• No results found

Dalby kyrkas förhall Lundberg, Erik Fornvännen 154-159 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1945_154 Ingår i: samla.raa.se

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Dalby kyrkas förhall Lundberg, Erik Fornvännen 154-159 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1945_154 Ingår i: samla.raa.se"

Copied!
7
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Dalby kyrkas förhall Lundberg, Erik Fornvännen 154-159

http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1945_154 Ingår i: samla.raa.se

(2)

DALBY KYRKAS FÖRHALL

\AGRA IAKTTAGELSER

AV

E R I K L U N D B E R G

Vid den stora restaureringen av Dalby kyrka i Skåne blev på grund av ekonomiska skäl behandlingen av väggar, valv och golv i den vackra förhallen icke genomförd. Först några år senare (1040) ulfördes sagda behandling. För- fattaren hade då arbetsledningen om hand. Väggarnas grova fog- strykning avlägsnades, valvens fula puts likaledes, jämte cementgol- vet. Vissa rätt överraskande iakttagelser kunde göras. Dessa gingo samtliga ut därpå, att ingen avslutande behandling bestålts det vackra rummet förr än långt fram i nyare tid.

Den enda putsyta som fanns under nyputsens släta hårda hölje var en grov avkvastning direkt på valvmurningen. Denna sistnämnda var dessutom ganska gropig och ruggig i ytan, vilket framträdde dubbelt egendomligt vid jämförelsen med do samtida och ävenledes nu vid ungefär samma tidpunkt rengjorda, utsökt vackert byggda kryptvalven i Lund. Det var emellertid påtagligt att den gropiga ytan i Dalby framför allt förorsakats av en långt framskriden för- vittring av stenmaterialet. En dylik skada voro otänkbar om bygg- nadspartiet ifråga ej under en lång tid stått utan tak.

Väggarnas kvaderytor syntes ej heller ha blivit fogslrukna under medeltiden. Under cementgolvet kunde blott rester av ett illa lagt, uppenbarligen helt provisoriskt golv anträffas.

Förhallen har icke blivit färdigställd såsom monumentalt rum var- ken under den ursprungliga byggnadstiden eller senare under medel- tiden, utan först långt fram i nyare tid. Och delta märkliga bygg- nadsparti har en längre tid stått ofullbordat utan tak.

Under sådana förhållanden voro det naturligast antaga, att de i norr och söder utbyggda trapptorn, varav Anjou anträffat grundmu- rar (Sten Anjou, Heliga Korsets kyrka i Dalby, Göteborg 1930), icke

(3)

D A L B Y K Y R K A S F Ö R H A L L 155

Fig. 1.

Dalby kyrkas förhall.

The vcslibulc of Dalby Church.

någonsin blivit fullbordade och att det ursprungliga bygget ej heller nått högre än det nu är bevarat, d. v. s. ungefärligen t. o. in. för- hallsvalvens höjd.

Granskar man med denna utgångspunkt förhallens arkitektur blir det snart klart att detla bygge bedrivits under förhållanden som även i andra avseenden varit vanskliga. Den dekorativa utsmyckningen visar nämligen två bestämt olikartade inslag, som göra det påtagligt .ilt tvenne byggmästare arlictat här efter varandra. Den planerande arbetsledaren har m. a. o. inte fått genomföra sin skapelse ens i för-

Imllsriiiimicls. i förhållande till hela det avsedda mäktiga tornet ganska blygsamma omfattning.

Detta förhållande synes f. ö. vara symboliskt fiir alll som skedde i Dalby under århundradena efter 1000-talet, under vilket, sekel det ursprungliga stolla domkyrkobygget genomfördes. Intet har i senare århundraden kunnat fullföljas helt i avsedd omfattning.

(4)

156 E R I K L U N D B E R G

Fig. 2.

Dalby kyrkas förhall. Bilden tagen före restaureringen.

The vestibulc of Dalby Church. 1'holo taken before restoration.

