mycket för en stor sak som en stor sak kan göra för

* $ i

ROSTR R KVINNOR

Tidning utgiven av Landsrdreningen för kvin,nans politiska rösträtt.

I ^{MOTTO: Vi} kunna aldrig göra

så

mycket för en stor sak som en stor sak kan göra för

oss.

IV. ARG.

S T O C K H O L M , 15 A P R I L 1915.

N r

8.

I

i

ROST-TT FOR KiDHNOR

utkommer den 1 och 15 i var &ad.

Redaktion och Expedition: 6 LmtmakaregatanI Redaktionstid: onsdag och lördag kl. '/s3-'/s4.

Expeditionen öppen vardagar kl. 1-4.

Rikste! Norr 600. Allm. tel. 14729.

Telegramadress : Röstratt, Stockholm.

Prenumeration genom posten :

Pris för 1915 1 krona. Lösnummer 5 öre.

För utlandet sker prenumeration antingen ge- nom posten eller genom insändande av l kr.

75 öre i postanvisning till tidningens ex-

nariitinn

Framtiden och kvinnorna.

Mitt under brinnande krig har in- bjudan utgått till kvinnor i alla län- der att samlas till en internationell kvinnokongress i Haag för att på neu- tral mark dryfta de internationella spörsmål, som äro av livsavgörande be- tydelse för folken.

Medan männen tillintetgöra varan- dra, ödelägga hemmen och vattna jor- den med blod, drivna av en makt som varit starkare än deras egen vilja, led- da av ideer, på vilkas berättigande de måste tro för att kunna uthärda kri- gets fasor, komma kvinnorna att arbe- ta för den framtid, som måste innebära att en återupprepning a v det gångna årets händelser omöjliggöres.

Kvinnorna ha genom sitt hjälparbe- te och sin sjukvård, såväl i det egna landet som ute i fält, ådagalagt sin vil- j a och sin förmåga att lindra nöd och läka sår, men säkerligen har hos var och en som nedlagt alla sina tan- kar och all sin omsorg på detta arbete, den känslan rört sig, att allt vad de kunnat göra dock inte varit tillfyllest.

Mannen, som de skött och vhrdat, må- ste återvända till det slagfält från vil- ket han kanske aldrig återvänder, så- ren som läkts skola jivas upp på nytt och livet har uppehållits blott för att släckas. Det meningslösaste a v tiilva- rons många problem har här mött kvinnorna och allt starkare ha de känt behovet av att inte bara reparera ska- dorna, utan förebygga det onda.

Männens blickar ha riktats på dem.

Det har ropats på kvinnorna. Breven från skyttegravarna, ord från 'döende soldater bära vittne därom. Och lika visst som kvinnorna med skärande smärta måst bevittna slöseriet med människomaterialet, det brutala stry- pandet a v framtidens många utveck- lingsmöjligheter, lika visst är det att de lystrat till de rop som nått dem

1 och att de styrkts i medvetandet av att ha flertalet a v männen på sin sida, de

I

nämligen som i mördandet se ett brott

Naar vi arbejder for at faa Kvinderne med i bans denes Styrelse, arbejder vi i allerhöjeste Grad paa Krigens Afskaffelse, ti de to Kons bigestilling og Sam=

arbejde er den Grundvold, hvorpaa en god Samfunds.

bggning ene kan rejse sig. Slcegtens floder maa og vi1 arbejde for, at Stridig'heder mellem Folkene bliver afgjorte ved Voldgift og il&e ved flanoners og Granaters ödelaggende Sprog.

&strid Stamp e Fed d e rsen.

Aktiv och _{passiv reaktion.}

Av docenten Hilma Borelius.

E n reaktionens period befinna vi oss i med avseende på den kvinnliga röst- rättsfrågan, med avseende på andra kvinnofrågor, med avseende på kvinno- frågan över huvud.

"Kvinnofrågan?" Finns den ännu

;om "fråga"?

De ekonomiska och sociala förskjut- ningarna ha varit snabba. Kvinnofrå- gan ä r rik på olika faser. I åtskilliga

€all (man tänke t. ex. på egendomsför- iållandena mellan äkta makar) är

;jälva den lämpliga formen för önske- målets vinnande en öppen fråga. Vi- lare äro framstegen ojämna inom dika områden och för olika kategorier

%v kvinnor. Även under förutsättning tv klarsyn att inse och beredvillighet itt tillmötesgå alla berättigade krav från kvinnornas eller de sig föränd- -ande tidsomständigheternas sida

;kulle det ännu ges många specialfrå- :or att utreda och lösa. Däri ligger Intet vare sig nedslående eller förvå- iande.

Men reaktionen är ett bedrövligt fak- a m .

Det finns en aktiv reaktion och en ,assiv. Den senares tillvaro ger kraft it den förra, men personerna som stå lakom den ena och den andra formen

- -

not mänsklighetens heligaste känslor, cärleken och barmhärtigheten, som ve-

;a att effektivare medel för de inter- iationella tvistefrågornas lösning må-

;te komma till stånd och att framtiden nåste ses i den fredliga utvecklingens

;ecken.

Nu mer iin någonsin komma män- iens blickar att riktas på kvinnorna iid den kongress, som den 28, 29 och 30 tpril äger rum i Haag, och kunna kvin- iorna genom sitt samfällda rop på

!red åvägabringa att det ropet inte för- dingar ohört, och att folkmedvetandet renomsyras av känslan av krigets

>rättfärdighet, då ha de arbetat på att 'rån framtiden avlyfta den tyngd, som

av reaktion äro till stor del icke desam- ma och orsakerna till den passiva reak- tionen äro även mestadels andra äfi till den aktiva.

Den aktiva reaktionen sättes in, så- som vi på senare å r upprepade gånger haft anledning att iakttaga, varhelst det i en aktuell fråga gäller att mota en lagförändring som skulle innebära en tillämpning till kvinnornas förmån av eii ur ett klarnat rättsmedvetande, ett vaknare samhällssamvete framgån- geii princip. Det sätt varpå aktuella kvinnofrågor behandlas av riksdagen, av offentliga myndigheter och korpo- rationer i officiella uttalanden och av pressen, lämnar icke rum för något tvi- vel om befintligheten av en reaktion.

I sin kamp mot kvinnornas rättighe- ter, både ifrågasatta nya och redan er- hållna eller genom offentliga beslut ut- lovade, erhålla vederbörande myndig- heter kraftig hjälp av frivilliga maro- dörer, personer i framskjuten ställ- ning. Såväl dessa ' fribytarkämpars Iwinnosmädande som det larmande bi- fall de erhålla från de övriga aktivt reaktionära och den likgiltiga, smått förlägna tystnaden från den passiva reaktionen, vittnar vältaligt om styr- kan och utbredningen av den befintliga reaktionen i avseende på kvinnofrå- gan.

Den aktiva reaktionens målsmän äro ej alla av samma slag. I denna tid som i alla existerar den till sinnen och upp- fattning tröga men hederliga vanekon- servatismen, och den är naturligtvis rikligt representerad i alla beslutande och sig utlåtande myndigheter. Dessa äro j u att räkna till den aktiva reak- tionen. De yttra sig offentligt. De ha makt och bruka den i reaktionens tjänst.

