• No results found

Spridning  av  nakenbilder  på  internet

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Spridning  av  nakenbilder  på  internet"

Copied!
78
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

JURIDISKA  INSTITUTIONEN   Stockholms  universitet  

 

       

Spridning  av  nakenbilder  på   internet  

-­‐  det  svenska  integritetsskyddet  i   ljuset  av  Europakonventionen  

Sofia  Örning    

 

Examensarbete  i  Folkrätt,  30  hp   Examinator:                                                    

Stockholm,  Vårterminen  2014  

(2)

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

SAMMANFATTNING  ...  3  

FÖRORD  ...  4  

1     INLEDNING  ...  5  

1.1  SYFTE  OCH  FRÅGESTÄLLNING  ...  6  

1.2  UTGÅNGSPUNKTER  OCH  AVGRÄNSNINGAR  ...  7  

1.3  METOD  OCH  MATERIAL  ...  8  

1.4  DISPOSITION  ...  9  

2  EUROPAKONVENTIONEN  ...  9  

2.1  INTRODUKTION  TILL  EUROPAKONVENTIONEN  OCH  DESS  KONTROLLSYSTEM  ...  9  

2.1.1  Typer  av  rättigheter  ...  9  

2.1.2  Europadomstolen  ...  11  

2.2  STÄLLNING  I  SVENSK  RÄTT  ...  12  

2.2.1  Nationellt  skadestånd  ...  13  

2.3  TOLKNINGSPRINCIPER  ...  13  

2.3.1  Subsidiaritetsprincipen  och  fjärdeinstansprincipen  ...  14  

2.3.2  Staters  prövningsmarginal  (margin  of  appreciation)  ...  15  

3  EUROPAKONVENTIONENS  INTEGRITETSSKYDD  OCH  SPRIDNING  AV   NAKENBILDER  ...  16  

3.1  INTRODUKTION  ...  16  

3.1.1  Allmänt  om  rätten  till  privatliv  ...  17  

3.1.2  Förhållande  till  yttrandefriheten  ...  18  

3.2  PRAXIS  OCH  PRINCIPER  GÄLLANDE  SPRIDNING  AV  BILDER  ...  20  

3.2.1  Prövningsmarginal  ...  20  

3.2.2  Vägledande  avgöranden  ...  21  

3.2.3  Bedömningsfaktorer  ...  28  

3.3  ANALYS  ...  32  

3.3.1  Skyddets  omfattning  ...  33  

3.3.1.1  Förpliktelser  enligt  artikel  8  ...  33  

3.3.1.2  Förhållande  till  yttrandefriheten  ...  34  

3.3.2  Skyddets  utformning  ...  35  

3.3.2.1  Förpliktelser  enligt  artikel  8  ...  35  

3.3.2.2  Förhållande  till  yttrandefriheten  ...  38  

4  SVENSKA  RÄTTSMEDEL  VID  SPRIDANDE  AV  INTEGRITETSKÄNSLIGA  BILDER  ..  38  

4.1  FÖRTAL  ...  38  

4.1.1  Förtal  och  integritetskänsliga  bilder  ...  41  

4.1.1.1  Uppgift  i  text  ...  42  

4.1.1.2  Uppgift  i  sammanhanget  där  bilden  spridits  ...  43  

4.1.1.3  Uppgift  att  målsäganden  själv  spridit  bilden  ...  44  

4.1.1.4  Uppgift  att  målsäganden  inte  haft  något  emot  att  bilden  spreds  ...  44  

4.1.1.5  Övriga  uppgifter  ...  47  

4.2  OFREDANDE  ...  48  

4.2.1  Ofredande  och  integritetskänsliga  bilder  ...  49  

4.3  SEXUELLT  OFREDANDE  ...  50  

4.3.1  Sexuellt  ofredande  och  integritetskänsliga  bilder  ...  51  

4.4  SKADESTÅND  ...  52  

4.4.1  Kränkningsersättning  ...  52  

4.4.2  Kränkningsersättning  och  integritetskänsliga  bilder  ...  54  

(3)

4.5  ANALYS  ...  56  

5  AVSLUTANDE  ANALYS  ...  60  

5.1  DE  SVENSKA  RÄTTSMEDLENS  FÖRENLIGHET  MED  KONVENTIONSRÄTTIGHETERNA  ...  60  

5.1.1  Rätten  till  privatliv  ...  60  

5.1.2  Yttrandefriheten  ...  61  

5.2  SENARE  UTVECKLING  AV  DET  SVENSKA  INTEGRITETSSKYDDET  ...  62  

5.2.1  Integritetsskyddskommittén  och  olovlig  fotografering  ...  62  

5.2.2  Yttrandefrihetskommittén  och  särskild  åtalsprövning  ...  63  

5.3  SLUTLIG  KOMMENTAR  ...  64  

KÄLLFÖRTECKNING  ...  68  

RÄTTSFALLSFÖRTECKNING  ...  73    

   

(4)

SAMMANFATTNING

Denna framställning syftar att utreda det svenska skyddet för personer som drabbats av att deras nakenbilder utan medgivande spridits på internet samt detta skydds förenlighet med Europakonventionens rätt till privatliv i artikel 8. Framställningen inleds med en generell introduktion till Europakonventionen och dess kontrollsystem där rättigheternas karaktär och relevanta bedömningsprinciper presenteras. Därefter följer en detaljerad genomgång av Europadomstolens avgöranden gällande spridning av bilder samt kränkningar på internet. Europadomstolen har ålagt medlemsstaterna en förpliktelse att skydda enskilda medborgare mot spridning av bilder. Denna förpliktelse omfattar troligen även en skyldighet att etablera ett rättsligt ramverk till skydd för drabbade av spridning av nakenbilder på internet. Det går inte att säkert slå fast hur detta ramverk bör vara beskaffat men det räcker troligen med en civilrättslig möjlighet för de drabbade att utkräva skadestånd från gärningspersonen. Vidare utgör ett sådant integritetsskydd en inskränkning av yttrandefriheten i artikel 10 och måste därmed uppfylla vissa krav för att inte utgöra en kränkning av denna rättighet.

Efter analysen av Europakonventionens rättigheter görs en genomgång av relevanta svenska rättsfall. Det är främst ansvar för förtal som aktualiseras i dessa fall. Högsta domstolen har slagit fast att en spridning av nakenbilder kräver att en nedsättande uppgift kan anses lämnad för att utgöra förtal. Detta är fallet endast om bilden i fråga kan sägas lämna uppgiften att personen som bilden föreställer inte hade något emot spridningen. Genomgången av avgörandena från underrätterna visar dock att dessa kraftigt utvidgat tillämpningsområdet för förtalsbrottet till den grad att all spridning i praktiken kan utgöra förtal. Författaren kommer till slutsatsen att det föreligger en avgörande skillnad mellan det integritetsskydd som etablerats i Högsta domstolens praxis och det som tillämpats av underrätterna. Båda dessa skydd medför problem ur europarättslig synvinkel då det av Högsta domstolen etablerade skyddet troligen inte uppfyller kraven i artikel 8 Europakonventionen samt då det av underrätterna tillämpade skyddet troligen inte är tillräckligt förutsägbart för att utgöra en tillåten inskränkning av yttrandefriheten i artikel 10.

