Fungerar våtmarkstorv som jordförbättringsmedel i sandig åkermark
Ett växthusexperiment
Författare: Hannes Forsström Handledare: Börje Ekstam Examinator: Per Larsson Termin: VT20
Ämne: Biologi Nivå: Kandidat
Kandidatuppsats
Abstrakt
Peat is one of the most important materials used for soil amendment in commercial horticulture. Traditionally, sphagnum peat has been the dominating form of peat used, but other forms of peat may also prove to be of great use. Sometimes, peat must be removed from restored wetlands in order to create more open patches of water. This offers a potential to use the removed peat for something productive. In this study, it was examined if peat made up from Cladium sp. could be used to mix with a sand soil to gain a higher yield of crops. Corn were planted in sand soil containing varying amounts of peat mixed in. The crops were then allowed to grow for around 50 days before harvest. After harvesting, it was found that the yield was higher from the crops that had been growing in a soil that had some amount of peat mixed in with the sand. Further large-scale studies could determine if this could be used as an economic and sustainable alternative to sphagnum peat.
Nyckelord
Torv, Sand, Jordförbättring, Agrikultur, Hortikultur, Våtmark, Öland, Ag, Cladium
Tack
Jag vill tacka Börje Ekstam för handledning, Henrik Hallberg och Anders Månsson för hjälp med material och lokal-tillgänglighet, Claes Nilsson från Klasgården för bidrag av Sand samt FarmAC för sitt bidrag av majs.
Innehållsförteckning
1 Inledning 1
2 Material och Metod 2
2.1 Jord 2
2.1.1 Sand 2
2.1.2 Torv 2
2.2 Gröda 3
2.3 Näringslösningar 3
2.4 Uppställning av experiment 3
2.5 Växthusparametrar 4
2.6 Experimentdesign 4
2.6.1 Experiment 1 4
2.6.2 Experiment 2 4
2.7 Statistiska tester 5
3 RESULTAT 5
4 DISKUSSION 7
5 SLUTSATSER 8
6 REFERENSER 9
Bilagor
Bevattningsschema
1 Inledning
Under 1800-talet och första halvan av 1900-talet genomfördes ett stort antal sänkningar av sjöar och våtmarker i Sverige. Detta gjordes för att skapa mer odlingsbar mark som skulle kunna förse den växande befolkningen med livsmedel.
Det har dock på senare tid uppmärksammats att våtmarker är viktiga komponenter i ett fungerande landskap som bidrar med flera viktiga ekosystemtjänster, till exempel näringsretention av kväve för att minska inverkan på övergödning (Jacks 2019).
Våtmarker är också viktiga habitat för många fisk- och fågelarter som, i och med torrläggningarna, har sett en nedgång i populationsstorlek (Amano et al. 2010). Det har därför gjorts flera projekt som ämnar till att återställa gamla torrlagda sjöar och våtmarker till sina ursprungliga nivåer i hopp om att kunna få tillbaka de arter och ekosystemtjänster som gått förlorade i processen (Strand & Weisner 2013).
När en tidigare torrlagd våtmark slutar hävdas, börjar den växa igen och över tid bildas ett torvlager. När restaureringsarbete senare görs och vattennivån höjs, kan torven flyta upp och lägga sig som ett flytlager uppe på vattenytan. Stora delar av denna flyttorv kan behöva avlägsnas från platsen för att skapa större arealer av fria vattenmassor, vilket bland annat har föreslagits som åtgärd för ett
restaureringsarbete för Husebymaden i Kronobergs län (Arnesson & Ekstam 2017).
Detta skapar ett stort lager av överbliven torv som inte alltid kommer till någon användning senare.
Torv har länge använts som ett viktigt, kostnadseffektivt jordförbättringsmedel inom det kommersiella jordbruket och trädgårdsodlingen (Kitir et al. 2018). I Sverige ökade torvskörden med 32 procent 2016 till följd av den varma och torra sommaren, vilket gynnade torvproduktion (SCB 2017). Torv är organiskt material, som kan binda stora mängder vatten och näringsämnen, vilket gör den till en effektiv jordförbättrare. Inom växtodlingen förekommer generellt tre olika typer av torv:
vitmossetorv (peat moss), torv på vass och halvgräs (reed-sedge peat) och humustorv (peat humus). Vitmossetorv är den sort som används mest inom
kommersiell odling (Schmilewski 2008). Torv baserad på vitmossa har, jämfört med torv på vass och halvgräs, en större andel organiskt material, lägre grad av
nedbrytning, högre vattenhållande kapacitet, större andel fibrer, högre konduktivitet, lägre katjonbyteskapacitet och lägre pH-värde. Humustorv används endast för strukturförbättring på grund av dess låga näringsvärden. (McCoy2013; Kitir et al.
