• No results found

Om man arbetar förebyggande och stödjande så uppstår inte problemen

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Om man arbetar förebyggande och stödjande så uppstår inte problemen"

Copied!
45
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

HT 2020

Institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier Självständigt arbete i specialpedagogik, 15 hp

Om man arbetar förebyggande

och stödjande så uppstår inte

problemen

Analys av protokoll från

elevhälsoteammöten och intervjuer med

ansvariga lärare för specialpedagogik

Deborah Wihlstrand

Handledare: Gunnlaugur Magnússon

(2)

Sammanfattning

Elevhälsan har som uppdrag att arbeta hälsofrämjande och förbyggande men hamnar ofta i ett åtgärdande arbete. Denna studie syftar till att bidra med kunskaper om elevhälsoteams arbete med dokumentation av sina elevhälsomöten och hur stor del av det arbetet som är hälsofrämjande och förebyggande. Detta har gjorts genom textanalyser av elevhälsoteamsdokumentation på tre skolor, samt handlingsplaner för kartläggning av läs- och skrivutveckling. Dessutom har intervjuer genomförts på respektive skola med lärare med specialpedagogiskt uppdrag för att få möjlighet att ställa frågor kring dokumentationen samt frågor kring det informella arbetet i elevhälsan.

Studiens teoretiska tolkningsverktyg är de relationella och kategoriska specialpedagogiska perspektiven för att analysera deltagarnas syn på elever i behov av särskilt stöd. Vidare så använder jag det salutogena och patogena perspektivet för att tydliggöra skillnaderna mellan det främjande och förebyggande arbetet som sker inom elevhälsan.

Resultatet från textanalysen och intervjuanalysen visar på att det inte finns övergripande riktlinjer för hur elevhälsoteamsdokumentation ska genomföras, utan det blir upp till den enskilda skolan att ha sin egen mall, vilket kan påverka det systematiska kvalitetsarbetet.

Vad gäller kartläggningsmaterial av läs- och skrivutveckling finns det en skillnad mellan skolorna i studien rörande vilka material som är obligatoriska. Kommunen som skolorna ligger i har centralt gett ut en handlingsplan kring kartläggningsmaterial men den är relativt omfattande. Det blir ändå upp till den enskilda skolan att ta beslut kring vilka kartläggningsmaterial som ska användas.

Både tidigare studier och respondenterna i min studie visar på vikten av att ha tid och rektors tydliga ledning för att få en framgångsrik elevhälsa som arbetar hälsofrämjande och förebyggande. Den övergripande slutsatsen är att det till stor del råder ett fortsatt kategoriskt perspektiv kring beskrivningar av enskilda elever i elevhälsodokumentation vid de undersökta skolorna. Det finns även till viss del en motsättning mellan den ansvariga läraren för specialpedagogik som vill arbeta mer utifrån ett relationellt och salutogent perspektiv, och verksamma lärare som förväntar sig kategoriska och patogena lösningar.

Nyckelord: Elevhälsa, elevhälsoteam, elevhälsomöte, elevhälsoteamsdokumentation, elevhälsans

(3)

Innehållsförteckning

Inledning ... 5

Syfte och frågeställningar ... 6

Bakgrund ... 7

Ledning och stimulans, extra anpassningar och särskilt stöd ... 7

Elevhälsan – och dess organisation ... 7

Framgångsrikt elevhälsoarbete ... 8

Kartläggning av elevers läs- och skrivutveckling ... 9

Lärmiljöns och undervisningens betydelse – en tillgänglig utbildning för alla ... 10

Rektors betydelse och ansvar för elevhälsan ... 11

Sammanfattning av bakgrunden ... 12

Forskningsöversikt ... 13

Elevhälsoteams fokus på enskilda elever ... 13

Informell och formell ärendehantering i elevhälsan ... 14

Lärare med specialpedagogiskt uppdrag ... 15

Teoretiska utgångspunkter ... 17

Kategoriskt och relationellt perspektiv ... 17

Salutogent och patogent perspektiv ... 17

Tillämpning av perspektiven på elevhälsans verksamhet ... 18

Metod ... 20

Metod för datainsamling... 20

Val av datainsamlingsmetoder ... 20

Urval ... 20

Material och bearbetning av data ... 21

(4)

Resultat ... 25

Problembeskrivning ... 25

Textanalys ... 25

Intervjuanalys ... 26

Tolkning av text- och intervjuanalysen kring problembeskrivning ... 26

Organisationen av elevhälsoteamsmötena ... 27

Textanalys ... 27

Intervjuanalys ... 27

Tolkning av text- och intervjuanalysen kring organisationen av elevhälsoteamsmötena .. 28

Respondenternas reflektioner kring den informella ärendehanteringen ... 29

Tolkning av intervjuanalysen kring den informella ärendehanteringen ... 29

Det hälsofrämjande och förebyggande arbetet inom elevhälsan ... 30

Textanalys ... 30

Intervjuanalys ... 30

Tolkning av text- och intervjuanalysen kring det hälsofrämjande och förebyggande arbetet inom elevhälsan ... 31

Kartläggningsmaterial ... 31

Textanalys ... 31

Intervjuanalys ... 32

Tolkningar av textanalysen och intervjuanalysen kring kartläggningsmaterial ... 33

Sammanfattning av resultat ... 33

Diskussion ... 35

Egna slutsatser ... 37

Förslag på vidare forskning ... 37

Referenslista ... 39

Bilagor ... 42

Bilaga 1. Information om en studie av elevhälsoteam ... 42

(5)

Inledning

Enligt Skollagen (SFS 2010:800) har elevhälsan som huvuduppgift att arbeta hälsofrämjande och förebyggande. Att arbeta hälsofrämjande inom skolan innebär att skapa ett välfungerande skolklimat, med goda relationer mellan elever och lärare. Allt detta ska leda till goda lärandemiljöer som utvecklar elevernas självkänsla, självförtroende och känsla av sammanhang (Höög, 2011). I praktiken verkar dock elevhälsans arbete till stor del vara att arbeta med att åtgärda problem som redan har uppstått (Socialstyrelsen och Skolverket, 2016). Under 2016 bedömde Skolinspektionen att nästan tre av tio grund- och gymnasieskolor hade otillräcklig tillgång till elevhälsa. Förutom avsaknad av personal för elevhälsan har Skolinspektionen uppmärksammat avsaknad av fungerade strukturer mellan elevhälsan och lärare (Socialstyrelsen och Skolverket, 2016). Arbetet i elevhälsan hade sällan en tydlig strategi eller ett systematiskt utvecklingsarbete. Huvudmannens organisation av elevhälsan påverkar skolornas möjlighet att främja elevernas utveckling och lärande. Elevhälsan har en viktig roll när det gäller stöd för att möta elevernas behov. Skolinspektionen har i flertalet granskningar uppmärksammat skolor som saknar rutiner för när elevhälsan ska involveras i arbetet med stöd (Socialstyrelsen och Skolverket, 2016). Elevhälsan behöver även involveras i arbetet med att anpassa den ordinarie undervisningen. Vidare ska elevhälsan stötta eleverna mot utbildningens mål och ska främst vara hälsofrämjande och förebyggande. Detta till trots visar Skolverkets och Skolinspektionens rapporter på att elevhälsan arbetar främst åtgärdande och med individanpassade insatser. De menar att detta kan leda till att fler elever behöver stöd än om elevhälsan hade arbetat mer hälsofrämjande och förebyggande.

(6)

Syfte och frågeställningar

Studiens syfte är att bidra med fördjupade kunskaper om dokumentationen av elevhälsomöten för att synliggöra beskrivningen av elever i behov av särskilt stöd och hur mycket av det arbetet som är hälsofrämjande och förebyggande samt vilka kartläggningsmaterial som skolorna använder. Syftet är även att bidra med fördjupade kunskaper om lärare, med ansvar för specialpedagogik, reflektioner kring elevhälsans arbete med dokumentation.

Forskningsfrågorna:

1. Vad framkommer av innehållet i elevhälsoteamens dokumentation av sina möten? 2. Vilka kartläggningsmaterial i läs- och skrivutveckling används på de olika skolorna? 3. Hur resonerar lärare med ansvar för specialpedagogik kring elevhälsans dokumentation

samt arbetet inom elevhälsoteamet?

4. Hur beskriver lärare rutinerna kring sitt arbete med att kartlägga elevers läs- och skrivutveckling?

(7)

Bakgrund

Betydelsen av en välfungerande elevhälsa är både för kunskapsutvecklingen och för elevers välbefinnande. I bakgrunden kommer jag att beröra begreppen ledning och stimulans, extra anpassningar och särskilt stöd, elevhälsan och dess organisation samt beskriva framgångsrik elevhälsa. Vidare beskrivs betydelsen av kartläggning av läs- och skrivutveckling. Slutligen presenteras undervisningen och lärmiljöns betydelse samt rektors betydelse och ansvar för elevhälsan.

