar. Mitt syfte har varit att uppmärksamma hur frågor om genus har förändrats över tid och att undersöka hur dessa frågor har problematiserats och förändrats från 1970-2000-talet.
Metod
Jag har valt att göra en dokumentstudie av tidskriften Skolledaren och studien har sträckt sig över åren 1972-75, 1982-85, 1992-95 och 2002-05. Skolledaren utkommer med 12 nummer per år och är en medlemstidning som vänder sig till skolledare, skolchefer, kommunala musikledare samt till ledande befattningshavare inom statlig verksamhet. Studien har genomförts ur ett genusperspektiv, där jag sökt artiklar som på något sätt tagit upp frågor om genus eller artiklar som haft andra teman, men som ändå i texten berört ämnet. Resultatet redovisas i tabellform där dess rubriker synliggör min kategorisering av artiklarna.
Rubrikerna i tabellen är Kön/genusproblematik, Elevfrågor, Personalfrågor, Jämställdhet/Jämlikhet, Forskning och Övrigt.
Resultat och analys
Resultatet har visat på att antal artiklar skrivna med ett genusperspektiv har ökat från 1970- talet och fram till 2000-talet, från fem till 79 artiklar i tidskriften. I enlighet med min kategorisering av dessa artiklar har artiklar om elevfrågor ökat från fyra till 21 artiklar, personalfrågor från en till 46 artiklar, kön- och genusproblematik från fyra till åtta artiklar, jämställdhetsfrågor från fyra till 20 artiklar och till sist har kategorin för forskningsfrågor i ett genusperspektiv ökat från två till 23 artiklar.
Slutsats
I min studie tycker jag mig skönja en ökning av intresset för frågor som berör genus. De kvantitativa studierna visar på att frågor som berör könsroller, genusperspektiv, jämlika löner och en jämlik arbetsmarknad idag har en mer framträdande roll i vårt samhälle, där genusperspektivet fått ett större utrymme i media riktad till skolledare. De kvalitativa resultaten från mina analyser av artiklarna har visat att det framför allt är ärenden kring personalfrågor som ökat, där frågor som berör löneskillnader och jämställdhet har varit mest framträdande. Min slutliga förhoppning är att en balanserad debatt och diskussion ska föras i det fortsatta samtalet, att män och kvinnor ska ha samma rättigheter, att olikheterna ska accepteras och berikas och att varje individ ska få utvecklas efter sina egna intressen.
Nyckelord: kön, könsroller, genus, jämställdhet och jämlikhet
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. INLEDNING 1
1.1 Genus som begrepp 1
2. TIDIGARE FORSKNING 3
2.1 Genus, socialisation och kunskap 3
2.2 Utvecklingspsykologisk teori 3
2.3 Könsidentitet 5
2.4 Jämställdhet mellan könen – till varje pris? 6
2.5 Jämställdhetssträvan 6
2.6 Jämställdhetspolitiken 6
2.7 Intersektionellt perspektiv 7
2.8 Genus i klassrumsmiljö 7
2.9 Betydelsen av kön och roll i klassrummet 7
2.10 Könsmönster i skolan 9
2.11 Könet sitter i hjärnan 10
3. SYFTE 12
4. METOD 13
5. RESULTAT 14
5.1 Tidskriften Skolledaren år 1972-1975 14
5.2 Tidskriften Skolledaren år 1982-1985 18
5.3 Tidskriften Skolledaren år 1992-1995 22
5.4 Tidskriften Skolledaren år 2002-2005 37
6. ANALYS OCH DISKUSSION 63
6.1 Sammanfattning och analys från 1970-talet -2000-talet 64 6.2 Reflektion 70
7. FÖRSLAG TILL FRAMTIDA FORSKNING 70
8. REFERENSLISTA 71
1 INLEDNING
Mitt intresse för att fördjupa mig i ämnet genus i skolmiljö kan härledas till de många år jag arbetat i grundskolan, både som fritidsledare och som lärare. Efter att ha läst en delkurs i Genus och kunskap, valde jag att fördjupa genusperspektivet i mitt examensarbete. Jag har till stor del använt mig av och fördjupat läsningen av den litteratur som ingick i kursen Genus och kunskap. Jag står inte för allt som dessa genusforskare pläderar för och jag har också tagit med annan skrift som jag tycker kan komplettera materialet till min studie, litteratur som behandlar olika aspekter av identitet, utbildning och kön. Motivationen till att studera hur genusbegreppet i skolvärlden har utvecklats genom åren från 70-talet och fram till våra dagar har resulterat i detta arbete.
Eftersom det alltid finns två sidor av ett mynt har jag också valt att lyfta fram något som sticker ut i den pågående genusdebatten. I en artikel i tidningen Världen idag kan man läsa om en mamma och matematiker som enligt tidningen väckt en slumrande folkopinion när hon går emot mycket av vad genusforskningen har resulterat i. ”Det är en skam för alla sunda feminister att genusvetarna för fram onaturliga idéer som sanning och som sedan blir påbud”
säger Tanja Bergkvist i artikeln (Världen idag, 090102). Bergkvist är filosofie doktor i matematik och van att föra logiska resonemang, vilket hon anser att genuspedagogerna i förskolan saknar. Enligt artikelförfattaren har hon fått stor respons bland annat efter en artikel i Svenska Dagbladet (SvD, 081219) och efter sin medverkan i TV4:s nyhetsmorgonprogram (081227). Hon menar att förskollärarna på förskolor både förväntas föra ett kulturarv vidare i form av sånger, sagor, visor och böcker, samtidigt som genuspedagogiken har lett till att många förskolor byter kön på personer i sånger. Som ett exempel tar hon jägaren som blivit
”hon” i sagan om Rödluvan och vargen.
I en debattartikel i Upsala Nya Tidning (UNT, 061115) skriver juridikstuderande Maria Malmer Stenergard om sina åsikter av den obligatoriska genuskursen på juristprogrammet.
Hon är kritisk för att den tar mycket av den dyrbara tid studenterna har till sitt förfogande.
Hon skriver: ”Genusforskningen som sådan är ju faktiskt förtryckande mot oss kvinnor. Den förhärskande teorin är den så kallade könsmaktsordningen som bland annat innebär att alla kvinnor, hur de än beter sig, är offer för ett könsförtryck”. Grunden, och inte slutsatsen för genusforskningen, skriver Malmer Stenergard, är att kvinnor är underordnade.
Genus som begrepp
Det engelska språket har två ord för kön, sex som är lika med det biologiska könet och gender som står för det sociala könet. Den svenska betydelsen för genus kommer från den latinska betydelsen härkomst, kön, som är ett begrepp som används inom feminismen för att framhäva formandet av socialt kön. Ordet genus började användas under 1980-talet, istället för ordet könsroll som användes tidigare. Ingela Andreasson (2007) skriver också i sin avhandling att
2
ordet genus började användas inom den feministiska forskningen i Sverige. Andreasson hänvisar till Hirdman (2001) som förklarar det nya begreppets uppkomst som en nödvändighet för att kunna konstruera ett ord som var ”tomt” på tidigare betydelser och innehåll. Genus skulle således mer härleda till den sociala relationen i kön och inte syfta på kroppens olikheter.
Enligt Hirdman (1983) står genus för kulturella föreställningar om skillnaderna mellan könen.
Dess syfte är att skilja biologi från kultur och visa på att könen bör betraktas som socialt och kulturellt skapande. Ambjörnsson (2003) citerar Simone de Beauvoirs (1949) klassiska formulering: ”En kvinna är inte något man föds till, utan något man blir.” En allmän utgångspunkt inom feministisk teoribildning är alltså att manligt och kvinnligt är kulturellt och socialt skapande, inte fokuserat på de biologiska skillnaderna. Ambjörnsson menar att det biologiska könet inte kan bestämma vår identitet som man eller kvinna och att genusperspektivet hela tiden är föränderligt.
Efter många år av arbete inom skolan, tolkar jag elevernas könsidentitet som en viktig del i deras fortsatta utveckling. En utveckling där både pojkar och flickor ska ha samma rättigheter och möjligheter, trygga i sin könsidentitet. Både i läroplanen och i en utredning (SOU 2005:66) står det om vikten av att verka för lika rätt och möjligheter mellan könen i skolan.
