1 Karlstads universitet 651 88 Karlstad
Tfn 054-700 10 00 Fax 054-700 14 60 Information@kau.se www.kau.se
Fakulteten för humaniora och samhällsvetenskap Socialt arbete/Institutionen för sociala och psykologiska studier
Emma Svensson och Kristin Sundgren
Våra barn och andras ungar
En studie om hur mottagandet av ensamkommande
flyktingbarn ser ut i en mindre kommun
Both ours and the children of others
A study on how the reception of unaccompanied refugee children will be received in a
small municipality
Examensarbete 15 hp
Socionomprogrammet
Termin: VT 2015
2
Sammanfattning
Titel: Våra barn och andras ungar – En studie om hur mottagandet av ensamkommande flyktingbarn ser ut i en mindre kommun.
Författare: Emma Svensson och Kristin Sundgren. Karlstad Universitet år 2015.
Tillströmningen av ensamkommande flyktingbarn har ökat och vi ville undersöka hur en mindre kommun hanterar ärenden som berör ensamkommande flyktingbarn samt hur kommunen förmår att bemöta den enskilde individens behov. Vi genomförde vår studie i en mindre kommun där de idag tar emot pojkar i åldrarna sexton till arton år. Vi utförde kvalitativa intervjuer med fem personer som i sina yrkesroller kom i kontakt med ensamkommande flyktingbarn. För att analysera vår empiri använde vi innehållsanalys. I resultatet fick vi fram tre huvudkategorier. En beskriver hur dagsläget såg ut, i nästa beskrivs medvetenhet om vad som bör bli bättre och i den tredje beskrivs visioner om framtiden. I kategorin dagsläget kunde vi av vårt resultat utläsa att det fanns brister i både metoder och förhållningssätt. Kategorin medvetenhet om vad som bör bli bättre ligger som en brygga mellan dagsläge och visioner om framtiden och beskriver en medvetenhet om vad som saknas. I kategorin visioner om framtiden kan det utläsas en önskan hos de som arbetar med ensamkommande flyktingbarn att i linje med den klientcentrerade teorin få mer tid och resurser att arbeta med individen. De anställda hade i sin profession inte fått specifik utbildning i bemötande av ensamkommande flyktingbarn vilket leder till att arbetet blev svårt att utvärdera. Det fanns en önskan om mer utbildningar hos de vi intervjuade. Alla barn i kommunen utreds enligt BBiC- modellen, men resultatet visade att det krävs mer av handläggaren vid utredningar av
ensamkommande flyktingbarn eftersom modellen inte är anpassad till målgruppen. Vårt resultat visade att det är en snabbt ökande målgrupp som kräver anpassade insatser.
Nyckelord: Ensamkommande flyktingbarn, HVB- hem, Socialtjänsten, Individen.
Abstract
Title: Both ours and the children of others-A study on how the reception of unaccompanied refugee children will be received in a small municipality. Authors: Emma Svensson och Kristin Sundgren Karlstad University 2015
The inflow of unaccompanied refugee children has increased and our aim with this study was to examine how a municipality is handling cases involving unaccompanied refugee children and how the municipality is able to respond to their individual needs. We performed the study in a smaller municipality receiving boys at the age of sixteen to eighteen years old. We did interviews with five social workers in their daily work which who get in contact with unaccompanied refugee children. In the result we saw three main categories. One category describes how things are today, and another one describes awareness of areas of improvement. The third describes social workers vision of the future. In the category which described how things are today we could see deficiencies in both the methodology and approach. The category that describes awareness of areas of
3 Client centered theory. In their profession they haven’t received any education about how to
approach the unaccompanied refugee children which makes the work hard to evaluate. There is a desire for more education among the social workers. All children in the municipality’s social service being investigated according the BBiC model. But the result of the study shows that it is harder for she social workers to use that model for the unaccompanied refugee children when it’s not appropriate for the target audience. The result of the study shows that there is a rapidly growing audience who require custom actions.
Keywords: Unaccompanied refugee children, HVB- home, Social services, Individual.
4
Förord
Vi vill tacka vår handledare Maria Scheffer Lindgren för all hjälp vi fått under arbetet. Vidare vill vi tacka informanterna som ställde upp och tog sig tid att bli intervjuade.
5
Innehållsförteckning
1.0 Inledning ...1
1.1 Förförståelse ...2
2.0 Syfte ...3
3.0 Definitioner av centrala begrepp ...4
3.1 Permanent UppehållsTillstånd (PUT). ...4
3.2 Hem för Vård eller Boende (HVB- hem). ...4
3.3 Ensamkommande flyktingbarn ...4
4.0 Tidigare forskning ...5
4.1 De finska krigsbarnen- världens största barnflytt ...5
4.2 Boende, förvaring eller rätt insats? ...5
4.3 Integration i det svenska samhället ...6
4.4 Psykisk ohälsa hos ensamkommande flyktingbarn ...6
4.5 Kritik mot mottagandet av ensamkommande flyktingbarn ...7
4.6 Barnets Behov I Centrum (BBiC) ...8
5.0 Teori ...9
6.0 Material och metod ... 10
6.1 Val av metod ... 10
6.2 Vetenskapsteoretisk tradition ... 10
6.3 Urval ... 10
6.4 Genomförande ... 11
6.5 Analys ... 12
6.6 Validitet, reliabilitet och generaliserbarhet ... 12
6.7 Etiska överväganden ... 13
7.0 Resultat och analys ... 14
7.1 Dagsläget ... 14
7.1.1 Utredningen ... 14
7.1.2 Arbetsmodeller ... 15
7.1.3 Varierande behov ... 16
7.2 Medvetenhet om vad som bör bli bättre ... 17
7.2.1 Otydliga roller ... 17
7.2.2 Praktiska svårigheter ... 17
7.2.3 Mer grupp än individ ... 18
7.3 Visioner om framtiden ... 18
7.3.1 Mycket på gång men en positiv anda ... 18
7.3.2 Individanpassning ... 19
7.3.3 Utöka samarbete... 19
7.3.4 Utbildning och kompetenshöjning ... 19
7.3.5 På väg ut i livet ... 20
8.0 Diskussion ... 21
8.1 Resultatdiskussion... 21
8.2 Metoddiskussion ... 24
9.0 Uppsatsens bidrag och relevans ...1
10.0 Referenslista ...2
Bilaga 1 ...1
Intervjuguide ...1
Bilaga 2 ...2
1
1.0 Inledning
Tillströmningen av ensamkommande flyktingbarn har under de senaste åren ökat i hela Sverige. Mellan januari och mars år 2014 kom det 914 ensamkommande flyktingbarn till Sverige. Den siffran går att jämföra med samma tidsperiod år 2015 då det kom 1502 ensamkommande flyktingbarn, vilket är en ökning med 588 stycken (Migrationsverket 2015d). Att antalet ensamkommande flyktingbarn har ökat kan leda till att kommuner inte har de erfarenheter eller resurser som krävs för att tillgodose individens behov. Barn som av migrationsverket anvisats till en vistelsekommun blir automatiskt kommunens ansvar och socialtjänsten ska genomföra utredningar på varje ensamkommande barn. Sveriges kommuner har ansvar för att ensamkommande
flyktingbarn får ett bra mottagande och att de får det stöd de behöver och har rätt till. Det är statens ansvar att ge kommunerna riktlinjer men trots att behovet är stort har detta inte gjorts på något tydligt sätt (Rädda barnen 2010). Rädda barnen har därför upprättat en checklista för mottagande av ensamkommande flyktingbarn. Då ensamkommande flyktingbarn är utsatta och saknar kunskap i svenska tar checklistan tar upp barnens rätt till utbildade tolkar dygnet runt. Alla barn har även rätt till en god man samt ett startkit som innehåller bland annat kläder och hygienartiklar. Checklistan tar upp barnets behov av stöd, det ensamkommande barnet har samma rätt till stöd som andra barn i Sverige (ibid). Barnets bästa ska tillgodoses vad gäller boende, undervisning på rätt nivå,
samverkansgrupper i kommunen samt barnets rätt till inflytande är ytterligare några punkter som checklistan nämner. Checklistan utgår från ett barnperspektiv i enlighet med FN:s konvention om barnets rättigheter. FN:s konvention om barns rättigheter är en samling regler som ska skydda alla barn i alla länder. I barnkonventionen beskrivs alla barns lika värde, att inget barn får diskrimineras exempelvis på grund av sin hudfärg eller religion och att det vid varje åtgärd som rör barn ska tas hänsyn till barnets bästa (Migrationsverket 2015b). Socialstyrelsen (2013b) beskriver att arbetet med ensamkommande flyktingbarn behöver individanpassas i större utsträckning än vad som görs idag.