Rlea den mest typiska och mest ak- tiva reaktionen är en annan och där hör smädelsen egentligen hemma. Den- na fullt tvättäkta, kraftiga reaktion behärskas av en intensiv motvilja mot alla mått och steg som tendera att åt kvinnorna i full utsträckning skänka eller trygga ekonomisk, politisk, per- sonlig och intellektuell självständig- het, Principen om yttre likstälighet och inre likvärdighet mellan man och

..m~..i.m...i...mi~immi~.m.ii~.~a~m...ii...imm

kvinna kunna de icke fördraga. Men dessa de klokaste av de reaktionära äro skarpsinniga nog att inse faddhe- ten och den psykologiska oklarheten i att fördöma dessa principer blott som n y a (hur ofullständigt de än erkänts.

och genomförts). I en tid som finner morgontidningen gammal redan sam- ma dags afton, ä r det en betydligt bätt- re position att söka slå an genom mo- dernitet. De ha därför tillgripit takti- ken att presentera dessa principer

-

som i verkligheten både som grundsat- ser och än mer i tillämpningen ännu fresta'en hård kamp

-

såsom gamla utslitna fördomar, som varit allmänt rådande i tänkesättet men av livet mot- bevisats.

Finten ä r väl funnen och ^gör stor lycka bland likasinnade.

Den hyggligare delen av den aktiva.

reaktionen och den passiva: vanekon- servatismens anhängare kort sagt

-

skämmas nog emellanåt en smula för den aktiva reaktionära kärntruppens språk och betraktelsesätt. Men de fin- na ändå, att "den har rätt i mycketn.

Här komma vi till den passiva reak- tionens andel i reaktionära åtgärder, reaktionära uttalanden, reaktionär an- da med avseende på kvinnofrågorna och kvinnofrågan.

Den passiva reaktionens utmärkande egenskaper äro dels okunnighet, dels likgiltighet med avseende på kvinno- frågan.

Man kan j u ytterst lätt begå svåra subjektiva misstag, när man försöker analysera den tid man själv lever mitt uppe i - emellertid tror jag inte att där verkligen finnes ett "omslag" inom den icke krasst materialistiska delen av de bildade klasserna. De äro likgiltiga för kvinnofrågan, emedan de veta för litet, de veta för litet emedan de icke följa med och de försumma att följa med vad som händer och avhandlas i kvinnofrågan emedan hela deras in- tresse, eller vad de därav ha att ^ge At allmänna frågor, är taget i beslag av annat. "Politiken" har ju dessa sista å r tagit intresset starkt fånget och om

"sociala frågor'' har det både talats och skrivits. Men det är försvarspolitiken, arbetarfrågan, nykterhetsfrågan man intresserar sig för, och de skymma för närvarande undan kvinnofrågan. "Re- aktionen" består vad den stillsamma och icke illasinnade delen av den hö- gersinnade bildade klassen beträff ar framför allt i intressets koncentration på andra frågor.

Den är därför icke mindre farlig. Ty den aktiva reaktionen har genom till- varon av den passiva fritt fält för sina operationer. Att genom upplysning in- skränka operationsbasen för den ak- tiva reaktionen vore viktigare än att direkt bekämpa denna, om dessa båda saker kunde skiljas åt annat än genom en abstraktion.

Bådadera tyckes just nu vara a t t tala för döva öron. Men det kommer väl bättr'e tiiier!

Immmmi.m...m..i~mi~i.m.m.mi~~.im~i~mm~.i...m.mmmm..i~.m~

:~~~m.m..m.m...mi...e...i~mm~.~iiim~.imm.m..

. .

Annonspris 10 öre efter texten, 12-öre B textsida pr mm.-höjd, spaltbredd 65 mm. Marginalannons samt annons & ben'tiimd plats 20 öre pr mm. Årsannonser 20 5 rabatt,

i .

. .

i halvårs 10 $ rabatt, kvartds 5 $ rabatt. För annons till införing 1 eller 2 gånger torde likvid medfölja ordern. Annons bör vara inand senast 5 dagar före tidningens utgiv- : :

ningsdatum till R(lstr&tt för Kvinnors expedition, Lästmakaregatan 6, Stockholm. För annonsavdelningen: Rikstel. 456, Allm. tel. 456, mellan 9 f. m. och 7 e. m.

i m m i m u i . m i . . m m i ~ . . m m i m m . m m m . m m . i . m m m i . m m m ~ i m m i m i m . m m . i m i i . i i m m m i i . m m m i m i i m i ~ m ~ i ~ i . ~ . m ~ . m . ~ m m . m i i m i ~ m . m . i m i . m m m m i . m . m . . ~ i m i m i m m m ~ . m i . . . i . m . i ~ ~ . ~ m . . . ~ i m m m ~ ~ m m i ~ i m m m ~ i i m . i m i . i m m m i i m i . m m ~ ~ m m i m m . . . i m . i . ~ i . . m . ~ . . ~ u ~ ~ m i . . ~ ~ :

2

^{N:R 8}

LAGERSONB

S K O m A G A S I N

Jakobsgatan 1 8

-

Fredsqatan 23

Anslutningen till Haagkon- gressen.

Svenska delegerade.

Av meddelanden, som genom den in- ternationella kvinnopressen och an- norledes kommit oss till handa, fram- går att inbjudan till Haagkongressen omfattas med stort intresse. Detta är alldeles särskilt förhållandet i Eng- land. Omedelbart efter det förberedan- de mötet i Holland utlystes ett kvin- nomöte i London under miss Chry-

-

stal Macmillans ordförandeskap. Vid mötet, som blev till trängsel besökt och där den mest entusiastiska stämning rådde, tillsattes en kommitte - bland vars medlemmar märkas lady Henry Somerset och Olive Schreiner - med uppgift att arbeta vidare för saken.

Tili hjälp för täckande av kongress- kostnaderna tecknades vid samma till- fälle E270 eller omkring 5,000 kr. Ett motsvarande belopp hade redan utlo- vats av tyska och holländska kvinnor, Aven frbn Danmark ingå underrät- telser, att en kommitte tillsatts. Där- ifrån har också uttalats önskvärdhe- ten av, att delegerade från de andra nordiska länderna pi% vägen till Hol- land stannade över en dag i Köpen- hamn för att om möjligt bstadkomma ett gemensamt nordiskt framträdande på kongressen.

F r å n Amerika väntas en stor delega.

tion med J a n e Addams i spetsen.

Enligt till den svenska kommitten hittills inkomna anmälningar skullc den svenska delegationen komma at1 bests a v följande medlemmar: f r u An.

na Glasell-Andersson, fru Anna Holm fröken Anna Kleman, fröken Elisabetf Krey, fröken Anna Lindhagen, friher.

rinnan Ellen Palmstierna, fröken Ger.

da Planting-Gyllenbhga, grevinnar Anna Ruuth och f r u Elin Wägner, Landquist.

Anmälningar kunna fortfarande i n sändas till kommitterade.

Anna Lindhagen hyllas.

Vänner och arbetskamrater, till et1 antal a v omkring 40 personer, hadc med anledning a v Anna Lindhagen!

avgång som ordförande i Stockholm!

