Lisa Eriksson & Rebecca Grundström
K2- och K3-regelverket
- Ett intressentperspektiv
K2- and K3-regulation - A Stakeholder Perspective
Business Administration Master’s Thesis
15 ECTS
Term: VT14
Supervisor: Bengt Bengtsson
Förord
Vi vill börja med att tacka våra respondenter som ställde upp på intervjuer och gjorde vår studie möjlig att genomföra. Vi vill även tacka vår handledare, Bengt Bengtsson, som har bidragit med konstruktiv kritik. Båda
uppsatsförfattarna har bidragit med lika mycket för färdigställande av denna uppsats.
Karlstad, juni 2014.
Lisa Eriksson Rebecca Grundström Lisa Eriksson Rebecca Grundström
Sammanfattning
Författare: Lisa Eriksson och Rebecca Grundström Handledare: Bengt Bengtsson
Titel: K2- och K3-regelverket : ett intressentperspektiv Syfte: Syftet med denna uppsats är att belysa K2- och K3-
regelverket och deras skillnader utifrån bankers perspektiv. Vi vill även utifrån bankers syn analysera vad K2- respektive K3-regelverken har för påverkan på redovisningars helhetsbild kopplat till grundläggande principer.
Teori: I den teoretiska referensramen presenteras underlag som är till för att skapa förståelse kring vårt valda ämne. I referensramen presenteras K2- och K3- regelveken och deras skillnader, grundläggande principer rörande redovisning, intressentteorin och institutionell teori.
Metod: Den metod som använts är kvalitativ metod med induktiv ansats. Vi har genomfört semi- strukturerade intervjuer med 4 banker.
Resultat och slutsats: Studien visar att företags val av regelverk inte är en faktor som har betydelse vid bankers utlåning till företag. Bankernas bedömning vid utlåning är styrt utav uppfyllelse av deras informationsbehov.
Bankerna anser att helhetsbilden av företagskunders redovisning inte påverkas av val av regelverk. Det går dock utifrån respondenternas svar att i vissa fall ifrågasätta regelverkens uppfyllelse av de grundläggande principerna.
4
Abstract
Authors: Lisa Eriksson and Rebecca Grundström
Mentor: Bengt Bengtsson
Title: K2- and K3-regulation : A Stakeholder Perspective Aim: The aim with this thesis is to illustrate the K2- and
K3-regulation and their differences from a bank perspective. We also, from a bank perspective, want to analyze what the K2- and K3-regulation have for effect on the general view related to fundamental principles.
Theory: The theoretical framework presents a foundation that will create an understanding about our chosen topic. In the framework the K2- and K3-regulation and their differences, fundamental principles regarding accounting, stakeholder theory and institutional theory are presented.
Method: The method that has been used is qualitative method with an inductive approach. We have conducted semi-structured interviews with 4 banks.
Result and conclusion: This study shows that companies’ choice of regulation isn't a factor that has a significant meaning in banks lending to companies. Banks assessment in lending is controlled by the fulfillment of their need for information. The banks believe that the general view of companies accounting isn´t effected by the choice of regulation. From the respondents answers the regulations fulfillment of the fundamental principles can in some cases be questioned.
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 6
1.1. Bakgrund ... 6
1.2. Problemdiskussion ... 7
1.3. Syfte ... 9
1.4. Avgränsning ... 9
2. Teoretisk referensram... 10
2.1. K-projektet ... 10
2.1.1. Skillnader mellan K2-regelverket och K3-regelverket ... 11
2.2. Grundläggande principer ... 14
2.2.1. God redovisningssed ... 14
2.2.2. Rättvisande bild ... 15
2.2.3. Försiktighetsprincipen ... 16
2.3. Intressentteori ... 16
2.4. Institutionell teori ... 18
2.5. Sammanfattning teoretisk referensram ... 20
3. Metod ... 22
3.1. Metodval ... 22
3.2. Datainsamling ... 23
3.3. Trovärdighetsdiskussion ... 24
4. Empiri ... 26
4.1. Bankernas syn på regelverken ... 26
4.2. Företags redovisning relaterat till bankers bedömning ... 27
4.3. K2- och K3-regelverket kopplat till redovisningens helhetsbild ... 29
5. Analys ... 33
5.1. Bankernas syn på regelverken ... 33
5.2. Företags redovisning relaterat till bankers bedömning ... 34
5.3. K2- och K3-regelverket kopplat till redovisningens helhetsbild ... 36
6. Slutsats ... 39
6.1. Vidare forskning ... 40
7. Referenser ... 41
8. Bilagor ... 45
8.1. Intervjufrågor ... 45
6
1. Inledning
Detta kapitel inleds med en bakgrund som presenterar vad redovisning har för syfte, för att läsaren från början ska få en grundläggande bild av vad redovisning ska spegla. Denna bild kommer under uppsatsens gång att byggas på. Bakgrunden fortsätter sedan med hur redovisning är reglerat i Sverige och införandet av regelverken; K1, K2, K3 och K4. Idag är företags val mellan K2-regelverket och K3-regelverket ett aktuellt och omdiskuterat ämne, vilket behandlas i problemdiskussionen. Inledningskapitlet avslutas med ett syfte som berör frågeställningar kring vår problematisering samt diskuterar uppsatsens avgränsningar.
1.1. Bakgrund
Redovisning har sedan lång tid tillbaka använts för att företag själva och deras externa parter ska kunna få information om företags ekonomiska situation och ställning (Lönnqvist 2011). Även om redovisning länge har varit ett betydande ekonomiskt verktyg diskuteras det fortfarande om vad redovisningens huvudsakliga syfte är. Forskare argumenterar för redovisning som bland annat ett sätt att sammanfatta ett företags affärer eller att redovisning skapas för att ge ett företags intressenter information och en bild av företaget (Gröjer 2002;
Edenhammar et al. 2013). Företagens intressenter kan till exempel vara kreditgivare, anställda, konsumenter, aktieägare, leverantörer, myndigheter och samhället i stort (Rhenman 1967). Oavsett vad företag anser är huvudsyftet med redovisning är det en avgörande del för deras fortsatta företagande.
Redovisning kan också delas upp i intern redovisning och externredovisning (Gröjer 2002). Intern redovisning används för att uppfylla företags interna informationsbehov och utgör en viktig del i företags ekonomiska styrning (Karlsson 1998). Externredovisning är den del av företags redovisning som riktas mot utomstående parter (Edenhammar et al. 2013). Gröjer (2002, s.21) presenterar fyra anledningar till varför företags externredovisning är nödvändig: ”öka tilliten, upprätthålla det marknadsekonomiska systemet, bedöma existensberättigande och betala skatt”.
Upprättande av redovisning är i Sverige lagstadgat. Vem som är bokföringsskyldig och vad det innebär är reglerat i bokföringslagen (BFL) och årsredovisningslagen (ÅRL) reglerar vad en årsredovisning behöver innehålla (Edenhammar et al. 2013). Det är Bokföringsnämnden [BFN] som har ansvaret att ge ut information om dessa två lagar och att upprätthålla god redovisningssed (Bokföringsnämnden [BFN] 2014).
Området redovisning har under de senaste åren genomgått stora förändringar, både nationellt och internationellt. Förändringarna har till stor del berört förenklingar kring redovisning, exempelvis hade EU som mål att minska det administrativa arbetet för företag med 25 % till år 2012. I Sverige har redovisningsförenklingar bland annat resulterat i Bokföringsnämndens K- projekt (Drefeldt 2007) och idag är företags upprättande av redovisning styrt av fyra olika regelverk; K1, K2, K3 och K4 (BFN 2013a). En av huvuddiskussionerna kring regelverken har berört det förenklade regelverket K2 och huvudregelverket K3, vilket kommer presenteras i problemdiskussionen.
