• No results found

Tillgänglighet till kommersiell och offentlig service 2012

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2022

Share "Tillgänglighet till kommersiell och offentlig service 2012"

Copied!
78
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Tillgänglighet till kommersiell och offentlig service 2012

Denna rapport beskriver utvecklingen av kommersiell och of- fentlig service i gles- och landsbygder i olika delar av Sverige. I rapporten studeras ett urval av serviceslag avseende utveckling och geografisk tillgänglighet.

(2)

Dnr 2013/083

Myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser Studentplan 3, 831 40 Östersund

Telefon 010 447 44 00 Telefax 010 447 44 01 E-post info@tillvaxtanalys.se www.tillvaxtanalys.se

För ytterligare information kontakta Peter Malmsten Telefon 010 447 44 56, 070 976 58 90

E-post peter.malmsten@tillvaxtanalys.se

(3)

Förord

En god tillgång till kommersiell och offentlig service är en viktig förutsättning för utveckling och hållbar tillväxt i gles- och landsbygder och för att människor ska kunna bo och driva företag i alla delar av landet. Denna rapport beskriver utvecklingen av och tillgången till kommersiell och offentlig service i olika delar av Sverige, men med betoning på gles- och landsbygdsområden.

På samma sätt som tidigare år omfattar rapporten ett urval av serviceslag som rör utveckling och geografisk tillgänglighet. Tillväxtanalys tidigare studier har visat en utveckling där tillgängligheten till service generellt sett försämrats under en följd av år. Denna utveckling beror bl.a. på strukturomvandling, en negativ befolkningsutveckling och en större rörlighet.

Utvecklingen under det senaste året har i huvudsak följt samma mönster och de fasta serviceställen har i de flesta fall blivit färre. Avregleringen på apoteksområdet och vårdvalsreformen har dock inneburit att tillgängligheten till läkemedel och vårdcentraler förbättrats i ett nationellt perspektiv. Utvecklingen på dessa områden skiljer sig alltså från bilden i övrigt.

I stora delar av Sverige står samhället inför stora utmaningar i form av minskande befolkning och en allt större andel äldre människor. Den demogratiska situationen innebär sämre ekonomiska förutsättningarna för både kommersiell och offentlig service. Nya lösningar för att tillhandahålla service kan svara upp mot en del av de behov som finns, men samtidigt ställs allt högre krav på samhället och inte minst kommunerna att ta vid där de kommersiella krafterna har dragit sig tillbaka.

I rapporten redovisas tillgängligheten till service dels med den modell för indexerad tillgänglighet som Tillväxtanalys har utvecklat, dels enligt den modell med områdestyper1 som utvecklades av Glesbygdsverket. En stor fördel med indexmodellen är att den tar hänsyn till tätorter av olika storlekar, till skillnad från Glesbygdsverkets modell med områdestyper.

Indexmodellen ger därför en mer nyanserad bild av tillgängligheten genom att närhet till stora tätorter med en god servicenivå och ett brett utbud får en större tyngd.

Bakgrunden till rapporten är Tillväxtanalys instruktion där myndigheten har i uppdrag att utvärdera insatser och analysera förutsättningar för utveckling och hållbar tillväxt i gles- och landsbygder, små och medelstora städer samt storstadsområden, inklusive tillgänglighet till kommersiell och offentlig service för företag och medborgare i serviceglesa områden. Den här rapporten är en del i detta uppdrag.

Rapporten har utarbetats av analytikerna Anders Dahlgren, Erik Fransson och Peter Malmsten.

Peter Malmsten har varit projektledare.

Östersund, mars 2013 Dan Hjalmarsson Generaldirektör

1 Tätorter, tätortsnära landsbygder och glesbygder.

(4)
(5)

Innehåll

Sammanfattning ... 7

1 Tillgänglighet till kommersiell och offentlig service ... 13

1.1 Inledning ... 13

1.2 En god tillgänglighet ... 13

1.3 Utvecklingen sedan 1990-talet ... 14

1.4 Modeller för redovisning ... 16

2 Dagligvaror ... 19

2.1 Utvecklingen på området ... 19

2.2 Tillgänglighet till dagligvaror ... 22

3 Drivmedel ... 25

3.1 En marknad i förändring ... 25

3.2 Datainsamling ... 26

3.3 Utvecklingen på området ... 27

3.3.1 Konventionella drivmedel ... 27

3.3.2 Förnybara drivmedel ... 30

3.4 Tillgänglighet till bensin och diesel ... 31

4 Apotek, apoteksombud och försäljningsställen för receptfria läkemedel ... 34

4.1 Öppenvårdsapotek ... 34

4.1.1 Bakgrund ... 34

4.1.2 Utvecklingen av antalet apotek ... 34

4.2 Apoteksombud ... 39

4.2.1 Inledning ... 39

4.2.2 Utvecklingen av antalet apoteksombud ... 39

4.3 Försäljningsställen för receptfria läkemedel ... 42

4.3.1 Inledning ... 42

4.3.2 Utvecklingen av antalet försäljningsställen ... 42

4.4 Tillgänglighet till öppenvårdsapotek ... 44

5 Vårdcentraler ... 49

5.1 Bakgrund ... 49

5.2 Utvecklingen av antalet vårdcentraler ... 49

5.3 Tillgänglighet till vårdcentraler ... 53

6 Grundskolor ... 59

6.1 Utvecklingen av antalet grundskolor ... 59

6.2 Tillgänglighet till grundskolor ... 61

7 Postservice ... 62

7.1 Bakgrund ... 62

7.2 Utvecklingen av antalet postserviceställen och tillgänglighet ... 63

8 Bankomater och kontanthantering ... 65

8.1 Utvecklingen ... 65

8.2 Tillgänglighet till bankomater ... 67

Referenser ... 68

Bilagor ... 69

(6)
(7)

Sammanfattning

Tillväxtanalys analyser visar att antalet serviceställen för både dagligvaror, drivmedel och skolor minskat även under det senaste året. Antalet apotek och vårdcentraler har ökat efter de reformer som har genomförts, med en i ett nationellt perspektiv ökad geografisk tillgänglighet som följd. Förbättringarna varierar dock stort mellan olika områden och delar av landet. För- bättringarna har i första hand skett i områden där tillgängligheten redan tidigare var god. I om- råden med en låg eller mycket låg tillgänglighet till tätorter är antalet serviceställen oförändrat.

Dagligvaror

Utvecklingen visar en fortsatt minskning av antalet butiker. Efter några år med relativt små förändringar ökade nedläggningstakten under 2012. Under året minskade antalet dagligvaru- butiker med 2,8 procent, att jämföra med utvecklingen under perioden 2010 till 2011 då ned- gången för hela landet var marginell och perioden 2009 till 2010 då antalet butiker minskade med cirka 1 procent. Nedgången under 2012 var cirka 2 procent i glesbygder och 4 procent i tätortsnära landsbygder. Det är ungefär samma förändring som året före i glesbygder men en något större förändring i tätortsnära landsbygder. Sedan år 1996 har antalet dagligvarubutiker i landet som helhet minskat med över 25 procent. Förändringarna har relativt sett varit minst i tätorter, men trots detta har antalet butiker i tätorter minskat med över 800 sedan år 1996.