2018).
Sandiga jordar har en dålig förmåga att hålla vatten och innehåller också små mängder organiskt material och är därmed inte optimalt att odla i. Det har tidigare gjorts försök där sand har blandats in i torv för att förbättra torvens fysikaliska egenskaper med avseende på odlingsbarhet (Sognnes et al. 2017). Om det motsatta också fungerar, skulle avverkad torv från våtmarksrestaureringar kunna användas som ett alternativ för att förbättra marker med annars dåliga förutsättningar för odling av grödor.
Brytning av torv medför vissa påfrestningar på miljön, främst i form av CO2-
utsläpp. Eftersom torv bildas mycket långsamt, är det en effektiv sänka för CO2.När
2(10)
torven sedan avlägsnas, återgår CO2 till atmosfären, vilket påskyndar den globala uppvärmningen. Torv är också viktigt för grundvattenskvaliteten och därmed för många arters habitat (Kitir et al. 2018).
Vedborme träsk och Vedby träsk är två torrlagda sjöar på norra Öland som har undersökts av Borgholms kommun med syfte att återskapa dem till sina historiska nivåer. Axelsson (2019) undersökte hur torv från området bidrog till brunifieringen av ytvattnet som avrinner till Hornsjön i söder som är en viktig vattentäkt för norra Öland. I undersökningen framgick det att torv som fått ökad mängd solbelysning hade en större effekt på reningen av vattnet, vilket motiverar bortförsel av torv från platsen för att öka ytan av solbelysning.
Syftet med den här studien har varit att undersöka om bortförd torv från området Vedby-, Vedborme träsk kan användas för att öka fertiliteten i en mager sandjord och därmed ge en skörd med ökad torrvikt och om det finns något samband mellan graden fertilitet och en ökad mängd torvinblandning. Detta testades genom att ställa upp två experiment. Ett med avseende att kontrollera torvens inverkan på en ren sandjord och huruvida det finns ett samband med ökad mängd torv och större skörd.
Det andra experimentet hade för avsikt att ta reda på om tillväxten begränsas av näringsämnen, i detta fall kväve eller fosfor.
2 Material och Metod
2.1 Jord
2.1.1 Sand Sand hämtades från Klasgården nära Löttorp på norra Öland (SWEREF 99 N 6341992, E 621270).
Vid insamling, filtrerades sanden från större objekt som stenar och grenar. Sanden bestod till största del av mellansand med mindre inslag av finsand.
2.1.2 Torv
Torv hämtades från två ställen med några meters mellanrum i Vedborme träsk på Öland (SWEREF 99 N 6340909, E 620680). Vedborme träsk tillhör
avrinningsområde 119 (Öland) och delavrinningsområde 40420. Vegetationen där torven inhämtades domineras av ag (Cladium sp.) och berggrunden utgörs av kalksten (Länsstyrelsen 2003; SGU 2018). Under sommartid, då torven hämtades, är området helt torrlagt.
Figur 1. Sanden på plats i växthuset.
Efter hemtagning, rensades torven på jordstammar och vedartat material för hand, för att få den till en så homogen massa som möjligt. Stickprover av torven togs och placerades i bägare som sedan sattes i ett torkskåp på 105ºC i tre dygn. Därefter räknades torvens vattenhalt ut till ca 88%. Vid ett senare tillfälle placerades torven i en brännugn i 550ºC för glödförlustanalys. Mängden organiskt material beräknades till ca 78%.
Sand och torv vägdes och blandades i olika viktproportioner (friskvikt) för att användas i experimentet. De proportioner som blandades var: ren sand, sand med 10% torv, sand med 20% torv, sand med 30% torv samt sand med 40% torv.
2.2 Gröda
Den gröda som användes i studien var majs (Zea mays) av sorten Emmerson FAO 150.
Denna sort används vid tidig skörd och sen sådd och passar bra för odling i kallare klimat.