Ledning och stimulans, extra anpassningar och särskilt stöd

Skollagen är tydlig med att alla elever har rätt till den ledning och stimulans som de behöver i sitt lärande och sin utveckling. Skolan har ett kompensatoriskt uppdrag och ska ta hänsyn till alla elevers behov. Detta innebär i praktiken att organisera verksamheten på individ-, grupp- och skolnivå (SKOLFS 2014:40). Elevhälsan har en viktig roll vad gäller att skapa en god lärmiljö som främjar elevernas lärande och utveckling samt att tidigt identifiera elevers behov. Det är viktigt att kunna stötta lärare i det förebyggande arbetet med att undanröja hinder i olika lärmiljöer. En del elever är i behov av ytterligare stöd utöver ledning och stimulans och då finns det två former av stödinsatser. Den ena är extra anpassningar som ska vara en stödinsats av mindre karaktär och som ska vara möjlig att genomföra för lärare inom den ordinarie undervisningen och det krävs inte något formellt beslut om detta. Exempel på extra anpassningar kan vara anpassat material eller att en speciallärare arbetar med en elev under en kortare period. Den andra stödinsatsen är särskilt stöd som handlar om ett stöd av mer omfattande karaktär och som är varaktig och som inte är möjlig att genomföra inom den ordinarie undervisningen. Det är av vikt att åtgärderna är konkreta och utvärderingsbara och att det framgår på vilket sätt och i vilken omfattning som eleven ska få stöd. Exempel på åtgärder kan vara regelbunden kontakt med speciallärare under längre tid och det kan vara tillgång till elevassistent som stödjer eleven under hela skoldagen. Särskilt stöd ska beslutas av rektor och dokumenteras i ett åtgärdsprogram (SKOLFS 2014:40).

Det är dock svårt med definitionen av särskilt stöd och vad den innebär i praktiken. Skolor skattar att det är mellan 5–10 procent av eleverna som är behov av särskilt stöd. Men sett till antal elever som inte är godkända i alla ämnen när de lämnar grundskolan är det cirka 25 procent som är i behov av särskilt stöd (Höög, 2011).

Elevhälsan – och dess organisation

(8)

omfatta medicinska, psykologiska, psykosociala och specialpedagogiska insatser. Elevhälsan ska främst vara förebyggande och hälsofrämjande. Syftet är att stödja elevens utveckling mot utbildningens mål. För medicinska, psykologiska och psykosociala insatser ska det finnas tillgång till skolläkare, skolsköterska, psykolog och kurator. Vidare ska det finnas tillgång till personal med sådan kompetens att elevernas behov av specialpedagogiska insatser kan tillgodoses (SFS2010:800 kap 2, 25§).

Kravet på att alla elever ska ha tillgång till elevhälsa säger inget om hur det ska organiseras eller innebär i praktiken exempelvis hur många elever en skolsköterska eller skolpsykolog ska ha ansvar för (Einarsson, 2011; Guvå, 2009; Hylander, 2011; Öhman, 2017). Det är inte uttalat vad den specialpedagogiska kompetensen hos personalen innebär, det är inget utskrivet krav på att det ska vara en specialpedagog eller speciallärare (Einarsson, 2011; Guvå, 2009; Hylander, 2011; Öhman, 2017).

Elevhälsans uppdrag är att samverka med övrig personal på skolan för att skapa en god miljö för lärande och främja en allmän utveckling hos eleverna, det vill säga både fysisk, känslomässig och social utveckling samt ge stöd till elever i behov av särskilt stöd (Hjörne & Säljö, 2013). Tanken med elevhälsan är att företrädare för olika specialiteter ska kunna skapa sig en bred uppfattning om elevers problem och kunna ge olika förslag på lösningar. Syftet med elevhälsan är att stärka elevens rätt (Hjörne & Säljö, 2013).

Det finns olika sätt att organisera elevhälsan utifrån storlek på skolan och behov. Det är inte alltid som det finns tillgång till ett lokalt elevhälsoteam på skolan utan många kommuner använder sig av ett centralt elevhälsoteam som kan användas vid behov (Höög, 2011). I en studie genomförd av Höög (2011) får olika deltagare i elevhälsoteam svara på vad elevhälsan har för mål, och det blir tydligt att det inte finns några tydligt definierade mål. Vidare så svarar respondenterna att det inte finns tydlig uppföljning av de elever som har berörts i elevhälsoteamen till exempel vad de eleverna har för avgångsbetyg i nian (Höög, 2011).

Det finns stor variation rörande hur elevhälsoarbetet organiseras och det verkar inte finnas någon modell som är rådande. Skolans verksamhet är reglerad av egen lag, läroplaner och kursplaner och samtliga professioner inom elevhälsan har krav på längre högskoleutbildning. (Höög, 2011). Även om det finns en större mängd litteratur som skrivit inom området, används inte de begreppen eller teorierna i praktiken. Elevhälsans uppdrag skulle behöva vara mer tydligt och mer enhetligt på ett mer likvärdigt sätt (Höög, 2011).

Framgångsrikt elevhälsoarbete

(9)

konsekvenser för elever. Resultatet från de fem skolorna som deltog i studien visade att de hade påbörjat ett arbete mot en förebyggande och hälsofrämjande elevhälsa. Två av skolorna har kommit långt i sina strategier för att arbeta mer förebyggande och hälsofrämjande och i mindre grad åtgärdande. De strategier som visade sig framgångsrika var:

1. Lärare och även fritidspedagoger medverkar vid elevhälsoteamsmötena.

2. Alla röster var viktiga, varje deltagare uttalar sig från sin expertroll och kompetens. 3. Teamets deltagare hade fokus på det positiva istället för det negativa eller hinder. 4. Det fanns en samsyn och samverkan mellan pedagoger och elevhälsopersonalen.

5. Det åtgärdande arbetet fokuserar på pedagogernas ansvar och strategier istället för elevens svårigheter.

6. Skolan och EHT utnyttjade hela skoldagen i ett förebyggande och hälsofrämjande arbete, det vill säga raster och fritids sågs som viktiga arenor.

7. I sista hand diskuterades enskilda elever.

Detta arbete är en förändring som inte sker på kort tid utan kräver ett omfattande arbete. Det krävs en synvända att skolproblem är skolans problem och inte ett elevproblem som tidigare (Hjörne, 2018). I den Specialpedagogiska skolmyndighetens nätbaserade kursmaterial för att utveckla elevhälsan presenteras vissa faktorer för ett mer hälsofrämjande och förebyggande elevhälsa (Neuman & Sjöberg, 2018). Elevhälsans arbete ska utgå från skolans utmaningar och elevers olika behov. Elevhälsans arbete blir då mer effektivt och gynnar fler elever. En faktor som samtliga skolor i studien ger uttryck för var tid. Detta för att ge möjlighet till reflektion och analys av arbetet inom elevhälsan. Det framhålls även viktigt att elevhälsans möten har en tydlig struktur med bestämd dagordning, mötesanteckningar och uppföljningar (Neuman & Sjöberg, 2018).

Kartläggning av elevers läs- och skrivutveckling

Ett av skolans viktigaste uppdrag är att se till att alla elever lär sig att läsa och skriva samt att förstå och använda texter. Att behärska läs- och skrivförmågan är själva grunden för en lyckad skolgång (Lundberg, 2005; af Trampe 2017). Att kartlägga elevers läs- och skrivutveckling är viktigt för att lärare ska kunna planera fortsatta pedagogiska insatser och åtgärder, men även för att synliggöra elevens läs- och skrivutvecklingen för elever och föräldrar (Lundberg, 2005). Kartläggningen bör ske regelbundet och de elever som har en långsam utveckling bör kartläggas oftare eller kompletteras med andra screeningsmaterial (Lundberg, 2005).

(10)

individuell utredning. Men att analysera på grupp och organisationsnivå är också nödvändigt. Utredningsmodellen är utformad som ett flödesschema och kan användas som ett redskap för både lärare och elevhälsa. Modellen består av olika steg och det första steget är återkommande screening från förskoleklass och återkommande under skolåren. Vid screening av elever så bedöms ca 80% uppnå det som förväntas för deras ålder. Cirka 20 % av alla elever klarar inte för sin ålder accepterad nivå och detta leder det till åtgärder inom den egna gruppen och anpassad undervisning. Det andra steget är pedagogisk kartläggning som leder till åtgärdsprogram och särskild träning. Det är viktigt att åtgärderna verkligen utvärderas och att det inte pågår i samma spår om ingen utveckling sker. Det tredje steget innebär en utredning inom elevhälsan och detta sker om inte åtgärderna ger förväntad effekt. För vissa elever med komplexa inlärningssvårigheter kan ett fjärde steg med utredning utanför skolan vara nödvändig, detta kan vara elever med någon forma av neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (af Trampe, 2017).