I socialt arbete idag finns en tro på att nya arbetssätt bör vara manualbaserade, strukturerade och utformade som program/ modeller. Det har under de senaste årtionden ställts krav på evidens inom socialt arbete. Idéer paketeras i programform och manualer upprättas, exempelvis BBiC (Barnets Behov I Centrum). BBiC är ett system för utredning, uppföljning och planering inom social barnavård (Engström & Ovall 2010).
Det är flera år sedan Sverige började registrera de ensamkommande flyktingbarnen men trots det är kunskapen och utvärderingen bristfällig. Ensamkommande flyktingbarn är den mest sårbara
2 många socialförvaltningar nya tjänster som specifikt riktar sig mot arbete som rör integration samt utredning av ensamkommande flyktingbarn.
Det är angeläget att utforska om de som i sin profession kommer i kontakt med ensamkommande flyktingbarn upplever att de har tillräcklig kunskap på området då det är komplext samt om de upplever att de fått med sig vad som krävs från sin utbildning. Vad gör de som arbetar med de ensamkommande flyktingbarnen för att möta upp varje enskild individs behov så att inget barn hamnar i skymundan?
I kommunen vi valt att göra undersökningen i finns ett HVB-hem för ensamkommande
flyktingbarn. Detta är förlagt en bit utanför samhället och består av två byggnader som ligger intill varandra. Det ena kallas Asyl-huset, där bor de asylsökande som väntar på besked från
migrationsverket. I Asyl-huset fokuserar de till större delen på behov som mat, motion, sömn och trygghet. Det vill säga de grundläggande behoven. Barnen som bor där har ofta psykiska och även fysiska behov och det kan vara svårt för dessa barn att få den vård som anses nödvändig.
Enligt Socialstyrelsen (2013b) beskrivs Hälso- och sjukvården som fragmentarisk för asylsökande och papperslösa barn. Det framkom att ca 85 % av de ensamkommande asylsökande ungdomarna som undersökts inom flyktinghälsan i Malmö remitterats vidare för olika sjukvårdsinsatser. Det ger en tydlig bild av hur stort vårdbehovet är. Under asyltiden går man dock sällan vidare med något annat än grundläggande vård såsom vaccinationer och akut tandvård, vilket går emot vad som framkommer i Socialstyrelsens rapport (2013b) där de belyser vikten av tidiga bedömningar av barnens behov för att det ska finnas möjlighet att sätta in rätt insatser. Det framkommer även att den psykiska ohälsan är hög bland de ensamkommande barnen (ibid).
Det andra kallas PUT-hus, dit flyttar de som har fått permanent uppehållstillstånd. Där finns tanken att arbeta vidare med både integration och personlig utveckling. Enligt Söderqvist (2013) är steget från att bo på ett kommunalt drivet HVB- hem till att på egen hand klara vardagen i det svenska samhället stort. Syftet med tiden i PUT-huset är att ge de ensamkommande flyktingbarnen en trygg vardag men även att möta upp deras behov fysiskt, psykiskt och socialt. Tiden där ska fungera som en brygga till att klara sig själv, det kan vara svårt att hitta balansen och att steget från boendet till egen lägenhet ofta upplevs som för stort. I samband med integrationsarbete och utslussning mot ett liv på egna ben finns ett behov av att ges utrymme att guida ungdomarna in i samhället utifrån deras individuella förutsättningar.
1.1 Förförståelse
3
2.0 Syfte
Uppsatsens syfte är att undersöka hur en mindre kommun hanterar ärenden som berör
4
3.0 Definitioner av centrala begrepp
3.1 Permanent UppehållsTillstånd (PUT).
Permanent Uppehållstillstånd, är enligt utlänningslagen ett tillstånd för person med utländsk
härkomst att vistas i Sverige utan tidsbegränsning (Migrationsverket 2015a). De människor som har PUT behöver inte ha arbetstillstånd och det gäller så länge personen är bosatt i Sverige. Det är migrationsverket som meddelar om PUT och personen får då ett särskilt uppehållstillstånd
3.2 Hem för Vård eller Boende (HVB- hem).
Hem för Vård av Boende (HVB- hem) är en institution som vanligtvis riktar sig mot barn och unga med missbruk och/eller sociala problem. De kan drivas av landsting, kommuner eller staten men även av bolag, enskild person, föreningar eller samfällighet. Gemensamt för HVB- hem är att de granskas av en socialkonsulent och att länsstyrelsen ger tillstånd samt ansvarar för tillsyn
(Socialstyrelsen 2012).
3.3 Ensamkommande flyktingbarn
5
4.0 Tidigare forskning
Det finns i dagsläget inte speciellt mycket forskning eller omfattande studier inom området då det är relativt nytt i den form vi ser idag. Kommunen är ansvarig för att utreda vilka behov barnen har, utse god man, fatta beslut om insatser och boende samt se till att barnen får skolundervisning (Wimelius et al. 2012). När barnen beviljas upphållstillstånd ansvarar kommunen för fortsatta insatser under uppväxten och för barnens integration (ibid).
4.1 De finska krigsbarnen- världens största barnflytt
Under krigsåren 1939- 1945 överflyttades cirka 70 000 finska barn till Sverige. Överflyttningen har ibland fått benämningen världens största barnflytt (Lagnebro 1994). Vid förflyttningen till Sverige var de finska krigsbarnen mellan ett halvår och 15 år och de flyttade utan sina föräldrar. Att flytta ifrån sina föräldrar under de omständigheterna medförde en separationsproblematik och många av de finska krigsbarnen såg resan till Sverige som ett straff från föräldrarnas sida (ibid). Barn som är med om negativa förändringar exempelvis förlust av anhöriga och tvångsförflyttning hamnar i en svår anpassningsprocess. De upplever separation samtidigt som de ska lära sig ett nytt språk och möta en ny kultur. Majoriteten av de finska krigsbarnen flyttade in hos familjer runt om i hela Sverige. Lagnebro (1994) beskriver att hon sett stora skillnader på om barnen blev
familjehemsplacerade eller om de kom till ett barnhem. De barnen som blev familjehemsplacerade fick kärlek och kontinuitet i sin uppväxt jämfört med de barn som kom till barnhem som ofta utsattes för psykisk och fysisk misshandel samt drabbades av social isolering från det svenska samhället (ibid).
4.2 Boende, förvaring eller rätt insats?
6 boendeform var endast tänkt som mycket kortvarig men ensamkommande flyktingbarn bodde ofta där i över ett år (ibid).
När de istället har studerat gruppen asylsökande barn så visade det sig att där var antalet platser tillräckliga. Problemet var istället att nivån på omvårdnaden var allt för låg. Det var stora grupper med barn, personal med otillräcklig utbildning samt bristande infrastruktur, vilket bidrog till att barnens psykosociala behov inte kunde tillgodoses (Derluyn & Broekaert 2008).
Ur det psykologiska perspektivet såg man att de ensamkommande flyktingbarnen och ungdomarna hade stora behov av psykosocialt stöd och att de ofta mådde psykiskt dåligt. Man anser att alla berörda parter i mottagandet av dessa barn har etiska, moraliska och rättsliga skyldigheter att göra vad man kan för att tillgodose målgruppens behov (Derluyn & Broekaert 2008). Slutsatsen var att ur ett rättsligt perspektiv fanns det problem med att kvalitén på omvårdnad och omhändertagande av de ensamkommande flyktingbarnen var lägre än för barn som var födda i landet, något som väcker stora etiska frågetecken (ibid). Rädda barnen understryker att det är viktigt att inte blanda boende för asylsökande barn och barn med PUT då behoven och förutsättningarna skiljer sig åt (Wimelius et al. 2012).
4.3 Integration i det svenska samhället
Att gå från ett liv som ensamkommande flyktingbarn och med ett relativt skyddat liv på något av de kommunalt ägda HVB- hemmen till att stå på egna ben och bli en del av det svenska samhället, är ett skeende som kan upplevas som svårt (Söderqvist 2013). I en studie framkom det att många av barnen upplevt att tiden på boenden många gånger var bra men att de saknade tydligt vuxenstöd. De berättade även att de i efterhand reflekterat över att det hade varit positivt om man arbetat mer aktivt för att de skulle integreras genom att få möjlighet att knyta kontakter utanför boenden (ibid). Studien tar upp hur olika faktorer påverkade barnens förmåga att anpassa sig till det svenska
samhället. Bland annat nämns termen kulturellt bagage i sammanhanget, många av barnen upplevde den svenska kulturen som främmande och ibland svår att förhålla sig till då de kom från en helt annan kontext (ibid). I resultatet kunde man även se att det formella nätverket hade varit viktigt och många av informanterna uppgav att någon från skolan, idrottsledare, personal på gruppboende eller någon från hälso- och sjukvården varit extra viktig för dem på ett personligt sätt och öppnat dörrar till det svenska samhället (Hessle 2009). Ensamkommande flyktingbarn har många vuxna personer runt sig samtidigt men ingen har eller tar det övergripande ansvaret för barnen och deras vardagsliv i Sverige, vilket utgör en risk för att de förblir ensamma (Socialstyrelsen 2013b). Det krävs att aktörerna runt barnen samarbetar för att barnens behov och rättigheter ska tillgodoses på bästa sätt (ibid).