2.3 Näringslösningar
Näringslösningar blandades från NH4NO3 och NaH2PO4 x H2O.
Trettio dagar efter sådd började näringslösningar av kväve och fosfor tillföras till krukor i experiment 2. Näringslösningen tillsattes i fem omgångar om 20ml brukslösning vardera. I de krukor som behandlades med näringstillsatser,
korrigerades vattenmängden för att vara likvärdig med övriga krukor. Den slutliga tillsatsen av rent kväve och fosfor var 98,8 kg/ha och 10,9 kg/ha respektive per kruka för motsvarande behandling.
2.4 Uppställning av experiment
70 krukor fylldes med olika proportioner sand och torv och placerades i ett växthus.
I varje kruka såddes två majskorn utifall att ett inte skulle gro. Efter sådd tillsattes avjonat vatten till samtliga krukor för att ge likartade startförutsättningar för de krukor som inte innehöll någon torv. Torven uppskattades ha en vattenmängd på 80%, vilket fick stå som riktlinje för hur mycket vatten som tillfördes de krukor med mindre andel torv. För att bevara fukten i krukorna, plastades de efter vattning in med plastfolie. Några majskorn såddes vid sidan av experimentet för att användas som reserv ifall majs inte skulle gro i någon av krukorna.
Figur 2. Torven efter rensning.
4(10)
Efter tre dagar hade det börjat gro i alla krukor utom fyra. I dessa såddes majskorn, från reserven, som hade påbörjat groning. Därefter avlägsnades den minsta av de två majskornen i varje kruka för
att minimera
konkurrenseffekter. Efter att groningen börjat,
randomiserades krukornas placering i växthuset.
Positionen valdes av en slumpgenerator hämtad från websidan Random.org.
Avjonat vatten tillfördes med några dagars
mellanrum för att inte hålla jorden konstant fuktig.
Oftast tillfördes 100ml till varje kruka men ibland
tillfördes mer när jorden bedömdes vara torr (för exakta datum och mängd tillsatt vatten, se bilaga 1)
2.5 Växthusparametrar
Temperaturen i växthuset var inställt på 22ºC mellan 08:00 och 22:00 och 15ºC mellan 22:00 och 08:00. Temperaturen valdes efter Hendry & Grime (1993).
Dagslängden med avseende på ljus var 24 timmar på grund av tekniska begränsningar. Övriga parametrar som till exempel luftfuktighet har inte registrerats.
2.6 Experimentdesign
2.6.1 Experiment 1
Det första experimentet bestod av fyra torvbehandlingar med sju replikat i varje. I den första behandlingen såddes majs i en kruka bestående av ren sand. I den andra, sand med en 10 % inblandning av torv, den tredje sand med 20% torvinblandning och i den fjärde behandlingen 40% torvinblandning. Majsen skördades genom att klippa av skotten vid jordytan 52 dagar efter sådd. Skottens torrvikt vägdes efter torkning till konstant vikt vid 80ºC
2.6.2 Experiment 2
Det andra experimentet undersökte om tillväxten i sandsubstratet begränsades av fosfor eller kväve, med och utan torvtillsats. Experimentet bestod av sex
behandlingar (två torv- och tre näringsbehandlingar), som replikerades 7 gånger.
Näringsbehandlingarna var 1) sand utan näringstillsats, 2) sand med kvävetillsats (se ovan) och 3) sand med fosfortillsats (se ovan). Torvbehandlingarna var sand utan
Figur 3. Groning tio dagar efter sådd.
respektive med 30% torvinblandning. Majsen skördades genom att klippa av skotten vid jordytan 55 dagar efter sådd. Skottens torrvikt vägdes efter torkning till konstant vikt vid 80ºC.
2.7 Statistiska tester
I experiment 1 användes en envägs-ANOVA med skottens torrvikt som
responsvariabel och torvbehandlingarna som förklaringsvariabler. Ett Tukey post hoc test användes för att se vilka behandlingar som var olika. För experiment 2 användes en tvåvägs-ANOVA med skottens torrvikt som responsvariabel och närings- respektive torvbehandlingarna som fixa förklaringsvariabler.
Skillnader ansågs vara signifikanta vid p < 0,05. Torrvikterna rottransformerades innan analys i båda experimenten för att få bättre normalfördelning av residualerna.
