lek är när man leker - en studie om barns berättelse om lek

Malmö högskola

Lärande och samhälle

Uppsats

15 högskolepoäng, grundläggande nivå

… lek e när man leker…

en studie om barns berättelse om lek

…play is when you play…

A study on children's tale of game

Anna Mikaelsson

Förberedande kurs inför Examinator: Lotta Anderson specialpedagogiska program, 15 hp Handledare: Birgitta Lansheim

3

Förord

Jag har haft förmånen att få fördjupa mig i barns lek och barns tankar om lek. Det har varit en spännande utmaning som fått mig att bli ännu mer nyfiken på leken och dess energi. Mitt intresse för lek har bara fördjupats och detta arbete har gjort att jag blivit stärkt i min övertygelse om lekens betydelse på många plan. Det handlar om ett möjligheternas centrum på något sätt.

Jag skulle vilja tacka barnen som varit mina inspiratörer och som svarade på mina i deras ögon knasiga frågor. Jag valde att namnge mitt arbete efter ett av svaren ” lek är när man leker” så enkelt kan det vara att förklara vad lek är. Tack också till föräldrarna som medgav att jag fick studera deras barn, mina kollegor för tålmodighet med mig. Men framför allt ett stort tack till Birgitta Lansheim, min handledare, för stöttning, nya infallsvinklar och värmande ord som gjort att jag nu är färdig med detta arbete.

5

Abstract

Syftet med studien var att ta reda på barns tankar om lek. Barns livsvärld består till stor del av lek och samspel. Vygotskij beskriver leken som en social process där barns utveckling påverkas av sociala, kulturella och historiska sammanhang. Han betonar att leken är något som barnet har kontroll över och att i leken har fantasin en stor roll. Vygotskij talar också om barnets nuvarande utvecklingszon och den potentiella utvecklingszonen. I leken utmanas barnet att klara av saker det inte skulle klara i verkligheten. Där utmanas barnet och det sociala samspelet med andra är det som lockar till att våga.

Jag har valt att använda mig av intervju som metod i min undersökning. Det är barn som är undersökningsgrupp och intervjuerna sker i grupper. Jag tolkar resultatet av min studie som att barnen anser leken och samspelet vara viktigast. Barnen menar att för att leken ska bli en lek måste det finnas kamrater att leka med. Det går inte att leka ensam, för barnen är det ingen lek. Leken har en stor betydelse för barnen och min slutsats är att barnen vill tillhöra en gemenskap och dela sina upplevelser med andra. Genom leken får barnen tillgång till varandras förmågor och får möjlighet att tillsammans skapa erfarenhet. Jag har delvis fått svar på mina forskningsfrågor eftersom lek är ett komplext begrepp att ge ett entydigt svar på. Leken har många bottnar och det handlar om olika perspektiv på leken. Men jag anser att jag kommit en liten bit på väg av förståelsen för leken genom min studie och den har fått mig att vilja veta mer.

7 ABSTRACT ... 5 1 INLEDNING ... 9 2 PROBLEMFORMULERING ... 11 2.1SYFTE ... 12 2.2PRECISERADE FRÅGESTÄLLNINGAR ... 12

3 LITTERATURGENOMGÅNG OCH TEORETISK FÖRANKRING ... 13

3.1LEKTEORIER UR ETT HISTORISKT PERSPEKTIV ... 13

3.2DEN GYLLENE BARNDOMEN ... 13

3.3PEDAGOGIK ISTÄLLET FÖR FÖRVARING ... 14

3.4DEMOKRATI OCH FRIHET ... 15

3.5LEK PÅ BEKOSTNAD AV LÄRANDE ... 17

3.6VYGOTSKIJS SYN PÅ LEK OCH LÄRANDE ... 17

3.7LEKENS MENING ... 18 3.8SAMMANFATTNING ... 20 4 METOD ... 23 4.1METODVAL ... 23 4.2BARNINTERVJU ... 24 4.3 UNDERSÖKNINGSGRUPP ... 24 4.4TILLFÖRLITLIGHETSASPEKT ... 25