Den enskilt vanligaste orsaken till särskilt stöd är läs- och skrivsvårigheter. I en studie av åtgärdsprogram visade på att utredning och stödinsats saknade samband och sällan diskuterades eller utvärderades. De förslag på nya åtgärder brukar vara mer av samma insats och de åtgärder som sätts in är mer vad det finns tillgång till på skolan än utgångspunkt i elevens behov (Skolverket, 2011b). Elever med läs- och skrivsvårigheter riskerar även att få mindre tid till arbete med betygsgrundande uppgifter eftersom det specialpedagogiska stödet ges utanför klassrummet och ägnas åt uppgifter som inte är betygsgrundande (Skolverket, 2011).

Lärmiljöns och undervisningens betydelse – en tillgänglig utbildning för alla

I skolan utvecklas inte enbart elevernas lärande utan även deras relationer till kamrater, deras självkänsla och sociala kompetens. Även små förändringar för elever kan få stora konsekvenser för den enskilda eleven. Om elever upplever upprepade misslyckande av skolarbete, lektion efter lektion, läsår efter läsår, leder det till en negativ cirkel och både eleven och dess omgivning skapar låga förväntningar (Hylander, 2011; Guvå, 2009). Faktorer till elevers framgång i skolarbete är lärares kompetens samt förmåga att individanpassa undervisningen utifrån elevernas behov. Exempel på detta kan vara lärares förmåga att hjälpa elever att välja litteratur som utvecklar elevernas läsförmåga. Förklaringen till elevers svårigheter hänger samman med den enskilda elevens förutsättningar samt skolmiljön och de krav som ställs (Skolverket, 2011).

(11)

gruppnivå förebygger man med stödjande grupprocesser som bygger på värderingar, normer och goda relationer. Målet är att minska riskfaktorerna som till exempel kan vara bristande relationer till vuxna och kamrater (Höög, 2011).

Rektors betydelse och ansvar för elevhälsan

Rektor har enligt skollagens 3 kapitel 8§ skyldighet att se till att elevers behov av särskilt stöd utreds skyndsamt. Vidare beskrivs i läroplanen för grundskolan att rektorn bland annat har ansvar för att utforma undervisningen och elevhälsans verksamhet så att eleverna får det särskilda stöd och hjälp som de behöver. Rektorer har även det övergripande ansvaret för att personalen får den kompetensutveckling som krävs för att de professionellt ska kunna utföra sina uppgifter. I rektorns ansvarsområde ingår även att anpassa resursfördelningen och stödåtgärderna till lärarnas värdering av elevernas utveckling (Skolverket, 2018).

Rektorns ledarskap och syn på elever i behov av särskilt stöd samt inkludering har visat sig vara en viktig påverkansfaktor (Möllås, Gustafson, Klang & Göransson 2017). Rektorers olika sorters ledarskap påverkar hur det specialpedagogiska arbetet fungerar i praktiken på skolan. Vissa rektorer har stark tilltro till den personen som har den specialpedagogiska kompetensen och lämnar den ensam i sin roll. Den andra varianten är att rektor styr för mycket och att det blir svårarbetat för att kunna genomföra arbetet. Det bästa är när det finns en samsyn mellan rektor och den som besitter den specialpedagogiska kompetensen och att dessa personer arbetar mot samma mål (Möllås, Gustafson, Klang & Göransson 2017).

Specialpedagogiska skolmyndigheten har en nätbaserad kurs för elevhälsoteam samt ett material som kan användas för att utveckla elevhälsan. Kursdeltagarnas loggböcker med reflektioner har sedan analyserats av forskare som har sammanställt dessa i en antologi (Löfberg, 2018).

De rektorer som i studien beskrivs som framgångsrika, arbetar med att utveckla undervisningen, är tydliga med hur verksamheten ska förbättras, kompetens utbildar personalen samt designar organisationen. Exempel på hur rektorer kan utveckla undervisningen är genom att ge stöd i undervisningen, se till att anställa rätt personal och fördela resurserna efter behov (Löfberg, 2018).

(12)

Rektorer lyfter som utvecklingsområden för elevhälsan att den ska utveckla elevarbetet till att bli mer hälsofrämjande och förebyggande samt utveckla ett mer effektivt elevhälsoteam som tar hjälp av alla skolans kompetenser. Det som sedan framkommer som exempel på effektiv elevhälsa är när alla roller är tydliga inom elevhälsoteamet, att teamet samarbetar, att arbetet är systematiskt och utvecklas kontinuerligt. Men det handlar även om att skapa en samsyn på hela skolan för att bättre stödja elevers måluppfyllelse och hälsa (Löfberg, 2018).

Sammanfattning av bakgrunden

Grundläggande för framgångsrik skolgång är att elever lär sig läsa och skriva (Lundberg, 2005; af Trampe 2017). En annan faktor för framgångsrik skolgång är en tillgänglig lärmiljö (Hylander, 2011; Guvå, 2009). Elevhälsan har tillsammans med rektor det yttersta ansvaret för detta. Men på den enskilda skolan är det läraren med specialpedagogiskt uppdrag som arbetar närmast med att säkerställa detta arbete.

Det finns riktlinjer för att skolor ska organisera sin verksamhet vad gäller ledning, stimulans och extra anpassningar (SKOLFS 2014). Det finns även tydliga krav på en fungerande elevhälsa, men även det är upp till den enskilda skolan hur det ska organiseras och dokumenteras. Goda exempel på välfungerande elevhälsa beskriver (Hjörne, 2018) medan Möllås m.fl. (2017) beskriver rektors viktiga roll i elevhälsans arbete. Ett sätt att undersöka hur elevhälsan organiseras och fungerar är att intervjua deltagare i elevhälsoteam och att analysera elevhälsoteams mötesdokument.

(13)

Forskningsöversikt

Elevhälsoarbetet ska ha en central roll i skolan men trots det är det lite forskning gjord i Sverige kring hur elevhälsoarbetet dokumenteras och organiseras. Det har inte heller bedrivits mycket forskning internationellt vad gäller elevhälsoarbete, därför har jag valt att fokusera på den forskning som är genomförd i Sverige. I forskningsöversikten beskrivs vad tidigare forskning om elevhälsoarbete till stor del har kommit fram till. Fokus i många av de tidigare studierna har varit enskilda elever samt informell och formell ärendehantering. I forskningsöversikten presenteras professionsrelaterad forskning rörande personal med ansvar för specialpedagogik.

Elevhälsoteams fokus på enskilda elever

Einarsson (2011) genomförde fokusgrupper med de olika professionerna inom elevhälsan var för sig. Förutom de olika professionerna inom elevhälsan genomfördes även fokusgrupper med verksamma lärare. Syftet med den studien var att analysera de olika professionernas föreställning om hur problem med elever hanteras i skolan och inom elevhälsan. Det hon kom fram till i sin studie var att skolproblemen förklaras i hög grad utifrån att den enskilde eleven är problemet. Det fanns samtidigt en strävan hos flera av professionerna inom elevhälsan att lyfta och diskutera problemen utifrån kontextuella och organisatoriska förklaringar (Einarsson, 2011), det vill säga hur lärsituationen var organiserad och att problem som uppfattas i klassrummet inte behöver vara relaterade till en elev utan till en grupp av elever och i relation till dess lärare. Studien visade på brister i elevhälsan som inte var organiserad för att arbeta med dessa problem. Studien visade även att inom elevhälsan var det ofta viktigt att registrera ärenden och journalhanteringssystemen byggde ofta på att registrera enskilda elever och då fungerar det inte att registrera en klass eller grupp (Einarsson, 2011). Hjörnes (2004) studie består av inspelningar av elevhälsoteammöten som har genomförts på en skola under ett läsår. Hon kom i sin studie fram till att det oftast är samma elever som diskuteras flera gånger under elevhälsoteamets möten, men de åtgärder som prövas utvärderas inte i tillräckligt hög utsträckning. Vidare har lärare inte någon aktiv roll i elevhälsoarbetet och det var sällan som elevernas röster blir hörda (Hjörne, 2004). Båda dessa studier berör elevhälsoteamets mötesdokumentation och vilka eventuella begränsningar som kan finnas om skolpersonal inte har utarbetat ett välfungerande mötesprotokollsmodell.

(14)

Kommunikationen inom elevhälsoteamen präglas av att något problem har uppstått. Detta sker genom kategoriseringar som: att någon är väldigt orolig, omogen eller svag. En vanlig form av kategoriseringar är att använda sig av begrepp från neuropsykiatrin som: ADHD, autistisk eller dyslexi (Hjörne & Säljö, 2013), kategoriseringarna kan även vara beskrivningar av hur eleven klarar skolan: har svårt att komma igång, har ingen motor eller är en svag elev. Det kan även vara kategoriseringar som berör omständigheterna kring elever: stora sociala problem, går själv på rasterna, är ensambarn eller får inte hjälp med läxorna (Hjörne & Säljö, 2013). Dessa olika förklaringar till skolproblem är tydligt kopplat till den enskilda eleven och handlar om händelser som avviker från det förväntade eller normala. Dock är det sällan som deltagarna i elevhälsoteamen har utbildning inom neuropsykiatriska tillstånd även om de används för att förklara problemen hos eleven (Hjörne & Säljö, 2013).