(5)

FÖRORD  

Denna uppsats hade inte blivit till utan hjälp från ett stort antal personer, varav några förtjänar att nämnas särskilt. Tack till professor Mårten Schultz för uppslag till ämne och till min handledare professor Said Mahmoudi för uppmuntran på vägen. Tack till Jens Blomquist för hans noggranna språkgranskning samt till min mamma Elisabet Örning som är mitt bollplank och min förebild. Till sist, ett stort tack till Love Blomquist som under hela uppsatsarbetets gång bidragit med stöd, kunskap och engagerade åsikter om kommatering.

Stockholm 19 maj 2014 Sofia Örning

(6)

1 INLEDNING

Fredagen den 8 mars 2013 begick en 13-årig flicka i Kumla självmord genom att kasta sig framför ett tåg. Flickan hade under en tid utnyttjats på internet av en 46-årig man som tvingat henne att utföra sexuella handlingar framför en webbkamera och hotat att offentliggöra filmerna.1 Till sist fann hon ingen annan utväg än att ta sitt liv. Den tragiska händelsen belyser det växande problemet med kränkningar på internet genom spridning av integritetskänsliga fotografier. Ett flertal unga kvinnor som drabbats har i media berättat om den oerhörda kränkning de upplevt. De har berättat om att de fått ta emot ett stort antal meddelanden från främmande personer som innehåller allt från sexuella inviter till hot. 2 Minderåriga flickor har upptäckt att bilderna spridits bland eleverna på deras skolor.3 De har kallats för “horor” och bilderna skickas anonymt till deras familj och vänner.4

Situationen har orsakat stor debatt det senaste året och har i media benämnts som hämndporr.5 Begreppet har definierats som ”naken- eller sexbilder som publiceras på internet som en hämnd mot en tidigare partner”.6 Det är en träffande om än inte heltäckande beskrivning av den integritetskränkande situation som denna framställning syftar att behandla. Så snart en bild lagts upp på internet går dess genomslag inte att kontrollera eller förhindra och inom några timmar kan bilden ha visats och laddats ner tusentals gånger över hela världen. Detta kan leda till att den drabbades vänner, släktingar och arbetsgivare tar del av bilden. Därtill får många offer motta ett stort antal hot och trakasserier från okända människor som sett bilderna. Att få en nakenbild spriden på internet kan därmed innebära en kränkning som varar i många år och få långtgående konsekvenser. Problemet har uppmärksammats över hela världen; Israel och flera amerikanska stater har stiftat lagar för att uttryckligen bekämpa spridning.7

                                                                                                               

1 Rättegång mot misstänkt nätpedofil, Dagens Nyheter, 2 oktober 2013; Flores, Juan, ”Kumlamannen”

får skärpt straff, Dagens Nyheter, 3 februari 2014.

2 Gustafsson, Hanna, Hon har laddats ned 100 000 gånger – mot sin vilja, Politism, 31 oktober 2013.

3 Uthängda med nakenbilder – men lagen kan inget göra, Kaliber [radioprogram], P1 Sveriges Radio, 8 december 2013; Uthängd utan rättvisa och ormgrop i tv-branschen, Medierna [radioprogram], P1 Sveriges Radio, 5 oktober 2013.

4 Ibid.

5 Se t.ex. Barr, Björn, Svartsjuka ligger bakom hämndporr, Aftonbladet, 30 januari 2014; Hämndporr förbjuds i Kalifornien, Dagens Nyheter, 2 oktober 2013.

6 Nyordslistan 2013, Institutet för språk och folkminnen.

7 Schwartz, David, Arizona govenor signs legislation to discourage ’revenge porn’, Reuters, 30 april 2014; Frizell, Sam, Israel bans ’revenge porn’, Time Magazine, 7 januari 2014.

(7)

”Det börjar bli närmast en egen måltyp, sexfilmerna och bilderna som sprids på internet.” Så beskrivs situationen av professor Mårten Schultz som tillsammans med andra debattörer kritiserat bristen på integritetsskydd i Sverige.8 Kritiken har främst grundats i farhågor för att det svenska integritetsskyddet inte uppfyller kraven i artikel 8 Europakonventionen som garanterar rätten till privatliv. 9 Europakonventionen har genom sitt kontrollorgan Europadomstolen levererat ett stort antal domar på integritetsskyddets område. Centralt för denna framställning är att utreda det svenska integritetsskyddet vid spridning av nakenbilder på internet samt att ställa detta i relation till de krav på integritetsskydd som följer av Europakonventionen.

1.1 Syfte och frågeställning

Syftet med denna uppsats är att utreda det svenska rättsskyddet vid spridande av integritetskänsliga bilder på internet samt att undersöka hur detta stämmer överens med Sveriges förpliktelser enligt Europakonventionen. Uppsatsen söker att besvara följande frågeställning.

Är det svenska skyddet för drabbade vid spridande av integritetskänsliga bilder på internet förenligt med rätten till skydd för privatliv i Europakonventionen?

Frågan är komplex och kan därför med fördel delas upp. Jag har valt att behandla frågeställningen i tre delfrågor.

1) Vad omfattar rätten till skydd för privatliv i Europakonventionen?

2) Vilket skydd erbjuder svensk nationell rätt för personer vars integritetskänsliga bilder spridits olovligt på internet?

3) Uppfyller det svenska skyddet Europakonventionens krav?

                                                                                                               

8 Se t.ex. Schultz, Mårten, Hovrättens domskäl om hur synen på sexlivet har förändrats borde inte få skrivas utan robust stöd, Dagens Juridik, 22 oktober 2013; Munck, Johan, Synpunkter på några integritetsskyddsfrågor, SvJT 2009 s. 505; Flores, Juan, Svårt att utdela straff för nakenbilder på nätet, Dagens Nyheter, 8 december 2013; Lambertz, Göran, Ny Juridisk Litteratur, SvJT 2013, s. 831;

Bergendahl, Märit, Integritetsskyddet vid smygfotografering, SvJT 2009 s. 452 ff.

9 Se t.ex. Bergendahl, s. 462 f; Schultz, Mårten, Förtal och integritet, JP 2012, s. 234 ff.; Svantesson, Dan Jerker; Magnusson Sjöberg, Cecilia, ”Sexting”-hur hanterar vi elektroniska meddelanden av sexuell natur?, JT nr 1 2011/12, s. 268.

(8)

1.2 Utgångspunkter och avgränsningar

Uppsatsen kommer endast att behandla vissa aspekter av spridande av bilder och filmer på internet. Ett antal avgränsningar har därför varit nödvändiga. I det följande redogörs för utgångspunkterna för uppsatsen samt de problem och aspekter som blivit föremål för avgränsningar.

Uppsatsen behandlar det rättsliga skyddet vid spridande av integritetskänsliga bilder på internet. Med detta avses situationen när en person lägger upp fotografier eller filmsekvenser med ett sexuellt innehåll på någon annan utan dennes medgivande. I uppsatsen kommer termen bilder att användas. Om inget annat särskilt anges åsyftas med detta såväl fotografier som filmsekvenser. Uppsatsen kommer i huvudsak att använda termen nakenbilder för att beskriva fotografierna och filmerna i fråga. Detta innebär inte att det endast är bilder föreställande en helt naken person som behandlas utan även andra bilder med sexuellt innehåll omfattas.