4.5 TILLVÄGAGÅNGSSÄTT VID GENOMFÖRANDE ... 25

4.6BEARBETNING OCH ANALYS ... 26

4.7ETISKA AVVÄGNINGAR ... 27

8

5.1... BARN BERÄTTAR OM LEK… ... 29

5.1.1 Analys ... 31

5.2… ATT LEKA ENSAM ÄR INGEN LEK… ... 33

5.2.1 Analys ... 34

5.3… ATT LÄRA SIG LEKA… ... 35

5.3.1 Analys ... 36

6 SLUTSATS OCH DISKUSSION ... 39

6.1LEKENS BETYDELSE ... 39

6.2HUR LEKEN STARTAR ... 39

6.3LEKENS REGLER OCH STRATEGIER ... 40

6.4VAD ÄR INTE LEK ... 40

6.5LEKEN EN MÖTESPLATS ... 41

6.6LEKENS KRAFT ... 41

6.7LEKEN OCH DESS BETYDELSE ... 42

6.8PEDAGOGISKA IMPLIKATIONER ... 43

6.9SAMMANFATTNING AV MINA TANKAR ... 44

6.10ANALYS AV METODVAL ... 45

6.11FORTSATT FORSKNING OM LEKEN ... 46

REFERENSLISTA ... 47

BILAGA 1 ... 49

9

1 Inledning

Jag har arbetat som pedagog under en lång tid och alltid varit nyfiken och intresserad av barns lek. För mig är leken en kraft att hämta inspiration och lärdom ur. Det finns en energi och ett flöde i barns lek som tilltalar mig. Det uppstår något mellan barn i lek och jag vill försöka förstå vad det är i barns lek som gör mig så nyfiken och vilken betydelse den verkligen har. ”… leken utgör en grund för barn att bygga en mening med sitt liv, men också med andra personer som barnet kommer i kontakt med. Men inte bara av det yttre livet och vardagslivet utan även – och i synnerhet – den egna inre personliga identiteten beror på leken” (Berg 2009). Dessa ord tycker jag sammanfattar min nyfikenhet kring lek och barns lek i synnerhet. Hur tänker barn om sin lek? Därför kommer jag att be barnen berätta sina tankar om lek för mig, hur de beskriver lek, att leka flera och att leka ensam och skillnaden på det om det är någon skillnad.

Verksamheten på förskolan styrs av barnens behov och det är verksamheten som förändras för att tillgodogöra barnets utveckling. I en idealisk verksamhet bildar barn, miljö, omgivning och erfarenheter tillsammans en helhet i hur barn blir i mötet med andra, som t ex i leken. Om det uppstår svårigheter i det pedagogiska arbetet måste hänsyn tas till alla dessa faktorer. Enligt Fischbein och Österberg (2003) samspelar människan med sin miljö och den består av både upplevelser, material och människor. Fischbein och Österberg (2003) menar vidare att orsaker till svårigheter i en pedagogisk situation inte kan hänföras enbart till barnet, till material eller till omgivningen utan till samspelet mellan dessa. Jag vill försöka förstå hur barn ser på sin lek eftersom min erfarenhet säger att det är i leken något uppstår både gott och ont. Det finns en möjlighet att med lekens hjälp komma närmare barns sätt att förhålla sig till varandra om barnen får berätta sina tankar och funderingar kring lek enligt Lillemyr (2002). Detta tar även Tullgren (2004) upp i sin studie. Barnen uttrycker i leken sådant som de inte kan sätta ord på och därför är observation av leken ett sätt för pedagoger att få tillgång till barnets värld. Leken är också viktig genom att barnen bearbetar och skaffar sig erfarenheter när de leker. Det handlar om att lära känna sig själv, känna tillit till sin förmåga. Barnen utmanas i leken genom att samspela med andra, kommunicera, förhålla sig till rummet och andra och inte minst är leken en slags socialiseringsprocess. Allt detta menar Lillemyr (2002) är leken laddat med. När barnen befinner sig i förskolans aktiva och stimulerande miljö skapas det möten, nyfikenhet, samspel, lust och lärande men också utanförskap och olust. Det betonas att leken

10

är betydelsefull och viktig i våra styrdokument (Lpfö98 rev 2010), för barns utveckling och lärande samt att leken ska användas på ett medvetet sätt, Det som tilltalar mig är att specialpedagogiken lyfter fram barnets perspektiv inom förskolan vilket Simeonsdotter Svensson (2009) betonar. Där hittar jag inspirationen till att förverkliga min studie, att fråga barnen, att ta reda på barnens tankar kring lek. Det är viktigt för mig att titta på leken ur barns perspektiv eftersom det är barnen som äger leken.

Det startade med barnstugeutredningen i slutet av 60-talet, då det förespråkades en ny pedagogik som byggde på dialog mellan pedagog och barn, ett givande och tagande. Det handlade om ett förhållningssätt som skulle utveckla barnets kommunikationsförmåga, utveckla jaget och begreppsbildningen. Barnets lust att lära, nyfikenhet och förmåga skulle vara i centrum liksom skulle omvårdnaden invävas i det pedagogiska arbetet. Möjlighet för barnen att påverka sin situation skulle utveckla en social kompetens. Barnstugeutredningen var svår att tolka och pedagogrollen blev passiv. När förslaget till läroplanen senare utarbetades var synen på barnet som medskapare av sin egen kunskap centralt och det förutsatte en vuxen som medskapare och med en reflekterande hållning, både till sin egen roll men också till barnens läroprocesser (SOU 1997:157). I förskolans läroplan har leken en tydlig och övergripande plats för kunskapsinhämtning för barn. Leken är viktig för barns utveckling och lärande (Lpfö98 rev 2010). Det är genom leken barnen får möjlighet att samspela, lära och upptäcka och utvecklas. Här tolkar Öhman (2011) läroplanen tvärtom. Hon menar att leken har fått en mer undangömd roll i förskolan i och med att läroplanen förtydligat lärandet. Hon menar att lärandet står i fokus inte leken. Vidare menar hon att lekens plats i samhället får stå tillbaka för andra aktiviteter som se på tv, spela datorspel eller andra organiserade fritidsaktiviteter.