I kapitlet Skolans värdegrund och uppdrag (Lpo 94) står det att:
Skolan skall aktivt och medvetet främja kvinnors och mäns lika rätt och möjligheter. Det sätt på vilket flickor och pojkar bemöts och bedöms i skolan, och se de krav och förväntningar som ställs på dem, bidrar till att forma deras uppfattningar om vad som är kvinnligt och manligt. Skolan har ett ansvar för att motverka traditionella könsmönster. Den skall därför ge utrymme för eleverna att pröva och utveckla sin förmåga och sina intressen oberoende av könstillhörighet (Lpo 94, s. 4).
I statens offentliga utredning (2005:66) står det att:
Om flickor och pojkar skall ges utrymme att utveckla sina individuella förutsättningar utan att begränsas av könstillhörighet, måste de i undervisningen bemötas utifrån en kunskap om likheter och olikheter mellan könen och om vad fördomar om vad som är kvinnligt och manligt betyder i olika sammanhang (SOU 2005:66 s.111).
Det är viktigt att som det står i läroplanen ge alla elever utrymme att pröva och utveckla sina intressen och förmågor oavsett könstillhörighet, så att vi inte för över negativa traditionella könsmönster till eleverna. Samtidigt behöver man se att alla traditioner av ett könsrollstänkande inte behöver vara av ondo. Att en stor grupp flickor respektive pojkar kan ha fallenhet och intresse för olika områden kan också ses som en tillgång. Det väsentliga är att varje individ får möjlighet att utvecklas utifrån sin personliga fallenhet och intresse, med den frihet som varje individ förtjänar.
I mitt examensarbete refererar jag till tidigare forskning om genus och jag refererar också till den litteratur jag haft till mitt förfogande under min studie. Under rubriken Syfte visar jag på den forskningsfråga som jag i mitt arbete söker svar på, frågan om hur resonemanget kring
3
genus har uppmärksammats och förändrats över tid utifrån min studie av tidskriften Skolledaren. Därefter redovisar jag mina resultat från min dokumentstudie av tidskriften med de artiklar som varit skrivna utifrån ett genusperspektiv eller som haft en annan ämnesinriktning, men som i texten berört något om könsskillnader, könsidentitet, jämställdhet etc. från 1970-talet och fram till 2000-talet. Under kapitlet Analys och diskussion har jag sedan analyserat och problematiserat den litteratur jag läst och de resultat jag fått utifrån min dokumentstudie. Sist kommer mina slutsatser med förslag till framtida forskning.
TIDIGARE FORSKNING
I min forskning utgick jag från att den litteratur jag tidigare läst på kursen Kunskap och genus skulle ge mig en bra inblick i den aktuella genusforskningen som den ser ut idag. Den internationella litteraturen valde jag bort och jag fokuserade mig på den svenskspråkiga litteraturen för att på så sätt begränsa min studie. Den lästa kurslitteraturen innehöll flera av de ämnesområden som jag ansåg skulle täcka de fält som skulle ligga som grund för mitt arbetsområde, forskningsområden som behandlar kön- och genusproblematik, jämställdhet och jämlikhet, elev- och personalproblematik. Jag sökte också efter annan litteratur och artiklar som skulle ge mig en mer nyanserad bild av genusforskningen, litteratur som mer specifikt behandlat olika aspekter av utbildning och kön i skolan och även litteratur som mer fokuserade på de könsbiologiska skillnadernas betydelse för elevens kunskapsinhämtning. I mitt sökande fann jag också artiklar som ifrågasatte den pågående genusdebatten.
Genus, socialisation och kunskap Utvecklingspsykologisk teori
Harriet Bjerrum Nielsen och Monica Rudberg (1991) skriver om könssocialisation i ett utvecklingspsykologiskt perspektiv i sin bok ”Historien om pojkar och flickor”. De har försökt att skapa en teori om utveckling i ett könsperspektiv och de vill visa på att det under senare år visat sig i olika forskningsresultat att det finns stora skillnader mellan flickors och pojkars psykiska utveckling. Annars har den traditionella utvecklingspsykologin visat på det motsatta, nämligen att det inte skulle finnas några marginella skillnader mellan könen. De skriver om hur det biologiska könet växer till och utvecklas till ett socialt och psykologiskt kön under barnets uppväxt. De pekar på att det inte nödvändigtvis måste finnas ett samband mellan biologiskt och psykologiskt kön. Uppfostran av vår könsroll, beskriver författarna, som något som bestämmer våra handlingar och beteenden i olika situationer. De skriver om att den första etikett som sätts på oss är av barnmorskan strax efter födelseögonblicket. Att sedan biologiskt kön blir socialt kön leder enligt författarna till stora problem, eftersom könen värderas och rangordnas ojämlikt.
4
Bjerrum Nielsen och Rudberg (1991) menar att det är många som betraktar könsskillnaderna som något som behöver utplånas. Trots detta medverkar vi till att upprätthålla dem eftersom vi beskriver flickors och pojkars olika egenskaper och attribut. Trots författarnas önskan om det ”könsfria” samhället, ett samhälle utan könsskillnader, är risken stor för att samhällets kärna skulle få en enformig struktur. Författarna skriver om undersökningar som visar på att föräldrar reagerar mer negativt om deras söner visar på negativa flickegenskaper, än om flickor använder sig av negativa pojkegenskaper. Bjerrum Nielsen och Rudberg (1989) beskriver också 50-talet som det årtionde där kvinnornas yrkesaktivitet var den lägsta under 1900-talet. I stort sett var det kvinnan som hade ansvaret för barnen och mannen som hade ansvaret för familjens försörjning. Moderskapet var högt värderat och det var väsentligt för kvinnan att välja barnen framför arbete utanför hemmet. Tidigare fanns det barnträdgårdar, motsvarande dagens förskolor, där barnen var välkomna efter tre års ålder, men där de inte fick tillbringa mer än sex timmar per dag. I ett litet barns perspektiv torde detta inneburit flera fördelar, som till exempel kortare tid på daghemmet och mer tid tillsammans med sina föräldrar. Idag har kvinnan blivit mer likställd med mannen som arbetare i förvärvslivet, men som deltidsarbetande är det dock kvinnan som dominerar. Författarna skriver att målet för kvinnan är att vara så likställd med mannen som möjligt, på alla områden. Samtidigt kommer frågan upp om det alltid är det ultimata att uppnå den manligt satta normen, till varje pris, istället för att se jämställdhet på ett mer nyanserat sätt. Feminismen i allmänhet klagar över att det alltid är de manligt statuerade exemplen som är normgivande i samhället, när kvinnor till stor del själva just anpassar sig efter dem. Det kan visa på en viss tvetydighet. Om jag förstår Bjerrum Nielsen och Rudbergs (1989) resonemang rätt så menar de att barnen har det bättre på daghemmet än i hemmet, där modern enligt författarna blir understimulerad. De hävdar också att hemmet både förtrycker barnet och modern och hindrar dem båda att delta i den offentliga kontexten och på så vis blir en del av det offentliga rummet.
I Bjerrum Nielsen och Rudbergs skrift (1989) finns en beskrivning av en mors skuldkänslor när hon lämnar sin gråtande dotter på daghemmet. Enligt modern själv skulle fenomenet vara ett resultat av en kvinnoförtryckande ideologi som måste bekämpas och pekar på nödvändigheten av att det finns andra personer som kan ta rollen som mor och göra alla de praktiska sysslorna kring barnet. Modern menar att kvinnor har rätt/plikt till att arbeta på samma villkor som män. Frågan som framkommer i boken är frågan om vad som är viktigast, att ta hänsyn till sina egna förvirrade skuldkänslor eller att leva så att den sociala rättvisan skapas.
Paulina de los Reyes flydde från Chile på 70-talet undan förtryck och orättvisor. De los Reyes (2005) tar i sin bok upp den manlige normen som underlag för vår syn på jämlikhet. Hon har forskat i frågor som rör ”den osynliga förtryckarmekanismen” och vill betona att det kan pågå flera maktperspektiv samtidigt, som etnicitet, klass och kön och att orättvisor är en kombination av flera olika maktstrukturer.
5
Ambjörnsson (2003) som jag tidigare refererat till, utgår från ett poststrukturalistiskt perspektiv när hon vill placera kvinnor och män som skilda kategorier. Kritiken inom jämställdhetsforskning riskerar att reproducera genusskillnader snarare än att upphäva dem, skriver hon, tankegångar vi sett tidigare i litteraturen. Kvinnor invigs tidigt i de strukturer som leder till en koncentration av den egna kroppens utseende och leder till en stark kroppsfixering. Något som Ambjörnsson uppmärksammat i sin studie av ungdomar i skolmiljö var den negativa hållning som flickorna hade till den egna kroppen, men som har en betydande plats i flickornas homosociala samspel.