Informell och formell ärendehantering i elevhälsan

I diskussioner kring informell och formell hantering av ärenden beskrivs informell ärendehantering vara mer förebyggande då inte problemet behövdes tas upp på ett elevhälsomöte. Formell ärendehantering är elevhälsomötena och den dokumentationen som sker på mötena. Det anses viktigt att ha formella ärenden för att synliggöra elevhälsans arbete. Men ibland kan det vara viktigt att lösa problem snabbt och inte vänta med att ta upp det på elevhälsoteamets möte och göra det till ett formellt ärende (Einarsson, 2011). Hyllander (2011) har genomfört fokusgrupper med samtliga elevhälsans professioner med syfte bland annat att undersöka hur de beskriver sitt uppdrag och andras förväntningar på elevhälsan. Studien visade på att mycket informationsöverföring och beslut sker vid informella möten och det finns många fördelar med detta. Exempel på det kan vara möten som sker spontat i en korridor. Nackdelar som finns med dessa informella möten är att det kan ge en känsla av exkludering då inte alla får ta del av informationen. Anledningen till att vissa av dessa ärenden inte kom fram till elevhälsoteamens möte är att de hinner lösas innan eller att det är saker som inte kan vänta (Hyllander, 2011). En av förklaringarna till den formella och informella ärendehanteringen kan ligga i skolans samtalskultur och vad som anses vara relevant att ta upp på ett elevhälsomöte. Skolans samtalskultur definieras av hur och på vilket sätt samtal sker samt vad samtalen innehåller. Vad som på en skola kan anses vara ett ärende på ett elevhälsomöte kan på en annan skola eller av en annan lärare avstyras med handledning och råd från en kollega eller lärare med specialpedagogisk kompetens (Hjörne, 2004).

(15)

Lärare med specialpedagogiskt uppdrag

Den första utbildningen för att tillgodose de specialpedagogiska behoven kom 1921 och kallades hjälpklasslärare och är en föregångare till speciallärarutbildningen (Bladini, 1990). Samtliga utbildningar inom specialpedagogik bygger på en grundläggande lärarutbildning samt arbetslivserfarenhet från läraryrket. 1962 infördes speciallärarutbildningen som hade inriktningar mot klinikundervisning, olika specialklasser som till exempel observations- och läsklass. Under 1970-talet blev det en ny utbildningsplan för speciallärare. Det blev även ett ändrat fokus från elevens svårigheter till att skolan anpassade sin verksamhet utifrån den enskilda eleven (Bladini, 1990). Bladinis studie sträcker sig fram till 1990 då speciallärarutbildningen tas bort och ersätts av en specialpedagogutbildning.

Den första specialpedagogutbildningen hade fyra inriktningar: komplicerad inlärningssituation, dövhet och hörselskada, synskada och utvecklingsstörning. År 2001 blev det en ny specialpedagogutbildning utan inriktningar och med examensmål som att undanröja hinder i lärmiljön, göra pedagogiska utredningar, genomföra kvalificerade samtal och delta i skolans utvecklingsområde. År 2007 anpassades utbildningssystemet till Bolognaprocessen och det infördes en ny examensordning för specialpedagogprogrammet. Detta innebar att utbildningen blev på avancerad nivå men var fortsatt ett och ett halvt års studier. År 2008 återinfördes speciallärarexamen med två inriktningar språk, skriv- och läsutveckling samt matematikutveckling. År 2011 utökades inriktningarna på speciallärarexamen till ytterligare fyra: dövhet eller hörselskada, synskada, grav språkstörning och utvecklingsstörning (Göransson, Lindqvist, Klang, Magnússon & Nilholm, 2015).

I enkätstudien visar Göransson m.fl. (2015) att det finns fler likheter än skillnader mellan målformuleringarna i examensordningarna för specialpedagog och speciallärarexamen. Båda utbildningarna har mål med fokus på att utveckla och leda det pedagogiska arbetet med målet att möta behoven hos alla elever. Skillnaden är att speciallärarexamen har mer individcentrerade kunskapsmål medan specialpedagogexamen omfattas av utredningar även på grupp- och organisationsnivå

Möllås, Gustafson, Klang & Göransson (2017) visa även att det som kan ha betydelse är att specialpedagoger och speciallärare med 2001/2007/2008 års examensordningar definierar skolproblem utifrån ett relationellt perspektiv det vill säga att skolproblem beror på problem i skolmiljön snarare än brister hos den enskilda eleven. Majoriteten av övriga yrkesgrupper i studien (Möllås, Gustafson, Klang & Göransson 2017) ansåg att elevens brister är vanligt förekommande anledning till skolproblem, vilket analyserades som ett kategoriskt perspektiv.

(16)

mångkulturell förort. Det skiljer också var på skolan som den med specialpedagogisk kompetens arbetar om det är på ett eget kontor eller nära verksamheten (Möllås, Gustafson, Klang & Göransson 2017).

(17)

Teoretiska utgångspunkter

I denna del av uppsatsen presenteras de teoretiska perspektiv som ligger till grund för studien och som är verktyg för att analysera empirin. Det är de kategoriska och relationella perspektiven som jag använder som verktyg för att analysera deltagarnas syn på elever i behov av särskilt stöd. Vidare så använder jag det salutogena och patogena perspektivet för att tydliggöra skillnaderna mellan det främjande och förebyggande arbetet som sker inom elevhälsan, det vill säga det som beskrivs vara elevhälsans främsta uppdrag.

Kategoriskt och relationellt perspektiv

Det finns två perspektiv inom specialpedagogiken som har använts för att förklara skolproblem och vem eller vad som är orsaken till dem och även hur de ska lösas (Nilholm, 2005). Det kategoriska

perspektivet är ett mer traditionellt och individualistiskt perspektiv som beskriver att skolsvårigheter

i första hand beror på egenskaper hos eleverna. Fokus blir då på att studera olika typer av diagnoser eller funktionsnedsättningar, för att sedan kompensera elevernas brister med olika verktyg och insatser. Detta perspektiv har getts olika namn av olika forskare som till exempel det traditionella perspektivet, bristperspektivet eller det kompensatoriska perspektivet (Nilholm, 2005). Målet inom detta perspektiv är att hitta rätt undervisningsmetoder för diagnostiserade grupper och ofta segregerande undervisningsformer. Kritiken mot detta perspektiv är att det individualiserar problemen och att det blir eleven som blir bärare av problemet och även främsta orsaken till problemet. Eleven är med behov av särskilt stöd (Nilholm, 2005).

Det relationella perspektivet söker snarare orsaker till skolsvårigheter i omgivningsfaktorer som till exempel strukturella faktorer som socioekonomiska olikheter, skolans organisation och styrning, att eleverna inte blir bemötta med rätt pedagogik och även det sociala klimatet i klasser och på skolor. Detta perspektiv är kritiskt mot den traditionella specialpedagogiken med särlösningar och att specialpedagogik istället kan ses som ett hjälpmedel att hantera elevers olikheter i klassrummet. Eleven ses som i behov av särskilt stöd (Nilholm, 2005). Utifrån ett relationellt perspektiv ses de specialpedagogiska insatserna ligga nära den allmänna pedagogiken. Fokus är på relationer, kommunikation och interaktion. Med detta perspektiv ses lärarens förhållningssätt och undervisning tillsammans med undervisningsmiljön som förklaringen till skolsvårigheter. Ansvaret för det specialpedagogiska arbetet delas av samtlig pedagogisk personal (Lindqvist, 2013). I min analys av resultatet använder jag mig av de kategoriska och relationella perspektiven för att tolka vilket synsätt som råder inom elevhälsoteamen när det gäller beskrivningar av elever.

Salutogent och patogent perspektiv

(18)

coping- strategier, det vill säga framgångsrik problemhantering. Detta kan vara att hjälpa elever att lyckas, men kan även att hjälpa elever med att stå ut med att inte lyckas. Istället för att försöka hitta förklaringar till varför vissa människor blir sjuka så försöker man förklara varför vissa människor inte blir sjuka trots att de utsätts för påfrestningar och stress (Antonovsky, 2005). Som en del i att arbeta med det salutogena perspektivet kan KASAM ses som en del av den salutogena modellen. Känslan av sammanhang KASAM är ett begrepp i Antonovskys teori. Detta är en beskrivning av när en person upplever att tillvaron är begriplig, hanterbar samt meningsfull.

Begripligt kan i skolans värld innebära att eleven vet vad som ska hända under skoldagen eller vem

hen ska leka med på rasten. Hanterbar betyder att eleven har de resurser som krävs för att klara skolarbetet själv eller tillsammans med andra. Meningsfullhet innebär att eleven upplever lektionerna som spännande och är motiverad att arbeta samt ser svårigheterna som utmaningar. Motsatsen till detta är när eleven upplever skolsituationen kaotisk och oförutsägbar och har svårt att lära sig (Antonovsky, 2005).

Det patogena perspektivet fokuserar på riskfaktorer för ohälsa. Olika typer av förebyggande insatser som handlar om att minimera eller undanröja risker utgår från ett patogent perspektiv. Detta synsätt försöker förklara varför människor blir sjuka (Antonovsky, 2005).

Tillämpning av perspektiven på elevhälsans verksamhet

(19)

Tabell 1: De patogena och salutogena perspektiven på grupp- och individ nivå

Nivå/inriktning Patogent perspektiv Salutogent perspektiv

Generell nivå 1.Fokus på ohälsa.

Tidig identifiering av

riskfaktorer och riktade insatser till elever i riskzon.

Förebyggande insatser.

2.Fokus på hälsa.

Insatser som främjar skolan som gynnsamma lärmiljöer för alla elever.

Främjande insatser.

Individuell nivå 3.Fokus på elever som inte uppnår kunskapsmålen utifrån ett individ/ familje-perspektiv.

Traditionella utredningar, kartläggningar och diagnoser utifrån ett kategoriskt perspektiv.

4.Fokus på enskilda elevers lärande och utveckling utifrån ett relationellt perspektiv.

(20)

Metod

Inledningsvis i detta avsnitt presenteras en motivering av metod för datainsamling och beskrivning av urvalet. Därefter beskrivs material och bearbetning av data, samt en beskrivning av mina analysmetoder. Slutligen presenteras reflektioner kring metoderna samt olika etiska ställningstaganden.

Metod för datainsamling

Val av datainsamlingsmetoder

Tidigare studier som har berört elevhälsans arbete har till stor del haft fokusgrupper som metod och i flertalet av dessa har samtliga deltagare i elevhälsan kommit till tals. Det vill säga förutom specialpedagoger eller speciallärare har även skolpsykologer, skolläkare och kuratorer varit med i studierna. För att undersöka elevhälsan på ett annat sätt och för att kunna jämföra skolors elevhälsomötes protokoll valde jag två andra metoder, det vill säga textanalys och semistrukturerade intervjuer. Studiens syfte är att bidra med fördjupade kunskaper om dokumentationen av elevhälsomöten för att synliggöra beskrivningen av elever i behov av särskilt stöd och hur mycket av det arbetet som är hälsofrämjande och förebyggande, jag har utgått från elevhälsoteamens mötesdokumentationen i min textanalys. Det framkom att det skiljde sig på många sätt kring hur elevhälsomötena dokumenterades och hur ofta och på vilket sätt de genomfördes. Min bedömning var att textanalysen inte var tillräcklig som metod för att fullt ut få svar på mina frågeställningar. Att komplettera studien med semistrukturerade intervjuer gjorde det möjligt att få svar på hur lärare med ansvar för specialpedagogik resonerar kring dokumentationen och reflektioner kring elevhälsans arbete.

Urval

(21)

i åk 6 samt 98,7% är lärare med pedagogisk högskoleexamen. Skola 2 är en landsortsskola med 114 elever, 71,4% når läsförståelsekravet i åk 1, 100% av eleverna har minst E i samtliga ämnen i åk 6 samt 69% av lärarna har pedagogisk högskoleexamen. Skola 3 har 385 elever, 95,8% når kunskapskravet i läsförståelse åk 1, 82,4% har minst E i samtliga ämnen i åk 6 och andel lärare med pedagogisk högskoleexamen är 99,5%. Statistiken från skolorna speglar ett visst mättillfälle och ger på så sätt en begränsad bild av verksamheten. Dock går det att dra slutsatser kring att det är något färre lärare med behörighet på landsortsskolan och den har även ett mindre elevantal. Informanterna som jag intervjuat har samtliga rollen som ansvarig för specialpedagogik i sina elevhälsoteam. Deras utbildning och erfarenhet skiljer sig åt. En av informanterna är speciallärare, med den gamla speciallärarutbildningen som fanns innan 1990, det är en specialpedagog med utbildning efter examensordningen 2001, samt en resurspedagog, som inte har formell utbildning inom specialpedagogik men har gått flera fortbildningskurser. Samtliga av informanterna har minst tio år i läraryrket.

Material och bearbetning av data

Dokumentation

Dokumentationen hämtades på de tre skolorna som valde att delta i studien. Efter insamlingen av dokumentationen från de tre skolorna började jag analysera eventuella likheter och skillnader, på vilket sätt dokumentationen var skriven med utgångspunkt i de kategoriska och relationella perspektiven.

Elevhälsoteamsdokumentationen består av protokoll från elevhälsoteamsmöten från de tre skolorna som deltagit i studien och handlingsplaner för elevers läs- och skrivutveckling. Det är protokoll från höstterminen 2017. Skola 1 hade tre elevhälsoteamsmöten och sammanlagt 13 sidor protokoll. Skola 2 genomförde tre elevhälsomöten och skrev tre sidor protokoll. Skola 3 hade nio elevhälsoteamsmöten och det genererade till nio sidor protokoll. Skola 3 hade även fyra klassgenomgångar med fyra sidor protokoll.

De tre skolorna har tre olika handlingsplaner för elevers läs- och skrivutveckling. Kommunen som skolorna finns i har även centralt gett ut en handlingsplan kring vilka kartläggningsmaterial som de rekommenderar. De kartläggningsmaterial som används på skolorna är;

Fonologiskmedvetenhet/Bornholms modellen i förskoleklass, Skolverkets bedömningsstöd i läs- och skrivutveckling årskurs 1–6, Fonolek – fonologisk för – och eftertext årskurs 1, H4/H5, Vilken bild är rätt?

Årskurs 1–3, Nya språket lyfter årskurs 1–6, LäSt i årskurs 1–6, Bokstavskännedom i årskurs 1, Tecken-

ord och meningskedjor årskurs 4–6 och Nationella prov i årskurs 3 och 6. I resultatet redovisas vilka

(22)

Intervjuer

Efter denna första analys av elevhälsomötesprotokollen kom jag fram till att jag behövde komplettera dokumentationen med intervjuer. För att de intervjuerna skulle vara givande så behövde jag intervjua någon som varit med och deltagit vid dokumentationstillfällena det vill säga elevhälsomötena. Jag fick efter några veckor möjlighet att planera in intervjutillfällen med dessa tre som på sina skolor var ansvariga för specialpedagogik och som deltagit vid mötena. Efter att de tre intervjuerna var genomförda började jag analysen av intervjuerna och sökte då kategorier. Kategorierna utgick jag ifrån det som framkommit i både dokumentationen och intervjuerna. De kategorierna som jag fann var skillnader och likheter inom elevhälsoteams dokumentationen, handlingsplaner inom läs- och skriv, problembeskrivningar, informell och formell ärendehantering samt reflektioner kring det främjande och förebyggande arbetet.

Innan jag fick dokumentationen hade de tagit bort berörda elevers namn. Efter genomförda intervjuer transkriberade jag intervjuerna och använde sedan transkriptionerna till min analys. Intervjuerna genomfördes på skolorna som informanterna arbetar på, i enskilda rum som de själva valt och intervjuerna tog cirka 60 minuter. Intervjuerna spelades in på telefon som är lösenordskyddad och intervjuerna transkriberades omedelbart efter att de var genomförda. Transkriberingen är skriven ordagrant men inkluderar inte hummanden eller korta pauser. Det finns egna kommentarer för att förtydliga vad informanten syftar på och dessa har skrivits inom parentes. Beroende på syfte görs ett val utifrån vilken sorts transkription som behövs göras och hur noggrant (Fejes och Thornberg, 2015). Inspelningarna har även funnits kvar under analysfasen för att möjliggöra att gå tillbaka och lyssna igen vid osäkerhet.

Analysmetoder

Textanalys

(23)

mönster i tankesätt utifrån teorier. I mitt arbete med textanalysen utgick jag från teman som jag funnit i tidigare studier och litteratur kring elevhälsa. De teman som kom fram i denna läsning har jag använt som analysverktyg och resultatet från analysen av dokumentationen och intervjuerna redovisas under följande teman som:

1. Problembeskrivning

2. Organisation av elevhälsoteammötena

3. Respondenternas reflektioner kring den informella ärendehanteringen 4. Den främjande och förebyggande arbetet inom elevhälsan.

5. Kartläggningsmaterial inom läs- och skrivutveckling

Semistrukturerade intervjuer

Vid genomförandet av semistrukturerade intervjuer utgår den som intervjuar från en färdig lista med frågor som ska besvaras. Dock är den som intervjuar flexibel till i vilken ordning som ämnena tas upp och låter den som intervjuas utveckla sina idéer (Denscombe, 2009). I min empiri har frågorna utformats utifrån den dokumentation som gjorts på elevhälsoteamens möten samt handlingsplaner för läs- och skrivutveckling. Intervjuerna blev ett tillfälle att komplettera och förklara dokumentationen, men även en möjlighet till att visa på annat inom elevhälsan som inte dokumenterats. Intervjuerna erbjöd lärarna som var ansvariga för specialpedagogik på respektive skola en möjlighet att utveckla hur arbetet i elevhälsoteamen fungerar både i teorin och praktiken. Efter att intervjuerna var genomförda utgick jag från teman som beskrev det förebyggande och främjande arbetet inom elevhälsan, hur elevhälsomötena organiserades vad gäller tid och innehåll och kommentarer kring dokumentationen. Övrigt som diskuterades var synen på olika kartläggningsmaterial och synen på informell och formell ärendehantering. En reflektion kring resultatet är i vilken utsträckning respondenterna svarar utifrån hur de förväntas svara kontra hur det ser ut i praktiken, vilket skulle kunna påverka resultatet. Intervjutiden var på ca en timme och någon intervju blev något längre. Detta kan också vara relevant då det finns en risk att den som blir intervjuad känner sig tvungen att säga eller avslöja saker som den inte borde om tiden är längre.

Etiska hänsynstagande

(24)

informanternas identitet så spelades de in på en mobiltelefon som är lösenordskyddad och utskrifterna förvarades på säkert sätt för obehöriga. En etisk avvägning är att inte lämna ut för mycket information som kan röja personernas identitet eller utsätta någon för obehag. Den dokumentation som jag har läst om eleverna är utelämnande och varken berörda elever eller vårdnadshavare är medvetna om att jag har haft tillgång till det. Det är även ett stort ansvar att varken plocka ut citat ur dokumentationen eller från intervjuerna som är tagna ur ett sammanhang eller kan uppfattas som stötande eller få en annan innebörd.

Bristande forskningsetik kan vara brist i precision i frågeställningen, användning av felaktiga metoder eller etablerade metoder på ett felaktigt sätt (Vetenskapsrådet, 2017). Det kan även vara att utesluta information som framkommit i observationer på grund av att det inte passar ihop med författarens tes eller har ett upplägg på studien som inte gör det möjligt att svara på frågan. Vidare är valet av forskningsproblem upp till den enskilda forskaren, men kan ju i olika grad vara ett kunskapsbidrag.

(25)

Resultat

Resultatet redovisas uppdelat i textanalyser och intervjuanalyser samt en tolkning av resultatet. De olika områden som berörs i resultatet är problembeskrivning, organisationen av elevhälsomötena. Därefter beskrivs respondenternas reflektion kring den informella ärendehanteringen och är endast en intervjuanalys. Vidare kommer det en beskrivning av det hälsofrämjande och förebyggande arbetet inom elevhälsan. Slutligen presenteras en analys av kartläggningsmaterial inom läs- och skrivutveckling och en sammanfattning av resultatet.

Problembeskrivning

Textanalys

En stor del av dokumentationen var beskrivningar av enskilda elevers svårigheter, hemförhållande och eventuella diagnoser, till exempel;

”Klarar bäst en-till-en undervisning i det lilla rummet.”

När det gäller beskrivningar av elever kunde det även vara;

”X har svårt att klara motgångar. Vill ha regler på sitt sätt och svårt att anpassa sig. Hamnar ofta i konflikter.”

Det var beskrivningar av vad eleven inte kunde, eventuella utredningar som föräldrar eller personal ville skulle genomföras. Det var beskrivningar kring beteende som bryter mot förväntningar som att till exempel störa klasskompisar eller inte gör sina läxor. Det var även beskrivningar av hur hemsituationen var till exempel;

”mycket bråk och ibland saknas gränssättning hemma”

Klassläraren i detta fall upplevde att föräldrarna inte tog situationen på allvar. Hemförhållanden som en förklaring till elevers svårigheter var relativt vanligt;

”Mycket datorspelande hemma.” ”Är enda barnet.”

”Vad beror hans utåtagerande på är det hemmiljön eller kommer det inifrån.” ”Mamma har ensam vårdnad och arbetar inom hemtjänsten.”

(26)

problembeskrivningar i sin dokumentation om svårigheter som berör många elever och lärare, men ändå har förebyggande åtgärder. Till exempel;

”Vi har en begränsad skolgård i och med ombyggnationen, eleverna hamnar ofta i konflikt med varandra. Det är många rastvakter på skolgården och skolan har två fritidspedagoger som erbjuder rastaktiviteter alla dagar utom tisdag.”

Intervjuanalys

Det framkommer i intervjuerna att det finns en förväntan på skolorna att ta upp åtgärdande insatser kring enskilda elever. Detta beror på traditioner och det som efterfrågas från klasslärarna. En av respondenterna beskriver att arbetet med särskilt stöd ofta blir akuta åtgärder som inte leder någonstans.

”Fast det är ju inte det jag vill utan jag vill ju att de ska kunna hålla sig uppe själva så gått det går sen tar det ju det tid naturligtvis när man ska jobba med det. Jag tycker att det är mycket kategoriskt tänk och det är eleven som äger svårigheterna det vill jag plocka bort lite känner jag, så jag försöker lägga in lite här och där.”

Vidare beskriver en av respondenterna att det finns olika synsätt hos lärarna kring om de vill ha hjälp utifrån ett kategoriskt eller relationellt perspektiv.

”Det finns en del lärare som kommer utifrån att de vill ha hjälp för att dom ska lösa det, men sen finns det också dom lärarna som kommer utifrån att dom ska ha hjälp att lösa det, alltså att vi plockar ut eleven och fixar och sätter tillbaka.”

En annan fråga som lyftes av en respondenterna var att:

”Det skiljer sig mycket åt hur mycket lärare jobbar med eleverna efter att specialpedagog gjort insats. Vore bra med möjlighet att diskutera lärares olika arbetssätt utan värdering.”

Tolkning av text- och intervjuanalysen kring problembeskrivning

En stor del av dokumentationen utgår från ett kategoriskt och patogent perspektiv då det utgår från den enskilda elevens svårigheter och eventuella utredningar som förväntas genomföras. När det är beskrivningar av organisation blir det mer av relationellt och salutogent perspektiv och insatser som gynnar många elever.

(27)

Organisationen av elevhälsoteamsmötena

Textanalys

Det är olika hur ofta personalen på de tre skolorna har valt att ha elevhälsoteammöten. På en av skolorna har de möten varje vecka, en skola har varannan vecka och den tredje skolan har var tredje vecka. På den första skolan beskriver de i sin dokumentation både enskilda elever samt diskuterar generell organisation. På generell nivå kan det till exempel vara talpedagogens uppdrag eller diskussion kring kartläggningsmaterial. I elevärendena beskrivs olika tänkbara åtgärder samt utvärderingar av tidigare insatser. Det är tydliga beslut om vad som ska göras och av vem samt när nästa uppföljning ska ske. I den andra skolans dokumentation är elevhälsoteams tillfällena uppdelad på två sätt. Varannan gång träffas elevhälsoteamen och diskuteras enskilda elever, det är då individuella beskrivningar av elever och till stor del åtgärdande insatser med fokus på svårigheterna kring eleverna, diagnoser och utredningar. Vad gäller åtgärder antecknas de i dokumentationen, men det planeras inte in någon tydlig uppföljning av elever eller åtgärderna. På samma skola har de även separata träffar då de går igenom en klass vid varje tillfälle och ska ha ett tydligt fokus på förebyggande och hälsofrämjande insatser. Under de mötena förs det protokoll kring vad som ska göras, på vilket sätt det ska genomföras samt beslutas vem som ska genomföra det beslutade. På den tredje skolan består elevhälsoteamens dokumentation till stor del elevgenomgångar av hela klasser och vid dessa tillfällen lyfts flera elever. På dessa elevhälsoträffar är rektor, ansvarig lärare för specialpedagogik och berörd personal med. Skolan har tagit fram ett sätt där läraren bedömer alla elever i tre nivåer. De som är högpresterande och som behöver extra utmaningar, de elever som är medelpresterande och inte behöver diskuteras så mycket och de elever som inte bedöms uppnå målen och behöver extra stöd på grund av det. Läraren gör även en bedömning av hur eleverna fungerar socialt och om det är elever som behöver stöttning i det sociala. Läraren förväntas göra en sammanfattning av hur klassen i stort fungerar till exempel om den är samarbetsvillig eller stökig. Vid klassgenomgångarna ska inte klassläraren gå igenom alla elever utan endast de elever som är i behov. Den mall som de använder sig av är utvärderingsbar och till nästa klassgenomgång kan de se hur eleverna har utvecklats och om insatserna har fungerat. Detta är även användbart vid stadieövergångar eller vid byte av personal. Den skolan har även elevhälsoteamsmöten då det i större utsträckning är enskilda elever som diskuteras och då är även kurator, skolsköterska och psykolog med.

Intervjuanalys

(28)

det till sin rektor att det var svårt att försöka lyssna, tänka och skriva samtidigt. Kuratorn tog då på sig rollen som sekreterare och har tagit fram en tydlig mall. Mallen de har var tydligt vad gäller vilka som är närvarande vem det var som tar upp något, beslut och när uppföljning ska ske.

Vad gäller organisationen av elevhälsomötena saknas det enligt respondenterna tid för reflektion för att göra på något annat sätt. En av respondenterna utrycker att hon gärna skulle arbeta mer hälsofrämjande och förebyggande och inte enbart diskutera enskilda elever, men att det inte finns tid för att hitta ett annat arbetssätt.

”Har man en kultur på skolan så här gör vi…. nånstans så måste det finnas tid för att fundera på hur vi skulle kunna göra istället och den tiden finns inte just nu i alla fall.”

En annan av respondenterna uttrycker att det är rektorns ansvar att organisera så att elevhälsans arbete blir mer förebyggande. Vad gäller åtgärder är det en av respondenter som upplever att det ofta är mer av samma sak som kommer som förslag från elevhälsoteamen.

”För det vi oftast gör när vi gör något är mer av samma sak och det kan ju vara galet många gånger vi gör mer av detta fast det funkar inte.”

Samma respondenter uttryckte också att förslag från henne mottogs av skepsis och att läraren som var undervisningsansvarig inte förstod behovet av den extra anpassningen.

”Jag tyckte att den här eleven skulle ha en egen Ipad så att hon skulle kunna använda olika appar och kunna använda den på arabiska och få det översatt och då säger den här läraren är det på det här sättet vi ska bedriva undervisning”

Tolkning av text- och intervjuanalysen kring organisationen av elevhälsoteamsmötena

Studien visar att det var olika hur ofta de tre skolorna har elevhälsoteamsmöten. Den skolan som har klassgenomgångar vilket var mer tidskrävande krävde fler möten och bidrog till att de har elevhälsoteammöten varje vecka. Skillnaden mellan skolorna hur ofta de har möten kan få konsekvenser för hur mycket tid det finns att till exempel diskutera ur ett mer relationellt perspektiv. Att ha färre möten kan vara en bidragande faktor till att mötenas innehåll blir mer av åtgärdande karaktär och mer kategoriskt. Elever diskuteras då enbart när skolsituationen inte fungerar och elever inte lyckas, istället för att arbeta förebyggande och främjande.

(29)

kategoriska lösningar på problemen kring eleven. Svårigheten är då om det kommer mer relationella förslag från elevhälsan om inte läraren är mottaglig för det. Det finns också en svårighet om inte det sker en tydlig uppföljning och utvärdering kring de åtgärderna som sätts in. Det finns då en risk att det blir som en respondenterna uttrycker det mer av samma sak fast det inte fungerar.

Respondenternas reflektioner kring den informella ärendehanteringen

Det skiljer sig på de tre skolorna i studien hur personalen organiserar sina elevhälsomöten både vad gäller innehåll och antal möten, dessa är ju samtliga vad som i tidigare studier kallas formella möten. Detta beskrivs i stycket kring organisationen kring elevhälsans möten. De informella mötena dokumenteras inte och går därför inte att analysera utan det blir respondenternas upplevelse av dem som analyseras här. Vad gäller de informella möten svarar en av respondenterna att det nästan är ofrånkomligt.

”Det finns ju ofta frustration och lärare kommer och det väller ut. Det är ju informellt men kan ju ofta bli formellt, det är mänskligt vi måste få pysa… Vi ska ju arbeta förebyggande och stöttande men tyvärr blir det ofta de här akuta situationerna.”

På en annan av skolorna beskriver respondenten att det är ganska vanligt att lärare kommer och ber om tips och råd både för undervisning och kartläggningsmaterial.

”De knackar på, har du tid en stund.… och det tycker jag är jättetrevligt att det händer faktiskt. Sen är det inte säkert att man har nått svar eller så men jag tycker att man överhuvudtaget är intresserad av ett ta reda på och fråga efter nått material.”

På den tredje av skolorna beskriver respondenten det som ett problem med den informell ärendehanteringen.

”Det har blivit bättre för nått år sen så kände jag att det blev på hela raster och det är det ju nu i och för sig nu också. Och ett tag tyckte jag att det var så illa så för några år sedan att jag drog mig för att gå upp (till lärarrummet).”

Tolkning av intervjuanalysen kring den informella ärendehanteringen

(30)

Informell ärendehantering skulle kunna tolkas som mer salutogent då den ger möjlighet att till exempel diskutera gynnsamma lärmiljöer eller förslag på undervisningsmaterial. Det kan även vara mer av relationellt om det ger möjlighet att diskutera extra anpassningar eller särskilt stöd.

Formella elevhälsoteammöten har generellt sätt mer av det kategoriska perspektivet och av det patogena synsättet då det många gånger diskuteras kring enskilda elevers svårigheter med mer fokus på att kartlägga och diagnostisera.

Det hälsofrämjande och förebyggande arbetet inom elevhälsan

Textanalys

I dokumentationen av elevhälsomötena finns det exempel på det främjande och förebyggande arbetet. På ett av mötena var det diskussioner kring en orolig tjejgrupp och det beslutades att;

”På sikt-ett helhetsperspektiv över situationen. X håller i tjejgrupp i en klass.”

Detta kan ses som en form av förebyggande arbete istället för att enbart arbeta med enskilda individer. Det beskrivs även många av elevernas extra anpassningar som både kan vara hälsofrämjande och förebyggande. Till exempel;

”Har fått en kilkudde som X gärna använder, funkar ganska bra, men det är fortsatt mycket rörelse i bänken.”

”Utvärdera lärmiljön, undervisningen och rasterna se om det finns fler anpassningar att göra.”

”Hitta nya anpassningar för X att få arbetsro.”

”Vad kan skolan göra för att få X att förstå sig själv och att få strategier när det blir ”dumt” för honom? Kanske en utvärdering varje dag över de sakerna som har gått bra under dagen?”

När enskilda elever diskuteras på elevhälsomöten finns det ibland önskemål om att få tips på nya anpassningar för att underlätta undervisningen både för den enskilda eleven och för att den övriga klassrumssituationen ska fungera. Vad gäller de två skolorna som arbetar med olika former av klassgenomgångar diskuteras även positiva egenskaper hos grupperna och det blir inslag av ett salutogent perspektiv. Det är fokus på insatser som främjar skolan och gynnsamma lärmiljöer för alla elever.

(31)

definitionen mellan de två begreppen är svår. En av respondenterna uttryckte hur det hälsofrämjande och förebyggande arbetet ser ut på elevhälsoteamsmötena.

”Man vill ju jobba förebyggande naturligtvis man vill inte att det ska vara de här akuta åtgärderna hela tiden. Det är väldigt sällan man kommer dit.”

”Förebyggande och främjande man använder de orden väldigt ofta man sen är ju det också vad är det som ingår i vad och jag får nog säga under dom EHT som jag har varit med på så är det mest åtgärdande.”

När frågan varför elevhälsoteam till stor del arbetar åtgärdande och mot enskilda elever svarade den respondenten att med vissa elever krävs att diskuteras många gånger och att det händer nya saker hela tiden.

”Förebyggande och stödjande det får man alltid ta sig en funderare på. I de bästa av världar om man arbetar förebyggande och stödjande så uppstår inte problemen.”

Tolkning av text- och intervjuanalysen kring det hälsofrämjande och förebyggande arbetet inom elevhälsan

En stor del av dokumentationen av elevhälsomötena har ett fokus på enskilda elevers svårigheter och elever diskuteras på ett kategoriskt och patogent sätt. Men det finns även inslag av det hälsofrämjande arbete och med ett mer salutogent och relationellt perspektiv. Elevhälsomötena kan bli ett tillfälle att diskutera förebyggande anpassningar och vad det kan finnas för lösningar för att ge elever en mer framgångsrik skolgång. Exemplet med att ha en tjejgrupp för att få en tryggare grupp kan ses som en hälsofrämjande insats som kan ses ur ett relationellt perspektiv.

Kartläggningsmaterial

Textanalys

(32)

Tabell 2 Kartläggningsmaterial

Kartläggningsmaterial Skola 1 Skola 2 Skola 3

Fonologiskmedvetenhet/Bornholms modellen i förskoleklass

X X X

Skolverkets bedömningsstöd i läs- och skrivutveckling årskurs 1–6

X X X

Fonolek – fonologisk för – och eftertext

årskurs 1

X

H4/H5 X X

Vilken bild är rätt? Årskurs 1–3 X

Nya språket lyfter årskurs 1–6 X

LäSt i årskurs 1–6 X X

Bokstavskännedom i årskurs 1 X

Tecken-, ord och meningskedjor årskurs

4–6

X X X

Nationella prov i årskurs 3 och 6 X X X

Skolor prioriterar olika hur mycket kartläggningsmaterial som genomförs på generell nivå. Dokumentationen visar på hur olika mycket styrning det är på de olika skolorna av vad som ska testas under en årskurs. Studien visar att en av skolorna enbart tar med det som krävs av Skolverket. Medan en av skolorna tar med saker som kanske anses ses som självklart i den generella undervisningen, som bokstavskännedom i årskurs ett. Den skolan som använder sig av mest kartläggningsmaterial har sju olika för årskurs ett. Det är sex fler än den skolan som endast skriver med Skolverkets bedömningsstöd. Det diskuteras även på några av elevhälsomötena kring kartläggningsmaterial;

”Ordförståelse saknas i den kommungemensamma planen. Läsförståelsetest (DLS – känns föråldrande). ”Läsa läst” åk 1–6 saknar läsförståelse.”

Elevhälsomötena har även varit ett tillfälle att diskutera resultat från olika klasser och ett tillfälle till analys;

”Resultat från testplan, bedömningsstöd åk 1: Läsning: 3 elever som ska kollas upp vidare. I början av jan-18 läggs extra resurs in för dessa elever.”

(33)

specifik kring vilka kartläggningsmaterial som ska användas, det blir ändock upp till den enskilda skolan att välja ut vilka man ska använda sig av.

”Trodde att X kommuns handlingsplan skulle vara mer specifik men där är väldigt många screeningsmaterial med så det blir ändock upp till den enskilda skolan att välja ut vilka man ska använda sig av”

En av lärarna talade om kartläggningsmaterialet LäSt att respondenten var nöjd med det samt att materialet hade fått högt percentilvärde och staninevärde. En annan av pedagogerna var nöjd med Skolverkets bedömningsstöd och berättade att de på några skolor inom ett geografiskt område träffade och diskuterade kring vad de använder för screeningsmaterial. Respondenten upplevde också att vissa kartläggningsmaterial inte var så bra.

”En del av de här textmaterialen är riktigt kass det får man lov att säga”

Tolkningar av textanalysen och intervjuanalysen kring kartläggningsmaterial

Det skiljer mellan skolorna i valet av kartläggningsmateriel och i valet av antal kartläggningsmaterial. En förklaring kan vara att den skolan som genomför mest kartläggningar har ett mindre elevantal, det vill säga det är inte så många elever som behöver testas. Att använda sig av kartläggningar kan i grunden ses som ett kategoriskt perspektiv. Det vill säga skolan försöker att tidigt identifiera enskilda elever som löper risk att hamna i läs-och skrivsvårigheter. Detta är ett förebyggande arbete som kan ses som viktigt, men det kan alltid finnas en risk för om eleverna känner sig utsatta och misslyckade av att göra många test. Det är även viktigt att det finns möjlighet att utvärdera och göra uppföljningar på testen så att det kan ske förändringar i undervisningen. Det är också i den analysen som det kan vara skillnad på om läraren har ett kategoriskt eller relationellt perspektiv. Det vill säga om det är eleven som har misslyckats och inte kan eller om det är läraren och undervisningen som behöver förändras. Elevhälsoteammötena kan bli ett tillfälle att diskutera resultaten från kartläggningsmaterielen och vad för åtgärder som behövs, vilket dokumentationen visade. Det finns även exempel på diskussioner under elevhälsomötena kring vilka tester som anses lämpliga och det kan underlätta för klasslärare som inte alltid har den tiden eller kompetensen.

Sammanfattning av resultat

En stor del av elevhälsoteamsmötesdokumentationen har ett fokus på enskilda elever svårigheter och beskrivs på ett kategoriskt sätt. Det leder i vissa fall till en krock mellan klasslärare som har ett kategoriskt synsätt och lärare med ansvar för specialpedagogik som har ett mer relationellt perspektiv.

(34)

ärendehanteringen skiljer sig en del åt. Detta kan bero på att det är olika mycket arbetsbelastning på de olika skolorna. Men det kan även ha sin förklaring i de olika respondenternas utbildningsbakgrund. Den respondent som hade handledning i sin utbildning såg det som något positivt att lärare ställde specialpedagogiska frågor. Medan den respondenten som inte hade den bakgrunden upplevde det som stressande att ständigt få frågor kring elever. Vad gäller det hälsofrämjande och förebyggande arbetet beskriver respondenterna att det inte är helt lätt att ha det fokuset på elevhälsoteamsmötena, även om det vore önskvärt. Elevhälsoteamsmötena blir ändå ett tillfälle för lärare att diskutera olika hälsofrämjande och förebyggande insatser som till exempel extra anpassningar. Det skiljer sig mellan de olika skolorna i valet av kartläggningsmaterial. Även om kartläggningsmaterial i grunden kan ses som kategoriska är det i analysen och i användningen av resultatet som det kan skilja om det är kategoriskt eller relationellt perspektiv.

(35)

Diskussion

Syftet med studien är att bidra med fördjupande kunskaper om elevhälsoteams arbete med dokumentation av sina elevhälsoteamsmöten. Detta har gjorts genom textanalyser av elevhälsoteamsdokumentation på tre skolor, samt av handlingsplaner för kartläggning av läs- och skrivutveckling. Dessutom har intervjuer genomförts på respektive skola med lärare med ansvar för specialpedagogik. I detta avsnitt kommer resultatet att diskuteras i relation till tidigare forskning, egna slutsatser och förslag på vidare forskning.

Resultat i studien är i linje med vad tidigare forskning kommit fram till det vill säga att det finns stora variationer på hur elevhälsan är organiserad och på vilket sätt den genomför sin verksamhet (Öhman, 2017; Einarsson, 2011, Hyllander, 2011 och Höög 2013). En av skolorna i studien har valt att ha elevhälsoteamsmöte varje vecka, en har varannan vecka medan den tredje skola har var tredje vecka. Även utförande av protokoll skiljde sig mellan de tre skolorna även om samtliga har någon form av mall. Vikten av att ha tid för reflektion och möjlighet att utveckla strukturen inom elevhälsan kräver tid (Neuman & Sjöberg, 2018). Detta för att elevhälsan ska vara mer framgångsrik och ha möjlighet att arbeta mer hälsofrämjande och förebyggande. En av respondenterna uttrycker en önskan att arbeta mer hälsofrämjande och förebyggande men att det inte finns tid för att hitta ett annat arbetssätt. Det är rektorn som har ansvar att organisera elevhälsan både vad gäller tid och struktur, men även ansvarig att driva det hälsofrämjande och förebyggande arbetet. Rektor har en nyckelroll i detta arbete vilket flera tidigare studier visar (Möllås, Gustafson, Klang & Göransson 2017; Löfberg, 2018). Respondenterna i studien lyfter rektorernas ansvar både för att driva elevhälsoteamsmötena mer åt den hälsofrämjande och förebyggande riktningen samt rektorns ansvar för mötesstrukturen och dokumentationen.

Två av skolorna arbetar med klassgenomgångar vilket har mer inslag av salutogent perspektiv. Detta blir även ett tydligare hälsofrämjande arbete eftersom det inte är en enskild elev som blir ett ärende. När en hel klass diskuteras blir det både ur ett hälsofrämjande, förebyggande och åtgärdande arbete. Även om elever i särskilt behov diskuteras blir det en tydligare analys av den övriga klassen och klassens utmaningar. Det är till stor del det kategoriska perspektiv som råder när enskilda elever diskuteras på elevhälsoteamsmötena. Vilket är i linje med vad tidigare forskning har kommit fram till (Öhman, 2017; Einarsson, 2011; Hyllander, 2011; Höög 2013).

References

Related documents

För att eleverna i behov av särskilt stöd skulle kunna nå målen arbetade de flesta lärarna med olika specialåtgärder eftersom alla lärare i studien sa att det inte fanns

Anledningar kan även vara strategiska, detta innebär att företaget väljer outsourcing på grund av ökad flexibilitet och att få tillgång till specialkompetens eller resurser

Modersmålslärarna upplever att det saknas stöd både på skolorna i arbetet kring elever i behov av särskilt stöd och inom de egna modersmålsverksamheterna. En

”Ett psykosocialt perspektiv innebär en medvetenhet om att mänsklig förändring och utveckling är möjligt och att omgivningen kan möjliggöra eller omöjliggöra för individen

Persson (2004) menar att det är viktigt att alla pedagoger i skolan har en förförståelse kring elever i behov av särskilt stöd och att de ska kunna organisera arbetet på ett

Det är i denna deklaration som man fastslår riktlinjer för hur lärare, pedagoger och andra inom skolan ska jobba med elever som är i behov av särskilt stöd.. I deklarationen kan

Att det är risken att inte nå målen som är det utmärkande för dessa elever instämmer även L2 i, och förklarar att ”Om man som lärare har en varierad

Om beslutet innebär att särskilt stöd ska ges i en annan elevgrupp eller enskilt enligt eller i form av anpassad studiegång enligt får rektorn inte överlåta sin beslutanderätt