11

2 Problemformulering

Förskolans värld har alltid präglats av lek på ett eller annat sätt. Leken har varit och är fortfarande en viktig och bärande verksamhet i förskolan. Den har sett olika ut genom åren beroende på vilka teorier som har varit bärande och hur samhällets utveckling har präglat förskolan (Welén, 2003).

Jag väljer att använda Vygotskijs teori om lek som beskrivs av Öhman (2011) när jag angriper min studie. Hon beskriver det så här Vygotskij menar att barnet befinner sig i olika utvecklingszoner, nuvarande och potentiella utvecklingszonen. I leken tillsammans med andra kan barnet utmanas till att prova det som det inte riktigt behärskar. Barnet får stöd och inspiration av andra barn och vuxna och utmanar på så sätt sin förmåga. Det är många faktorer som samspelar i denna situation och det måste beaktas. Leken kan på detta sätt uppfattas som en inkluderande arena där utveckling sker. Det gör att det blir omöjligt att välja endast ett sätt att tolka och beskriva lek på. Jag menar att det finns ett dilemmaperspektiv som Nilholm (2007) beskriver att inkludering måste ses ur. Min erfarenhet säger att leken kan vara en plats där olikheter är berikande men att det också kan vara en exkluderande plats om barnet inte har lekstrategier klart för sig. Det gör att medvetna och närvarande pedagoger är en nödvändighet i leksituationer.

I leken möts erfarenheter och nya skapas, kunskap och motivation bildas, förståelse och upplevelse införlivas i barnen. Det är tydligt att leken har en kraft som leder barnet mot utveckling, lärande och erfarenhet (Lillemyr, 2002). Men tar vi pedagoger leken på allvar eller är den en paus från annan styrd verksamhet? Vad vet vi om barns tankar om lek? För barnen verkar leken vara allvar och en källa till lust och samhörighet. Leken är en plats att hämta kraft och inspiration ur och där barnen får använda fantasi och kreativitet till att skapa meningsfulla sammanhang. Det betyder också att leken måste få ta tid och mötas av respekt från oss pedagoger för att lyckas skapa mening. Leken kan lära oss pedagoger mycket om barns samspel, lärande och utveckling (a.a). När vi pedagoger är genuint intresserade av leken och dess mysterium måste vi vända oss till dem det berör, barnen. Vi kan inte bara titta utifrån ett pedagogperspektiv på leken. Det handlar om att låta barnen berätta för oss om leken och ge oss fler nycklar till att förstå och lära oss om leken. Jag tänker att på detta sätt kan leken hjälpa oss pedagoger att utveckla förskolan till en verksamhet som verkligen bygger på

12

barnens delaktighet, utveckling och lärande på ett sätt som entusiasmerar, motiverar och blir en kreativ väg till skolan. När barnens tankar införlivas och används till förändring blir förskolan en plats där lekens allvar blandas med lärandets lust. Min erfarenhet säger att det är genom ett öppet och tillåtande förhållningssätt som pedagoger ger möjlighet till nyfikenhet, samspel, lärande, lust och möten i leken. Allt detta sammantaget med att ta tillvara på olikheter och se att dessa är berikande gör att verksamheten som barn befinner sig i blir utvecklande och stimulerande. Fischbein och Österberg (2003) menar att det är det pedagogiska ledarskapet som har en stor betydelse för gruppens förmåga till samverkan. Jag anser att det är angeläget och intressant att verkligen ta reda på hur barn tänker om lek eftersom det är en viktig del i barns utveckling och lärande. Vad är lek för barn och vad är inte lek? Vill vi pedagoger ha barnens delaktighet och ge barnen inflytande måste vi börja med att intressera oss för deras tankar och låta barnen diskutera leken och meningsskapandet annars blir det våra tolkningar som styr en verksamhet som aldrig kan bli barnens. Jag kommer i min studie att låta barnen berätta om leken ur deras perspektiv.

2.1 Syfte

Jag vill genom min studie få inblickar i barns tankar om lek för att på så sätt skapa en förståelse kring vad lek är och inte är för barn. Det är barns tankar och funderingar kring lek som ligger till grund för min studie.

2.2 Preciserade frågeställningar

Hur beskriver barn enskild lek? Hur beskriver barn lek med flera? Hur beskriver barn det de leker?

13

3 Litteraturgenomgång och teoretisk förankring

Jag kommer i detta kapitel att redogöra för olika lekteorier, syn på barn och förskolans utveckling. Jag fördjupar avslutningsvis Vygotskijs teori om lek och lärandet.