3 Resultat
Plantor som fick växa i sand med torvinblandning hade en större medelvikt än de som fått växa i ren sand (figur 4). Plantorna i behandlingarna med inblandning av 10 (T10), 20 (T20) och 40 procent torv (T40) hade, vid skörd, en medelvikt (torrvikt) på 1,28g; 1,36g respektive 1,68g jämfört med plantorna i behandling T0 som hade en medelvikt på 0,45g. En ANOVA visade på att det fanns en signifikant skillnad mellan behandlingarna (p <0,001; tabell 1) och ett Tukey test visade att de
behandlingar som uppvisade en skillnad, var de behandlingar som innehöll torv och de som bestod av ren sand (tabell 2.)
Figur 4. Medelvikt efter skörd med standardavvikelse över behandlingarna i experiment 1. T0 = Ren sand, T10 = 10% friskvikt av torv, T20 = 20% friskvikt av torv och T40 = 40% friskvikt av torv.
0,00 0,20 0,40 0,60 0,80 1,00 1,20 1,40 1,60 1,80 2,00
T0 T10 T20 T40
Torrvikt (g)
Behandling
6(10) Tabell 1. Anovatabell för experiment 1.
Df Sum Sq
Mean Sq F
value
Pr(>F) Behandling 3 1.6467 0.5489 21.47 0.000000559 Residuals 24 0.6137 0.0256
Tabell 2. Tukey test för experiment 1.
Estimate Std.
Error
t value Pr(>|t|) T10 - T0 == 0 0.46220 0.08547 5.408 <0.001 T20 - T0 == 0 0.50904 0.08547 5.956 <0.001 T40 - T0 == 0 0.64401 0.08547 7.535 <0.001 T20 - T10 == 0 0.04684 0.08547 0.548 0.946 T40 - T10 == 0 0.18181 0.08547 2.127 0.173 T40 - T20 == 0 0.13497 0.08547 1.579 0.409
I det andra experimentet med näringstillsatser var medelvikten högre i de
behandlingar som haft en tillsats av torv jämfört med de som fick växa i ren sand (figur 5). Det kunde inte påvisas någon signifikant interaktionseffekt mellan näringstillsats och torvinblandning (p = 0,14; tabell 3). Av huvudeffekterna kunde det endast påvisas en signifikant effekt av torvinblandning (p <0,001; tabell 2) men ingen signifikant effekt av näringstillsatserna (p = 0,09; tabell 2).
Figur 5. Medelvikt efter skörd med standardavvikelse över behandlingarna i experiment 2. T0 = Ren sand, T30= 30% friskvikt av torv. N = Kväve, P = Fosfor.
0 0,5 1 1,5 2 2,5 3
T0 T30 Total medel
Torrvikt (g)
Ingen tillsats Tillsatt N Tillsatt P
Tabell 3. Två-vägs ANOVA för experiment 2
Sum Sq Df F value Pr(>F)
Näring 1.2569 2 2.5481 0.09226
Torv 13.0929 1 53.0869 0.00000001388
Näring:Torv 1.0319 2 2.0919 0.13821
Residuals 8.8787 36
4 Diskussion
Torvinblandning i sanden ökade tillväxten av majsplantor jämfört med de behandlingar där plantorna fått växa i ren sand. Däremot kunde det inte påvisas någon ökad effekt av en ökad mängd torvinblandning. Det finns dock en möjlighet att fler replikat skulle kunna påvisa ett numerärt samband eftersom det går att ana en tendens av en närmare inspektion av figur 4 och 5. Att torven har en positiv effekt på fertiliteten i sandjord kan förklaras av dess fysikaliska egenskaper. Torv har en mycket bättre förmåga att hålla vatten och näringsämnen än vad sand har.Torven innehåller mindre partiklar och därmed en större specifik yta, en högre
katjonbyteskapacitet och större förmåga att adsorbera vatten (Eriksson, et al. 2011).
Torvens organiska material kan också mineraliseras. Sammantaget leder det till att en större mängd näringsämnen kan bli tillgängliga för rötterna. Torven består till största delen av organiskt material, vari merparten av markens kväve och fosfor finns.
Vidare innebär torvinblandning att jorden luckras upp och bildar aggregat som underlättar rötternas tillväxt och fördelning jämfört med den kompakta sanden (Eriksson et al. 2011) Sockerrörsodlingar i Florida kan öka avkastningen på
sandjordar genom inblandning av organiskt material. Alvarez et al (2018) visar i ett experiment att relativt små tillskott (4 och 8 viktprocent) med biokol (biochar) och
”mill ash”, en organisk restprodukt från sockerrörsproduktion, ökade både den skördbara biomassan och sackaroshalterna.