F. K. P. R. inbjudit henne till en enke hyllningsfest den 8 april i Dramatisk2 teaterns festvhing. Det första tale for hedersgästen hölls a v d:r Lydi2 Wahlström, som i ett briljant, delvi!

humoristiskt, anförande uppdrog Ann:

Lindhagens historiska utvecklingslin je, belysande mbngfalden av de intres sen, åt vilka hon ägnar sitt liv och six verksamhet. I ett a v varm känsla bu ret anförande uttalade f r u Emili:

Broorne ett tack till Anna Lindhagei för hennes intresserade och uppoffran de samhällsarbete, särskilt framhållan de hennes outtröttliga vakthållning on samhällets och alldeles särskilt on Stockholms skönhetsvärden. Efter su p h tillbringades ännu ett par timma:

i glatt samsprbk, därvid festföremåle på ett målande sätt erinrade om dei svenska kvinnorösträttsrörelsens för sta dagar. Den angenäma stämningei höjdes ytterligare genom sånger til luta, utförda av fru Maria Bolin, ocl en högstämd hyllning i bunden form framförd av grevinnan Louise Sten bock.

I Karlskoga skolrAd

ha s b o m suppleanter invalts fröken Huld:

Forsgren, Karlskoga, och fröken Hilda Hu1 tin, Bofors. (lärarnas representant).

Sveriges äidsta, största o. bäst L a - B n

JOHN Vn LÖFfiREN 8i k 0

renommerade speciaiaiiär i

l

Siden-& Ylle-Kläilningsty~er

Kungl. Hofleverantör

Likst. 4 2 9

Fredsaatan 3, Stockholm.

^{A. T. 5048} P r n v e r t . ~ n n ~ a o r t ~ n n ä n ~ a n ~ a t f s n kanco.

Brevkort fra Danmark.

Som det vi1 vsere Bladets Lsesere be- :endt, stod de danske Kvinder paa Nip- bet til a t faa Vargretten i Efteraaret 914, just da Krigen bröd ud o g for en Cid bragte Stilhed om Grundlovssagen.

de sidste Dage er Sagen imidlertid ttter taget frem. Der har v a r e t fört iogle Forhandlingar meUem de for- ,kellige politiske Partier i Rigsdagen, )g de er enedes om at acceptere det Torslag Regeringen fremsatte i Fjor ned visse a n d r i n g e r .

Efter al Sandsynlighed vi1 Forslaget den nye Skikkelse blive sat under Af- itemming i Rigsdagen efter Paaske og ril da sikkert blive vedtaget i begge ring. Derefter vi1 Rigsdagen blive op- öst og nye Valg vi1 Gnde Sted. Des-

;e vi1 sandsynligvis blive saakaldte 'Fredsvalg", hvor kun de nuvaxende Xigsdagsmsend opstilles uden Modkan- Xidater, saa at den kommende Rigsdag fil faa samme SammensBtning som len nuvaxende. I den nye Rigsdag vi1 la Forslaget blive vedtaget i samme ->kikkelse som i denne, og vi1 derved dive til Lov. Det menes da, at Kon- Ten vi1 underskrive Loven den 5:te J u - ni, den danske Grundlovsdag.

IEfvis Grundlovsforslaget gaar igen- nem, vi1 Kvinderne derved faa Valgret

Ig Valgbarhed paa nöjagtig samme Betingelser som MEndene. Dog er det ikke sandsynligt, at der vi1 blive af- holdt noget Valg, hvor Kvinderne kan bruge deres Valgret för efter Krigens Slutning. Kvinderne maa altsaa vente endnu en Stund, inden de kan göra de- res Indflydelse gseldende, men selve det, a t Retten sikres dem, vi1 v a r e et uvurderligt Gode.

Köbenhavn april 1915.

Elna Munch.

Från framgång till framgång.

I Amerika fortsätta kvinnorna sitt arbete för rösträtten kanske mera ener- giskt än nbgonsin, och framgångarna följa också tätt på varandra. E n av de viktigas'te är att i staten New York parlamentets bägge hus nu antagit ett förslag om rösträtt för kvinnor, var- igenom denna betydelsefulla stat ryckt

€ram i främsta ledet bland kampanjsta- terna med folkomröstning rörande f ö r slaget redan i år.

Även i två andra stater kommer folkomröstning att företagas i år, n ä m ligen i Massachusetts och New Jersey, vilka bägge pb samma dag antogo för- slaget om kvinnorösträtt. I bägge par- lamenten mottogs tillkännagivande1 om utgången med stor hänförelse; i Massachusetts hade en stor mängd kvinnor samlats på åhörareläktarna.

och då voterifigssiffrorna tillkännagå- vos - 196 röster för, 33 mot - läto de hela fång av gula narcisser dala ner över församlingen. Utanför väntade en musikkår, kvinnorna ordnade sig i procession och tbgade under tonerna a v "Star-spangled Banner" till röst- rättsföreningens huvudkvarter.

Kampanjstater för 1916 bli Syd-Da- kota, där förslaget nu antagits för tred- je gången på sex år, Väst-Virginia och Iowa, samt troligen Arkansas, där del antagits av parlamentet, men där o m röstningen möjligen kommer att upp.

skjutas a v formella skäl. Slutligen kan nämnas att i Indiana senaten an.

tagit förslaget med 37 röster mot 3.

Styrelsen för akademiskt bildade kvinnors förening

nlämnade d. 10 april en framställning il1 K. M:t med anledning a v lärarelö- ienämndens betänkande. Efter att hava r i n r a t om den av 1907 och 1909 årens Siksdagar beslutade ändringen av 0 28 segeringsformen, genom vilken grund- agsändring konungen erhöll rätt att itnämna och befordra infödda svenska Kvinnor till lärarbefattningar vid sta- ens läroanstalter, de teologiska lärar- jänsterna vid universiteten likväl un- iantagna, till andra beställningar vid nrättningar för vetenskap, slöjd eller

;kön konst samt till läkarbefattningar ned tillämpning av grunder, som av ronungen och riksdagen godkänts.

'ramhåller styrelsen, att denna grund- agsändring ännu icke lett till någol maktiskt resultat, då intet förslag till frågavarande grunder förelagts riks- lagen. Genom lärarelönenämndens den I1 oktober 1914 avgivna betänkande har 3mellertid ett viktigt steg tagits i ut.

redningen rörande kvinnors tillträdc bill lärartjänster vid rikets allmänna Läroverk, högre lärarinneseminariel )ch statens folkskoleseminarier: Sty, relsen ansluter sig till nämndens för, h g rörande de tjänster, i vilka kvin, uor må vinna anställning. Frågan on:

kvinnors tillträde till nämnda stats tjänster har emellertid genom dennr atredning sammanknutits med frågar om lönereglering för ifrågavarande lä rartjänster. Då styrelsen fruktar, a t den senare frågan e j torde komma a t upptagas under nuvarande krisläge hemställer styrelsen, att Kungl. Maj:' måtte oberoende av löneregleringsfrb gan, snarast möjligt förelägga riksda gen förslag till grunder, med tillämp ning a v vilka infödd svensk kvinnz må kunna utnämnas och befordras til lärartjänster vid rikets allmänna läro verk, högre lärarinneseminariet ocl statens folkskoleseminarier.

