Examensarbete
Lärarutb mot lägre åldrar, inr Lek, Rörelse, Idrott och Hälsa 210 hp
Pedagogers och barns syn på fri lek - låtsaslek, roll-lek och fantasilek
En etnografisk studie i intervjuformat
Utbildningsvetenskap med VTM 30.0 hp
Halmstad 2021-04-08
Kaspar Svedenman
Pedagogers och barns syn på fri lek - låtsaslek, roll-lek och fantasilek
En etnografisk studie i intervjuformat Examensarbete ht 2020
Författare: Kaspar Svedenman
Handledare och examinator: Ingrid Gyllenlager
Abstrakt
Titel: Pedagogers och barns syn på fri lek - låtsaslek, roll-lek och fantasilek.
Författare: Kaspar Svedenman
Denna studie bygger på intervjuer med pedagoger och barn på en förskola. Metoden jag har utgått från är en etnografisk intervjustudie som baseras på en kvalitativ undersökning. Den har skett inomhus på en förskola. Barnen är i åldrarna 3 - 5 år. Syftet har varit att ta reda på barns och
pedagogers syn på fri lek på en förskola. Fri lek definieras i det här arbete som fantasilek, roll-lek och låtsaslek. Resultatet synliggör att pedagogerna tycker att den fria leken är viktig för barnens sociala utveckling, kompetens och lärande. Pedagogerna framhäver även att deras roll har en påverkan liksom lärmiljön på den fria leken, medan barnen mer ser det som att leken leks och att det inte finns någon begränsning i tid och rum.
Slutsatsen för studien är att den fria leken har en stor betydelse för barns utveckling, där de sociala färdigheterna och relationerna har en viktig funktion. Hur den fria leken ter sig påverkas av de olika yttre faktorerna såsom lärmiljön, lekmaterial samt pedagogers påverkan och medverkan.
Nyckelord: fantasilek, fri lek, förskola, låtsaslek, roll-lek
Innehåll
Abstrakt...2
Förord...4
1. Syfte...5
2. Frågeställningar...5
3. Bakgrund...5
3.1 Vad är lek?...5
3.2 Pedagogernas roll...6
3.3 Lek som lärande...7
4. Teori och litteratur...8
4.1 Lindqvists teori om lekens estetik och barns lekvärld...8
4.2 Lekens betydelse för barns utveckling...9
4.3 Vad säger läroplanen?...10
4.4 Kreativitet, känslor och språk...10
4.6 Inomhusmiljön och lekmaterialet...11
4.7 Pedagogernas medverkan...12
5. Metod - Etnografisk undersökning...13
5.1 Etnografisk metod...13
5.2 Undersökningens genomförande...13
5.3 Etiska krav...14
5.4 Datainsamlingsmetod...14
6. Resultat och analys...15
6.1 Fantasilek, roll-lek och låtsaslek förenas i den fria leken...15
6.2 Pedagogernas medverkan på gott och ont...16
6.3 Hur utrymmena används påverkar barnens fria lek...17
6.4 Barn lär sig tillsammans av fri lek...17
6.5 Plats för fri lek och kreativa samtal...18
6.6 Att avbryta den fria leken...18
6.7 Utifrån olika sorters material blir det olika former av lek...19
6.8 Sammanfattning av resultat och analys...20
7. Diskussion...20
7.1 Slutdiskussion...21
7.2 Metoddiskussion...22
8. Didaktiska implikationer och fortsatt forskning...22
9. Referenser...24
Bilaga 1...25 Bilaga 2...26
Förord
När jag var barn lekte vi ofta lekar där vi gick in i olika roller, som t ex mamma-pappa-barn eller så kunde sängar bli piratskepp. Vi kunde hålla på i flera timmar och levde oss helt in i leken och vi hade väldigt roligt. Nu arbetar jag sedan några år på en förskola och jag har lagt märke till att barnen inte leker sådana låtsaslekar så ofta. Det har fått mig att fundera eftersom jag tror att just den typen av lek när barnen går in i olika roller och spelar upp långa berättelser utifrån sin egen fantasi, är viktig för barnens utveckling. Det som fri lek ger till barnen är en oändlig skatt som aldrig sinar.
Kaspar Svedenman
1. Syfte
Syftet med den här uppsatsen är att ta reda på: Barns och pedagogers syn på fri lek på en förskola.
Fri lek definieras i det här arbetet som fantasilek, roll-lek och låtsaslek.
Fantasilek innebär att barnen använder sin fantasi för att komma på en berättelse eller en situation, t ex att ett barn är hos doktorn. De använder också fantasin för att komma på vad som händer i leken.
Enligt Lindqvist (2002) hör fantasi ihop med kreativitet och våra personliga tolkningar av erfarenheter. Fantasin gör verkligheten hanterlig och rik, menar Lindqvist.
Låtsaslek innebär att det som barnen leker är på låtsas. Både en handling och en sak kan vara något annat än det verkligen är. Enligt Jenssen (2008b) är avsikten bakom låtsasleken mer komplex än avsikten att utföra handlingar i verkligheten. Barn från ungefär 5 års ålder leker inte längre så mycket med situationer och handlingar utan leken blir mer verbal, som dagdrömmar.
Roll-lek innebär att barnen har olika roller i leken, t ex mamma, barn eller djur. De låtsas och är medvetna om att de låtsas vara någon annan eller något annat, alltså är de lekande själva rollfigurer.
Enligt Lindqvist (2002) är roller ett grundläggande element i leken. Lindqvist identifierar roller på olika vis – funktionella roller, karaktärsroller och stereotypa yrkesroller. Lindqvist beskriver roll-lek som att barnen spelar teater och skapar manus till sin roll samtidigt.
Dessa tre begrepp vidrör vid varandra. Oftast byggs en lek upp med dessa tre ingredienser; Fantasi, roller och att det är på låtsas.
2. Frågeställningar
Vad säger barnen om vad fri lek är? (låtsaslekar, fantasilekar, roll-lekar)?
Vad anser pedagogerna om barns fria lek?
3. Bakgrund
Detta kapitel handlar om tidigare forskning som tar upp områden kring vad lek är, pedagogens roll i samband med lek samt lek som lärande.
3.1 Vad är lek?
Engdahl (2011b) har studerat barn mellan 1 och 3 år på en svensk förskola. Hon har kunnat se hur
barn, t o m så små som 1 år, har social kompetens. De kommunicerar utan ord för att få igång lek
tillsammans med andra barn och att hålla den vid liv. De använder, enligt Engdahl, rösten, gester och
ansiktsuttryck för att samspela varandra. Även de minsta barnen kan också komma överens om att
avsluta leken. Engdahl menar att barnen i leken bygger vänskap. De kan ta varandras perspektiv och
turas om. De har social kompetens och förmåga att samarbeta. Hon har studerat barnen när de får
leka fritt för att det är då de kan ta egna initiativ och det är då hon har sett och kunnat studera samspelet mellan barnen. ”Lek är inte tidsfördriv – lek är liv.” Det säger Engdahl i en artikel i Förskoletidningen (2011a). Barn vill leka med varandra. Lek är glädje. Lek kräver koncentration och uppmärksamhet, fortsätter hon. Den bygger ofta på improvisation och är alltid frivillig, hävdar hon.