En första fråga som aktualiseras är hur en person som lägger upp en bild har fått tag på den. Situationen kan medföra olika typer av straffrättsligt ansvar. Om den som lägger upp en bild inte själv har tagit den kan spridningen innebära ett om brott mot fotografens upphovsrätt.10 Har bilden tagits i smyg kan förbudet mot kränkande fotografering aktualiseras.11 Om personen istället fått tag på bilden i samband med att hen olovligen berett sig tillträdde till någon annans dator kan detta falla under det straffrättsliga förbudet mot dataintrång.12 Uppsatsen kommer emellertid inte att gå in på dessa frågor eller dess rättsliga konsekvenser.

Vad bilden föreställer är avgörande för bedömningen. I svensk rätt saknas en gängse definition av vad som ska förstås med bilder med ett sexuellt innehåll.

Framställningen behandlar bilder föreställande en person som företar en sexuell akt eller poserar på ett sexuellt vis även om andra bilder givetvis kan tänkas falla inom begreppet. Om nakenbilder föreställande minderåriga sprids kan detta självklart även

                                                                                                               

10 Lag (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk.

11 4 kap 6a § brottsbalken (1962:700).

12 4 kap 9c § brottsbalken.

(9)

aktualisera förbudet mot barnpornografi,13 vilket inte kommer att behandlas i uppsatsen.

Vidare är det sätt på vilket bilderna sprids relevant för bedömningen. Som redan nämnts behandlar uppsatsen spridning på internet. Annan spridning, liksom spridning på grundlagsskyddade internetsidor, det vill säga sidor på utgivningsbevis, är undantagna.14

Internets globala struktur har gjort att spridande av bilder kan ske mycket enkelt och nå en vid publik. Detta ger även upphov till vissa frågor gällande jurisdiktion.

Exempelvis kan en person i Sverige ladda upp en bild på en server i ett annat land.

Bilden kan sedan laddas ned av människor över hela världen. En sådan situation medför självfallet juridiska konsekvenser. Dessa frågor, om än viktiga i sammanhanget, har av utrymmesskäl lämnats utanför uppsatsområdet.

1.3 Metod och material

I uppsatsen tillämpas traditionell rättsdogmatisk metod. Det innebär att uppsatsens mål är att fastställa rättsläget (de lege lata) genom att tolka och systematisera relevanta rättskällor. Detta inbegriper även en diskussion av vad som bör vara gällande rätt mot bakgrund av befintlig nationell lagstiftning och med hänsyn till Sveriges folkrättsliga åtaganden (de sentia ferenda). Rättskällorna som används är folkrättsliga fördrag, nationell lagstiftning, förarbeten, praxis från Högsta domstolen och Europadomstolen samt juridisk doktrin.

Analysen av den svenska rättsliga tillämpningen har framför allt skett genom studier av relevanta avgöranden från de allmänna domstolarna. Framställningen söker analysera de flesta avgjorda målen på detta område vilka meddelats under 2013 och början på 2014. Det kan emellertid inte uteslutas att enstaka mål hamnat utanför framställningen. Min förhoppning är att med uppsatsen kunna bidra med en utförlig sammanställning av underrätternas nyare praxis på området för att belysa hur problemet har kommit att hanteras i praktiken.

                                                                                                               

13 16 kap 10a § brottsbalken.

14 1 kap 9 § yttrandefrihetsgrundlag (1991:1469).

(10)

1.4 Disposition

Framställningen inleds med ett kortare kapitel om Europakonventionen där denna, dess kontrollsystem och viktiga tolkningsprinciper beskrivs. Därefter följer ett kapitel som söker utreda Europadomstolens syn på spridande av integritetskänsliga bilder.

Detta kapitel innehåller beskrivningar av relevanta konventionsrättigheter samt en ingående studie av Europadomstolens avgöranden på området. Kapitel fyra behandlar det svenska rättsläget. Detta sker genom en presentation av relevanta straff- och civilrättsliga lagrum samt praxis från Högsta domstolen. Kapitlet innehåller även en redogörelse för avgöranden från de svenska underrätterna samt en analys av dessas förenlighet med Högsta domstolens avgöranden. Framställningen avslutas med en sammanfattning och slutlig analys i kapitel fem.

2 EUROPAKONVENTIONEN

2.1 Introduktion till Europakonventionen och dess kontrollsystem

Den 3 september 1953 trädde den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) i kraft. Konventionen har under åren kompletterats med 16 tilläggsprotokoll.

Europakonventionen kan endast tillträdas av stater som är medlemmar i Europarådet.

Medlemskap i Europarådet är öppet för europeiska stater med ett demokratiskt statsskick samt vilja och förmåga att respektera grundläggande fri- och rättigheter.15 Europakonventionen har ratificerats av alla 47 medlemsstater i Europarådet.

2.1.1 Typer av rättigheter

Europakonventionen innehåller ett stort antal fri- och rättigheter, bland annat rätten till liv, rätten till effektiva rättsmedel, yttrandefrihet, religionsfrihet, rätten till privatliv och rätten till egendom. Dessa rättigheter kan kategoriseras på ett flertal olika sätt. I detta avsnitt redogörs för två typer av kategoriseringar som underlättar förståelsen av den fortsatta framställningen.

                                                                                                               

15 Danelius, Hans, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis, En kommentar till Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, 4 uppl., Norstedts Juridik AB, Stockholm, 2012, s. 20.

(11)

Traditionellt sett har Europakonventionens rättigheter medfört så kallade negativa förpliktelser för medlemsstaterna.16 Med detta menas att staternas huvudsakliga skyldighet är att avhålla sig från att göra ingrepp i medborgarnas fri- och rättigheter. I vissa situationer krävs det dock att stater även vidtar vissa aktiva handlingar för att skydda enskilda från ingrepp.17 Dessa positiva förpliktelser nämns i de flesta fall inte uttryckligen i konventionstexten utan har utvecklats i praxis.18 Förpliktelserna ser olika ut beroende på rättigheten ifråga. Exempelvis har rätten till liv i artikel 2 ansetts innebära en förpliktelse för stater att straffbelägga mord och dråp samt att utreda sådana brott.19 Mötes- och föreningsfriheten i artikel 11 innebär bland annat att staterna måste skydda fredliga demonstrationer från våldsamma motdemonstranter.20

Rättigheterna brukar även delas in i absoluta och relativa rättigheter. Absoluta rättigheter, såsom rätten till liv och förbudet mot tortyr, kan inte inskränkas. Det kan däremot de rättigheter som klassas som relativa – däribland rätten till yttrandefrihet och till privatliv. En inskränkning av en relativ rättighet måste uppfylla kraven i de respektive artiklarnas andra stycke, nämligen ha stöd i lag, ha ett legitimt syfte och vara nödvändigt i ett demokratiskt samhälle.21

Europadomstolens bedömning varierar beroende av om saken rör en negativ eller positiv förpliktelse. En stats negativa förpliktelse bedöms i två steg: för det första om åtgärden i fråga inskränker den enskildes konventionsrättighet, för det andra om denna inskränkning är tillåten enligt artikelns andra stycke. Om frågan däremot gäller om en stat fullgjort en positiv förpliktelse görs bedömningen endast i ett steg. Finner Europadomstolen att en stat inte vidtagit en åtgärd som krävts enligt statens positiva förpliktelser har det skett en kränkning av konventionsrättigheten.