3.1 Lekteorier ur ett historiskt perspektiv

Leken har genom mänsklighetens historia haft en stor betydelse för både vuxna och barn. Welén (2003) beskriver bondesamhällets lekar och fester som något som både vuxna och barn deltog tillsammans i. Detta på ett naturligt sätt eftersom barnen vid denna tid var aktiva i arbetet på gårdarna. Leken var en del av livet liksom arbetet för alla på gårdarna och den såg likadan ut för både vuxna och barn. Synen på barnet som individ var vid denna tid att det behövde fyllas med kunskap. Det föddes tomt och utan innehåll och det handlade om att leda barnet från barndomens ofullständighet till vuxenlivets mognad och fulla mänskliga status (Dahlberg, Moss och Pence, 2001).

När sedan samhället började förändras från jordbrukssamhälle till industrisamhälle förändrades tankarna på familjen, utbildning för samhällsmedborgarna, synen på barnet och på leken. Människor började flytta in till städerna där arbetet fanns och det skapade oro kring familjesituationen och framförallt vem skulle ta hand om barnen. När förändringsprocessen väl startat blev utbildning och omsorg det som skulle lugna samhällsmedborgarna enligt Tallberg Broman (1995). Hon fortsätter med att beskriva arbete som varit så nära förknippat med hemmet under jordbrukstiden och som nu blev separerade från varandra i och med övergången till industrisamhälle. Det innebar att barnen behövde annan tillsyn och många barn lämnades utan tillsyn. Behovet av någon form av institutioner var stort och de som fanns hade en torftig verksamhet som bestod av passning och tillsyn (Tallberg Broman 1995). Detta gjorde att leken blev annorlunda från att ha varit en gemensam aktivitet för barn och vuxna enligt Welén (2003). Hon beskriver leken som något barnen gjorde självständigt och utan vuxna. Arbetet och fritiden separerades och det medförde att leken blev organiserad.

3.2 Den gyllene barndomen

Tallberg Broman (1995) skriver att barnen behövde integreras i samhället inte bara förvaras. Genom att inse vikten av uppfostran och omsorg ur ett samhälleligt perspektiv blev också

14

synen på barn en annan. Vid denna tid behövdes andra teorier kring barnet och en fransk filosof Rousseaus tankar blev det som förändrade synen på barnet. Det nya handlade om att barnet var oskyldigt och primitivt. Barnets vilja ansågs vara medfött och som Tallberg Broman (1995) säger var Rousseau den första som ansåg att barndomen hade ett egenvärde och att det måste tas hänsyn till detta. Barnet hade en inneboende drivkraft som i leken fick utlopp. Öhman (2011) skriver om de fyra klassiska lekteorierna. Överskottsteori vilket förklaras med att barnet föds med överskottsenergi som får utlopp i leken, rekreationsteori som ansåg att leken var ett sätt för återhämtning, övningsteorin såg leken som ett sätt att lära sig förmågor och slutligen rekapitulationsteorin som genom leken upprepade den mänskliga utvecklingen. Dessa teorier anses idag vara föråldrade menar Öhman (2011) även om de ändå haft betydelse för de moderna lekteorierna. Pedagoger gör än idag uttalande som ”barn behöver rasa av sig” skriver Öhman (2011 s. 41). Det som utmärker Rousseau är att han menade att barndomen var en gyllene ålder där påverkan utifrån skulle undvikas. Dahlberg, Moss och Pence (2001) skriver att barnet skulle skyddas från den farliga omvärlden och det skulle skapas miljöer för barnet där omsorg och fostran stod i fokus men framför allt skulle barnet få leka och skapa fritt för att förbli goda människor enligt Rosseau vilket också Tallberg Broman menar (1995). När så samhället omdanades och kvinnorna kom ut i arbetslivet blev behovet av omsorg om barnen och utbildning för unga kvinnor tydligt. Samhället behövde stabilitet och utbildning sågs som en väg mot detta enligt Tallberg Broman (1995).

3.3 Pedagogik istället för förvaring

Detta ledde till att en tysk pedagog Fröbel kritiserade de barninstitutioner som fanns. Han ansåg att det handlade om förvaring och att barnet behövde mer än så (Tallberg Broman 1995). Fröbel var en pedagogisk föregångare som skapade barnträdgårdar där barnet lyftes fram som en unik varelse (Tallberg Broman 1995). Verksamheten skulle vara baserad på omsorg och utvecklingsmöjligheter där leken hade stor betydelse. Fröbel var inspirerad av Rousseaus sätt att se på barn och det var en dominerande pedagogik som Tallberg Broman (1995) menar har viss påverkan än idag. Det handlar då om hur vår verksamhet idag ser ut med sånglekar, naturupplevelser, drama och skapande. Fröbel menade att det fanns en inneboende drivkraft i barnet som skulle tas tillvara genom leken. Leken skulle ges tid och utrymme och vara en central och integrerad aktivitet. I verksamheten skulle det också