Utvecklingen varierar mellan olika butikstyper och mellan områden. Antalet små eller mindre butiker, s.k. övriga dagligvarubutiker, har minskat kraftigt under hela mätperioden. Under 2012 minskade butikskategorin med cirka 5 procent och sedan år 1996 är nedgången över 69 pro- cent. Butikerna i övriga kategorier har däremot blivit fler, med undantag av trafikbutiker och butiker minst 800 m2 som inte är stormarknad.

Drygt 7 300 personer i glesbygder och tätortsnära landsbygder har mer än 20 minuters restid till den närmaste butiken. Det är en ökning med knappt 300 personer sedan 2007 och med drygt 200 personer sedan 2011. Cirka 150 000 personer har mer än 10 minuter till den närm- aste dagligvarubutiken vilket är en ökning med cirka 19 000 personer sedan 2007 och med nästan 8 000 personer sedan år 2011. Försämringarna berör till största delen tätortsnära lands- bygder.

Drivmedel

Sedan flera år pågår en strukturomvandling av drivmedelsmarknaden som på ett tydligt sätt har påverkat tillgängligheten i stora delar av landet. Effekterna av marknadsförändringarna har slagit igenom vid olika tidpunkter i olika områden. I områden med låg tillgänglighet eller mycket låg tillgänglighet till tätorter lades ett stort antal stationer ned redan före år 2009. Under de allra senaste åren har emellertid marknaden stabiliserats och förändringarna mattats av.

Mellan åren 2009 och 2012 minskade det totala antalet försäljningsställen för bensin och diesel i landet med cirka 12 procent. Nedgången i antalet försäljningsställen under de allra senaste åren har trots det varit mindre än under åren närmast före 2009.

De största relativa förändringarna sedan år 2009 har skett i tätorter och tätortsnära landsbyg- der. Antalet försäljningsställen i glesbygd har dock varit relativt stabilt under perioden, och nedgången är endast knappt 1 procent. Bruttoförändringarna är dock betydligt större, men de stora bolagens nedläggningar har i många fall ersatts av lokala initiativ och lösningar för att trygga en acceptabel tillgänglighet till drivmedel.

(8)

Under perioden har antalet drivmedelsstationer minskat i samtliga län med undantag av Väster- botten, där vi i stället kan se en svag ökning. De största relativa förändringarna har skett i Skåne och Halland.

Tillväxtanalys analyser visar att tillgängligheten varierar stort, såväl mellan olika delar av lan- det som inomregionalt. Av genomförd kartläggning framgår att 224 000 personer har mer än 10 minuters restid till det närmaste tankstället för bensin eller diesel, vilket är

en ökning med närmare 10 000 personer sedan år 2009. Försämringarna har till största delen skett i tätortsnära landsbygder.

Knappt 11 000 personer har mer än 20 minuter till det närmaste tankstället, vilket är en minsk- ning med cirka 1 800 personer sedan 2009. Förbättringarna har i huvudsak skett i glesbygder.

Närmare 1 100 personer har längre än 30 minuter till den närmaste drivmedelsstationen. Möj- ligheten att tanka fordonsgas saknas nästan helt i glesbygder och tätortsnära landsbygder.

Apotek och apoteksombud

Sedan apoteksreformens trädde i kraft har antalet apotek ökat med 330, eller cirka 36 procent.

De flesta nya apotek har tillkommit i områden eller på orter där det funnits apotek sedan tidi- gare och där tillgängligheten i de flesta fall redan var god. Inte något av de nya apoteken har etablerats i områden med en låg eller mycket låg tillgänglighet till tätorter.

Antalet apoteksombud har fortsatt att minska. År 2012 fanns det 737 ombud vilket är en minskning med 102 ombud eller 12 procent sedan år 2009. Sedan år 1999 har antalet ombud minskat med närmare 23 procent.

Cirka 127 000 personer har 20 minuters restid eller mer till sitt närmaste apotek. Av dessa har 24 000 personer mellan 30 och 40 minuter och cirka 11 200 personer mer än 40 minuters restid till sitt närmaste apotek. Cirka 77 procent av befolkningen har mindre än 5 minuter till det närmaste apoteket och 90 procent av befolkningen når det närmaste apoteket inom 10 minuter med bil. För huvuddelen av befolkningen, eller närmare 99 procent, är avståndet till närmaste apotek kortare än 20 minuter. Tillgängligheten har förbättrats sedan tiden före apoteksreformen men den förbättrade tillgängligheten berör i huvudsak boende i områden med en hög eller mycket hög tillgänglighet till tätorter.

Tillväxtanalys har haft ett särskilt regeringsuppdrag att följa och analysera den geografiska tillgängligheten till receptbelagda och receptfria läkemedel sedan apoteksmarknaden omregle- rades. Tillväxtanalys har gjort fördjupade analyserna av utvecklingen på apoteksområdet och uppdraget slutrapporterades i december 2012.2

Vårdcentraler

Sedan vårdvalsreformen infördes har antalet vårdcentraler inklusive filialer ökat med drygt 24 procent. Antalet vårdcentraler som drivs av privata entreprenörer har ökat markant, dels genom nystartade vårdcentraler men också genom att vårdcentraler som tidigare drivits i offentlig regi nu drivs i privat regi på uppdrag av landstingen. Totalt 42 procent av alla vård- centraler drivs av privata entreprenörer.

De allra flesta nya vårdcentraler, eller 91 procent, har etablerats i tätorter med fler än 3 000 invånare. I glesbygdsområden är antalet vårdcentraler, inklusive filialer, oförändrat sedan vårdvalet infördes. 88 procent av de nya vårdcentralerna har startats i områden med hög eller

2Geografisk tillgänglighet till läkemedel. En analys av omregleringen av apoteksmarknaden – Slutrapport.

(9)

mycket hög tillgänglighet till tätorter. I områden med låg eller mycket låg tillgänglighet till tätorter har endast 1 vårdcentral tillkommit.

Förändringarna varierar stort mellan olika län. Den största ökningen sedan vårdvalsreformen har skett i Västra Götaland med 66 nya vårdcentraler, följt av Stockholm och Skåne där antalet vårdcentraler har ökat med 43 respektive 27 stycken sedan reformens införande. I Gotlands län är antalet vårdcentraler oförändrat och i flera län är förändringarna relativt små. Inget län har dock färre vårdcentraler än före reformens införande.

För huvuddelen, eller 99 procent av befolkningen, är avståndet till närmaste vårdcentral kortare än 20 minuter. Tillgängligheten, mätt som närhet till den närmaste vårdcentralen, har i ett nationellt perspektiv, förbättrats sedan vårdvalsreformens införande. Förbättringarna har skett i områden med mycket hög, hög eller mellan tillgänglighet till tätorter. I områden med låg eller mycket låg tillgänglighet till tätorter går det inte att se några förbättringar av den geografiska tillgängligheten.

Valfriheten varierar stort mellan olika delar av landet trots ett stort antal nya vårdcentraler. I tätbefolkade län och större tätorter är möjligheterna att välja vårdcentral ofta väldigt stora. I andra mer glest befolkade län och på mindre orter saknas många gånger i praktiken dessa val- möjligheter.

Grundskolor

Under det 2012 fortsatta antalet skolor att minska i både glesbygder och tätortsnära landsbyg- der. Nedgången var cirka 2 procent i tätortsnära landsbygder och cirka 3 procent i glesbygder medan vi i tätorter däremot kan se en svag ökning på cirka 0,5 procent. För landet som helhet var minskningen därför marginell, endast 0,3 procent, att jämföra med året före då antalet sko- lor minskade med knappt 1 procent.

