Åsa Hallström
Linnea Tinnerholm Kandidatuppsats 15 hp
Företagsekonomiska institutionen Uppsala universitet
VT 2018
Datum för inlämning: 2018-06-01
Hur mycket information lämnar företag i sina hållbarhetsrapporter och hur skiljer det sig mellan
tillverkande och icke tillverkande
företag?
Sammandrag
Från och med räkenskapsåret 2017 införde regeringen ett utökat rapporteringskrav på företags hållbarhetsrapporter för att ge intressenter en tydligare insikt i företagens arbete. I denna studie kartläggs mängd information i företags hållbarhetsrapporter för de berörda områdena; miljö, sociala förhållanden och personal, respekt för mänskliga rättigheter och motverkande av korruption. Vidare undersöks om det finns skillnader i mängd information mellan tillverkande och icke tillverkande företag.
Resultatet visar i likhet med tidigare forskning att det finns en stor variation mellan företag avseende mängd information som presenteras i företagens hållbarhetsredovisningar. Även branschtillhörighet visar sig ha en inverkan på företagens redovisning av hållbarhetsinformation. Tillverkande företag rapporterar signifikant mer om miljöfrågor än icke tillverkande företag. Att företag tenderar att efterlikna varandra förklaras genom behovet av legitimitet enligt institutionell teori eller att företagen har mer information att delge för de områden i vilka de är verksamma.
Nyckelord: Anti-korruption, hållbarhetsredovisning, institutionell teori, legitimitet, miljö, mänskliga rättigheter, sociala förhållanden.
Förord
Vi vill börja med och tacka vår handledare Fredrik Hartwig som gett oss stöd och uppmuntran under uppsatsarbetets gång och bidragit med många givande råd. Vi vill även tacka våra opponenter som också gett oss betydelsefulla tips och vägledning under uppsatsskrivandets gång.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1 INLEDNING... 4
1:1BAKGRUND ... 4
1:2PROBLEMATISERING ... 4
1:3SYFTE ... 6
2 RAMVERK FÖR UPPSATSEN ... 7
2:1NYA REGLERNA OM HÅLLBARHETSREDOVISNING ENLIGT ÅRSREDOVISNINGSLAGEN ... 7
2:2RAPPORTERNAS INNEHÅLL ... 7
2:3GOD REDOVISNINGSSED ... 8
3 TEORI ... 10
3:1DEFINITION AV INSTITUTIONELL TEORI ... 10
3:2BAKGRUND TILL INSTITUTIONELL TEORI ... 10
3:3INSTITUTIONELLA TEORINS UTVECKLING ... 11
3.4HÅLLBARHETSRAPPORTERING OCH INSTITUTIONELL TEORI ... 12
3:5TIDIGARE FORSKNING OM HÅLLBARHETSRAPPORTERING ... 12
4 METOD ... 15
4:1FORSKNINGSDESIGN ... 15
4:2DATAINSAMLING, AVGRÄNSNING OCH URVAL ... 16
4:3OPERATIONALISERING ... 17
4:4DATAANALYS... 18
4:5REGRESSION AV VARIABLER ... 19
4:6METODENS GILTIGHET ... 20
4:7KRITIK MOT METODVAL ... 21
5 RESULTAT OCH ANALYS ... 22
5:1RAPPORTERNAS OMFATTNING ... 22
5:2DE FYRA REDOVISNINGSOMRÅDENA ... 25
5:3REGRESSIONSANALYS ... 27
5:4SAMMANFATTANDE ANALYS ... 29
6 SLUTSATS ... 30
6:1SAMMANFATTANDE SLUTSATSER ... 30
6.2FRAMTIDA FORSKNING ... 31
REFERENSER ... 32
TIDSKRIFTER ... 32
ELEKTRONISKA KÄLLOR ... 35
1 Inledning
I detta avsnitt beskrivs bakgrunden till studien i form av den nya hållbarhetsredovisningslagen. Här presenteras även en problemdiskussion om ämnet, följt av studiens syfte.
1:1 Bakgrund
“Klimathot, kränkningar av mänskliga rättigheter, dåliga arbetsvillkor och korruption. Det är några av de utmaningar som vår värld står inför. I arbetet med att skapa ett hållbart samhälle har företagen en avgörande roll att spela […] De nya rapporteringskraven ska stödja och utveckla företagens arbete och ge medborgare, investerare och intressenter en bättre möjlighet att följa upp företagens arbete. På så sätt ska fler kunna fatta informerade beslut om vilka företag de vill investera i eller handla med.” (Regeringskansliet 2016)
Ovanstående citat beskriver bakgrunden till den nya svenska lagstiftningen om hållbarhetsrapportering som trädde i kraft i december 2016. Lagen innebär att 1600 svenska företag tvingas sammanställa hållbarhetsrapporter som innehåller information inom de fyra områdena; miljö, sociala förhållanden och personal, respekt för mänskliga rättigheter samt motverkande av korruption (Svenskt Näringsliv 2016). Dessa rapporter ska visas i, eller i anslutning till företagens årsredovisningar (SFS 1995:1554). Det utökade informationskravet i rapporterna har införts för att ge intressenter en tydligare insikt i, och lättare kunna följa upp företagens arbete (Regeringskansliet 2016).
1:2 Problematisering
Corporate Social Responsibility (CSR) beskriver relationen mellan företag och samhället.
Begreppet har funnits i många decennier men har framför allt fått en större betydelse på senare tid. Idag har de flesta människor hört talas om CSR antingen i jobbsammanhang eller i media.
(Schwartz & Saiia 2012) Även rapporteringen av sociala, etiska och miljömässiga aspekter har fått en ökad betydelse med tiden. Rapporterna var till en början främst avsedda för aktieägare och myndigheter (Modapothala & Issac 2009), men idag ställer allt fler intressenter krav på företagens verksamhet. Bland annat efterfrågar allt fler investerare att företagen ska utföra ett aktivt miljöarbete (Benijts 2008). Även politiker har blivit mer engagerade och drivande i hållbarhetsfrågor (Modapothala & Issac 2009). Enligt Fagerström, Hartwig och Cunningham
(2017) har frivilliga hållbarhetsrapporter blivit allt mer förekommande för att tillgodose det ökade behovet från intressenter. Författarna menar dock att de modeller som finns för att mäta hållbarhet inte utvecklats i samma takt som själva rapporterna, vilket skapar ett behov av utveckling av nyare modeller. Även Adams (2004) kritiserar befintliga modeller för rapportering av etiska, sociala och miljömässiga områden, då författaren menar att det inte finns några kompletta, tydliga modeller för hur rapporterna ska framställas.
I takt med CSR:s ökade betydelse har även forskningen i ämnet tagit fart (Campbell 2007). Viss forskning inom hållbarhetsområdet har fokuserats på vad och hur företag rapporterar inom specifika områden, samt även kvaliteten på dessa rapporter. Varför företag rapporterar som de gör påverkas till stor del av vilken kontext företaget är verksamt inom (Adams 2004). Även Grey, Kouhy och Lavers (1995) diskuterar hur företag rapporterar om hållbarhet. Författarna menar att företag rapporterar olika avseende sociala och miljömässiga frågor, bland annat beroende på land, storlek på företag och verksamhetsområde. Adams, Hill och Roberts (1998) studerar vilka faktorer som påverkar rapportering av sociala aspekter i årsredovisningar, i europeiska företag. Även de finner att storlek på företag, bransch och vilket land företaget är verksamt i, har en avgörande betydelse för vilka modeller företagen använder vid rapportering.
