A3
OPINION
Torsdag 2 november 2017
SDS 171102 E4 A3
AKTUELLA FRÅGOR
Demonstration i protest mot lönedumpning i åkeribranschen. Den svenska modellen, där fack och företrädare för arbetsgivare har stort utrymme att själva styra och reglera villkoren på arbetsmarknaden, är inte dödsdömd, men ett system som möjliggör dess fortlevnad behöver utformas på EU-nivå, skriver Ann-Christine Hartzén. ARKIVFOTO: BJÖRN LARSSON ROSVALL 2013
”Strategin bör inriktas mot att förbättra anställningsvillkoren för de arbetstagare som har sämst villkor i Europa.”
■Svenska politiker och arbetsmarknadens par- ter måste skifta fokus, skriver Ann-Christine Hartzén, doktorand och universitetslärare i arbetsrätt.
U
nder förevänd-ning att stoppa lönedumpning har regering- en förhandlat bort själv- bestämmandet över den svenska arbetsmarknaden, skriver Christofer Fjellner (M), Europaparlamentari- ker (Aktuella frågor 29/10).
Sveriges medlemskap i EU har medfört att många frå- gor som behöver lösas på ar- betsmarknaden rör sig över nationsgränser. De befogen- heter som den svenska ar- betsmarknadens parter ti- digare hade har begränsats.
Istället måste regleringar hanteras på en internatio- nell nivå.
Det förslag om en euro- peisk inspektionsmyndig-
het som EU-kommissionen och dess ordförande Jean- Claude Juncker har beslu- tat att lägga fram står inte i kontrast mot den svenska modellen.
I Sverige har flera olika tillsynsmyndigheter möj- lighet att inspektera ar- betsplatser, bland annat Ar- betsmiljöverket och Diskri- mineringsombudsmannen.
Inte heller är en domstols behörighet att avgöra tvis- ter kring kollektivavtals innebörd främmande för den svenska modellen. Det är en del av Arbetsdomsto- lens verksamhet.
Den svenska modellen, där fack och företrädare för arbetsgivare har stort ut- rymme att själva styra och reglera villkoren på arbets- marknaden, är inte döds- dömd, men ett system som möjliggör dess fortlevnad behöver utformas på EU- nivå. Viktigt är att det lik- som i den svenska model- len ger arbetsmarknadens
parter vissa befogenheter och viss autonomi. Ett frö till ett sådant system finns redan. Det kallas den eu- ropeiska sociala dialogen.
I den ingår europeiska or- ganisationer som represen- terar fack och arbetsgivare.
Deras arbete har resulterat i avtal och förändringar av EU:s lagstiftning.
Den europeiska sociala dialogen har fått kritik för att leverera urvattnade och vaga resultat, men det inne- bär inte att utvecklingsmöj- ligheter saknas. Klart är att det finns många problem som behöver lösas, till ex- empel hur en gemensam europeisk syn ska kunna uppnås när det gäller vil- ka regleringar som behövs på den europeiska arbets- marknaden. Dessutom be- hövs effektiva kontroll- och sanktionssystem.
För att den europeiska sociala dialogen ska kun- na utvecklas på ett kon- struktivt sätt krävs en sam-
manhållen europeisk stra- tegi för de organisationer som verkar inom dialo- gen. En sådan strategi bör inriktas mot att förbättra anställningsvillkoren för de arbetstagare som har sämst villkor i Europa. An- ledningen är att sådana åtgärder är enklare att nå överenskommelser kring än åtgärder som förbätt- rar för alla eller merparten av alla arbetstagare. Dess- utom skulle också sådana åtgärder också långsiktigt gynna europeiska arbets- tagare med bättre villkor när det för arbetsgivarna inte längre är tillräckligt stora ekonomiska skillna- der mellan att ha anställ- da från det egna landet och byta ut dem mot anställda från andra länder.
Men för att en strategi som inriktas på att förbättra an- ställningsvillkoren för dem som har Europas sämsta villkor ska bli framgångsrik måste politiker och arbets-
marknadens parter från olika länder våga skifta fo- kus från nationella till eu- ropeiska intressen och våga se vad som är av betydelse på lång sikt.
Den europeiska sociala dia- logen har idag inte tillräck- liga ekonomiska eller orga- nisatoriska resurser för att skapa ett effektivt kontroll- och sanktionssystem av kol- lektivavtal på EU-nivå.
Däremot kan en europe- isk inspektionsmyndighet vara ett steg på vägen. Det kräver visserligen att EU ger de europeiska arbets- marknadsparterna och de- ras nationella medlemsor- ganisationer stöd och ut- rymme för att kunna bidra till att bygga upp struktu- rer för en sådan myndig- hets kontroller. Dessutom måste EU:s beslutande or- gan och arbetsmarknadens parter fokusera på hur ett så- dant system kan bli effektiv på såväl nationell som euro- peisk nivå.
Svenska politiker, såväl regeringen som EU-politi- ker, och arbetsmarknadens parter måste också skifta fokus. Istället för att se ut- vecklingen i Europa som ett hot mot den svenska model- len behöver de sikta in sig på hur det går att påverka utvecklingen så att arbets- marknadens parter kan ha inflytande på EU-nivå. På så sätt får den svenska model- len den bästa möjligheten att leva vidare i framgång.
Ann-Christine Hartzén SKRIBENTEN
■Ann-Christine Hartzén är doktorand vid rättssociologiska institutionen vid Lunds universi- tet. Hon undervisar i rättsveten- skap vid Linnéuniversitetet.
Debattredaktör: Eva Rothstein aktuella@sydsvenskan.se 040-28 10 13 Twitter: @aktuella Fler debattartiklar på sydsvenskan.se/opinion