Sedan år 2002 har det totala antalet grundskolor i landet minskat med 9 procent eller cirka 460 skolor. Nedgången har i relativa termer varit störst i glesbygder där antalet skolor blivit 32 procent färre under perioden. Antalet skolor i glesbygdsområdena har sedan några år till- baka nått en nivå där varje skola som läggs ned ger ett tydligt avtryck även i relativa termer.

Under år 2011 hade över 500 elever i årskurs 1 - 6 mer än 20 minuters resa från hemmet till skolan, och det antalet har i stort sett varit oförändrat sedan år 2007. Antalet barn i glesbygd med mer än 30 minuters färdväg till skolan har dock ökat något under femårsperioden.

Postservice

Förändringarna i postservicenätet var relativt små under 2012. Antalet postserviceställen mins- kade med knappt 40 serviceställen eller 2 procent. Nedgången var störst i tätorter där 31 postserviceställen lades ned under året, vilket motsvarar cirka 2,5 procent. I glesbygder och tätortsnära landsbygder var minskningarna cirka 1 procent.

Förändringarna i servicenätet har fått vissa effekter för tillgängligheten. Ungefär 31 000 perso- ner har längre än 20 minuters restid med bil till det närmaste fasta servicestället för postservice.

De är en ökning med cirka 3 600 personer sedan år 2007. Ungefär 5 700 personer har längre än 30 minuter till närmaste postserviceställe, vilket är en ökning med cirka 600 personer sedan år 2007. Tillgängligheten är dock fortsatt god för huvuddelen av landets befolkning då 96 procent bor mindre än 10 minuter från det närmaste fasta postservicestället.

(10)

Bankomater

Sedan år 2007 har antalet bankomater i landet ökat med cirka 18 procent och ökningen är störst i tätorter. Av Tillväxtanalys underlag framgår att 49 000 personer i glesbygdsområden och 58 000 personer i tätortsnära landsbygder har 20 minuter eller längre med bil till närmaste bankomat. I både glesbygder och tätortsnära landsbygder är det en förbättring sedan år 2007.

De största bankaktörerna i Sverige har bildat ett gemensamt bolag för att samordna det nuva- rande nätet av bankomater. Detta kommer bl.a. att innebära färre bankomater, men det är i dagsläget osäkert hur denna förändring kommer att påverka tillgängligheten.

Figur 1 nedan visar befolkningens tillgänglighet till ett urval av serviceslag. De serviceslag som ingår i analysen är dagligvarubutiker, drivmedelsstationer, grundskolor, apotek och vård- centraler. Figuren visar hur många av dessa serviceslag som är tillgängliga inom 10 minuter med bil för befolkningen i olika delar av landet. Människor i de orangefärgade områdena når fyra till fem av dessa serviceslag inom 10 minuter medan de som bor i de ljusblå områdena har längre än 10 minuter till samtliga berörda serviceslag.

(11)

Figur 1 Antal serviceslag tillgängliga inom 10 minuter

(12)
(13)

1 Tillgänglighet till kommersiell och offentlig service

1.1 Inledning

Den regionala tillväxtpolitiken utgår från att hela Sveriges utvecklingskraft ska tas tillvara. För att alla delar av landet ska kunna utvecklas av egen kraft måste den regionala tillväxtpolitikens insatser därför anpassas till de specifika regionala och lokala förutsättningarna.3

Den regionala tillväxtpolitikens insatser behöver riktas mot både åtgärder för att stärka företa- gandet och åtgärder som kan bidra till goda levnadsförhållanden för alla medborgare. För att kunna bo, leva och verka i alla delar av landet behöver det bl.a. finnas tillgång till ett grundläggande utbud av kommersiell och offentlig service inom rimliga geografiska avstånd.

En god servicenivå är med andra ord en av många förutsättningar för att ta tillvara den tillväxt- potential och den utvecklingskraft som finns lokalt. Enligt regeringens budgetproposition bör effekterna av politiken avläsas i förändringar av servicetillgängligheten. För att följa upp ut- vecklingen av tillgänglighet till service används indikatorerna

• restid till livsmedelsbutik

• restid till drivmedelsstation

• restid till grundskola.

1.2 En god tillgänglighet

Begreppet tillgänglighet kan ha olika betydelser och innebörd i olika sammanhang. Huruvida en servicefunktion kan anses tillgänglig varierar utifrån människors och företags olika behov, möjligheter, preferenser och förmåga att ta del av denna service. Behoven kan även variera mellan olika skeden i livet och olika livssituationer. Servicen behöver vara tillgänglig både i tid och i rum för att någon ska kunna ta del av den.

Med god tillgänglighet för oss medborgare avses ofta att det finns tillgång till nödvändiga ser- vicetjänster eller samhällsfunktioner i närheten eller inom ett inte allt för långt avstånd från bostaden. För en enskild medborgare eller för en familj kan det handla om att det finns en dag- ligvarubutik i närheten av bostaden, att det är möjligt att tanka bilen i närområdet eller att det är nära till skola och barnomsorg. Goda kommunikationsmöjligheter och en väl utbyggd och fun- gerande infrastruktur är också grundläggande förutsättningar för rörlighet och möjligheter till arbetspendling. Behoven för oss medborgare är många gånger direkta, och med en god och tillgänglig service som uppfyller de nödvändiga behoven är det enklare att få vardagen och arbetslivet att fungera.

För ett företag kan behoven vara både direkta och indirekta. Direkta behov har en tydlig kopp- ling till företagens verksamhet och är sådana funktioner eller förutsättningar som behöver finnas, fungera och uppfylla en viss nivå för att verksamheten ska fungera. Det kan t.ex. handla om vägstandard, tele- och datakommunikationer, postservice eller kapitalförsörjning. De indi- rekta behoven handlar ofta om ett företags möjligheter att lösa sina personalbehov. Med en god tillgång till service för boende i närområdet eller inom pendlingsavstånd underlättas både nyre- krytering och möjligheterna för företagen att kunna behålla befintlig personal. Behoven varie- rar naturligtvis, mellan olika situationer och över tid, både för företag och för människor.

3Proposition 2011/12:1 utgiftsområde 19.

(14)

Tillgänglighet handlar även om möjligheterna att ta del av ett serviceutbud. Om du är äldre eller har ett funktionshinder kan tillgänglighet handla om att offentliga miljöer är anpassade även till dina förutsättningar. Det ska t.ex. vara möjligt att ta sig fram i en stadsmiljö och att kunna komma in i en butik för att handla.

Allt oftare ställs även krav på kvalitet i servicen, t.ex. öppettider, tjänsteinnehåll och hur tjänsterna tillhandahålls eller utförs. Kan t.ex. människor med ett funktionshinder ta del av ett serviceutbud? Fungerar tele- och dataförbindelserna bra och utan återkommande avbrott? Sker hämtning och sändning av post på sådana tider att de passar företagens behov av leveranser?

Är öppettiderna sådana att det går att utföra ärenden efter arbetsdagens slut? Långa kö- eller handläggningstider kan göra att tillgängligheten uppfattas som dålig även om servicen finns i närområdet eller är åtkomlig via internet. Tillgänglighet är med andra ord ett mycket mångfa- cetterat begrepp med olika innebörd, beroende på vem det berör och vilket område det handlar om.