                                                                                                               

16 Reid, Karen, A practitioner's guide to the European Convention on Human Rights, 4e uppl., Sweet &

Maxwell, London, 2011, s. 68.

17 Danelius, s. 54.

18 Akandji-Kombe, Jean-Francois, Positive obligations under the European Convention on Human Rights: A guide to the implementation of the European Convention on Human Rights, Council of Europe, Strasbourg, 2007, s 7.

19 Ibid, s. 21, 33.

20 Plattform ”Ärzte für das Leben” mot Österrike, dom 21 juni 1988, målnr 10126/82, punkt 34.

21 Se till exempel artikel 10.2 och artikel 8.2 Europakonventionen. Slutligen kan de relativa rättigheterna även inskränkas ytterligare i krigstid enligt artikel 15 Europakonventionen.

(12)

Intresseavvägningen är mer eller mindre densamma oavsett om det rör en inskränkning eller en positiv förpliktelse.22

2.1.2 Europadomstolen

Den främsta delen av Europakonventionens kontrollsystem utgörs av den europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (Europadomstolen). Domstolen består av en domare från varje konventionsstat och är uppdelad i kammare med sju domare vardera.23 Vanligen meddelar kammaren dom i målen, men i vissa fall kan mål avgöras i en stor sammansättning med 17 domare (Grand Chamber).24 Ett avgörande som meddelats av Grand Chamber har extra stort prejudikatsvärde. Det är möjligt att inkomma med mellanstatliga och enskilda klagomål. Mellanstatliga klagomål är mycket ovanliga; totalt har endast nio stycken anhängiggjorts vid domstolen.25 Den överlägset största delen av Europadomstolens tid tas upp av enskilda klagomål. Under 2013 inkom 65 900 sådana klagomål till domstolen.26 93 396 klagomål avgjordes under året; av dessa avvisades eller avslogs 89 737 mål och resterande 3 659 mål avgjordes genom dom.27 Ett klagomål kan enligt artikel 34 och 35 avvisas antingen på grund av att klagomålet anses uppenbart ogrundat då det inte visar på någon kränkning av konventionsrättigheterna eller på grund av att klaganden inte uppfyller de formella kraven för klagorätt. Enligt dessa krav måste klaganden vara en enskild person som påstår sig vara offer för en kränkning av en konventionsrättighet. Vidare måste klaganden ha uttömt nationella rättsmedel samt ha klagat inom sex månader från det att det sista beslutet meddelats av de nationella myndigheterna.28 Klagomålet får inte heller ha anhängiggjorts vid ett annat internationellt organ.29

Alla rättigheter härleds ur Europakonventionens artiklar men för att få förståelse för dess form och innehåll krävs studier av Europadomstolens praxis. Det är genom domstolen som rättigheterna preciserats och utvidgats. I många fall har rättigheterna                                                                                                                

22 van Dijk, P., van Hoof, F., et al, Theory and Practice of the European Convention on Human Rights, 4 uppl., Kluwer Law International, Haag, 2006, s 745.

23 Se artikel 20 och 26.1 Europakonventionen.

24 Enligt artikel 43 Europakonventionen kan en Grand Chamber-prövning ske om part begär det inom tre månader efter kammardom, eller om kammaren hänskjuter prövningen.

25 Danelius s. 55.

26 Analysis of statistics 2013, European Court of Human Rights, 2014, s. 4.

27 Analysis of statistics, s. 6.

28 Genom tilläggsprotokoll 15, som träder i kraft när det ratificerats av alla medlemsstater, ändras klagofristen till fyra månader.

29 Till exempel någon av FN-kommittéerna för mänskliga rättigheter

(13)

därigenom givits innehåll som de ursprungliga författarna av konventionstexten troligen aldrig kunnat föreställa sig. Detta är en medveten strategi av domstolen som otaliga gånger har påpekat vikten av att konventionsrättigheterna utvecklas dynamiskt.30 På detta sätt kan Europakonventionens rättigheter utvecklas i samklang med samhället.

Trots den osäkerhet som är en oundviklig konsekvens av Europadomstolens ständiga utveckling av konventionsrättigheterna rättar sig medlemsstaterna i hög grad efter domstolens avgöranden. År 2012 betalades 81 % av de utdömda skadestånden inom tidsfristen.31 Även mer ingripande förpliktelser, som ändringar i den nationella lagstiftningen, fullgörs i de flesta fall.32 Eftersom det inte finns möjlighet att rikta några egentliga åtgärder mot en stat som inte fullgör sina förpliktelser så är medlemsstaternas vilja att följa domstolens avgöranden en förutsättning för Europakonventionens effektivitet.

2.2 Ställning i svensk rätt

Sverige ratificerade Europakonventionen redan 1953. Konventionen införlivades i svensk rätt först 1995 genom lag (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (inkorporeringslagen). Formellt är Europakonventionen en vanlig lag. I samband med inkorporeringen i svensk rätt antogs dock en grundlagsbestämmelse i regeringsformen (1974:152) 2 kap 19 § som stadgar att ingen lag får meddelas i strid med Europakonventionens bestämmelser. 33 Förarbetena till inkorporeringslagens stadgar vidare att Europakonventionen har företräde vid en eventuell normkonflikt med en annan lag.34 Europakonventionen har således en särställning i svensk rätt.

De svenska domstolarna tog hänsyn till konventionsrättigheterna redan innan inkorporeringen. Konventionens betydelse för domstolarnas rättsskipning har därefter

                                                                                                               

30 Se t.ex. Tyrer mot Storbritannien, dom 25 april 1978, målnr 5856/72, punkt 31 där Europadomstolen uttalar ”the Convention is a living instrument which […] must be interpreted in the light of present day conditions”.

31 Supervision of the execution of judgements and decisions of the European court of human rights, 6th annual report of the Committee of Ministers, Council of Europe, Strasbourg, 2012, s. 12.

32 Danelius, s. 35.

33 Bestämmelsen var ursprungligen i RF 2:23.

34 Prop. 1993/94:117 Inkorporering av Europakonventionen och andra fri- och rättigheter, s. 37.

(14)

ökat.35 Högsta förvaltningsdomstolen har till exempel funnit att vissa typer av förvaltningsbeslut kunnat överklagas med stöd av artikel 6.1 Europakonventionen trots att detta inte var möjligt enligt svensk lagstiftning.36 På ett liknande sätt har Högsta domstolen i Åke Green-målet tolkat straffbestämmelsen om hets mot folkgrupp restriktivt med hänsyn till rätten till tanke- och yttrandefriheten i Europakonventionen.37 Ett av 2013 mest uppmärksammade avgöranden från Högsta domstolen rörde skattetillägg och principen ne bis in idem. I målet ansåg Högsta domstolen att en person som påförts skattetillägg på grund av att hen lämnat oriktiga uppgifter i skatteförfarandet inte också kunde åtalas för skattebrott på grund av samma oriktiga uppgift utan att detta utgjorde en kränkning av Europakonventionens förbud mot att en och samma gärning prövas i mer än ett förfarande.38

2.2.1 Nationellt skadestånd

Europakonventionen har kommit att bli en viktig normkälla inom skadeståndsrätten.