Vad b e t r ä r löneprinciperna anse]

styrelsen, at nämnden på ett överty gande sätt bevisat det berättigade högre avlöning åt familjeförsörjare men beklagar, att nämnden a v visst omständigheter, bl. a. den omilda kri tik denna avlöningsprincip fått röna icke genomgående vidhållit densamma utan föreslagit dess tillämpande endas på de kommunalt anställda lärarna Detta ä r enligt styrelsens mening si mycket mer att beklaga som principen1 tillämpning på de statsanställda lärar na skulle hava inneburit ett första stel till genomförande av ett rationellt av löningssystem för stateqs befattnings havare.

Med avseende på förhållandet me1 lan de manliga och de kvinnliga lä rarnas löner ansluter sig styrelsen til nämndens förslag att sätta kvinnlig1 tjänstinnehavares lön i matematisl relation till motsvarande manligr tjänstinnehavares, men tar bestämt av stånd från nämndens förslag att i frå ga om de atatsanställda lärarna gi högre lön å t alla män, vare sig de ärc familjeförsörjare eller ej, lägre lön å alla kvinnor, även om de äro familje försörjare. Styrelsen instämmer i del mening, som framförts a v nämnden ledamot fröken Anna Sörensen i sär skilt yttrande till nämndens betänkan de, att nämnden, då den icke ansett sir kunna med avseende på de statsanställ da lärarna på ett rationellt sätt till lämpa principen om högre avlöning å familjeförsörjare, hade bort lämna fa miljeförsörjningsfaktorn u r räkninger Styrelsen påpekar till sist betydelse]

a v att adjunktskompetenta lärarinno

**-*

4+47"t _" ... ^B

I

^{............I}r*

5

Värnterlånggatan

5

:

(i. d. Bnmllngens lokal).

e - -

I ASTRID SODERQUIST ^e [[

^KAPPAPPÄR ₁ iiiass Dampkrädderi.

1)

Uitid viiisorterat lager i fördelaktiga prislägen.

SDeoialitd : - - - -

J. A. WETTERQBENS FABRIKATEB.

Gatufriden infiir Stockholms stads-

.i

fullmähtige.

Under den diskussion som förekom vid itadsfullmäktiges sista sammanträde i nars rörande den motion som av h r Otto Järte väckts om tillsättandet av en kom- nitt6 i och för förenklingar i polistjänsten, iöllo d:r Karolina Widerström och fröken h m a Lindhagen i samband med förslaget :öljande yttranden rörande gatufriden i 3tockholm:

Fröken Anna Lindhagen: Då vi nu gå att Företaga val a v kommitte för verkställan- ie a v en ingående och allsidig utredning mgående möjligheterna till förenklingar 3ch besparingar rörande polistjänsten i 3tockholm. f å r j a g påpeka önskvärdheten av, att den ocksä måtte taga nödig hänsyn till ordningens upprätthållande i ett sär- skilt avseende. Det h a r på sista tiden myc- ket uppmärksammats, hur svårlöst frågan synes vara a t t upprätthålla gatufriden för kvinnor om aftnarna. Må vara att e j varje berättelse om störd gatufrid är sann, må vara att en och annan version är överdri- ven, så återstår tillräckligt med fullt ex- akta fall av verkligt övervåld eller åtmin- stone försök till övervåld mot unga flickor samt oupphörliga klagomål från kvinnor om erfarenheter a v obehag, för att man med rätta kan fråga sig, om skyddet från polisens sida är tillräckligt. Det hjälper e j bara med bötfällning, ehuru ett skärpt system härvidlag nog vore önskvärt. Det är också nödvändigt a t t ordningens upp- rätthållare eller konstaplarna e j heller f å vara för 18ngt avlägsna, d å deras påkallan- de är behövligt.

Då vi således hava att undersöka möjlig- heten av förenklingar och besparingar, må- ste j a g också uttrycka en förhoppning om att det behövliga skydd jag h ä r talat om och som nu e j anses vara tillräckligt, blir mera effektivt.

D:r Karolina Widerström:

Även jag vill taga mig friheten att giva uttryck å t den förhoppningen, att de för- enklingar i polistjänsten, som kunna bliva resultatet av kommittens verksamhet, icke måtte bliva sådana, a t t de komma a t t ut- göra försämringar. Man kan j u i ett väl ordnat samhälle pretendera bland annat, a t t vilken tid på dygnet man än kan hava anledning eller lust att gå på sin stads ga- tor, man skall kunna g& d ä r fredad, vare sig man är kvinna eller man. Nu veta vi alla, att man just icke alltid kan detta i vår huvudstad, tack vare tillvaron av en del okultiverade och efterblivna individer, vilka således ordningsmaktens representan- ter mäste taga hand om och visa till rätta.

Det vore därför önskvärt, att den kommitte, som skall tillsättas, måtte taga även den frågan i övervägande, h u r polistjänsten skall kunna reformeras, vilka förändringar i de metoder den arbetar med eventuellt skulle kunna göras för a t t den säkerhet man kan kräva a t t den skall kunna skänka, också verkligen skall komma a t t skänkas.

vid såväl statssamskolor som kommn- nals mellanskolor erhålla sådana löne- förmåner, att de som önska kvarstanna vid dessa läroanstalter, icke a v ekono- miska skäl skola se sig tvungna att sö- ka anställning vid gossläroverk.

En var bör gynna

samt

KAFEET & KONDITORIET, St Eriksg. 30

CENTRALKAFEET, Vasagatan

10

OBS! Goda varor

-

billiga priser!

ANTON B R O D f i N m JURIDISKA

BYRA

68 VASTEBL~NBBATAN 88, STOCKHOLBL RLLstolefoon 144 68.

Utfor alla Juridisks o. PBIVAT- DETEKTIVA uppdrag äinkret,

fort och biiiigt.

I N G

^{Aiim. Telefon 201 68}

I ^.

^{N:R ‘8}

BOSTRfltTT FOR E’ZTINNOR

6

3

l ^{D e} norska barnalagarna.

I:

Av Anna Lindhagen.

Utom äktenskapet födda barns arvs r ä t t även efter fäder är helt naturlig den nya bestämmelsen i den nya lag stiftningen, som ådragit sig den stör sta uppmärksamheten och varom stör sta striden stått. Även förutvarandc lagstiftning angående barns r ä t t hal emellertid samtidigt undergått föränd ringar och gjorts effektivare.

Förutvarande norsk lagstiftning.

1892 års lagar angående dels under hållsbidrag till barn, vilkas föräldrai icke ingått äktenskap med varandra dels angående sådant bidrag till hustri och barn inom äktenskapet, vilade pi bestämmelser i så gamla lagar som aT 1798 och 1821. Genom dessa lagar hav:

barnen och mödrarna i Norge haft ex rättsställning, till vilken vi här i Sve rige icke alls hava någon motsvarig het. Opinionen för förbättrad barna vårdslagstiftning har emellertid i Nor ge varib så stark, a t t man icke funni.

de gamla lagarna effektiva nog, utar påyrkat förbättringar, vilka framlagtr i icke mindre ä n fyra propositioner.

Enligt denna gamla norska lagstift, ning hava ogifta, gifta övergivna ocl frånskilda mödrar haft rätt a t t vänds sig även till annan myndighet än fat.

tigvård eller domstol, vilken haft skyl, dighet a t t efterforska barnafadern, fö.

ra moders och barns talan samt utkrä.

v a ådömt bidrag. I dagligt tal kallaa detta att ”ta ut resolution pa”n” ock tjänstemannen, som hjälper modern at1 bevaka sin rätt, kallas bidragsfogden I Kristiania ä r sedan länge ett hell kontor inrättat endast för denna sak nämligen underfogdens kontor, däi man årligen behandlat 10 21 15,000 reso.

lutionsärenden. Detta kontor förmed.

l a r även inbetalningarna från de för.

sörjningspliktiga, som sedan lyftas av mödrar eller fostermödrar. Ar 1911 förmedlades således 200,000 kr. Kon.

toret hämtar även belopp från arbets.

givarna.