15

förekomma husliga sysslor eftersom hemmet skulle knytas till barnet. Det var genom barnet som hemmen skulle omvandlas i det nya samhället. Tack vare barnträdgårdarna och behovet av utbildning startades seminarier i nära anslutning till dessa (Tallberg Broman 1995). Genom att förena praktik och teori kunde unga kvinnor utbildas till barnträdgårdslärarinnor. Detta blev en slags start på kvinnors frigörelse och banade väg för kvinnors och barns väg ut i samhället som fullvärdiga samhällsmedborgare. Men den syn på barn som förespråkas handlar ändå om en förlegad syn på barn trots att vi idag fortfarande är präglade av den till viss del vilket både Tallberg Broman (1995) och Öhman (2011) menar. Dessa sätt att se på barn bär en tanke om att barn skapas på olika sätt. Barn föds utan innehåll och behöver lära sig livet och dess funktion men har också en medfödd vilja men behöver skyddas från det farliga utanför. Dessa teorier skapar enligt Dahlberg, Moss och Pence (2001, s.74) ett ”fattigt barn, svagt och passivt, inkapabelt och outvecklat, beroende och isolerat”.

3.4 Demokrati och frihet

Det började senare dyka upp andra sätt att se på vilken slags medborgare vi ville ha i samhället, tankar om demokrati och frihet. Allt eftersom efterfrågan på arbetskraft blev större och kvinnors krav på jämställdhet behövdes en utbyggnad av barnomsorgen. Detta blev också en början på en demokratisk process där kvinnors rätt var navet (Martin Korpi, 2010). Det tillsattes en utredning, barnstugeutredningen i slutet av 60-talet då behovet av att skapa en ny verksamhet infann sig. Trycket från arbetsmarknaden gjorde att det behövdes en rejäl utbyggnad av barnstugorna. Öhman (2011) beskriver teorierna som dominerade under denna tid med Piaget och Homburger Eriksson. Piaget och Homburger Eriksson stod för utvecklingsteorier där barnen dels utvecklar sin kognitiva förmåga (Piaget) och sin känslomässiga förmåga (Homburger Eriksson) i olika stadier där det ena stadiet bygger på det andra. Dessa teorier beskriver leken ur ett intellektuellt perspektiv, Piaget menar att lek bidrog till tänkandets utveckling skriver Öhman (2011). Homburger Eriksson menar att barnet utvecklas känslomässigt i samspel med viktiga personer och att det sker genom olika stadier som är i en viss förutbestämd ordning (a.a). Synen på barnen präglades under denna tid som aktiva och kommunicerande individer där pedagogers roll var att finnas när barn tog initiativ menar Pramling Samuelsson och Asplund Carlsson (2003). Barnet skulle ta ansvar för sitt eget lärande och begreppet jagutveckling blev centralt även om begreppsutveckling och kommunikation också fanns med (a.a). Barnstugeutredningen tryckte på att leken skulle

16

värnas och vara fri från vuxna och den är barnets sätt att lära känna omvärlden Öhman (2011). Senare utarbetades en ny plan där pedagoger skulle observera leken för att förstå barnet. Leken ansågs här vara ett sätt att reflektera över upplevelser och erfarenheter barnet hade (a.a). När sedan förslaget till läroplan utarbetades var synen på barnet som medskapare av sin kunskap det viktiga och leken central i detta. Nu handlade det om att få till reflekterande samtal med barnen kring deras lärande som skulle ske genom lek (a.a). Teorier som knyter an till detta är bl a Vygotskij och Bruner. Vygotskij kritiserade de intellektuella teorierna och hävdade att lek uppstår genom en önskan att vilja något som det inte kan. Öhman (2011) skriver att Vygotskijs teori handlar om att barnet utvecklas både socialt och känslomässigt. Leken skapas tillsammans med andra och med en önskan om att vilja men inte behärska. Han menade att det var i detta tillstånd som fantasilek uppstod eftersom det tvingar barnet till något som det egentligen inte kan men önskar (a.a). Mer om Vygotskijs teori nedan.

Bruner var en amerikansk teoretiker som byggde vidare på Vygotskijs resonemang. Han utvecklade inte några egna lekteorier och han poängterar att det inte finns ett sätt att förstå barns lek och lärande på utan att det är nödvändigt med en tvärkulturell inriktning. Bruner menar också att barnet inte enbart använder sig av människor när det handlar om att utmana sig utan där kommer också material och omgivning in (Öhman 2011). Här vill jag koppla ihop detta med hur Lillemyr (2002) tänker om lek och lärande. Han menar att lekens upplevelse kan agera ”brobyggare” mellan begreppet lek och begreppet lärande (Lillemyr 2002 s. 18). Det centrala i barns lek menar han är just upplevelse och att det i lärande oftast saknas. Lek och lärande borde bygga på varandras behov, att i leken kunna bearbeta det barnet lärt sig och i lärandet kunna uppleva kunskapen. Lillemyr (2002) anser att förskolan och skolan måste se på begreppen från fler håll och förhålla sig till nya tankar både vad gäller forskning och praktik. Eftersom leken bjuder på upplevelser och dessa blir intressanta, kreativa, lustfyllda och engagerade är det nödvändigt att använda lekens form i lärandet. Lärandet kan då bestå av experimenterande och utforskande. De båda, lek och lärande, kan då vara varandras drivkrafter. Våra styrdokument (Lpfö98, rev 2010) betonar detta genom att beskriva förskolans verksamhet med begrepp som mötesplats, samspel mellan barn och barn-pedagog, samarbete och problemlösning. Läroplanen tydliggör nödvändigheten i att medvetet bruka leken och därigenom utveckla lust till att lära.

17

3.5 Lek på bekostnad av lärande

Det har hänt en hel del med synen på barn, barns lek och lärande genom århundraden. Det som Welén (2009) menar är att de tidiga teorierna kring detta betraktas som otidsenliga men att de ändå ligger till grund för nutida teorier. Det handlar inte om en nutida revolution av lekteorier utan snarare om en evolution, en vidareutveckling (Welén 2009). Men det som trots allt är gemensamt för alla teorier genom tiderna är att leken har alltid ansetts vara viktig och som något positivt för barns utveckling (Welén 2003). Det är i leken barnen bearbetar och utforskar nya begrepp som är intressant just nu. Men leken kan också vara ett sätt att må bra på och det gör också att den blir attraktiv. Detta skapar mening menar Öhman (2011). Det finns en viss risk att lekens egenvärde glöms bort ibland. Förskolans verksamhet bygger ju på lek och lärande vilket tydligt framgår av läroplanen (LpFö98, rev 2010). Men Öhman menar att leken i läroplanen fått en mer undanskymd plats till förmån för lärandet. Detsamma anser Johansson och Pramling Samuelsson (2007) att leken och lärandet särskiljs i förskolan och att det sker på bekostnad av leken. Det skulle innebära att förskolan mer och mer styr mot skolans verksamhet och att leken blir något vid sidan av som barnen får ägna sig åt självständigt utan pedagogers närvaro och inblandning ungefär som skolbarnens raster. Lillemyr (2002) hävdar bestämt att lek och lärande behöver varandra för att skapa kunskap. Lek och lärande kan bli varandras drivkrafter vilket jag förtydligat tidigare, se 3.5 Demokrati och frihet i sista stycket.

3.6 Vygotskijs syn på lek och lärande

Vygotskij menar att leken är en viktig social process där barns utveckling påverkas av flera faktorer, sociala, kulturella och historiska sammanhang. Det går inte att skilja på inre och yttre handlingar och Öhman (2011) framhåller att Vygotskij ansåg att barn leker för att tillfredsställa sina önskningar och att leken sker i samspel med omgivningen. Vidare betonade han att leken är något som barnet har kontroll över och att glädjen och reglerna barnet skapar har stor betydelse. I leken blir fantasin ett framträdande verktyg och det har i Vygotskijs teori betydelse för utvecklandet av abstrakt tänkande. Vygotskij (2005) menade att fantasin är en livsviktig funktion. Verkligheten är den bas som fantasin hämtas ifrån och det är barnens tidiga erfarenheter som utgör den. ”Ju rikare en människas erfarenheter är, desto mer material förfogar hennes fantasi över” (Vygotskij, 1995 s. 19). I leken kopierar barnet inte bara sina erfarenheter utan använder dessa till att skapa nya och kreativa meningar menar Johansson

18

och Pramling Samuelsson (2007). Fantasi och kreativitet är enligt dessa nära varandra och att båda består av tidigare erfarenheter. Men kreativiteten har också förmågan att hitta nya sätt att tänka kring erfarenheter och med hjälp av fantasin bildas upplevelser jag kan ta till mig utan att ha direkt erfarenhet av (Vygotskij 1995). Med detta sätt att tänka kring lek med fantasi och kreativitet som utgångspunkt menade Vygotskij att samarbete i lek mellan barn borde uppmuntras. I leken sker ett socialt samspel som barnen utvecklar tillsammans och som ger ett kreativt sätt att tänka.

Vygotskjis teori om lek är omfattande och jag väljer här att koncentrera mig på teorin kring barnets nuvarande utvecklingszon och barnets potentiella utvecklingszon vilket Öhman (2011) skriver om. Det handlar om vad barnet kan göra om det får stöd och inspiration av vuxna och andra barn. När barnet leker tillsammans med barn eller vuxen imiterar de i leken sådant som de ännu inte har egen erfarenhet av. Det har en önskan om att vilja och med lekens hjälp kan barnet prova olika utmaningar. Barnet utmanas genom detta till att våga prova sin förmåga, att i leken våga det som barnet utanför leken annars inte skulle gjort. På något vis blir det ett sätt att i leken utföra saker barnet i andra sammanhang inte skulle klara. Det sker genom aktivt deltagande i lek och imitationen blir en återberättelse, så menade Vygotskij (Öhman 2011). Detta återberättande blir ett sätt för barnet att skapa förståelse, kunskap och kännedom i sina upplevelser vilket också skapar motivation och lust. Genom att barnet utmanas i leken av kamrater, omgivning och upplevelsen sker ett lärande som utmynnar i erfarenhet som berikar förståelsen för omvärlden och livet. Det är tillsammans med andra med mer erfarenhet som leken lär. Det är i leken som barnet får lära känna sig själv och andra, utforska omvärlden och upptäcka andra möjligheter och utmaningar (Öhman 2011).

3.7 Lekens mening

Barn leker och barn vill skapa mening genom sina lekar. Det finns ett utforskande i leken som gör att verkligheten blir mer lättförståelig för barnen. Genom leken bearbetar barnen intryck och skapar samband. Barnen möts i leken och det sociala samspelet tar sin början. Därför är det viktigt att leken tas på djupaste allvar menar Gärdenfors (2009). Pedagogernas roll i detta är viktigt om leken ska bli en inkluderande arena. Fischbein och Österberg (2003) betonar pedagogens roll när det handlar om gruppdynamik och gemenskap. Pedagogen måste förstå och ha kunskap om vad det innebär att skapa möjlighet till lek och samspel. Det är pedagogens förhållningssätt som avgör hur svårigheter i det pedagogiska arbetet bemöts. Om

19

pedagogen betraktar olikheter som möjligheter stimuleras dessa till skapa inkluderande sammanhang där olikhet är berikande (Fischbein och Österberg, 2003). Vidare menar de att det är samspelet mellan miljö, material, upplevelser, barn och pedagoger som måste beaktas som helhet inte enskilda delar när en svår pedagogisk situation behöver analyseras.

I leken styr barnen sitt tänkande och tillsammans med andra provar de sig fram vilket gör att självtilliten ökar. Meningsskapandet i leken är för barnet ett sätt att visa på sina erfarenheter för sig själv i samspelet kring leken och att dela upplevelsen ger ytterligare en mening. Barnens förmåga och kunnande utvecklas och ger möjlighet till nya sätt att tänka och förhålla sig till leken. Det handlar också om att barnen i leken har kontroll på det som sker i leken men också hur leken ska utvecklas. Barnen kan i leken också göra saker som de inte klarar av i verkligheten och därmed skapa en form av kontroll, makt och kunnande som Öhman (2011) beskriver. Men även om barnen har kontroll över leken så måste denna kontroll förhandlas med de som deltar i leken. Detta betyder att ”barnen lär sig mest när de själva äger sin lek” Öhman (2011, s. 80). Pramling Samuelsson och Asplund Carlsson (2003) menar att i leken lär barnen tillsammans och utvecklar tankar som har betydelse för delaktighet och inflytande. De får argumentera för sin sak men också lyssna på andras åsikter och tankar. Detta gör att barnen i leken utvecklar en förståelse för andras sätt att förstå omvärlden på (a.a). Barnen visar mod i leken och de tar risker både vad gäller yttre handlingar men också nya tankar som föds. Den inre motivationen är en viktig del av leken och barn låtsas och fantiserar kring leken om upplevelser eller möte som hämtas från verkligheten. Det är i leken barnen bearbetar och utforskar nya begrepp som är intressant just nu. Detta skapar mening menar Öhman (2011). Det är barnens val som avgör lekens varande och det krävs engagemang och lust för att leken ska bli till. Men leken kan också vara ett sätt att må bra på och det gör att den blir attraktiv. Lillemyr (2002) anser att leken består av lust och motivation och att det är själva leken i sig som är det viktiga inte målet. ”Barn leker för att leka, därför att det är roligt” (Lillemyr, 2002, s. 42). Men det finns också risk för att lekens egenvärde ibland glöms bort. Förskolans verksamhet bygger ju på leken och lärandet vilket tydligt framgår av läroplanen. (Lpfö98 rev 2010).