De svenska domstolarna har utvecklat en möjlighet för enskilda att begära skadestånd i nationell domstol för kränkningar av Europakonventionen.39 Det går endast att kräva skadestånd av det allmänna då Europakonventionen inte kan grunda skadeståndsanspråk mellan enskilda.40 Den som anser sig ha blivit utsatt för en kränkning kan rikta en begäran till Justitiekanslern eller stämma det allmänna inför domstol. Skadeståndsmöjligheten har gjort Europakonventionen tillämplig på ett mer handfast sätt och givit enskilda större möjligheter att ta till vara sina konventionsrättigheter. Europadomstolen slog 2012 i målet Eriksson mot Sverige fast att det i Sverige finns en effektiv möjlighet att begära skadestånd för konventionskränkningar liksom att det är ett krav att ha uttömt detta rättsmedel innan man vänder sig till Europadomstolen.41

2.3 Tolkningsprinciper

Då Europakonventionen är ett folkrättsligt fördrag ska den tolkas med utgångspunkt i konventionstextens ordalydelse och med hänsyn till dess syfte och ändamål.42                                                                                                                

35 Danelius s. 39.

36 RÅ 1997 ref 65 och RÅ 2001 ref 56.

37 NJA 2005 s. 805.

38 NJA 2013 s. 502. Se även HFD 2013 ref. 71.

39 Se NJA 2005 s. 462; NJA 2005 s. 726; NJA 2007 s. 295.

40 Se NJA 2007 s. 747.

41 Eriksson mot Sverige, dom 12 april 2012, målnr 60437/08, punkt 52.

42 Wienkonventionen om traktaträtten mellan stater och internationella organisationer

(15)

Konventionsartiklarna är dock vagt formulerade och öppna för tolkning, varför Europadomstolen har formulerat ett antal tolkningsprinciper för sin bedömning.

Nedan kommer tre principer att presenteras mer ingående; subsidiaritetsprincipen, fjärdeinstansprincipen och principen om staternas prövningsmarginal.

2.3.1 Subsidiaritetsprincipen och fjärdeinstansprincipen

Enligt artikel 1 Europakonventionen förbinder sig medlemsstaterna att garantera konventionsrättigheterna åt var och en som befinner sig under deras jurisdiktion.

Detta är ett uttryck för subsidiaritetsprincipen och innebär att det i första hand åligger medlemsstaterna att garantera rättigheterna nationellt. 43 Enligt artikel 13 är medlemsstaterna skyldiga att tillhandahålla effektiva rättsmedel för detta syfte. Som nämnts ovan (avsnitt 2.1.2) krävs det att enskilda uttömt dessa rättsmedel innan de klagar inför Europadomstolen. Det är således när alla nationella möjligheter använts som Europadomstolen kan pröva målet.44 Detta är en mycket viktig princip bland annat eftersom domstolen i många år brottats med en ökande målbalans.45 Det är även av vikt för medlemsstaterna att de får möjlighet att själva läka en konventionskränkning innan de blir fällda av Europadomstolen.

En annan grundläggande princip är att Europadomstolen inte är att se som en fjärde instans.46 Det är inte domstolens uppgift att rätta till felaktiga beslut eller misstag som gjorts i nationella domstolar. En fällande dom i Europadomstolen medför inte heller att nationella beslut eller domar upphävs. Europadomstolen har vid ett flertal tillfällen uttalat att dess uppgift inte är att ta ställning till nationella domstolars bevisvärdering då de senare är mycket bättre lämpade för sådana uppgifter.47 Detta är en naturlig följd av att förfarandet inför Europadomstolen är i huvudsak skriftligt och att bedömningen sker utan att vittnen hörs eller bevis synas. Europadomstolens roll är istället att granska det aktuella beslutet och se om de nationella myndigheterna                                                                                                                                                                                                                                                                                                                              

eller internationella organisationer sinsemellan, artikel 31.

43 Reid, s. 57.

44 Ibid.

45 Europadomstolen har under många år kämpat med en ökande målbalans, se till exempel Ehrenkrona, Carl Henrik, Europadomstolen – vadan och varthän?, SvJT, 2012, s. 360 ff., men har genom ett flertal reformåtgärder lyckats sänka antalet mål, se Annual Report 2013 of the European Court of Human Rights, Council of Europe, Strasbourg, 2014, sida 9-10.

46 Reid, s. 58.

47 Se till exempel X mot Lettland [GC], dom 26 november 2013, målnr 27853/09, punkt 102; K. och T.

mot Finland [GC], dom 12 juli 2001, målnr 25702/94, punkt 154; Hokkanen mot Finland, dom 23 september 1994, målnr 19823/92, punkt 55.

(16)

tillräckligt beaktat den enskildes konventionsrättigheter.48 Om de nationella myndig- heterna noga vägt de aktuella intressena mot varandra och fattat ett övervägt beslut krävs det starka skäl för att Europadomstolen ska underkänna bedömningen.49

2.3.2 Staters prövningsmarginal (margin of appreciation)

En av Europadomstolens mest uppmärksammade och omdiskuterade principer är medlemsstaternas prövningsmarginal eller doktrinen om margin of appreciation.

Denna prövningsmarginal, vars existens motiverats av det faktum att de nationella myndigheterna är bättre rustade att avgöra en åtgärds lämplighet och nödvändighet i det enskilda fallet50, nämns inte i den ursprungliga konventionstexten utan har utvecklas genom Europakommissionens och Europadomstolens avgöranden.51 Den har blivit en betydelsefull del av domstolens bedömning. Trots dess utbredda användning är doktrinen svårdefinierad, men kan beskrivas som det manöverutrymme som medlemsstaterna tillerkänns när de ska uppfylla sina konventionsförpliktelser.52 Förhållandet kan förenklat beskrivas som att den aktuella prövningsmarginalens bredd är avgörande för Europadomstolens prövning av huruvida en kränkning av konventionsrättigheterna har skett.

Marginalen används främst vid bedömningar gällande de relativa rättigheterna som yttrandefrihet, rätt till privatliv och rätt till religionsfrihet. Utrymmet för en prövningsmarginal gällande absoluta rättigheter såsom rätten till liv är i det närmaste obefintligt.53 Prövningsmarginalens bredd varierar dessutom beroende på ett antal faktorer varav tre bör nämnas särskilt. För det första beror marginalens bredd på vilka intressen som står på spel. Europadomstolen har givit stater en större prövningsmarginal gällande åtgärder vidtagna för att skydda samhällsmoralen.54 En striktare bedömning har däremot gjorts när en åtgärd riskerar att inskränka viktiga                                                                                                                

48 Reid, s. 58.

49 Se bland annat Axel Springer mot Tyskland [GC], dom 7 februari 2012, målnr 39954/08, punkt 88;

Palomo Sanchez m.fl. mot Spanien [GC], dom 12 september 2011, målnr 28955/06, punkt 57; MGN Limited mot Storbritannien, 18 januari 2011, målnr 39401/04, punkt 150.

50 Se till exempel Cumpana och Mazare mot Rumänien [GC], dom 17 december 2004, målnr 20348/92, punkt 88-90.

51 Greer, Steven, The margin of appreciation: interpretation and discretion under the European Convention on Human Rights, Council of Europe, Strasbourg, 2000, s. 5.