Emellertid blev detta både rättvisa och utmärkta norska rättsinstitut icke så effektivt det borde blivit, emedan lagen icke föreskrev anmälan till myn-

Mödrar och döttrar.

Av Elisabeth Kuylenstierna-Wenster.

Hunna några decennier längre fram ü t å vi inför en a v de storsintaste k v i n nogestalter vår historia äger, nämligen ffustaf II Adolfs syster: Catharina ax Pfalz. Som mor och uppfostrarinna tor- de hon vara oöverträffad. Jämför man hennes kärlek och förståelse a v bar.

nens själsliv med hennes svägerskas pjåskiga, uppstyltade ömhet för den enda dottern, den stackars lilla Chri- stina, verkar den dubbelt mäktig och helgjuten. Gustaf II Adolfs hustru hör till de plågsamma kvinnokaraktärer, vilkas moderlighet t a r sig uttryck i ett slags våtvarma omslag av omotiverad ömhet, eller, när lynnet tar en ondske- full vändning kreverar med löjliga knallhattseffekter a v sårad stolthet. Att Christina aldrig hyste andra känslor för sin mor än en intelligent varelses överlägsna ömkan för den andliga fat- tigdomen hos en närskyld, har tydligt framgått a v hennes egna skrifter, där- emot s å s hon UPP till pfalzgrevinnan med all den tillgivenhet hennes kär- lekstorvtiga självuppfyllda sinne mäk- tade, och troligt är, att Sverige skulle ägt en annan drottning, om Catharina varit kungabarnets mor.

Alltjämt betydde giftermålet mest i en kvinnas liv, och Catharina av Pfah kunde ej, h u r klok och vittseende hon eljest var, frigöra sig från denna över- tygelse. V a r skulle också i själva ver- ket en ensam kvinna under dessa oro-

(Forts. fr. föreg. n:r)

digheterna såsom något obligatoriskt samt emedan man icke tillräckligt kun- de efterhålla arbetsgivarna, ehuru la- gen stadgade undanhållandet a v ar- betsförtjänsten. Vidare emedan vid alla de. fall, då intet a v fadern kunde utkrävas, modern och barnet e j säker- ställdes ens under barnets första lev- nadstid samt slutligen emedan modern ej kunde få understöd före nedkomsten.

Anmälningsplikten och uppfostringsbi- draget enligt nu antagna lag-

bestämmelser.

Kvinna, som blivit havande utanför äktenskapet, skall senast 3 månader innan hon väntar sin nedkomst, an- mäla detta till läkare eller barnmorska samt uppgiva när hon tror att hon blev havande och vem fadern är. Falsk uppgift om vem fadern är, kan straf- fas med böter eller fängelse intill 2 år.

Hennes anmälan skall genast översän- das till bidragsfogden. Läkare eller barnmorska, som är anställd i statens, kommunens eller sjukkassas tjänst, kunna bliva ådömda böter om de un- derlåta vad ovan föreskrives. De hava rätt att taga 3 kr. för undersökningen av kommunen, som sedan kan utkrä- va sitt utlägg a v den bidragspliktige.

Har icke anmälning skett före nedkom- sten, skall den läkare eller barnmorska som assisterar, uppmana modern att uppgiva vem fadern är. Har ingen hjälpt henne vid nedkomsten, skall hon själv inom 4 veckor anmäla detta till bidragsfogden. Underlåtelse härav straffas med böter.

Bidragsfogden skall sedan sända er- hållna upplysningar till amtmanden.

Ä r modern omyndig, skall bidragsfog- den tillse, att det blir tillsatt en ?er- ge”. Amtmanden utfärdar därefter detta föreläggande till den som har uppgivits såsom fader. Vill han icke erkänna faderskapet, skall han inom 4 veckor därefter begära rättegång.

å d ö m t bidrag kan icke blott, såsom förut, uttagas a v arbetslönen, men om arbetsgivaren utbetalar det som skall innestå, till någon annan ä n bidrags- fogden, är han själv ansvarig för be-

liga tider finna någon fristad. En tän- kande mor måste försöka ”placera” sin dotter, och en förståndig ung flicka kunde ej misstyda denna moderliga försiktighet, om hon också led a v att fjättras vid en för henne ofta obekant man.

Vi kunna knappt läsa något mera rö- rande än Catharinas brev till mannen, den fast beskedlige Johan Casimir. I dessa, brev talar hon om sina små dött- rar, och särskilt fäster hon sig vid de- ras olika skaplynnen. En genom mån- ga uppfostringsböcker skolad mor i vå- ra dagar kan inte med mera psykolo- giskt klarseende än pfalzgrevinnan följa sina döttrars utveckling, och än- då skedde det utan alla braskande överord. Hon, om någon, har säkert med brinnande tro och bön vandrat uppför Scala santa, fruktande livets grymhet för @ina kära små.

Låtom oss nu taga ett språng till tolvte Carls glädjelösa regering, d å sör- jande kvinnor sitta landet runt och med stirrande, tomma ögon se in i spi- seleldens falnade glöd. Mödrarna. h a inga vackra, rårdoftande minnen att förtälja. Döttrar le icke mot blåa drömland. Inga hoppets gröna skogar vinka. De lemlästade, livströtta kri- gare, som återvänt från segrar eller ne- derlag, kunna varken böja knä för den sköna eller amusera la frele. De karla- vulna husmödrarna med nyckelknip- pans tyngd vid bältet, ha försvunnit.

Fattigdomen sitter huttrande i vapen- prydd riddarsal, och nöden skriken i fä- dernetimrad stuga.

Mödrarna ha för första gången hu-

loppet och det kan indrivas hos honom genom utpantning om han icke beta- lar. Det belopp, som skall innestå av lönen, bestämmes a v bidragsfogden ef- ter samråd med arbetsgivaren och, om möjligt, skall den bidragspliktige i frågan höras.

Uppfostringsbidraget skall betalas tills barnet fyllt 16 år, men under vissa omständigheter kan det upphöra vid 15 år. Om fadern eller modern rimligt.

vis kan påläggas bidrag till barnets fortsatta utbildning, kan sådant ske även efter 16 år. Om modern har bar- net hos sig, skall fadern betala ett sär- skilt bidrag under de första nio måna- derna (amningsbidrag). Fadern skall även betala utgifterna för barnets mor under barnsängstiden samt ett bidrag till modern under de sista 4 månader- na före nedkomsten. Faderns bidrag till barnet är bestämt till visst belopp i månaden, olika för stad och på lan- det. Före 14 år minst 15 kr., efter 14 år minst 12 k r i stad samt på landet 12 och 10 kr. Dessa belopp kunna natur- ligtvis sättas högre, då lagen stadgar, att de skola bestämmas under hänsyns- tagande till de ekonomiska villkoren hos den a v föräldrarna som ä r bäst si tuerad.

Enligt regel skall barnet v a r a hos modern eller den hon anförtror det till.