Allt fler tjänster i samhället kan idag skötas via internet eller med andra moderna tekniska hjälpmedel. Många tjänster kräver dock fortfarande fysisk tillgänglighet för att kunna utföras.

En person måste med andra ord kunna förflytta sig till en plats där tjänsten tillhandhålls eller utförs, t.ex. en arbetsplats, ett apotek, en skola eller en vårdcentral. Fysisk tillgänglighet kan alltså kopplas till avstånd men även till de resurser människor (eller företag) har för att över- brygga avstånden. Med resurser avses exempelvis tillgång till bil, kollektivtrafik eller gods- transporter men även kunskap, teknikmedvetenhet eller betalningsförmåga.

När Tillväxtanalys beskriver tillgänglighet i denna rapport avses fysisk tillgänglighet till ser- vicefunktioner, dvs. avstånd med bil från bostad till en servicefunktion. Rapporten belyser utvecklingen av och tillgången till ett urval av viktiga servicefunktioner i olika delar av landet.

Både kommersiell och offentlig service beskrivs i rapporten.

I denna rapport redovisas fakta och statistik om följande centrala serviceslag;

• drivmedel

• dagligvaror

• apotek

• apoteksombud

• bankomater

• vårdcentraler

• postservice

• grundskolor.

Vad som är möjligt att redovisa begränsas i första hand av tillgänglig data. Tillväxtanalys har hittills gjort årligen återkommande redovisningar av de serviceslag som bedöms som mest intressanta och där det finns långa tidsserier, medan andra serviceslag har följts upp med längre tidsintervall. I fortsättningen kommer dock den samlade uppföljningen av serviceutvecklingen i denna form att ske vartannat år.

1.3 Utvecklingen sedan 1990-talet

Tillväxtanalys (och tidigare Glesbygdsverket) har följt utveckling och tillgänglighet till kom- mersiell och offentlig service sedan mitten av 1990-talet och redovisat detta i årliga rapporter.

(15)

På drivmedels- och dagligvaruområdet har marknaderna och servicenäten genomgått en mycket tydlig omstrukturering under perioden. Nätet av dagligvarubutiker har förändrats radi- kalt, framför allt genom att de mindre butikerna blivit betydligt färre samtidigt som de allra största butikerna har blivit fler genom satsningar på stora enheter i externa lägen i anslutning till stadscentrum. Utvecklingen har lett till en i generella termer försämrad fysisk tillgänglighet till service i de flesta gles- och landsbygdsområden, men serviceställena har också blivit färre i många större orter och stadsdelar. På drivmedelsområdet har antalet försäljningsställen för bensin och diesel minskat stort under perioden. Minskningarna har skett i alla områdestyper och under den senaste tioårsperioden är nedgången totalt närmare 30 procent.

Utvecklingen har försämrat tillgängligheten i stora delar av landet även om tillgängligheten i större tätorter, tack vare det större utbudet av butiker, inte har påverkats på samma sätt som i många gles- och landsbygder. På dagligvarusidan har förändringsprocessen pågått under flera decennier medan det är först under de senaste 5 - 6 åren som effekterna drivmedelssidan blivit riktigt tydliga. I vissa områden har det nått så långt att en vidare utglesning av servicenätet kommer att innebära stora praktiska problem för många människor. Detta faktum har skapat grund för många lokala satsningar för att trygga försörjningen av drivmedel på orten.

Förändringarna på marknaderna har lett till allt färre försäljningsställen för dagligvaror och drivmedel. Omstruktureringen beror i sin tur på faktorer som befolkningsutveckling, föränd- rade bosättningsstrukturer, krav på effektiviseringar, en ökad mobilitet och ändrade köpbeteen- den som leder till låg lönsamhet för små enheter.

En stor del av förändringarna i gles- och landsbygdsområden kan förklaras av att befolkningen minskar och därmed även kundunderlaget. Utvecklingen går mot ökad rörlighet och stora buti- ker i stadskärnor eller externa handelsområden som lockar med ett brett urval av varor och låga priser, vilket påverkar köptrohet och konkurrensförutsättningar för många små butiker. Många små butiker har dålig lönsamhet, vilket kan leda till fler nedläggningar när de nuvarande bu- tiksägarna slutar. En sådan utveckling får förmodligen konsekvenser även för tillgängligheten till annan service.

Som en reaktion på den gradvis försämrade servicen har nya lösningar med samordnad service utvecklats på många platser. En rad insatser har också gjorts från samhällets sida för att under- stödja dessa processer. Dessutom gör ny teknik det möjligt att tillhandahålla service på nya sätt. E-handel är ett exempel på denna utveckling, även om e-handeln med dagligvaror ökar långsamt och bara uppgår till cirka 0,5 procent av den totala försäljningen inom dagligvaru- sektorn.4 På drivmedelssidan har flera nya aktörer inträtt på marknaden, vilket till viss del har begränsat nettoförändringarna i framför allt glesbygdsområden. Nya tekniska genombrott, såsom nya bränslen och bränsleeffektivare bilar, kommer med stor sannolikhet att påverka utvecklingen på drivmedelsmarknaden under lång tid.

Inom några områden kan vi se en delvis annan utveckling. Förutsättningarna för både apotek och vårdcentraler har förändrats genom politiska beslut. På apoteksområdet har detta inneburit en stor ökning av antalet apotek, men framför allt av försäljningsställen för receptfria läkeme- del. Införandet av det fria vårdvalet har också lett till en stor ökning av antalet vårdcentraler i landet som helhet, med ökade möjligheter för många människor att välja vårdcentral. Det finns dock tydliga skillnader mellan olika områdestyper och olika delar av landet.

4L. Glans, O. Johansson (2011).

(16)

Statens monopol på bilbesiktning upphörde den 1 juli 2010. Här syns ännu inga stora effekter i stationsnätet, men år 2012 sålde regeringen en stor del av Svensk Bilprovnings stationsnät och vidtog även andra åtgärder för att påskynda en ur regeringens synvinkel önskvärd utveckling.

Dagligvarubutikerna i gles- och landsbygdsområden är särskilt viktiga i ett servicesammanhang eftersom de ofta även tillhandahåller en rad andra tjänster. Butikerna kan t.ex. vara ombud för apoteksvaror och systembolagsvaror, vara postombud, ge kunderna möjlighet till kontantuttag och sprida information om kommunen och dess tjänster. Även vissa drivmedelsstationer har motsvarande funktion som ett nav för ett samlat serviceutbud. Utformningen varierar efter lokala förutsättningar och variationerna är många.

De tjänster som erbjuds genom ombuden är viktiga ur ett serviceperspektiv, men många bu- tiksägare anser att ersättningarna är alltför låga i förhållande till värdet och arbetsinsatsen för de utförda tjänsterna.

Fakta om utveckling under det senaste året och tillgänglighet för berörda serviceslag redovisas under respektive rubrik i den följande delen av rapporten.

1.4 Modeller för redovisning

Tillväxtanalys utvecklar löpande sättet att redovisa utveckling och tillgänglighet samt antalet serviceslag utifrån vad som anses vara intressant och politiskt relevant. I utvecklingsarbetet ingår också att anpassa metoder, verktyg och redovisningar efter nya krav och förutsättningar, både verksamhetsmässiga och tekniska.