52 Spielmann, Dean, Allowing the right margin – the European Court of Human Rights and the national margin of appreciation doctrine: waiver or subsidiarity of European Review, CELS working paper, Cambridge, 2012, s. 2.

53 Se avsnitt 2.1.1 om Europakonventionens olika typer av rättigheter.

54 Handyside mot Storbritannien, dom 7 december 1976, målnr 5493/72, punkt 57.

(17)

samhällsintressen, såsom pressfrihet.55 För det andra beror prövningsmarginalen bredd på vilket syfte åtgärden har samt om åtgärden är proportionerlig till detta syfte.

Staterna har exempelvis en bredare prövningsmarginal för åtgärder som rör nationens säkerhet, ekonomiska frågor och sociala frågor. 56 För det tredje påverkas prövningsmarginalens bredd av om det finns konsensus i medlemsstaterna gällande frågan. Som tidigare nämnts söker Europadomstolen att utveckla konventionsrättigheterna i samklang med samhällsförändringarna. Om de flesta medlemsstater har valt att lösa en fråga på samma sätt finns det mindre utrymme för en stat att välja en annan lösning. Om det däremot saknas konsensus har staterna en större prövningsmarginal att välja den lösning de anser är lämplig.57

3 EUROPAKONVENTIONENS INTEGRITETSSKYDD OCH SPRIDNING AV NAKENBILDER

3.1 Introduktion

Detta kapitel syftar att utreda Europakonventionens integritetsskydd med fokus på spridning av nakenbilder på internet. Europadomstolen har inte avgjort något mål rörande just denna specifika situation. En förståelse kräver därmed en redogörelse för praxis gällande mål med liknande omständigheter. Kapitlet inleds med en kort introduktion om Europakonventionens rätt till privatliv - hur bedömningar rörande denna rättighet generellt går till och dess förhållande till yttrandefriheten. Därefter följer en ingående redogörelse för Europadomstolens bedömningar i mål gällande spridning av fotografier. Kapitlet avslutas med en analys som avser utreda huruvida Europakonventionen uppställer en positiv förpliktelse för medlemsstaterna att skydda enskilda mot spridning av nakenbilder på internet samt hur ett sådant skydd i sådant fall bör vara förskaffat.

                                                                                                               

55 Wingrove mot Storbritannien, dom 25 november 1996, appl. 17419/90, punkt 58; Goodwin mot Storbritannien, dom 11 juli 2002, målnr 28957/95, punkt 39 f.

56 Leander mot Sverige, dom 26 mars 1987, målnr 9248/81, punkt 59; James m.fl. mot Storbritannien, dom 26 februari 1986, målnr 8793/79, punkt 46.

57 Spielmann, s. 18.

(18)

3.1.1 Allmänt om rätten till privatliv

1. Var och en har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens.

2. Offentlig myndighet får inte ingripa i denna rättighet annat än med stöd av lag och om det i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt med hänsyn till den nationella säkerheten, den allmänna säkerheten eller landets ekonomiska välstånd, till förebyggande av oordning eller brott, till skydd för hälsa eller moral eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter.

Artikel 8 Europakonventionen

Rätten till privatliv skyddas av artikel 8 Europakonventionen. Artikeln behandlar även rätten till familjeliv, hem och korrespondens. Rättigheten har beskrivits som rätten att i den utsträckning man önskar leva sitt liv skyddad från publicitet.58 Begreppet privatliv inbegriper en persons identitet, självbestämmanderätt och personliga utveckling.59 Det är ett omfattande område och artikel 8 är en löst definierad rättighet som är öppen för Europadomstolens tolkning och utveckling.60 Skyddet för privatliv innefattar alla angelägenheter som rör någons privata liv oavsett om uppgiften i fråga är av känslig karaktär eller ej.61 Rättigheten är relativ och kan därmed inskränkas till förmån för andra intressen enligt artikelns andra stycke.62 Artikel 8 medför även en förpliktelse för stater att vidta positiva åtgärder för att skydda den enskildes privatliv.

Typen av förpliktelse varierar beroende på omständigheterna i det specifika fallet men består i huvudsak av en skyldighet för medlemsstaterna att etablera ett tillfredställande rättsligt skydd för enskildas privatliv.63

                                                                                                               

58 ”the right to live, as far as one wishes, protected from publicity”, X. mot Island, beslut 18 maj 1976, målnr 6825/74.

59 Reklos och Davourlis mot Grekland, dom 15 januari 2009, målnr 1234/05, punkt 39 och där refererade mål.

60 Roagna, Ivana, Protecting the right to respect for private and family life under the European Convention on Human Rights, Council of Europe, Strasbourg, 2012, s. 9.

61 SOU 2008:3, Skyddet för den personliga integriteten, bedömningar och förslag, s. 74.

62 För en redogörelse för relativa rättigheter, positiva förpliktelser och möjligheter att inskränka dessa se avsnitt 2.1.1.

63 Danelius, s. 347.

(19)

3.1.2 Förhållande till yttrandefriheten

1. Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser. Denna artikel hindrar inte en stat att kräva tillstånd för radio-, televisions- eller biografföretag.

2. Eftersom utövandet av de nämnda friheterna medför ansvar och skyldigheter, får det underkastas sådana formföreskrifter, villkor, inskränkningar eller straffpåföljder som är föreskrivna i lag och som i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till den nationella säkerheten, den territoriella integriteten eller den allmänna säkerheten, till förebyggande av oordning eller brott, till skydd för hälsa eller moral, till skydd för annans goda namn och rykte eller rättigheter, för att förhindra att förtroliga underrättelser sprids eller för att upprätthålla domstolarnas auktoritet och opartiskhet.

Artikel 10 Europakonventionen

Som nämnts i det föregående kan rätten till privatliv inskränkas till förmån för andra intressen. I situationer då någon sprider uppgifter om någon annan, till exempel i form av fotografier, begränsas skyddet för privatlivet i huvudsak av yttrandefriheten i artikel 10.64 Europadomstolen har gång på gång understrukit yttrandefrihetens grundläggande roll i ett demokratiskt samhälle och lägger i sina avgöranden stor vikt vid denna rättighet.65

Yttrandefriheten tillkommer alla fysiska och juridiska personer. Skyddet kan dock till viss del variera beroende på personens yrkesroll. Vissa yrkesgrupper, såsom folkvalda politiker och kampanjgrupper, garanteras en vidare yttrandefrihet av Europadomstolen. Det är emellertid framförallt journalister och andra medlemmar av presskåren som tillerkänns ett utökat skydd för sin yttrandefrihet.66 En stor andel av                                                                                                                

64 Danelius, s. 355; Arden, Mary, Lady Justice, Media Intrusion and Human Rights: striking the balance, i Casadevall, Josep et al, Freedom of Expression – Essays in Honour of Nicholas Bratza, 1 uppl, Wolf Legal Publishers, 2013 Oisterwijk, s. 70 f.

65 Se t.ex. Handyside mot Storbritannien, punkt 49.

66 van Dijk, s. 776.