Bjerrum Nielsen och Rudberg (1991) talar om könssocialisation som ett uttryck för anpassning till samhällets krav, men också som en identitetsbildning.
Rollteorier ser alltså socialisation som en inlärningsprocess där vi gradvis internationaliserar de normer och attityder som omgivningen önskar att vi skall ha för att den sociala ordningen ska bestå (Bjerrun Nielsen&Rudberg, 1991).
Författarna beskriver socialisationsprocessen som den identitet kvinnan får och som hon själv medverkar till att upprätthålla.
Könsidentitet
Vad könsidentitet är beskrivs i antologin Queersverige som något vi förväxlar med begreppet könsroll (Kulick, 2005). Idrottsrörelsen har definierat könsidentiteten som konstant, däremot menar författaren att det är könsrollen som är föränderlig. En trygg könsidentitet kännetecknas av en trygg flicka eller pojke. Däremot är det omgivningens förväntningar på individen som formar könsrollen, likaså betydelsen av hur individen ser på sig själv.
Lindholm och Nilsson (2005), två av författarna, vill i detta sammanhang betona de sociala och rumsliga sammanhangen när det gäller utvecklingen av identiteter. De konkreta platserna och de sociala kontakterna har betydelse när man ska förstå kön, identitet och sexualitet.
Lindholm och Nilsson visar på att kvinnor ofta förknippas med det privata, som hem och familj, medan männen i större utsträckning står för det offentliga i samhället. Efter trettio års studier vill de visa på att kvinnornas tillträde till det offentliga rummet har ökat, medan männens liv mer har ”kommit in” och delat den privata sfären.
Bjerrum Nielsen och Rudberg (1989) beskriver också individen som en aktör genom den kognitiva teorin, en aktör som har förmågan att själv välja hur hon ska handla och hur hon ska tolka sin omvärld. Den kognitiva teorin ser till vårt förnuft, men däremot inte till känslornas påverkan på förnuftet. Känslor och förnuft står ofta i strid till varandra, enligt författarna och vårt handlande kan styras genom ett omedvetet, irrationellt sätt. De pekar på att barn redan tidigt är aktiva i sin egen socialisationsprocess, samtidigt som de är offer för ”processer som de inte själva kan styra”. Författarna menar att kvinnan själv tror att hon är fri att välja, medan hon i själva verket är styrd av det könsrollstänkande som existerar och som beror på ett tänkande i gamla vanor.
6
Den psykoanalytiska teorin visar på att erfarenheter tidigt i livet påverkar vår personlighet och kan påverka våra ”omedvetna scheman”, som Bjerrum Nielsen och Rudberg (1989) uppfattar kan ”lura” oss i våra handlingar. Könsidentitet beskrivs av dem som något djupt förankrat i vår personlighet och som ger sitt avtryck i våra omedvetna tankar och önskningar.
De menar att jämställdhetsfrågan i och med detta inte enbart kan bli en attitydfråga, utan framförallt också en kunskapsfråga.
Jämställdhet mellan könen – till varje pris?
Jämställdhetssträvan
Bjerrum Nielsen och Rudberg (1989) vill visa på att det är viktigt att förstå att skillnaderna mellan könen är mer än det påtagligt fysiska, vilket de menar har förbisetts i den rena formen av kognitiv teori. Ett syfte med deras bok har varit att bidra med de förutsättningar som kan behövas för att skapa jämlikhet mellan könen. De ställer sig själva frågan om det är möjligt att göra den psykologiska reproduktionen ”mindre massiv” genom påverkan i fostran. Om strävan efter likställdhet och rättvisa mellan pojkar och flickor är viktig, vad blir då konsekvenserna av att styra om och reglera barnens lekar? Var sätts normen och vilken är den ideala könsneutrala normen? Bjerrum Nielsen och Rudberg (1989) påpekar att jämställdhetspedagogiken ofta tittat mer på dessa ytliga intryck och försök som att pojkar ska leka med dockor och flickor ska ägna sig åt fotboll, när det inte har någon betydelse för den grundläggande jämställdheten. Författarna tycker också att det är viktigt att jämställdhetssträvan inte ska förhindra flickors och pojkars egna önskningar av olika aktiviteter.
Jämställdhetspolitiken
Särskilda utredare har gjort en översyn och analys av jämställdhetspolitiken i Sverige idag (SOU 2005:66). I uppdraget har det ingått att föreslå nya mål inom jämställdheten. Analysen visar att makt och inflytande mellan män och kvinnor i samhället ser olika ut beroende på plats och område och att det är en jämnare könsfördelning i den politiska sfären än vad det är på det ekonomiska området. Sett i ett historiskt perspektiv har den manliga dominansen varit stark inom den högre utbildningen, men att kvinnorna gått om männen, vilket visar sig i den kvinnliga dominansen på universitet och högskolor.
Likaså vill den statliga utredningen arbeta för kvinnors möjlighet till ekonomisk självständighet genom att öka arbetsutbudet för kvinnor. Det som utredningen ser står i fokus är kvinnors hälsa och att alla kvinnor ska ha rätt och möjlighet till ett heltidsarbete. Självklart bör det finnas möjlighet för alla kvinnor som vill arbeta heltid, men i ett annat perspektiv måste också möjligheten för kvinnor eller män med yngre barn ha möjlighet att arbeta i mindre utsträckning. Löneskillnaderna mellan män och kvinnor är en viktig del i utredningen
7
och vikten av att arbeta fram en strategi för en jämlikare lönenivå för kvinnor och män prioriteras. I jämställdhetspolitiken är det ett självklart mål att alla människor har rätt till en jämlik lön, oavsett kön.
Den statliga utredningen (SOU 2005: 66) visar bland annat på två synsätt, varav det ena står för bejakandet av både det kvinnliga och manliga hos båda könen, där skillnader och olikheter mellan könen existerar och kallas för ”olikhetsstrategin”. Det var med detta synsätt som regeringen presenterade jämställdhetsfrågan inom utbildning tidigare. Det andra synsättet är den så kallade ”likabehandlingsprincipen” där det könsneutrala förhållningssättet står i fokus och där individer, oavsett kön ska behandlas på ett könsneutralt sätt.
Intersektionellt perspektiv
I boken ”Intersektionalitet” vill De los Reyes (2005) lägga till ytterligare en aspekt i jämställdhetsdiskussionen. Hon gör en reflektion om jämlikhet och makt och vill visa på ett nytt sätt att tänka intersektionellt. I ett intersektionellt maktperspektiv talas det om den ojämlikhet som konstrueras i samspelet mellan olika samhällsnivåer och den underordning som sker i olika maktstrukturer. Samtidigt menar författaren att könskonstruktionen alltid är rasifierad, en hierkisk ordning som är baserad på ras, något som hon ofta återkommer till i sin analys. Med ett interssektionellt perspektiv tar hon också upp frågor om makt och ojämlikhet i förhållande till bland annat vithet, manlighet, kön- och klasstillhörighet, där författaren menar att vi ständigt gör skillnad mellan vi och dem genom sociala koder.
Genus i klassrumsmiljö
Betydelsen av kön och roll i klassrummet
Bjerrum Nielsen och Rudberg (1989) menar att undersökningar av klassrumsinteraktion visar att pojkarna generellt får mer uppmärksamhet av läraren än vad flickorna i klassen får, men ändå visar det sig i slutändan att det är flickorna som lyckas bäst i skolan. Eftersom könen värderas olika och den manliga normen blir riktgivande, resulterar det i att vi ofta sätter manliga normer och mått inom skolan. Bjerrum Nielsen och Rudberg (1989) ser som ett resultat av detta att flickorna i skolan blir osynliga och att lärarna värderar pojkarna mer.