4.4 Psykisk ohälsa hos ensamkommande flyktingbarn
7 flyktingbarnen som var mellan 10-16 år och vilka problem som var vanligast förekommande. I studien berättade barnen själva om svåra livshändelser. Studien belyste vikten av tidiga
bedömningar av barnen för att kunna avgöra om de hade behov av behandlingar eller insatser. Många av de ensamkommande flyktingbarnen hade inte enbart krigsrelaterade trauman utan det fanns även andra bakomliggande orsaker till deras psykiska hälsotillstånd. De vanligaste psykiska hälsoproblemen hos ensamkommande barn var att de hade anpassningsproblem,
inlärningssvårigheter, ångest, somatiska besvär eller depressiva känslor. Flera av barnen uppgav att det jobbigaste de varit med om var när de bevittnat någon nära anhörig dö och flera av dem hade även utsatts för fysisk och/ eller sexuell misshandel. Ibland var det föräldrarna som bestämde att barnen skulle fly och ibland var det barnen själva. Enligt studien skilde inte de psykiska problemen sig åt beroende på barnens ålder (ibid).
En tioårsuppföljning av ensamkommande flyktingbarns livserfarenheter har genomförts utifrån ett formulär som fylldes i med de aktuella barnen vid en hälsointervju under åren 1996-1997 (Hessle 2009). Av 100 barn som deltog i hälsointervjun så deltog 68 i uppföljningen 2008. I de
ensamkommande flyktingbarnens vuxna liv fanns huvuddelen av deras nätverk i den egna
kulturkretsen. Några hade fortfarande viss kontakt med de personer i det formella nätverk som stått dem nära under deras första tid i Sverige, såsom personal på boende, lärare och kontaktpersoner. I stort sett samtliga hade kontakt med släkt och familj i hemlandet och i övriga världen (Hessle 2009). Resultatet visade att trots att det är en utsatt grupp som har mycket varierande och ofta traumatiska historier bakom sig så hade de visat på en individuell förmåga till socialisation och etablering efter att de fått PUT (Hessle 2009). Majoriteten av barnen som vid studiens tillfälle var unga vuxna hade trots motgångar och psykiska påfrestningar klarat sig relativt bra (Hessle 2009).
4.5 Kritik mot mottagandet av ensamkommande flyktingbarn
Enligt Socialstyrelsen (2013b) behöver utbildning, vård, omsorg och andra insatser för
ensamkommande flyktingbarn individanpassas i större utsträckning än vad som görs idag. De barn som visar ett avvikande beteende behöver sättas i fokus och få den hjälp de är i behov av.
Kommunerna behöver förbättra det emotionella stödet och tillgängligheten till psykiatrisk
behandling eller stöd till de som besväras av psykisk ohälsa (Socialstyrelsen 2013b). När det gäller ensamkommande flyktingbarn kommer barnperspektivet gällande barnets rättigheter och barnets behov ofta i skymundan. De ensamkommande barnen kan ha svårt att skilja på de olika
myndighetspersonerna de möter och väljer därför att vara tysta och inte berätta saker om sig själva. Om de skulle få en möjlighet att bygga upp relationen till omsorgspersonalen skulle det kunna leda till ett ökat förtroende och att de vågar öppna sig och berätta om sitt liv. Socialstyrelsen (2013b) beskriver att den kunskap som finns om metoder för att förebygga psykisk ohälsa bland
ensamkommande flyktingbarn är otillräcklig samt att socialtjänsten i vissa fall brister i uppföljning av placerade barn, uppföljningar som är viktiga då barnets behov ändras med åldern. I en
8 upp attdet brister i kommunens vilja att ta emot ensamkommande flyktingbarn, asylprocessen tar för lång tid, skolan beaktar inte enskildes behov, många HVB- hem fungerar inte för målgruppen och barnen får oftast inte den sjukvård de har rätt till. För att mottagandet av de ensamkommande flyktingbarnen ska bli så bra som möjligt behöver socialtjänsten, personal på HVB- hem, skolan samt överförmyndarnämnden (god man) samarbeta (ibid). Det är okunskapen om varandras arbetssätt och ansvarsområden som bidrar till att samverkan mellan aktörerna brister. Enligt Socialtjänstlagen (SoL) har socialsekreteraren i kommunen det yttersta ansvaret för att de ensamkommande flyktingbarnen ska få ett värdigt liv och boende. Kunskapsöversikten visar att svensk forskning om ensamkommande flyktingbarn är mycket begränsad. Den forskning som finns visar att ensamkommande flyktningbarn är en psykosocialt utsatt grupp och att ett bra mottagande gynnar hälsan, personlig utveckling och integration i Sverige. Det framkommer av resultatet att ett tidigt PUT gynnar flyktingens hälsa (ibid). Wimelius med flera (2012) tar även upp att staten arbetar med att kartlägga och utreda samhälletsinsatser (HVB-hemmen) och ser över hur de kan förbättra mottagningen.
4.6 Barnets Behov I Centrum (BBiC)
BBiC kan beskrivas som ett system för utredning, uppföljning och planering inom social barnavård (Engström & Ovall 2010). Syftet med BBiC är att skapa ett samarbete mellan barnet och dess nätverk, stärka barns ställning samt skapa struktur i dokumentationen så att insatser som rör barn lättare kan följas upp och därmed bidra till ökad rättsäkerhet (ibid). Centralt i BBiC är en triangel som visar teoretiska utgångspunkter och hur man tillämpar dem i utredningsmodellen.
9
5.0 Teori
Vår studie genomsyras av vad som kallas den klientcentrerade teorin. Brister som beskrivs men även mål och visioner handlar alla om att se den enskilde individen och dennes behov. I alla skeden riskerar de ensamkommande flyktingbarnen att kategoriseras som en grupp när de i själva verket är en samling individer med vitt skilda behov och förutsättningar.
Den klientcentrerade teorin är en teori inom det humanistiska perspektivet som utformades av den amerikanske psykologen Carl Rogers under 1940- talet. Grundtanken i teorin är att tyngdpunkten ska ligga på klienten/ individen och att den ska användas som ett förhållningsätt där individen sätts i centrum. De som arbetar med människor som befinner sig i någon form av utsatt situation behöver sätta sig själva åt sidan och kliva in i klientens värld för att vinna dennes förtroende. Alla människor kan någon gång under sitt liv behöva hjälp för att de inte mår bra och då är det viktigt att fokus ligger på klienten och att den får rätt hjälp (Thorne 2003). Klientcentrerad teori tar upp individens rätt till personlig utveckling samt sätter individens upplevelser i centrum. Thorne (2003) beskriver att Rogers ville poängtera att alla människor förmedlar saker olika och att det är viktigt att ha detta i åtanke när man förmedlar något till en klient. Det kan till exempel handla om kroppsspråket eller tonen i rösten. I fallet med ensamkommande flyktingbarn är det en svårighet då alla samtal inledningsvis sker via tolk. I klientcentrerad teori vill man fokusera på det som fungerar hos en klient, inte det som inte fungerar (ibid.) Thorne (2003) beskriver att Rogers påtalade vikten av att klienten bör känna förtroende för personalen, (i vårt fall personer som i sin yrkesroll möter ensamkommande flyktingbarn) utan förtroende öppnar sig aldrig klienten. Om inte
10
6.0 Material och metod
6.1 Val av metod
Hur man ska förhålla sig till ensamkommande flyktingbarn är en utmaning för både kommunen och personalen som i sin yrkesroll är i kontakt med dem. För att få den kunskap samt det material vi strävade efter valde vi att använda oss av kvalitativ intervjumetod. En intervju är en process där det produceras kunskap mellan intervjupersonen och den som intervjuar (Kvale & Brinkmann 2009). Den kvalitativa intervjumetoden valdes för att få en djupare förståelse samt en helhetsbild.
Kvalitativa studier är intensiva och vi ville få fram mycket data i förhållande till antalet informanter (Johannessen & Tufte 2003). Kvalitativ intervju är en metod för att förstå samt upptäcka egenskaper inom ett område (Starrin & Renck 1996).
6.2 Vetenskapsteoretisk tradition
Vi valde att inspireras av hermeneutik som vetenskapsteoretisk tradition. Hermeneutik valdes för att vi eftersträvade tolkning samt förståelse i vår studie. Genom vårt arbete förhöll vi oss till den
hermeneutiska spiralen. Den innebär att starta på en punkt och sedan successivt borra sig igenom för att kunna skifta mellan del och helhet (Alvesson & Sköldberg 2008).). Spiralen syftar på att tolkningar växer fram mellan individens förförståelse och möten med nya erfarenheter (ibid). Den hermeneutiska spiralen gav oss en djupare förståelse. När man tolkar en text inom hermeneutik är helhetsbilden beroende av de meningar som finns i textens enskilda delar (Kvale & Brinkmann 2009). För att kunna tolka och få en förståelse för de ensamkommande flyktingbarnen var vi tvungna att se kommunens del i helheten.