Andra studier visar också att sand som blandats in i torvjord för att öka stabiliteten (Sognnes et al 2007) också har positiva effekter på tillväxten.
I mitt försök med majs fanns ingen påvisbar effekt av att öka torvinblandning mer än 10%. Det kan bero på att spridningen runt medelvärdet var relativt stort i
försöket. Det är också möjligt att effekten beror på att den vattenhållande förmågan, till skillnad från näringsretention, inte ökar linjärt med ökad halt organiskt material (se diskussion i McCoy 2013).
Det fanns ingen signifikant effekt av tillsatt kväve eller fosfor i jorden. I experiment två var det endast torvinblandningen som gav en signifikant ökad tillväxt. Detta kan bero på att den begränsande faktorn var vattentillgången. Flera av plantorna
8(10)
stannade av märkbart i tillväxten, några av dem dog, förmodligen på grund av att de inte fått tillräckligt med vatten över en längre period. Detta skedde främst i de krukor som inte hade någon torv inblandad, vilket ytterligare tyder på att vatten var begränsande.
Vid val av tillväxtmedium, är det viktigt att ha i åtanke vilka krav det man ämnar odla har (Schmilewski 2008). Det är därför inte helt lätt att jämföra vitmossetorv och agtorv rakt av. En relativt stor skillnad är andelen organiskt material som i vitmossetorv kan överskrida 95% av volymvikten (McCoy 2013), jämfört med agtorven som användes i denna studie som hade ett innehåll av organiskt material på 78%. Den vattenhållande förmågan visade sig dock vara mycket bra med 88% samt att torv av halvgräs generellt har ett högre pH-värde än vitmossetorv. I mitt
experiment har inte den vattenhållande förmågan utnyttjats till fullo på grund av en begränsad tillsats av vatten vid varje bevattningstillfälle.
pH-värdet för agtorven är ingenting som undersöktes i den här studien. På grund av dess något lägre innehåll av organiskt material och högre pH, skulle det kunna vara ett bra alternativ för grödor som inte har särskilt höga näringskrav och samtidigt eventuellt buffra en något sur jord.
En studie av Franzén et al. (2016) undersökte böndernas intresse att skapa
våtmarker på sina jordbruksmarker i Stockholmsregionen. Av de medverkande var 30% positiva till idén. En stor anledning till att bönder inte ville skapa våtmarker var kostnaderna. Om torven från våtmarker kan användas till att förbättra jord för odling, skulle det i så fall kunna ge ytterligare incitament att skapa våtmarker på sina marker, vilket skulle få positiva effekter för miljön. Dels genom de naturliga ekosystemtjänsterna som våtmarken ger och dels genom minskat behov av transport om delar av jordförbättringsmaterialet redan produceras på området.
För att vidare undersöka värdet av agtorven som jordförbättrare, skulle ett fältexperiment vara av intresse. Det känns rimligt att utgå från en inblandning av 10% torv på en större areal. Densiteten på sanden som användes i denna studie, beräknades till 1,3kg/dm3 och torven runt 1,0kg/dm3, vilket skulle innebära en torvmängd på ca 390 ton för att få en 10% inblandning per hektar med 30cm plogdjup. Med tanke på torvens långsamma tillväxthastighet och med en källa begränsad till torvbrytning för naturvårdsåtgärder, kommer dock
användningsområdet förmodligen begränsas till mindre arealer och främst som en komplementär åtgärd.
5 Slutsatser
Av resultaten framgår det ganska tydligt att det finns en positiv effekt på tillväxten om torv tillförs en mager sandjord. Det finns därmed stor potential för att ta vara på oanvända resurser för att på ett ekonomiskt och hållbart vis göra stora arealer av mager sandjord till odlingsjord med bättre avkastning än tidigare. Inom
växtnäringen är det oftast torv av vitmossa som används som jordförbättringsmedel, men resultaten i föreliggande studie pekar tydligt på att även agtorv kan ha stor positiv inverkan på jorden. För att vara säker, krävs dock att fler studier utförs,
gärna storskaligare för att testa det utanför en laborationsmiljö för mer realistiska resultat. För framtida studier skulle det vara en fördel att lägga extra fokus på att se till att inga plantor dör av vattenbrist, för att kunna få mer pålitliga data för
näringstillsatsernas effekter. Därtill skulle det också vara av intresse att inkludera en behandling med både kväve och fosfortillsats för att kunna ta reda på om det finns några immobiliserings- eller mineraliseringseffekter.