Leken som glädje och mening framhålls också av Odenbring har gjort en studie som hon beskriver I en artikel i den vetenskapliga tidskriften Barn, (Odenbring, 2017). Svenska och amerikanska barn berättar om sin vardag. De svenska barnen går i förskola eller skola och de beskriver en vardag som är full av organiserade aktiviteter. De tycker det är mycket stress och tjat. Odenbring skriver ” Utifrån resultatet i denna studie kan man tala om en överorganisering i generell mening i och med att barnens vardag är organiserad och strukturerad från morgon till kväll.” (2017).
Jensen (2008b) har undersökt vad som gör låtsasleken möjlig. De mest intressanta iakttagelserna som hans avhandlingsprojekt resulterat i är enligt författarens mening (1) att det gick att styrka hypoteserna om hur betydelsefulla lekmarkörer är, (2) att avsikten bakom låtsaslek är mer komplex än avsikten att utföra handlingar på riktigt, och (3) att barn från ungefär tre års ålder utgår ifrån att det finns en lekdomän med bl.a. egna regler/lagar.
Han har undersökt vad det är som får barn att börja leka i 1-årsåldern och vad som får dem att sluta leka låtsaslekar i 8-årsåldern. Först och främst är det vuxna som visar barnet vad det är att låtsas och hur man gör. Vid ca 3 års ålder börjar barn låtsas tillsammans. Vid 5 - 7 års ålder blir leken mer verbal och mindre konkret. Det blir mer som att fantisera och planera. Leken kan vara helt och hållet i huvudet.
3.2 Pedagogernas roll
Lindqvist (2002) anser att vuxna som deltar i barns lek kan hjälpa till genom att t ex läsa texter tillsammans med barnen för att visa på en gemensam lekvärld. Detta hjälper till att utveckla barnens lek och skapa mening genom leken.
Magnusson och Pramling Samuelsson (2019) är inne på samma spår. De skriver att pedagogerna behövs för att hjälpa barnen att leka på ett utvecklande sätt. De understryker hur de vuxna kan göra leken meningsfull och lärande.
Pedagogerna är viktiga för att skapa den trygghet som behövs för att barnen ska börja leka. De vuxnas uppgift är att ordna en god miljö som stimulerar till lek. Det säger Engdahl (2011a). Hon menar att idén om att barnen ska lämnas i fred är delvis felaktig eftersom de vuxna behövs för att skapa en trygg miljö som inbjuder till lek.
Tullgren är kritisk till pedagogernas styrning av leken. I sin avhandling ”Den välreglerade friheten”
(2004) redovisar hon intervjuer och videoobservationer med barn och personal på förskolor. Hon menar att pedagogerna styr leken på ett sätt som de inte är medvetna om. Det delvis dolda syftet ska vara att de vill skapa ”normala” barn som ska lära för livet och bli vuxna som passar in i samhället och får ett bra liv. Detta görs utifrån den rådande idén om vad framtiden kan komma att kräva av människor. Det kan vara kreativitet, aktivitet och konstruktiv konfliktlösning. Denna idé påverkar, enligt Tullgren, dagsrytm, rum och inredning. Leken ses som utveckling. Hon menar att barnen däremot ser leken som att ha roligt i nuet.
Här skiljer hon sig från Lindqvists (2002) syn att leken är till för att förbereda barnen för vuxenlivet
och att pedagogernas roll blir mer åt ett styrande av leken så att den blir utvecklande. Tullgren
(2004) konstaterar, liksom Lindqvist, att leken är utvecklande, men hon betonar också att leken har ett värde i stunden, helt enkelt för att barnen har roligt när de leker.
Samma sak verkar Engdahl mena när hon skriver ” Lek är inte tidsfördriv – lek är liv! Barn väljer själva leken som den naturligaste sysselsättningsformen så fort de kan och får” (2011a).
Tullgren menar att pedagogerna styr leken mot det som anses normalt och önskvärt. Det kan t ex vara familjelekar, särskilt när det handla om mat, som att äta, laga och bjuda på mat. Pedagogernas engagemang gör att barnens leklust väcks för sådana lekar, enligt Tullgren. Lekar som är förknippade med våld och konflikter eller andra otäcka händelser uppmuntras inte på samma sätt av
pedagogerna, menar hon också. Det största problemet, menar Tullgren, är att den här påverkan är subtil och inbyggd i systemet. Man säger att barnen ska vara fria men styrningen finns där under ytan, säger hon (2004).
En helt annan syn på saken har Björklund och Palmér (2019). De har gjort en studie med utgångspunkt från 62 videodokumentationer där barn och pedagoger deltar i lek. De menar att målorienterade processer kan integreras i leken utan att lekens intentioner förändras. Tvärtom menar de att pedagogernas medverkan kan driva leken framåt och att de hjälper barnen att utveckla kunskaper och färdigheter som är nödvändiga för leken.
Fleer (2015) har studerat pedagogers medverkan i barns fantasilek i sin avhandling ”Pedagogical positioning in play – teachers being inside and outside of childrens imaginary play”. Hon beskriver i en artikel i tidskriften Early Child Development and Care att hon ser det som en central dimension i fantasilek att vara både inne i leken och t ex skrika om man är patient hos doktorn och samtidigt att vara den som leker och har kul. När hon har studerat hur pedagogerna förhåller sig till de lekande barnen har hon sett att deras roll inte är antingen i leken eller utanför. Hon menar att pedagogerna kan vara i närheten och vara berättare eller sufflör. Hon har studerat barn mellan 3 - 5 år och nio pedagoger på förskolor i Australien. Hon har studerat pedagogernas roll när barnen leker fri fantasilek. Det hon kom fram till var att det fanns fem olika förhållningssätt.
1. Pedagogerna är i närheten av barnens lek
2. Pedagogernas avsikt är parallell med barnens avsikt med leken 3. Pedagogerna följer barnens lek
4. Pedagogerna är oavbrutet engagerade i leken 5. Pedagogerna deltar i leken
Tsai (2015) har undersökt hur och varför pedagogerna blandar sig i barns lek. Han har genomfört sin studie på en förskola som är ansluten till en grundskola. Barnen är mellan 3 och 4 år och skolan ligger i Taiwan. Det han kom fram till var att pedagogerna oftast ingrep för att det var bråk mellan barnen eller för att barnen bröt mot de regler som gällde. Anledningen var bl a att barnen kunde skada sig. Andra anledningar som pedagogerna angav som motiv att ingripa var att de ville förstå barnen bättre samt att de såg ett tillfälle att lära barnen något. Ibland kunde det också bero på att barnen bjöd in lärarna att delta. Pedagogernas olika syn spelade också roll för om de deltog eller inte.