6.3 Urval
Vi plockade medvetet ut vilka informanter vi ville intervjua, så kallat ett strategiskt urval (Kvale & Brinkmann 2009). Detta urval användes för att få de intervjupersoner som var bäst lämpade för ämnet. Det strategiska urvalet är ett icke sannolikhetsurval (Larsen 2009). Vi valde att göra studien i en mindre kommun för att få en djupare och bredare helhetsbild då det i en mindre kommun är färre personer som arbetar med ensamkommande flyktingbarn än i en stor kommun. Vi intervjuade två socialsekreterare, en boendepersonal som arbetar på kommunens HVB- hem, samordnaren på kommunens HVB- hem samt enhetschefen för de tidigare nämnda. Vi ville intervjua
socialsekreterare för att det är de som har hand om utredningsprocessen med de ensamkommande flyktingbarnen. Samordnaren och enhetschefen har ett mer övergripande ansvar samt ett annat synsätt som vi var intresserade att veta mer av. Vi ville också intervjua en boendepersonal för att det är de som spenderar mest tid tillsammans med de ensamkommande flyktingbarnen.
11
6.4 Genomförande
Alla fem intervjuerna var mellan 45 och 60 minuter långa. Samtliga intervjuer genomfördes på intervjupersonens kontor eller arbetsrum för att de skulle känna sig trygga och avslappnade. Under intervjuerna förekom inga störningsmoment. Intervjuerna genomfördes enskilt så att
intervjupersonen skulle känna sig bekväma, svara med egna ord samt inte påverkas av varandra. Vi intervjuade dem ansikte mot ansikte så att missförstånd enkelt kunde redas ut på plats samt att vi kunde ställa följdfrågor och uppmuntra intervjupersonen till att berätta mer. Vi var medvetna om intervjuareffekten samt att vi försökte undvika att lägga in några värderingar eller ledande frågor för att inte påverka intervjupersonens svar. Under intervjun var det en av oss som förde samtalet och använde ett tydligt talspråk medan den andra antecknade samt flikade in med följdfrågor.
Vi inledde med att boka in intervjuerna tidigt under arbetets gång. Detta för att vi skulle få så mycket tid som möjligt för att bearbeta materialet. Kontakt med intervjupersonerna togs genom mail, telefonsamtal samt ansikte mot ansikte. Vi berättade vad vi hade för syfte med studien, hur materialet skulle användas samt hur lång tid intervjun beräknades ta.
Vi använde oss av en halvstrukturerad intervju som byggdes upp med hjälp av en intervjuguide. Den halvstrukturerade intervjun vill förstå världen ur intervjupersonens perspektiv (Kvale & Brinkmann 2009). Intervjuguiden hjälpte oss att få den information vi behövde för att kunna analysera materialet. Genom intervjuguiden kunde vi styra samtalet i önskad riktning samt ställa följdfrågor för att få en djupare förståelse. Vi använde öppna frågor för att intervjupersonen skulle få möjlighet att berätta och beskriva ur sitt eget perspektiv. Eftersom vi valt hermeneutik som vetenskapsteoretiskt synsätt hade vi ett reflekterande och tolkande förhållningsätt i intervjuerna. Vi byggde upp intervjuguiden i tre delar där vi beskrev olika teman och frågor som vi ville belysa under intervjun. Ett tema berörde frågor huruvida kommunen hade uttalade policys eller riktlinjer inom det aktuella området. Vi frågade om kommunen erbjöd internutbildningar eller någon form av introduktionsutbildning när personen började arbeta med ensamkommande flyktingbarn. Ett annat tema gällde frågor angående hur arbetet såg ut vid den tidpunkt vi intervjuade dem; Om det fanns några evidensbaserade arbetsmetoder personalen utgick i från, om de hade något gemensamt förhållningssätt mot de ensamkommande flyktingbarnen, hur intervjupersonerna upplevde att arbetet fungerade samt om det fanns några utmaningar. Sista temat bestod av frågor om hur intervjupersonerna skulle önska att det såg ut, vad de vill ändra på och vad det skulle det innebära. Vi spelade in samtliga intervjuer med hjälp av en mobiltelefon och sedan transkriberade vi
materialet ordagrant. Vi gick från empiri till teori, vilket innebar att vi hittade teori efter att vi hade analyserat materialet (Johannessen & Tufte 2003). Det sista vi gjorde med materialet var att läsa igenom det vi skrivit och bearbeta det, även kallad revidering (Reinecker & Jørgensen 2008). Efter revideringen gjorde vi ändringar på strukturen, formen och formuleringar (ibid).
12 unaccompanied refugee child*, integration och social work*. Vi klickade i att vi endast ville få fram artiklar som var peer reviewed.
6.5 Analys
Som kvalitativ analysmetod användes innehållsanalys. Intervjumaterialet lästes igenom upprepade gånger för att bilda oss en helhetsuppfattning som vi sedan gemensamt diskuterade. Vi valde ut teman i texten som innehöll information som var relevant för vår studie. Vi letade efter samband, mönster eller skillnader i det intervjupersonerna sagt (Bryman 2009). Det som lyftes fram i
intervjuerna och dess betydelse studerades. Det gjordes för att identifiera meningsfulla mönster och få ett helhetsintryck av materialet (Johannessen & Tufte 2003). Analysen utmynnade så småningom i olika kategorier. Därefter plockade vi ut meningsbärande enheter ur texten och placerade dessa i lämplig kategori.
Genom att analysera materialet hittade vi tre centrala och återkommande kategorier som sedan utmynnade i flera underkategorier. En av huvudkategorierna beskrev dagsläget, nästa beskrev medvetenheten om vad som bör bli bättre och den tredje beskrev visioner om framtiden. Första kategorin dagsläget beskrev hur arbetet med de ensamkommande flyktingbarnen såg ut just då. I kategorin placerade vi material där det framkom att det fanns brister både i metoder och gemensamt förhållningssätt. Andra huvudkategorin medvetenhet om vad som bör bli bättre ligger som en brygga mellan dagsläget och visioner om framtiden och beskrev en medvetenhet om vad som kan bli bättre. I den tredje huvudkategorin visioner om framtiden beskrev intervjupersonerna visioner i arbetet med de ensamkommande flyktingbarnen, här samlades material om hur framtiden i
kommunen kan komma att se ut samt. Utifrån de olika kategorierna framkom ett resultat som vi sedan kunde analysera med hjälp av klientcentrerad teori. I materialet vi fått in från intervjuerna framkommer det att svaren påminner mycket om varandra trots att vi intervjuat personer med fyra olika arbetsuppgifter.
6.6 Validitet, reliabilitet och generaliserbarhet
Begreppet validitet kan beskrivas med orden giltighet, och riktighet. Begreppet handlar om ifall metoden undersöker det som ska undersökas (Kvale & Brinkmann 2009). Vi konstruerade ett syfte med vår studie. Urvalet av intervjupersoner var baserat på vilka vi trodde var relevanta för vår studie. För att öka validiteten spelade vi in alla intervjuer och transkriberade dem så att vi fick med alla ord och inte uppgav fel information. Vi använde samma intervjuguide till samtliga
intervjupersoner för att få en röd tråd i arbetet.
13
6.7 Etiska överväganden
Forskningsintervjuer genomsyras av etiska frågor och att intervjuaren har etisk respekt för intervjupersonens integritet (Kvale & Brinkmann 2009). Kunskapen som bildas i en intervju är beroende av den sociala relationen mellan intervjupersonen och den som intervjuar, den bygger på att det skapas en fri miljö där intervjupersonen känner sig fri och säker att prata (ibid). Vi bar med oss fyra huvudkrav och använde de som etiska påminnelser när vi intervjuade personerna. De fyra huvudkraven är informationskravet, samtyckeskravet, nyttjandekravet samt konfidentialitetskravet (Vetenskapsrådet 2002).
Informationskravet innebar att vi informerade intervjupersonerna om syftet med vår studie och hur vi hade lagt upp arbetet (Kvale & Brinkmann 2009). Intervjupersonerna informerades om att de medverkade frivilligt samt hade rätt att dra sig ur när som helst. Samtyckeskravet uppnådde vi när intervjupersonerna lämnade sitt samtycke till att medverka.
14
7.0 Resultat och analys
Här presenteras resultatet i enlighet med de kategorier som växte fram genom analysen av intervjumaterialet.