6 REFERENSER
Alvarez-Campos, O., Lang, T. A., Bhadha, J. H., McCray, J. M., Glaz, B., Daroub, S. H. 2018. Biochar and mill ash improve yields of sugarcane on sand soil in Florida. Agriculture, ecosystems and environment. 253, 122-130
Amano, T., Székely, T., Koyama, K., Amano, H., Sutherland, W, J. 2010. A Framework for monitoring the status of populations: An example from wader populations in the East Asian-Australasian flyway. Biological Conservation. 143:9, 2238–2247
Arnesson, M., Ekstam, B. 2017. Åtgärdsplan för Husebymaden, Kronobergs län 2017. Länsstyrelsen.
Axelsson, A. 2019. Åtgärder för att minska humushalten i en dricksvattentäkt.
Kandidatuppsats. Linnéuniversitetet (Institutionen för biologi och miljö).
Tillgänglig:
http://www.diva-
portal.org/smash/record.jsf?dswid=3921&pid=diva2%3A1357968&c=1&sea rchType=SIMPLE&language=sv&query=vedborme+tr%C3%A4sk&af=%5 B%5D&aq=%5B%5B%5D%5D&aq2=%5B%5B%5D%5D&aqe=%5B%5D
&noOfRows=50&sortOrder=author_sort_asc&sortOrder2=title_sort_asc&on lyFullText=false&sf=all
[Hämtad 2020-05-22]Eriksson, J., Dahlin, S., Nilsson, I., Simonsson, M. 2011. Marklära. Lund:
Studentlitteratur.
Franzén, F., Dinnétz, P., Hammer, M. 2016. Factors affecting farmers’ willingness to participate in eutrophication mitigation – A case study of preferences for wetland creation in Sweden. Ecological Economics. 130, 8-15
Kitir, N., Yildirim, E., Şahin, Ü., Turan, M., Ekinci, M., Ors, S., Kul, R., Ünlü, H. &
Ünlü, H. 2018. Peat use in horticulture. I: Topcuoğlu, B. & Turan, M. (red.) Peat.
IntechOpen. Tillgänglig:
https://www.intechopen.com/books/peat/peat-use-in- horticulture
Länsstyrelsen Kalmar Län. 2003. Område av riksintresse för naturvård i Kalmar län.
Tillgänglig:
http://nvpub.vic-metria.nu/handlingar/rest/dokument/202912
[Hämtad 2020-05-23]McCoy, E. L. 2013. Commercial Amendments for Sand-based Root Zones: Review
10(10)
and Interpretation. Horttechnology, 23:6, 803-813
Jacks, G. 2019. Drainage in Sweden – the past and new developments. Acta Agriculturae Scandinavica Section B – Soil and Plant science, 69:5, 405-410 Schmilewski, G. 2008. The role of peat in assuring the quality of growing media.
Mires and Peat. 3:2, 1-8
SCB. 2017. The harvest of horticultural peat increased rapidly in 2016. Stockholm:
Statistiska centralbyrån. Tillgän
glig: https://www.scb.se/en/finding-
statistics/statistics-by-subject-area/environment/land-use/peat-production- use-environmental-impact/pong/statistical-news/peat-2016---production-use- and-environmental-impact/ [Hämtad 2020-05-23]
SGU. 2018. Berggrund 1:50 000 – 1: 250 000. Tillgänglig:
https://apps.sgu.se/kartvisare/kartvisare-berg-50-250-tusen.html
[Hämtad 2020-05-23]Sognnes, L. S., Fystro, G., Øpstad, S. L., Arstein, A. & Børresen, T. 2007. Effects of adding moraine soil or shell sand into peat soil on physical properties and grass yield in western Norway. Acta Agriculturae Scandinavica Section B-Soil and Plant Science, 56:3, 161-170
Strand, J. A., Weisner, S. E. B. 2013. Effects of wetland construction on nitrogen transport and species richness in the agricultural landscape – Experiences from Sweden