Tillgänglighetsanalyserna i rapporten är beräknade med GIS-plattformen PiPoS.5 PiPoS grund- funktionalitet utgår från ett beräknat tidsavstånd mellan start och målpunkter, t.ex. en livsme- delsbutik, en skola eller ett apotek. I de flesta fall startar beräkningarna i befolkningsrutor och avslutas när man har nått den närmaste (näst närmaste i sårbarhetsberäkningar) målpunkten eller servicepunkten.

Beräkningarna avser bilresor och baseras på befolkningsdata på 250 meters upplösning och ett vägnät, Nationella Vägdatabasen (NVDB). Med denna höga upplösning på befolkningsdata krävs det cirka 400 000 befolkade rutor för att täcka landet. Genom att denna typ av befolk- ningsraster används i beräkningarna blir analysen oberoende av administrativa gränser. I slutfa- sen av en analys kan det ibland vara lämpligt att aggregera resultaten av beräkningarna enligt administrativa gränser. Denna aggregering görs då som ett sista steg i analysen, vilket försäkrar att den höga upplösningen kan behållas genom hela analysen.

I den vägdatabas som används ingår alla Sveriges vägar ner till minsta skogsbilväg. Den nat- ionella databasen har även uppgifter om vägarnas hastighetsbegränsningar. Detta gör att tid kan användas som mått i tillgänglighetsberäkningarna. Om vägdatabasen håller tillräckligt hög kvalitet beskriver ett tidsmått tillgängligheten bättre än ett längdmått, eftersom en kilometer grusväg ur tillgänglighetssynpunkt inte är detsamma som en kilometer motorväg.

PiPoS-plattformen är under ständig utveckling och analyserna blir stadigt bättre genom nya beräkningsmetoder, förbättrade databaser och ökad precision i geokodningen. Detta leder dock till ett problem då analyser gjorda med en äldre plattform inte går att använda i tidsserier till- sammans med nya analyser, eftersom resultatet då kommer att avvika. Lösningen på problemet är att beräkna hela tidserier på nytt med den senaste plattformen, vilket i sin tur gör att samma tillgänglighetsanalyser redovisade i äldre rapporter i regel avviker från de i senare rapporter.

5(GIS = Geografiskt Informations System).

(17)

Rättelserna är i de flesta fall marginella och kan härledas till att både gälla systematiska och grova fel.

För att på ett tillförlitligt sätt kunna beskriva tillgänglighet till service och arbetsmarknad och andra förutsättningar i både städer och glest befolkade områden behövs en modell som är an- passad till sådana nya tekniska krav och förutsättningar. För att bättra kunna möta dessa krav har Tillväxtanalys utvecklat en modell för indexerad tillgänglighet.

Indexmodellen bygger på Glesbygdsverkets områdestypsdefinition som delar in landet i gles- bygder, tätortsnära landsbygder och tätorter. Glesbygdsverkets definition utgår från orter med 3 000 invånare och mer. Dessa orter, inklusive ett pendlingsomland på 5 minuter, definieras som tätorter. Områden inom 5 - 45 minuters pendlingsavstånd utanför tätorterna kallas tä- tortsnära landsbygder och områden som har över 45 minuters restid till närmaste tätort definie- ras som glesbygder. Glesbygdsverkets modell togs ursprungligen fram för att kunna särskilja gles- och landsbygder från tätorter ur ett tillgänglighetsperspektiv. Modellen har använts fre- kvent i många sammanhang genom åren för att beskriva och redovisa utvecklingen av tillgäng- ligheten till bl.a. service och arbetsmarknad.

I Tillväxtanalys indexmodell delas landet in i fem klasser utifrån närheten till tätorter av olika storlek eller graden av tillgänglighet till dessa. Liksom Glesbygdsverkets modell är indexmo- dellen oberoende av administrativa gränser. Indexmodellen tar hänsyn till tillgängligheten till tätorter av olika storlek, till skillnad från Glesbygdsverkets modell där alla tätorter jämställs, oberoende av storlek. Indexmodellen ger därför en mer nyanserad bild av tillgängligheten än indelningen i områdestyperna tätort, tätortsnära landsbygder och glesbygder. Tillgängligheten till stora tätorter med en god servicenivå och ett brett utbud ges därför en större tyngd i index- modellen.

Att se landsbygder och städer längs en skala av ökande respektive minskande tillgänglighet behöver inte vara det bästa eller enda sättet att återge urbana och rurala utvecklingskarakteri- stika. I detta sammanhang anses dock tillgänglighetsindexeringen vara en tillräckligt bra metod för att nyansera inomregionala skillnader utan att definitionsmässigt låsa sig i det svårfångade begreppsparet urban-rural.

I rapporten redovisas tillgänglighet både med Glesbygdsverkets modell med områdestyper och med indexmodellen. Tanken är att successivt introducera indexmodellen och då även kunna fånga upp synpunkter på modellens utformning, brister och förtjänster.

(18)

Figur 2 PiPoS De tillgänglighetsanalyser som är gjorda i rapporten är beräknade med GIS- plattformen PiPoS (GIS = Geografiskt Informations System). Det

grundläggande i en geografisk analys är att se hur olika företeelser förhåller sig till varandra ur ett geografiskt perspektiv.

De databaser som används i PiPoS är geokodade, det vill säga koordinatsatta. Ett exempel på en geografisk analys är tillgänglighets- analysen.

PiPoS utmärks genom sina funktioner att göra tillgänglighetsanalyser på detaljerat indata.

Figur 3

Tillgänglighetsindex

Tillväxtanalys har arbetat fram en modell för att möjliggöra inomregionala analyser. Modellen är framtagen i syfte att identi¬fiera områden med liknande

förutsättningar vad gäller tillgäng¬lighet, i det här fallet definierat som avstånd med bil på farbara vägar. Liksom i Glesbygdsverkets definition är utgångs- punkten tätorter, men istället för att utgå från endast en tätortsstorlek möjliggör modellen att flera tätortsstorlekar tas med i beräk-ningen, i detta fall tätorter med minst 200, minst 1 000, minst 3 000, minst 30 000 samt minst 60 000 invånare. Avståndet till varje tätortsstorlek beräknas och indexeras utifrån avståndet till tätorten. Eftersom människan har begränsningar i sina möjligheter att röra sig över tid och rum i sin dagliga verksamhet har en gräns vid 45 minuter gjorts i beräkningarna.

(19)

2 Dagligvaror

2.1 Utvecklingen på området

Tillväxtanalys och tidigare Glesbygdsverket har följt utvecklingen av antalet dagligvarubutiker sedan mitten av 1990-talet. Under denna tidsperiod har dagligvarumarknaden genomgått stora förändringar vilket bl.a. inneburit att butiksstrukturen förändrats radikalt. De allra största buti- kerna har blivit fler för varje år medan mindre butiker i både tätorter och gles- och landsbygds- områden minskat avsevärt. Den nedåtgående trenden för de små butikerna är tydlig, butikerna blir färre för varje år även om förändringstakten varierar mellan enskilda år.