7.1 Dagsläget
Det framkommer att antalet ensamkommande barn som av migrationsverket anvisas till kommunen ökar och att det innebär att organisationen behöver anpassa sig. Antalet platser på HVB hemmet har under de senaste två åren ökat. Inledningsvis var det fem platser, efter det var det tio totalt (PUT och asyl), i dagsläget är det elva PUT och tretton asylplatser och det kommer troligtvis att bli ytterligare platser inom kort. Det har anställts och kommer anställas ny personal och det har skett förändringar i chefsled.
7.1.1 Utredningen
Idag utreds alla barn i kommunen enligt BBiC modellen vilket är den modell som används vid alla barnutredningar. Det som framkommer som svårighet med att arbeta utifrån den modellen med de ensamkommande barnen är att delen ”föräldraförmåga” ersätts med barnets stöd från
boendepersonal och god man. Det kräver mycket av handläggaren att aktivt anpassa
utredningsmetoden så den fungerar utifrån de förutsättningar som ges. Utredningen med de ensamkommande barnen inleds med att presentera vårdplan och genomförandeplan. Problemet är att det inte hunnit komma in någon information om barnet så det är generella planer som inte är anpassade efter individens behov och förutsättningar. I utredningsarbetet i stort lyfts det som ett problem att man inleder en utredning med betydligt mindre information om barnet än vanligtvis. Det nämndes under intervjuerna att brist på information och förtroende från de ensamkommande barnen gör det svårt att få rätt resultat av utredningen. Det bristande förtroendet bottnar enligt intervjupersonerna i att många av de ensamkommande flyktingbarnen har en misstro mot myndigheter på grund av dåliga erfarenheter. Många har svårt att förstå skillnaden mellan socialtjänstens arbete och migrationsverket och väljer därmed att hålla inne med information av rädsla att det ska påverka deras asylprocess.
Förtroendet kan även påverkas av kulturella skillnader och att de ensamkommande barnen kan uppleva den svenska kulturen svår att förhålla sig till (Hessle 2009).
Våra intervjupersoner gav ett enat uttryck för svårigheter att utreda vad de enskilda barnens behov faktiskt är. En av intervjupersonerna uttryckte det såhär:
15 Även i de fall man anser sig ha lyckats med det framstår det som svårt att genomföra och följa upp insatserna på grund av språkbarriärer, bristande resurser och ovilja hos barnen själva. Något som även framkommer i Socialstyrelsen (2013b) där det riktas kritik mot att socialtjänsten i vissa fall brister i uppföljning av placerade barn då deras behov ändras med åren.
Ytterligare ett dilemma som framkommer av intervjumaterialet är att det är lätt att tänka i invanda banor. Vi ställer oss frågande till om det finns en risk att resultatet av behovsbedömningen skiljer sig åt mellan ensamkommande barn och andra barn. Detta med tanke på att det finns ett HVB hem avsett för de ensamkommande och att det är då kan ligga nära till hands att göra bedömningen att barnet ska bo där medan man i första hand tänker att ett familjehem är lösningen när ett svenskt barn ska placeras. En av intervjupersonerna berättade:
Det är svårt att göra sig lika bra förstådd. Även med syftet med vår roll också, till skillnad från när man träffar svenska barn som blir familjehemsplacerade då vi kan få information från föräldrar, vi kan ha referenssamtal… alltså det är svårare. Och ja, jag tycker det, det är en större
självklarhet att det är första steget att åka dit.
Handläggarna upplever att det finns en risk i det och att boendet, särskilt för de asylsökande mer fyller funktionen av förvaring än att vara en verksamhet som möter upp barnens behov av stöd. Det faktum att svenska barn och ensamkommande barn genomgår samma utredning men att insatsen vid placering ofta skiljer sig åt tror de även kan bero på att det är svårt att få tag på familjehem. Bristen på familjehem samt att HVB- hemmet finns tillgängligt uppfattar intervjupersonerna som en anledning till att utfallet ser ut på det viset även om de tror att de ensamkommande skulle vinna på placering i familjehem ur flera aspekter såsom trygghet, integration, språkutveckling och kontinuitet i kontakt med vuxna förebilder.
7.1.2 Arbetsmodeller
På boendet har det nyligen tagits fram en värdegrund (se bilaga 2) som är tänkt som en gemensam utgångspunkt för de som arbetar där. De strävar mot att upprätta vad de kallar ett ”Svenssonliv” i så stor utsträckning det är möjligt. Intervjupersonerna uppger att de vill hålla fokus på att det är
tonårskillar istället för att fokusera på deras problematik. I vårt resultat framkommer det att flera av intervjupersonerna känner att det dokumenteras endast då individen gör någonting dåligt och inte när den tar ett steg framåt i sin utveckling. Det bör tilläggas att de vi intervjuade upplever det olyckligt att det är så och att de hellre vill se framåt än att titta på problemen runt en individ. Varje barn får en kontaktperson i personalgruppen och denne ska hålla ett uppföljningssamtal med barnet en gång per månad. Det framkommer att dessa uppföljningar varierar både i kvalitet samt kontinuitet beroende på vem i personalen som gör dem samt hur relationen mellan den anställde och den boende är. Vi kan utläsa att uppföljningssamtalen skulle kunna vara en större del av
16 Uppföljningen sker men är inte individanpassad så den blir rätt flummig, är liksom mer generell.
De arbetar på att ta fram fler rutiner på boendet för att skapa en samstämmighet i arbetsgruppen gällande hur de ska hantera olika situationer. Det insamlade materialet visar att det behövs gemensamma utgångspunkter och mer samarbeten hos de som arbetar med de ensamkommande flyktingbarnen för att med gemensam kraft få möjlighet att möta upp och tillgodose deras individuella behov. Idag finns det rutiner runt det mest basala såsom städning, matlagning och läggning. Däremot upplevs en osäkerhet i bemötandet av det enskilda barnets psykologiska behov. Från socialtjänstens sida (socialsekreterare och enhetschef) finns det kartlagda processer för hur arbetet med de ensamkommande barnen går till. De gör en BBiC- utredning för att kartlägga behoven hos varje barn. Här får vi lite olika svar men alla som arbetar med BBiC som
arbetsmaterial upplever att det kräver mer av socialsekreteraren och att de behöver tänka om och förhålla sig till materialet på ett annat sätt än i andra utredningar. Det upprättas en generell vårdplan och genomförandeplan och utredningen inleds så fort barnen anlänt till boendet. Tidigare har den socialsekreterare som gjort BBiC- utredningen sedan även varit ansvarig för uppföljningar efter utredningen avslutats men detta kommer fortsättningsvis utföras av handläggare som enbart fokuserar på uppföljning/verkställighet. I detta finns en vinning i att arbetsbelastningen fördelas jämnare i personalgruppen och att fler handläggare får kunskap om målgruppens situation. För de ensamkommande barnen däremot anger Socialstyrelsen (2013b) att de ensamkommande
flyktingbarnen behöver få möjlighet att bygga upp en relation till omsorgspersonalen för att känna förtroende och vågar öppna sig om sitt liv. Det finns nackdelar i att en person håller i utredningen, vilken innefattar ett flertal samtal där man ber barnet att öppna sig. När utredningen är slut kommer det in en ny person för att ta vid med uppföljning och verkställighet.
7.1.3 Varierande behov
Samtliga intervjupersoner berättar även att målgruppen i sig är utmanande att arbeta med då
behoven kan skilja sig åt totalt. Det är vanligt förekommande att barnen har varit utsatta för trauman av vitt skilda slag och har mycket varierade förutsättningar för att integreras och anpassa sig till sin nya situation. Detta medför att det är svårt att anpassa arbetet och att det är utmanande att ge rätt insatser.
Det är enligt Socialstyrelsen (2013b) tydligt att kommunerna behöver förbättra det emotionella stödet och tillgängligheten till psykiatrisk behandling, vilket framkommer i vårt material där det återkommande poängteras att det är en utsatt målgrupp. Barn som mår både psykiskt och fysiskt dåligt förväntas aktivt delta i utredning, börja skolan och förhålla sig till att bo tillsammans med andra ungdomar från olika delar av världen. En av intervjupersonerna uttryckte:
Det är ett speciellt sätt att bo på olika personal hela tiden och många ungdomar på samma ställe, med olika bakgrund och olika behov.
17 de ibland upplever hur ungdomarnas förväntningar av Sverige inte stämmer överens med
verkligheten och att det upplevs stressande för dem.
Det beskrivs även en frustration i samarbetet mellan boendet och socialtjänsten då de inte alltid vet vem som gör vad och varför. Samarbetet mellan de olika parterna behöver bli bättre och tydligare. Från båda sidor finns önskemål om mer gemensamma planeringar och närmare samarbeten vilket senaste tiden utökats.