Om ingen a v föräldrarna h a r barnet hos sig, skola båda betala bidrag. Om ingen av föräldrarna h a r omsorg om barnet, så skall utses en ”verge”. Så skall även ske om den a v föräldrarna, som h a r omsorg om barnet, har utac- korderat detsamma och försummar sin försörjningsplikt. Likaså om modern vid tiden då barnet blev avlat, sam- manlevat med flera män. Bidragsfog- 3en ombesörjer att ”verge” utses.

Offentlig hjälp till mödrar och spädbarn.

Detta bidrag lämnas icke, såsom i Danmark, under barnets hela uppväxt- tid. Att sådant bidrag, som ej anses

€ör fattigvård, dock enligt lagen kan givas vid tiden omkring barnets födel- se, är dock ett stort framsteg. I de fall, då intet av fadern dock kan ut- krävas, som j u alltid blir förhållandet i en del fall vid arbetslöshet, sjukdom

D. s. v.. ä r dock nu såväl modern som

~ ~ ~ _ _ . _ _ _ _ _ -

set fullt a v döttrar, för vilka ingen råd finnes. Man hör allt oftare det hånfullt medlidsamma: stackars flickor. Och ät- tartavlorna få allt flera av dem, varom det endast står: dog ogift.

Så fortsätter det också in i den till allt annat än namnet förtorkade fri- hetstiden. Som sjuka burfåglar växa l e svenska döttrarna upp, alltid blygt bidande giljare. De skälva e j a v kär- lekslängtan, ty vinet har surnat i fest- pokalen

-

odrucket

-

men med en wighetslampas stilla låga lyser deras iygdefromma önskan efter eget. hem x h moderskall.

Intuitivt hoppas vid denna tid varje ung kvinna, a t t den förstfödda m å bli :n son. Sonen - den vardande man- ien

-

skall bygga framtiden a v håll- Dart virke, och för honom är väg ba- l a d mot högt ställda mål.

Vad förrnar en flicka? Hon är en tarelse utan kraft i a r m och mod i larm. Världen glömmer henne, när hon fyllt de tjugu - och får hon sedan leva il1 sjuttio eller åttio, känner släkten iennes tillvaro som en olidlig börda.

4r det underligt om moderskärleken ill döttrarna blev tunn och färglös nu, 1% Sverige så länge saknat män och iaft överflöd på utarbetade kvinnor.

Vid varje hemmets slända satt en ,rumpen Penelope, och tårarna, som

‘unno ned på tråden, gjorde den grå nellan hennes dvalna fingrar.

Man hade ingen annan tröst än bö- iens, och postillan lästes flitigt, tills sin- iet blev slött och gulnat som dess blad.

löttrarna slöto sig respektfullt, om

Ett stort parti

hta Esprit ^p. Paradis-Fåglar

utsökt vackra bortslumpas under c:a 14 dagar tiil en’fjärdedel av butikspriset.

Esprit.

N:r 1. 25 cm. I h g med 5 strå kr. 2 50, med 10 str& kr.

5.-, med 15 strå kr. 8.50, med 20 strå kr. 11.-.

s 2. 27 cm. I h g , med 5Str8.

kr. 3.80 med 10 stråkr.

7.60, med 15stråkr. 12.50, med 20 strå kr. 16.20.

n 3. 29 kr. cm. 4.90 lång, med med 10 srrå 5 strh kr.

10.50, mLd 15 strA kr.15.W med 20 strä kr. 22.-.

s 4. 35 cm. läng, med 5Strå kr. 6.50 med 10 strå kr.

1S.-. mkd 15 s t r å kr.19.50

1 med’20 strå kr. 27.-.

Ex 5. 37 cm. läng med 5 strå kr. 6.80 med 10 str8 kr.

13.60, med 15 strå kr. 20.40, med 50 s M kr. 29.20.

6 46 cm. Endast lång, svarta med 50 och strå vita kr. i 70.-. lager.

Äkta Paradis-Esprit.

N:r 8 30 cm. lång, med c:a 30 strå. kr. 21.-.

* 9 40 ^{n B n} 40 ^I 38.-.

Svarta, vita och naturfargade i lager. Sändes till lands- erten mot efterkrav, även utan om referenser lämnas.

h e s t varan ej utfaller till belltenhet, återbetalas alla utlagda penningar. För dem som vilja försäkra sig om ett utsökt vackert och billigt äkta Esprit är detta tillfäile enasaende och bör Ni i dag göra ett besiik eller tillskriva

(Skandina viens enda specialadlär) Stortorget 8 (huset intill Residenset). R. t. 4725. Malmö.

Begär d r riki üluatrerade katalog.

MODEIMPORTEN

barnet säkerställda under den första, svåraste tiden. Såväl ogift kvinna som gift, d å mannen ä r död eller h a r över- givit henne, kan få kommunalt under- stöd 6 veckor före nedkomsten samt un- der de 3 första månaderna efter bar- nets födelse. Beloppet för veckorna före nedkomsten är fastslaget till 25- 45 kr. För första månaden efter ned- komsten 2 0 - 4 5 kr. och för var och en av de följande månaderna 17-35 kr.

Arvsrätten.

Denna träder icke i kraft f ö r barn utom äktenskapet, som äro födda före 1 januari 1917, undantag dock för barn, som inför domstol a v fadern skriftli- g e n , eller muntligen förklarats f o r hans, i vilket fall det ärver hälften mot äkta barn.

För barn, födda utom äktenskapet Från 1 januari 1917, gäller det emeller- tid nu följande märkliga bestämmel- ^’ ser:

”Barn, hvis forzldre ikke har indgaat egteskap med hverandre, arves paa samme maate som egtebarn av mor og.,

också skyggt, ödmjukt urskuldande sitt felsteg att h a blivit flickor, till modern, och hon å sin sida ömkade dem i sak- nad och lärktan efter sönerna. En hög- välboren västgötafröken Metta Lillie ger oss i sin minutiöst förda dagbok utmärkta skildringar från medio a v sjuttonhundratalets hemliv. Hon var nära a t t komma på den överblivna kar- tan och tänkte väl e j annat än att stanna hos sin mycket sjukliga ”goda mor”, vilken rikligen utrustade enda brodern och sedan l ä t de fyra systrar- n a dela de återstående smulorna. Dock skriver Metta om modern: ”Gud väl- signe vår goda mor. Hon ger oss alla Fem så mycket hon nånsin h a r lägenhet till. Gud förlänge hennes liv och hälsa, s i g och oss alla till hugnad och glädje.”

Under dessa enkla ord skönjer man tydligt ångesten för att mista hemmet, len enda fasta punkt detta lilla män- niskoflarn h a r att trygga sig till.

Förunderligt nog vor0 dessa andli-

g a och ekonomiska svältår föregångare till en intellektuell alstring, vilken spred en så lysande gloria omkring kvinnohuvuden, att dess sken nådde lortom nordadanden.

Kvinnorna, som så länge nöjt sig med att pränta i släktböcker, fingo dötsligt pennan i handen, och skrevo

;å, att stormän och tänkare läste och förundrades.

Hos moderkvinnan p a r preferenoe -

Elisabeth Brenner - har poesiens blåa

&ge visserligen e j lösgjort sig från len länk, vilken en gång bundit den tid skafferidörr och linneskåp, men

o t

4

R6STR&TT FÖR KVINNOR

^{N:R 8}

mödrene frsender, og tillike av far o$

fsedrene frsender."

Det får dock icke taga arv vid "aase tesret" (ett institut på landet i Norgc närmast motsvarande åborätt), så vidi icke fadern skriftligen bestämt det samma.

Angående fastslående av faderskape gäller följande:

"Den opgivne f a r skal ved dommer kjendes at vsere barnets far, saafrem retten anser det bevist, a t han har ha samleie med moren paa den i det fore liggende tilfzlde sandsynlige besvang relsestid. Han skal ikke kjendes a v e r e barnets far, naar retten findei grund til at anta, a t moren har ha saadant samleie med nogen anden, a denne efter naturens orden kan vm6 barnets far, eller naar den finder, a der foreligger omstendigheter, son gjör det tvilsomt, om den opgivne fp e r barnets far.

Finder retten ikke a t kunne avsi don for den opgivne fars farskap, blir den ne a t kjende bidragspligtig, saafrem' retten anser det bevist, at han har hai saadant samleie med moren, at har efter naturens orden kan v e r e barnets far."

Vidare har införts såeom naturlig konsekvens av arvsrätten efter. fader att utanför äktenskapet fött barn hal rätt såväl till faderns som moderns f a mil jenamn.

I; #

u:

Om förbättringarna i den äldre l a g stiftningen samt om rätt till bidrag från det offentliga, har inga delade m e ningar rått i huvudsak. Angåendc arvsrätten däremot förelåg0 olika f ö r slag av principiell skillnad i justitie kommittbns betänkande liksom inom själva regeringen. Särskilt stod stri.

den huruvida ej vid a - s r ä t t e n s ge.

nomförande endast vid en del fall a r v s rätt skulle vara gällande,

Vad kvinnoopinionen angår, vor0 meningarna delade. Men. majoriteten bland kvinnorna synes varit för a r v s rätten. Alla arbeterskeföreningar ut- talade sig nämligen för densamma samt 12 av nationalrådets föreningar.

medan 18 av de senare vor0 emot den- samma.

Hedvig Elisabeth Charlotta Norden- fiycht sträcker både högt och långt Också hon blev i barndomsdagar hål- len från boken och till 'sömnaden, men hennes mor gav snart vika för sin un- ga dotters begär att få veta och lära$

Den blivande skaldinnan glömde al- drig detta sympatiska förstående. Hon ägnar i dikt och liv sin mor den mest dyrkande ömhet. Vid en eldsvåda bär hon ut den sjuka modern u r det brin- nande huset, och för moderns skull är hon i stånd till de största uppoffringar.

Snillets prästinna, Lovisa-Ulrika har anlänt till Sverige, och det blir allt liv- ligare på tankens rymder. De ringak- tade "strömolnen", kvinnorna, börja glida alit fortare mot den fjärran hori- sonten. Det är nu mödrarna inse, att något av deras makt och myndighet fördunstar, och att det e j längre är samma fattiga äganderätt i andra ra- den av det gamla ordstävet:

Min son, min son, tills han fått sig ett viv, min dotter, min dotter i hela mitt liv.

Också dottern strävar att bli en per- sonlighet. Böckerna äro e j längre dammtorkningsföremål blott och bart.

De läsas i stulna timmars ro; och sä- kerligen finns det mer än en, som när hon i alI ärbarhet hjälper söta mor att stöpa talgljus, tänker på a t t spara en liten dank till ensliga nattimmar, då bok eller penna bli sökande tankars sällskap.

-

Det rykande talgljuset ly- ste dåligt, det krävde flitig snoppning, men med sin troget vårdade låga sym-

Lärarelönenämndens betänkande ännu en gång.

Av Anna L. Lessel.

(Forts. fr. föreg. n:r) tinder senare tider har man titt och ofta i tidningarna träffat på rubriken:

"Behovet av skydd för ensamboende lärarinnor." Vid läsningen härav har -;Al då tanken som oftast dröjt vid småskollärarinnorna och de svåra för- hållanden, de mångenstädes ha att kämpa med, ty man har nog och detta med all rätt den föreställningen, att dessa lärarinnor äro de, som i alldeles övervägande grad äro i behov av sag- da skydd. De äro det stora flertalet bland lärarinnorna, och vid byggandet av en småskola med tillhörande lära- rinnebostad, har nog alltför sällan tan- ken på, hur det skulle vara att bo där, fått öva något inflytande vid valet av plats för byggnaden.

Missförhållandena ha nu lyckligtvis blivit beaktade. Man behjä.rtar och be- klagar lärarinnornas svåra ställning och tävlar om att föreslå medel till svå- righeternas avhjälpande. Villigheten att avlägsna eller förminska de före- fintliga bristerna må tacksamt ihåg- kommas, men glömmas får icke, att småskollärarinnorna ha att dragas med flera andra nära nog lika stora svårigheter, vilka till på köpet drabba största delen av kåren. Då nu upply- ses, att denna grupp av lärare vid 1913 års slut omfattade ej mindre än 11,723 personer, får man någon föreställning om, vilken betydande uppgift åstad- kommandet av förbättring i denna kArs ställning är, men också om de svå- righeter, som kunna väntas vara före- nade med arbetet därpå.

När nämnden enligt sitt uppdrag gick att utreda frågan om småskol- itharinnornas avlöningsf örhållanden, upptäckte den snart, att en förbättring

EN deras anställningsvillkor eller med zndra ord den rättsliga ställningen var nödvändig, emedan ett samband mellan ienna och avlöningsförhållandena i re- gel förefinnes och de på detta områ- ie gällande bestämmelserna vor0 för bristfälliga. "I själva verket", yttrar nämnden, "kan man säga, att småsko- lans lärare och med dem likställda tills för jämförelsevis kort tid sedan så gott gom icke alls haft sin rättsliga ställ-

boliserade det kvinnans första med4 vetna kamp mot bildningsmörkret. Att vid denna tid mamsell Malmstedt, se- iermera fru Lenngren, blev ett klart skinande ljus, en diktens stjärna veta vi. Hon uppskattades till och med iögre än sin äldre kollega Hedvig Sharlotta Nordenflycht, trots att den- las arbeten päjlade så mycket djupare )ch hade så mycket friare horisont.

Ett poem av fru Lenngren, som här

;ärskilt kan vara på sin plats att om- iämna är: "Råd tig min kära dotter, lm jag hade någon." Denna dikt ver-

<ar som en tillbakagång i tankar och kikter. Man kan ej fatta annat än att ,ankeljuset slocknat inom den vittra, inillrika damen, när man läser strofer rom denna:

Med läsning öd ej tiden' bort, vårt kön så föga det behöver.

Och skall du läsa, gör det kort, att såsen ej må fräsa över.

Så skrev den firade skaldinnan, me- lan överallt törsten efter vetande brän- le hennes medsystrar, medan läsning iv in- och utländska verk fostrade och itvecklade hittills förtorkade sinnen.