Den planläggande mästaren har i förhallen utfört väggarna och pilastrarna med deras kapital och baser samt tre av de fyra kolon nerna, medan hans efterföljare haft den fjärde kolonnen, den som visar dot av fyra delcylindrar sammansatta skaftet, vilande på

(5)

D A L B Y K Y R K A S F Ö R H A L L 157

tvenne lejon. Det måste vidare vara denne yngre mästare som i huvudsak genomfört välvningen samt därjämte utfört den utvändiga skulpturala behandlingen, tympanonfältet, kapitalen å västportalen.

ryttarskulpturen m. m.

Överensstämmelserna ined Lunds domkyrkas lombardiska skulp- turer kommer därmed helt på denne yngre mästares lott, medan den äldres arbete har andra förutsättningar. William Andersson (Skånes romanska landskyrkor med breda västtorn) har energiskt hävdat hela förhallens oberoende av Lund och dess karaktär av hirsauer-ska- pelse. Hans iakttagelser gälla också klart och fullt om man ser till den äldre mästarens arbete: hörnblad finnas på hans baser men ej i Lund, tärningskapitälen äro av en annan typ än där, etc.

Kanske fattar man bäst den äldre mästarens egenart och värde om man söker bedöma förhallen arkitektoniskt, framför allt då ko- lonnernas proportioner. Golvet är nu inlagt i den nivå, som var den nämnda tarvligt provisoriska beläggningens. Ursprungligen måste det ha avsetts ligga omedelbart under kolonnernas basplat- tor, i nivå med de råhuggna underlagstenarnas överytor. Först då man gör sig reda för vad detta innebär kan man uppfatta kolon- nernas proportionsskönhet, deras karaktär av växande stam, som mäktigt grenar sig upp i valven. Detta rum blir då en stor arkitek- tonisk skapelse! Lödig och stark!

Se nu också på tärningskapitälen! Hur märgfullt strama ej de diagonala insnörpningarna åt! Kapitalet tar sig samman, samlar sig. Ovanför följer utgrenandet i de praktfullt sig breddande plat- torna.

Samma formande grepp kommer igen i kolonnen med det vegeta- tiva kapitalet. Hörnens palmetter bukta sig in en smula. De trycka energiskt, ge föreställningen om att kolonnen växer, samlar sig, lyf- ter! Detaljen är karvande skarp. Volymen fyller ej ut sig.

Men kapital plattan ovanför hör inte samman med denna formka- raktär. Den är mera släkt med Lunds yngsta lombardiska fas (syd- östra baldakinen i tvärhuset). Dessa vulster med sin fylliga modelle- ring ooh denna käl, dessa smala linjerande skarpkanter, de tala ett annat språk, samma språk som tonar i den yngre mästarens rika kolonn! Låt oss vid studiet av denna först se till det arkitektoniska!

Kolonnen har intet av de andras ur marken växande kraft, intet av arkitektonisk raäktighet. I^ejonen ta bort denna växtkraft och

(6)

158 E R I K L U N D B E R G

stammen är för litet massiv. Ka- pitalet väger för lika mot basen.

Svikt och makt ha försvunnit.

Ej heller har kapitalet samhin det av sin volym till funktionell!

uttryck.

Nej, värdena äro här helt and- ra. Denne mästare ser måle- riskt, han gröper ur skuggfång i stenens material. Han holkar ur, han ristar fina följarelinjer, bau sänker ner en skuggsamlan- de botten. Materian i stenen får ett egendomligt uttryck av på en gång overklighet och realitet)

Denne mästare har lyft ett stycke av det ganimalki isina arv, som Lunds domkyrkas lom- barder förmedlat till Norden!

Dalby dopfunt är sedan länge satt i samband med den store gotländske stenmästare som Johnny Roosval med skiil döpl till Ryzantios. Det råder ingen tvekan därom att samma hand mejslat både dopfunten och den fjärde pelaren i Dalby förhall.

Men ej heller Byzantios har lått fullborda Dalby (orn. Arbetet bar avbrutits och blivit stående.

Kanske har vår gotländske mästare däremot byggt Fjelie så vackra lilla landskyrka. Där äro lärdomarna från Dalby förhall utnyttjade.

Jämföra vi ånyo och summerande med Lund så kan det nog sägas alt den äldre Dalbymästaren har en viss frändskap med kryptan och vad därmed sammanhänger i Lund, alltså det som där hör till tiden före lombarderna (jag utgår här givetvis från den uppfattning av Lunds domkyrkas byggnadshistoria, som jag trots allt anser mig ba utförligt motiverat i Tidskrift för Konstvetenskap 1932 och i Bygg- nadskonsten i Sverige under medeltiden, 1940). Tärningskapitälens

Fig. 3.

Ilen yngre kolonnen i Dalby förhall.

The lalcr coliimu iu Dalby Church.

(7)

D A L B Y K Y R K A S F O R II A L I. 159

period, omfattande k r y p t a n och l å n g h u s e t s v ä s t r a delar ha motsva- rande rent t y s k a a n o r . Men den egenartat majestätiska e h u r u allt a n n a t än energiskt a n s p ä n n a n d e g r u n d t o n e n i L u n d ä r dock väsens- skild. D a l b y ä r mera släkt med de på 1100-talet omformade kapitalen i S. Michaelis i Hildesheim, alltså med L å g s a c h s e n .

Om B y z a n t i o s gäller å a n d r a sidan att h a n inte gåll direkt i l ä r a hos do s t o r a l o m b a r d e r n a med d e r a s främmande, höga ouppnåelighet.

utan i stället hos den utjämnande, r o m a n i s e r a n d e m ä s t a r e från slut- fasen o m k r i n g 1145, vilken dunat b a l d a k i n e r n a i s ö d r a tvärskeppet med d e r a s veka fylliga formskönhet och vilken måste ha fullbordat M a r i a k y r k a n i Vä.

Det måste emellertid s ä g a s v a r a ett rent mirakel att mäster Byzan- tios k u n n a t n å fram till sin egenartade och sydländskt ålderdomliga g o t l ä n d s k a s k u l p t u r s t i l !

S U M M A R Y

E R I K L U N D B E R G : The vestibulc of the Dalby church. Sonic obser- vations.

During the restoration of the vestibule of Dalby Church, the author made some observations which indicate that, during the earlier part of the 12th century, tho great tower building, of whieh the vestibule forms the ground floor, was not carried higher tban the masonry ot lhe vestibule, and that the building was subsequently left without a roof for a consider- able period. The upper storeys of this part of the building were erected during the låter part of the 12tb century and tho beginning of the thirteenth century. Not until much more recent times, however, was the final treatment of the interiör ot the vestibule completed.

In tho original building two successive masters can be traced: an earlier one of low-German origin, who planned the work, and a younger man who had been trained by the master builders of Lund Cathédral during the eoncluding phase of the building, about 1145. This younger master will probably be identical with the anonymous seulptor and architcet who is usually called Byzantios.

References

Related documents

År 1526—32 belastades Malmöhus ytterligare (fig. 14:111) och det synes hava varit vid detta tillfälle, som den kraftiga ringmur byggdes, vars grund finnes kvar, jämte elt

sedd planbildniug.. Halvard, vilken kyrka av F. utgrävts och konserverats.. S:t Halvards domkyrka i Oslo. Plan av kyrkans nu synliga ruiiunurar. Fornminnesplatser 6, Vreta

Ännu är det dock för tidigt att söka avgöra om skiftesverket först nått våra trakter i den primitiva formen med jordgrävda stolpar eller om denna form framträtt här hemma såsom

På ett ställe (3) låg en samling lerkärlsbitar, vilka troligen represente- rade större delen av en kruka. Skärvorna voro tjocka och godset hårt med en svartglänsande yta.

Ett portallejon (fig. 5) och delar eller en med stjärn mönster ornerad dörromfattning av kloritskiffer, vilka anträffats vid konserveringen, ha med största sannolikhet tillhört

Lillöhus, som utgrävdes ungefär samtidigt mod ruinen i Lyc- keby, var från början ett rektangulärt hus till vilket senare fogats diagonalställda rundtorn med i stort sett

I Visby liksom i Västerbjärs synas de primitiva strand- bebyggarna, för vilka havet med sin rikedom på säl synes ha varit den viktigaste näringskällan, ha nåtts av en ganska

Tillhopa har nu 6 husgrunder i den undre nivån frilagts, belägna sida vid sida och med ingångarna på gavelväggarna mot borganlägg- ningens mitt, alla karakteriserade av