3.3 Lek som lärande
Lindqvist (2002) anser att leken förbereder barnen för abstrakt tänkande och kreativitet. Det anser
också Jensen (2008b), Jonsson och Thulin (2019) och Magnusson och Pramling Samuelsson (2019):
Jensen har också undersökt konsekvenserna av låtsaslek. Han menar att hans studier antyder att låtsasleken är en träning i att utveckla detta abstrakta tänkande. Han menar att låtsaslek är den aktivitet som är mest utmanande och utvecklande för barnet. När barn får välja själva lägger de leken på den nivå de är mogna för.
Jonsson och Thulin (2019) betonar att leken är viktig för att barnen ska lära sig saker. De har studerat barns frågor under tiden som de leker för att se vad de är fokuserade på och hur de tänker kring leken. Resultatet visar att barnen i huvudsak ställer frågor i och om leken de är engagerade i (94 av 104 frågor) medan övriga frågor (10) handlar om något som aktualiseras av leken men som handlar om förhållanden utanför denna. De menar att det är viktigt att lyssna på de frågor som barn ställer under leken för då kan vi ta tillvara tillfället att hjälpa dem att lära sig saker. Att så att säga peta in lite undervisning i leken. Vi kan också lära oss genom att uppmärksamma barnens frågor hur barnen ser på leken och andra saker (2019).
Att det är viktigt att barnen lär sig genom leken menar även Magnusson och Pramling Samuelsson (2019) som har undersökt hur de vuxna kan vara delaktiga när barnen leker affär. Genom att komma med chokladpapper med logga på och en inköpslista får de in skriftspråkliga verktyg och bokstäver i leken. Till skillnad från Engdahl (2011a) har de fokus på att barnen ska lära sig men de håller med om att leken är viktig. Det är just för att det är en lek som de frågar och därför som de lär sig, enligt Magnusson och Pramling Samuelsson (2019). Att pedagogerna deltar i leken gör att de kan komma med inköpslistor och chokladpapper med symboler så att det blir en del av leken.
4. Teori och litteratur
4.1 Lindqvists teori om lekens estetik och barns lekvärld
Den teori som ligger nära till hands för den här undersökningen är Lindqvists teori om lekens estetik som hon har skrivit sin avhandling om. Hon presenterar den i tidskriften Psyke & Logos (Lindqvist, 2002) . Hon utgår ifrån Vygotskys kulturhistoriska teori om dramapedagogisk teori och litteratur.
Hennes teori är att omgivningen kan påverka barns lek så att den blir mer meningsfull och utvecklande för barnen. I hennes studier är de vuxna aktiva i barnens lek. De spelar olika roller i leken och kommer med texter som t ex sagor för att inspirera barnen att leka och för att barnen ska utveckla sin lek och för att de ska få en gemensam lekvärld. Hon menar att leken är väldigt viktig för att barnen ska utveckla sin förmåga att vara kreativa. Hon anser att det är fel att se barns lek som en fri verksamhet eftersom lek är kultur, precis som sång, dans och teater. Leken är ett kulturellt redskap precis som språket, berättelser, sång, dans och måleri. Hon beskriver leken som en slags teater. Barnen har ett dramatiskt förhållningssätt till omgivningen. De improviserar men imiterar inte. Om de t ex leker mamma-pappa-barn så härmar de inte mamman när de pratar med sitt barn.
Utan det är en handling som utspelar sig precis som i teater. Ganska likt ett folkligt drama. Precis som teater, menar hon, har leken en estetik.
Lindqvist menar att man kan urskilja två övergripande estetiska mönster i barns lek. Det första hör ihop med lekens rytm och dynamik. Barnen leker med språk, föremål och rörelser och hela leken är som en improvisation som kan jämföras med musik eller poesi.
Det andra övergripande estetiska mönstret är själva handlingen i barnens lek. Det är den berättelse
som växer fram under lekens gång. Leken är som teater där barnen är skådespelare, regissörer och
publik på samma gång. Handlingen liknar ofta folksagor.
Detta, menar hon, stärks av att 90% av all lek hos 4 - 10-åringar handlar om en kamp mot olika öden.
Ofta handlar leken om resor, säger hon. Precis som i folksagor.
Lindqvist pratar om ett lekpedagogiskt arbetssätt där pedagogerna medvetet använder de estetiska ämnenas metoderna i sitt arbetssätt. Det kan t ex vara gestaltning eller måleri. Hon menar att det bakom det här arbetssättet finns en öppen syn där det estetiska uttrycksformerna är en ledande faktor ett fritt synsätt på konst och kultur
4.2 Lekens betydelse för barns utveckling
Precis som Lindqvist beskriver Knutsdotter Olofsson (2003) vikten av hur leken och det skapande ger en omedveten inlärning hos barnen. Genom att barnen är undersökande, experimenterande och klargörande i fantasileken så menar Knutsdotter Olofsson på att barnen inte alltid kan berätta vad de lärt sig under lekens gång, utan de bara vet.
Knutsdotter Olofsson lyfter upp ett exempel på hur inlärningen genom fantasin kan se ut. På en förskola någonstans har man tema “Troll” som ska motsvara naturkunskap. Genom olika aktiviteter t ex en promenad i skogen så menar Knutsdotter Olofsson på att man fångar barnens intresse och inlevelse när man via fantasin når barnens verklighet. Intresset för växter och småkryp blir
kombinerat med “trolltema” en lyckad kombination. Hon delar alltså Lindqvists syn på att leken är viktig för barns utveckling, men lyfter fram en annan typ av kunskap, nämligen naturkunskap.
Knutsdotter Olofsson tar vidare upp om hur impulsivitet och ordning förgrenas med fantasileken, att det bildas ett berättande regelsystem, där mycket i leken är tillåtet men inte allt. Barnen tampas med olika idéer som behöver testas mot varandra och det tema som leken för stunden har. Detta leder vidare till att det är väldigt utvecklingsbefrämjande för barnen.
Lindqvist (2002) menar att leken är väldigt viktig för att barnen ska utveckla sin förmåga att vara kreativa. Hon menar, precis som Knutsdotter Olofsson, att man kan fånga barnens intresse genom att dramatisera. Lindqvist beskriver barnens fria lek som en slags teater. Hon menar att barnen har ett dramatiskt förhållningssätt till omgivningen. Det är precis det Knutsdotter Olofsson fångar genom att använda temat troll som ett sätt att uppmuntra barns utveckling.
Knutsdotter Olofsson berättar om Att lära sig leka. Leken lär barnen att förstå att saker kan tolkas på många sätt. Har barnen vänt upp och ner på ett lekrum så kan det i deras ögon vara ett idealiskt djursjukhus där kuddar som ligger huller om buller är på exakt rätt plats för hur djurfodret ska ligga.
När barnen ser och tolkar ur sitt perspektiv den lek de leker så är allt så bra som det kan bli medan utifrån vuxenögon så ser det ut som ett kaosartat rum. Precis som Lindqvist värnar hon om leken.
Hon trycker på att leken ska få ta plats och respekteras. ”Lek leder till utveckling på alla områden, som vi inte ens kan tänka ut” (Knutsdotter Olofsson, 1996).
Även Granberg (2003 ) menar att leken är nödvändig för barnens utveckling och lärande. Det har inte
alltid varit så – förr betraktades leken som ett tidsfördriv. Hon hänvisar till ”nutida teoretiker” som
hävdar att barnen genom att leka kan bearbeta upplevelse. De kan t ex härma vuxna och på så sätt
förstå verkligheten. Barnen bearbetar saker som de har varit med om och lär sig att kommunicera,
skriver Pramling-Samuelsson (2016). Knutsdotter Olofsson (1996) trycker också på att barnens lek är
en grogrund för den sociala samvaron där barnen ger varandra signaler och lär sig turordning och en
ömsesidighet. Hon betonar också hur viktigt det är att barnen får leka färdigt utan att bli avbrutna.
Barnen utvecklas genom leken, menar Pramling-Samuelsson (2016). Enligt henne utforskar barnen världen och sig själva genom leken. Genom leken kan de också upptäcka nya intressen och förmågor.
Både Granberg (2003) och Pramling-Samuelsson (2016) betonar hur viktig leken är, men de nämner fler positiva effekter än Lindqvist som lägger stor tonvikt på det estetiska och kulturella. Andra positiva effekter är språkutveckling, lärande i allmänhet, t ex naturkunskap, och sociala färdigheter.
4.3 Vad säger läroplanen?
Den läroplan som vi följer är ”Läroplan för förskolan Lpfö 18” (Skolverket, 2018).
I den står att lek är grunden för utveckling, lärande och välbefinnande. Den framhåller också att leken har ett värde i sig. I lek får barnen möjlighet att bearbeta intryck och fantisera kring dem.
Läroplanen säger vidare att lek stimulerar fantasi, imitation och inlevelse. Det står också tydligt i läroplanen att det är viktigt att det finns förutsättningar både för fri lek (utan pedagogernas
inblandning) och lek som startas upp av pedagogerna. Enligt läroplanen lär sig barnen mycket genom leken. Den ska ge utrymme för barnens egna initiativ, fantasi och kreativitet (Skolverket, 2018).
4.4 Kreativitet, känslor och språk
Granberg (2003 ), Knutsdotter Olofsson (1996) och Öhman (1996) betonar alla på olika sätt den fria lekens positiva betydelse för barnens kreativitet, känslor och språk. Det påminner om det som Lindqvist kallar lekens estetik men handlar också om andra saker. Språk och kommunikation är ju en viktig beståndsdel i teater och sång.
En av de saker som utvecklas genom fantasi-leken är enligt Granberg (2003 ) språket. Hon beskriver hur barnen ofta för ett berättande samtal, t ex ”Vi leker att jag var mamma och du var barn och så bodde vi här”. När barnen sedan har kommit överens om förutsättningarna för leken går de in i sina roller, och pratar då som den de föreställer. Detta, menar Granberg, är mycket utvecklande för språket. Språkutvecklingen stimuleras under leken. De får träna sig på att uttrycka sig både med kroppsspråk och med ord och de lär sig samtidigt att tolka andras språk. Knutsdotter Olofsson (2003) fyller i att leken i sig är en språkutvecklande aktivitet. Hon menar på att talet för barnen är som ett språkligt ackompanjemang. Det påminner om det som Lindqvist (2002) kallar det dynamiska mönstret som kännetecknas av musik, poesi och rörelse. Vid roll-lek förtäljer barnen för varandra hur leken går till, när kamrater vill vara med i leken behöver de bli insatta i vad den handlar om för att förstå sammanhangen. Vidare berättar Knutsdotter Olofsson att låtsaslek har en handling, där barnen utmanar sig själva i sin berättarkompetens. I det andra estetiska mönstret Lindqvist (2002) talar om står handlingen eller fabeln i centrum. Alltså själva berättelsen som växer fram i barnens lek samtidigt som deras ökande intresse för berättelsen som form. Knutsdotter Olofsson (2003)
uttrycker samma sak när hon skriver att berättarkonsten kan växla i nivå utifrån hur barnets lekkonst har utvecklats. Lekspråket gör sig då enligt Knutsdotter Olofsson påmind om huruvida ett barn kan förstå sig på hur en lek är utformad i sin handling.
Öhman (1996) skriver också om att barnens kommunikativa kompetens utvecklas genom leken.
Precis som Granberg nämner hon att barnen pratar på olika sätt när de ska förklara för varandra hur
de tänker sig leken och när de går in i en roll. Detta tränar upp deras förmåga att uttrycka sig så att
andra förstår och att förstå andra, enligt Öhman. När barnen upplever att de blir förstådda bidrar det
till en känsla av meningsfullhet. De lär sig också att ta ansvar för sina handlingar (Öhman, 1996).
Språkutvecklingen frodas genom att barnen tränar upp sitt språk när de utmanar sig själva i hur leken utformas och tar sig an de utmaningar som sker i handlingen i leken, menar Knutsdotter Olofsson (1996). Knutsdotter Olofsson nämner också att barnen växlar mellan olika språk där de pratar på olika sätt beroende på om de talar om, i eller utanför leken. När barnet leker med språket blir det språkliga föreställningarna barnets leksaker, säger Lindqvist (2002). Barnen leker med poesi.
Lindqvist (2002) menar att det som utmärker fantasiprocessen finns i leken. Leken är grunden för barns skapande där barnen tolkar det de upplever och ger det liv. På samma sätt resonerar Öhman.
Hon menar att barnens sätt att använda sin fantasi för att hitta på berättelser och roller och skapa inre bilder av t ex en skog eller ett fartyg, gynnar deras kreativitet (Öhman, 1996). Förmågan att kunna föreställa sig en skog eller en kopp banar väg för inlevelseförmåga och empati (Öhman, 1996) I Olle Adolphsons musikskatt; Det gåtfulla folket, beskrivs det att barnen i låten använder sin fantasi till att skapa magi som till exempel; ”Där går en flicka som gjorde en ö av femton kuddar”, eller ”Där blir sängar till fartyg en natt och går till månen” (Wolgers, 1964).
En annan viktig aspekt är att barnen vågar prova och experimentera med olika känslor (Öhman, 1996). De kan leva sig in i olika känslor, även mörka känslor som sorg. Öhman menar att det är tack vare lekens trygga ram som barnen vågar göra det.
4.6 Inomhusmiljön och lekmaterialet
Enligt Sandberg (2008) är hemliga platser framträdande inslag i barndomsmiljöer. Utifrån en intervjustudie med 100 vuxna och 200 barn menar de att det som kännetecknar speciella platser är att de är hemliga, upptäckta eller skapade av barnen själva. För barnen är det viktigt att ha
utrymmen där man inte syns. Det kan vara exempelvis utrymmen som en vind, en låda eller ett litet rum, som är avgränsat. Sandberg (2008) nämner att barnen på en förskola har omdefinierat hallen till en plats för lek och hemligheter och ser den inte som enbart en plats för möten mellan hem och skola. Lindqvist (2002) talar på ett liknande sätt om att barn har ett dramatiskt förhållningssätt till sin omgivning.
Precis som Öhman (1996) menar Sandberg att det är viktigt att barnen får experimentera med olika känslor. På dessa ställen får barnen, enligt Sandberg, utlopp för känslor av hemlighet,
självbestämmanderätt och avskildhet. De kan också bidra till att barnen får vara i sin egen lilla bubbla, oberoende av de vuxnas värld. Dock finns det en utmaning i dessa hemliga lekar, säger Sandberg vidare, eftersom de vuxna inte har möjlighet att ha uppsyn på deras lekar (2008). Precis som Öhman (1996) månar hon alltså om den trygga ramen som de vuxna kan skapa.
Sandberg beskriver en förskola som har fem olika rum som är tänkta för olika aktiviteter. Enligt de intervjuer Sandberg har gjort med barnen på denna förskola väljer barnen vilket rum de vill vara i utifrån möjligheten till rörelse och fantasi, men också utifrån möjligheten att leka gemensamma lekar. Rörelse och fantasi är också grundläggande begrepp i Lindqvists två estetiska mönster - det dynamiska (rörelse) och handlingen/temat (fantasi) (Lindqvist, 2002).
Vidare menar Sandberg att utomhusmiljön som barnen leker i upplevs som mer spännande. Det utmanar fantasin på ett annat sätt än förskolan inomhus. Platserna där ute ger barnen möjlighet att skapa egna lekvärldar utan att vuxna är där och planerar och organiserar vad som ska göras.
När det gäller leksaker och annat material som barnen har tillgång till på förskolan påpekar Sandberg
att samhällskulturen spelar en stor roll i hur leksaksmaterialet är utformat. Vissa är stereotypa och
kan bara användas till det de är tänkta till. Förr i tiden hade barn inte så många leksaker, men de
använde sin fantasi och gjorde sina egna leksaker vilket stimulerade fantasin. Många leksaker är idag, enligt Sandberg, associerade till tv-program. Ofta är de påverkade av media. Medias utökande har bidragit till att barn inte längre tittar på samma program och därför känner de inte alltid till de rollkaraktärer som de andra barnen introducerar i leken (Sandberg, 2008).
4.7 Pedagogernas medverkan
Öhman skriver så här (Öhman, 1996, s 94):
Det är förskollärarens uppgift att möjliggöra för alla barn att vara med och leka. En del barn är så kallat lekkompetenta, och de tycks leka när som helst och var som helst. De har inga problem att starta upp lekar tillsammans med andra barn eller att ta sig in i de lekar som redan pågår, medan andra barn sällan eller aldrig får vara med. Dessa barn kan behöva förskollärarens aktiva stöd för att komma in i leken och för att kunna leka tillsammns med andra barn.
Ibland kan det behövas vuxna som hjälper barnen in i leken. Det kan t ex, som Öhman nämner (1996), gälla att hitta en lugn vrå att leka i så att leken kan komma igång.
Denna syn har stöd i Lindqvists forskning som visar att vuxnas kan ha stor betydelse för hur barnens lek utvecklar sig genom att bidra med en gemensam lekvärld och dramatisera karaktärer och handlingar.
Även Engdahl (2011b) menar att pedagogerna är viktiga för att skapa en trygg miljö där barnen kan stimuleras och utmanas till lek.
Pedagogerna kan uppmuntra till lek genom att använda delar av leken som teman i de mer
uppstyrda aktiviteterna. Då bekräftar pedagogerna barnen och visar att deras lek är viktig (Öhman, 1996). Här är det omvända världen om man jämför med Lindqvist (2002). Lindqvist betonar vikten av att de vuxna kommer med teman och lekvärldar till barnen medan Öhman talar om att pedagogerna ska fånga upp barnens fantasivärld och använda den i andra sammanhang.
Öhman varnar för att om pedagogerna är för passiva och bara ingriper när det blir för stökigt, då blir leken mer kortvarig med korta upprepningar av samma tema (Öhman, 1996).
Knutsdotter Olofsson berättar om en annan syn där alltför många aktiviteter ledda av vuxna
passiviserar barnen. (1996) Hon menar att barnen på så vis väntar på att pedagogerna ska starta upp en aktivitet.
Knutsdotter Olofsson menar på att när en vuxen inte kan tolka barnens lek så är det bättre att de leker ensamma. Till exempel, om barnen bygger ett sandslott, och den vuxne pratar om det som att det bara är sand och inte ser att det är ett slott. Om den vuxne inte har förståelse för leken kan leken förstöras och barnens fantasi kan hämmas. Stöd för denna teori finns i Tullgrens avhandling Den välreglerade friheten (Tullgren, 2004) som är kritisk till att pedagoger styr barnen mot att bli så som samhället förväntar sig och att omedvetet påverka barnens lek. Hon hävdar, likasom Engdahl, att barnens lek har ett värde i sig – Lek är inte tidsfördriv – lek är liv.
Men å andra sidan nämner Olofsson att den vuxne genom sin fantasi kan ge verktyg åt barnens lek.
Som ett exempel berättar hon om en händelse där ett barn ropat att cykeln är trasig och då
använder den vuxne sin fantasi genom att starta upp en verkstad där man kan laga cyklarna. Genom det blommar en ny lek upp.
Öhman (1996) visar hur pedagogen kan gå tillväga för att väcka lust i leken hos barnen. Tanken att de
vuxna behövs för att väcka barnens leklust känns igen från Lindqvists forskning. Öhman säger vidare
att pedagogen kan gå in som en lekledare och på så sätt skapa en lek som i sin tur barnet anammar och tar del av. Detta kan sedan resultera i att barnet tar över rollen som lekledare medan pedagogen faller tillbaka och får en biroll. Under lekens gång kan pedagogen tillåtas att ge barnet mer verktyg för att underhålla leken. Om man t ex leker fika så ser man att leken håller på att sticka iväg så lägger man till en händelse, t ex nu kommer wienerbröden, och då får leken fart igen och bibehåller sin magi.
Är det bra att barnen leker själv utan någon vuxen?
Ja, säger Öhman, det måste de få göra, men det ska finnas en pedagog i närheten. Öhman menar att det är som att släppa lös djungelns lag i barngruppen när det inte finns vuxna i närheten som kan skapa trygghet. Hon menar att vi då förmedlar den starkes rätt och att det leder till att svaga och blyga barn förtrycks. (Öhman, 1996)
Öhman (1996) varnar för att det finns fallgropar när det gäller fri lek. Med fel förutsättningar kan leken skapa klyftor mellan barnen, gynna stereotypa värderingar och intolerans.
5. Metod - Etnografisk undersökning
Jag vill undersöka vad pedagoger och barn har för syn på den fria leken på deras avdelning.
Undersökningen är en kvalitativ undersökning med etnografisk metod. Jag har använt intervjuer som metod.
5.1 Etnografisk metod
Jag har arbetat på denna förskola i ca 7 år och har därmed ett gediget samarbete med kollegor och en trygg relation med barnen. Detta gör att denna studie får möjlighet att få det djup som metoden kräver. Men det kan också finnas en risk att det blir svårare att förhålla sig objektivt. Barn säger ofta vad vuxna vill höra, och eftersom de känner mig kan de ha en större lojalitet. Detsamma skulle kunna gälla även de vuxna. Det finns också en risk att jag färgas av att jag känner dem så väl när jag tolkar resultaten.
Enligt Kullberg (2014) har den som gör en etnografisk undersökning en roll som deltagande
observatör. Det är en bra metod när man vill ta reda på människors tankar eftersom man kan delta i olika aktiviteter och på så sätt komma nära de som man vill undersöka (Kullberg, 2014).
En sådan studie där man deltar under en tid i det sammanhang som man vill undersöka kallas fältstudie. Datainsamlandet består av intervjuer och observationer (Kullberg, 2014).
5.2 Undersökningens genomförande
Undersökningen är gjord inomhus på en förskola. Barnen är i åldrarna 3 - 5 år och alla går på samma avdelning.
Förskolan har tre avdelningar och alla ligger i anslutning till naturen. Två avdelningar är i ett hus och
en avdelning är i ett annat hus. Den avdelning som undersökningen har genomförts på ligger i huset
med två avdelningar. I det andra huset finns den sk dramaverkstaden. Den är inredd i en del av ett
allrum. Där finns material för att leka fantasilekar som t ex en glasskiosk, utklädningskläder, bord och
stolar och annan rekvisita.
Inne på avdelningen där undersökningen har gjorts finns en hall, ett målarrum, ett allrum och ett rum med magneter. Det finns också ett rum som används som matrum vid måltider och som annars ofta är plats för fri lek. Där inne finns också ett draperi som skapar en liten hemlig vrå.
Jag har intervjuat tre pedagoger som är förskolelärare. Pedagog 1 och 2 jobbar på avdelningen som ligger i ett eget hus, där dramaverkstaden samt den blå mattan finns. Pedagog 3 jobbar på den avdelningen som de intervjuade barnen går på.
5.3 Etiska krav
Innan jag började intervjua barnen bad jag deras vårdnadshavare skriva på ett medgivande till att jag intervjuade och observerade deras barn. På den blankett som jag lämnade till dem informerade jag också om studien. En kopia av intyget finns i Bilaga 1.
Vetenskapsrådet har tagit fram etiska regler och riktlinjer som gäller vid forskning som berör människor (Vetenskapsrådet, 2017).
Information: Personer som intervjuas eller observeras i en studie ska vara väl informerade om vem som håller i studien och vad syftet är med den. De ska också förstå att det är frivilligt att delta.
Samtycke: Personer som deltar i forskningsstudier ska ge sitt samtycke till att delta. Om det är barn som ska delta i studien så ska vårdnadshavare ge sitt medgivande.
Personuppgifter: Det material som spelas in får inte spridas till andra än dem som är inblandade i studien. Att eventuella kopplingar mellan inspelningen och andra persondata ska kodas så att man inte kan koppla en viss intervju till en viss person.
Material: Inspelat material, som intervjuer, ska förvaras säkert så att den inte är åtkomlig för obehöriga och så att den inte förstörs på grund av oaktsamhet.
Särskilt viktigt när det gäller barn:
Barn ska inte beforskas om det inte finns befogad anledning att använda denna grupp som forskningspersoner.
Trots vårdnadshavarnas samtycke får forskningen inte utföras om en forskningsperson som är under 15 år inser vad den innebär för hans eller hennes del och motsätter sig att den utförs. Barnen ska få tillräcklig information om forskningen så att de kan säga nej (Mattsson, 2015).
Lika centralt i fråga om barns rättigheter är barns rättsskydd och möjligheten att bli skyddad från otillbörliga åtgärder och ingrepp. Barn är generellt sett en särskilt utsatt grupp i samhället för att få sina rättigheter tillgodosedda.
5.4 Datainsamlingsmetod
Intervjuerna med pedagoger och barn genomfördes i december 2020 på en förskola. Tre
förskolelärare och fyra barn intervjuades. Barnen intervjuades två och två, för att jag ansåg att
barnen blir tryggare av att bli intervjuade tillsammans med en kompis men även för att samtalet får
ett bra flyt. Förskolelärarna intervjuades enskilt. Utifrån ett kvalitativt intervjuformat blev det ett
djupgående samtal med de uttänkta frågorna som stöd. Flera följdfrågor ställdes. Samtalen spelades in och transkriberades från ljudfil till text.
Frågorna finns i bilaga 2.
6. Resultat och analys
Jag har analyserat resultatet av undersökningen utifrån olika lekteorier och annan tidigare forskning om lekens betydelse för barns utveckling och lärande, miljöns och materialets betydelse samt pedagogernas medverkan och påverkan. I det första kapitlet i analysen belyses pedagogernas och barnens syn på begreppen låtsaslek, definierat av Jensen (2008b), roll-lek och fantasilek, definierade av Lindqvist (2002), här definierade som fri lek.
6.1 Fantasilek, roll-lek och låtsaslek förenas i den fria leken
Alla tre pedagogerna ansåg begreppen roll-lek, fantasilek och låtsaslek går in i vartannat. Pedagog 2 nämnde att även när barnen leker med byggkonstruktion kan det innefatta fri lek eftersom annan rekvisita (som små djur eller små figurer) bidrar till att fantasi väcks till liv och roller skapas. Pedagog 3; beskriver fri lek som en form av improvisationslek, man “går in” i roller som finns i verkligheten men ändå är det bara på låtsas. Pedagog 2 berättar även att barnen “kommunicerar och samtalar i lek” samt att barnen går in i en roll och ibland ändrar rösten. Det stämmer väl överens med vad Engdahl (2011b) säger när hon pratar om att barnen samspelar med varandra genom rösten, gester och ansiktsuttryck. Hon nämner också att leken bygger på improvisation. Barnen pratar också om detta i intervjuerna. Ett av barnen visar med rösten hur en mamma, pappa, storebror, storasyster och en prinsessa låter. Knutsdotter Olofsson (1996) lyfter fram att språket utvecklas när barnen utmanar sig i leken. Utifrån de situationer som uppstår i leken får rösten en stor betydelse utifrån vilka roller de har. Men även nämner Knutsdotter Olofsson att de pratar på olika sätt när de pratar om leken och när de är inne i leken. Öhman (1996) instämmer när hon nämner att de pratar på ett särskilt sätt när de ska förklara för varandra hur de tänker sig leken och när de går in i en roll.
Så här beskriver två barn i intervjuerna att leka:
- Det kan råka hända saker
- Om vi går in på att man leker mamma-pappa-barn, vad kan hända i en sån lek?
- Man kan slå sig, man kan nypas - Gör man det på riktigt?
- Nej på låtsas
Barnen berättar i intervjuerna om vad de tror att fantasi, låtsaslek samt roll-lek betyder. De uttrycker att man gör saker fast man inte gör det på riktigt. De beskriver vidare att man kan vara i princip vad som helst i fantasin såsom prinsessa, dinosaurie, lejon etc. De pratar medvetet om att man är någonting fast ändå inte. Ett barn säger “att jag är en docka och att jag inte är en docka”.
Fleer (2015) påpekar angående fantasileken att man kan både vara inne i leken som patient och ha ont men ändå veta om att det inte är på riktigt och att det är kul.
Barnen pratar om att man kan ha olika roller i den fria leken. “Om jag ska vara polis, då är min roll
som polis. Eller så kan rollen vara att vara mamma. Då gör du som en mamma gör.” Ett annat barn
drar paralleller till att ha en roll som skolbarn om man leker skola. Fantasin är uppenbarligen en viktig faktor i hur barnen formulerar vad fri lek är och hur den går till.
På frågan om hur man kommer på leken svarar ett barn så här - Hur kommer man på egna lekar?
- Med hjärnan
- Så när man tänker med hjärnan, vad kommer man på då med hjärnan - Man kommer på en lek man kan göra
Ett annat barn svarar så här:
- När ni leker såna låtsaslekar hur kommer man på såna lekar?
- I fantasin
6.2 Pedagogernas medverkan på gott och ont
Pedagog 1 berättar om sina egna erfarenheter av att delta i barnens fria lek. Det finns en tanke om att höja statusen hos barn som är lite utanför eller inte vet hur man ska leka leken. Då kan
pedagogen leka med barnet för att höja dess status för att komma in i leken. Samma sak är Öhman inne på (1996) när hon skriver att vissa barn sällan eller aldrig får vara med i leken och att de behöver förskollärarens aktiva stöd för att komma in i leken och för att kunna leka tillsammans med andra barn.
Björklund och Palmér (2019) menar att pedagogernas medverkan kan driva leken framåt och att de hjälper barnen att utveckla kunskaper och färdigheter som är nödvändiga för leken.
Vidare säger pedagog 1 att pedagogerna kan behöva hjälpa till med hur rollerna fördelas. Ibland är det så att något barn alltid får vara bäbis eller hund. Då kan man behöva hjälpa till så att rollerna blir fördelade mer rättvist genom att t ex fråga – vill du vara hund.
Men oftast vill pedagogen inte lägga sig i för mycket. Pedagog 1 menar att de kanske kan hämma barnens lek genom att säga att de inte får leka i vissa rum. Pedagog 1 tror också att man som pedagog kan ha en omedveten påverkan genom gester som visar hur man ser på leken. Ofta säger man saker med gester utan att man är medveten. Pedagog 1 menar att man kanske ler åt vissa lekar och att det kan ha en påverkan.
Pedagog 3 pratar om att det finns risk att man som pedagog avbryter den fria leken i onödan ibland då man inte har sett leken i sin helhet.
Pedagog 2 säger i intervjun att det är viktigt att barnen får tid att leka färdigt så att inte pedagogerna avbryter hela tiden. Det menar också Knutsdotter Olofsson (1996) som har kommit fram till att det blir en grogrund för den sociala samvaron om barnen får leka utan abrupta slut.
Pedagog 2 säger att pedagogens roll kan vara skiftande. Man kan gå in och ha en roll i barnens lek
vilket pedagogen tycker är väldigt roligt. Man kan också ha en roll som är lite vid sidan av då man
istället lyssnar in och ser att leken flyter på. Det kan även bli att en pedagog går in och styr för
mycket. Men många gånger anser hon att om man startar upp en lek så kommer det ofta många
barn som vill vara med, så hon tror att många barn tycker det är roligt när vuxna är med i den fria
leken. Tullgren (2004) betonar risken med att de vuxna lägger sig i för mycket. Hon menar att det
kan finnas ett dolt eller omedvetet syfte att forma ”normala” barn och att man uppmuntrar lekar
som inte är våldsamma eller hemska.
Vidare pratar pedagog 3 om att det kan också vara så att pedagogerna påverkar genom att de bestämmer vilka lekar som är acceptabla att leka utifrån fri lek. Uppmuntras det till fri lek eller lägger vi fram för mycket färdigt material som är förutbestämt i hur man använder det undrar pedagog 3 och tillägger att samhället oftast är mer styrt nu förtiden.
Pedagog 3 beskriver en situation där ett barn kan få en Ipad att spela på. Barnen blir då mer styrda än förr i tiden och därför leker de inte lika mycket fantasilek. Sandberg (2008) menar också på att samhällskulturen har en stor roll i hur leksaksmaterialet är utformat. Vissa leksaker är stereotypa och kan bara användas till det de är tänkta till. Förr i tiden hade barn inte så många leksaker, men de använde sin fantasi och gjorde sina egna leksaker vilket stimulerade fantasin
Pedagog 3 menar att man kan vara en lyssnande och härvarande pedagog och stötta upp när det behövs. Pedagog 3 säger vidare att leken påverkas när vuxna är med, att barnen tyr sig lite till dem och att det blir ett annorlunda samtal.
6.3 Hur utrymmena används påverkar barnens fria lek
Pedagog 1 pratar om hur mycket utrymme man kan tillåta att en lek tar. Om t ex fem barn leker en fri lek kan de inte vara över hela avdelningen för det finns andra barn som kanske vill sitta och pärla eller rita i lugn och ro, ändå är det är viktigt att skapa en miljö som gör att de kan leka fri lek.
Både pedagog 1 och 2 nämner “Dramaverkstan” som ett utrymme som är skapat för fri lek. De fria lekarna vill gärna breda ut sig, de vill ta plats. “Dramaverkstan” är ganska liten, men den är centrum för den fria leken. Barnen vill gärna använda mattan (en stor blå matta i ett annat rum) för att ha den som affär. Pedagog 1 beskriver också att barnen ibland är i hallen och att de använder byggrummet när de leker att de går hem till sig. Sandberg (2008) har i fältstudier kommit fram till att barn omdefinierar rum. Tex kan hallen bli en plats för lek och hemligheter. Hon kom också fram till att barnen väljer vilket rum de vill vara i utifrån möjligheten till rörelse och fantasi, men också utifrån möjligheten att leka gemensamma lekar.
Pedagog 3 säger att det är viktigt att det finns tillräckligt med utrymme för att barnen ska kunna leka fri lek, annars kan det leda till att den fria leken begränsas. Hur man formar utrymmena på förskolan kan påverka hur mycket fri lek som kan förekomma.
Knutsdotter Olofsson (1996) menar också att det är viktigt med att det finns utrymme när hon pratar om hur barnen skapar ett djursjukhus med kuddar huller om buller.
Barnen pratar i intervjuerna om miljön på förskolan:
- När ni leker såna fantasilekar, var nånstans här på avdelningen brukar ni vara då?
- Här i detta rummet.
- Jag kallar detta mitt hus.
- Är ni nån annanstans?
- Ja, vi brukar vara på den mattan och den mattan och där (pekar) - Och så i magnetrummet.
6.4 Barn lär sig tillsammans av fri lek
Pedagog 1 tycker att den fria leken kan beskrivas som en träningsarena för samspel med varandra
och hur man kommunicerar. Alla tre pedagoger menar att barnen bearbetar vad de har varit med
om genom deras fantasier och tankar i leken. Pedagog 3 uttrycker att barn får utlopp för det som de
tänker och gör i den fria leken och får på så sätt chans att utveckla sociala färdigheter. Jonsson och
Thulin (2019) har också ett synsätt som betonar att lekens syfte är att barnen ska lära sig saker.
Pedagog 1 berättar om ett exempel; Om tre barn leker och alla har olika erfarenheter av det som leken handlar om så testar de varandras erfarenheter och fantasier. De kan också möta motgångar utifrån varandras olika tankar och då kan det uppstå konflikt. Detta blir ett läromoment till. De lär sig hur man lyssnar, pratar och släpper in någon annans idéer. På så sätt, menar Pedagog 1, att barnen kan lära sig väldigt mycket i den fria leken. Knutsdotter Olofsson (1996) bekräftar detta när hon menar på att lek utvecklar barnen på alla tänkbara områden.
Pedagog 2 säger att barnen går in i olika roller och när de leker tillsammans kan de utvecklas i hur man är mot varandra. De hittar varandra i olika lek- och kompiskonstellationer som de kan utvecklas genom.
Enligt Pramling Samuelsson (2016) utforskar barnen världen och sig själva genom leken. De bearbetar saker som de har varit med om och lär sig att kommunicera. Genom leken kan de också upptäcka nya intressen och förmågor.
Jensen (2008a) har i sin forskning kommit fram till att låtsasleken är en träning i att utveckla detta abstrakta tänkande. Han menar att låtsaslek är den aktivitet som är mest utmanande och
utvecklande för barnet.
6.5 Plats för fri lek och kreativa samtal
Pedagog 1 talar om att man kan påverka hur ofta barnen leker fri lek genom hur tillåtande man är som pedagog och även vad man har för syn på den lek som pågår. Om man t ex har en syn på att lekarna är viktiga så skapar man utrymme för dessa lekar men om man inte ser dem kanske man hämmar dem genom att inte skapa tid och plats att leka dessa lekar. Men även genom att vi ser den som viktig och att vi skapar en miljö för att de ska kunna leka leken.
Ibland kan det behövas vuxna som hjälper barnen in i leken. Det kan t ex, som Öhman (1996) nämner, gälla att hitta en lugn vrå att leka i så att leken kan komma igång.
Pedagog 3 lyfter upp att leken stimuleras av uppmuntran från pedagogerna och att man inte servar med för mycket färdigt material. Pedagogerna kan inspirera till fri lek genom att spela teater och improvisera. Man kanske spelar upp en situation själv eller med andra pedagoger och då visar man att man kan vara på olika sätt. Vidare pratar hon om att man ska uppmuntra till prat – när man pratar om saker så kanske det förflyttar sig till leken. Det kan leda till att barnen använder sig av det de har fått höra i sin fria lek. Har man rätt miljö är det lättare att kunna börja leka.
Detta liknar det som Lindqvist bygger på i sin avhandling om lekens estetik (Lindqvist, 2002).
6.6 Att avbryta den fria leken
Pedagog 1 nämner att pedagogerna måste ha uppsyn på hur barn leker och vad de gör vilket gör att barnen inte kan stänga om sig och vara helt själva. Därför kan det komma in nya barn i leken hela tiden vilket gör att leken ändrar sig och de får inte det djup i leken som de vill och behöver.
Sandberg (2008) menar dock å andra sidan att ur barnens lekperspektiv är det viktigt att ha
utrymmen där man inte syns. För på dessa platser utvecklar barnen sin egen zon där de har makten
att bestämma vad som ska hända i leken utan en vuxens påverkan.
Pedagog 2 säger att den fria leken kan hämmas genom att pedagogerna avbryter leken för att det finns rutiner med olika saker som ska göras på förskolan. Det kan t ex vara att det är dags för samling eller för att de ska gå ut. “De vet ju att man avbryter dem och det är att hämma att inte leken får fortsätta”, avslutar pedagog 2.
Pedagog 3 säger bestämt att den fria leken kan hämmas av miljön och pedagogerna, t ex vad man tillåter och inte tillåter och hur närvarande och härvarande pedagogerna är. Samtidigt säger pedagog 3 att ibland måste man säga till, annars kan det spåra ur. Barnen berättar själva om att det kan bli bråkigt ibland:
När ni slutar leka en sån lek, vad kan det bero på, varför slutar ni leka?
Därför att nån slåss för mycket
Slåss ni på riktigt eller är det på låtsas
På riktigt
Tsai (2015) berättar att det han kom fram till var att pedagogerna oftast ingrep för att det var bråk mellan barnen eller för att barnen bröt mot de regler som gällde. Anledningen var bl a att barnen kunde skada sig. Öhman (1996) varnar för att om pedagogerna är för passiva och bara ingriper när det blir för stökigt, då blir leken mer kortvarig med korta upprepningar av samma tema.
6.7 Utifrån olika sorters material blir det olika former av lek
Pedagog 1 säger att det är ganska mycket grejer i “dramaverkstan” och hon tror att det kan bli för mycket för ibland när barnen går iväg och hämtar grejor som inte ens existerar i den miljön för att de vill leka en annan fri lek. Hon tror inte att materialet begränsar den fria leken, men om det är uppdukat för ett visst sätt så bäddar man för en viss lek. Vidare säger hon att det är väldigt mycket förutbestämda saker som pussel eller pärlplattor. Pedagog 2 är inne på samma sak när hon pratar om att för mycket saker gör att barnen blir “servade” vilket hon uppfattar som ett problem. När förskolan fick mycket nya saker, speciellt en affärsdisk, blev det mycket fri lek kring den. Det är nyhetens behag.
Sandberg (2008) lyfter upp en skillnad mellan inomhus- och utomhusmiljön. Enligt henne upplever barnen utomhusmiljön som mer spännande därför att barnens fantasi utmanas när de måste skapa sina egna lekvärldar.
Pedagog 1 säger att om man verkligen inriktar sig på mycket rekvisita så som utklädningskläder så skulle den fria leken öka. Pedagog 2 uttrycker att utrymme är en viktig aspekt för den fria leken och nämner också att mer material för en viss lek kan påverka att den fria leken frodas. Vidare nämns det att mycket utklädningskläder skulle öka omfånget av den fria leken.
Pedagog 3 menar att det finns mer färdigt material än sådant som kan uppmuntra till fri lek. Man vill också gärna att barnen ska ha tillgång till utmanande material på förskolan.
Ett barn beskriver hur en leksak som transformers
1kan användas:
- Men vet ni vad låtsaslek är då?
1