ITi måste lyckönska den ofödda dottern itt undslippa en uppfostringsmetod,

;om lik en knarrande dörr med rostiga rångjärn slog igen mellan henne och rärlden, om ej innerst under de sede-

;amt pyntade orden dock gömde sig en iten udd av skarp satir. Man vill så

@rna tro det, när man läser följande:

Bliv vid din bågsöm, dina band, stick av ditt mönster emot rutan,

ning tryggad genom några i författ- ningarna givna bestämmelser." Till 188% kunde de utan vidare avskedas när som helst. Därefter kunde det ske en- dast efter viss tids uppsägning, så kom 1897 ett stadgande om att skolråd ägde rätt "att giva lärare vid småskolan en fastare anställning", och från 1905 gäl- ler bestämmelsen, att under vissa om- ständigheter lärare vid småskola, som varit anställd med ömsesidig uppsäg- ningsrätt och tjänstgjort i fem år, icke kan avskedas på andra grunder än tjänstefel eller därför att skolväsendet skall omorganiseras.

Som emellertid skolråden ha i sin hand att avgöra, om och när en lärare vid småskola skall få en fastare an- ställning, givas fall, då en lärare ge- nom att å r efter år anställas på ett år i sänder undandrages möjligheten att få fastare anstallning, och de finnas, som på detta sätt i 22 å r fått uppehålla samma tjänst. Och i ett skoldistrikt med en småskolepersonal av över 50 personer anställes var och en av dessa för ett år i sänder.

Nämnden förordar nu en ändring i stadgandena, så att ett dylikt förfa- ringssätt endast i enstaka, noga be- stämda undantagsfall och om så prö- vas nödvändigt må kunna förekomma.

Att härigenom skulle vinnas en betyd- ligt mera tryggad stallning för lära- ren, är lätt att inse.

Nämnden föreslår vidare, att den 1ä- rare vid småskola, som en gång vun- nit fastare anställning, ej må kunna avskedas för tjänstefel "utan föregåen- de fruktlös befunnen varning". Här- igenom skulle småskolans personal i stort sett uppnå samma trygghet i sin anställning som lärare vid folkskolan, vilket varit ett sedan många, många år sf tersträvat önskemål.

Småskollärarinna, som ingår äkten- skap, kan enligt nu gällande bestäm- melser, av denna anledning när som helst avskedas, vilket som bekant icke ä r fallet med folkskollärarinna.

Nämnden anser, att giftermål i och

€Ör sig icke bör få utgöra tillräcklig grund för småskollärarinnas entledi- gande utan endast, om folkskolöversty-

och tro, mitt barn, att folk och land med Guds hjälp styres dig förutan, När sig en kvinna nitiskt ter att staters styressätt rannsaka, Gud vet, sH. tycks mig, att jag ser, en skäggbrodd skugga hennes haka.

Mer än underligt måste det förefalla

~ S S , att fru Lenngren, ända från barn- jomen uppfostrad i en universitetsstad ]ch med frihet deltagande i den tidens Yittraste, mest upplysta samkväm, kan råda sin imaginerade Betti sålunda:

Du skall bli gift, då skall din man med tackasmhet min lärdom gilla.

Och vidare:

Att giftas

...

ej ett ämne finns mer rikt att i maximer driva.

Min goda Betti, hör och minns det enda råd, jag har att giva:

Den make, som dig blir beskärd, (märk denna stora hemligheten).

Var huld, om han är huldhet värd, om ej - så var det i förtreten.

Tänkte man sig icke, att läromästa- :en Kellgrens ironi lekte under de väl-

&a råden, skulle man känna sig lik-

;om tillplattad inför en dylik fruntim- nersuppfattning av en ung kvinnas ivsmål. Och onekligen insmyger sig

!n undran, om fru Lenngren skattat å t nannens gunst eller

-

i mjugg lett åt lans godtrogenhet, när hon nedskrivit Lessa fraser, vilkas snusförnuft nästan rommer oss att nysa, så torra äro de.

relsen på framställning av skolrådet finner det nödigt med hänsyn till tjiin- stens behöriga upprätthållande. Som man lätt finner, skulle härigenom så- dan lärarinna likställas med vissa statsandällda kvinnor i ämbetsverken och med lärarinnor vid läroverk och se- minarier enligt den ställning, nämn- den vill giva de senare.

Om också de förslag, nämnden fram- lagt i avseende på småskollärarinnas rättsliga ställning, icke kunna väntas medfika något idealtillstånd, ^så bör dock erkännas, att mycket vore vun- net, dgrest de bleve förverkligade, och i alla händelser är det uppenbart, att dessa äro de bästa förslag, som hittills framkommit, och sannolikt de för när- varande bästa möjliga.

Den avlöningsförhöjning, som nu av nämnden ifrågasättes för småskolans lärarepersonal, är, om den ses i för- hållande till de nu utgående löneförmå- nerna, relativt större än den, som fore- slås för övriga lärarekårer. Men detta har, säger nämnden, sin förklarings- grund i det förhållandet, att de ifråga- varande lärarna hitintills hållits nere på en allt för låg ekonomisk nivå. De föreslagna beloppen anser nämnden med hänsyn till rådande levnadskost- nader motsvara kravet på anständig bärgning. Dessa yttranden äro utan tvivel väl värda att uppmärksammas, framför allt av de myndigheter, som bestämma avlöningsvillkoren.

Särskilt anmärkningsvärt är också, att nämnden tillstyrker familjetillägg för småskollärare, man eller kvinna, som är familjeförsörjare.

Liksom angående "tjänlig bostad" för Lärare vid folkskola har nämnden an- ordnat undersökning rörande bostads- förmånerna för lärare vid småskola.

Av nämndens statistik framgår, att icke mindre än 851 småskollärarebostä- der bestå av endast ett rum utan kök eller av ett kök utan rum, och i mer än hälften av dessa fall har särskild'er- sättning för bristande rum icke läm- nats. En reglering a v dessa bestäm- melser synes därför, menar nämnden, högst nödvändig, och nämnden före- slår f ö r småskollärarinna såsom mini- mum ett rum och kök eller ersättning därför efter ortspris samt bränsle eller ersättning "med ett belopp, som svarar

Hon säger också som det förefaller, icke utan glädje över sin egen klokhet:

Försiktigt även undanvik

all brydsam forskning i gazetten, vårt hushåll är vår republik, vår politik är toaletten.

H u r helt olika varma och starka ver- ka e j Fredrika Bremers ord om barnen, så som hon låter fru Elise i Hemmet nedskriva dem. Hon lämnar alla de stödjande teorierna å t sitt värde och säger, att en mors tårar eller leenden, när hon i sorg eller glädje sluter bar- net i sin famn, kan vara det bästa ut- sädet till vackra skördar.

Efter dessa märkeskvinnor ha kom- mit många andra med klara, hög& rö- ster och genomtänkta uppfostrings- principer. Där har kommit märkliga exotiska moderselement sådana som Ellen Key, vilkens läror trots all deras famnande storslagenhet, av oförståen- det och fördomarna förvandlats till draksådd, där har också uppstått mii- da, ljusa, harmoniska andar, mödrar, som med outsäglig kärlek velat göra allt för döttrarna, och döttrar, som utan att först taga avstånd, sett upp till sin mor, som till den bästa vännen.

Här har jag endast velat uppdraga några linjer av skilda tiders förhållan- den mellan mödrar och döttrar och utesluta all pedagogisk rävst med för- tid och nutid. Och om jag nu nämner något om modärna mödrar och döttrar, sker det utan alla anspråk på att vara fullt hemmastadd på området.

.

(Forts.)