Tagesson et al. (2009) studerar omfattning och innehåll av hållbarhetsrapporter på svenska börsnoterade bolag. Författarna finner ett positivt samband mellan hållbarhetsrapporternas omfattning och företagens storlek. De menar även att rapporternas omfattning signifikant skiljer sig mellan olika branscher. Ytterligare studier visar att företag inom samma bransch tenderar att rapportera på ett liknande sätt (Adams 2004). Prior, Surroca och Tribó (2008) diskuterar i sin studie hur företag tenderar att utnyttja hållbarhetsrapporteringen för att positivt framhäva företaget inför intressenterna. Healy och Wahlen (1999) menar att regleringar av hållbarhetsrapportering kan hjälpa till att förhindra företag från att kunna utnyttja rapporteringen som marknadsföring. I takt med den snabba utvecklingen av sociala, etiska och miljömässiga områden är det också viktigt att fortsätta arbetet med att studera varför företag rapporterar som de gör (Adams 2004).
I USA infördes obligatorisk redovisning av hållbarhet för börsnoterade företag 2011 och inom EU från 2014 (Truant, Corazza & Scagnelli 2017). I Sverige har EU:s direktiv utvecklats ytterligare med en striktare lagstiftning genom att inkludera fler företag jämfört med EU:s minimikrav. Den nya svenska lagen om hållbarhetsrapportering tvingar de stora företagen att rapportera på ett utförligare sätt (SFS 1995:1554). Lagen är dock snarare principbaserad än
intresse eller verksamhetsområde kan utforma rapporterna på skilda sätt (Bogle 2017). När lagen lämnar tolkningsutrymme hänvisar årsredovisningslagen (ÅRL) och bokföringslagen (BFL) till god redovisningssed, men när det inte finns någon inarbetad praxis för den nya lagstiftningen kan det vara svårt för företag att veta vad god redovisningssed är. Bjuvberg (2016) beskriver god redovisningssed som ett vagt fenomen vilket många gånger kräver ytterligare praxis. Göthberg (2011) menar att en tänkbar “guide” i brist på tydlig reglering vid utformandet av sina rapporter kan vara att göra som andra företag inom samma bransch. På så vis kan praxis, dvs hur andra företag gör i en viss bransch, vägleda företag när det kommer till frågor om vad och hur mycket som ska redovisas i hållbarhetsrapporten. Författaren framhäver även betydelsen av vidare forskning för att studera hur nya lagar påverkar hållbarhetsrapporteringen, då det skett en övergång från frivillig till allt mer obligatorisk redovisning. Susanne Arvidsson docent vid ekonomihögskolan i Lund som ska granska de berörda bolagens hållbarhetsrapporter tror även att företag kommer att vara försiktiga med rapporteringen det första året, eftersom ingen praxis är etablerad än, men att rapporteringen med tid kan komma att standardiseras i takt med att en praxis utvecklas (Röhne 2018). Det är därmed intressant att studera företagens hållbarhetsrapporter, efter att den nya lagen har införts, för att kartlägga praxis; dvs vad som anses vara väsentligt och därmed värt att redovisa inom den egna verksamheten avseende miljö, sociala förhållanden och personal,respekt för mänskliga rättigheter samt motverkande av korruption. Vidare är det även intressant att undersöka, vilket tidigare forskning indikerar (Adams 2004; Grey, Kouhy & Lavers 1995;
Adams, Hill & Roberts 1998), om hållbarhetsrapporteringen skiljer sig åt mellan olika branscher. I denna undersökning görs en indelning i tillverkande och icke tillverkande företag.
1:3 Syfte
Syftet med studien är sammanfattningsvis att undersöka mängden information i företags hållbarhetsrapporter för de olika områdena; miljö, sociala förhållanden och personal, respekt för mänskliga rättigheter samt motverkande av korruption. Vidare ska undersökas om mängden information i hållbarhetsrapporterna skiljer sig åt mellan tillverkande och icke tillverkande företag.
2 Ramverk för uppsatsen
I detta avsnitt beskrivs det nya regelverket och definitionen på god redovisningssed vilket utgör ett ramverk för uppsatsen och krävs för att få en insikt i ämnet.
2:1 Nya reglerna om hållbarhetsredovisning enligt Årsredovisningslagen
Alla medlemsstater inom EU är skyldiga att följa de EU-direktiv som finns. Direktiven är minimikrav, vilket betyder att medlemsländerna själva kan sätta hårdare krav. I Sverige har dessa direktiv avseende hållbarhetsrapporter utökats genom att inkludera betydligt fler företag än vad EU:s direktiv motsvarar. Därmed räcker det att följa den svenska lagstiftningen. Den nya regeln om hållbarhetsrapportering började gälla för räkenskapsåret som påbörjas 2017.
Företag är skyldiga att upprätta en årlig hållbarhetsrapport, om de uppfyller minst två av de tre följande kriterierna:
Medelantalet anställda de senaste två räkenskapsåret ska ha varit mer än 250.
Företagets balansomslutning har de senaste två åren överstigit 175 miljoner kronor.
Företagets nettoomsättning har de senaste två åren överstigit 350 miljoner kronor.
Lagen gäller alla associationsformer som omfattas av årsredovisningslagen, lagen om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag och lagen om årsredovisning i försäkringsföretag. Undantag från den nya regeln gäller dotterbolag, vilka omfattas av koncernens hållbarhetsrapport, givet att rapporten är upprättad enligt uppsatta krav. (SFS 1995:1554)
2:2 Rapporternas innehåll
Hållbarhetsrapporterna ska innehålla den information som krävs för att kunna förstå företagets ställning, utveckling och påföljder av verksamheten. Företaget ska rapportera det som anses vara väsentligt för verksamheten för minst de berörda områdena. Dessa områden är miljö, sociala förhållanden och personal, respekt för mänskliga rättigheter och motverkande av korruption. Företaget måste redogöra för verksamhetens policydokument samt resultaten av policyarbetet, hur affärsmodellen ser ut och vilka risker det finns inom de fyra områdena, agerandet kring dessa och vilka resultatindikatorer det finns som är viktiga för verksamheten.
Det finns inget krav på hur omfattande rapporten ska vara, så länge dessa områden behandlas.
Om företaget inte har något att redovisa för något av områdena, eller om något inte anses vara
väsentligt, måste anledningen till detta istället förklaras. Det finns heller inte något krav på att redovisa resultatindikatorer i siffror. Företagen kan själva välja om de vill redovisa informationen genom kvalitativ eller kvantitativ data. Det finns varken ett bindande regelverk, eller någon rekommendation till ett visst regelverk i förarbetena för att sammanställa en hållbarhetsrapport. För att vägleda företag i deras hållbarhetsredovisning lämnar Föreningen auktoriserade revisorer (FAR) exempel på uppgifter som kan redovisas för varje område, hämtade i lagens förarbeten;
Miljö. Information om verksamhetens påverkan på miljön. Exempel på områden att redovisa här är hälsa och säkerhet, koldioxidutsläpp, energi och vattenanvändning, luftföroreningar och användning av mark.
Sociala förhållanden och personal. Här kan företaget redovisa hur de arbetar med att förbättra personalrelaterade och sociala förhållanden, till exempel jämställdhet och arbetsrättsfrågor.
Respekt för mänskliga rättigheter. Här kan företaget redovisa information om arbetet för att motverka brott mot mänskliga rättigheter. I FN:s ramverk för företag och mänskliga rättigheter finns utförliga riktlinjer för företagens skyldigheter.