7.2
Medvetenhet om vad som bör bli bättre
De vi intervjuat önskar mer utbildning för att höja kompetensnivån. De uttrycker vad vi uppfattar som en medvetenhet om vilka områden där kunskapsnivån är för låg. Detta är områden där de uppfattar att resultatet av deras arbete skulle bli bättre om kunskapen var större.
7.2.1 Otydliga roller
Boendepersonalen som idag har titeln flyktingmottagare ser sin roll som otydlig. Vad de ska göra och vad andra arbetsgrupper såsom socialtjänsten förväntar sig att de gör visar sig också skilja sig åt. Det kan innebära en osäkerhet både hos dem själva men även för andra inblandade verksamheter som inte riktigt vet vad de gör. En intervjuperson beskriver i ett resonemang rekrytering av
kompetent personal och ifall okunskap om yrket hade inverkan på det:
Jag visste nog inte riktigt själv vad det var jag sökte när jag sökte mitt jobb. Jag sökte ju i kategorin som jag hade utbildat mig till. Men jag hade ingen aning om vad flyktingmottagare
innebar. Det säger ju inte så mycket. Otydlig titel.
Intervjupersonerna tar även upp att de upplever att det saknas forskning på området och att man saknar evidensbaserat arbete samt modeller/metoder som är särskilt framtagna för att passa till målgruppen. Detta försvårar även förutsättningarna för att ha ett professionellt förhållningssätt och det upplevs som lätt att dras med på ett personligt plan i försöken att hjälpa barnen efter bästa förmåga.
7.2.2 Praktiska svårigheter
18 En annan aspekt som beskrivs som ett hinder är att boendet är lokaliserat ett flertal kilometer från samhället vilket försvårar ungdomarnas möjligheter att bli självständiga då de behöver skjuts för att ta sig till närmaste busshållsplats.
7.2.3 Mer grupp än individ
Det framkommer av intervjuerna att det är lätt att kategorisera och kalla gruppen för migranter eller flyktingar i första hand och barn i andra hand. Därmed finns risken att generalisera i hur man arbetar med bemötande på boendet och missa det enskilda barnets behov. De basala behoven är tillgodosedda men efter det är det lite svajigare. Vi kan av den insamlade empirin utläsa en medvetenhet om dessa risker hos alla intervjupersoner i studien. De berättar att de upplever att de ibland faller i den fällan och att det till största delen beror på bristande resurser och att den snabba utökningen har gjort att det varit rörigt. En av dem väljer att uttrycka det så här:
Det är individer som kommer till oss med olika behov, det får man inte glömma bort. Så att man inte ser de ensamkommande som en grupp. Det är farligt… Här kommer dom liksom..
Alla intervjupersoner framhöll att det är av största vikt att se individen men att det finns en risk att de ses som gruppen ”de ensamkommande”. För att se individen är de flesta inne på att det krävs mer enskild tid och ett mer individanpassat arbetsmönster.
7.3 Visioner om framtiden
Vi upplever att alla vi intervjuat ser att arbetet med de ensamkommande flyktingbarnen inom kommunen i framtiden kommer att vara utmanande. De tror att det kommer att vara en fortsatt ökad tillströmning och att det kommer krävas ytterligare resurser.
Sammantaget kan vi se att vägen framåt och vad de vi intervjuat ser som önskemål och visioner för framtiden stämmer väl överens med vad vi brukar kalla den klientcentrerade teorin.
7.3.1 Mycket på gång men en positiv anda
Vi kan ur det insamlade materialet utläsa att det händer mycket i kommunen. I takt med att antalet ensamkommande flyktingbarn som anvisas till kommunen ökar så ökar också insikten att det här är en målgrupp som kräver resurser. Vi upplever det som att det rustas inför kommande tillströmning genom att det tillkommit nya tjänster som exempelvis integrationssamordnare. Det sker även fler organiserade och uppskattade samverkansdagar mellan socialtjänsten och HVB- hemmen samt att det tillkommer fler tjänster på boendet i takt med att antalet platser utökas. Det finns en
genomgående positiv anda och alla intervjupersoner upplever att det händer mycket inom
kommunen. Det satsas och tillsätts nya tjänster och det beskrivs som om att det händer mycket på kort tid men att det är en positiv satsning med goda ambitioner. Vi upplever att de vi intervjuade genomgående tycker om sina jobb även om de upplever brister. En av intervjupersonerna uttryckte
19 Framförallt visar det insamlade materialet att alla vi intervjuat är måna om de här barnens situation. Intervjupersonerna är medvetna om de ensamkommande flyktingbarnens utsatthet och de har en önskan om att bemöta dem på det bästa sätt och ur ett så individanpassat perspektiv de förmår.
7.3.2 Individanpassning
Det framkommer från samtliga intervjupersoner en tydlig önskan om att få arbeta mer
individanpassat vilket är ett behov som även framkommer i Socialstyrelsen (2013b). Från boendets sida önskar de sig mer tid på tu man hand med varje barn. Detta för att bygga upp ett förtroende men även för att kunna möta upp den enskilde individens intressen och förmågor. I den
klientcentrerade teorin lyfts det att klientens förtroende till i detta fall personer inom kommunen är viktiga för klientens utveckling (Thorne 2003). Det beskrivs som en avgörande del av en
framgångsrik integration för ungdomarna och att rätt anpassade aktiviteter och samhällskontakter ger en större chans att klara sig bra i det svenska samhället.
Även från socialtjänstens sida pratas det återkommande om hur viktigt det är att ta tillvara på individens behov och att de önskar större möjligheter till det genom mer aktiv tid i utredningarna. Vissa uttrycker även att det finns ett behov av en anpassad utredningsmodell. En vision från socialtjänstens sida är även att det skulle finnas personal kopplad till boendet med kompetens på områden som PTSD (posttraumatic stress disorder), trauma, stress och andra faktorer som man då skulle kunna arbeta mer aktivt och behovsanpassat med på boendet. Men även ett utökat samarbete med CTS (Center för traumatisk stress), vårdcentral och skolhälsovården. Dessa önskemål och visioner går i linje med den klientcentrerade teorin, genom att målet med att möta upp individens sociala och psykologiska behov är att sätta klientens behov i centrum (Thorne 2003).
7.3.3 Utöka samarbete
Det finns en tydlig önskan om mer utvärdering av det arbetet som görs samt ytterligare tydlighet runt vilka förväntningar som finns på respektive personalgrupp. En sak som nämns är en önskan om att kommunen ska ha en gemensam definition av begreppet integration för målgruppen
ensamkommande flyktingbarn, detta för att skapa en mer enad syn på hur arbetet ska utföras. Samverkan mellan boendet och socialtjänsten är något som både boendet och socialtjänsten önskar utveckla och önskemål om mer samverkansdagar och tätare samarbeten är återkommande genom hela intervjumaterialet.
7.3.4 Utbildning och kompetenshöjning
Det framkommer genomgående att viljan till fördjupning och mer utbildning är stor. Även om det finns en tilltro till att det kommer att bli bättre på den fronten anser de flesta idag att det råder brist på internutbildningar och att det påverkar kvalitén på arbetet. I uttalanden som:
20 Vi kan utläsa både frustration men även en kunskapstörst som vi tolkar som övergripande. De vi intervjuat är medvetna om problemet med avsaknad av fördjupande utbildning och är positivt inställda till att lära sig mer. Viljan att vara bra på sitt jobb och att få tillräckligt med tid för att ge de ensamkommande flyktingbarnen de bästa förutsättningarna som möjligt är något som genomsyrar svaren i majoriteten av intervjuerna.
Det framkommer en tydlig önskan om mer beprövade metoder samt ett gemensamt förhållningssätt från alla inom kommunen som arbetar mot de ensamkommande barnen för att uppnå en känsla av att man strävar åt samma håll och med ett uttalat mål.
Från socialtjänstens sida hör vi även en önskan om att ägna mer tid åt omvärldsanalys och att prata mer om tvärkulturella möten och vad det innebär. Problemen runt kulturkrockar återkommer i flera sammanhang och vissa av dem vi intervjuat anser att en viss baskunskap om hur det ser ut i de länder och områden som majoriteten av de ensamkommande flyktingbarnen kommer ifrån skulle underlätta genom hela mottagandeprocessen. En av de intervjuade:
Hur möter man deras syn och perspektiv på saker? Dom är ju från så många olika länder, hur ser det ut i de olika länderna? Jag har ju ingen aning!
