Överklagande av beslut enligt miljöbalken på fastigheten Norrto 14:3, Hörby kommun

Kontakt

Rättsenheten

010-224 16 60 (Exp)

Billyvind AB Pistolvägen 10 226 49 Lund

Postadress Besöksadress Telefon / Fax Bankgiro E-post och webb Sociala medier

205 15 Malmö Södergatan 5 010-224 10 00 vx 102-2847 skane@lansstyrelsen.se Facebook: lansstyrelsenskane 291 86 Kristianstad Ö Boulevarden 62 A 010-224 11 10 www.lansstyrelsen.se/skane Twitter: @lstskane

Överklagande av beslut enligt miljöbalken på fastigheten Norrto 14:3, Hörby kommun

Beslut

Länsstyrelsens avslår överklagandet.

Redogörelse för ärendet

Bygg- och miljönämnden i Hörby kommun fattade den 13 november 2019 beslut (§ 243) att förbjuda uppförande av ett 159 meter högt vindkraftverk på rubricerad fastighet.

Beslutet har överklagats Billyvind AB som yrkar att det upphävs.

Länsstyrelsen har besökt området.

Skäl för beslutet

Enligt 2 kap. 1 och 2 §§ miljöbalken (1998:808), MB, är alla som bedriver en verksamhet eller vidtar en åtgärd skyldiga att visa att de förpliktelser som följer av hänsynsreglerna i 2 kap miljöbalken iakttas, och ska skaffa sig den kunskap som behövs med hänsyn till verksamhetens art eller omfattning för att skydda människors hälsa och miljön mot skada eller olägenhet.

I 2 kap. 3 § MB föreskrivs att alla som bedriver verksamhet eller vidtar en åtgärd ska

utföra de skyddsåtgärder, iaktta de begränsningar och vidta de försiktighetsmått i

övrigt som behövs för att förebygga, hindra eller motverka att verksamheten medför

skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. Dessa försiktighetsmått ska vidtas så snart det finns skäl att anta att en verksamhet eller åtgärd kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. I samma syfte ska vid yrkesmässig verksamhet användas bästa möjliga teknik.

Enligt 2 kap. 7 § MB gäller bestämmelserna i 1-3 §§ i den utsträckning det inte kan anses orimligt att uppfylla dem. Vid denna bedömning ska särskilt beaktas nyttan av skyddsåtgärderna och andra försiktighetsmått jämfört med kostnaderna för sådana åtgärder.

Enligt 26 kap. 1 § MB ska tillsynen säkerställa syftet med denna balk och föreskrifter som har meddelats med stöd av balken. Tillsynsmyndigheten ska för detta ändamål på eget initiativ eller efter anmälan i nödvändig utsträckning kontrollera

efterlevnaden av miljöbalken samt föreskrifter, domar och andra beslut som har meddelats med stöd av balken samt vidta de åtgärder som behövs för att

åstadkomma rättelse.

Enligt 26 kap. 9 § MB får tillsynsmyndigheten i det enskilda fallet besluta om de förelägganden och förbud som behövs för att denna balk samt föreskrifter, domar och andra beslut som har meddelats med stöd av balken ska följas. Mer ingripande åtgärder än vad som behövs i det enskilda fallet får inte tillgripas.

Enligt 9 kap. 3 § MB avses med olägenhet för människors hälsa störning som enligt medicinsk eller hygienisk bedömning kan påverka hälsan menligt och som inte är ringa eller helt tillfällig. – Paragrafen definierar begreppet ”olägenhet för

människors hälsa”. Det ersätter begreppet sanitär olägenhet enligt den upphävda hälsoskyddslagen. I likhet med vad som tidigare gällt enligt hälsoskyddslagen bör en störning för att kunna betraktas som en olägenhet för människors hälsa vara av någon betydenhet och inte av helt tillfällig natur utan ha en viss varaktighet. Bestämmelsen omfattar sådana störningar som vid en medicinsk eller hygienisk bedömning kan anses påverka hälsan eller välbefinnandet. Bedömningen ska enligt motiven utgå från vad människor i allmänhet anser vara en olägenhet och baseras inte enbart på en enskild persons reaktion i det enskilda fallet. Även bedömningen huruvida en störning ska anses vara ringa är beroende av hur människor i allmänhet uppfattar störningen. Liksom enligt den upphävda hälsoskyddslagen gäller dock att hänsyn ska tas till personer som är något känsligare än normalt, t.ex. allergiker. Även sådana störningar som i första hand påverkar välbefinnandet i inte ringa grad, t.ex. buller, lukt och termiskt inomhusklimat (t.ex. drag) omfattas av bestämmelsen i 3 §.

Enligt 21 kap. 15 § miljöprövningsförordningen (2013:251) gäller anmälningsplikt C och verksamhetskod 40.100 för verksamhet med

1. ett vindkraftverk som inklusive rotorblad är högre än 50 meter,

2. två eller fler vindkraftverk som står tillsammans (gruppstation), eller

3. ett vindkraftverk som står tillsammans med ett annat vindkraftverk, om verksamheten påbörjas efter det att verksamheten med det andra vindkraftverket påbörjades.

Anmälningsplikten gäller inte om verksamheten är tillståndspliktig enligt 13 eller 14 §, som avser minst två eller fler vindkraftverk som står tillsammans

(gruppstation), om vart och ett av vindkraftverken inklusive rotorblad är högre 150 meter.

I 27 § förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd anges att när ett anmälningsärende är tillräckligt utrett, ska den myndighet som handlägger ärendet meddela föreläggande om försiktighetsmått eller förbud enligt miljöbalken om det behövs.

Enligt 16 kap. 4 § MB får tillstånd till en anläggning för vindkraft ges endast om den kommun där anläggningen avses att uppföras har tillstyrkt det.

Länsstyrelsen gör följande bedömning.

Ärendet avser anmälan om ett större vindkraftverk. Ärendet kring försöken att få tillstånd att sätta upp vindkraftverk har hållit på i ett flertal prövningar. Bland annat avslog länsstyrelsens miljöprövningsdelegation den 11 april 2013 (dnr 551-19299- 12) ansökan om tillstånd för ett till tre vindkraftverk med en maximal totalhöjd på 150 meter bl.a. på grund av att kommunfullmäktige i Hörby och Eslövs kommuner avstyrkt ansökan enligt 16 kap. 4 § miljöbalken. Därefter finns flera prövningar där ansökningar om bygglov har avslagits av kommunen utifrån motstående intressen, och i något fall beviljade ansökningar som efter överprövning har upphävts på grund av bristande prövning och motivering.

Nämnden har avslagit ansökan och anfört bl.a. följande.

När ärendet prövades under 2017 inkom tio yttranden från närboende, varav sex är emot etableringen av vindkraftverket samt en protestlista med 64 namn. Till ärendet redovisas yttranden från kommunekologen, som inte har någon erinran och Miljö- och Samhällsbyggnadsnämnden i Eslövs kommun, som bedömer etableringen som olämplig. Kompletteringar har senare inkommit med

inventering av fladdermus och fåglar för området. Miljönämnden fattade beslut 2018-12-12 § 132, om förbud att etablera vindkraftverk på fastigheten, med motiveringen att vindkraftverkets placering medför betydande störningar för de kringboende med avseende på skuggutbredningen från roterande vingar. – Enligt Vindbruksplan, som är en del av Hörby kommuns Översiktsplan 2030, är

kommunens inställning att minimiavstånd mellan bebyggelse och vindkraftverk

över 100 meter ska vara fem gånger verkets totalhöjd. Aktuellt vindkraftverk

som bolaget har angett i sin ansökan är 159 meter. Därmed ska avståndet till närmaste bostadshus vara minst 795 meter enligt vindbruksplanen. Avståndet till närmaste bostad är ca 500 meter enligt placeringen i ansökan och flera bostäder finns på ett mindre avstånd än 795 meter. Det ansökta vindkraftverket uppfyller alltså inte kommunens ställningstagande när det gäller avståndet till bebyggelsen.

Enligt forskning från Finland kan infraljud medföra störningar på ett avstånd av 40-60 km från vindkraftverk (The Finnish Association for Environmental Health), vilket ytterligare pekar på att ett större avstånd till bebyggelse behövs med tanke på miljöbalkens försiktighetsprincip.

Klaganden har anfört bl.a. följande. Kommunens skäl är hänvisningar till kommunens ställningstagande i Vindbruksplanen. Det nämns både avstånd till bostäder, forskning från Finland angående infraljud och landskapsbild. De menar att inget av dessa skäl tillför något nytt. Skälen var väl kända för nämnden.

Vindbruksplanen återger Naturvårdsverkets rekommendationer men kommunen tar ställning för längre avstånd (sid 13). ”Exploatören kan välja ett mindre verk för att få in fler verk på platsen eller för att överhuvudtaget möjliggöra en etablering. En detaljerad utredning måste göras i varje enskilt fall.” (sid 33) Naturvårdsverkets rekommendationer är en balans mellan det allmänna intresset av förnybar elproduktion och en rimlig störningsnivå för boende. En strikt tillämpning av kommunens ställningstaganden i Vindbruksplanen skulle väsentligt minska möjligheterna för elproduktion i Hörby jämfört med andra kommuner, som accepterar Naturvårdsverkets rekommendationer. Det skulle missgynna det allmänna intresset av förnybar elproduktion. Nämndens hänvisning till

avståndsriktlinjerna i Vindbruksplanen väger inte lika tungt som Naturvårdsverkets Riktlinjer. Förutom det allmänna intresset finns också det enskilda intresset för markägare att inom lagens ramar nyttja sin fastighet. Kombinationen vind- och jordbruk stöder ett bärkraftigt nyttjande av fastigheten.

Länsstyrelsen konstaterar att anmält vindkraftverk har förbjudits med hänsyn till att den stora omgivningspåverkan det får inte kan accepteras.

Placeringen strider mot kommunens vindbruksplan. Med hänsyn till den vikt som ges kommunens inställning i tillståndsfall enligt 16 kap. 4 § MB bör kommunen enligt samma princip ha ett fortsatt stort inflytande över lokaliseringen av vindkraftverk med beaktande av den stora omgivningspåverkan som de har och kommunens ställningstaganden i en vindbruksplan måste därför tillmätas betydelse.

Klaganden har nu och även tidigare invänt mot kommunens ställningstagande om att minimiavståndet till närmaste bostadshus för verk över 100 meters höjd ska vara fem gånger verkets totalhöjd. Enligt klaganden skulle detta vara en avvikelse från

Naturvårdsverkets ställningstagande och inte väga lika tungt. Länsstyrelsen noterar

dock att det i vindbruksplanen anges att bullernivån från vindkraftverk vid bostäder

inte ”bör” som riktvärde överstiga den ekvivalenta ljudnivån 40 dBA utomhus vid fasad, att Boverket har en beräkningsmodell för säkerhetsavstånd: 1,5 x (navhöjd + rotordiameter), samt att vindkraftverk med en navhöjd på ca 100 meter och effekt på ca 2 MW ”kan” klara dessa riktvärden för buller och skugga vid ca 500 meter.

Länsstyrelsen konstaterar att siffran 500 meter således är bara ett antaget värde vid en viss höjd och effekt.

I förevarande fall är det fråga om ett vindkraftverk på 159 meter totalhöjd och med en uteffekt på 3,3 MW och således avsevärt högre i effekt än det på 500 meter där man möjligen ”kan” klara riktvärdena, varför ett avstånd på 500 meter till närmaste hus i förevarande fall inte kan räcka. Det finns således inte heller någon motsats mellan vindbruksplanen och de allmänna råden som åberopas. Det ska även beaktas att bl.a. Naturvårdsverkets ställningstagande bara är en rekommendation men inte några bindande regler. I enskilda fall kan nyanserade bedömningar göras och de görs lokalt bäst av respektive kommun som har ett beakta en rad motstående intressen.

Det finns inte heller i övrigt något hinder för kommunen att ha större

säkerhetsmarginaler än vissa minsta rekommendationer. Ett minsta avstånd på 795 meter till närmaste bostäder från ett vindkraftverk på 159 meters höjd

garanterar inte heller ljudmiljön. Det finns ett fall med ett vindkraftverk i Skåne som på grund av naturförhållanden ger upphov till bullerstörningar flera kilometer bort.

Klaganden har anfört att Naturvårdsverkets rekommendationer skulle vara en balans mellan det allmänna intresset av förnybar elproduktion och en rimlig störningsnivå för boende, och har även i februari 2017 i bemötande av granneyttranden anfört att de riktvärden för buller och skuggor som Boverket tagit fram är en balans mellan de störningar kringboende kan uppleva och det allmänna intresset av elproduktion samt markägarens och verksamhetsutövarens intresse av annan användning av marken.

Länsstyrelsen konstaterar härvid att när man bedömer samhällsbuller gör man det genom en socioekonomisk bedömningsgrund utifrån vilken man fastställer

riktlinjerna för vilka bullernivåer man kan och får planera utifrån. Det finns buller

som är nödvändiga och inte kan undvikas eller omlokaliseras, som trafikbuller från

vägar och tåg som måste gå på en viss plats, buller från byggarbetsplatser, skolor och

lekplatser. Samhället har accepterat dessa verksamheter, men det finns inte samma

skäl att acceptera störningar från verksamheter som inte absolut måste finnas på en

konkret plats. Det finns därtill en skillnad mellan momentana ljud och konstanta

ljud. Många vittnar om att ljud från exempelvis förbipasserande tåg, som kan vara

momentant höga, kan fördras, men inte ett konstant ljud från exempelvis vägar och

motorvägar. Till frågan om ljudnivå kommer även frågan om karaktär på ljud som

också har betydelse. Lågfrekventa svårhörbara bullernivåer kan också vara de mest

tröttande. Vindkraftverk har inte några krav på exakta lokaliseringar och ger upphov

till konstanta ljud dygnet runt året runt. Till det kommer den visuella påverkan som

många också finner menlig.

Länsstyrelsen har gjort flera platsbesök i Skåne vid vindkraftverk med olika höjder på mellan ca 100 och 150 meters höjd, bland annat i området där det aktuella

vindkraftverket avsetts att placeras, och iakttagit dessas både visuella påverkan och även vad gäller buller. Utöver den visuella påverkan som ökar markant med höjden och diametern kan ljudet från verken vid frisk vind (8-14 m/s) vara hörbart på 600 meters avstånd och det oavsett om man står i vindriktningen eller från denna.

Det kan höras både ett svischande ljud och hörbara tonkomponenter från

maskineriet. Karaktären på ljudet kan också vara obehaglig. Ju högre och kraftigare vindkraftverken är desto större omgivningspåverkan får de genom bl.a. kraftigare maskineri och större vindfång. Klaganden har i handlingarna från 22 juli 2015 anfört att vid vindhastigheter över 8 m/s skulle det naturliga ljudet från vinden överstiga det ljud som skapas av vindkraftverk, men enligt länsstyrelsens observationer slår dock ljudet tydligt igenom vinden i även högre vindstyrkor. Vid måttlig vind kan ljudeffekten givetvis vara lägre och höras mindre. Allt kan påverkas av lokala

förhållanden. De verk som länsstyrelsen iakttagit har dock inte varit så höga som det nu lovsökta som alltså ger ännu större omgivningspåverkan.

I ett läge då samhällets intresse av att tillhandahålla elektricitet kan tillgodoses genom en effektivare placering av vindkraftsparker på mer behörigt avstånd från bostäder i andra än de mest tättbefolkade delarna av landet kan man inte hävda att närmast boende ska behöva få sin tillvaro så starkt påverkad av bl.a. ljudet från enstaka vindkraftverk bara för att ägarna vill ha dessa på just sin egen fastighet. Det nu aktuella vindkraftverket på 159 meters höjd är avsett att placeras endast ca 500 meter från närmaste bostad och det kan inte anses vara tillräckligt om de boende motsätter sig ansökan. Ljudet från ett vindkraftverk är ett sådant ljud som närboende inte har anledning att behöva finna sig i och så länge det ur

samhällssynpunkt finns alternativa placeringar för vindkraftverk finns det inte skäl för boende att behöva acceptera några störande ljud från vindkraftverk.

Enligt klaganden skulle en strikt tillämpning av kommunens ställningstaganden i Vindbruksplanen väsentligt minska möjligheterna för elproduktion i Hörby jämfört med andra kommuner. Enligt länsstyrelsen är det dock angeläget att kommuners analys och lokala ställningstagande av möjlig vindkraftsetablering följs. I mindre kommuner kan, med hänsyn tagna till alla relevanta intressen, möjliga lokaliseringar för större vindkraftverk vara få och rent av redan bebyggda och man måste kunna acceptera det faktum att det kanske inte finns fler möjliga platser för vindkraftverk på grund av motstående intressen. Det finns inte heller något samhälleligt intresse av att ha höga vindkraftverk precis överallt.

Länsstyrelsen finner sammantaget, även med beaktande av vad sökanden har anfört,

att det inte finns skäl för att ändra nämndens beslut. Kommunen har följaktligen haft

fog för sitt beslut. Vad klaganden anfört i övrigt medför ingen annan bedömning.

Med hänsyn härtill ska överklagandet avslås.

Detta beslut kan överklagas hos Mark- och miljödomstolen vid Växjö tingsrätt, se nedan.

Beslut i ärendet har fattats av länsassessor Samuel Rempe efter föredragning av länsassessor Peter Wencel.

Samuel Rempe

Peter Wencel Detta beslut har bekräftats digitalt och saknar därför namnunderskrift.

Exp. till:

Hörby kommun, bygg- och miljönämnden

HUR MAN ÖVERKLAGAR

Om ni vill överklaga länsstyrelsens beslut ska ni skriva till Mark- och miljödomstolen vid Växjö tingsrätt. Överklagandet ska dock skickas till

skane@lansstyrelsen.se eller till Länsstyrelsen Skåne, Rättsenheten, 205 15 Malmö.

Av överklagandet ska framgå vilket beslut ni överklagar (ange diarienummer) och hur ni vill att beslutet ska ändras. Ni bör också tala om varför ni anser att beslutet ska ändras. Uppge namn, adress, telefonnummer och eventuell e-postadress. Om ni har handlingar eller annat som ni anser stöder er uppfattning bör ni skicka med detta.

Länsstyrelsen måste ha fått ert överklagande inom tre veckor från den dag ni fick del av beslutet. Överklagande av part som företräder det allmänna ska ha kommit in inom tre veckor från den dag då beslutet meddelades. Annars kan överklagandet inte tas upp till prövning. Om förenklad delgivning tillämpas gäller istället de regler som informerats om i samband med bekräftelsen på överklagandet.

Behöver ni veta mer om hur ni ska göra kan ni kontakta länsstyrelsen, tfn 010-224 16 60 (exp.).

För information om hur Länsstyrelsen Skåne behandlar personuppgifter, se

www.lansstyrelsen.se/dataskydd