Motverkande av korruption. Det arbete företaget gör för att motverka intern respektive extern korruption bör redovisas här. I FN:s globala program mot mutor och korruption samt Mot Mutors näringslivskod kan företag finna riktlinjer för detta arbete. (FAR u.å)
2:3 God redovisningssed
Bokföringsnämnden har i Sverige ansvar för utvecklandet av god redovisningssed. Det finns många olika tolkningar om vad god redovisningssed är (e-conomics u.å). Bjuvberg (2006) beskriver god redovisningssed som “den rättsliga standard som är avsedd att ligga till grund för att uppfylla den som ramlag utformande redovisningslagstiftningen”. Ibland lämnar ÅRL och BFL ett visst tolkningsutrymme där det hänvisas till god redovisningssed. I dessa fall ska rekommendationer tillämpas från de normgivande organen (e-conomics u.å). Den goda redovisningsseden kan anses som en färskvara under ständig förändring. Det som är aktuellt idag behöver inte vara aktuellt imorgon. Den svenska redovisningslagstiftningen har sitt avstamp i EG-rätten, och måste därför utgå utifrån dessa lagar. När redovisningslagstiftningen lämnar tolkningsutrymme krävs det att andra rättskällor tillämpas. Exempel på rättskällor kan vara rättspraxis, branschpraxis och rekommendationer från de normgivande organen. Som tidigare nämnts menar Bjuvberg (2006) att definitionen av god redovisningssed är vag. Han
exemplifierar detta med regeringens uttalande kring förarbetena till BFL då de påtalar den otydlighet som finns inom god redovisningssed. Regeringen införde därmed en modell som ett försök att förtydliga god redovisningssed. Modellen innebar att bokföringsskyldiga ska tillämpa den så kallade traditionella tolkningen i första hand, vilket är gällande lag. När den traditionella lagen inte är tillräcklig skall normer och praxis tillämpas som komplement till den traditionella tolkningen (Bjuvberg 2006). I och med den nya hållbarhetslagstiftningen som infördes 2016 kan det bli problem med att hänvisa till god redovisningssed, eftersom lagen är tydligt principbaserad och det inte finns någon tidigare praxis att grunda den goda redovisningsseden på.
3 Teori
Här beskrivs den institutionella teorin som använts som grund för studien. I detta avsnitt presenteras även tidigare relevant forskning inom ämnet hållbarhetsrapportering
3:1 Definition av institutionell teori
Institutionell teori beskriver hur organisationer beter sig i förhållande till andra aktörer och hur förändringar inom den institutionella miljön påverkar organisationer (Hedlund 2007). Teorin besvarar till viss del varför företag inte beter sig rationellt, utan hur de istället styrs av omgivande faktorer. Teorin har utvecklats som ett av de stora synsätten för studier av organisatoriska begrepp. Institutionalisering är processen där ett visst antal agerande organisationer och mönster av aktiviteter skapar nya normativa och kognitiva rutiner, tagna som givna (Boch Waldorf 2010).
3:2 Bakgrund till institutionell teori
Adam Smith myntade det välkända begreppet den osynliga handen då han menade att alla individer handlar i syftet att uppnå egen vinning (Hedlund 2007). Detta egenintresse bland individer skapar en konkurrenskraft i samhället vilket i sin tur ökar produktionen. Jämvikten på marknaden som skapats utifrån begreppet den osynliga handen bygger på en självreglerande marknad med köpare och säljare utan någon som helst påverkan utifrån. Allt eftersom staten och politiker som tredje part får mer inflytande i samhället skapas istället så kallade socialt konstruerade marknader. Organisationerna har nu ytterligare aktörer att ta hänsyn till. John Commons utvecklade runt 1930 kärnan till den institutionella ekonomiska teorin. I artikeln Institutional economics utgiven 1931 belyser han vikten av begreppet institutioner som en kollektiv begränsning av enskilda handlingar. Han grundar en teori baserade på kollektiva handlingar i ett samhälle där han själv deltar (Commons 1931). Commons framhävde även vikten av att skydda individer från negativa påföljder av andra individers egenintressen genom att införa sanktioner och regler.
3:3 Institutionella teorins utveckling
Teorin har senare vidareutvecklats av flertalet ekonomer och teoretiker. Meyer och Rowan (1977) var delaktiga i grundandet av den ny-institutionella teorin. Författarna menar att det sociala sammanhanget skapar regler av institutionell karaktär. Dessa regler påpekar de ofta som mer utvecklade i moderniserade samhällen, vilket också leder till att det blir lättare för företag att etablera sig. DiMaggio och Powell (1983) ställer i sin forskningsartikel frågan: “Vad är det som gör organisationer så lika varandra?” De menar att fokus har flyttats från den konkurrensutsatta marknaden till staten och verksamhetsområden kring organisationer. När flertalet organisationer agerar på samma marknad uppstår en paradox. Denna paradox menar författarna uppstår på grund av att marknadens olika aktörer ställer samma krav på alla företag, varpå företagen vill bemöta dessa krav. På så vis börjar företag efterlikna varandra, vilket leder till en motsättning mot de tidigare rationellt konkurrerande företagen. Författarna menar i enighet med Meyer och Rowan (1977) att organisationer med brist på väldefinierade regler tenderar att införa institutionella regler och praxis. Detta leder till att företag implementerar liknande förändringar vid ungefär samma tidpunkt. Denna homogenitet kallas för institutionell isomorfism. Meyer och Rowan (1977) är de första som applicerar termen isomorfism på institutioner. Hawley' (1968) förklarar isomorfism som en pågående process, där en organisation tvingar en annan organisation som möter samma förhållande att efterlikna den första.
Sammanfattningsvis beskriver institutionell teori hur organisationer behöver anpassa sig till yttre kulturer, normer och värderingar för att passa in och få legitimitet i sin omgivning. Teorin ger också en inblick i hur organisationer tenderar att likna varandra när de utsätts för tryck från yttre aktörer och miljöer (Hedlund 2007). Dock har Campbell (2004) kritiserat teorin, då han menar att den är bristfällig vid analys av institutionell förändring. Författaren anser att det saknas redskap för att finna kausala orsakssamband, samt identifiera själva förändringen.
Teorin ger heller inte ett fullständigt svar på hur annat än egenintresset påverkar institutionell förändring (Campbell 2004).
3.4 Hållbarhetsrapportering och institutionell teori
Campbell (2007) undersöker vilka institutionella faktorer som påverkar företags beteenden vad gäller det sociala ansvaret. Han menar att det ofta riktas kritik mot nya regleringar av sociala aspekter, vilka skulle hämma konkurrensen, marknadseffektiviteten och den ekonomiska utvecklingen. Dock menar författaren att begränsningar istället kan förbättra den ekonomiska utvecklingen. Han påvisar detta samband genom att hänvisa till World Economic Forum (2003) där Finland, Sverige och Danmark rankats som tre av de fyra mest konkurrenskraftiga länderna i världen. Dessa länder blev även högt rankade avseende det etiska beteendet bland nationella företag. Campbell (2007) menar att på grund av välutvecklade institutioner och begränsningar i dessa länder underlättas arbetet med det sociala ansvaret bland företag.
Göthberg (2011) studerar hur implementering av CSR i samhället påverkar svenska företag i den finansiella tjänstesektorn. Författaren baserar studien på institutionell teori och undersöker hur företag beter sig för att uppnå social legitimitet när de blir ålagda ett socialt och miljömässigt ansvarsarbete. Studiens resultat indikerar i likhet med tidigare forskning att företagen efterliknar andra företag i sin omgivning. I detta fall genom att använda liknande argument i redovisningen. Även Karim, Pinsker och Robin (2013) framhäver branschtillhörighet som en viktig faktor för att avgöra hur företag utformar sina hållbarhetsrapporter. Författarna beskriver hur företag inom samma bransch tenderar att rapportera hållbarhet på liknande sätt och föreslår att förklaringen till fenomenet är isomorfa processer. Processen påbörjas med ett internt eller externt tryck, exempelvis från aktieägare eller genom nya lagar i den institutionella miljön. Författarna menar att det i grunden är strävan efter legitimitet som gör att företag pressas till att likna varandra.
3:5 Tidigare forskning om hållbarhetsrapportering
Ett flertal studier påvisar att hållbarhetsrapportering över tid har blivit vanligare. En amerikansk studie visar att hållbarhetsrapporteringen ökat från 59,6% till 89,2% bland de 500 största börsnoterade amerikanska företagen mellan åren 1973 och 1977 (Trotman & Brodley 1981). I Frankrike infördes redan 1977 en lag som innebar att företag med fler än 750 anställda ska ta fram en hållbarhetsrapport omfattande faktorer som miljö och arbetsfrågor. Trots denna ökning av hållbarhetsrapportering fanns skillnader i mängd information och kvalitet på rapporteringen (Trotman & Brodley 1981). I forskning av Adams, Hill och Roberts (1998) studerade författarna vilka faktorer som påverkar utformandet av företags hållbarhetsrapporter i sex
europeiska länder. Resultatet av undersökningen visar att storlek på företag och hemland är faktorer som påverkar företags utformande av hållbarhetsrapporter. Gemensamt för de sex europeiska länderna var att större företag tenderar att redovisa en större mängd information.
Även branschtillhörighet visade sig ha en ökad påverkan på företagen, då företag inom samma bransch rapporterar liknande om miljö och personalfrågor. Dock varierade mängden rapporterad information mellan de olika länderna. I en studie av Deegan och Rankin (1997) påvisades att miljörapportering har en stor betydelse för intressenter i samhället. Studien visade även att årsredovisningar var en av de mest väsentliga informationskällorna för intressenterna för att finna information om företagens miljöfrågor. Grafström, Göthberg och Windell (2008) utförde en studie som påvisade att 39 av 70 undersökta svenska börsnoterade företag kommunicerar sitt arbete och hantering av miljöfrågor och sociala frågor via sina hemsidor.
Arbetet med dessa frågor menar de har utvecklats i Sverige sedan 1990 talet då endast fåtalet företag redovisade sin hållbarhetsinformation.
Adams (2004) undersöker hur omfattande företag rapporterar om etiska, sociala och miljömässiga aspekter med syftet att se i vilken utsträckning företaget tar ansvar för sina intressenter. Genom att studera ett stort multinationellt företag i England vill författaren även se hur företagets rapportering skiljer sig från utomstående företag. Adams beskriver meningen med hållbarhetsredovisningen som företagets skyldighet att ge ett verkligt försök att presentera både positiva och negativa aspekter av företagets etiska, sociala och miljömässiga arbete.
Rapporten ska spegla vilket ansvar företaget tar inom respektive område. Författaren framhäver att problemet med denna undersökning, samt vid studerandet av hållbarhetsrapporter i övrigt, är att det inte finns ett gemensamt ramverk vid utformandet av hållbarhetsrapporter. Detta problem påvisar också bristen på trovärdigheten i rapporterna (Adams 2004; Adams &
Kuasirikun 2000). Adams (2004) poängterar behovet av obligatoriska krav på hållbarhetsrapporter. Dessa krav menar hon ska utformas efter ländernas och företagens kontext för att öka rapporternas tillförlitlighet. Författaren menar att redovisningsmetoder för hållbarhetsområdet bör utvecklas och standardiseras för att förbättra rapporterna och därmed öka dess trovärdighet. Vidare jämför Adams och Kuasirikun (2000) skillnaden i hållbarhetsrapportering mellan tyska och engelska företag inom kemiska och farmaceutiska företag. Resultatet visar likt tidigare studie av Adams, Hill och Roberts (1998) att trots samma branschtillhörighet, skiljer sig omfattningen av rapporterna åt mellan de olika länderna.
Författarna förklarar detta till viss del genom regleringen för hållbarhetsredovisningar och andra yttre politiska och sociala påtryckningar. Regler avseende redovisning av sociala, etiska
och miljömässiga aspekter i Tyskland för den undersökta perioden var striktare än i England vilket också visade sig leda till en mer omfattande rapport (Adams & Kuasirikun 2000).
Flertalet studier har påvisat att storlek på företag samt branschtillhörighet har en påverkan på den mängd information ett företag ger i sina hållbarhetsrapporter (Grey, Kouhy & Lavers 1995;
Adams, Hill & Roberts 1998). Tagesson et al. (2009) vill istället undersöka vilka typer av faktorer som påverkar hållbarhetsrapporternas innehåll i svenska företag. Resultatet av studien visar att statliga företag rapporterar mer information än privata företag. Författarna finner även bevis som stärker tidigare forskning att storlek på företaget har ett positivt samband med lönsamhet och mängd information. Författarna belyser att det finns skillnader mellan olika branscher och mängd rapporterad information även bland svenska företag. Röhne (2018) skriver i Dagens Industri om hur företag tar sig an det nya redovisningskravet om hållbarhet. I artikeln ifrågasätts trovärdigheten i rapporterna vilket framkommer genom flera exempel. Dels anser Arvidsson, en av de tre intervjuade experterna att företagen använder rapporteringen som marknadsföring. Respondenten menar även att rapporten kan vara omfattande utan att företaget redovisar för konkreta mål eller åtaganden, eller att vissa företag helt utesluter något eller några av de obligatoriska rapporteringsområdena. Bristen på transparens i rapporterna är de alla tre eniga om.
Baserat på tidigare forskning och med institutionell teori som grund ämnar denna studie söka svar på följande frågeställningar:
Hur mycket information lämnar företagen i sina hållbarhetsrapporter?
Finns det någon skillnad i hur mycket hållbarhetsinformation tillverkande och icke tillverkande företag lämnar i hållbarhetsrapporten?
4 Metod
I detta avsnitt redovisas för den metod och det material som använts för att kunna besvara studiens frågeställningar. Här beskrivs även de val som gjorts samt motiven till dessa.
4:1 Forskningsdesign
Kapitel 3 har gett en bakgrund till hållbarhetsredovisning och forskning inom ämnet. Det har också gett en insikt i den institutionella teorin, vilken delvis kan förklara varför företag agerar på ett visst sätt. I denna studie kartläggs hur omfattande 2017 års hållbarhetsrapporter är för områdena miljö, sociala förhållanden och personal, respekt för mänskliga rättigheter och motverkande av korruption. Med institutionell teori och tidigare forskning som grund har vi för avsikt att genom en deduktiv ansats besvara studiens syfte och frågeställningar. Genom deduktiv, eller bevisandets ansats kan frågeställningar ställas upp vilka kan besvaras med hjälp av befintliga teorier (Bryman & Bell 2015). Likt Patton (1991) och Hackston och Milne (1996) studeras här omfattningen av hållbarhetsrapporterna genom kvantitativ analys. Kvantitativ analys anses vara ett passande och konsekvent val om studien ämnar undersöka skillnader eller samband mellan olika koncept (Bryman & Bell 2015). Då avsikten är att undersöka omfattningen av hållbarhetsrapporteringen och om det finns ett samband mellan branschtillhörighet och rapporteringsområde bland annat genom regressionsanalys är kvantitativ metod ett bra val. För att mäta omfattningen av företagens rapportering använder Hackston och Milne (1996) antal rapporterade meningar som mått. I denna studie används på ett liknande sätt antal ord som måttenhet, vilket gör den insamlade datan lätthanterlig för analys.
Ett alternativ hade varit att genom kvalitativ metod analysera företagens hållbarhetsrapporter.
Oavsett om kvalitativ eller kvantitativ metod används baseras undersökningen på subjektiv bedömning vilket leder till tolkningsutrymme. Till följd av detta kan det uppstå brister i undersökningen. Genom att först räkna antal rapporterade ord för respektive område i företagets hållbarhetsredovisning, kan dessa sättas i relation till totalt antal ord i årsredovisningen för att beräkna andel rapporterad information för respektive område.
4:2 Datainsamling, avgränsning och urval
Den population som undersöks är de företag som blivit berörda av den nya svenska lagen för hållbarhetsredovisning. Dessa företag är cirka 1600 till antalet. Eftersom varje hållbarhetsredovisning studeras manuellt krävs en avgränsning på grund av tidsbrist. Därför begränsades studerad population till företag noterade på Stockholmsbörsen large cap-lista. Då kan vi också vara säkra på att dessa företag omfattas av den nya lagen, eftersom de uppfyller kriterierna för redovisningskravet. I denna undersökning används sekundärdata vilket innebär att forskningsdatan redan är insamlad i årsredovisningen. Fördelen med att använda sekundärdata menar Bryman och Bell (2015) är att den är tidseffektiv att ta fram. Den anses också ofta vara av hög kvalitet och lämplig att använda vid mindre studier. Som redskap för att göra urvalet används databasen Retriever. Den valda populationen av företag på Stockholmsbörsens large cap-lista utgörs av 89 observationer. En del av företagen sorteras bort eftersom de inte platsar i någon av huvudgrupperna; tillverkande respektive icke tillverkande företag. Exempel på dessa är företag som har både en tillverkande och en icke tillverkande verksamhet. Även de företag vars hållbarhetsinformation är alltför utspridd i årsredovisningen sorteras bort. Slutligen sorteras 10 företag bort på grund av tidsbrist. Det slutliga urvalet består av 52 företag, varav 29 är tillverkande och 23 icke tillverkande. Efter det studeras mer djupgående om det finns likheter eller skillnader mellan dessa grupper. I arbetet med insamlingen av data har tolkningssvårigheter uppstått under kategoriseringen. I studien har information om kunder kategoriserats som sociala förhållanden och personal och information om leverantörer har kategoriserats som mänskliga rättigheter eller som motverkande av korruption, beroende på hur innehållet tolkades.
Bortfall av observationer Antal
Studerad population 89
Svårklassade företag 11
Utsprid information 16
Tidsbrist 10
Urval 52
Tabell 1. Tabellen visar studerad population, bortfall av observationer och slutligt urval.
Genom att studera de berörda företagens hållbarhetsrapporter, antingen som en enskild hållbarhetsrapport eller inkluderad i årsredovisningen, går det att utläsa omfattningen av rapporterad information för miljö, sociala förhållanden och personal, respekt för mänskliga rättigheter och motverkande av korruption. För varje företag räknas antal rapporterade ord totalt i hållbarhetsrapporten och för varje område, vilket registreras i tabell 2.
Miljö Sociala förhållanden och personal
Mänskliga rättigheter
Motverkande av korruption
Övrig hållbarhets- information
Total hållbarhets- information
Antal rapporterade
ord för företag i
X X X X X X
Totalt rapporterade
ord
X X X X X X
Tabell 2. Mall för datainsamling, där i utgör företag.
4:3 Operationalisering
För att kunna få svar på det som efterfrågas krävs i ett första steg att teoretiska begrepp preciseras och operationaliseras (Holme & Solvang 1997). Holme och Solvang (1997) beskriver att en kausalmodell, också kallad orsaksmodell visar förhållandet mellan olika variabler, där den oberoende variabeln förklarar den beroende. Detta samband kan antingen vara positivt eller negativt. Om höga värden på den oberoende variabeln leder till höga värden på den beroende variabeln, eller om låga värden på den oberoende variabeln leder till låga värden på den beroende variabeln, är sambandet positivt. Om ett lågt värde på den ena variabeln leder till ett högt värde på en andra är sambandet istället negativt. I denna undersökning utgör tillverkande och icke tillverkande företag de oberoende variablerna och andel hållbarhetsrapportering totalt och för respektive rapporteringsområde de beroende variablerna.
De studerade rapporteringsområdena är de områden som omfattas av rapporteringskravet, det vill säga miljö, sociala förhållanden och personal, respekt för mänskliga rättigheter och motverkande av korruption. I figuren nedan visar pilen vilken riktning orsakssambandet har.
Figur 1. Figuren beskriver sambandet mellan beroende och oberoende variabler.
4:4 Dataanalys
Hållbarhetsrapporterna analyseras genom innehållsanalys. I denna studie utförs innehållsanalysen genom att innehållet i hållbarhetsrapporterna översätts till mängd redovisad information. Ett alternativ hade varit att subjektivt analysera den redovisade informationen för respektive företag och redovisningsområde.
När all data samlats in divideras totalt antal rapporterade ord i hållbarhetsredovisningen med totalt antal ord i årsredovisningen inklusive hållbarhetsredovisningen. Detta för att få andelen rapporterad hållbarhetsinformation i relation till total mängd information. Rapporterade antal ord per respektive område divideras även med totalt antal ord i hållbarhetsredovisningen för att på liknande sätt se hur stor andel hållbarhetsinformation som redovisats för respektive område.
Datan sorteras också under tillverkande och icke tillverkande företag för att kunna avläsa skillnader mellan de olika grupperna. Tabell 3 visar hur datan ställts upp för de fyra undersökta rapporteringsområdena och hur den delats upp mellan tillverkande respektive icke tillverkande företag.
Andel hållbarhets- information
Andel miljö- information
Andel information
om sociala förhållanden och personal
Andel information om mänskliga
rättigheter
Andel information om
motverkande av korruption
Alla företag X X X X X
Tillverkande företag
X X X X X
Icke tillverkande
företag
X X X X X
Tabell 3. Tabell för dataanalys som visar andel hållbarhetsinformation totalt och för respektive rapporteringsområde, för alla företag tillsammans och uppdelat på tillverkande och icke tillverkande företag.
4:5 Regression av variabler
Efter att omfattningen av hållbarhetsrapporterna studerats för tillverkande och icke tillverkande företag analyseras också signifikansen av denna skillnad genom en bivariat
regressionsanalys. Med bivariat menas att en oberoende variabels inverkan på en beroende variabel studeras. I regressionsanalysen är bransch, alltså tillverkande respektive icke tillverkande företag den oberoende variabeln och andel hållbarhetsredovisning totalt eller för ett specifikt redovisningsområde den beroende variabeln. Vi testar detta samband på fem procents signifikansnivå. Sambandet studeras med hjälp av formeln nedan, där AHi är andel hållbarhetsredovisning för företag i. β0 representerar interceptet i regressionen och β1 utgör lutningen i sambandet, alltså graden av påverkan den oberoende variabeln har på den beroende.
INDUSTRYi är bransch, alltså tillverkande eller icke tillverkande företag, för företag i.
Tillverkande företag sätts som 1 och icke tillverkande som 0 i regressionen.
AH
i= β
0+ β
1INDUSTRY
i4:6 Metodens giltighet
För att undvika slumpmässiga eller systematiska fel i undersökningen är det viktigt att kontinuerligt under studiens gång kritiskt granska dess utförande (Holme & Solvang 1997). På så vis kan en tillfredsställande grad av validitet och reliabilitet uppnås.
En hög reliabilitet eller pålitlighet kännetecknas av att fler oberoende mätningar ger samma eller liknande resultat. Detta menar Holme och Solvang (1997) vara särskilt viktigt vid kvantitativa studier. Eftersom vi i denna studie använder oss av kvantitativ analys och baserar datan på antal redovisade ord, skulle detta kunna öka sannolikheten att fler oberoende studier leder till liknande resultat. Dock är tolkningen av vad som ska klassificeras till vilket område i stor grad subjektiv vilket istället minskar reliabiliteten. Tilt (1994) och Deegan och Rankin (1997) menar att årsredovisningar har en hög trovärdighet. Eftersom hållbarhetsrapporterna utgör en del av årsredovisningen så kan även dessa ses som trovärdiga, vilket därmed ökar reliabiliteten i denna studie. Den nya lagen om hållbarhetsredovisning är ny, så i dagsläget finns inga liknande studier att jämföra resultatet med.
Validiteten svarar på om studien mäter det som verkligen avses att mätas. Det är därmed viktigt att ha ett trovärdigt mått för att få en hög validitet. Med en hög validitet kan studien spegla verkligheten (Bryman & Bell 2015). Det är också viktigt att den insamlade datan säger något om vad undersökningen avser att visa. I denna studie är det hållbarhetsrapporternas omfattning som avses att mätas. För att få en hög validitet tillämpas likt Hackston och Milne (1996) kvantitativ metod med antal rapporterade ord som måttenhet för att mäta omfattningen av företags hållbarhetsrapporter.
Med replikerbarhet menas möjligheten att göra om, det vill säga replikera tidigare forskning (Bryman & Bell 2015). För att kunna replikera tidigare undersökningar så bra som möjligt krävs att den nya undersökningen utförs på ett likvärdigt sätt. Det är därför viktigt att forskare så utförligt som möjligt beskriver vilket tillvägagångssätt som använts. Eftersom denna studie baseras på publika hållbarhetsrapporter, i eller i anknytning till företagens årsredovisningar, ökar det replikerbarheten. Även tillvägagångssättet har tydligt beskrivits i studien. Dock har svårigheten att avgöra vilken information som hör till respektive område i varje hållbarhetsredovisning inneburit en hög grad av subjektiva tolkningar, vilket istället minskar replikerbarheten.
4:7 Kritik mot metodval
Ett problem med att använda kvantitativ metod menar Holme och Solvang (1997) vara den stora tilltro som människor har till siffror. I denna studie kan kritik riktas mot att vi låter mängden information avgöra vad företag anser vara väsentligt. Även det faktum att informationen i hållbarhetsredovisningarna subjektivt har studerats och klassificerats gör att liknande studier kan ge avvikande resultat.
5 Resultat och analys
Under denna rubrik presenteras resultatet av undersökningen i form av tabeller och figurer.
Här förs även en diskussion i anslutning till den berörda datan där vi knyter an till teoriavsnittet.
5:1 Rapporternas omfattning
I tabell 4 visas de genomsnittliga antal ord företagen rapporterat totalt sett i deras årsredovisning inklusive hållbarhetsredovisning. Här visas även genomsnittligt antal rapporterade ord i hållbarhetsredovisningen samt andelen som hållbarhetsredovisningen utgör. Tillverkande företag har i snitt både en mer omfattande årsredovisning och hållbarhetsredovisning. Dock visar sig andelen hållbarhetsredovisning inte skilja sig väsentligt mellan de två grupperna. De tillverkande företagens hållbarhetsredovisning utgör 13,8% medans de icke tillverkande företagens 13,3% av årsredovisningen. Som framgår av tabellen skiljer sig omfattningen av hållbarhetsredovisningarna väsentligt mellan olika företag. Denna skillnad i mängd information är också förenligt med vad Trotman och Brodley (1981) och Tagesson et al. (2009) tidigare kommit fram till. Det är en större spridning mellan de icke tillverkande företagen, vilka också redovisar både lägst och högst antal ord. En anledning till detta kan vara att de icke tillverkande företagen har olika typer av inriktningar och därmed redovisar mer för de områden de anser vara väsentligt för det enskilda företaget. Exempelvis redovisar de tre undersökta bankerna i studien mer information än genomsnittet under området motverkan av korruption. Även för de tillverkande företagen skiljer sig omfattningen av rapporterad information åt.
Alla företag
Tillverkande företag
Icke tillverkande företag
Antal företag 52 29 23
Högst antal rapporterade ord 37187 24773 37187
Lägst antal rapporterade ord 1223 2543 1223
Median 6147 6833 4979
Medelvärde hållbarhetsinformation 8504 9187 7644
Medelvärde Årsredovisning inklusive hållbarhetsinformation
62257 66525 57486
Andel rapporterade ord 13,6% 13,8% 13,3%
Tabell 4. Tabellen visar antal företag totalt och uppdelat mellan tillverkande och icke tillverkande företag. Här presenteras även högst och lägst antal redovisade ord, median och medelvärden för alla företag sammanslaget, samt grupperna för sig. Sista raden visar andelen rapporterad hållbarhetsinformation av totalt rapporterade ord i årsredovisningarna inklusive hållbarhetsrapporterna.
Den insamlade datan påvisar en stor variation mellan de 52 undersökta företagen gällande hållbarhetsrapporternas omfattning, vilket framgår både av tabell 4 och figur 2. Även omfattningen inom de två grupperna har en stor spridning. Detta är förenligt med vad som framkom i Dagens industri (Röhne 2018) att rapporterna kan skilja sig åt de första åren, då berörd expert menade att rapporterna med tid kan komma att stabiliseras. Med tid kan praxis, på samma sätt som Boch Waldorf (2011) beskriver processen för institutionaliseringen, skapa nya normativa och kognitiva rutiner, som blir tagna som givna. På så vis kan detta leda till en mindre variation mellan hållbarhetsrapporter då den nya redovisningslagen blivit mer implementerad.
Figur 2. Figuren visar högst respektive lägst antal rapporterade ord för tillverkande och icke tillverkande företag.
Även medelvärdet för de båda grupperna visas i de två mittersta staplarna.
Trots spridningen av mängd redovisad information visar resultatet i enlighet med tidigare forskning (Karim, Pinsker & Robin 2013; Adams, Hill & Roberts 1998) att det finns en samstämmighet inom de olika grupperna tillverkande och icke tillverkande företag. Att företag inom samma bransch redovisar på ett liknande sätt skulle kunna förklaras av ett yttre tryck i form av den nya hållbarhetsredovisningslagen som genom en slags isomorfistisk process får företag att efterlikna andra företag i sin omgivning. Denna process menar Karim, Pinsker och Robin (2013), Göthberg (2011) och Meyer och Rowan (1977) grundar sig i strävan efter legitimitet. Även Hawley' (1968) förklarar isomorfism som en pågående process, där en organisation påverkar en annan organisation med samma förutsättningar. Vidare skulle detta leda till att en branschpraxis för området utvecklas. På så vis skulle de studerade företagen med tid komma att efterlikna varandra ytterligare och spridningen av mängd information inom och även mellan grupperna att minska. Adams, Hill och Roberts (1998) och Grey, Kouhy och Lavers (1995) menar att större företag tenderar att redovisa mer information i sina hållbarhetsrapporter. I denna uppsats studeras enbart large cap företag vilka alla kategoriseras som stora företag. Dock finns det, som tidigare nämnts, en spridning av omfattning även mellan dessa företag, men om företagsstorlek kan ha bidragit till denna variation går inte att avgöra utifrån detta resultat.
0 5000 10000 15000 20000 25000 30000 35000 40000
Högst rapporterade ord Medelvärde hållbarhetsinformation
Lägst rapporterade ord
Rapporterade ord i hållbarhetsredovisningen
Tillverkande företag Icke tillverkande företag
5:2 De fyra redovisningsområdena
Sammanslaget för alla 52 företag tillsammans utgör miljö samt sociala förhållanden och personal de mest omfattande rapporteringsområdena, bortsett från övrig hållbarhetsrapportering. Dessa två områden utgör ungefär samma genomsnittliga omfattning.
Näst minst information anges under mänskliga rättigheter och minst information anges för motverkande av korruption. Övrig hållbarhetsrapportering utgör dock störst del av hållbarhetsrapporten. Detta kan betyda att företag anser att det finns mycket annat inom hållbarhet som är av betydelse utöver de fyra obligatoriska redovisningsområdena.
Andel Miljö
Andel sociala förhållanden och personal
Andel mänskliga rättigheter
Andel motverkande mot korruption
Andel övrig hållbarhets- information
Alla företag 20,4% 21,0% 9,4% 5,6% 43,6%
Tillverkande 25,7% 19,6% 10,7% 5,6% 38,5%
Icke tillverkande
12,3% 23,1% 7,5% 5,7% 51,3%
Tabell 5. Tabellen visar andelen genomsnittlig rapportering för de fyra undersökta områdena och övrig hållbarhetsinformation, för alla företag tillsammans samt för tillverkande och icke tillverkande företag.
I likhet med studien av Deegan och Rankin (1997) visar resultatet att miljö är ett viktigt område för företagen att redovisa. Miljöfrågor visade sig vara särskilt viktigt för tillverkande företag och utgjorde 25,7% av total hållbarhetsinformation och var bortsett från övrig hållbarhetsinformation det område som utgjorde störst del av hållbarhetsredovisningen. Detta kan bero på att de tillverkande företagen har en koppling till miljö och miljöförstöring i deras tillverkning, exempelvis till utsläpp vid transporter och vid användning av naturresurser. För icke tillverkande företag är det istället sociala förhållanden och personal som utgör den största delen utöver övrig information. Anledningen till detta kan vara att dessa företag är verksamma inom tjänstesektorn, där kundförhållanden och andra sociala kontakter har en viktig betydelse.
Skillnaden mellan grupperna avseende miljö och sociala förhållanden och personal är i linje med vad Adams, Hill och Roberts (1998) tidigare kommit fram till; att branschtillhörighet har en påverkan på företagen, genom att företag inom samma bransch rapporterar på ett liknande
sätt om miljö och personalfrågor. Denna samstämmighet inom samma bransch kan också kopplas till den paradox DiMaggio och Powells (1983) beskriver; att konkurrensen genom att särskilja sig från andra företag hämmas genom regler eller krav från intressenter och istället får företagen att efterlikna varandra. Om konkurrensen i detta fall hämmas eller om de nya reglerna istället likt Campbells (2007) teori, att begränsningar förbättrar den ekonomiska utvecklingen, är utifrån detta resultat svårt att säga.
Figur 3. Figuren visar fördelningen mellan de olika redovisningsområdena för tillverkande och icke tillverkande företag, angett i procent.
Mänskliga rättigheter är något högre för tillverkande företag med 10,7% mot 7,5% för icke tillverkande företag. Detta skulle kunna vara ett tecken på att hänsyn till mänskliga rättigheter och etiska aspekter är viktiga faktorer vid inköp av material för just tillverkande företag. För båda grupperna är motverkande av korruption det område där minst information har angetts.
Ett par företag angav inte någon information alls om motverkande av korruption, vilket till viss del kan ha bidragit till den lägre rapporteringsmängden. En anledning till den lägre rapporteringsmängden för detta område kan tänkas vara att det inte finns så mycket information att skriva om. Det behöver inte för den sakens skull betyda att området är mindre viktigt i sig.
Utav de 52 studerade företagen var det främst bankbranschen som rapporterade mest om korruption. En tänkbar orsak till detta skulle kunna vara att banker jobbar mycket med just att
0,00%
10,00%
20,00%
30,00%
40,00%
50,00%
60,00%
Fördelning mellan olika rapporteringsområden
Alla företag Tillverkande företag Icke tillverkande företag
förhindra korruption. Det fanns utöver detta ingen tydlig koppling till vilka företag som inte uppgav någon information om korruption, utan dessa var både tillverkande och icke tillverkande företag. Något som också är anmärkningsvärt är skillnaden i övrig hållbarhetsredovisning, vilket för icke tillverkande företag utgör över 50%, medan för tillverkande företag 38%. Detta skulle kunna vara på grund av att tillverkande företag är mer benägna att redovisa för de områden som omfattas av den nya hållbarhetsredovisningslagen än icke tillverkande.
5:3 Regressionsanalys
Som tabell 4 visar så lämnar tillverkande företag en större andel hållbarhetsinformation. När sambandet mellan andelen rapporterade ord testades mellan tillverkande och icke tillverkande företag i en bivariat regressionsanalys med andel hållbarhetsinformation som beroende variabel, kunde denna skillnad inte påvisa ett signifikant samband. Regressionsanalysen visade att 33,2% lämnas åt slumpen och därmed inte kan förklaras. Även sambanden mellan bransch och redovisningsområden studerades. Resultatet av detta redovisas i tabell 6. Miljö visar sig vara det enda området som påvisar en signifikant skillnad mellan tillverkande/icke tillverkande företag, med ett p-värde på 3,5%. Tillverkande företag redovisar mer miljöinformation. Detta kan förklaras antingen genom att de tillverkande företagen har mer att redovisa eller på grund av behovet av legitimitet. Eller annorlunda uttryckt; det kan vara så att de tillverkande företagen ger mer information på grund av att de är verksamma inom ett område med anknytning till miljön. Företagen vill tillgodose sina intressenter med denna information, då de i enighet med Deegan och Rankin (1997) har insett att miljörapportering har en stor betydelse för intressenter i samhället. Behovet av legitimitet kan knytas till den institutionella teorin då företag gör som andra företag i sin omgivning för att uppnå acceptans, och därmed tenderar att efterlikna varandra. Behovet av legitimitet skulle då vara mer av egoistiskt syfte än av omtanke om utomstående intressenters informationsbehov.
Studerat samband P-värde Beta T-värde
Andel hållbarhetsrapportering 33,2% 0,14 0,98
Andel miljörapportering 3,5% 0,29 2,17
Andel sociala förhållanden och personal 23,7% −0,17 −1,20
Andel mänskliga rättigheter 57,3% 0,08 0,57
Andel motverkande av korruption 20,4% −0,18 −1,29
Tabell 6. Tabellen visar studiens p-värde, beta samt t-värde för de fyra områdena som oberoende variabel och bransch, dvs tillverkande och icke tillverkande, som beroende variabel.
Även t-värdet svarar på huruvida koefficienten är signifikant eller inte. I tabell 6 visar andelen miljö ett t-värde på 2,17 vilket innebär att koefficienten är signifikant för detta område. För övriga områden påvisades ingen signifikans. Ingen av de andra testade variablerna hade ett värde på större än 1,671 vilket krävs för att koefficienten ska vara signifikanta på fem procents signifikansnivå med 52 observationer. Med en större population hade eventuellt fler områden kunnat påvisa en signifikant skillnad mellan tillverkande och icke tillverkande företag. Som framgår av tabell 6 har andelen hållbarhetsrapportering, miljö och mänskliga rättigheter ett positiv betavärde, det vill säga en positiv inverkan av den oberoende variabeln bransch, i detta fall av tillverkande företag som tilldelats 1 i regressionen. Sociala förhållanden och personal samt motverkande av korruption har istället ett negativt betavärde, vilket betyder att mängd redovisad information för dessa områden istället minskar för tillverkande företag. Miljö med 0,29 är det område med starkast samband för denna regression.