1.2. Problemdiskussion
När en årsredovisning eller ett årsbokslut tas fram anses K3 vara huvudregelverket (BFN 2013a). K3 är baserat på internationella regler, International Financial Reporting Standards [IFRS], (Drefeldt 2008) medan K2 togs fram för att mindre företags redovisning skulle kunna upprättas snabbare och enklare (KPMG 2012). 97 % av alla svenska bolag klassas som mindre företag och har möjlighet att välja mellan antingen K2- eller K3-regelverket (Lennartsson 2013). Valet av regelverk får stor betydelse för mindre företag och det är många faktorer som måste övervägas innan valet. Det är viktigt att granska och ta hänsyn till ett företags verksamhet (Lennartsson 2012); vad är de huvudsakliga delarna i verksamheten och hur blir de påverkade av val av regelverk?
En av de faktorer företag ska ta i beaktande rör redovisningsdebatten angående redovisningsval och mer specifikt den långtgående diskussionen beträffande användning av anskaffningsvärde eller verkligt värde vid värdering av tillgångar (Bengtsson 2009; Reis & Stocken 2007). I Lennartssons (2012) artikel diskuterar intervjupersonen Göran Abrahamsson hur K2- och K3- regelverket ställer sig till användningen av värderingar gjorda med anskaffningsvärde respektive verkligt värde. K2-regelverket är baserat på värdering av tillgångar till anskaffningsvärde. I K3-regelverket kan företag till viss del värdera sina tillgångar till verkligt värde (Lennartsson 2012; BFNAR 2008:1; BFNAR 2012:1). För en del företag har beaktandet av denna faktor stor betydelse vid val av regelverk. En annan faktor att ta hänsyn till är att K2- regelverket är ett förenklat regelverk av huvudregelverket, vilket medfört att regelverket är uppbyggt av färre principer. Detta får betydelse för företag som väljer att följa K3-regelverket och har då fler möjligheter till avvägningar, men
8 måste också göra fler bedömningar (Lennartsson 2012). Detta var två exempel på faktorer som kan påverka valet av regelverk och hur räkenskaperna upprättas.
Regelverken inkluderar det i den svenska lagstiftningen kallade grundläggande redovisningsprinciper, som ska bidra till korrekt upprättande av redovisning (Johansson et al. 2009). Några av dessa principer är god redovisningssed, försiktighetsprincipen och rättvisande bild (SFS 1995:1554). Det har förts diskussioner kring framför allt det förenklade regelverket K2:s förmåga att ge en rättvisande bild (Drefeldt 2012). Redovisningar ska också uppfylla ett antal kvalitativa egenskaper, som ska bidra till redovisningsanvändares förståelse av företags räkenskaper. De fyra huvudegenskaperna är; begriplighet, relevans, tillförlitlighet och jämförbarhet (FAR Akademi AB 2013). Det har exempelvis varit diskussioner kring regelverkens jämförbarhet (Lennartsson 2012).
Jämförbarheten mellan företag kan bli påverkad av företags val av regelverk.
Detta kan också påverka intressenternas intressen då det är viktigt att kunna jämföra olika företag. Företagens intressenter har en stor betydelse i valet av regelverk, även företags storlek spelar in. Ju större företag desto fler intressenter och mer incitament att välja huvudregelverket K3 (Lennartsson 2012). Värt att nämna i diskussionen kring regelverkens förmåga att uppfylla de kvalitativa egenskaperna är att dessa egenskaper inte finns beskrivna i K2- regelverket (BFNAR 2008:1) medan de finns uttryckta i K3-regelverket (BFNAR 2012:1).
De kvalitativa egenskaperna berör även att avvägningar mellan nyttan av redovisningsinformation måste ställas mot kostnaderna för att producera den (FAR Akademi AB 2013). Vissa skillnader mellan att upprätta redovisning enligt antingen K2-regelverk och K3-regelverket är relativt omfattande, till exempel komponentavskrivning som tillämpas i K3. Detta kräver resurser från företag, antingen att företagen har egen personal som är insatt i regelverken eller att de anlitar redovisningskonsulter (Abrahamsson et al. 2011). Valet av regelverk skulle således kunna bli en kostnadsfråga för företagen.
Valet mellan redovisningsregelverken K2 eller K3 är idag ett aktuellt ämne.
Banker är en av de största, om inte den största, intressenten av mindre företags redovisningar (Drefeldt 2008). Skillnaderna mellan K2- och K3- regelverket kan ha inverkan på företags ställning och resultat (BFN 2013a).
Detta borde, från bankers perspektiv, få en betydelse vid bedömning av företagskunder. Det är hur denna intressent ser på företags användande av de två regelverken som vi är intresserade av att studera. Vi är också intresserade
av att analysera hur regelverken överensstämmer med grundläggande redovisningsprinciper och de fyra kvalitativa huvudegenskaperna, även inkludera nytta kontra kostnadsaspekten. Med denna uppsats vill vi göra ett empiriskt bidrag med ett intressentperspektiv på debatten kring K2-regelverket och K3-regelverket. Vi vill även bidra teoretiskt till diskussionen runt regelverkens förmåga att uppfylla redovisningsprinciper och de kvalitativa egenskaperna.
1.3. Syfte
Syftet med denna uppsats är att belysa K2- och K3-regelverket och deras skillnader utifrån bankers perspektiv. Vi vill även utifrån bankers syn analysera vad K2- respektive K3-regelverken har för påverkan på redovisningars helhetsbild kopplat till grundläggande principer.
Våra frågeställningar är:
Hur bedömer bankerna sina företagskunders val av regelverk vid utlåning?
Ur bankers perspektiv hur påverkas företagskunders helhetsbild i enlighet med grundläggande principer vid val av regelverk?
1.4. Avgränsning
Vi har valt att rikta in vår uppsats mot mindre företags valmöjlighet att upprätta sin redovisning enligt antingen K2- eller K3-regelverket. Vi har därför valt att avgränsa vår uppsats till att enbart behandla dessa två regelverk.
Uppsatsen är avgränsad till intressenten, bankers, perspektiv på regelverken.
Uppsatsen ska också analysera regelverken i förhållande till uppfyllelse av de grundläggande principerna. Avgränsning är gjord till god redovisningssed, rättvisande bild och försiktighetsprincipen.
Källa figur 1: Omarbetad figur från BFN (2013a). 10
2. Teoretisk referensram
Kapitlet innehåller en referensram för att kunna analysera och dra slutsatser kring vårt syfte. En mer djupgående presentation av K2- och K3-regelveken och deras skillnader presenteras för att lättare förstå vår empiriska undersökning. Sedan presenteras grundläggande principer rörande redovisning och två teorier, intressentteori och institutionell teori, som kan kopplas till val av regelverk och vår intressent, bankers, syn på regelverken.
2.1. K-projektet
BFN (2004) beslutade 2004 att ändra inriktning på sitt normgivningsarbete.
Denna förändring genomfördes med anledning av att den då existerande normgivning inte ansågs vara ändamålsenlig för icke-noterade företag.
Förändringen genomfördes även på grund av internationell utveckling av redovisningsregler, exempelvis EU:s införande av IFRS för noterade företags koncernredovisning. Förändringen av normgivningsarbetet resulterade i fyra regelverk, var och ett specifikt för en kategori av företag. Kategori av företag avgörs beroende på företags storlek eller företagsform (BFN 2004). Detta blev BFN:s start på K-projektet med ändamål att varje kategori ska innefattas av ett regelverk som innehåller samtliga relevanta regler. Reglerna i bokföringslagen (BFL) gällande den löpande bokföringens avslut är basen för K-projektet och anger om företag är skyldiga eller kan välja att upprätta: ett förenklat årsbokslut, ett årsbokslut, en årsredovisning eller en koncernredovisning enligt IAS/IFRS regler (BFN 2013a).
K-projektets fyra regelverk visas i cirklarna på bilden; K1, K2, K3 och K4. K1- regelverket ska följas av enskilda näringsidkare och ideella föreningar som upprättar förenklat årsbokslut (BFN 2010). Även företag som inte överstiger en nettoomsättning på 3 miljoner och som inte heller har skyldighet att upprätta en årsredovisning kan välja att följa K1 (Broberg 2010). K1- regelverket började gälla 1 januari 2007 (BFN 2009). K2-regelverket gäller för mindre aktiebolag och ekonomiska föreningar (definition av mindre bolag ges nedan). K2-regleverket är ett förenklat regelverk jämfört med K3-regelverket.