Tillväxtanalys analyser av utvecklingen under det senaste året visar på en fortsatt minskning av antalet butiker. Efter ett antal år där minskningarna var relativt små ökade nedläggningstakten under 2012 då antalet dagligvarubutiker minskade med 2,8 procent. Detta kan jämföras med utvecklingen under åren dessförinnan. Perioden 2010 - 2011 sticker ut med en marginell ned- gång för hela landet på endast 0,1 procent. Mellan åren 2009 och 2010 minskade antalet buti- ker med cirka 1 procent och under de två åren närmaste före var minskningen knappt 2,5 procent per år. Sedan år 1996 har antalet dagligvarubutiker i Sverige minskat med över 25 procent.

Utvecklingen varierar mellan olika butikstyper och områden. Förändringarna av butiksnätet framgår av Tabell 1 nedan. Antalet små eller mindre butiker, här benämnt övriga dagligvarubutiker, har minskat kraftigt i antal under hela mätperioden. Av tabellen framgår att denna butikskategori har minskat med närmare 70 procent sedan år 1996. Sedan år 2007 är minskningen cirka 15 procent och under 2012 var nedgången drygt 5 procent.

Tabell 1 Antal dagligvarubutiker per butiksform 1996-2012

Förändring

2007 - 2012

Butiksform 1996 2007 2011 2012 Antal Procent

Butiker minst 400 m2 1 994 1 997 2 071 2 097 100 5,0

Stormarknad minst 2 500 m2 76 116 155 157 41 35,3

Butiker minst 800 m2

ej stormarknad 847 831 809 810 -21 -2,5

Butiker 400-799 m2 1 071 1 050 1 107 1 130 80 7,6

Övriga dagligvarubutiker 3 051 1 100 989 936 -164 -14,9

Service- och trafikbutiker 2 124 2 716 2 428 2 302 -414 -15,2

Servicebutiker 1 084 1 344 1 445 1 347 3 0,2

Trafikbutiker 1 040 1 372 983 955 -417 -30,3

Totalt 7 169 5 813 5 488 5 335 -478 -8,2

Källa: Delfi Marknadspartner, Tillväxtanalys bearbetning

Antalet butiker i övriga kategorier har däremot ökat under mätperioden, förutom trafikbutiker och butiker minst 800 m2 som ej är stormarknad. Antalet stormarknader med en säljyta på minst 2 500 m2 har mer än fördubblats sedan år 1996 och under 2012 tillkom 2 butiker. Många av dessa stora butiker är lokaliserade i externa köpcentrum tillsammans med annan detaljhan- del och har ofta även ett brett utbud av andra varor än dagligvaror. Trafikbutikerna har minskat

(20)

i antal under flera års tid och under 2012 med cirka 3 procent. Nedgången kan ses som en följd av förändringarna på drivmedelsmarknaden.

Tabell 2 nedan visar förändringarna fördelat på områdestyper. Det har skett stora förändringar i alla områdestyper. De största relativa förändringarna har sedan mitten av 1990-talet skett i tätortsnära landsbygder, där antalet butiker minskat med över 40 procent under perioden. Se- dan år 2007 är nedgången drygt 14 procent. I glesbygdsområden har antalet butiker minskat med en tredjedel sedan mitten av 1990-talet och med nästan 12 procent sedan år 2007. Under 2012 var nedgången 48 butiker eller cirka 4 procent i tätortsnära landsbygder, och 7 butiker eller cirka 2 procent i glesbygder.

Förändringarna har relativt sett varit minst i tätorter men trots detta har över 800 butiker för- svunnit sedan år 1996. Under 2012 var nedgången drygt 2 procent.

Tabell 2 Antal dagligvarubutiker per områdestyp 1996-2012

Områdestyp 1996 2007 2011 2012 Förändring 2007-2012 Antal Procent

Glesbygd 494 372 335 328 -44 -11,8

Tätortsnära landsbygd

2 044 1 397 1 244 1 196 -201 -14,4

Tätort 4 631 4 044 3 909 3 811 -233 -5,7

Totalt 7 169 5 813 5 488 5 335 -478 -8,2

Källa: Delfi Marknadspartner, Tillväxtanalys bearbetning

I Tabell 3 redovisas antalet butiker och förändringarna över tid fördelat på indexklasser och län. De största relativa förändringarna sedan 2007 har skett i områden med mellan, låg eller mycket låg tillgänglighet till tätorter. Under perioden har antalet butiker minskat i samtliga län med undantag av Södermanland, där vi istället kan se en svag ökning.

Som framgår ovan har de strukturella förändringarna sedan mitten av 1990-talet framför allt inneburit att de mindre butikerna blivit påtagligt färre medan de allra största butikerna blivit betydligt fler och dessutom ännu större. Bakom förändringarna ligger bland annat faktorer som befolkningsutveckling och förändrade bosättningsmönster, en ökad mobilitet, ändrade köpva- nor hos befolkningen och krav på effektiviseringar inom handeln. Den förändrade butiksstruk- tur som vuxit fram har gjort det ännu svårare för mindre butiker att konkurrera med det utbud av dagligvaror, annan handel, service och priser som erbjuds av stora butiker i externa handels- områden, centrala köpcentrum och stadskärnor.

Länens insatser för att stödja strategiska butiker kan till viss del ha bromsat den negativa ut- vecklingen. Insatser görs framför allt genom stödet till kommersiell service och inom ramen för de regionala serviceprogrammen. Många små butiker har dock stora lönsamhetsproblem som kan innebära att en del av dessa kan komma att läggas ned, om inte förr så när nuvarande bu- tiksägare vill sälja butiken.

Rapporten Befolkning, service och företagande i Sveriges gles- och landsbygder 2009 innehål- ler en något längre diskussion om utvecklingen inom dagligvaruhandeln och detaljhandeln i stort.6

6Tillväxtanalys. Befolkning, service och företagande i Sveriges gles- och landsbygder 2009.

(21)

Tabell 3 Antal dagligvarubutiker fördelat på tillgänglighetsindexklass* och län.

Län Totalt Mycket Hög Hög Mellan Låg Mycket Låg

2007 2012 Föränd- ring

2007 2012 Föränd-

ring 2007 2012 Föränd- ring

2007 2012 Föränd-

ring 2007 2012 Föränd- ring

2007 2012 Föränd- ring

Stockholm 969 928 -41 879 843 -36 53 48 -5 24 24 0 12 12 0 1 1 0

Uppsala 174 156 -18 102 94 -8 44 42 -2 27 18 -9 1 2 1 0

Södermanland 149 152 3 61 62 1 82 83 1 6 7 1 0 0

Östergötland 251 229 -22 155 144 -11 71 62 -9 21 19 -2 4 4 0 0

Jönköping 188 185 -3 63 70 7 69 61 -8 56 54 -2 0 0

Kronoberg 115 103 -12 0 74 66 -8 41 37 -4 0 0

Kalmar 207 182 -25 0 84 74 -10 109 95 -14 13 12 -1 1 1 0

Gotland 45 40 -5 0 0 36 32 -4 9 7 -2 1 1

Blekinge 108 99 -9 0 99 90 -9 9 9 0 0 0

Skåne 728 669 -59 504 463 -41 192 177 -15 32 29 -3 0 0

Halland 176 169 -7 35 40 5 122 113 -9 16 14 -2 3 2 -1 0

Västra

Götaland 900 815 -85 463 410 -53 309 283 -26 121 117 -4 7 5 -2 0

Värmland 240 210 -30 0 113 106 -7 102 82 -20 15 13 -2 10 9 -1

Örebro 169 150 -19 85 76 -9 63 58 -5 20 15 -5 1 1 0 0

Västmanland 131 127 -4 76 74 -2 47 44 -3 8 9 1 0 0

Dalarna 238 216 -22 0 127 119 -8 76 67 -9 13 11 -2 22 19 -3

Gävleborg 219 194 -25 63 59 -4 40 42 2 108 86 -22 7 6 -1 1 1 0

Västernorrland 195 170 -25 0 78 72 -6 78 67 -11 32 26 -6 7 5 -2

Jämtland 169 143 -26 0 36 31 -5 24 20 -4 74 61 -13 35 31 -4

Västerbotten 215 195 -20 53 48 -5 43 42 -1 58 51 -7 40 34 -6 21 20 -1

Norrbotten 227 203 -24 0 83 77 -6 67 54 -13 50 50 0 27 22 -5

Riket 5 813 5 335 -478 2 539 2 383 -156 1 829 1 690 -139 1 039 906 -133 281 246 -35 125 110 -15