5:4 Sammanfattande analys
Commons (1931) framhävde vikten av att skydda olika intressenter från negativa konsekvenser av andra individers egenintresse med hjälp av att införa regler och sanktioner.
Hållbarhetsredovisningslagens införande är ett exempel på att värna om intressenter genom att göra företagens arbete mer transparent. Grafström, Göthberg och Windell (2008) menar att företags hållbarhetsinformation har ökat sedan 1990-talet. Eftersom företagen publicerar sina hållbarhetsredovisningar via deras hemsidor stärks detta resonemang. I likhet med Göthberg (2011) visar denna studie att företag tenderar att efterlikna andra företag i sin omgivning, vilket skulle kunna grundas i en strävan efter legitimitet. Undersökningen visar att företag rapporterar mer om de områden i vilka de är verksamma, exempelvis industriföretag om miljöfrågor och serviceföretag om kunder och sociala förhållanden. Tillverkande företag var mer benägna att rapportera om miljöfrågor jämfört med icke tillverkande företag. En tänkbar orsak till detta kan vara att dessa företag bidrar till mer koldioxidutsläpp och luftföroreningar, förbrukar mer energi och vatten och därmed behöver visa hur de arbetar med dessa frågor. På fem procents signifikansnivå kan statistiskt säkerställas att bransch, i detta fall tillverkande och icke tillverkande företag, påverkar hur företag rapporterar om miljöfrågor. Detta var det enda samband som påvisade statistisk signifikans. Korruption var det området som hade lägst rapporterade ord.
Något som denna studie dock har svårt att svara på är vad företagen egentligen har för ståndpunkt och hur de i verkligheten agerar gällande berört område. Detta gäller oavsett om företaget rapporterar mycket eller lite om ett område, eller vad de skriver i rapporten. Likt diskussionen av Arvidsson (Röhne 2018) som menar att rapporten kan vara omfattande utan att företagen redovisar för konkreta mål eller åtaganden. Adams (2004) framhävde vikten av obligatoriska krav på hållbarhetsrapportering för att öka dess trovärdighet. Utifrån studiens resultat går det inte att avgöra huruvida den nya hållbarhetsredovisningslagen har bidragit till att ge hållbarhetsredovisningarna en ökad trovärdighet genom att mäta omfattning av rapporterna.
6 Slutsats
I detta avsnitt summeras studien genom att redogöra för det mest relevanta ur resultatet. Här presenteras också förslag till framtida forskning.
6:1 Sammanfattande slutsatser
Syftet med denna studie var att undersöka mängden information i företags hållbarhetsrapporter för de fyra områden som omfattas av den nya hållbarhetsredovisningslagen, samt om mängden information skiljer sig åt mellan tillverkande och icke tillverkande företag. Resultatet av undersökningen visar att miljö samt sociala förhållanden och personal är de områden som företag redovisar mest information inom. Resultatet visar också att tillverkande företag i snitt rapporterar en större mängd hållbarhetsinformation. Den procentuella andelen hållbarhetsredovisning i förhållande till årsredovisning inklusive hållbarhetsredovisning skiljer sig dock inte väsentligt mellan tillverkande och icke tillverkande företag. I likhet med tidigare forskning är det en stor spridning av mängd information mellan olika företag. Bland icke tillverkande företag är denna spridning större än bland de tillverkande företagen. Resultatet av studien påvisar likt tidigare forskning att branschtillhörighet är en viktig faktor för hur omfattande ett företag väljer att redovisa sin hållbarhetsinformation. Tillverkande företag är mer benägna att rapportera om miljöfrågor än icke tillverkande företag. En tänkbar orsak till detta skulle kunna vara att de tillverkande företagen har en koppling till miljöförstöring och förbrukning av naturresurser och därmed har mer att redovisa. Bland icke tillverkande företag är istället sociala förhållanden och personal det område där mest information presenteras. En förklaring till detta kan vara att icke tillverkande företag har mer sociala kontakter att vårda då fler är verksamma inom tjänstesektorn. Tillverkande företag påvisades rapportera en något högre andel om mänskliga rättigheter jämfört med icke tillverkande företag. Motverkande av korruption var det område som utgjorde lägst andel rapporterade ord, både för tillverkande och icke tillverkande företag. Det är viktigt att påpeka att miljö är det enda området som påvisar en signifikant skillnad mellan de båda grupperna. Det faktum att företag tenderar att efterlikna varandra inom samma bransch kan ha två alternativa förklaringar. Antingen har företagen mer relevant information att delge dess intressenter för ett specifikt område, eller kan förklaringen vara företags benägenhet att uppnå legitimitet i enlighet med den institutionella teorin. Med tid kan rapporterna komma att likna varandra ytterligare då det utvecklas en mer etablerad branschpraxis.
6.2 Framtida forskning
I denna studie undersöktes företags hållbarhetsredovisningar för verksamhetsåret 2017, vilket var det första året som påverkades av den nya hållbarhetsredovisningslagen. Denna studie fann, trots likheter inom tillverkande och icke tillverkande företag, en stor spridning gällande mängd redovisad information i hållbarhetsredovisningarna. Det skulle därmed vara intressant att se huruvida en mer etablerad branschpraxis skulle leda till att företag kommer att efterlikna varandra ytterligare. Förslag på vidare forskning inom området kan även vara att använda en större population för att se om fler redovisningsområden kan påvisa en signifikant skillnad mellan tillverkande och icke tillverkande företag. Det skulle även vara intressant att utföra en studie liknande denna men istället med en kvalitativ metod för att göra ett försök att tyda företagens hållbarhetsrapporter och på så vis se vilka områden företag anser vara väsentliga och om resultatet skulle skilja sig från detta. Ytterligare förslag på fortsatta studier skulle kunna vara att jämföra omfattningen på hållbarhetsrapporterna i svenska företag med företag i andra länder med en slappare lagstiftning för att se om striktare regler leder till mer omfattande rapporter. Ett annat förslag till vidare forskning kan vara att göra om liknande studie men att även komplettera studien med intervjuer för att få en mer djupgående förståelse för varför företag rapporterar på ett visst sätt.
Referenser
Tidskrifter
Adams, A.C., Hill, W.Y. & Roberts, C. (1998). Corporate social reporting practices in Western Europe: Legitimating corporate behavior? British Accounting Review, vol. 30, no. 1, pp. 1–21.
Adams, C.A. (2004). The ethical, social and environmental reporting‐performance portrayal gap. Accounting, Auditing & Accountability Journal, vol. 17, no. 5, pp. 731-757.
Adams, C.A. & Kuasirikun, N. (2000). A comparative analysis of corporate reporting on ethical issues by UK and German chemical and pharmaceutical companies. European Accounting Review, vol. 9, no. 1, pp. 53‐80.
Benijts, T. (2008). Measuring Corporate Sustainability. Journal of Corporate Citizenship. no.
32, pp. 29-42.
Bjuvberg, J. (2006). Redovisningens betydelse för beskattningen. Ny, omarb. utg. edn, Mercurius, Stockholm.
Bryman, A. & Bell, E. (2015). Business research methods. 4.th edn, Oxford Univversity Press, Oxford.
Boch Waldorff, S. (2010). Emerging Organizations: In between Local Translation, Institutional Logics and Discourse. Diss., Copenhagen Business School. Copenhagen.
Campbell, J.L. (2004). Institutional change and globalization. Princeton University Press, Princeton, NJ.
Campbell, J.L. (2007). Why would corporations behave in socially responsible ways? An institutional theory of corporate social responsibility. Academy of Management Review, vol. 32, no. 3, 946–967.
