• No results found

Ett gotländskt ringsvärd av äldsta typ Nerman, Birger Fornvännen 74-78 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1962_074 Ingår i: samla.raa.se

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Ett gotländskt ringsvärd av äldsta typ Nerman, Birger Fornvännen 74-78 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1962_074 Ingår i: samla.raa.se"

Copied!
6
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Ett gotländskt ringsvärd av äldsta typ Nerman, Birger

Fornvännen 74-78

http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1962_074

Ingår i: samla.raa.se

(2)

ETT GOTLÄNDSKT RINGSVÄRD AV ÄLDSTA TYP

Av Birger Nerman

Ar 1821) företog dåvarande pastorsadjunkten i Skåne, seder- mera kyrkoherden i Adolf Fredriks församling i Stockholm N. J.

Fkdahl en antikvarisk resa till Golland, där han bl. a. insamlade fornsaker, men även utförde inventeringar av fornlämningar och

— olagligt — företog gravundersökningar, t. ex. av det stora bronsåldersrösct "Anganlyrs rör" vid Rovalls i Grötlingbo socken liksom på järnäldersgravfält. Fkdahl medförde till Stockholm bl. a. en samling fornsaker, som han erbjöd Statens historiska museum och som där erhållit inventarienummer 484.

Vid nr 63 under detta nummer står följande uppgift: "Flere med konstiga slingor och inflätningar i upphöjdt arbete zirarde mes- singsprydnader. Endre." Dessa utgöras framför allt av bronsbe- slag till betsel och sköld och ha övervägande ornering i Salins stil II.

Bland föremålen förekomma de i fig. 1 avbildade pjäserna, bygel och ring. De ha samma patina och ha tydligen härrört från en brandgrav; bygeln är avbruten. Även de andra föremålen visa spår av eld; de flesta äro förböjda, inånga avbrutna. Ehuru det icke kan sägas med säkerhet, är det möjligt, att allt härrör ifrån ett och samma gravfynd.

Vid närmare påseende finner man, att dessa föremål, vilka hit- tills lämnats utan beaktande, utgöra bygel och ring till ett ringsvärd av tidigaste stadium.

1

Detla framgår med full tydlighet av en jäm-

1 Om ringsvärden se Stjerna, K., Hjälmar och svärd i Beovulf, i Studier tillägnade Oscar Montelius 9.9.1903 sid. 114 ff.; Montelius, O., Ringsvärd och n ä r s t å e n d e typer ( = Antikvarisk tidskrift för Sverige 22:5) och i Aarbeger for nordisk Oldkyndighed og Historie 1920 sid. 40 ff.; Nerman, B., The Poelic Edda in the light of Arclneology ( = Viking Society for Northern Research, Fxtra Series, Vol. IV, Coventry 1931) sid. 42 f.; Behiner, E., Das zweischneidige Schwert der g e n n a n i c h e n Völkerwanderungszeit, Stockholm 1939, sid. 126 ff.

(3)

E T T G O T L Ä N D S K T R I N G S V A R I) A V Ä L D S T A T Y P

Fig. 1. Bygel och ring av brons till ringsvärd.

E n d r e socken. Gotland. 1/1. — Bronze loop and ring for upper sword guunl.

förelse med fig. 2. vilken återger elt bekant sådant svärd ifrån Bifrons i Kent. Vi se här en bygel av precis samma form som vår ifrån Endre. Fa svärdet ifrån Bifrons iir överhjaltets överskiva icke bevarad — mellan skivorna har fyllnad av något organiskt ämne suttit — och man ser därför ej klart, hur ringen varit place- rad. Della framgår av andra engelska svärd med bevarad sådan överskiva, I. ex. av svärdet fig. 3 ifrån Gillon i Kent; ringen har hängt ned vid bygelns yttre parti ovanför hjaltcls överskiva.

Som bekant utvecklas ringsvärden så, atl ringen, ehuru fort- farande fri, först fyller bygelns hela öppning, och därefter bygel och ring göras 1 ett. Som exempel på stadium 2 återges här fäste- partiet fig. 4 ifrån Fndregarda i Endre socken på Gotland (Stå- lens historiska museum inv.nr 484: 36, även denna pjäs tillhö- rande den av Ekdahl medhavda samlingen),

2

och som exempel på stadium 3 läslcparliel fig. 5 ifrån Snösbäck i Karleby socken, Västergötland; här markeras den gamla gränsen av elt flätat silverband. Den här refererade typologiska utvecklingen får givel- vis icke tolkas så, all alla exemplar av ett äldre stadium skulle vara äldre än alla exemplar av ett senare, den vill blott betona, :ill stadium 1 inträtt tidigare iin stadium 2, vilket å sin sida börjat

2 Montelius, Ringsvärd sid. 26 och Behmer sid. 130 ange felaktigt, att detta ringsvärd hör lill stadium 3.

(4)

B I R G E R N K 11 \ 1 A N

Fig. 2. S v ä r d s k n a p p och -överbjalt med bygel och ring; brons, delvis förgylld och försilvrad. Bifrons, Kent, England. 1/1. — Upper smord g u a r d with pommel, loop a n d ring: bronze. partly gilded and siluered.