K2-regelverket för årsredovisning (K2-ÅR) och K2-regelverket för årsbokslut (K2-ÅB) är frivilliga regelverk som företag kan välja att följa istället för K3- regelverket (BFN 2013a). Större företags räkenskaper ska senast från den 31 december 2013 följa K3-regelverket (BFN 2013b). Enligt årsredovisningslagen definieras ett större företag genom att de uppfyller mer än ett gränsvärde:
"medelantalet anställda i företaget har under vart och ett av de två senaste räkenskapsåren uppgått till mer än 50,
företagets redovisade balansomslutning har för vart och ett av de två senaste räkenskapsåren uppgått till mer än 40 miljoner kronor,
företagets redovisade nettoomsättning har för vart och ett av de två senaste räkenskapsåren uppgått till mer än 80 miljoner kronor.
Mindre företag: företag som inte är större företag" (SFS 1995:1554). IFRS för Small and Medium-sized Entities (SME) var en utgångspunkt som låg till grund vid skapandet av K3-regelverket. Andra utgångspunkter var sambandet mellan redovisning och beskattning, befintlig normgivning och tillämpad redovisningspraxis (BFN 2013a). K4-regelverket är inte ännu utformat, men kommer att gälla för större företag som producerar koncernredovisning enligt IAS/IFRS (Aktiebolagstjänst 2014).
Företag har alltid möjlighet att välja ett mer avancerat regelverk att följa. Det finns även möjlighet för ett mindre företag som har valt att följa till exempel K3-regelverket att gå ner till K2-regelverket. Det finns dock vissa svårigheter att byta mellan regelverken. Ett företag som först väljer att till exempel följa K2 har möjlighet att byta till K3. Om företaget sedan vill byta tillbaka till K2 måste särskilda skäl föreligga (BFNAR 2012:4).
2.1.1.Skillnader mellan K2-regelverket och K3-regelverket
När mindre företag ska välja mellan K2- och K3-regelverket är det viktigt att ta i beaktande vad som utgör den huvudsakliga verksamheten och vilka behov
12 företag har rent redovisningsmässigt. Det är även viktigt att ta hänsyn till vilken bransch ett företag är verksamt inom och vilka krav som intressenter ställer på redovisningsinformationen (Broberg 2010). Några av de huvudsakliga skillnaderna mellan regelverken kommer att presenteras nedan.
En skillnad mellan K2- och K3-regelverket är redovisningens utgångspunkter som är baserade på regler respektive principer (BFNAR 2008:1; BFNAR 2012:1). Regelbaserad redovisning har sin utgångspunk i några enstaka principer som appliceras med hjälp av detaljerade regler kring implementering och upprättning av redovisning (Grönlund et al. 2010; Collins et al. 2012). Om den som redovisar följer reglerna blir redovisningen korrekt, på grund av detta finns det huvudsakliga ansvaret i utformningen av reglerna (Grönlund et al.
2010). Principbaserad redovisning utgår istället enbart från principer som ska vägleda och stötta vid upprättandet av redovisning (Grönlund et al. 2010;
Collins et al. 2012). Detaljutformningen av dessa principer hanteras av praxis. I Sverige är traditionen att tillämpa principbaserad redovisning (Grönlund et al.
2010).
Collins et al. (2012) argumenterar kring för- och nackdelar med båda utgångspunkterna. En fördel med regelbaserad redovisning är att de detaljerade reglerna som styr upprättandet resulterar i redovisningar med färre variationer, vilket bidrar till att företags redovisningar blir mer överensstämmande och jämförbara. En nackdel är att företag inte behöver ta hänsyn till den bakomliggande faktorn till reglerna utan kan bara följa reglerna utan eftertanke. En nackdel med principbaserad redovisning är risken för redovisningar med stor variation. En fördel är att redovisningsvariationen blir mindre när det är ekonomiskt utbildade personer som gör bedömningar vid upprättande av redovisning (Collins et al. 2012). K2-regelverket bygger på färre principer och tillåter få utsvängningar, medan K3-regelverket har fler principer och bygger på redovisarens bedömningar (Broberg 2010; BFNAR 2008:1; BFNAR 2012:1).
En annan skillnad mellan regelverken är användningen av verkligt värde och anskaffningsvärde vid värdering av tillgångar. Att redovisa till anskaffningsvärde innebär att tillgångar blir värderade till inköpspris medan verkligt värde medför värdering till försäljningspris (Reis & Stocken 2007).
K2-regelverket värderar enbart tillgångar baserat på anskaffningsvärdet (BFNAR 2008:1). K3-regelverket använder också värdering till anskaffningsvärde, men tillåter till viss del värderingar gjorda till verkligt värde (BFNAR 2012:1). Det har länge pågått en debatt rörande dessa två
värderingsmått och vilken av dem som har bäst förmåga att ge en korrekt bild av ett företags tillgångar (Reis & Stocken 2007; Barlev & Haddad 2007; Jordan et al. 2013). Jordan et al. (2013) argumenterar att centralt i denna debatt ligger diskussionen om relevans och tillförlitlighet relaterat till dessa två värderingsmått. En diskussion förs att verkligt värde är ett mer relevant mått som beslutsunderlag för investerare. Anskaffningsvärdet ses dock som ett mer tillförligt mått jämfört med verkligt värde. Verkligt värde kan anses vara mindre tillförlitligt då det finns möjlighet att manipulera värderingen (Jordan et al. 2013). Reis och Stocken (2007) tar också upp att verkligt värde blivit kritiserat då värdering av framtida kassaflöde är subjektivt. Barley och Haddad (2007) argumenterar dock för att verkligt värde är att föredra över anskaffningsvärde vid harmonisering av internationell redovisning, då verkligt värde skapar en mer gemensam grund vid värdering av tillgångar.
Andra skillnader mellan regelverken exemplifieras av poster i årsredovisningen, i tabellen nedan visas några redovisningsexempel.
Tabell 1
Källa tabell 1: BFNAR 2008:1; BFNAR 2012:1.
Poster i årsredovisning K2 K3
Varulager Värdering till 97 % av anskaffningsvärdet får användas.
Schablonmässig metod vid värdering får användas.
Periodiseringar Belopp under 5 000 kronor
behöver inte periodiseras. Periodisering tillämpas alltid.
Materiella
anläggningstillgångar Schablon avskrivningar.
Uppskrivningar får endast tillämpas på byggnader och mark.
Komponentavskrivning.
Uppskrivningar tillämpas.
Skatt Uppskjuten skatt får inte
redovisas. Uppskjuten skatt ska
redovisas.
Leasing Operationell leasing. Finansiell- och operationell leasing.
Avsättningar Legal förpliktelse.
Alla avsättningar behöver inte redovisas.
Legal och informell förpliktelse.
14 2.2. Grundläggande principer
Det svenska normsystemet är uppbyggt genom principer, ramlagar, rekommendationer och praxis. Ramlagar är exempelvis BFL och ÅRL.
Rekommendationer uttrycker, utifrån principer och ramlagar, hur redovisning ska upprättas. Praxis kan förklaras genom hur redovisning ser ut i verkligheten, med andra ord när ramlagar, rekommendationer och principer tillämpas (Grönlund et al. 2010). Då upprättande av redovisning i Sverige följer samma normer blir den förstålig för alla företags intressenter. Likheten i redovisningar är att föredra för intressenter som vill jämföra företag med varandra, men intressenter vill även kunna urskilja vad som är speciellt med varje företag. Alla företag är unika, vilket gör att det blir svårt att jämföra (Stockenstrand 2014).