(20)

klagomålen under artikel 10 rör just journalister och pressfrihet, varför Europadomstolen har haft tillfälle att utveckla och fördjupa principerna på detta område.67 Fri media är en grundläggande del av ett demokratiskt samhälle och har av Europadomstolen beskrivits som demokratins vakthund.68 Domstolen är därför mycket restriktiv med att tillåta inskränkningar av journalisters yttrandefrihet gällande information av samhällsintresse. Pressens yttrandefrihet är dock inte obegränsad då ett ökat skydd även medför ökat ansvar att respektera andra intressen.69 En journalist måste leva upp till sin yrkeskårs etiska krav och rapportera om händelser av samhällsintresse på ett sakligt och korrekt vis. Om dessa krav inte uppfylls tillerkänns journalisten inte det utökade skyddet.70

Då yttrandefriheten, liksom rätten till privatliv, är en relativ rättighet kan den inskränkas med hänsyn till andra intressen, däribland skyddet för privatliv.

Europadomstolen har i ett stort antal mål fått tillfälle att ta ställning till hur avvägningen mellan artikel 8 och artikel 10 bör göras. Klagomål gällande informationsspridning kan grundas på både artikel 8 och 10, vilket kan illustreras med följande exempel. En journalist sprider information om en privatperson som för en skadeståndstalan mot journalisten inför nationell domstol. Om den nationella domstolen bifaller privatpersonens skadeståndstalan kan journalisten klaga inför Europadomstolen och anföra en kränkning av sin yttrandefrihet. Om skadeståndsanspråket däremot ogillas kan privatpersonen klaga inför Europadomstolen och grunda sitt klagomål på en kränkning av sin rätt till privatliv.

Europadomstolen har uttalat att rättigheterna väger lika tungt och att bedömningen ska ske på samma vis oavsett på vilken av artiklarna ett klagomål grundas.71

                                                                                                               

67 Reid, s. 464.

68 Observer och Guardian mot Storbritannien, dom 26 november 1991, målnr 13585/88, punkt 59;

Thorgeir Thorgeirson mot Island, dom 25 juni 1992, målnr 13778/88, punkt 63; Bladet Tromsö och Stensaas mot Norge [GC], dom 20 maj 1999, målnr 21980/93, punkt 62.

69 De Haes och Gijsels mot Belgien, dom 24 april 1997, målnr 19983/92, punkt 37.

70 Se till exempel Leroy mot Frankrike, dom 2 oktober 2008, målnr 36109/03.

71 Von Hannover mot Tyskland (nr 2) [GC], dom 7 februari 2012, målnr 40660/08 och 60641/08, punkt 106; Hachette Filipacchi Associés mot Frankrike, dom 14 juni 2007, målnr 71111/01, punkt 41;

Mosley mot Storbritannien, 10 maj 2011, målnr 48009/08, punkt 111.

(21)

3.2 Praxis och principer gällande spridning av bilder

Europadomstolen har slagit fast att en aspekt av staternas positiva förpliktelse under artikel 8 är att skydda ett fotografi av en person från att missbrukas av andra.72 Vid bedömning om spridandet av en bild är förenligt med konventionsrättigheterna gör domstolen en avvägning mellan rätten till privatliv och rätten till yttrandefrihet. Detta görs genom en proportionalitetsavvägning där Europadomstolen bedömer om medlemsstatens åtgärd att tillåta eller förbjuda den aktuella spridningen varit proportionerlig med hänsyn till dessa rättigheter. Bedömningen görs med hänsyn till ett antal principer och bedömningsfaktorer som etablerats i domstolens praxis. Detta avsnitt syftar att undersöka hur Europadomstolen ser på spridning av nakenbilder på internet. Domstolen har avgjort ett antal mål gällande spridning av fotografier men har aldrig bedömt ett fall gällande just spridning av nakenbilder på internet. För att bedöma vilket integritetsskydd Europakonventionen erbjuder i denna situation krävs därmed en ingående granskning av domar i mål med jämförliga omständigheter.

Följande framställning är uppdelad i tre delar. Redogörelsen kommer att inledas med en kort beskrivning av prövningsmarginalen i dessa frågor. Då prövningsmarginalen sätter ramen för Europadomstolens granskning utgör den en viktig utgångpunkt.

Därefter redovisas ett antal vägledande avgöranden på området. Till sist sammanfattas de bedömningsfaktorer som Europadomstolen använt sig av vid proportionalitets- bedömningar. Avsnittet avslutas sedan med en analys.

3.2.1 Prövningsmarginal

Som tidigare nämnts (avsnitt 2.3.2) tillerkänns medlemsstaterna en prövningsmarginal vid uppfyllandet av konventionsförpliktelserna eftersom de nationella myndigheterna är bäst lämpade att avgöra en åtgärds lämplighet och nödvändighet i det enskilda fallet. Marginalen är en av de viktigaste komponenterna i Europadomstolens bedömning. Domstolen har uttalat att medlemsstaternas positiva förpliktelser att skydda enskildas privatliv från angrepp av tredje man i princip faller inom prövningsmarginalen och att staterna därmed har utrymme att välja den lösning som passar situationen.73 Prövningsmarginalen är därför som huvudregel relativt bred i integritetsfrågor, speciellt med hänsyn till att medlemsstaternas förpliktelser under                                                                                                                

72 Schussel mot Österrike, beslut 21 februari 2002, målnr 42409/98; von Hannover mot Tyskland (nr 1), dom 24 juni 2004, målnr 59320/00, punkt 57; Reklos och Davourlis mot Grekland, punkt 35.

73 von Hannover mot Tyskland (nr 2) [GC], punkt 104-105.

(22)

artikel 8 inte alltid är klart definierade.74 Därtill påverkas prövningsmarginalen av ytterligare faktorer, såsom förekomsten av konsensus bland medlemsstaterna. Det finns ingen utbredd konsensus gällande dessa frågor, främst på grund av det faktum att ett samhälles syn på integritet påverkas bland annat av sociala och religiösa värderingar.75 Detta ger medlemsstaterna en ökad frihet vid sin bedömning. Om två rättigheter står i konflikt med varandra, såsom yttrandefriheten och rätten till privatliv, tillerkänns staterna en bredare prövningsmarginal. 76 Marginalens bredd beror även på vilken del av personens privatliv som påverkats. Om ett fall rör en viktig del av klagandens personliga integritet eller en särskilt intim del av dennes personliga sfär är prövningsmarginalen mindre.77 Europadomstolen har slagit fast att spridande av information om någons sexualliv är en sådan situation som medför en smalare prövningsmarginal.78

Prövningsmarginalen är således generellt bred i fall då integritetsfrågor balanseras mot yttrandefriheten men snävare då det rör spridande av särskilt känslig information.

Då sexualliv räknas som sådan känslig information torde medlemsstaterna ha en snävare prövningsmarginal gällande spridning av nakenbilder.

3.2.2 Vägledande avgöranden

Som tidigare nämnts har Europadomstolen inte avgjort något mål gällande just spridning av nakenbilder på internet. I det följande redovisas dock mål gällande jämförliga situationer som kan bidra till en förståelse för integritetsskyddets räckvidd.

i) Hannover mot Tyskland

En naturlig utgångspunkt är de uppmärksammade avgörandena von Hannover mot Tyskland (nr 1, 2 och 3). Klagande i de tre avgörandena var prinsessan Caroline von Hannover, äldsta dottern till Monacos prins Rainier III. von Hannover hade under ett flertal år utan framgång försökt att hindra att fotografier föreställande henne i privata                                                                                                                

74 Mosley mot Storbritannien, punkt 108; Sheffield och Horsham mot Storbritannien [GC], dom 30 juli 1998, målnr 22985/93, punkt 52; Hatton m.fl. mot Storbritannien [GC], punkt 97.

75 Bratic, Catherine, A comparative approach to understanding developments in privacy rights in the European Court of Human Rights, Columbia Journal of European Law, spring, 2013, s. 350; Arden, s.

81.

76 Ashby Donald m.fl. mot Frankrike, dom 10 januari 2013, målnr 36769/08, punkt 40; Neij och Sunde Kolmisoppi mot Sverige, beslut 19 februari 2013, målnr 40397/12.

77 Mosley mot Storbritannien, punkt 109; Evans mot Storbritannien [GC], dom 10 april 2007, målnr 6339/05, punkt 77; Dudgeon mot Storbritannien, dom 22 oktober 1981, målnr 7525/76, punkt 52.

78 Mosley mot Storbritannien, punkt 123.

(23)

situationer publicerades i skvallertidningar. Hon vände sig därefter till Europadomstolen och anförde att Tyskland genom att tillåta publiceringarna inte skyddat hennes rätt till privatliv.

von Hannover (nr 1) rörde publiceringen av smygtagna bilder som föreställde klaganden när hon bland annat handlade mat, umgicks med sin familj och sin dåvarande pojkvän samt iklädd bikini ramlade på en badstrand. Europadomstolen tog i sin bedömning hänsyn till i vilken grad bilderna relaterade till klagandens privatliv, om hon haft befogade förväntningar på att få bli lämnad i fred i dessa situationer samt i vilken omfattning och sammanhang bilderna spridits. Domstolen fann att bilderna tveklöst relaterade till klagandens privatliv och att det därför krävdes en avvägning mellan hennes rätt till privatliv och pressens rätt till yttrandefrihet för att bedöma fallet. Europadomstolen uttalade vidare att pressens viktiga roll i ett demokratiskt samhälle gör att dess yttrandefrihet är särskilt skyddsvärd och detta skydd omfattar även publicering av bilder. Vid publicering av fotografier föreställande en person krävs dock att man tar stor hänsyn till dennes integritet. I det aktuella fallet ansåg Europadomstolen att bilderna förmedlade personlig och intim information om klaganden. Då man inte fann att bilderna i fråga bidrog till en debatt av samhällsintresse utan endast syftade att tillfredsställa läsarnas nyfikenhet på klagandens privata liv gavs yttrandefriheten en snävare tolkning. Domstolen påpekade även att bilder av detta slag ofta togs av paparazzifotografer som trakasserade och förföljde sina objekt. De tyska domstolarna hade tillåtit publiceringen av bilderna med hänvisning till att klaganden var en offentlig person. Europadomstolen ansåg att klaganden, som en del av Monacos furstefamilj, till viss del var en offentlig person men att hon inte hade någon officiell befattning och att hon därför inte kunde anses inneha en officiell status av samma grad som exempelvis en folkvald politiker. Det ansågs även att de tyska reglerna angående publiceringar av detta slag var svårdefinierade och oklara. Det var därmed svårt för klaganden att veta när och var hon var fredad från fotografer. Europadomstolen fann således en kränkning av klagandens rätt till privatliv.

I Grand Chamber-målet von Hannover (nr 2) klagade von Hannover och hennes make på publiceringen av bilder föreställande paret på olika semesterorter. Bilderna

(24)

publicerades tillsammans med artiklar om von Hannovers far, furste Rainier III, som var svårt sjuk. Europadomstolen lade vikt vid de principer som utvecklats i praxis och underströk att skyddet för privatliv är särskilt starkt gällande spridningar av en persons bild då det är en mycket viktig del av dennes personlighet. I detta mål, liksom det första, ansågs bilderna röra klagandenas privatliv. En avvägning mot yttrandefriheten måste därmed göras. Europadomstolen undersökte om den bedömning som gjorts av de nationella domstolarna var förenlig med Europakonventionens principer samt medlemsstaternas prövningsmarginal. De tyska domstolarna hade bedömt fotografierna tillsammans med de åtföljande artiklarna och funnit att rapporter om furste Rainiers sjukdom var av samhällsintresse. De nationella domstolarna hade även tagit hänsyn till att klagandena var välkända och att bilderna inte tagits på ett påträngande sätt. Europadomstolen fann att de nationella domstolarnas bedömning inte var orimlig och att de noga vägt intressena mot varandra. Europadomstolen fann därmed ingen kränkning av klagandenas rätt till privatliv.

von Hannover (nr 3) rörde publicering av smygtagna bilder föreställande von Hannover och hennes man på semester samt ett antal bilder föreställande deras semesterhem.79 Bilderna publicerades tillsammans med en artikel om att många kända personer hyrde ut sina semesterhem. Artikeln innehöll endast information om uthyrningen samt fakta om semesterhemmets storlek, möblering, hyra etc.

Europadomstolen fann att de nationella domstolarna hade tillåtit publiceringen med motiveringen att trots att bilderna i sig inte kunde sägas vara av samhällsintresse så var den åtföljande artikeln det. De nationella domstolarna ansåg vidare att det fanns en naturlig koppling mellan bilderna och artikeln och att artikeln således inte var endast en förevändning för att kunna publicera bilderna. Då Europadomstolen ansåg att de nationella domstolarna noga vägt intressena mot varandra samt kommit till en rimlig slutsats fann man ingen kränkning av klagandens rätt till privatliv.

ii) Reklos och Davourlis mot Grekland

I målet hade ett nyfött barn fotograferats av en sjukhusfotograf då barnet låg under observation i ett sterilt sjukhusrum dit endast vårdpersonal haft tillträde. Barnets                                                                                                                

79 Von Hannover mot Tyskland (nr 3), dom 19 september 2013, målnr 8772/10.

References

Related documents

Slutligen förs därefter en diskussion om hur ett straffbud skulle kunna utformas i stora drag (avsnitt 6.6). 594) anförde HD att filmen inte enbart innehöll uppgifter om hur

Informanterna hade på olika sätt en relation till sin närstående och den psykiska ohälsan varierade stort. Tre stycken var familjemedlem till någon med anorexi, en var dåvarande

Är barnet över 12 år täcker inte försäkringen ett uppsåtligt beteende, inte heller via principalansvaret, och eftersom försäkringsbolagen i många fall anser att barn

Tims argument för varför han föreställer sig huvudpersonen som en kille bottnar alltså i att han tolkar huvudpersonens känslor för Venus som olycklig kärlek och att det finns

Det finns inga obligatoriska betyg i grundsärskolan utan betyg ges till alla elever från årskurs 6 om vårdnadshavare begär det. Betygen utgår från kunskapskraven i

Vid brottsbalkens tillkomst (SFS 1962:700) betecknades brottet såsom otuktigt beteende. Det aktuella lagrummet hör till brottsbalkens sexualbrott i 6 kapitlet BrB,

I slutbetänkandet Skyddet för den personliga integriteten, bedömningar och förslag (SOU 2008:3) utgick man från resultatet i delbetänkandet och redogjorde för

Utifrån ungdomars svar i YISS-1 undersökningen har Mitchell, Finkelhor och Wolak (2004) kommit fram till att 97 procent av de som sexuellt uppmanat ungdomar var personer som