Författarna har gjort en undersökning med flickor och pojkar på låg- och mellanstadiet och deras resultat visar på att det främst är flickornas och pojkarnas eget beteende som leder till särbehandling på grund av sin olikhet. De skriver vidare att de upptäckte att läraren talade till både pojkar och flickor, men eftersom pojkarna mer aktivt medverkar i samtalet får de som ett resultat av detta mer uppmärksamhet av läraren. Under en rubrik med titeln ”Imitetsstrategier och maktstrategier i ett offentligt rum”, skriver Bjerrum Nielsen och Rudberg (1989) att flickorna har det betydligt lättare för att glida in i rollen som elev. Pojkarna har lättare för att markera sig i en stor grupp. Författarna citerar Wernersson (1977) där hon skriver att:
Det är alltså möjligt, att det pris flickorna måste betala för de fördelar som de får av att vara lydiga och välanpassade elever är att bli glömda och negligerade som individer (Wernersson, 1977).
8
Bjerrum Nielsen och Rudberg (1989) beskriver också pojkarnas och flickornas konflikter som olika, då flickornas konflikter mer existerar i den privata sfären, medan pojkarnas är mer öppna och offentliga. Flickorna vänjer sig vid att sitta på åhörarplats, under tiden som läraren diskuterar med pojkarna. Sammantaget kan man säga att kön och roll har betydelse för hur mycket olika barn talar under sina skollektioner.
I statens offentliga utredning (SOU 2005: 66) framhålls det att skolans medvetenhet att arbeta med jämställdhetsfrågor i klassrumsmiljön avtar ju äldre eleverna blir. I rapporten konstateras att skolan misslyckats på flera sätt med att anpassa sig efter elevernas olika behov i ett jämställdhetsperspektiv. En slutsats som rapporten visar på är att utbildningssystemet i Sverige inte fungerar på ett jämställt och tillfredsställande sätt. Utredningen har också kommit fram till att det är pojkarna som är missgynnade i förhållande till flickorna, som i sin tur klarar sig allt bättre i skolan och förbättrar sina prestationer. Samtidigt visar den statliga utredningen att det både i förskolan, skolan och på fritidsverksamheten mest är pojkarna som pratar och får uppmärksamhet. Flickorna blir ofta små hjälpfröknar som hjälper läraren att hålla ordning.
Trots detta visar utredningen på att det är flickorna som sedan lyckas bäst under sin skolgång.
Utredningen tar också upp förändringar som man lyckats påvisa i senare forskning, där flickorna är tysta som tidigare studier visat, men som nu också till viss del börjar framträda med en större säkerhet och självförtroende. Bara några decennier tillbaka var det flickorna som hade sämre betyg än pojkarna, vilket då förklarades med att flickorna inte hade samma förmåga till teoretiska studier. Detta har nu vänts till det motsatta, men nu anses inte skillnaderna vara av en naturlig orsak. Studievalen är än idag könsbundna, även om flickorna har närmat sig de manliga yrkesområdena något. Vad utredningen framhåller behövs för att ändra de könsbundna studievalen är större insatser från skolsystemet och en förändrad attityd i samhället i övrigt (SOU: 2005: 66).
Ambjörnsson (2003) skriver om den feministiska forskning som sedan 1970-talet har visat på skillnader mellan pojkar och flickor i skolan, där normalitet, avvikelse, uppväxt och sociala villkor har varit ledord. Syftet med studien är att undersöka hur feminina genuspositioner skapas inom ramarna för en heteronormativ ordning. Hon har gjort sin studie utifrån två tonårsgrupper med olika klassbakgrunder, med inriktning på genus, sexualitet och klass.
Studien visar att flickor tar mindre plats i klassrummet än vad pojkarna gör. Ambjörnssons slutsats var att flickor och pojkar öppnade munnen ungefär lika ofta, men att de gjorde uttalanden på olika sätt och i skilda sammanhang. Flickorna svarade oftare på direkta frågor, medan pojkarna själva tog till orda.
I Statens offentliga utredningar (SOU: 2005: 66) visar en analys att det inom skolvärlden finns en underdimension av manliga lärare bland de yngre eleverna i skolan, vilket kan ses som negativt, eftersom skolan har en stor påverkan på könssocialiseringen av barnen. Det är de vuxnas bemötande och förväntningar som är med och formar eleverna. I utredningen ställer man sig frågan om skolan verkligen fungerar som ett effektivt verktyg där man kan hjälpa eleverna att utvecklas till självständiga individer och inte fastna i negativa
9
genusmönster (SOU: 2005: 66). Analysen visar på att effekterna ute på skolorna inte står i proportion till de ambitioner som staten står för och vill förmedla. Jämställdhetsmålen för förskolan (Lpfö98) är formulerad på detta sätt:
”Vuxnas sätt att bemöta flickor och pojkar liksom de krav och förväntningar som ställs på dem bidrar till att forma flickors och pojkars uppfattning om vad som är kvinnligt och manligt. Förskolan skall motverka traditionella könsmönster och könsroller. Flickor och pojkar skall i förskolan ha samma möjligheter att pröva och utveckla förmågor och intressen utan begränsningar utifrån stereotypa könsroller” (Lpfö 98).
Svenska Dagbladet (2006-10-01) har en artikel om flickorna som får högre utdelning än pojkarna i skolan. Maria Nycander studerade på lärarprogrammet i Uppsala och i sitt examensarbete, Pojkars och flickors betyg (2006) har hon jämfört resultaten från de nationella proven med elevers slutbetyg mellan åren 1998 och 2005. Hennes resultat visar på att pojkarna missgynnas vid betygsättningen i år nio. Trots att det har visat sig att skillnaderna mellan könen är små i de nationella proven, är det ändå flickorna som får de höga betygen. Ett undantag är idrottsämnet där pojkarna står för de generellt högsta betygen. Nycander menar att betygen är orättvisa, eftersom lärarna gynnar flickorna i sin betygsättning.
Könsmönster i skolan
När jag sökte efter litteratur fann jag en rapport skriven på uppdrag av Skolverket som berörde ämnet genus i skolan (Öhrn, 2002). Rapporten visar på förändringar i skolans mönster och visar på att betydelsen av kön varierar mellan olika utbildningar och mellan olika sociala grupper. De ”tysta” flickorna, de flickor som inte tar för sig i skolan, är oftast flickor med lågutbildade föräldrar. I pojkgruppen förelåg inte samma tendens som för flickorna. En slutsats som dras i rapporten är att klassrumspraktiken på högstadiet leder till ett större ansvarstagande i skolarbetet för flickor, medan det för pojkarna innebär mer tävlande och en mer lekfull hållning. I intervjuerna som gjorts i arbetet med rapporten uttryckte sig lärarna mer positivt om flickorna, eftersom de ansågs mer noggranna och mer anpassade till skolans krav. Pojkarna ansågs av flera lärare som mindre motiverade, stökiga och svåra att anpassa efter skolans krav och förväntningar. I samma rapport (Öhrn, 2002) kan man läsa att det i vissa kontexter är flickorna som tänjer på gränserna. Öhrn skriver att det är dags att ställa sig frågan om det verkligen är så att pojkarna håller på att bli ”skolsystemets förlorare”. Hon frågar sig också om det är skolans bedömningsmetoder som premierar flickorna. En annan betydande orsak kan vara att de flesta lärare under de lägre åren är kvinnor. En intressant debatt som förts är debatten om skolans feminisering. Öhrn menar i stöd av Reisby (1998), en dansk könsforskare som gör sig gällande i den danska debatten, att pojkar i den feminiserade skolvärlden antingen riskerar att feminiseras eller utvecklas till ”macho-män” som ett resultat av den kvinnliga överrepresentationen i skolan.
Studien vill också visa på att betydelsen av kön i skolan hör ihop med elevens klass, kön och etniska bakgrund och de vuxnas könsförståelse. Skolverkets rapport tar också upp diskussionen om särundervisning för flickor respektive pojkar, där flickor respektive pojkar undervisas i skilda grupper. Särundervisningen har den strategi som leder till att flickorna ges
10
mer utrymme i skolan och att själva undervisningen mer sker på flickornas villkor. Det har visat sig att det också är flickorna som är mest positiva till särundervisningen. Pojkarna visar på mer blandade reaktioner, enligt författaren. Till slut vill rapporten visa på att könsmönster kan variera mellan olika skolor, mellan olika rektorsområden, mellan olika klasser och till och med mellan olika lektionspass. Olika situationer har således betydelse för hur könsmönster konstrueras (Öhrn, 2002).
En aspekt som också Ingela Andreasson (2007) påvisar i sin avhandling är den sociala bakgrundens betydelse för individens prestation i skolan. Hon refererar till Öhrn (2002) som vill påvisa att det finns ett komplicerat förhållande mellan etnicitet, klass och kön i den stora gruppen, vilket hon också ser förekomma i dagens forskning. Andreasson (2007) skriver vidare att det redan vid införandet av grundskolan 1962 fanns ambitioner om att arbeta för att motverka det sociala arvet hos individerna. I läroplanen från 1969 fanns det en målsättning för att pojkar och flickor skulle behandlas lika och att skolan skulle arbeta för att motverka stereotypa könsroller. Andreasson tar upp genusforskningen så som den såg ut under 1970- och 1980-talen i Sverige men också i övriga norden. Hon beskriver att forskningen då mest inriktade sig på könsskillnader i termer som valmönster, motivation och prestation. Då betonades den dominerande ställningen som pojkarna hade i skolan och klassrummet. I vissa studier uppmärksammades flickorna och behovet av att stärka dem och få dem att våga ta mer plats i klassrumsmiljön. I slutet av 1980-talet och i början på 1990-talet började nya mönsterbilder ta plats. Flickorna började bli mer självständiga och aktiva och var mer självsäkra i klassrummet. Reaktionerna på detta var blandade, men det innebar ändå att fokuseringen på pojkarna blev större och frågan om varför pojkarna presterade sämre blev mer prioriterad.
Könet sitter i hjärnan
Annica Dahlström vill i sin bok Könet sitter i hjärnan (2007) visa på att det finns anatomiska och fysiologiska skillnader mellan merparten män och merparten kvinnor, d.v.s. att det finns tydliga biologiska skillnader mellan majoriteten män och kvinnor. Hennes bok Könet sitter i hjärnan är en populärvetenskaplig skrift som är skriven för allmänheten som ett bidrag till den pågående samhällsdebatten. Dahlström, som många uppfattar som kontroversiell, menar att det är vetenskapligt bevisat att de biologiska skillnaderna påverkar våra olika beteenden.
Redan före födelsen är våra prioriteringar och personligheter biologiskt grundade.
Feminismen är inte en religion som inte får diskuteras, påpekar hon, men anser att det tvärtemot behövs saklighet i debatten om mäns och kvinnors olikheter. Hon går emot åsikten om att kvinnor och män är likadana och att vi föds som oskrivna blad, där samhället sedan skriver och formulerar orden. Författaren menar till och med att feminismen med sina teoribildningar och hypoteser allvarligt kan skada människor. Istället bör vi bejaka skillnaderna mellan kvinnors och mäns intressen, förmågor och personligheter och inte enbart se det som ett resultat av social påverkan. Hon påpekar att kvinnor har något annat att bidra med i styrelser och andra organ än bara en upprepning av det manliga tänkandet och det manliga beteendet. Vi måste inse att kvinnor och män inte är lika varandra, utan har olika
11
prioriteringar och tänkande som istället kompletterar varandra. ”Den politiskt korrekta hypotesen” kallar Dahlström den hypotes som säger att det inte får finnas några skillnader mellan män och kvinnor. Tvärtom, menar författaren, är det mer vanligt att kvinnor och män har olika intressen och fallenhet för olika uppgifter. Hon tar exemplet med de traditionella vårdyrkena som ofta ligger mer i fatet för flertalet kvinnor än män och hon skriver också att det är en otroligt positiv erfarenhet för en kvinna att få föda och sköta barn, ett privilegium som hon anser att samhället motverkar. Varje kvinna borde vara stolt över sin personlighet och begåvning, sitt kön, sina kvinnliga egenskaper och över sin förmåga att kunna föda barn i ett jämställt samhälle, menar hon.
Dahlström tar också upp aspekten på varför pojkarnas skolresultat är sämre än flickornas i skolan. Hon menar att det först och främst beror på att pojkarnas och flickornas hjärnor utvecklas i olika takt. Flickorna är överlägset de som tidigare är mogna för undervisning. För det andra, menar hon, kan flickorna vid inlärningsprocessen bolla olika fakta mellan de två hjärnhalvorna och använda sig av annorlunda strategier, i motsats till vad pojkarna gör.
Hennes råd är därför att man borde undervisa flickor och pojkar mer separerade, särskilt i de viktiga basämnena. Författaren menar att det går särskilt dåligt för pojkarna under puberteten på gymnasiet, vilket kan ha flera orsaker. En orsak som hon tar upp är den brist på anständig klädsel som finns i skolmiljön, där flickornas ibland med sin lättklädda stil inverkar på pojkarnas koncentration av undervisningen.
Sammanfattningsvis har jag sökt att utifrån den litteratur jag läst visat på några områden i den pågående genusdebatten. Det är områden som berör både skola, individ och samhälle. Det är frågor om det sociala arvets betydelse för individen, om skillnaderna mellan pojkar och flickor och om könsmönster i skola och hem. Jag har skrivit om den utvecklingspsykologiska teorin som vill visa på skillnader mellan pojkar och flickors psykologiska utveckling och debatten om samhällets utveckling och hur den har bidragit till att kvinnan i jämställdhetspolitiken fått omvärdera sina prioriteringar. Det intersektionella perspektivet som vill visa på ett nytt sätt att tänka, där ojämlikhet konstruerats i samspelet mellan både strukturer och individer och till sist har jag refererat till Dahlström som menar att det är vetenskapligt bevisat att de biologiska skillnaderna påverkar våra beteenden.
Efter detta bakgrundsmaterial från den svenska litteraturen, där jag studerar tidigare forskning som berör ämnet genus, har jag valt att studera en tidskrift som riktar sig till skolledare för att utforska hur frågor kring genus framhålls och uppmärksammas.
12 SYFTE
Inför mitt examensarbete som skulle handla om genus i någon form, hade jag från början flera infallsvinklar i åtanke. Den första inriktningen var att studera antalet examensarbeten från tre lärosäten i ämnet arbetsmiljö/klassrumsklimat och genus i skolan, likaså att se på vilket sätt/vilken tes de haft som bakgrund när de tagit upp ämnet. Den andra inriktningen var att studera skolans arbetsmiljö och genus i utländska skrifter och därmed få ett internationellt perspektiv. Tredje ingången var att enbart fokusera på svenska skrifter/svensk litteratur och svenska tidskrifter. Jag funderade också över att använda en kvalitativ forskningsansats med intervjuer och observationer i klassrumsmiljö. Enligt min första tanke tänkte jag börja med att studera och göra en analys av mitt ämnesområde genom att studera examensarbeten om arbetsmiljö/arbetsklimat och genus från 1970-2000-talet. Problemet var att det inte gick att få fram uppsatser från de tidigare åren, bland annat därför att det tidigare inte var påbjudet att det skulle skrivas den typen av arbeten inom lärarutbildningen. Jag valde därför bort den inriktningen, liksom jag valde bort det internationella perspektivet. Det nationella perspektivet intresserade mig mer och därför valde jag att begränsa arbetet till detta. Betydelse hade också att internationella uppsatser inte ligger ute på nätet i samma omfattning.
Till slut valde jag att göra en ”historisk” studie kring ämnet genus baserad på dokument. Jag var intresserad av att undersöka och jämföra eventuella förändringar från dåtid till nutid. För att göra arbetet hanterbart och avgränsa tidsperioder rörande vad som skrivits i olika slags lärar- och skolledartidningar, valde jag att studera en tidskrift – Skolledaren - från åren 1972- 75, 1982-85, 1992-95 och till slut åren 2002-05.
Syftet med min dokumentstudie har varit att undersöka vad som skrivits i en skolledartidning utifrån ett genusperspektiv, med start i 1970-talet och fram till våra dagar. Jag har studerat tidskriften Skolledaren för att undersöka om diskussionen förändrats genom tiden och hur den i så fall har utvecklats och formulerats.
Frågan som jag genom min studie har sökt svar på är följande:
• Hur har frågor kring genus uppmärksammats och förändrats över tid i tidskriften Skolledaren?
13 METOD
Att det skrivna ordet har makt, är något som jag tror de flesta håller med om och därför var det också intressant att studera en skrift som vänder sig till ledare i samhället. Göran Bergström & Kristina Boréus refererar till Steven Luks i sin bok Textens makt och mening (2000) där han har delat in maktbegreppet i tre dimensioner. Första dimensionen är att makten är synlig, till exempel i de politiska sammanhangen. Den andra dimensionen är att maktutövningen kan visa sig genom att vissa frågor aldrig tas upp eller kommer till beslut.
Den sista och tredje maktdimensionen är makten över tanken. Den yttersta makten anser Lukes vara förmågan att påverka människors agerande och önskningar i en bestämd riktning, så att de inte alls handlar efter sina egna intressen och önskemål. Han vill påvisa att texten har en betydande roll, där media efter eget bevåg kan styra och vinkla fenomen i samhället som de själva önskar.
Texter produceras numer i oändlig mängd praktiskt taget varje samhälle jorden runt. …då de läses och refereras får de konsekvenser för vad människan tänker och vad de gör (Bergström & Boréus, 2000).
Det har funnits olika infallsvinklar att välja på när jag valt det teoretiska material som ligger till grund för mitt arbete och i mitt arbete med att göra en dokumentstudie har jag studerat en tidskrift för skolledare, Skolledaren, från början av 70-talet till en bit in på 2000-talet.
Skolledaren är en medlemstidning som vänder sig till skolledare, skolchefer, kommunala musikledare samt till ledande befattningshavare inom statlig utbildningsverksamhet.
Tidningen utges av Sveriges skolledarförbund. Skolledaren tar upp ämnen som berör ledarskapsfrågor, organisatoriska och skolpolitiska frågor, fackliga, pedagogiska och skolsociala frågor. Tidskriften grundades år 1966 och hade år 2007 200 fullbetalda abonnemang, 7200 utskickade medlemsexemplar, 500 friexemplar och 7 900 TS, Tidningsstatistiksupplagor.
Jag har tillbringat många timmar i bibliotekets magasin på Institutionen för lärarutbildning i Uppsala. I magasinet har jag läst och letat efter artiklar som behandlar frågor kring ämnet genus, artiklar som jag sedan kopierat på biblioteket för att senare dokumentera det som jag för mitt arbete ansett som intressant. Redan från början av min studie var jag intresserad av att söka svar på frågan om och i så fall hur frågor kring genus förändrats över tid och vad det fått för konsekvenser i dagens samhälle och då främst inom skolvärlden. För att göra arbetet hanterbart har jag valt att avgränsa tidsperioden för min dokumentation till åren 1972-75, 1982-85, 1992-95 och till slut till åren 2002-2005. Att det blev just dessa årgångar var mer ett slumpmässigt val, samtidigt som jag ville få en bra spridning över årgångarna. Jag har sedan valt att kategorisera artiklarna i sex olika ämnesområden, Kön- och genusproblematik, Elevfrågor, Personalfrågor, Jämställdhet/Jämlikhet, Forskning och Övriga frågor som jag sedan redovisat i tabellform. Jag valde de sex ämnesområdena efter att jag läst och dokumenterat artiklar ur ett genusperspektiv och noterat att artiklarna i mångt och mycket berört dessa sex kategorier. Eftersom min studie utgår från att söka efter genusrelaterade artiklar var rubriken Kön- och genusproblematik ett självklart val som en av
14
kategoriseringarna i min studie. Ett annat val av rubrik var rubriken Elevfrågor, det ämnesområde som jag som lärare och författare till denna uppsats ser som ett viktigt perspektiv i en tidning för skolledare, ledare som i det dagliga arbetet har som uppgift att beakta och utveckla olika elevfrågor. När jag sedan läst dessa tidskrifter från tidigt 70-tal och fram till 2000-talet noterar jag att personalfrågor är det mest relaterade ämnet i tidskriften, vilket innebär att rubriken Personalfrågor anses relevant för min studie. Även artiklar som berör jämställdhet och jämlikhet har varit återkommande i studien, likaså artiklar om olika forskningsresultat, vilket resulterat i att jag valt också dessa ämnesområden i mitt arbete.
Därav anser jag att valen av dessa sex rubriker är ett resultat av mina genomgångar av tidskriften Skolledaren och den lästa litteraturen som ligger som grund för min studie.
När jag i min dokumentation av tidskriften letat efter genusrelaterade artiklar har jag i min textanalys tolkat och bedömt dessa främst efter nyckelfenomen/nyckelord som kön, könsroller, pojkar/flickor, män/kvinnor, genus, jämställdhet och jämlikhet.
Mina referat av artiklarna med genusperspektiv har skrivits i den ordning artiklarna löpt i skriften Skolledaren. Jag har också gjort sammanfattningar efter 70-, 80-, 90- och 2000-talen.
Mina referat av artiklarna har oftast skrivits med de ordval och uttryck som använts av författaren själv i respektive artikel.
RESULTAT
Här nedan presenteras de artiklar från tidskriften Skolledaren som jag valt ut utifrån ett genusperspektiv. Tidskriften är uppbyggd med ledarsida, artiklar, olika reportage och under rubriken Pressgrannar kan man läsa korta notiser och referat från andra skrifter. Nya böcker recenseras och information ges om kurser och lediga tjänster i skriftens olika årgångar. Efter resultatdelen redovisas mina resultat och reflektioner under rubriken Analys och diskussion.
Resultatet har för en mer åskådlig redogörelse redovisats i tabellform.
Tidskriften Skolledaren år 1972–1975
Sammanfattningsvis kan man konstatera att denna period haft väldigt få artiklar med något innehåll skrivet utifrån ett genusperspektiv. De artiklarna som skrevs tog upp ämnen som elevfrågor, genus och jämställdhet.
15 Skolledaren år 1972 nr 1-12
Budgetarbete vill förhindra ojämlikhet
Skolan anses som ett viktigt instrument för att åstadkomma ”ett större mått” av jämlikhet i samhället. Utbildningsministern Ingvar Carlsson skriver således att årets (1972) budgetarbete har präglats av en strävan att lägga tonvikten på åtgärder som förhindrar ojämlikhet.
Utbildningsministern diskuterar också syons uppgift som ett viktigt led i att motverka traditionella könsmönster i elevernas yrkesval (1972:1).
Ett nytt inskolningssystem
I Göteborg infördes hösten 1968 en försöksperiod av ett nytt inskolningssystem, där de tidigare skolmognadsprövningarna på våren innan barnen började skolan ersattes av en observationsperiod under höstterminens första veckor (1972: 11). Inger Johansson och Ulla Lindahl har i sin licentiatavhandling med temat ”Studier kring skolmognadsproblem och inskolning av nybörjare” visat på att då testresultaten relaterades till kön, visade det sig att flickorna hade signifikant bättre resultat på deltesterna: Taluppfattning, Läsmognad och Uppmärksamhet. Däremot var pojkarna bättre på Vokabulärprovet. Johansson & Lindahl såg att skillnaderna mellan pojkarna och flickorna var stora. Pojkarna hade fler markeringar på variablerna Orolig, Pratsam och Okoncentrerad, vilket ledde till att det var pojkarna som i högre utsträckning än flickorna blev föremål för särskilda åtgärder. Däremot såg de att prestationsskillnaderna försvunnit i år 3, när resultaten från standardproven i svenska och matematik studerades.
Sammanfattning
Utbildningsministern Ingvar Carlsson slår fast att skolan är en viktig plats för jämlikhetsarbetet i samhället, bland annat när det gäller att motverka traditionella könsmönster i elevernas yrkesval. Samtidigt som man konstaterat att det finns stora skillnader mellan pojkar och flickor i de lägre åren, har man upptäckt att pojkarna redan i år 3 hunnit ifatt flickorna och att prestationsskillnaderna så gott som försvunnit.
Under år 1972 fanns det endast två artiklar som berör mitt ämnesområde genus, samtidigt som dessa artiklar dock ändå visar på två viktiga aspekter som återkommer i senare årgångar av Skolledaren. Få artiklar med genusinnebörd i en hel årgång visar ändå på att dessa frågor inte hade första prioritet.
Skolledaren år 1973 nr 1-12 Könsroller och utbildning
16
I Skolledaren (1973:4) kan man läsa en artikel om Könsroller och utbildning. Läroplanens mål angående elevernas sociala utveckling där skolan tar på sig att verka för jämställdhet mellan män och kvinnor ser man långtifrån ha förverkligats, både när det gäller i skolan, i familjen, på arbetsmarknaden eller i det övriga samhället. En utredning har därför blivit tillsatt av Nordiska kulturkommissionen. I betänkandet finns ett förslag om prioritering av förskolan, där en tidigare fostran till jämställdhet mellan könen ska sättas in och leda till en större möjlighet till att motverka traditionella könsrollsmönster.
Betänkandets förslag om en granskning av läromedelsböcker prisas också. Visserligen menar man att de flesta läromedelsproducenter beaktar den nya könsrollsuppfattningen, men det har ändå visat sig av de senaste undersökningarna om könsrollsattityder i läroböcker att en lärar- och elevgranskning av läromedel torde ha en stor betydelse och vara till stor nytta.
Sammanfattning
Nordiska kulturkommissionen har kommit med ett förslag att prioritera de små barnen på förskolan i arbetet med att motverka traditionella könsroller ute i samhället. Barnens läroböcker bör fortsätta att granskas för att de inte ska återupprepa stereotyper för barnen.
Denna årgång hade endast en artikel med fokusering på genusfrågor, vilket också visar på att dessa frågor inte haft så stor prioritet, samtidigt som förslaget om att prioritera förskolebarnen i arbetet med att förhindra traditionella könsrollsmönster redan finns med här på 70-talet.
Skolledaren år 1974 nr 1-12 Kvinnoåret och jämlikheten
Att Förenta Nationerna har proklamerat 1975 till det internationella kvinnoåret, kan man läsa i en artikel, där man skriver att i Sverige har den särskilda delegationen för jämställdhet mellan män och kvinnor fått i uppdrag att stimulera och samordna olika aktiviteter(1974:10/11). En enkät har genomförts av delegationen där omkring tusen organisationer, däribland Skolledarförbundet, har fått svara på vilka aktiviteter som är planerade. I artikeln kan man läsa att det finns många möjligheter till åtgärder för att öka jämställdheten mellan kvinnor och män. I läroplanen står det att skolan ska verka för jämlikhet och då borde skolan ligga före samhället i dessa frågor, menar man. Kvinnoandelen av alla chefsbefattningar, inklusive skolledare, är låg, trots att lärarkåren består av en majoritet av kvinnor och som en åtgärd behövs en förbättrad arbetssituation, eftersom den nuvarande är alldeles för omfattande för att den ska vara aktuell för kvinnor som ofta har större arbetsansvar i hemmet.
Skolledarförbundet vill ändra på skolledarnas arbetssituation, men också arbeta för att få flera manliga förskollärare på förskolorna.
17 Sammanfattning
En särskild delegation för jämställdhet har fått i uppdrag att samordna och stimulera till olika aktiviteter under det kommande kvinnoåret i FN:s regi. Skolledarförbundet vill arbeta för att skolledarnas arbetssituation ska anpassas till kvinnornas livssituation.
Skolledaren år 1975 nr 1-12 Könsrollsprojektet
Hilla Britta Lindeberg skriver i en artikel om den rapport som nyss lagts fram, det så kallade
”Könsrollsprojektet”(1975:9/10). Ett sammandrag av rapporten går i pocketupplaga ut till skolorna och i projektrapporten ingår både könsrollskunskap och ett jämställdhetsprogram för skolan. Rapporten vill ge faktaunderlag för de åsikter om könsroller och könsskillnader som är existerande. Projektets slutsats är att de traditionella könsrollsföreställningarna ute i samhället måste ändras och att det ”eviga kretsloppet” måste brytas. Kontentan av detta är att det behövs ett jämställdhetsprogram som riktar sig till skolan och projektgruppen menar att hela samhället skulle dra fördelar med en förändrad syn på könsrollsmönstret. Lindeberg citerar i sin artikel läroplanen:
Skolan bör verka för jämställdhet mellan män och kvinnor – i familjen, på arbetsmarknaden och inom samhället i övrigt. Den bör orientera om könsrollsfrågan och stimulera eleverna att debattera och ifrågasätta rådande förhållanden” (Läroplanen).
Begreppet jämställdhet såsom projektet vill lyfta fram den och som skolan skall bidra till att förverkliga bland elever och personal, är enligt Nordiska rådet likvärdighet mellan man och kvinna, lika möjligheter att välja sysselsättning inom familjen, i arbetslivet och i det offentliga livet och till sist lika ansvar för samhälle och familj.
Lindeberg inser att skolan utan konkurrens är den institution som på bästa sätt kan förändra attityder kring könsroller. Projektet lyfter fram många varierade förslag på hur jämställdhetsprogrammet ska kunna genomföras i skolan. Några exempel var:
• Nya målformuleringar om könsrollen förs in i skollag och läroplaner.
• Redan på låg- och mellanstadiet bör eleverna undervisas om könsroller i lek, intresse och arbete.
• Flickor bör få prya i mansdominerade yrken och pojkar i traditionella kvinnliga sådana.
• Både trä-, metall- och textilslöjd bör bli obligatoriskt för båda könen på grundskolans högstadium.
• Grundutbildning och fortbildning till alla anställda i skolan.
(Skolledaren 1975: 9-10).
Projektet tar också upp de olika könsrollsmönster i skolans läromedel och menar att mycket redan har hänt, men att det fortfarande är mycket litteratur som befäster det traditionella könsrollsmönstret.
18 Sammanfattning
Könsrollsprojektet är namnet på en rapport som lagts fram och som skickats ut i pocketupplaga till alla skolor. I rapporten ingår könsrollskunskap och ett jämställdhetsprogram för skolan. Slutsatsen av rapporten är att traditionella könsrollsföreställningar måste brytas och att skolan är den institution som på bästa sätt kan förändra attityder kring könsroller. Det allra bästa är att börja redan på låg- och mellanstadiet med att förändra barnen i deras lekar, intressen och arbete för att förhindra traditionellt förhållningsätt till könsroller.
Tidskriften Skolledaren år 1982-1985
Sammanfattningsvis kan man säga att 80-talet haft en liten ökning av antal skrivna artiklar utifrån ett genusperspektiv. Majoriteten av dessa artiklar berörde elev- och personalfrågor.
Skolledaren år 1982 nr 1-12 Könsroller och studieväg
Rektor Per-Erik Brolin skriver i en debattartikel om försöken att förändra könsroller och flickors val av studieväg (1982:4). Brolin menar att det är viktigt att kampen mot de traditionella könsrollerna inte går så hårt fram att det går ut över de enskilda individerna.
Således ifrågasätts det riktiga med att intensivt arbeta för att flickor ska söka till ”pojklinjer”
genom att införa särskilda flickklasser. Genom sin artikel vill Brolin väcka debatt i frågor hur man ska kunna ge flickorna en meningsfull utbildning som inte resulterar i arbetslöshet och vad man kan göra åt deras benägenhet att inte söka till gymnasieskolan. Han skriver att ”allt har dock varit förgäves” och menar att det är få flickor som har påverkats av erbjudandet om särskild behandling och särskilda fördelar. Även de flickor som har påbörjat sin utbildning på en s k pojklinje, har efter en kort tid avbrutit den utbildning de påbörjat. Det har visat sig att flickorna inte har trivts med att vara ensam flicka i en pojkklass och att även försöken med att bilda särskilda flickklasser visat på att det inte har blivit lättare för flickorna att få arbete efter utbildningen. Rektor Brolin hävdar att om flickorna ska klara av en utbildning inom den pojkdominerade utbildningen måste de ha ett starkt självförtroende, en fast övertygelse om sitt studieval och visa på bra studieresultat för att kunna dra fördel av sin utbildning.
Omgivningens reaktioner och förvånande blickar kan också utgöra ett skäl till att lämna utbildningen och sitt yrkesval, menar Brolin i sin artikel. Han hävdar att de svagaste flickorna kommer att drivas ut i arbetslöshet, istället för att komma ut på arbetsmarknaden. Vidare fokuserar Brolin på de svaga flickorna när han skriver att den bästa hjälp flickorna kan få är att anpassa en utbildning som leder till ett yrke efter studietiden. Det får gärna vara ett
19
traditionellt kvinnligt yrke, med praktiska inslag, vilket leder till att de svaga flickorna fullföljer sin utbildning. Brolin ser att fördelarna med detta också leder till att de svagpresterande flickorna får några år till på sig att mogna och komma till insikt.
Flickornas yrkesval
Undervisningsrådet Ingegerd Odmark, ansvarig för SYO-frågor inom SÖ (Skolöverstyrelsen), svarar på rektor Per-Erik Brolins tidigare artikel i nr 1982:4 om flickors yrkesinriktning och om könsroller (1982:5). Hon skriver att i motsats till Brolin är det de svaga flickorna som behöver all hjälp de kan få till att bryta det traditionella könsmönstret. Orsaken till att flickor i så stor utsträckning väljer gymnasieutbildning enligt gängse mönster beror enligt Odmark på de kommersiella krafterna i samhället, som gör allt för att förstärka olika könsrollsbeteenden i både reklam, TV, film och i utbudet av s k tjejtidningar. I den konkurrensen står skolan som en förlorare, enligt artikelförfattaren. Hon hävdar vidare att det är en nödvändighet att få flickorna att välja de traditionellt manliga yrkena för att de inte ska hamna i en garanterad arbetslöshet som resulterar i en återgång till könsrollsbeteendet som det var på 40- och 50- talet. En av orsakerna till den kvinnliga arbetslösheten beror enligt Odmark på att det skett stora neddragningar inom den offentliga sektorn och att den nya tekniken gjort intåg inom kontor och handel. Odmark skriver att SÖ arbetat för att skolpersonal ska få bättre kunskaper i frågor som berör jämställdhet, likaså att de ska få en större insikt i konsekvenserna av de sociala, politiska och ekonomiska orsakerna till vad en snäv könsuppdelad yrkespolitik leder till. I sin artikel ger hon exempel på några av SÖ: s skrifter om åtgärder som ska ut till landets olika skolstyrelser. En affischutställning och foldrar är tryckta och klara för att delas ut bland elever i år 9 som underlag för diskussion i klasserna. Kampanjer och annonsering i veckopressen och media är ett led i att påverka eleverna på de olika skolorna i landet.
Jämställdhetsfostran är enligt Odmark en ständig process i ett barns liv och måste startas i skolundervisningen redan från tidig ålder. Flickorna måste lära sig att hantera situationer som inte är vanliga för flickor. Skolans uppgift måste vara, enligt Odmark, att ge flickorna självförtroendet till att våga kliva in på de typiskt manliga yrkesområdena.
SÖ:s könsrollsteser
Debatten om flickornas yrkesinriktning och könsmönster fortsätter också i det kommande numret av Skolledaren (1982:6) I ett svarsinlägg av rektor Brolin under rubriken ”SÖ: s grundläggande könsrollsteser” replikerar han med att det SÖ gör är att skriva och behandla flickorna som en enhetlig grupp, att det finns flickor och flickor. I sitt antagande ser Brolin det som en självklarhet att det inte är möjligt att dra alla över en kam utan att se likheterna som en självklarhet. Han skriver att det som är en självklarhet för fältarbetarna, att elever är olika. Att det behövs olika medel till att ”främja elevernas utveckling till harmoniska människor och till dugliga och ansvarskännande samhällsmedlemmar” verkar vara, enligt Brolin, något främmande för SÖ och som de för tillfället har stoppat. Han menar att det är viktigt att både öppna verkstadsportarna för flickorna och samtidigt hjälpa dem in i typiska flickutbildningar. Brolin ironiserar över att SÖ nu är upprörda över att resultatet inte blev som
20
de förväntade och att de verkar tro att bara man satsar på jämställdhetsarbete via SYO och olika kampanjer så ska könsmönstret förändras på några år.
Sammanfattning
I en artikel debatteras vikten av att förändra könsroller och flickornas val av yrkesutbildning.
Allt arbete som gjorts för att förändra flickornas traditionella yrkesval har varit förgäves, anser man. Många av de flickor som påbörjat typiskt manliga utbildningar hoppar av efter en kort tid och risken för att de svaga flickorna hamnar i arbetslöshet ökas. SÖ:s Odmark menar att jämställdhetsfostran måste startas tidigt i ett barns liv och att det är de svaga flickorna som behöver hjälp till att bryta med traditionella könsmönster. Skulden lägger hon på de kommersiella medierna som kraftigt förstärker könsrollsmönster. Odmark menar att det är en nödvändighet att få flickorna till att välja traditionellt manliga yrken, för att de sedan inte ska hamna i arbetslöshet. Brolin är också kritisk till SÖ:s satsning och att de verkar tro att bara för att man satsar på jämställdhetsarbete genom olika kampanjer via SYO, Skolans yrkesorientering, så ska könsmönstret förändras över några år.
Skolledaren år 1983 nr 1-12 SCB:s enkätundersökning
Under rubriken ”Två år efter grundskolan! Vad gör ungdomarna” följer en redovisning gjord av SCB, Statistiska centralbyrån, som genomför löpande uppföljningar av elever efter avslutad skolgång (1983:1). Genom enkätundersökningar har ett urval av 3 135 16-åringar tillfrågats om sin sysselsättning två år efter avslutad grundskola. 80 % av eleverna fortsatte direkt till gymnasieskolan, ytterligare 3 % togs in terminen efter.
Av de ungdomar som inte fortsatte direkt till gymnasieskolan, var 60 % av pojkarna och 40 % av flickorna förvärvsarbetande. Två år efter avslutad grundskola studerade dock 34 % av pojkarna och 48 % av flickorna i huvudsak. Bland de 16-åringar som valt att inte fullgöra grundskolan (ca 2 199 personer), var ca hälften av både pojkarna och flickorna förvärvsarbetande 1982. 11 % av pojkarna och 2 % av flickorna studerade på en gymnasieskola. 18 % av pojkarna och 22 % av flickorna som inte avslutat grundskolan var arbetslösa år 1982.
Få kvinnliga rektorer
I samma nummer av Skolledaren (1983:1) redovisar SCB att det fortfarande finns få kvinnliga rektorer. Den kvinnliga andelen rektorer har bara ökat med 1 %, vilket innebär att endast 1 av 10 rektorer är kvinna. Däremot visar undersökningen att kvinnornas andel av lärarkåren är oförändrad, d v s 62 %. 99 av 100 lärare på lågstadiet och 65 av 100 lärare på mellanstadiet är kvinnor.
21 Sammanfattning
SCB:s underökning visar att av de elever som inte fortsatte direkt till gymnasiet efter grundskolan var det fler pojkar än flickor som börjat förvärvsarbeta. Efter två år var det fler flickor som börjat studera på gymnasiet än vad det var pojkar. Av de flickor och pojkar som hoppat av grundskolan hade efter två år hälften i vardera grupp börjat förvärvsarbeta. Av dessa som hade hoppat av nian var det också fler pojkar än flickor som efter två år studerade på gymnasieskolan, medan det var fler flickor än pojkar arbetslösa. Vidare lyfter man i tidskriften fram bristen på kvinnliga rektorer, samtidigt som kvinnorna är överrepresenterade bland lärarkåren.
Skolledaren år 1984 nr 1‐12 Forskningsresultat
I Skolledaren (1984:7) redovisas ett forskningsresultat i en intervju med skolinspektör Bert Stålhammar, som är på väg att doktorera. I sin avhandling har han intervjuat trettio rektorer i Mellansverige, varav tjugotvå män och åtta kvinnor. På frågan om varför de blev rektorer, svarade majoriteten av männen att det var tillfälligheter som var avgörande. De kvinnliga rektorerna visade mer på en medveten strategi, när de svarar att det var medvetna val som gjorde att de satsade på sin karriär och blev rektorer. Stålhammar nämner också att de kvinnliga rektorerna berättat om flera ”smått fantastiska” händelser de varit med om, just därför att de varit kvinnliga rektorer. Han ger inte några exempel på detta i artikeln.
Brist på jämställdhet bland skolledare
I samma nummer (1984:7) finns också en kort fotodokumentation på några av deltagarna från Skolchefsmötet -84. Under en bild föreställande jämställdhetsombudsmannen Inga Britt Thörnell kan man läsa att jämställdhetsombudsmannen konstaterat att skolchefsmötet gett en talande bild på bristen av jämställdhet hos skolledarna i landet. Thörnell påpekar att det måste tas krafttag för att ”skolan ska bli ett mönster för jämställdhet”. Under en annan bild poserar fyra kvinnliga skolledare arm i arm och texten lyder: ”Dessa fyra kvinnliga skolchefer ser glada ut trots den manliga dominansen.”
Sammanfattning
Orsaken till varför kvinnor och män blir rektorer, är ett område som en skolinspektör forskat omkring. Han har kommit fram till att kvinnliga rektorer har en medveten strategi för att nå upp till rektorsrollen, medan männen mer hamnat på posten på grund av tillfälligheter.
Jämställdhetsombudsmannen konstaterar under Skolchefsmötet -84 att det är brist på jämställdhet bland skolledare i landet.