Att höja utbildningsnivån och kompetensbredden hos de anställda och samtidigt öka
tillgängligheten är något som önskas då det beskrivs att man vill göra mycket mer än man hinner
7.3.5 På väg ut i livet
Alla de vi intervjuat uttrycker att det kommer att bli bättre när de fått till sina arbetsrutiner men att det behöver komma igång snart och även där önskas det tydlighet och mer fokus på individen. Enligt Söderqvist (2013) är steget från att bo på ett kommunalt drivet HVB- hem till att på egen hand klara vardagen i det svenska samhället stort. Det framkommer även i intervjumaterialet att det är något som behöver utvecklas. Syftet med tiden i PUT-huset är att ge de ensamkommande
flyktingbarnen en trygg vardag men även att möta upp deras behov fysisks, psykiskt och socialt. Tiden där ska fungera som en brygga till att klara sig själv, enligt intervjuerna upplevs det svårt att hitta balansen och att steget från boendet till egen lägenhet ofta upplevs som för stort. I samband med integrationsarbete och utslussning mot ett liv på egna ben finns en önskan från personalens sida att ges utrymme att guida ungdomarna in i samhället utifrån deras individuella förutsättningar.
Sviker man dem när de har förhoppningar om att det ska bli bra och de hamnar i en egen lägenhet och ska fortsätta resten av sina vuxna liv här i Sverige. Är de utanför samhället då kommer de aldrig att jobba. Medan de som fått rätt hjälp i rätt tid och lugn i huset, de kan man
21
8.0 Diskussion
Uppsatsens syfte var att undersöka hur en mindre kommun hanterar ärenden som berör
ensamkommande flyktingbarn samt hur kommunen förmår att bemöta den enskilde individens behov. Vårt resultat visar att tillströmningen av ensamkommande flyktingbarn har ökat snabbt de senaste åren. HVB- hemmet har på kort tid gått från fem gemensamma platser för asylsökande och PUT till att ha elva PUT platser och tretton asylplatser. I vårt resultat fann vi ett mönster som bildade tre huvudkategorier. Den första huvudkategorin benämns dagsläget. Av vårt resultat kan vi utläsa att det fanns brister i både arbetsmetoder och förhållningssätt. Alla barn utreds enligt BBiC- modellen och eftersom den inte är anpassad för målgruppen krävs det mer av handläggaren i dessa ärenden. Det framkom att handläggarna inleder utredningen med mindre information om barnet än vanligtvis. De ensamkommande flyktingbarnen har ofta misstro till myndighetspersoner som bidrar till bristande förtroende. Som följd av det har handläggarna svårt att få information som ger rätt resultat. Andra huvudkategorin medvetenhet om vad som bör bli bättre var tänkt som en brygga mellan dagsläget och tredje kategorin visioner om framtiden. Medvetenheten visade vägen framåt och det fanns en medvetenhet om att kunskapsnivån var för låg. Det framkom att det fanns en risk att se de ensamkommande flyktingbarnen som en grupp istället för individer. Intervjupersonerna tog upp brister i att det inte fanns några uttalade arbetsrutiner och arbetsmetoder/ modeller. I tredje huvudkategorin visioner om framtid beskrivs vilka visioner och mål intervjupersonerna berättade om. Resultatet visade att det fanns en vilja till att fördjupa sig och att få mer utbildning inom området för att möta upp barnens behov. Det intervjupersonerna beskrev som sina mål och visioner i arbetet med ensamkommande flyktingbarn går hand i hand med vad den klientcentrerade teorin förespråkar. Både de som arbetade för socialtjänsten och de som arbetade på boendet var enade om att de behövde utöka samarbetet mellan dem för att mottagandet av de ensamkommande
flyktingbarnen skulle bli så bra som möjligt.
8.1 Resultatdiskussion
Innan arbetets start diskuterade vi med varandra och kom fram till att vi trodde det fanns lite kunskap om arbetet med ensamkommande flyktingbarn i både utbildningen, arbetslivet samt inom forskningen. Efter att ha sökt forskning samt hämtat empiri genom fem intervjuer har vi fått det bekräftat. Det som framkommer angående hur arbetet ser ut idag är att det finns mycket god vilja och höga ambitioner att förbättra arbetet med de ensamkommande flyktingbarnen men att
resurserna inte räcker till.
Intervjupersonerna beskrev att den ökade tillströmningen av ensamkommande flyktingbarn medfört att kommunen har fått upp ögonen för området och att de satsar mer resurser i form av nya tjänster. Detta uppfattar vi som positivt även om vi kan utläsa att det varit bättre om den satsningen varit mer proaktiv och startat tidigare. Genom att ha agerat tidigare tror vi att kommunen varit bättre rustad. Att antalet platser skulle utökas är något vi anser väntat då det är vad som skett inom hela riket. Det var flera år sedan Sverige började registrera ensamkommande flyktingbarn men trots det är
22 I resultatet framkommer det att det krävs mer av handläggaren i utredningar med ensamkommande flyktingbarn, men eftersom de inte fått någon specifik utbildning inom just det området så förväntas de vara självlärda och klara av de komplexa utredningarna utifrån sina erfarenheter. Vi ställer oss frågande till vad kommunen gör för att möta det ansvar som staten har gett kommunen. Vi är medvetna om att tillströmningen av ensamkommande flyktingbarn har ökat snabbt men om
personalen känner svårigheter i att hantera arbetet på grund av för lite kunskap skapar det stress och påverkar i slutändan barnen. Vi ställer oss även undrande till att ensamkommande flyktingbarn i kommunen enligt vissa intervjupersoner inte blivit prioriterade innan dess att antalet ökat såpass att lokalbrist uppstod. De som i sin profession möter ensamkommande flyktingbarn behöver utbildning och kunskap i hur de ska hantera barnens behov oberoende av hur många barn det är.
Ensamkommande flyktingbarns hälsa
Jensen (2015) tar upp i sin artikel att ensamkommande flyktingbarn är den grupp flyktingar som är mest sårbara och löper en stor risk att få psykiska hälsoproblem. En röd tråd som finns i tidigare forskning samt vår empiri är betydelsen av det tidiga mottagandet för de ensamkommande
flyktingbarnen. Om det sker en tidig bedömning av deras eventuella behov av stöd minskar risken att de drabbas av psykisk ohälsa. Trots det har de ensamkommande barnen som inte fått PUT i stort sett endast vårdcentralen och folktandvården att vända sig till. Om de ensamkommande
flyktingbarnen fick hjälp och stöd utifrån sina behov från början skulle även kommunen vinna på det ekonomiskt sett. Barnen skulle få en bättre hälsa och det bidrar till en större chans att klara skolan och utmaningen att komma in i svenska samhället. Samhällets vinning är att det finns en större chans att de ensamkommande flyktingbarnen kommer in på den svenska arbetsmarknaden och därmed bidrar med skattepengar istället för att fastna i att behöva insatser som kostar
skattepengar.
Socialstyrelsen (2013b) beskriver att de barn som visar ett avvikande beteende behöver sättas i fokus och få den hjälp de behöver, trots att det är två år sedan artikeln skrevs har de som arbetar med ensamkommande flyktingbarn inte fått något uttalat förhållningssätt till att möta barnens behov. Socialstyrelsen (2013b) påtalade att kommunerna behöver förbättra det emotionella stödet och tillgängligheten till psykiatrisk behandling. Vi ser inte att det varit någon större framgång i det arbetet och personer som arbetar med de ensamkommande flyktingbarnen vet inte hur de ska på bästa sätt möta upp barnens behov eller hur de ska hantera deras trauman.
Barnets bästa
Vi har reflekterat över att när det gäller de ensamkommande flyktingbarnen kommer
23 Socialstyrelsen (2013b) beskriver att insatser för ensamkommande flyktingbarn behöver
individanpassas i större utsträckning än vad som görs idag. Att jobbet med ensamkommande flyktingbarn behöver individanpassas var en central del av det resultat vi fick fram genom
intervjuerna och vi tror att det är någonting som kommunen behöver arbeta med. Det framkommer att det är lätt att se ensamkommande flyktingbarn som en grupp och inte som individer. Derluyn (2008) beskriver i sin artikel att de ensamkommande flyktingbarnen riskerar att i första hand hamna i kategorin ”flykting” och ”migranter” istället för barn, det visar att de ensamkommande
flyktingbarnen ännu en gång riskerar att ses som en grupp och inte som enskilda individer. Våra barn och andras ungar
Vi har reflekterat över att det finns skillnader i arbetet med ensamkommande flyktingbarn och arbetet med barn som är födda i Sverige. Det har under flera år ställs krav på att inom socialt arbete arbeta mer evidensbaserat. Av vårt resultat kan vi utläsa att det inte finns några evidensbaserade arbetsmetoder för ensamkommande flyktingbarn. Arbetsmodellen BBiC är en beprövad modell som tyvärr inte är anpassad till målgruppen ensamkommande flyktingbarn då hela delen med
föräldraförmågan faller bort och får ersättas med boendepersonal och gode män. Vissa
intervjupersoner tyckte ändå att den som utredningsverktyg lämnar tillräckligt mycket utrymme för att utredaren kan anpassa den, men meningarna går isär. BBiC är under revidering och vi hoppas att den i sin nya form kommer att fungera bättre även för de ensamkommande flyktingbarnen.