* Tillgänglighetsindexet är ett sätt att beskriva tillgänglighet till tätorter av olika storlek (utförligare beskrivet i avsnitt 1.4)

Källa: Delfi Marknadspartner, Tillväxtanalys bearbetning

(22)

2.2 Tillgänglighet till dagligvaror

På grund av det förändrade butiksnätet har avstånden till närmaste butik ökat för många människor i stora delar av landet. För varje butik som läggs ned blir avstånden mellan kvarva- rande serviceställen längre mellan de kvarvarande serviceställena och tillgängligheten försäm- ras också i ökande takt med utglesningen.

Tabell 4 visar tillgängligheten till dagligvarubutiker per områdestyp år 2012 och i Bilaga 2 visas hur tillgängligheten förändrades mellan år 2007 och 2012 i de olika länen. Kartlägg- ningen visar att tillgängligheten varierar stort mellan olika delar av landet, och cirka 150 000 personer har mer än 10 minuters färdväg till den närmaste dagligvarubutiken. Det är en ökning med cirka 19 000 personer sedan 2007 och med nästan 8 000 personer sedan år 2011. Försäm- ringarna har till största delen skett i tätortsnära landsbygder.

Drygt 7 300 personer i glesbygder och tätortsnära landsbygder har mer än 20 minuter till den närmaste butiken. Det är en ökning med knappt 300 personer sedan 2007 och med drygt 200 personer sedan föregående år.

Tabell 4 Tillgänglighet till dagligvarubutiker år 2012. Antal personer per områdestyp Avstånd i tid med bil

Områdestyp 5-<10

minuter

10-<20 minuter

20-<30 minuter

30-<40 minuter

40 minuter eller mer

Glesbygd 21 471 18 772 3 664 757 352

Tätortsnära landsbygd 602 333 123 578 2 546 29 0

Tätort 59 566 761 0 0 0

Riket 683 370 143 111 6 210 786 352

Tillgänglighetsberäkningarna är gjorda med utgångspunkt i befolkningssiffror för år 2011. Exklusive skärgårdsbefolkning.

Källa: Delfi Marknadspartner, Tillväxtanalys bearbetning

Drygt 1 000 personer har längre än 30 minuters färdväg till den närmaste drivmedelsstationen, vilket är en minskning med nästan 200 personer sedan 2007. Nästan samtliga med dessa långa avstånd är bosatta i glesbygdsområden. De längsta avstånden berör dessutom främst boende i gles- och landsbygder i Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län, men även i Dalarnas län finns det personer som har längre än 30 minuterfrån sin bostad till den närmaste butiken.

Tabell 5 Tillgänglighet till dagligvarubutiker år 2012. Antal personer per tillgänglighetsklass Avstånd i tid med bil

Indexklass 5-<10

minuter 10-<20

minuter 20-<30

minuter 30-<40

minuter 40 minuter eller mer

Mycket hög 118 438 2 688 0 0 0

Hög 283 558 31 730 0 0 0

Mellan 242 448 73 100 446 0 0

Låg 34 669 27 608 2 892 22 0

Mycket låg 4 257 7 985 2 872 764 352

Totalt 683 370 143 111 6 210 786 352

Tillgänglighetsberäkningarna är gjorda med utgångspunkt i befolkningssiffror för år 2011. Exklusive skärgårdsbefolkning.

Källa: Delfi Marknadspartner, Tillväxtanalys bearbetning

Av fördelningen på indexklasser framgår att nästan hälften av alla med mer än 10 minuter till den närmaste butiken är bosatta i områden med mellan tillgänglighet till tätorter. Huvuddelen

(23)

av de med mer än 20 minuter till den närmaste butiken är bosatta i områden med låg eller mycket låg tillgänglighet till tätorter.

I Figur 4 visas hur tillgängligheten skulle påverkas om den närmaste dagligvarubutiken skulle läggas ned och den i dagsläget näst närmaste butiken istället blev den närmaste. Av figuren framgår att restiden skulle öka avsevärt för många människor i stora delar av landet. Figuren ger en tydlig bild av ett tämligen glest butiksnät i stora delar av landet och den betydelse som många butiker har för en god tillgänglighet.

Butiker i gles- och landsbygdsområden är ofta strategiska servicepunkter med ett brett utbud av service och ombudstjänster. För att förstärka och stödja arbetet med kommersiell och offentlig service i Sveriges gles- och landsbygder har alla län regeringens uppdrag att genomföra reg- ionala serviceprogram under åren 2010-2013. Tillväxtanalys har regeringens uppdrag att utvär- dera de regionala serviceprogrammen. Uppdraget ska slutredovisas under våren 2014.

(24)

Figur 4 Skillnad i tidsavstånd mellan den närmaste och den näst närmaste dagligvarubutiken 2012

(25)

3 Drivmedel

3.1 En marknad i förändring

Drivmedelsmarknaden har genomgått en tydlig omstrukturering under senare år med tydliga effekter för drivmedelsförsörjningen i stora delar av landet. De största bolagen har genomfört stora förändringar i sina stationsnät och mindre lönsamma försäljningsställen har antingen av- vecklats eller omvandlats till obemannade stationer. Samtidigt har flera kända varumärken profilerats om eller bytt ägare, vilket också påverkat stationsnätens utbredning. Omstrukture- ringen har lett till en stor minskning av antalet försäljningsställen för bensin och diesel i alla delar av landet. Det glesare stationsnätet har inneburit en försämrad tillgänglighet i gles- och landsbygdsområden i stora delar av landet.

Den låga lönsamheten inom branschen anses vara huvudorsaken till den tydliga omstrukture- ringen. Den s.k. pumplagen,7 med krav på försäljning av även ett förnybart bränsle, har också haft betydelse för utvecklingen då de större oljebolagen i många fall ansett det olönsamt att investera i nya bränslepumpar på små stationer, och i stället avvecklat dessa stationer i förtid.

Många små företag som drivs av enskilda bensinhandlare har låg lönsamhet och därigenom svårt att finansiera de investeringar som lagstiftningen ställer krav på. Ett stort antal berörda stationsägare har därför fått tidsbegränsade dispenser för genomförande av investeringarna.

Transportstyrelsen har på regeringens uppdrag sett över dispensförfarandet enligt pumplagen.