Pig, 3. S v ä r d t k n a p p och -överbjalt med b y g d och ring; förgyllt siluer:' Gilton, Kent. 1/1. —•

Upper smord guard with pommel, loop and ring; gilded silver'/

lidigare iin stadium 3. Ringsvärdens lid kan sättas lill skedet ca 500—ca 700.

Sådana svärd ha utom i England och Skandinavien anträffats

inom många germanska områden: Tyskland, Frankrike, Italien,

västra Finland. Märkligt nog har emellertid stadium 1 hittills

blott viiril företrätt i England, där några exemplar förelegat ifrån

Kent. Del kan därför ha legat n ä r a till hands alt tänka sig, alt

ringsvärden uppstått där. När nu fragmenten av ett tidigt ring-

svärd konstaterats på Gotland, kan en sådan mening icke hävdas

(5)

K T T G O T I. A N I) S K T R I N O S V A K I) A V Ä L D S T A T Y I>

Fig. i. S v ä r d s k n a p p och -överbjalt med bggel och ring; förgyllt siluer och förgylld brons. Endregdrda, E n d r e socken, Gotland. 1/1. — Upper smord guard with pommel, loop a n d ring; gilded silver and

gilded bronze.

Fig. 5. S v ä r d s k n a p p och -överbjalt med i ett gjord bygel och ring;

förgylld brons, flätat silverband. Snösbåck, Karlebg socken, Väster- götland. 4/5. — Upper sword guard with p o m m e l a n d a comhined

loop and ring; gilded bronze, plaited siluer band.

Var idén uppstått, kunna vi givelvis med så litet material ännu icke siiga. Det är väl troligt, alt tidiga ringsvärd även skola konsta- leras inom andra germanska områden än Kent och Gotland, och lörst med ett rikare material kan ursprungsfrågan kanske lösas.

Ringarna av stadium 2 och 3 kunna icke ha tjänat något prak-

tisk! ändamål. Man uppfattar dem som symboliska, tecken på

hövdingvärdighet. Kanske ha också ringarna av stadium 1 haft

samma uppgift.

(6)

B I R G E R N E R M A N

S U M M A R Y

li. Nerman: A Bing Sword of Oldest Type from Gotland.

The collection of archaeological specimens which N. J. E k d a h l , then a curale in Skäne bul laler a parish priest in Stockholm, brought to the Museum of National Anliquilies in Slockholm from his travels on Gotland in 1826 in- cludes a n u m b e r of objects, primarily bronze fillings for bridles and bucklers, which are supposed to have been found in the parish of E n d r e . Among them lhe a u t h o r bas distinguishcd a bronze ring and loop (Fig. 1) as belonging to a sword guard with ring of stage 1 with the ring free and movable in the loop.

These have hitherto been known only from Kent in England (cf. Figs 2 and 3), while låter stages of development with a loose ring which fills the whole loop and finally with a ring and loop which have coalesced exist from m a n y Germanic regions (cf. Figs 4 and 5 from Gotland and Västergötland respec- lively). The ring-swords belong to the period ca. 500 to ca. 700. W h e r e swords like these came into existence cannot yet be determined.

References

Related documents

— kreatursstek — och väl även dryck från något, blöt offrats i en myr (västarna visa, att det icke kan ha varit fråga om en sjö), var- vid föremålen antagligen nedsatts

Men det väsentliga i traditionen, att go- terna en gång under en konung kommit frän Skandia till Weich- selmynningen, att därvid en gren av dem, gepiderna, kommit se- nare och

1, som här behandlas, äro såväl hornstången som mittdtaggen genomgående ihåliga, och på hornstängens utsida mitt emot mittdtaggen finns ett runt, med ett skarpt instrument

Söljan lillhör en samling föremål från olika tider och okända fyndorter, vilka 1899 inköptes av Statens Historiska Museum frän den nämnde anlikvitetshandlare Frans Lysholm i

Men om Inglingehögens klot tillhör bronsåldern, kan man ju lik- väl tänka sig möjligheten, att själva högen är betydligt yngre, ifrån folkvandringstiden, och att klotet vid

Från Mellby-gravfältet kända gravar innehöllo inga före- mål karaktäristiska för den äldre gruppen vid Horn, däremot vissa gravar föremål från äldre romersk järnålder,

Platsen kännetecknas av ett ställvis inemot halvmetertjockt kulturlager, som begränsas mot Paviken av den vikingatida strandlinjen ca 2 m. F"yndfrekven- seu är mycket hög.

Så kan det vara möjligt, att de tre kungshögarna på Adelsö gömma Björn I, Erik och Björn II eller Björn I, Erik och Olov eller Erik, Björn II och någon nu okänd konung