Redovisning ska innehålla kvalitativa egenskaper, som är till hjälp för användare av finansiell information. Det finns fyra kvalitativa egenskaper som anses vara huvudegenskaper. Den första egenskapen är begriplighet, vilket betyder att redovisningsinformation ska vara lättförståelig för användare med viss redovisningskunskap. Den andra egenskapen är relevans, där redovisningen ska vara relevant i egenskap att det går att fatta beslut och dra slutsatser om företag. Den tredje egenskapen gäller tillförlitlighet, det innefattar att redovisning som presenteras ska var neutral och verifierbar. Den fjärde egenskapen är jämförbarhet, det ska vara möjligt att jämföra redovisningar mellan företag och över tid. En annan kvalitativ egenskap är avvägning mellan nytta och kostnad. Detta innebär att nyttan med den framtagna redovisningsinformationen ska ställas i förhållande med kostnaderna för att ta fram informationen (FAR Akademi AB 2013).
All redovisning har sin utgångspunkt i samma grundläggande redovisningsprinciper. De svenska ramlagarna tar upp två överordnade begrepp, god redovisningssed och rättvisande bild. En viktig redovisningsprincip är också försiktighetsprincipen (Grönlund et al. 2010).
Detta kommer att presenteras nedan.
2.2.1.God redovisningssed
Årsredovisningslagen uttrycker att "årsredovisningen skall upprättas på ett överskådligt sätt och i enlighet med god redovisningssed" (SFS 1995:1554). Att ett företag uppfyller lagkravet på god redovisningssed betyder att företaget följer alla gällande lagar och rekommendationer. Om dessa regler inte finns tillgängliga ska företag använda sig av den sed som existerar, exempelvis hur
konkurrerande företag redovisar (Grönlund et al. 2010). Denna kompletterande normgivningen är inte tvingande i sig själv, men lagkravet på god redovisningssed gör att större delen av den kompletterande normgivningen måste vara uppfylld för att företag ska kunna hävda att redovisningen är upprättad enligt den rättsliga standarden (Edenhammar et al.
2013). God redovisningssed är ett övergripande och överordnande begrepp när det kommer till den svenska redovisningen och denna rättsliga standard riktar sig till de som redovisar (Grönlund et al. 2010).
Det är BFN som i Sverige ansvarar för att ge ut information om redovisningslagarna BFL och ÅRL, även att upprätthålla god redovisningssed (BFN 2014). Klassas företag som mindre har de möjlighet att välja mellan K2- och K3-regelverket (BFN 2013a). När ett företag har valt regelverk måste företaget redovisa i enlighet med detta och följa regelverket helt, samt uppfylla kravet på god redovisningssed (Edenhammar et al. 2013).
2.2.2.Rättvisande bild
Sedan Sverige blev medlem i EU har redovisningsupprättandet förändrats för att harmonisera med europeiska redovisningsregler. Denna anpassning har medfört att det i svensk lag, ÅRL, införts det övergripande begreppet rättvisande bild (Grönlund et al. 2010). Om rättvisande bild uttrycker Årsredovisningslagen följande;
Balansräkningen, resultaträkningen och noterna skall upprättas som en helhet och ge en rättvisande bild av företagets ställning och resultat. Om det behövs för en rättvisande bild skall ges, skall det lämnas tilläggsupplysningar. Om avvikelse görs från vad som följer av allmänna råd eller rekommendationer från normgivande organ, skall upplysning om detta och om skälen för avvikelsen lämnas i en not. (SFS 1995:1554) Rättvisande bild innebär att årsredovisningars finansiella information och noter ska uppvisa en korrekt bild av företags ekonomiska ställning (Alexander
& Eberhartinger 2009). Målet är att den redovisningsinformation företag sänder ut till sina intressenter visar en rättvisande bild. Denna redovisningsprincip riktar sig som nyss nämnts till företags intressenter, användarna av redovisningsinformationen. Intressenters bedömning av årsredovisningars uppfyllande av rättvisande bild utgår från möjligheten att kunna göra en översiktlig bedömning utan att tidigare varit insatt i företags verksamhet. Bedömandet av rättvisande bild bygger på omdömet hos en
Källa figur 2: Omarbetad enligt Rhenmans intressentmodell (1967, sid. 36). 16 intressent (Kirk 2006) och kan till viss del vara subjektiv (Grönlund et al.
2010).
2.2.3.Försiktighetsprincipen
Att iaktta försiktighet vid upprättande av redovisning är av vikt för att skapa en realistisk bild av företags ekonomiska ställning. Det innebär att inte övervärdera tillgångar och inte undervärdera skulder (Edenhammar et al.
2013). Detta gör att försiktighetsprincipen är viktig ur ett användarperspektiv.
Principen motverkar att företag överskattar sin finansiella ställning, vilket gör att företag till exempel inte kan öka värdet på sina tillgångar för att locka till sig långivare och investerare (Marton 2013). I både K2- och K3-regelverket beaktas försiktighetsprincipen. K2-regelverket har dock en mer försiktig ståndpunkt då exempelvis egenupparbetade immateriella tillgångar inte får tas upp och värdering till verkligt värde inte får göras (Broberg 2010).
2.3. Intressentteori
De fyra samhällsvetenskaperna; ekonomi, sociologi, etik och politik har lagt grunden för intressentteorin. Teorin bygger på att företag inte är självförsörjande utan är beroende av andra parter, vilka benämns som intressenter (Mainardes et al. 2012). Clarkson (1995) beskriver att intressenter är personer som har ett intresse i företag och dess aktiviteter bland annat genom rättigheter, ägande eller har ett intresse på annat sätt. De intressenter som klassas i samma grupp är personer med liknande intressen (Clarkson 1995). Exempel på grupper är leverantörer, anställda, stat, kunder, ägare, kommun och företagsledning (Clarkson 1995; Rhenman 1967).
Figur 2
Företaget Anställda
Banker
Kommun
Ägare Kunder
Stat Leverantör
Clarkson (1995) diskuterar primära och sekundära grupper av intressenter i sin artikel. Primära intressenter är intressenter som företaget inte kan överleva utan exempelvis aktieägare, investerare, anställda, kunder och leverantörer.
Riksdagen, samhället i stort och marknaden klassas också som primära intressenter då företaget måste följa deras lagar, regler och skatteanspråk.
Mellan ett företag och dess primära intressenter finns ett ömsesidigt beroende.
Anledningen till detta är ifall en grupp intressenter till exempel kunder drar sig ur företagssystemet då de har blivit missnöjd, kan hela företagets existens hotas. Sekundära intressenter är intressenter som inte är nödvändiga för företagets överlevnad, men som påverkar eller påverkas av ett företags verksamhet. De sekundära intressenterna har inte heller några direkta affärsmässiga förbindelser med företaget. En grupp som betraktas som en sekundär intressent är media. Då media har makt att påverka samhällets åsikter om ett företag kan de orsaka stora ekonomiska skador. Samtidigt kan en positiv medierapportering om företaget generera en ny kundbas och därmed nya affärsmässiga möjligheter. Företag måste lära sig att balansera de olika intressenternas intressen och inte favorisera en enskild grupp före en annan.
Från intressentteorins perspektiv ska ett företag skapa och öka värdet för sina intressenter. Detta ska ses som företagets huvudsyfte utifrån det ekonomiska och den sociala synen (Clarkson 1995).
Då det finns olika intressenter kommer de också att ha olika uppfattningar om hur ett företag ska vara verksamt och hur företaget ska styra verksamheten (Deegan & Unerman 2011). Intressentteorin handlar enligt Frooman (1999) om mer än att företag och deras intressenter har olika intressen. Den handlar också om att hantera konflikter som kan uppstå på grund av olika intressen i ett företag, men även att identifiera vilka intressen som finns. Clarkson (1995) diskuterar också om dessa konflikter och att ledningen i ett företag måste lösa dem genom etiskt omdöme.
Frooman (1999) diskuterar hur intressenter försöker påverka organisationer och vilka strategier som används. Vidare argumenteras att det är viktigt för organisationer att veta hur intressenter kommer att försöka påverka organisationen för att passa intressenternas syfte. Detta kan komma att resultera i att ledningen i ett företag försöker att agera mer strategisk. Det förutsätter att de har en uppfattning om hur intressenter som finns i deras omgivning kommer att agera. Frooman (1999) menar att en förståelse om hur intressenterna agerar måste finnas och att företaget reagerar utifrån denna
18 Kopplat till K-regelverken har intressenterna till de företag som klassas som mindre en betydande roll i valet av antingen K2- eller K3-regelverket. Antalet intressenter och hur beroende de är av ett företags redovisningsinformation påverkar beslutet (Broberg 2010). Banker kan ses som en av mindre företags största intressenter och deras åsikter kan vara väsentligt för ett företag.
2.4. Institutionell teori
Institutionell teori utgår från att organisationer inte agerar på ett rationellt sätt och försöker istället att redogöra vad det är som driver organisationer och hur de agerar (Eriksson-Zetterquist 2009). "Institutionell teori fokuserar på de påtryckningar som organisationer ställs inför för att demonstrera deras legitimitet genom att anamma vissa policys och arbetssätt. Organisationer blir mer lika på grund av dessa isomorfismpåtryckningar" (Jetty & Beattie 2012 s.373, vår översättning). Institutionalisering sker genom att samhällsliga processer och skyldigheter börjar ses som sociala normer och regler. Dessa institutionella regler ligger sedan till grund för hur organisationer struktureras och organiseras (Meyer & Rowan 1977).
Meyer och Rowan (1977) förklarar institutionell teori utifrån begreppet myter.
Exempelvis institutionaliserade tekniker, policys och program ses som myter.
Forskarna argumenterar för att det finns institutionella myter som organisationer måste uppfylla, inte för att skapa effektivitet, utan för att skapa legitimitet kring organisationen och dess verksamhet. Om en organisation inte följer dessa myter kan det få negativa konsekvenser för organisationens legitimitet och påverka dess fortsatta verksamhet. Det är enligt Meyer och Rowan (1977) pressen att följa de institutionella myterna som skapar isomorfism mellan organisationer.
Organisationer som inkluderar institutionella myter ökar, enligt Meyer och Rowan (1977), sin legitimitet, sina resurser, sin stabilitet och chansen att överleva. Genom att organisationer inkluderar myter i sina formella strukturer visar de samhället att de agerar i överensstämmelse med gemensamma värderingar. Ett exempel Meyer och Rowan (1977) tar upp som är i enlighet med detta är redovisning, där organisationer vill visa upp vad de har gjort för att undvika att bli ifrågasatta och skapar genom redovisningen legitimitet kring organisationen och dess verksamhet. Många organisationer använder sig också av revisorer, en så kallad institutionell myt, för att få redovisningen stärkt av en extern part (Meyer & Rowan 1977). När något nytt ska införas, det kan var allt från en ny läroplan till en ny avdelning inom en organisation, behöver ett
värde skapas kring den nya företeelsen för att det ska fungera. Värde och legitimitet kan skapas genom statliga krav eller genom att skapa regler som sedan upprätthålls av bland annat skolor, system eller lagen (Meyer & Rowan 1977). Detta skulle kunna bidra med en förståelse för att BFN med K- regelverken försöker skapa legitimitet kring redovisning och på så vis höja förtroendet för företag som redovisar.
DiMaggio och Powell (1983) beskriver istället institutionell teori utifrån begreppet organisationsfält. Organisationsfält är de organisationer, exempelvis leverantörer, konsumenter, myndigheter och konkurrenter, som tillsammans bildar ett område med institutionellt liv. Detta skapar organisationsfält som innehåller samhörighet och strukturell likvärdighet. Samhörighet är de transaktioner som binder organisationer samman. Med strukturell likvärdighet menas att organisationer har en likvärdig ställning i ett nätverk (DiMaggio &
Powell 1983). Kopplat till vårt uppsatsämne skulle ett organisationsfält kunna ses som alla företag och organisationer som är del av K-projektet, de som tillhör och måste följa ett av de fyra regelverken. Ett mer avgränsat organisationsfält skulle kunna ses som de mindre företag som har möjlighet att välja mellan K2- och K3-regelverket. Vår valda intressent, banker, kan också utgöra ett organisationsfält.
Enligt DiMaggio och Powell (1983) är det strukturen inom organisationsfält som skapar homogenisering mellan organisationer, inte önskan att vara mer effektiva eller konkurrens mellan organisationer. Homogeniseringsprocessen förklaras genom isomorfism. Isomorfism definieras som "en begränsande process som tvingar en enhet i en population att likna andra enheter som står inför samma typ av miljöförhållanden" (Hawley´s 1968 refererad i DiMaggio
& Powell 1983, s. 149, vår översättning). DiMaggio och Powell (1983) beskriver tre isomorfism mekanismer som skapar institutionella förändringar;
1) tvingande isomorfism, 2) mimetisk isomorfism och 3) normativ isomorfism.
Tvingande isomorfism kan uppstå från både formella och informella påtryckningar som riktas mot en organisation. Dessa påtryckningar kan komma från både andra företag som organisationen är beroende av för sin överlevnad eller från samhällets kulturella förväntningar på organisationen.
Organisationsförändringar kopplade till tvingande isomorfism sker exempelvis genom lagförändringar eller andra statliga krav (DiMaggio & Powell 1983).
Mimetisk isomorfisms utgångsläge är organisationers upplevda osäkerhet,
20 tekniska svårigheter, ambitiösa målsättningar eller marknadsosäkerhet.
Organisationer efterliknar oftast andra organisationer som tillhör samma organisationsfält och som organisationen finner mer legitima och framgångsrika (DiMaggio & Powell 1983).
Normativ isomorfism har sin utgångspunkt i professionalisering.
Professionalisering förklaras som yrkesmedlemmars kollektiva ansträngning att fastställa villkor och tillvägagångssätt för sitt arbete, även att skapa en gemensam förståelse och legitimitet för yrket. Två källor till isomorfism inom professionalisering är; utbildning, som skapar en gemensam förståelsegrund, och utvidgningen av professionella nätverk, som bidrar till att nya organisationsmodeller snabbt sprider sig (DiMaggio & Powell 1983).
K-regelverken tillhör tvingande isomorfism då det är lagstadgat att företag måste följa regelverken, vilket gör att företags redovisning blir mer jämbördiga.
De företag som har möjlighet att välja mellan K2-regelverket och K3- regelverket kan uppleva osäkerhet kring detta val, vilket mimetisk isomorfism skulle kunna kopplas till. Företag som står inför valet kanske väljer att kolla på hur liknande företag har beslutat att göra. Osäkerheten skulle också kunna göra att företag låter sin revisionsbyrå bestämma. Valet kan kanske också bero på normativ isomorfism, professioner inom samma organisationsfält väljer lika, detta är bara en tanke och ligger utanför ramarna för vårt uppsatsämne men det kan bidra till en intressant tanke i denna koppling.
2.5. Sammanfattning teoretisk referensram
Den teoretiska referensramen behandlar K-projektet i sin helhet och går djupare in på K2- och K3-regelverket. Vi presenterar mer ingående skillnader mellan regelverken, exempelvis användningen av anskaffningsvärde kontra verkligt värde. Även vissa skillnader i poster som kan finnas i en årsredovisning. För att bygga vidare på bilden av vad redovisningens syfte är och vad den ska spegla, som introducerades i inledningskapitlet, har vi i den teoretiska referensramen presenterat grundläggande principer som redovisning måste uppfylla. Fokus har lagts på god redovisningssed, rättvisande bild och försiktighetsprincipen. Då dessa tre principer är de mest relevanta i vår studie.
Redovisningen ska också uppfylla det som kallas kvalitativa egenskaper. Vi tar upp de fyra huvudegenskaperna och nytta kontra kostnad. De tre principerna och de kvalitativa egenskaperna kommer vara en del av vår analys av regelverken. Valet av regelverk kan påverkas av ett företags intressenter, organisationen och dess omgivning, därför har intressentteorin och
institutionell teori också behandlats. Teorierna har också presenterats för att de utgör en grund i vår analys.
22
3. Metod
I metodkapitlet presenteras tillvägagångssättet som använts för att undersöka och nå vårt syfte; att studera regelverken utifrån bankers perspektiv och hur helhetsbilden påverkas av valet mellan K2- och K3-regelverket. En kvalitativ metod med semi-strukturerade intervjuer med banker har använts. I metodkapitlet presenteras också mer ingående vårt metodval, hur datainsamlingen har genomförts och kapitlet avslutas med en trovärdighetsdiskussion.
3.1. Metodval
Inom den kvalitativa metoden är ofta ursprungsdata beskriven i ord i kontrast till kvantitativ metod som för det mesta har sin grund i siffror. Kvantitativ metod behandlar en större mängd data och datainsamlingen sker främst genom enkäter (Bryman & Bell 2013). Den kvalitativa metoden innehåller fyra huvudsakliga tillvägagångssätt för datainsamling; individuell intervju, gruppintervju, observation och dokumentundersökning (Jacobsen 2002).
Enligt Bryman och Bell (2013) skiljer sig kvantitativ metod och kvalitativ metod åt gällande exempelvis forskningsstrategier, användande av teori och kunskapssyn. Dessa två metoder kan dock kombineras.
För att undersöka hur bankers bedömning vid utlåning påverkas av K2- och K3-regelverket har vi valt att använda en kvalitativ metod och genomföra en fallstudie med individuella intervjuer med fyra av de största bankerna i Sverige.
En fallstudie är ett lämpligt tillvägagångssätt när undersökaren vill studera en ny företeelse till exempel en organisationsförändring eller ett nytt arbetssätt (Bell 2006). BFN införande av K-projektet med nya regelverk kring upprättandet av redovisning anser vi kan ses som en företeelse som passar att studeras med en fallstudie. En fallstudie genomförs oftast med intervjuer och observationer. Den individuella intervjun är också ett av de vanligaste tillvägagångssätten inom kvalitativ metod och har både fördelar och nackdelar.
Fördelar med intervjuer är exempelvis att det går att behandla ett område mer djupgående, det finns även möjlighet att ställa följdfrågor på respondenters svar vilket bidrar till en mer djupgående förståelse och diskussion. Denna flexibilitet i intervjuer är en av de största fördelarna med metoden. Det finns också nackdelar kopplade till intervjuer bland annat att de är tidskrävande att planera och genomföra, vilket gör att det blir svårt att utföra intervjuer med ett stort urval av respondenter. Det går inte heller att nå lika många respondenter som med en enkätundersökning. Begränsning i antal respondenter kan leda till risk för skevhet i studiens resultat (Bell 2006). Vi har genomfört semi-
strukturerade intervjuer, vilket innebär att undersökaren utgår från generella frågor som kan byggas på med följdfrågor under intervjuns gång (Bryman 2012).
Vid genomförandet av denna uppsats har vi använt oss av en induktiv ansats.
Induktiv ansats är den vanligaste inriktningen inom kvalitativ metod och innebär att de empiriska observationerna och resultaten formar teorin. Den induktiva ansatsen innefattar också att det utav empirin går att dra slutsatser som kan generaliseras (Bryman & Bell 2013). För vårt valda ämne behövde vi börja med att studera litteratur för att få förkunskaper inom ämnet för att sedan kunna formulera ett syfte och undersöka empirin. För att kunna genomföra vår empiri var det nödvändigt för oss att ha förkunskaper inom respektive regelverk. Innan den empiriska undersökning hade vi inga förutfattade meningar om vad resultatet skulle bli. Att inga initiala antaganden om utfallet av studien fanns ger en förklararing till varför deduktiv ansats inte valdes. Deduktiv ansats utgår från att forskare bildar antaganden och hypoteser som sedan testas empiriskt (Bryman 2012; Bryman & Bell 2013).
3.2. Datainsamling
Vi valde att undersöka intressenten, bankers, perspektiv på regelverken och började med att göra ett urval av respondenter. Då vi ville genomföra individuella semi-strukturerade intervjuer undersökte vi vilka banker som är verksamma i Karlstad. Första kontakten med potentiella respondenter togs via e-post, som antingen ledde fram till telefonkontakt och bokning av intervju eller med fortsatt e-post kontakt om behörig respondent. Några av de banker vi kontaktade hade inte möjlighet att ställa upp på en intervju. En av bankerna avböjde då de ansåg att de var relativt nystartade på företagssidan och har en kundkrets med mindre företag som inte är aktuella för att välja K3-regelverket, vilket innebar att de inte var lämpade för vår studie. Vi genomförde intervjuer med fyra stycken respondenter som representerar varsin bank.
Intervjufrågorna skickades till respondenterna någon dag innan intervjun. Vi ville med detta att respondenterna skulle vara förberedda inför intervjun och för att få genomtänkta svar. Vissa respondenter hade även önskan om utskick av frågor innan intervjutillfället.
Gällande tidpunkt för genomförandet av intervjuerna var vi flexibla och hänsyn togs till respondenternas önskemål om tid. Intervjuerna ägde rum på respondenternas respektive arbetsplatser. Detta kan enligt Bell (2006) leda till
24 miljön. Intervjuerna spelades in på våra respektive mobiltelefoner med respondenternas godkännande. Detta gjorde att vi kunde genomföra intervjun mer som en dialog och behövde inte avbryta respondenterna eller känna att vi missade att skriva ner något viktigt. En nackdel kan dock vara att respondenten känner sig obekväm (Bell 2006). Respondenternas svar kommer i empirikapitlet att presenteras anonymt, vilket kan bidra till att respondenterna känner sig mer bekväma med att bli inspelade och svarar mer öppet på intervjufrågorna. Det är inte att specificera varje respondents svar som vi syftar till i empirikapitlet utan vi vill spegla hur banksektorn i sin helhet ser på regelverken. Nedan presenteras varje respondents roll och hur länge respondenten har arbetat i den tjänsten. I empirin kommer respondenternas svar att presenteras som respondent A, B, C och D.
- Respondenten A från SEB arbetar som företagsrådgivare sedan fem år tillbaka. Respondenten hjälper företagskunder med bland annat betalflöden, finansiering, placering och försäkring.
- Respondenten B från Swedbank har i 17 år arbetat som kreditanalytiker. Respondenten följer kredithanteringen på kontor i Karlstad, Skövde, Säffle och Åmål.
- Respondenten C från Danske Bank har arbetat med företags kreditgivning i cirka 25 år.
- Respondent D från Nordea har arbetat som kreditanalytiker i sju år.
Respondenten analyserar företagskunder, både befintliga och potentiella, och sammanställer beslutsunderlag.
Varje intervju pågick i cirka 30 minuter. Vi transkriberade sedan intervjuerna för att underlätta analysering av materialet. I empirikapitlet presenteras det vi anser vara det mest väsentliga från intervjuerna och som bidrar till att besvara vårt syfte.
3.3. Trovärdighetsdiskussion
Kritik som riktas mot användning av intervjuer är bland annat att de kan resultera i subjektiva uttalanden (Bell 2006; Bryman & Bell 2013). Det finns alltid en risk att respondenterna inte är helt ärliga under intervjun, men vi anser att vi har fått trovärdiga och tillförlitliga svar som vi har grundat vår analys på.
Vi ser det inte som en nackdel att intervjuerna endast har genomförts med respondenter i Karlstad då deras arbetsgivare, bankerna, finns representerade i hela Sverige. Detta borde innebära att vi skulle ha fått likvärdiga svar från tjänstemän från samma banker på andra orter. Att vi genomförde en intervju på respektive bank är kopplat till institutionell teori, då personer från samma bank tillhör samma institution kommer de att ge liknade svar. Banker kan också ses tillhöra samma organisationsfält vilket leder till att de blir mer lika och agerar mer likt varandra, till exempel erbjuder liknade tjänster och anställer personer med samma utbildning och erfarenhet. Detta gör att fler intervjuer med banker troligen inte hade resulterat i helt skilda svar mot de vi har fått.
Detta kan argumentera för att fler intervjuer i detta fall inte i sig är kopplat till högre trovärdighet. Då bankerna i vår studie är hierarkiskt organiserade och styrda uppifrån går det utifrån institutionell teori att tolka att som våra respondenter agerade så gör hela banken. Detta gör att vi i analysen och slutsatsen har valt att generalisera respondenternas svar för att gälla respektive bank i stort för att få bankernas perspektiv på regelverken.
Ett tillkortakommande med vår uppsats är att den teoretiska referensramen inte endast är baserad på vetenskapliga artiklar. Vårt uppsatsämne har sin grund i de svenska regelverken rörande redovisning och på grund av detta finns det ett mindre utbud av vetenskapliga artiklar, vilket har lett till att vi också har använt litteratur kring regelverk och redovisningsprinciper. Vi hävdar dock att vår teoretiska referensram är trovärdig då den är baserad på utredningsmaterial, vilket är gällande för redovisning i Sverige.
26
4. Empiri
Empirikapitlet behandlar bankrespondenternas svar på våra intervjufrågor. Kapitlet är uppbyggt för att ge en samlad bild av vad respondenterna anser om K2- och K3-regelverkens inverkan på deras företagskunders redovisning och hur detta påverkar deras bedömning av utlåning till företag.
4.1. Bankernas syn på regelverken
Alla respondenter uppgav att de inte har fått någon formell utbildning i K- regelverken och vad de innebär från sina respektive banker. Respondenterna ansåg att deras kunskap kring regelverken var självlärt, men att de fick kännedom om regelverksförändringarna internt genom bankerna. Respondent A nämnde att "vi får löpande brev om förändringar som sker, allt som ändras i samhället som rör oss och våra kunder". Respondent A nämnde också att om förändringar som sker kräver att de arbetar på ett annat sätt får de utbildning inom detta. Tre respondenter uppgav också att när redovisningsförändringar sker kan redovisnings- eller revisionsbyråer bjuda in till föreläsning rörande exempelvis K-regelverken. Detta ses som en möjlighet att få mer kunskap om det aktuella ämnet, även att nätverka med potentiella kunder. Respondent D sade att "nej vi har inte fått någon formell utbildning, men varit på seminarium hållna av revisorer".
Vid företags val av antingen K2- eller K3-regelverket uttryckte respondenterna att det i första hand är revisorer eller redovisningskonsulter som ska vägleda företagen. Respondenterna uppgav också att de inte har någon speciell åsikt angående vad företag ska tänka på vid val av regelverk.
De skiljer ju sig åt de här två metoderna, K3 är de ju mera av någon slags principregelverk att man sätter upp principer om så här bör ni göra och framför allt så ska de tala om tankegången bakom det de gjort. Det ställer krav på den som läser att inte bara ta siffrorna utan också läsa på hur företaget har tänkt. Företaget måste också tänka efter på ett helt annat sätt, för K2 som är mer som ett regelverk där är det ju mer standardiserat hur man ska göra. (Respondent B)
Respondenterna nämnde att det är företags verksamhet och tillgångar som avgör vilket regelverk som är mest förmånligt att bruka. Det som är viktigast för bankerna angav respondenterna är att de i slutändan får den information de behöver vid utlåning till företagen. Respondent B nämnde att "om vi ska vara helt själviska så är det ju att de upprättar bokslut som ger information
som är adekvat för oss när vi ska bedöma våra risker". Respondent D uttryckte att "huvudsaken tycker jag är när man analyserar ett företags bokslut att det viktigast är att vi kan se trender, att de är jämförbara. Det spelar inte så jättestor roll för oss vilka K-regler man använder sig utav".
Respondenterna uttryckte att deras bedömning av företagskunder inte är beroende av val av regelverk. Respondent C nämnde att "vi säger inte att om du väljer K3 istället för K2 så blir du en mer trovärdig kund". En annan respondent nämnde att fokus ligger på företagens kreditstruktur och att det är den som är avgörande i deras bedömning, inte vilket regelverk företagskunderna använder sig av. Respondent B sade att "vi lägger ju inga aspekter på vilken metod de väljer utan är det så att vi tycker att vi saknar information för att göra våra bedömningar så kommer vi ju att begära in den".
4.2. Företags redovisning relaterat till bankers bedömning
Vid utlåning till företag är det mycket information som ska granskas enligt respondenterna. Respondent C sade att "beslutsunderlaget som vi producerar innehåller egentligen allt som är av vikt för företagets verksamhet. Både ekonomisk information och även information om kunder, leverantörer, marknadsposition och konkurrenter". Respondent A uppgav att "dels finns det tre nyckelparametrar som är allra viktigast för oss; återbetalningsförmågan, säkerheten och förtroende för kunden". Respondent B uttryckte också ett fokus på återbetalningsförmågan och att analysera "hur bolaget ser ut idag, vad innebär investeringen för påfrestningar och hur ska man kunna klara av dessa och vad innebär det för fördelar".
Det är en mängd information som vi måste veta för att kunna ta ställning, och den kan vi inte bara plocka ut ur ett bokslut utan där måste vi också träffa kunden och gå igenom deras verksamhet. För det vi vill titta på är återbetalningsförmågan och då blir boksluten det historiska där vi kan se trender, men det är hur det kommer se ut framåt som vi måste ta fram till vår bedömning. (Respondent D)
Respondent A tog upp att "det är klart att det blir påverkan på resultatet beroende på regelverk, med både skatter, periodiseringar och avskrivningar.
Allt känns ju som att det påverkas och det är klart att det kommer vara skillnader". Enligt respondenterna är det dock inga skillnader mellan utlåning till företagskunder beroende på vilket regelverk de har valt. De anser att redovisningar enligt K3-regelverket innehåller information som de söker vid
28 med K2-regelverket. Respondent D uttryckte att "det kan ju vara så att man redan hemma vid skrivbordet kan få den information vi eftersöker utan att behöva fråga, men hittar vi inte det och vi tycker att det är viktigt då tar vi fram den informationen". Respondent A berättade att "vi kommer ju att ställas inför situationer där en K2-redovisning inte kommer vara tillräcklig för oss, där vi kommer att behöva ha mer information än vad som finns där".
Respondenterna diskuterade kring att det kan skilja sig mellan företag beroende på vilken bransch och verksamhet företagen tillhör. En respondent nämnde att det kan bli svårt att göra en rättvis bedömning av ett företag med en K2-redovisning i en viss bransch eller med vissa tillgångar till exempel om företaget har egenupparbetade immateriella tillgångar som inte får tas med i K2.
Ingen av respondenterna anser att de kräver in mer information från företag som använder sig av K2-redovisning. Respondent C nämnde dock att de gör egna värderingar och justeringar av den information de får in, exempelvis vid värdering av en fastighet tar de i beaktande det marknadsmässiga värdet även fast det i redovisningar som följer K2 endast tas upp till anskaffningsvärdet.
Justeringar görs även i K3-redovisningar och jämförs med redovisningsföretagens externa parters värdering.
Om fastigheterna är bokförda till 1 miljon kronor och så har man skrivit av de successivt och vi har gjort en egen värdering där den är värd 10 miljoner och får vi då en extern värdering som då bekräftar vår uppfattning så är ju det jättebra, såklart. Då har man en second opinion om det vi har tyckt. Eller om vi har tyckt att den är värd 5 och så får vi en extern värdering som säger 10, så håller vi ju kvar på vår värdering som säger 5 miljoner men vi har det kvar i bakhuvudet att någon annan har en annan uppfattning. (Respondent C)
En annan respondent nämnde att de inte har ställts inför en sådan situation ännu. Alla respondenter uttryckte att om de upplever att information saknas kommer de att kräva in mer information oavsett vilket regelverk företags redovisning följer. Respondent B sade att "jag tror inte att vi pekar ut just K2 företag beroende på att de har valt den metoden utan det kan lika väl vara ett K3 företag som vi väljer in att ta in mer information ifrån". Respondenten D uttryckte att de inte kräver in mer information på grund av att ett företag använder K2, men sade att "det vi inte hittar i en K2 redovisning, det efterfrågar vi ju i sådant fall antingen hos företagsledningen eller ibland så träffar vi företagsledningen tillsammans med sin revisor och då får vi ju den
informationen där i så fall". Respondenterna anser inte heller att de ställer olika krav på företag beroende på regelverk.
Vi har inga formella regler som säger att vi ska ha olika information av olika företag utan vi har ett regelverk som säger att den här informationen behöver vi. Sedan är det kanske en viss skillnad beroende på omfattningen på finansieringen, är det småkrediter så behöver vi inte ta in lika mycket information. Framförallt så kommer det vara fokus på kreditsäkerheten, säg till exempel en tillverkande industri och man ska bedöma lagervärden på både egna råvaror och man har kanske sådant som är halv färdigt och man har sådant som är helt färdigt. Om man skulle få en K2:a på ett sådant bolag skulle man ju inte kunna göra någon rättvis bedömning överhuvudtaget. (Respondent A)
4.3. K2- och K3-regelverket kopplat till redovisningens helhetsbild Respondenterna angav att de inte anser att det kommer bli jämförbarhetssvårigheter mellan två likvärdiga företag som har valt antingen K2 eller K3. Respondent A tryckte dock på att den inte har ställts inför den här situationen ännu och att det i dagsläget kan vara svårt att bedöma regelverkens jämförbarhet. Respondent B lyfte fram att det nog kommer vara enklare att jämföra K2-redovisningar än K3-redovisningar.
Ja jag tror att just när det är K3 så kan jag tänka mig det kan bli komplicerat att göra en konkurrans jämförelse just beroende på att företag kan ha valt lite olika sätt att redovisa, även om de redovisar hur de har gjort så kan det ju försvåra jämförelsen. I K2 är väl tanken att eftersom det är standardiserat regelverk, att så här gör man, så är det ju inte inbyggt att det ska skilja sig då ska man ju kunna jämföra bolag med bolag. Där känner jag väl inte att det är samma risk för jämförbarhetssvårigheter. (Respondent B)
Alla respondenter ansåg att jämförbarheten kommer att till viss del påverkas när ett företag byter mellan K2- och K3-regelverket, men att detta inte kommer att få någon betydande påverkan vid deras kreditbedömning av företag.
Vi bedömer väl idag att förändringen från det nuvarande och in i de här K-reglerna kommer att kunna innebära att det blir förändringar till exempel att vissa saker som man tidigare har balanserat framöver ska kostnadsföras. Vissa balansposter måste man kanske till och med lösa upp och det där kan ju innebära förändringar. Det kan jag tänka mig att
30 regelverket till det andra framöver. Så jämför man från år till år så kommer det ju vara skillnader, men det ser jag inte som något konstigt eller något försvårande heller egentligen utan det året man gör ett sådant byte så får man redovisa det. Framgår det inte i de officiella papperna så får man ju redovisa det för oss som finansiärer, att så här ser resultatet ut och det har påverkats så här mycket av att vi har bytt metod.
(Respondent B)
Respondent A uppgav att ”vi har ju samma krav på oss vilken information vi behöver ta in. Sedan är det ju klart att man får ta hänsyn till om det skulle vara en stor förändring i resultatet som man kan härleda till att företaget har använt ett annat regelverk. Man måste ju sätta sig in i materialet ganska bra, så jag tror inte att det skulle vara något negativt att man byter”. Respondent C nämnde att det inte läggs någon direkt vikt på ifall ett byte av regelverk har skett utan att de oftast har en uppfattning om företaget sedan innan. Respondent D sade att ett byte nog inte kommer att påverka speciellt mycket då de oavsett använt regelverk tar fram den information de behöver.
Alla respondenter uppgav att de anser att det blir kostnadsskillnader för företag som väljer antingen K2- eller K3-regelverket. Respondent A anser att företag som har valt K2 kommer att spara in en del på administrativa kostnader jämfört med företag som väljer K3. Respondenten anser dock att företag som väljer K2 kan förlora i slutändan då det regelverket inte är lika omfattande och tillåter inte att ta upp vissa poster i redovisningen.
Det är klart att du sparar kanske en del administrativa kostnader, men du kommer att förlora en hel del. Vissa företag kommer att förlora en hel del på att välja ett K2 regelverk också skulle jag ju kunna tro. Till exempel dels rent skattemässigt med ackumulerade vinster och förluster, de kan man väl inte ta med sig hur som helst som jag har förstått till exempel om du gör en förlust så kan du inte nyttja den längre fram på samma sätt i ett K2-regelverk som i ett K3-regelverk. Jag tror att det är nog från företag till företag vad som är ekonomiskt bäst. (Respondent A) Respondent B anser också att det kommer att bli billigare för företag att välja K2, ”vid K2 har man lite mindre krav på exempelvis förvaltningsberättelse och ju mindre tid företag behöver anlita bokföringsbyråer och revisorer ju lägre kostnader får de”. Respondent D uttryckte att det nog är lite billigare med K2 då K3 kan ses som mer komplext, vilket kan kräva att företag lägger ut mer på till exempel revisionsarvoden. Respondent C anser att det nog initialt kommer att bli dyrare för företag att införa K3 exempelvis på grund av att företag kan
behöva mer omfattande rådgivning från revisionsbyråer. Respondenten uttryckte dock att K3 företag sannolikt kommer att tjäna på att välja detta regelverk på lång sikt.
Majoriteten av respondenterna uppgav att de upplever större nytta med företags redovisningar som följer K3-regelverket. Sammanfattningsvis ansåg respondenterna att en K3-redovisning var mer intressant, gav en bättre bild av det redovisade företaget och utgjorde ett bättre beslutsunderlag. Respondent C sade att ”det blir ju mer intressant om man säger så. Vi kanske får en bekräftelse eller ej på vad man själv har för uppfattning. Någonstans ska man ju skapa sig en uppfattning om företaget och det blir mer intressant att läsa en årsredovisning som följer K3”. Respondent A uttryckte ”skulle jag bara säga rent spontant så skulle jag nog tro att jag skulle föredra att ha någon som följer K3 framför någon som följer K2, bara för att det känns som man får en bättre helhets bild och mer detaljerad vy”. Respondent B nämnde ”tanken är väl så att K3, det ska ju innehålla mer information om hur man har tänkt så det bör ju ge ett mer djupgående underlag för att göra en bedömning av företaget, så ja jag tror att det kommer vara så att det ger en större nytta med K3”.
Några av respondenterna angav några ytterligare synpunkter på regelverken utöver intervjufrågorna. Respondent B uttryckte att "det är ju en sak att som är det viktigaste och det är ju att få ett bokslut som visar en sann bild eller verklig bild av hur verksamheten går, hur pass lönsam den är och vilka eventuella problem som finns. Viktigt är även de värden man tar upp på de tillgångar man har, som oftast då utgör säkerhet för våra krediter, så att vi får en bedömning av dem som är riktigt och rätt och så bra de kan bli".
Respondent D diskuterade kring fastigheters påverkan av regelverken och sade att "K2 där är ju ofta fastigheterna lägre bokförda än vad de egentligen är värderade till och det passar oss som är finansiär, vi är ju lite försiktiga. Det är ju lite försiktighetsprincipen som gäller så vi blåser ju inte upp balansräkningen med övervärden. Vi håller gärna ner det lite granna och då passar egentligen K2 reglerna bättre för oss än K3 faktiskt".
Det här tillsammans med andra regelförändringar de senaste åren har gjort att det kanske är fler som tidigare skulle ha haft en egen firma som nu har startat ett aktiebolag. Kommer det då någon som har ett litet aktiebolag och använder en K2:a så känns ju det som att man får mycket mer information från en K2:a i ett lite aktiebolag än man får från en
32 enskild näringsidkare, som det företaget kanske annars hade varit så jag tror att det kanske kan vara en uppsida på det också. (Respondent A)