Transportstyrelsen har föreslagit att bränslesäljare i glesbygd med årsvisa försäljningsvolymer under 2 000 m3 bensin eller diesel ska undantas från skyldigheten att tillhandahålla ett förny- bart bränsle.8 Ärendet bereds för närvarande inom Regeringskansliet med avsikten att rege- ringen ska vidta åtgärder eller lämna förslag som innebär att dispenserna från pumplagens sista steg ska bli permanenta.9 Regeringen hade i början av mars 2013 ännu inte fattat beslut i frå- gan.

En stor del av stationerna har så låga försäljningsvolymer att de inte omfattas av kraven i pumplagen. Det gäller framför allt i glesbygdsområden, men även i landsbygdsområden. Trots detta har pumplagen med stor sannolikhet påskyndat omstruktureringen genom att stationer med svag lönsamhet lagts ned tidigare än vad som annars skulle varit fallet. Denna utveckling har också skapat utrymme för nya lösningar i områden där tillgängligheten har blivit allt för dålig.

I de flesta gles- och landsbygder är kollektivtrafiken dåligt utbyggd och genom de stora av- stånden är bilen oftast en nödvändighet för arbetsresor, serviceärenden och fritidssysselsätt- ningar. Många företag som verkar på den lokala marknaden är direkt beroende av att kunna tanka sina fordon i närområdet, men även företag inom t.ex. turistnäringen kan indirekt påver- kas genom att deras kunder får en försämrad servicenivå. Tillgången till service är med andra ord en viktig förutsättning för möjligheterna till företagande och boende. I vissa områden är antalet försäljningsställen så få att en vidare utglesning av servicenätet skulle innebära stora praktiska problem för boende och företag. Antalet försäljningsställen har även minskat i tätor- ter, men där finns i regel alternativa försäljningsställen som begränsar effekterna på tillgäng- ligheten.

7Lag om skyldighet att tillhandahålla förnybara bränslen (SFS 2005:1248).

8 Transportstyrelsen (2009). Översyn av dispensförfarandet enligt Pumplagen med tillhörande författningsförslag.

9 Proposition 2012/13:1, utgiftsområde 19.

(26)

I många områden i gles- och landsbygder finns drivmedelspumpar ofta i anslutning till en dag- ligvarubutik. Sådana servicepunkter med bensin och dagligvaror tillhandahåller även ett brett urval av andra servicetjänster. Om drivmedelspumparna tas bort påverkas även dagligvarubuti- kerna genom färre kunder och mindre intäkter, vilket kan få följder även för övrig service. Ett glesare nät av stationer är också negativt ur både miljösynpunkt och ur ett säkerhets- och be- redskapsperspektiv.

Som en reaktion på utvecklingen och en försämrad lokal tillgänglighet till drivmedel har det i många orter och områden utvecklats nya lokala lösningar för att tillgodose behovet av service.

Det finns flera exempel där små lokala eller regionala aktörer har breddat sin tidigare verksam- het och nu erbjuder leveranser av drivmedel till mindre stationer. Det kan handla om företag som tidigare enbart har levererat eldningsolja till hushåll eller diesel till stora fordon och åke- rier som har blivit alternativa leverantörer av bensin och diesel till nystartade mackar eller till stationer där tidigare leveransavtal har upphört. Det ha även visat sig vara möjligt för privatbi- lister att tanka diesel på många befintliga stationer som i första hand riktar sig mot större for- don. På lokal nivå har sådana stationer stor betydelse för tillgängligheten.

När en verksamhet upphör finns det krav på att marken ska saneras från eventuella utsläpp av bensin eller diesel. I regel är det den som drivit verksamheten som har ansvaret för saneringen.

Detta kan göra det svårt för nya aktörer att ta över en nedlagd station, eftersom saneringsansva- ret riskerar att överföras till de potentiellt nya ägarna.

Den tekniska utvecklingen har, sett över ett längre tidsperspektiv, dessutom lett fram till mo- dernare och bränslesnålare bilar med större tankkapacitet än tidigare. Om det är möjligt att köra 100 mil i stället för 50 mil innan bränsletanken är tom minskar också behovet av ett finmaskigt stationsnät. Utvecklingen på drivmedelsmarknaden kommer med stor sannolikhet att påverkas av nya tekniska genombrott, såsom nya bränslen och bränsleeffektivare bilar. Det finns samti- digt farhågor om att tillgången till diesel på världsmarknaden kan begränsas inom några år. En sådan utveckling skulle kunna skapa problem för drivmedelsstationer i glesa områden.10

3.2 Datainsamling

Tillväxtanalys har sedan år 2009 gjort ett omfattande och genomgripande arbete med att upp- datera och förbättra det statistiska underlaget på drivmedelsområdet samt hitta metoder för att samla data på ett effektivt sätt. Ambitionen har varit att ta fram en bred och tillförlitlig bild av drivmedelsstationernas totala antal och geografiska placering.

Bakgrunden till arbetet är att den tidigare statistiken inte var tillräckligt bra för att tillgodose Tillväxtanalys behov. Uppgifter om de stora oljebolagens stationsnät har visserligen funnits tillgängliga genom respektive bolag och Svenska Petroleum & Biodrivmedel Institutet (SPBI) har dessutom publicerat aggregerad information om antalet stationer i de stora bolagens nät.

Dessa underlag var emellertid inte heltäckande, eftersom det saknades uppgifter om mindre bolag och stationer utanför de största oljebolagens stationsnät. I gles- och landsbygdsområden drivs många drivmedelsstationer av mindre företag eller föreningar som ofta har andra leve- rantörer än något av de stora oljebolagen och dessa s.k. ”vita mackar” har under de senaste åren fått en allt viktigare roll för tillgängligheten till drivmedel i dessa områden. 11

Tillväxtanalys har därför efter hand och årligen uppdaterat det statistiska underlaget med upp- gifter om även mindre bolag och stationer utanför de största oljebolagens stationsnät, inklusive de förändringar som har skett under året. Det har inte varit helt lätt att samla statistik från alla

10http://www.dn.se/debatt/dagens-energipolitik-kommer-att-leda-till-dieselransonering 2013-02-12.

11”Vita mackar” är de mackar som köper drivmedel från olika bolag och som inte är knutna till en särskild kedja.

References

Related documents

Revisionen noterar informationen och funderar till nästa möte vilka granskningar som kan vara lämpliga att börja med under våren..

Inom ramen för denna förstudie har vi inte tagit del av något resultat av denna uppföljning utöver resultatet av de uppföljningar som görs av målen som finns i Mål och

De riktigt långa avstånden berör i huvudsak bosatta i områden med en låg eller mycket låg indexerad tillgänglighet till tätorter men även i områden med låg

Den förbättrade tillgängligheten berör framför allt boende i områden med en mycket hög eller hög tillgänglighet till tätorter, men även antalet personer med längre än

Tillväxtanalys har utvecklat ett verktyg för att mäta och analysera tillgänglighet till tätorter, service och arbetsmarknad vilket är betydelsefullt för att människor och företag

3 § Med digital service avses tjänster eller information som tillhandahålls genom en sådan teknisk lösning som avses i föreskrifter som har meddelats med stöd av 2 §. 4 §

Stadsrevisionen har genomfört en granskning för att bedöma om styrelser och nämnder har en tillräcklig styrning och uppföljning som säkerställer tillgängligheten i skollokaler

När det gäller arbetet med att tillgängliggöra samhällsinformation behöver staden utveckla ett mer strukturerat arbetssätt, utreda och utvärdera samt fastställa