På ett HVB hem för barn/ ungdomar födda i Sverige finns ofta en gemensam problematik hos målgruppen, till exempel missbruk. Med det som utgångspunkt arbetas det med olika metoder, personalen har ett gemensamt förhållningssätt, det sker uppföljningar och det strävas efter tydliga mål. Det kan jämföras med de HVB-hem där de ensamkommande flyktingbarnen bor där det inte finns någon metod eller något förhållningsätt. De som i sin yrkesroll möter de ensamkommande flyktingbarnen får istället arbeta utifrån sina egna personliga uppfattningar. De ensamkommande flyktingbarnen har inga tydliga mål som de kan sträva efter och med hjälp av uppföljningssamtal diskutera hur de ligger till i processen. Att deras problematik är så varierad gör det givetvis omöjligt att arbeta på samma sätt med alla. En tydligare struktur, utvärdering och uppföljning som leder till aktivt förbättringsarbete är något vi anser skulle kvalitetssäkra arbetet men även medvetandegöra brister och åtgärda dessa. I checklistan som upprättades av Rädda Barnen (2010) står det att ensamkommande flyktingbarn har samma rätt till stöd som andra barn i Sverige.
Att det i utredningsarbetet finns risker att behovsbedömningen av boende kan påverkas av det faktum att det finns ett HVB-hem avsett för de ensamkommande flyktingbarnen är en av
anledningarna att vi döpt vår uppsats till ”Våra barn och andras ungar”. Då de återigen drabbas av att ses som en grupp snarare än en individ. Det sägs att vi inte ska göra skillnad på barn och de alla ska utredas enligt samma modell. Trots det har vi svårt att se att ett svenskt barn som skiljts från sina föräldrar av någon anledning skulle placeras på ett HVB-hem. Förutsatt att det enskilda barnet hade en specifik problematik som i så fall avses behandlas på det boendet. Vi anser att bristen på familjehem inte får påverka bedömningen av behovet. Bristen på familjehem kommer visas genom att behoven inte kan tillgodoses och att stor del i problemet kan ligga i hur rekryteringen och förutsättningarna för familjehemmen i Sverige ser ut idag.
24 beskriver hon stora skillnader mellan barn som familjehemsplacerats då de fick kärlek och
kontinuitet i större utsträckning än de som kom till barnhem. Dagens boenden har utvecklats sedan dess men vi anser att paralleller trots detta kan dras till skillnaden på hur barnets individuella behov kan mötas upp i ett familjehem jämfört med ett HVB-hem. Detta speglas även i studien av
Söderqvist (2013) där det framkommer att många av de ensamkommande flyktingbarnen i efterhand upplevt tiden på boendet som bra men att de saknat tydligt vuxenstöd.
8.2 Metoddiskussion
Under arbetet med vår studie stötte vi på olika svårigheter. En svårighet var att det inte fanns speciellt mycket forskning eller omfattande studier inom området då det är relativt nytt i den form vi ser idag. De studier som vi hittade var främst undersökningar om ensamkommande flyktingbarn i andra länder. Vi hade svårt att hitta forskning som berörde hur kommuner i Sverige hanterade mottagandet av ensamkommande flyktingbarn.
En annan svårighet vi stötte på var att finna en vetenskapsteoretisk utgångspunkt att analysera materialet igenom. Efter att ha provat flera olika med varierat resultat hittade vi den
klientcentrerade teorin. Alla intervjuer vi haft visat på att det fanns brister i förmågan att möta varje enskild individs behov men en medvetenhet om att detta är av vikt för att barnens situation ska bli så bra som möjligt. Vi ser därför den klientcentrerade teorin som ett relevant verktyg i analysen av vår empiri, samt ett i studien generellt förhållningssätt.
Inledningsvis hade vi svårigheter att hitta originaltexter samt litteratur. Ibörjan av studien funderade vi på att använda BBiC som ett analytiskt verktyg. Men eftersom personalen på Hvb-hemmet inte kommer i kontakt med BBiC hade vi inte kunnat analysera empirin från den.
Något vi ville göra var att intervjua de ensamkommande flyktingbarnen. Det var inte möjligt då vi inte får intervjua minderåriga.
Ibörjan av arbetet var vi intresserade av att ta med skolans roll i arbetet med ensamkommande flyktingbarn. Detta för att få en helhetsbild av deras situation. Vi valde att avgränsa vårt arbete då vi hade en tidsram att förhålla oss till samt att de flesta ensamkommande flyktingbarnen inte gick på de skolor som fanns i kommunen.
Ett etiskt dilemma som kunnat uppstå var att intervjupersonerna kände att vi ifrågasatte deras kompetens i arbetet. Det kan vara känsligt att som student fråga om de upplever att de har nog med kunskap för att hantera ärenden med ensamkommande flyktingbarn. Ytterligare ett etiskt dilemma var att vi intervjuade kollegor samt chefen till en av oss som gör studien. Det kan ha påverkat intervjuerna som i sin tur påverkat resultatet vi fått fram. Vi kunde valt en kommun där ingen av oss arbetar. Då hade vi varit säkra på att resultatet inte påverkats av att en av oss arbetar där
25 Det vi kunde gjort bättre från arbetets start var att ha en tydligare ram och vision om vad vi ville undersöka. Vi ändrade inriktning flera gånger under arbetets gång och det bidrog till att vi fick skriva om texten vid flera tillfällen för att hålla en röd tråd i arbetet. Om vi hade haft en bättre plan så hade det underlättat arbetet.
1
9.0 Uppsatsens bidrag och relevans
Denna uppsats handlade om hur en kommun hanterar arbetet med ensamkommande flyktingbarn. Vårt förslag till fortsatt forskning är att genomföra en uppföljning av hur de ensamkommande flyktingbarnen upplevde sin tid på kommunens HVB-hem. Att undersöka hur de ensamkommande flyktingbarnen upplevde mottagandet samt sin tid på HVB-hemmet skulle ge ett bra material att använda som underlag vid förbättringsarbete och utveckling av boendena.
Vår studie bidrar till mer kunskap om hur en kommun hanterar den ökade tillströmningen av ensamkommande flyktingbarn. Eftersom det finns begränsat med forskning inom området kan den bidra till att andra människor får upp ögonen och vill utforska det vidare. Vi hoppas att andra kommuner samt personer som i sin yrkesroll möter ensamkommande flyktingbarn reflekterar över hur de arbetar idag och att de gör vad de förmår för att möta upp de ensamkommande
2
10.0 Referenslista
Alvesson, M. & Sköldberg, K. (2008). Tolkning och reflektion- vetenskapsfilsofi och kvalitativ metod. Danmark: Studentlitteratur.
Bryman, A. (2009). Samhällsvetenskapliga metoder. Upplaga två. Malmö: Liber.
Derluyn, I. & Broekaert, E. (2008). Unaccompanied refugee children and adolescents: The glaring contrast between a legal and a psychological perspective. International Journal of Law and Psychiatry, 31, 319-330.
Engström, L.G & Ovall, H. (2010). Implementering av BbiC i Värmland- kartläggning av BbiC i 16 värmländska kommuner. [Elektronisk] Karlstad Universitet, FoU- rapport 2010:2 ISSN 1651-2138. Tillgänglig:
http://www.kau.se.bibproxy.kau.se:2048/sites/default/files/Dokument/subpage/2010/01/hela_ bbic_2010_2_pdf_72066.pdf [2015-04-19]
Hessle, M. (2009). Ensamkommande men inte ensamna- Tioårsuppföljning av
ensamkommande asylsökande flyktingbarns livsvillkor och erfarenheter som unga vuxna i Sverige. Diss. Stockholm: Pedagogiska institutionen, Stockholm universitet.
Jensen, T.K., Fjermestad, K.W., Granly, L. & Wilhelmsen, N.H. (2015). Stressful life experiences and mental health problems among unccompanied asylum- seeking children. Clinical Child Psychology and Psychiatry, 20 (1), 106-116.
Johannessen, A. & Tufte, P.A. (2003). Introduktion till samhällvetenskaplig metod. Malmö: Liber.
Kvale, S. & Brinkmann, S. (2009). Den kvalitativa forskningsintervjun. 2:a upplagan. Lund: Studentlitteratur.
Lagnebro, L. (1994). Finska krigsbarn. Diss. Umeå: Institution för socialt arbete, Umeå universitet.
Larsen, A.K (2009). Metod helt enkelt. Kristianstad: Tryck & Bild Kristianstads boktryckeri AB.
Migrationsverket (2015a). Asylsökande som får permanent uppehållstillstånd. Tillgänglig:
http://www.migrationsverket.se/Privatpersoner/Skydd-och-asyl-i-Sverige/For-dig-som-ar-vuxen-och-har-sokt-asyl/Om-du-far-stanna/Permanent-uppehallstillstand.html [2015-06-04] Migrationsverket (2015b). Barnkonventionen. Tillgänglig:
