AKADEMIN FÖR HÄLSA OCH ARBETSLIV
Avdelningen för hälso- och vårdvetenskap
2015
Distriktssköterskors erfarenheter av fysiskt, psykiskt och sexuellt våld samt
omsorgssvikt mot äldre personer över 65 år
En intervjustudie
Agneta Freiman
Examensarbete, Avancerad nivå (yrkesexamen),15 hp Poäng Omvårdnad
Specialistsjuksköterskeprogrammet, inriktning distriktssköterska Examensarbete inom distriktssköterskans kunskapsområde, 15 hp omvårdnad
Handledare: Marit Silén Examinator: Anna-Greta Mamhidir
Sammanfattning
Bakgrund: Forskning visar att majoriteten av övergrepp mot äldre personer över 65 år sker inom familjen men kan även förkomma på institutioner som äldreboenden och andra vårdinrättningar. Syfte: Syftet med studien var att beskriva distriktssköterskors erfarenheter av fysiskt, psykiskt och sexuellt våld samt omsorgssvikt mot äldre personer över 65 år i deras nära relationer i ordinärt eller särskilt boende. Metod: studien hade en beskrivande design kvalitativ ansats och genomfördes via semistrukturerade intervjuer med åtta distriktssköterskor verksamma inom kommunal hemsjukvård. Materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysprocessen resulterade i sex kategorier: Förekomst av fysiskt våld döljs av de inblandade Psykiskt våld i form av kränkningar och hot Begränsade erfarenheter av sexuellt våld Omsorgssvikt i form av för lite, för mycket eller utebliven omsorg Känslomässigt berörda av våldssituationer God kommunikation och stöd från medarbetare men avsaknad av stöd i riktlinjer.
Slutsats: Slutsatsen av denna studie är att distriktssköterskor som jobbar inom
hemsjukvård kommer i kontakt med våldsutsatta äldre personer och att våld mot dessa förekommer då distriktssköterskan är i patienternas hem och när de inte är där. Våldet som utförs kan vara fysiskt, psykiskt, sexuellt eller genom omsorgssvikt och behov av vidare forskning i ämnet våld i nära relationer bland äldre är angeläget.
Nyckelord: hälsocentral, omsorgssvikt, våld i hemmet, äldre, övergrepp
Abstract
Background: Research shows that the majority of abuse of older people over 65 occurs within the family but can also occurs in institutions for the elderly and other care facilities. Purpose: The purpose of this study was to describe nurses' experiences of physical, psychological and sexual violence, and neglect of the elderly people above 65 years of their close relationships in the ordinary or special accommodation. Method:
The study had a descriptive design qualitative approach and was carried out through semi-structured interviews with eight district nurses working in municipal home care.
The material was analyzed using qualitative content analysis. Results: The analysis process resulted in six categories: Presence of physical violence hidden by the involved Psychological violence in the form of insults and threats Limited experience of sexual violence Neglect in the form of too little, too much or no care Emotionally affected by violent situations Good communication and support from employees but lack of support in the guidelines. Conclusion: The conclusion of this study is that the district nurses working in home health care come into contact with abused older people and that violence against these occur when the district nurse is the patient's home and when they are not there. Violence carried out can be physical, psychological, sexual or neglect and need for further research on the topic of violence in close relationships among the elderly is urgent.
Keywords: abuse, domestic violence, elderly, health care center, neglect,
Innehållsförteckning
Introduktion ... 1
Våld ... 1
Våld mot äldre ... 1
Definition av och tecken på våld bland äldre personer i nära relation ... 2
Tidigare forskning om våld i nära relation mot äldre ... 2
Distriktsköterskor inom hemsjukvård och ordinärt eller särskilt boende ... 4
Professionellt förhållningssätt och beteende ... 5
Teoretisk referensram ... 5
Problemformulering ... 6
Syfte ... 7
Metod ... 7
Design ... 7
Urvalsmetod och undersökningsgrupp ... 7
Datainsamlingsmetod ... 8
Tillvägagångssätt ... 9
Dataanalys ... 9
Forskningsetiska överväganden ... 11
Resultat ... 12
Förekomst av fysiskt våld döljs av de inblandade ... 13
Psykiskt våld i form av kränkningar och hot ... 14
Begränsade erfarenheter av sexuellt våld ... 15
God kommunikation och stöd från medarbetare men avsaknad av stöd i riktlinjer ... 17
Diskussion ... 18
Huvudresultat ... 18
Resultatdiskussion ... 19
Demenssjukdom en risk för våld ... 19
Metoddiskussion ... 20
Kliniska implikationer för primärvård och kommunal verksamhet ... 21
... 21
Förslag till fortsatt forskning ... 22
Slutsats ... 22
1
Introduktion
Våld
Våld kan definieras som varje handling eller underlåten handling som hotar eller skadar en persons fysiska och/eller, psykiska integritet eller personliga frihet, och som kan leda till allvarlig skada på dennes personliga utveckling eller hot att skada hens ekonomiska säkerhet (Europeiska ministerrådet 1992). Enligt World Health Organization (WHO 2002) förekommer våld mot intim partner i alla länder, alla kulturer och på alla nivåer i samhället utan undantag, även om vissa populationer löper större risk att utsättas för våld av intim partner än andra. Våld utövas oftast i det fördolda och huvudsakligen i människors hem men även på arbetsplatser samt på sociala och medicinska institutioner.
Vid våld i nära relation är den absoluta merparten av offren kvinnor och förövarna är män (Lundgren, Heimer, Westerstrand & Kalliokoski 2001, Roberto, McPherson &
Brossoie 2013).
Våld mot äldre
Äldre personer kan ibland vara beroende av andra för att klara sin vardag, de kan vara fysiskt svaga och ibland ha en demenssjukdom vilket kan innebära att de har en ökad risk att utsättas för våld och svårigheter att göra sin röst hörd (Eriksson 2001, Kristensen
& Risbeck 2004).
Forskning visar att majoriteten av övergrepp mot äldre personer över 65 år sker inom familjen (Cooper & Selwood et al. 2008, Eriksson 2001) men de kan även förekomma på institutioner som äldreboenden och andra vårdinrättningar ( Joshi & Flaherty 2005, Jayawardena & Liao 2006). Våld inom särskilt boende kan upplevas och benämnas på olika sätt vilket framkommer i flera studier t.ex. (Hirst 2000, Payne & Fletcher 2005) och vad som anses vara våld kan ligga i betraktarens ögon och uppfattas ur ett subjektivt perspektiv (Grafström, Norberg & Winblad 1993, Isaksson, Åström & Graneheim 2008).
Våld som förekommit innan pensionen slutar troligen inte efter 65 års ålder skriver Hjalmarson och Norman (2012) utan ofta handlar det om hemförhållanden där
övergrepp har funnits en längre tid och är en del av vardagen. Till stor del är våld mot äldre ett dolt problem som ofta är belagt med mycket skuld och skam.
2 Definition av och tecken på våld bland äldre personer i nära relation
Den definition av våld i nära relation bland äldre som fått störst genomslag är den så kallade Toronto-deklarationen som år 2002 antogs av både WHO och International Network on Prevention of Elder Abuse (INPEA). Våld i nära relation bland äldre definieras som en enstaka eller upprepad handling, eller frånvaro av önskvärd/lämplig handling, som utförs inom ett förhållande där det finns en förväntan på förtroende och som förorsakar skada eller smärta hos en äldre person. Det kan även gälla personer som t. ex vårdpersonal där den våldsutsatta har eller har haft en nära och förtroendefull relation till. Bedömningen om vem som kan betraktas som närstående bör göras utifrån familje- och levnadsförhållanden i det enskilda fallet. Denna handling kan vara fysisk, psykologisk, sexuell samt avsiktlig eller oavsiktlig försummelse/omsorgsvikt (WHO 2002, Socialstyrelsen 2015). Tecken på fysiskt våld kan vara blåmärken i olika
utvecklingsfaser eller om samma person ofta har skador på kroppen. Skäl att misstänka våld är om skadan inte är rimlig utifrån den äldres eller närståendes berättelse om hur skadan uppkommit. Andra tecken på våld kan vara uttorkning, sår, trycksår,
skalpskador, brännmärken efter cigaretter och skador på genitalier.
Beteendeförändringar kan komma till uttryck i känslighet, depression,
självdestruktivitet, gråt och rädsla hos den våldsutsatta. Ytterligare tecken kan vara tillbakadragenhet och extrem rädsla för den som följer med vid besöket eller att den äldre personen inte ges möjlighet att prata och svara på frågor själv (Socialstyrelsen 2014).
Tidigare forskning om våld i nära relation mot äldre
Det finns inte tillräckligt med tidigare internationell och nationell forskning om våld i nära relationer mot äldre personer över 65 år i ordinärt eller särskilt boende, även om denna har ökat under de senaste 20 åren (Zhang, Schiamberg och Oehmke m.fl. 2011, WHO 2002). Tidigare internationell forskning belyser bland annat olika typer av förövare som utövar våld i nära relation. Förövaren av våld i nära relation som
konstaterats är sjukvårdspersonal och partner samt tidigare partner. En tysk enkät studie, där informanterna var sjukvårdspersonal, undersöktes omfattningen av riskfaktorer för övergrepp och vanvård mot äldre vårdtagare i hemmet. Totalt 503 sjuksköterskor deltog och svarsfrekvensen var 43,3 procent där framkom att nästan 40 procent av alla
3 svarande uppgav att de försummat åtminstone en patient de senaste 12 månaderna.
Enligt denna studie var psykisk misshandel, verbal aggression och försummelse vanligast (Georgen 2001).
En kanadensisk studie rörande våld mot män och kvinnor över 60 år där förövaren varit den utsatta personens partner eller tidigare partner visade att förekomsten av utsatthet för ekonomiskt utnyttjande, psykiskt eller fysiskt våld inklusive sexuellt våld av en nuvarande eller före detta partner de senaste fem åren var cirka sju procent. I studien framkom inte i vilken utsträckning kvinnor respektive män rapporterat att de utsatts för våld (Poole, Christopher & Rietschlin, 2012). En studie av (De Donder, Lang, Luoma et al. 2011 & De Donder, Luoma, Penhale et al. 2011) där fem Europeiska länder ingick, Österrike, Belgien, Finland, Litauen och Portugal och våld i nära relationer bland äldre kvinnor över 60 år undersöktes, visade att 28 procent av kvinnorna i denna undersökning upplevt någon form av våld och övergrepp under de senaste 12
månaderna. De olika typerna av våld som undersöktes var fysiskt våld, psykiskt våld, sexuellt våld, ekonomiska övergrepp, kränkning av personliga rättigheter samt vanvård.
Resultaten av forskningen visade också att vissa EU-länder har historiskt sett undersökt relativt mycket gällande övergrepp mot äldre personer medan andra länder precis har börjat denna forskning.
Nationella doktorsavhandlingar har studerat hur distriktssköterskor inom sjukvården och socionomer inom socialtjänsten bevittnar våld av äldre i hemmet, våld som sker i äldreboende samt övergrepp mot äldre och vilka som bevittnar våldet (Saveman 1994, Erlingsson, 2007, Sandvide 2008).
I dessa avhandlingar visades att de utsatta ofta vara mycket gamla kvinnor med relativt god hälsa, men även utsatta äldre män, och förövarna var mestadels nära släktingar eller omsorgs personal. Övergrepp mot de äldre personerna kunde visa sig i form av
åldersdiskriminering, kriminella handlingar och misshandel i äldreboendet. Det uppfattades bero på ett förändrat samhälle där barn inte uppfostrades till att respektera äldre personer. Informanterna beskrev också att våldshändelser de varit involverade i upplevdes som missförstånd mellan parterna gällande t.ex. personliga kränkningar och om acceptans av våld i arbetet. Missförstånd upplevdes också mellan vårdare och äldre men även att de äldre på boendet missförstod varandra. Enligt vårdarna kunde det bero på att de äldre upplevdes vara ålders förvirrade.
4 Annan nationell tidigare forskning som berört våld mot äldre personer över 65 är studier av Malmedal, Hammervold och Saveman (2014) där syftet var att undersöka faktorer som påverkar sannolikheten att personal kommer utföra otillräcklig vård, övergrepp och försummelse, visade att platsen, storleken på vårdhem, utbildningsnivå,
arbetstillfredsställelse och ålder på personal orsakade konflikter mellan boende och personal som kunde leda till otillräcklig vård, övergrepp och försummelse på patienten samt en studie av (Erlingsson, Ono, Sasaki & Saveman 2012) där svenska och japanska sjuksköterskors reaktioner på tre hypotetiska fall av övergrepp mot äldre personer undersöktes och visade att sjuksköterskorna svarade på ett likartat sätt i de tre hypotetiska fallen inom teman medvetande, bedömning och intervention. Skillnader som visade sig mellan svenska och japanska svar var, t.ex. att svenska reaktioner i allmänhet var praktiska och handlingsinriktade genom personliga insatser för att uppnå kontroll, medan japanska hade bättre förståelse för händelser som involverade familjen och deras situation, med insatser förankrade i samarbete.
Distriktsköterskor inom hemsjukvård och ordinärt eller särskilt boende
Distriktssköterskan arbetar idag i verksamheter inom kommun, landsting och inom den privata sektorn. Hemsjukvård som utförs i ordinärt och särskilt boende kan innebära att distriktssköterskan verkar i patientens hem eller på institution , vilket kan kräva att ha balans mellan distans och närhet och ett professionellt förhållningssätt för att kunna hantera den situation och miljö som olika boenden kan representera
(Distriktssköterskeföreningen 2008).
Distriktssköterskan och annan sjukvårdspersonal kan ha en särskilt viktig roll när det handlar om att upptäcka våld i hemmet eller på institution eftersom de inom vården träffar äldre personer regelbundet. Distriktssköterskan får insikt i familjers sätt att leva när hon gör regelbundna, sporadiska eller oanmälda hembesök där misstanke om våld föreligger. Det är även distriktssköterskor som gör flest anmälningar om våld mot äldre personer i deras hem och därför bör distriktssköterskor betraktas som en viktig
yrkesgrupp när det kommer till att avslöja förekomst och mönster av övergrepp mot äldre personer (Saveman, Rahm Hallberg, Norberg & Eriksson 1993, Erlingsson 2012).
5 Enligt socialstyrelsen (2011) är distriktssköterskor och all personal som sköter om äldre på äldreboende eller i hemmet skyldig att rapportera missförhållanden t.ex. vanvård oavsett om de arbetar inom offentlig eller/privat verksamhet eller på uppdrag åt kommunen.
Distriktssköterskors erfarenhet av våld i nära relationer bland personer över 65 år finns beskrivna via intervjuer med distriktssköterskor i äldre studier av Saveman et al. (1992), Saveman (1994) samt Saveman et al. (1995) resultaten indikerar att
distriktssköterskornas berättelser är en tillförlitlig källa då personligen upplevda verkliga händelser av eller misstanke om övergrepp mot äldre personer framkommer. I ovannämnda studie Saveman et al. (1992) framkom att distriktssköterskorna hade en känsla av maktlöshet och tvetydighet och att de var osäkra på om våld förekommit och om de skulle våga ställa frågan om våldet. De visste inte heller om de vågade ingripa och vissa av distriktssköterskorna valde att trösta den äldre istället för att konfrontera familjen för att kunna behålla familjens förtroende.
Professionellt förhållningssätt och beteende
Enligt International Council of Nurses (ICN 2014) etiska kod för sjuksköterskor bör sjuksköterskan dela ansvar med samhället för att initiera och främja insatser som
tillgodoser allmänhetens, och i synnerhet sårbara befolkningsgruppers, hälsa och sociala behov. Sjuksköterskan ska ingripa på lämpligt sätt för att skydda enskilda personer, familjer och allmänhet när deras hälsa är hotad av medarbetare eller andra personers handlande.
Här har hälso- och sjukvårdens olika verksamheter en viktig roll för att upptäcka och uppmärksamma våld, verka för att våldsutsatta erbjuds vård och omvårdnad eller hänvisa till stöd- och hjälpinsatser från andra aktörer (Socialstyrelsen 2015).
Teoretisk referensram
Joyce Travelbees (1971) omvårdnadsteori handlar om att skapa en relation till patienten och grundar sig på begrepp som människa, lidande, mänskliga relationer samt
kommunikation där Travelbee betonar vikten av kommunikation för att en
6 sjuksköterska ska få inblick i hur individen upplever sin situation. I omvårdnadsteorin beskrivs omvårdnad som en mellanmänsklig process och begrepp som patient och sjuksköterska betraktas som generaliserande, vilket menas i denna teori, kan gälla under bredare villkor. För att kunna stödja och tillgodose patientens omvårdnadsbehov där betonar hon bl.a. vikten av en mellanmänsklig relation i lindrandet av patientens lidande, i att finna en mening och att kunna bära och hantera sina erfarenheter. Olika faser av lidandets utveckling beskrivs, från fysiskt övergående, emotionellt eller själsligt obehag till extremt lidande. Patientens reaktioner vid lidandet är olika, en del reagerar med chock och oförmåga att acceptera situationen medan andra reagerar med naturlig acceptans och en förståelse för att lidandet är en naturlig del i tillvaron. Oavsett olikheterna finns gemensamma drag i lidandet, som sökandet efter en orsak eller förklaring till det som skett ( Travelbee 1971).
Det viktigaste redskapet i en mellanmänsklig relation består enligt Travelbee av ett ömsesidigt förtroende mellan individ och sjuksköterska. I de fall där patienten inte får hjälp i tid att lindra lidandet, kan det övergå till en förtvivlad uppgivenhetsfas där omedelbara insatser krävs av sjuksköterskan för att patienten inte ska hamna i apati och likgiltighet. För att vårdandet ska kunna lindra lidandet och generera en grund för välbefinnandet är det relevant att det bör finnas en mellanmänsklig relation där sjuksköterskan stärker och stödjer individen.
En vårdrelation mellan individ och sjuksköterska kännetecknas av ett professionellt engagemang och innebär att fokus läggs på individens behov av omsorg (Dahlberg &
Segesten 2010, Dahlberg, Segesten, Nyström, Suserud & Fagerberg 2003)
Problemformulering
Våld i nära relation förekommer i alla länder, alla kulturer och på alla nivåer i samhället utan undantag. Vissa populationer, t.ex. äldre personer över 65 år, löper större risk än andra att utsättas för våld av nära anhörig t.ex. intim partner. Våld utövas oftast i det fördolda och huvudsakligen i människors hem men även på arbetsplatser, sociala och medicinska institutioner. Distriktssköterskor arbetar bland annat i patienternas hem där våld kan förekomma och är därför en viktig grupp för att upptäcka våldet Även om forskningen har ökat under de senaste 20 åren gällande övergrepp och vanvård mot äldre, finns begränsad forskning rörande fysiskt, psykiskt och sexuellt våld samt
7 försummelse mot äldre personer i ordinärt och särskilt boende. Det finns få svenska studier inom området våld i nära relation bland äldre personer. Gällande forskning kring distriktssköterskor och våld mot äldre personer över 65 år fann författaren endast äldre studier från åren 1992 till 1995. Detta motiverar att undersöka distriktssköterskors erfarenheter av våld mot äldre personer över 65 år i deras ordinära eller särskilda boende.
Syfte
Syftet med denna studie var att beskriva distriktssköterskors erfarenhet av psykiskt, fysiskt- och sexuellt våld samt omsorgssvikt mot äldre personer över 65 år i deras nära relationer i ordinärt eller särskilt boende.
Metod
Design
En deskriptiv design med kvalitativ ansats valdes. En deskriptiv design är lämplig då syftet är att beskriva människors känslor, åsikter och upplevelser (Polit & Beck 2012).
Urvalsmetod och undersökningsgrupp
Ett ändamålsenligt urval gjordes för att erhålla informanter som hade erfarenhet av området som undersöktes (Polit & Beck 2012). Inklusionskriterierna var att deltagarna skulle vara distriktssköterskor som arbetat minst ett år inom kommunal hemsjukvård och med erfarenhet av våld i nära relationer hos personer över 65 år när de som vårdgivare besökt patienter i deras ordinära eller särskilda boende. Åtta
distriktssköterskor tillfrågades och samtliga tackade ja till deltagande i studien.
De åtta informanterna som inkluderades i studien var alla kvinnor i åldrarna 43 till 61 år med en genomsnittsålder på 53,6 år. Antal verksamma år som distriktssköterska
varierade mellan 2 och16 år med en genomsnittlig yrkeserfarenhet som
distriktssköterska på 11,9 år. Deltagarnas ålder och kön samt antal yrkesverksamma år som distriktssköterska beskrivs i tabell 1. Redovisningen visar den ordning i vilken informanterna intervjuades. Alla distriktssköterskor arbetade inom offentlig verksamhet.
8 Tabell 1. Beskrivning av studiens deltagare
Ålder
(m 53,6; range 43-61)
Kön Yrkesverksamma år (m 11,9;range 2-16)
61 Kvinna 15
49 Kvinna 15
43 Kvinna 2
55 Kvinna 6
60 Kvinna 15
55 Kvinna 10
53 Kvinna 16
53 Kvinna 16
Datainsamlingsmetod
Data samlades in genom individuella semistrukturerade intervjuer där författaren utgick från en intervjuguide (Bilaga 1) vilken föreliggande studies författare och handledare tillsammans konstruerat utifrån studiens syfte. Intervjufrågorna var utformade med en öppen karaktär där informanterna hade möjlighet att fritt svara på frågorna utifrån egna upplevelser och de berörde erfarenheter av situationer där distriktssköterskan fått kännedom om eller misstänkt våld och vad som väckte misstankar om detta. Då författaren önskade fylligare svar kompletterade författaren med följdfrågor (Kvale &
Brinkman 2014) såsom ”- hur kände du då?”, ”hur menar du?” eller ”kan du ge något exempel?”. I intervjuguiden fanns även bakgrundsfrågor om distriktssköterskans ålder, kön, antal arbetade år som distriktssköterska och utbildning (Tabell 1).
Samtliga åtta intervjuer genomfördes enligt informanternas önskemål gällande plats och tid vilket resulterade i att tre stycken ville intervjuas på sin respektive arbetsplats där endast författaren till föreliggande studie och informanten befann sig och fem stycken ville intervjuas per telefon. Vid telefonintervjuerna användes två mobiltelefoner där författaren ringde upp informanten och talade om när inspelningen började och därefter satte på inspelning på den andra mobiltelefonen. Samtliga intervjuer inleddes med ett antal bakgrundsfrågor. Intervjuerna tog cirka 30-45 minuter där genomsnittet av alla intervjuer blev drygt 25 minuter. Inspelningarna av intervjuerna sparades i författarens
9 mobiltelefon vilken endast författaren hade tillgång till. Intervjuerna genomfördes mellan mars och augusti 2015.
Författaren kontaktade en av respondenterna som tackat ja till deltagandet i studien och gjorde en provintervju där, materialet sedan transkriberades i sin helhet och skickades därefter till handledaren för bedömning av intervjuteknik och att frågeguiden svarade mot studiens syfte. Intervjun föll väl ut och inkluderades i studien.
Tillvägagångssätt
Deltagarna i denna studie rekryterades genom att författaren skickade brev till
verksamhetschefer där syfte och information om studien framgick och om tillstånd att genomföra studien. Studien genomfördes i fyra kommuner i Mellansverige. Författaren ringde även verksamhetscheferna med information i samband när brevet postades, med förhoppning att få svar inom tre dagar. Om verksamhetschefen inte hörde av sig inom tre dagar efter utskickat brev ringde författaren upp denna för att inte försena studiens genomförande. Därefter kontaktades vårdenhetschefen på respektive arbetsplats med information om studien. Författaren kom då överens med vårdenhetschefen att hen skulle informera distriktssköterskorna på respektive arbetsplats via mail om studiens syfte. De intresserade som hade hört av sig till vårdenhetschefen skulle författaren kontakta och skicka informationsbrev till. I brevet framgick bl.a. att studien skulle genomföras via intervjuer och beröra distriktssköterskans erfarenheter av våld i nära relationer bland personer över 65 år. Intresserade distriktssköterskor anmälde sitt intresse att delta till vårdenhetschefen som förmedlade namnen till författaren eller så kontaktade intresserade distriktssköterskor författaren direkt. Därefter kontaktade författaren per telefon intresserade distriktssköterskor och då bestämdes tid, plats och på vilket sätt intervjun skulle utföras. Innan intervjuerna påbörjades gav
verksamhetscheferna ett skriftligt godkännande till medverkan i studien vilket skickades per post hem till författaren. Informanterna gav sitt skriftliga godkännande i samband med intervjun.
Dataanalys
Åtta inspelade intervjuer transkriberades ordagrant av författaren och texterna
analyserades med manifest kvalitativ innehållsanalys, i enlighet med det arbetssätt som beskrivs av Graneheim och Lundman (2004). Författaren läste igenom den
10 transkriberade texten flera gånger och lyssnade upprepade gånger på inspelningarna från intervjuerna för att återfå olika känslointryck och/eller tonlägen och därigenom få en helhet av intervjun. Därefter identifierades meningsbärande enheter i texten bestående av del av mening, meningar eller stycken som svarade mot studiens syfte. Dessa kondenserades sedan, vilket innebär att texten kortas ned men samtidigt bevaras innehållet i den och materialet blir mer överskådligt och mer lätthanterligt. De kondenserade meningsenheterna försågs med en kod, som är en etikett som kort beskriver dess innehåll. Därefter jämfördes koderna genom att upprepade gånger läsa dem och utifrån detta finna likheter och skillnader vilket gav underlag för att skapa kategorier. Syftet med dessa kategorier är att reflektera över det centrala budskapet i intervjuerna ( Graneheim & Lundman 2004). För ökad trovärdighet har meningsbärande enheter, kondenserade meningar, koder och kategorier diskuterats med handledaren.
Exempel på analysprocess ges i Tabell 2.
Tabell 2. Exempel på analysprocessen
Meningsbärande enhet
Kondenserad mening
Kod Kategori
det är därför det har blivit lite stökigt ibland därhemma, och det erkänner hon. - Då har hon slagit honom, det berättar hon öppet att när hon tycker hon försöker med allt för att han ska må så bra som möjligt och så gör han precis tvärtom, då..då till slut så orkar hon inte utan då har hon slagit honom
Blivit stökigt hemma, försökt med allt för han ska må bra då gör han tvärtom, orkar inte längre, slagit honom
Fysiskt våld i hemmet på grund av anhörigs uppgivenhet och orkeslöshet
Förekomst av fysiskt våld döljs av de inblandade
Jaa, det var viktigt för henne för hon vart dålig och en gång hamnade hon på sjukhus på
Hamnade på sjukhus pga benros spridits, sämre vård, led mycket i onödan, snabb
Omsorgssvikt i form av
benrosspridning i onödan, son
undanhåller pengar
Omsorgssvikt i form av för lite, för mycket eller utebliven omsorg
11 grund av att
benrosen spred sig rå,… e såna där saker kan ju, gjorde ju att hon fick sämre vård än, å led mer än vad hon borde ha, för jag var ju väldigt snabb att få ordinationer av doktorn å recept utskrivet, men kunde inte hämta ut medicinen
ordination, kunde inte hämta ut medicin
Riktlinjer.. jag vet inte.. jag brukar säga till våran chef?.. och jag vet inte…riktlinjer..
kanske finns men jag känner faktiskt inte till de .. nä jag går till chefen.. har inte ens funderat på dä., jag har inte tänkt på det.. men det kan va nåt att ta upp på jobbet och prata om..det är viktigt för det finns mer än man tror kanske
Inte medveten om det finns riktlinjer, går till chefen, har inte funderat på det, bra att prata om på jobbet, kanske finns mer än man tror
Distriktssköterska funderar inte över riktlinjer, kontaktar chef
God
kommunikation och stöd från medarbetare men avsaknad av stöd i riktlinjer
Forskningsetiska överväganden
Enligt lag (SFS 2003:460) om etikprövning av forskning som avser människor får endast forskning utföras om samtycke givits av personen som forskaren tillfrågat om deltagande i studien. Hen skall fritt kunna välja att medverka och som regel ha fått muntlig och skriftlig information om forskningen innan den påbörjas. Det samtycke till forskning som givits får när som helst tas tillbaka med omedelbar verkan utan att ifrågasättas av forskaren.
12 Innan påbörjad studie informerades distriktssköterskorna skriftligen via brev om
studiens syfte och tillvägagångsätt. De som inkluderades i studien fick via telefon även muntlig information om studien, då tid, plats för intervjun eller om intervjun skulle utföras via telefon bestämdes. I den skriftliga informationen framgick tydligt att medverkan var frivillig och möjligheten att när som helst, utan repressalier, avsluta sitt deltagande i studien. Vidare skickade författaren ett tillståndsbrev till berörda
verksamhetschefer och distriktssköterskor med ett frankerat kuvert att återsända brevet i och ett skriftligt medgivande att delta i studien. Författaren informerade informanterna om att intervjuerna skulle hanteras konfidentiellt. Det innebar att platserna där
intervjuerna genomfördes inte skulle kunna identifieras liksom att annan information som skulle kunna identifiera deltagarna ändrades eller utelämnades samt att framkomna uppgifter endast skulle användas i detta arbete. Efter avslutat och godkänt
examensarbete kan informanterna ta del av detta och genom att få en kopia av
examensarbetet och det inspelade och transkriberade materialet kommer att förstöras, vilket beskrivits i informationsbrevet.
Resultat
Genom analys av insamlat material formulerades sex kategorier: Förekomst av fysiskt våld döljs av de inblandade, psykiskt våld i form av kränkningar och hot, begränsade erfarenheter av sexuellt våld, omsorgssvikt i form av för lite, för mycket eller utebliven omsorg, känslomässigt berörda av våldssituationer samt god kommunikation och stöd från medarbetare men avsaknad av stöd i riktlinjer. Resultatet nedan presenteras i löpande text och tydliggörs med citat av informanterna, vilka benämns I1 – I8 (Informanter).
13 Tabell 3. Kategorier
Kategorier
Förekomst av fysiskt våld döljs av de inblandade
Psykiskt våld i form av kränkningar och hot Begränsade erfarenheter av sexuellt våld Omsorgssvikt i form av för lite, för mycket eller utebliven omsorg
Känslomässigt berörda av våldssituationer God kommunikation och stöd från medarbetare men avsaknad av stöd i riktlinjer
Förekomst av fysiskt våld döljs av de inblandade
Distriktssköterskorna beskrev olika erfarenheter av fysiskt våld i nära relation och där framkom att det fysiska våldet kunde innefatta slag i ansikte, stryptag eller att knuffa en person. I det sistnämnda fallet blev följden att den person som knuffades bröt
lårbenshalsen. De personer som utförde det fysiska våldet kunde vara personer med en demenssjukdom eller psykiskt instabilitet men också personer utan dessa former av sjukdomar eller instabilitet men som till följd av vård av anhörig var uttröttad. Det var ofta män med demenssjukdom som slog sina fruar och när fruarna slog sina män var det på grund av trötthet och orkeslöshet efter lång tids omvårdnad av sin make.
Distriktssköterskorna berättade att de upplevde att demenssjukdom kunde vara en riskfaktor för fysiskt våld och i de fall där våldet pågått redan innan demensen uppmärksammades hade våldet blivit mer påtagligt. Så väl män som kvinnor kunde utsättas för våld.
”IF: ..å hon var ju handikappad..satt i rullstol, ..det började..han var lätt dement till en början..så tappade han humöret..eh ofta aggressiv å irriterad på hennes hjälpmedel..det kan ha hänt saker före å men det slutade med att han tog stryptag på henne och det ledde till att man akut fick ordna ett annat boende åt henne ” -I2
14 Distriktssköterskorna beskrev att patienter och nära anhöriga till patienter
sammankopplat det fysiska våldet med känslor av skuld, skam samt rädsla och på grund av detta försökt dölja våldet som visat sig i form av blåmärken, svullnader och inte vågade erkänna att fysisk misshandel pågått. Det var både den som misshandlade och den som blivit misshandlad som uttryckte dessa känslor. Vidare framkom att i hem där misshandel starkt kunde misstänkas var det svårt att prata med de utsatta om våld förekommit. De äldre personerna kunde skyllda på att de ramlat och vågade inte erkänna misshandel på grund av rädsla för våldsutövaren och att dessa alltid var med när distriktssköterskan var där på besök. Det fanns oftast inga bevis att våld förekommit men kom ibland fram på omvägar att det var så.
”det här fick jag veta efteråt att han bitit sin fru, men det sa inte hon till mig utan hon skyllde på att hon, att det var hunden som gjort någonting, jag fick veta det på omvägar att han hade bitit henne då” I3
Psykiskt våld i form av kränkningar och hot
Distriktssköterskorna beskrev att det psykiska våldet kunde ske genom kränkningar som kunde innefatta ord som att den som utsattes för våldet var en horbock, ful, värdelös eller inte,- kunde någonting. Denna form av våld kunde dock också innefatta hot om fysiskt våld som livsfarliga handlingar t.ex. att slå ihjäl maka, att skjuta anhörig eller elda upp huset. Det psykiska våldet som utfördes av demenssjuka personer kunde leda till att anhöriga fick gömma sig bakom dörrar eller låsa in sig på toaletten då den demenssjuke upplevdes mycket arg och hotfull. De som utförde det psykiska våldet kunde vara make/maka eller barn. I beskrivningar framkom att män kränkte kvinnorna verbalt och genom ett hotfullt och överlägset handlande och det upplevdes av kvinnorna som att de kände sig nedtryckta av sina män.
”jo man lär ju vara vaksam och inte sätta honom i situationer där han känner sig i underläge.. då blir han väldigt förbannad” -I7
Distriktssköterskorna upplevde att på grund av tidigare utförda våldshandlingar på den äldre kunde de känna stark rädsla för sina vuxna psykiskt ostabila barn. De kunde även känna igen kroppshållning och kroppsuttryck vilket skapade oro och rädsla hos den
15 äldre. Det erinrade om tidigare erfarenheter av fysiskt våld som utförts av barnen och hade handlat om att ha blivit knuffad ut för trapp eller slagen i ansiktet. Samtidigt skämdes de äldre för sina psykiskt ostabila hemmavarande vuxna barn och ville inte prata om den psykiska misshandeln.
” då ser han ut som han skäms..patienten alltså..”du förstår sa han han har det inte så lätt..han dricker en del å jag tror han tar annat också.. jag ser på honom hur han.. när han kommer och är arg..hur han går och rör sig… då känner jag mig rädd.. vill inte prata om det” I8
Begränsade erfarenheter av sexuellt våld
Då ena parten i ett förhållande fick en demenssjukdom kunde beteendet kring sexualitet förändras, enligt distriktssköterskorna. Det som tidigare hade varit sexuell samvaro på bådas villkor kunde övergå till sexuellt våld i form av hårdhänt handlingssätt. Denna form av erfarenheter var dock undantagsfall. Vanligare var att misstänka att sexuellt våld kunde förekommit utifrån hur parterna betedde sig mot varandra. De flesta distriktssköterskor upplevde att sexuellt våld kunde misstänkas i vissa hem men ingen hade sett eller hört någon patient berätta om egna upplevda händelser.
”Nä det har jag inte men även det hade nog kunnat finnas i det här hemmet jag pratade om nyss, men inget jag kunnat misstänka, inte hört någon annan heller som sagt nåt” I4 Omsorgssvikt i form av för lite, för mycket eller utebliven omsorg
Distriktssköterskorna beskrev utifrån sina erfarenheter att omsorgssvikt emot äldre personer ofta tog sig uttryck i undanhållande av mat eller att nära anhöriga delade matlåda med den äldre vilket medförde undernäring för den utsatta personen.
”fru hade Alzheimer var dement, hade pengar, han delade matlåda med henne, vi märkte ju att när vi gick dit att även att vi fick signaler från anhöriga att.. han åt ju mer än vad hon åt, hon blev ju bara tunnare” I5
16 I vissa fall hade en anhörig, make/maka eller ett vuxet barn, hand om den äldres
ekonomi och kunde p.g.a. patientens demenssjukdom eller funktionshinder undanhålla pengar så att det inte fanns möjlighet att köpa tillräckligt med mat, betala räkningar eller köpa mediciner till patienten. Distriktssköterskor beskrev även omsorgssvikt i form av att den äldre personen blev övervårdad av nära anhörig och hela tiden fick ligga i sängen vilket resulterade i, förtviningar och minskad fysisk och psykisk livskvalitet.
”hon övervårdar han liksom, insatser som han skulle kunnat ha, hon bestämmer allt i det där hemmet och det är ingen annan som kommer in och kunna påverka na, för hade han fått komma till korttids eller särskilt boende hade han fått otroligt många mer chanser.. nu är han förtvinad och ligger i en säng inte så gammal” I2
Andra former av omsorgssvikt som beskrevs var, där personer med demenssjukdom vägrade hjälpinsatser från hemsjukvården vilket medförde att den som vårdade den demenssjuke i hemmet inte orkade längre.
Känslomässigt berörda av våldssituationer
Distriktssköterskorna beskrev att de kände sig hjälplösa och bakbundna i
patientsituationer där de t.ex. misstänkt fysiskt våld och omsorgssvikt mot de äldre men inte kunnat bevisa att detta hade inträffat. De hade tagit kontakt med andra
sjuksköterskor, läkare och poliser där polisen inget kunnat göra och
distriktssköterskorna inte fått gehör från andra personalgrupper. Ingen annan profession hade kunnat stödja distriktssköterskorna i dessa situationer. Våldet hade kunnat pågå en lång tid innan personerna till slut fått hjälp. De beskrev vidare sina upplevelser av frustration över att inte förstå vad som föregått våldet och att inte veta vad som hände i hemmen när distriktssköterskan inte är där.
”å sen att man blir frustrerad och så, man vet inte alls deras relation tidigare, varför gör han.. den här sonen så mot sin pappa, man har inte en aning om vad som har föregåtts dom emellan så de kan ju finnas lite orsaker å…man funderar hur man kan göra så här” I2
17 Distriktssköterskorna kände även hjälplöshet i situationer där de inte kunnat göra ” det bästa” för patienterna och inte vetat hur de skulle lösa patienternas och anhörigas problem. Det kunde t.ex. vara demenssjuka personer som inte ville ta emot hjälp från hemsjukvården då anhöriga inte orkade med att hjälpa sin partner längre eller när de inte fick tag på anhöriga som hade hand om patienternas ekonomi. Vidare upplevde
distriktssköterskorna att fall med våld inte var vanligt förekommande men när de uppstod gick det åt mycket energi till att finna lösning på problemen och ibland fann man inga lösningar på problemen.
”Ja för man blir ju frustrerad när man får se sånt här, man tror ju inte att det är sant”
I1
God kommunikation och stöd från medarbetare men avsaknad av stöd i riktlinjer
Distriktssköterskorna beskrev att när de fått kännedom om eller misstänkte våld pratade de med sin chef då de upplevde sig ha god kommunikation med denna.
Kommunikationen upplevdes också vara goda kollegor emellan då det fanns en öppen och ärlig relation och de hade bra stöd av varandra.
Insikt om huruvida riktlinjer gällande hot och våld existerade på arbetsplatsen var obefintlig, ingen av distriktssköterskorna hade hört talas om eller ens funderat över om riktlinjer gällande hot och våld på arbetsplatsen fanns, men de ville ha riktlinjer då de ansåg att det skulle vara bra stöd och god kvalitetssäkring där de själva samt ny eller tillfällig personal kunde använda dessa vid behov. Beskrivning om hur det fungerade på arbetsplatsen vid misstanke om hot och våld upplevdes till viss del, att det var upp till distriktssköterskornas kunskap och säkerhet som avgjorde hur hen gick tillväga efter en upplevd våldssituation.
”jag har pratat med min chef och jag har pratat med hemtjänstens chef och hemtjänsten när det har varit saker.. eh för de märker betydligt mer än vad jag gör, som är där och lägger om sår en kort stund två gånger i veckan”I3
18
Diskussion
Huvudresultat
Syftet med studien var att beskriva distriktssköterskors erfarenheter av våld bland äldre personer över 65 år när de som vårdgivare kom till patienterna i deras hem.
I resultatet framkom att nära anhöriga som levde tillsammans med och vårdade de demenssjuka personerna utförde psykiskt och fysiskt våld mot dessa. De demenssjuka personerna ställde till problem för sina nära anhöriga när de t.ex. vägrade ta hjälp från hemsjukvården eller när de anhöriga inte längre orkade ta hand om sin demenssjuka partner, då hade de anhöriga utfört fysiskt våld mot dem. Nära anhöriga undanhöll mat och pengar för sina demenssjuka och funktionshindrade äldre som ledde till
undernäring, ekonomiskt samt psykiskt lidande hos dessa personer. I det sexuella våldet framkom att det kunde misstänkas men ingen patient eller nära anhörig hade berättat om att det förekommit. Angående personer med demenssjukdom och sexuellt våld, då ena parten i ett förhållande fick en demenssjukdom kunde beteendet kring sexualitet
förändras, det som tidigare hade varit sexuell samvaro på bådas villkor kunde övergå till sexuellt våld i form av hårdhänta handlingssätt. Resultatet visade också svårigheter med bevis till att fysiskt våld förekommit i hemmen och att det kunde ta lång tid innan de drabbade personerna fått hjälp, trots att distriktssköterskorna tidigare informerat polis, läkare och sjuksköterskor angående misstanke om våld i hemmen. I studien har beskrivningar av våldsbeteenden framkommit inom det fysiska och psykiska våldet samt omsorgssvikten. Dessa våldsbeteenden kunde visa sig i det fysiska våldet som knuffar, slag och stryptag och i det psykiska våldet i att förminska personens värde verbalt och genom hotfulla och överlägsna kroppsuttryck. Omsorgssvikten visade sig i form av ekonomisk kontroll eller kontroll över matsituationer men även där patienter blivit övervårdade eller att personer med demenssjukdom vägrade hjälpinsatser.
Angående riktlinjer gällande hot och våld på arbetsplatsen framkom att ingen av informanterna hade hört talas om- eller funderat över om dessa fanns.
Distriktssköterskorna pratade med chefen och med varandra inom personalgruppen vid misstanke om våld förekommit, men att de ville ha riktlinjer då de ansåg att det kunde vara ett bra stöd och kvalitetssäkring i arbetet.
19 Resultatdiskussion
Demenssjukdom en risk för våld
Resultatet i föreliggande studie visade att flertalet distriktssköterskor upplevde att personer med en demenssjukdom och rörelsehindrade personer blivit utsatta för
övergrepp och verbala kränkningar av sina nära anhöriga (Cooney, Howard, & Lawlor, 2006) vilka varit deras vårdgivare en längre tid. Enligt Travelbee (1971) reagerar patienter olika vid lidandet, vissa reagerar med chock och andra med oförmåga att acceptera situationen. Övergrepp och verbala kränkningar beskrevs i denna studie ligga till grund för att de anhöriga blivit orkeslösa och frustrerade över den krävande
omvårdnadssituationen. Detta har även framkommit i flera andra internationella studier av (Habjanic & Lahe 2012, Yan, Kwok & Timothy 2011, Rosario, Menezes, Bastos et al. 2013) där övergrepp utförts på äldre, rörelsehindrade och personer med
demenssjukdom på grund av orkeslöshet hos anhörigvårdare. Vilket enligt Yan (2014) resulterade i att anhörigvårdarna utförde övergrepp och sa kränkande ord till personer med demens. I förekommande studie upplevde distriktssköterskorna att äldre personer med en demenssjukdom kunde vara förknippade med ökad risk för att fysisk och psykisk misshandel utfördes på dem, och i studier av Saveman & Sandvide (2001) och Coyne, Reichman & Berbiq (1993) har detta resultat bekräftats.
Sexuellt våld
Att frågor ställdes av distriktssköterskor eller annan sjukvårdspersonal om sexuella övergrepp förekommit var inte vanligt bland äldre personer som vårdades i sina hem.
Trots att sexuella övergrepp kunde få betydande fysiska och psykologiska konsekvenser för patienterna. Även om misstanke att sexuella övergrepp utförts i hemmen där
distriktssköterskorna arbetade rapporterades inte dessa brott på grund av okunskap och avsaknad av bevis om att sådana brott kunde ha förekommit i patienternas hem. Äldre vuxna som bodde och vårdades i hemmet kunde vara rörelsehindrade och ha en demenssjukdom som komplicerade avslöjandet om sexuella övergrepp ( Burgess &
Hanrahan 2004). Utifrån Travelbees (1971) omvårdnadsteori som bl.a. handlar om att skapa en relation till patienten, betonar hon vikten av kommunikation. För att en sjuksköterska ska få inblick i hur en individ upplever sin situation, beskrev
distriktssköterskor i denna studie att det kunde finnas misstankar om att sexuellt våld förekommit i vissa hem. Ingen patient hade uttryckt att de blivit sexuellt utnyttjade, men distriktssköterskorna hade inte heller ställt frågan. Distriktssköterskorna i denna studie
20 framhöll att det inte fanns några bevis, men misstankar, om att sexuellt våld förekommit och när de framfört dessa misstankar, var det svårt att få gehör för misstankarna från andra professioner. Det framkom i studien att när ena parten i ett förhållande fick en demenssjukdom kunde beteendet runt sexualitet förändras och bli hårdhänt och hänsynslöst. Enligt Guay (2008) är verbala och fysiska samt sexuella beteenden inte vanliga bland äldre personer med demenssjukdom, och i de fall där våldsbenägenhet förekommer går de att behandla med läkemedel.
Avsaknad av riktlinjer
Verksamheter inom hälso- och sjukvård som t.ex. primärvård och kommunal hälso- och sjukvård, behöver definiera våldsutsatthet som ett ansvarsområde och för att rutiner och riktlinjer fastställs (Socialstyrelsen 2015). Dessa verksamheter ansvarar för att utarbeta rutiner så personalen vet hur de ska agera när de uppmärksammat att en enskild person utsatts för våld. I denna studie framkom att ingen av distriktssköterskorna hade
reflekterat över eller frågat om riktlinjer gällande hot och våld fanns på arbetsplatsen, och att det kunde bero på att våld i hemmen sällan uppmärksammas. Distriktssköterskor uttryckte att de vid händelse av våld i patienternas hem önskade riktlinjer att agera efter.
Rutiner och processer behövs för att utveckla och säkra kvaliteten i verksamhetens alla delar och vårdgivaren är ansvarig att personalen arbetar i enlighet med dessa (SOSFS 2011:9) som t.ex. kan vara utredning av rapporterade missförhållanden.
Metoddiskussion
Syftet med denna studie var att genom intervjuer beskriva distriktssköterskors
erfarenheter av våld i nära relation mot äldre personer över 65 år i deras ordinära eller särskilda boende. För att erhålla svar beträffande studiens syfte utfördes denna med kvalitativ ansats och en deskriptiv design. En deskriptiv design var lämplig då syftet var att beskriva människors känslor, åsikter och upplevelser (Polit & Beck 2012).
Författaren till föreliggande studie har i analysprocessen använts sig av Graneheim och Lundmans (2004) studie för att uppnå trovärdighet. Trovärdighet i en kvalitativ studie bör enligt Graneheim och Lundman (2004) utvärderas utifrån begreppen trovärdighet, pålitlighet samt överförbarhet vilket metoden diskuteras utifrån. För att få trovärdighet till studien tillfrågades informanter med erfarenhet av det författaren till denna studie efterfrågat, ett så kallat ändamålsenligt urval. Enligt Polit & Beck (2012) är det lämpligt att vid kvalitativ innehållsanalys ha en bred undersökningsgrupp för att beskriva
21 variationer. I föreliggande studie var alla informanterna kvinnor och hade liten
spridning av ålder men bättre vad gäller arbetade år i yrket vilket kan ses som en relativt bred variation av informanter. Att finna informanter till denna studie var mycket svårt då erfarenheter av våld inom hemsjukvård var svår att fånga. Intervjuerna som utfördes blev korta och inte så innehållsrika och kan bero på att författaren inte har intervjuvana som kan ses som en svaghet, men vid genomgång av analysen upplevde författaren att nöjaktig information framkommit vilket styrker studiens giltighet. Exempel på analysen i form av numrerade citat har använts i texten så att läsaren kan ges möjlighet att bedöma giltigheten.
Tillförlitligheten stärks då författaren diskuterat sitt studiematerial muntligt och via mail med handledaren kontinuerligt under examensarbetet. Telefonintervjuer och intervjuer på arbetsplatsen genomfördes under en begränsad period och alla informanter fick samma frågor som lästes från en intervjuguide vilket också stärker tillförlitligheten av studien.
Begreppet överförbarhet betyder i vilken utsträckning resultatet kan överföras till andra sammanhang och grupper och är upp till läsaren att bedöma studiens överförbarhet.
Överförbarheten tilltar om författaren tydliggör urval, deltagare, datainsamlingsmetod och analysmetod (Graneheim & Lundman 2004), författaren i denna studie har efter bästa förmåga förhållit sig till dessa begrepp.
Kliniska implikationer för primärvård och kommunal verksamhet
Resultatet ger en uppfattning om våldets olika karaktärer som kan förekomma i patienternas hem. Kroppsblessyrer kan ge en uppfattning om vilka skador patienterna kan ha drabbats av och kan vara ett viktigt resultat för distriktssköterskorna att ha med sig, att skador som t.ex. benbrott eller blåmärken på vissa delar av kroppen kan ha en bakomliggande orsak av våld. Det kan vara en anledning till att våga fråga patienterna om våld förekommit. Att kommunicera om våldsutsatthet eller att vara våldsutsatt kan innebära ett hinder i kommunikationen mellan patient och vårdgivare. För många våldsutsatta personer är det svårt att berätta om våldet varför kommunikationsansvaret vilar på sjukvårdspersonalen. Varsamt och noggrant frågande är nödvändigt för att tidigt
22 kunna identifiera våldet och förhindra ytterligare lidande, förutsättning är att
sjukvårdspersonalen har grundläggande kunskap om våldet och dess konsekvenser.
Förslag till fortsatt forskning
För att erhålla variation av föreliggande studie kunde ytterligare intervjustudie utföras i primärvården av distriktssköterskor för att bland annat få en spridning av åldrar och sjukdomstillstånd, då syftet kunde innehålla även yngre och friskare personer.
Slutsats
Slutsatsen av denna studie är att distriktssköterskor som jobbar inom hemsjukvård kommer i kontakt med våldsutsatta äldre personer och att våld mot dessa förekommer då distriktssköterskan inte är i patienternas hem. Våldet som utförs kan vara fysiskt, psykiskt, sexuellt eller genom omsorgssvikt och behov av vidare forskning i ämnet våld i nära relationer bland äldre är angeläget.
Referenslista
Burgess, A. W., & Hanrahan, N. P. (2004). Issues in elder sexual abuse in nursing homes. Nursing & Health Policy Review. 3(1), pp 5-18.
CODEX (2016) Regler och riktlinjer för forskning.
http://codex.vr.se/manniska2.shtml Åtkomst 2016 04 28
Cooney, C., Howard, R., & Lawlor, B. (2006). Abuse of vulnerable people with dementia by their carers: can we identify those most at risk? International Journal of Geriatric Psychiatry.(6), pp 564-571.
Cooper, C., Selwood, A., & Livingston, G. (2008). The prevalence of elder abuse and ne-glect. A systematic review. Age and Aging. 37(2), pp 151–160.
Coyne, AC.,Reichman, WE., & Berbiq, LJ. (1993). The relationship between dementia and elder abuse. American Journal in Psychiatry. 150(4), pp 643-646.
Dahlberg, K., & Segesten, K. (2010). Hälsa och vårdande teori och praxis. Stockholm:
Natur och kultur.
Dahlberg, K., Segesten, K., Nyström, M., Suserud, B.-.O., & Fagerberg, I. (2003). Att förstå vårdvetenskap. Lund: Studentlitteratur.
De Donder, L., Lang, G., Luoma, M-L., Penhale, B., Alves, JF., Tamutiene, I., Santos, AJ., Koivusilta, M., Enzenhofer, E., Perttu, S., Savola, T., & Verté, D. (2011).
Perpetrators of abuse against older women: a multi- national study in Europe.The Journal of adult protection. (13), pp 302-314.
De Donder, L., Luoma, M-L., Penhale, B., Lang, G., Santos, AJ., Tamutiene, I., Koivusilta, M., Schopf, A., Alves, JF., Reingarde, J., Perttu, S., Savola, T., & Verté, D.
(2011). European map of prevalence rates of elder abuse and its impact for future research. European Journal of Ageing 8, pp 129-143.
Distriktssköterskeföreningen (2008). Kompetensbeskrivning: Legitimerad sjuksköterska med specialistsjuksköterskeexamen distriktssköterska. http://www.distriktsskoterska.se/
Åtkomst: 2016 04 05
Eriksson, H. (2001). Ofrid? – Våld mot äldre kvinnor och män en omfångsundersökning i Umeå kommun. Umeå: Brottsoffermyndigheten.
http://www.brottsoffermyndigheten.se/ Åtkomst: 2016 03 26
Erlingsson, C. (2007). Elder abuse explored through a prism of perceptions;
Perspectives of potential witnesses (Doctoral dissertation, Umeå University).
Erlingsson C. (2007) Searching for elder abuse: a systematic review of database citations. Journal of Elder Abuse & Neglect. 19(3-4), pp 59–78
Erlingsson, C., Ono, M., Sasaki, A., & Saveman, B-I. (2012). An international collaborative study comparing Swedish and Japanese nurses´reactions to elder abuse.
Journal of Advanced Nursing. 68(1), pp 56-68
Europeiska ministerrådet (1992). Violence against elderly people. Strasbourg: Council of Europe.
Fulmer, T., & O'Malley, T. (1987). Inadequate care of the elderly: A health care perspective on abuse and neglect. New York: Springer Publishing
Company.
Goergen, Thomas (2001) Stress, Conflict, Elder Abuse and Neglect in German Nursing Homes: A Pilot Study Among Professional Caregivers. Journal of Elder Abuse &
Neglect.(13)1, pp 1-26.
Guay, DR. (2008). Inappropriate sexual behaviors in cognitively impaired older individuals. American Journal of Geriatric Pharmacother. 6(5), pp 269-88.
Grafström, M., Norberg, A & Winblad, B. (1993). Abuse is in the eye of the beholder.
Scandinavian Journal of Social Medicine. 21(4), pp 247-255.
Graneheim, U.H., & Lundman, B. (2004). Qualitative content analysis in nursing research: concepts, procedures and measures to achieve trustworthiness. Nurse Education Today. 24(2), pp 105-112.
Habjanic, A., & Lahe, D. (2012). Are frail older people less exposed to abuse in nursing homes as compared to community-based settings? Statistical analysis of Slovenian data.
Archives Gerontology Geriatrics. 54 (3), pp 261-270.
Hirst, SP. (2000). Resident abuse: an insider's perspective. Geriatric Nursing 21,(1)pp 38-42.
Hjalmarson, I., & Norman, E. (2012). De(t) slutar inte vid 65. En rapport om äldre våldsutsatta kvinnor. Länsstyrelsen i Stockholms län.
http://www.lansstyrelsen.se/stockholm/SiteCollectionDocuments/Sv/publikationer/2012 /rapport-2012-21.pdf Åtkomst: 2016 02 12
ICN:s etiska kod för sjuksköterskor. (2014) Stockholm: Svensk sjuksköterskeförening http://www.swenurse.se/globalassets/01-ssf-jon-svensk-
sjukskoterskeforening/publikationer-svensk-sjukskoterskeforening/etik- publikationer/sjukskoterskornas.etiska.kod_2014.pdf Åtkomst 2016-05-11
Isaksson, U., Åström, S & Graneheim, UH. (2008). Violence in nursing homes:
perceptions of female caregivers. Journal of Clinical Nursing 17(12), pp 1660-1666.
Jayawardena, KM., & Liao, S. (2006). Elder abuse at end of life. Palliative Medicin.
9(1) pp127-136.
Joshi, S., & Flaherty, JH. (2005). Elder abuse and neglect in longterm care: Clinical Geriatric Medicin. 21(2), pp 333-354.
Kristensen, K., & Risbeck, M. (2004). De sista ljuva åren: om utsatthet och erfarenhet av våld hos personal och vårdtagare inom hemtjänsten.Göteborg: Kvinno- och
tjejjouren ADA.
http://www.kvinnofrid.nu/download/publicerat/De_sista_ljuva_aren.pdf Åtkomst: 2016 05 15
Kvale, S., & Brinkman, S. (2014). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund:
Studentlitteratur.
Lundgren, E., Heimer, G., Westerstrand, J., & Kalliokoski AM (2001). Slagen dam- Mäns våld mot kvinnor i jämställda Sverige- En omfångsundersökning. Uppsala universitet. Umeå: Brottsoffermyndigheten. 2001.
Malmedal, W., Hammervold, R., & Saveman B-I. (2014).The dark side of Norwegian nursing homes: factors influencing inadequate care. The Journal of Adult Protection, 16(3), pp 133-151.
Payne, B & Fletcher, LB. (2005). Elder abuse in nursing homes: Prevention and resolution strategies and barriers. Journal of Criminal Justice 33(2), pp 119-125.
Polit, D.F., & Beck C.T. (2012). Nursing research: Generating and assessing evidence for nursing practice, 9.ed. Wolters Kluwer Health/Lippincott Williams & Wilkins, Philadesphia.
Poole, Christopher & Rietschlin, John (2012) Intimate partner victimization among adults aged 60 and older: an analysis of the 1999 and 2004 General Social Survey.
Journal of Elder Abuse & Neglect. 24(2), pp 120-137.
Roberto, KA., McPherson, MC & Brossoie, N (2013). Intim partner violence in late life:
A review of the emperical literature.Violence against women.19(12) pp1538-1558.
Rosário de Menezes, M., Bastos, A., Santos Souza, A., Almeida da Silva, A., Nunes da Silva, E., Souza, O., & Cintia M. (2013) Aggressive behavior in the relationship
between old and the family caregiver in dementias. Ciencia, Cuidado e Saude, 12(4) pp 744-751.
Sandmoe, A., & Kirkevold, M. (2011). Nurses clinical assessments of older clients who are suspected victims of abuse: an exploratory study in community care in Norway.
Journal of clinical nursing. 20(1-2), pp 94-102.
Sandvide, Å. (2008). Våld i särskilda boenden för äldre: språk och sociala interaktioner (Doktorsavhandling, Umeå Universitet).
Santamäki Fisher, R., Nygren, B., Lundman, B., & Norberg, A. (2007). Living amidst Consolation in the presence of God. Perceptions of consolation among the oldest old:
The Umeå 85+ study. Journal of Religion, Spirituality Aging, 19(3), pp3-20.
Saveman, B-I., Norberg, A., & Hallberg, IR. (1992). The problem of dealing with abuse and neglect of the elderly: Interviews with district nurses. Qualitative Helath Research;
2(3), pp 302-317.
Saveman, B-I. (1994). Formal carers in health care and social service witnessing abuse of the elderly in their home. (Doctoral dissertation, Umeå University).
Saveman, B.-I., Hallberg, I. R., Norberg, A., & Eriksson, S. (1993). Patterns of abuse of the elderly as reported by district nurses. Scandinavian Journal of Primary
Health Care, 11(2), pp111–116.
Saveman, B., Norberg, A., Gustavsson, A., & Oden, B. (1995). The trustworthiness of the stories of elder abuse narrated by district nurses. Scandinavian Journal of Caring Sciences, 9(1), pp 29-34.
Saveman, BI. & Sandvide, A. (2001). Swedish general practitioners' awareness of elderly patients at risk of or actually suffering from elder abuse. Scandandinavian Journal of Caring Science.15(3), pp 244-249.
SFS 2011:9. Ledningssystem för systematiskt kvalitetsarbete.
http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/18389/2011-6-38.pdf Åtkomst: 2016 06 12
SFS 2003:460. Lag om etikprövning av forskning som avser människor.
http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/lag- 2003460-om-etikprovning-av-forskning-som_sfs-2003-460# Åtkomst: 2016 05 22
Socialstyrelsen (2015). Handbok om socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens arbete med våld i nära relationer.
http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/19795/2015-4-4.pdf Åtkomst: 2016 05 30
Socialstyrelsen (2014). Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om våld i nära relationer. http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2014/2014-5-7 Åtkomst: 2016 05 30
Socialstyrelsen (2011). Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om lex Sarah.
http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2011/2011-5-23 Åtkomst: 2016 05 12
Travelbee, J. (1971). Interpersonal aspects of nursing. Philadelphia: F.A. Davis.
WMA (2008) Declaration of Helsinki – Ethical Principles for Medical Research Involving Human Subjects.
http://www.wma.net/en/30publications/10policies/b3/index.html Åtkomst: 2016 04 26
WHO World Health Organization Geneva 2002.
http://www.who.int/violence_injury_prevention/violence/world_report/en/summary_en.
pdf. Åtkomst: 2016 03 12
World Helath Organization & International Network on Prevention of Elder Abuse.
(2002). Missing voices: views of older persons on elder abuse. Geneva: World Health Organization.
http://www.who.int/ageing/projects/elder_abuse/alc_toronto_declaration_en.pdf Åtkomst: 2016 03 02
Yan, E. (2014). Abuse of older persons with dementia by family caregivers: results of a 6-month prospective study in Hong Kong.International Journal of Geriatric
Psychiatry, 29(10), pp 1018-1027.
Yan, Kwok & Timothy (2011). Abuse of older Chinese with dementia by family caregivers: an inquiry into the role of caregiver burden. International Journal of Geriatric Psychiatry, 26(5),pp 527-535.
Zhang, Z., Schiamberg, LB., Oehmke, J., Barboza, GE.,Griffore, RJ., Post, LA., Weatherill, RP and Mastin, T. (2011). Neglect of older adults in Michigan nursing homes. Journal of Elder Abuse and Neglect. 23(1), pp 58-74.