20

3.8 Sammanfattning

Leken har alltid funnits med som en viktig del av människors liv. Barn och vuxna har tillsammans använt leken som ett sätt att skapa gemenskap och som en rekreationsstund från arbetet (Welén, 2003). När samhället förändrades från bondesamhälle till industrisamhälle förändrades synen på lek. Arbete och lek separerades och leken organiserades på fritiden. Den oro som präglade samhället under denna förändringstid gjorde att tankar på utbildning skulle göra samhället mer stabilt (Tallberg Broman, 1995). Kvinnorna behövdes i arbetslivet och då uppstod frågan om tillsynen av barnen. Det resulterade i en utbyggnad av barnträdgårdar med Fröbels pedagogiska tankar som grund. Barnet var en unik varelse som skulle få omsorg och utvecklingsmöjligheter genom leken. Unga kvinnor började utbildas och så var kvinnors frigörelse igång. När så samhället ytterligare en gång hamnade i en stor utvecklingsfas där det rådde brist på arbetskraft blev det återigen kvinnorna och behovet av omsorg som var avgörande för utbyggnaden av barnomsorg vilket resulterade i nya tankar om barn och barns lek. Synen på barn hamnade nu i utvecklingsteorier av Piaget och Homburger Eriksson där det kommunicerande barnet var i centrum. Barnet skulle själva skaffa sig kunskap och leken skulle inte störas eftersom den var ett sätt för barnet att skaffa erfarenhet (Öhman, 2011). När så förskolans läroplan utarbetades hamnade fokus på att barnet är medskapare av sin kunskap och att det sker tillsammans med pedagoger och att även här är leken central. Lärandet sker i leken och de intellektuella teorierna där stadieutveckling var bärande hamnade i skymundan. Nu ligger tonvikten på att barnet utvecklas i sampel med andra och att omgivningen spelar en stor roll. Vygotskij (1995) menar att leken skapas tillsammans med andra i ett samspel och att barnet kopierar eller imiterar det som andra gör och skapar på så sätt egna erfarenheter av upplevelser barnet ännu inte har. På så sätt använder barnet leken som en utmaning och det uppstår nya erfarenheter. Detta ger upphov till en fantasi om något som barnet vill men inte kan men som det skaffar erfarenhet av i leken tillsammans med andra. Leken blir en meningsfull och kontrollerbar situation för barnet att vara i. Barnet blir modigt i leken och både det yttre och inre risktagande ger upphov till nya tankar och infallsvinklar vilket enligt Vygotskij (1995) är viktigt för abstrakt tänkande som är fantasins grund, att kunna föreställa sig även om erfarenheten är en annan. Men Lillemyr (2002) menar att leken även har ett

21

egenvärde för barnen. Det är roligt att leka och det är leken i sig som är viktig och leken har oftast inget slutmål.

I styrdokumenten står att verksamheten i förskolan ska bygga på lek och lärande. Men Öhman (2011) menar att leken hamnar i skymundan när fokus nu är lärandet. Lillemyr (2002) tänker annorlunda och menar att lekens upplevelse kan användas som en ”brobyggare” mellan lek och lärande. Lek och lärande borde byggas på varandras behov, att i leken kunna bearbeta det barnet lärt sig och i lärandet kunna uppleva kunskapen. De båda kan bli varandras drivkrafter och behöver inte konkurrera om platsen.

Pedagogens förhållningssätt och kunskap om gruppdynamik menar Fischbein och Österberg (2003) är viktigt för att kunna skapa förutsättningar till inkludering. Det är där det skapas möjligheter eller svårigheter beroende på hur pedagogen väljer att beakta olikheter.

23

4 Metod

Jag ska göra en kvalitativ studie av mitt ämne leken i ett specialpedagogiskt perspektiv. Genom min studie vill jag försöka förstå och tolka barns tankar om lek vilket gör att jag i det vetenskapliga perspektivet vänder mig mot hermeneutiken. Det handlar om att tolka och analysera olika uppfattningar och hitta stöd i litteraturen och i teorier kring lek.

”Man intresserar sig för hur fenomen i omvärlden uppfattas av människor, vilket innebär att man är ute efter innebörder istället för förklaringar, samband eller frekvenser.” (Stukát, 2005) ”Det handlar om att identifiera uppfattningar och beskriva variationer av uppfattningar. (a.a) Mitt val av metod stämmer väl överens med syftet för min studie.

4.1 Metodval

Eftersom jag är intresserad av att veta hur barn tänker om lek så är intervjuer mitt val. När det handlar om att försöka förstå människors tankar om begrepp eller fenomen är intervju eller samtal en användbar metod för detta.

Enkät är en metod om det handlar om många som ska svara och att svaren ska kunna generaliseras enligt Stukát (2005). I detta fall ger enkät inget djup åt svaren och när det handlar om yngre barn som undersökningsgrupp blir enkät en svår metod att använda. Observation kunde varit en användbar metod som jag kunde använt som komplement till mina intervjuer. Det ger svar på vad som sker men inte varför det sker (Stukát, 2005). Observationer hade kunna hjälpa mig att förstå det barnen berättar om. Vilket hade kunnat medföra en mer nära sanning till det som studeras. Men jag valde bort observation eftersom jag hade en kort begränsad tid.

Stukát (2005) beskriver två sorters intervjutekniker, strukturerad och ostrukturerad intervju. Den strukturerade intervju öppnar inte för följdfrågor och den görs efter ett strikt frågeschema medan den ostrukturerade intervjun mer blir som ett samtal där några få frågor är

24

utgångspunkt. Jag kommer att använda den ostrukturerade formen på mina intervjuer eftersom jag tänker att barnen pratar spontant och öppet och att mina frågor därför kommer att variera. Det går också att göra frågorna mer begripliga och lättförståeliga om jag kan anpassa dem efter barnen jag intervjuar. Detta skriver Stukát (2005) också är en fördel vid ostrukturerade intervjuer. Doverborg och Pramling Samuelsson (2000) menar att det är bra att starta med övergripande frågor för att senare övergå till specifika och ämnesnära frågor. Jag kommer i samband med intervjuerna att visa filmer för barnen som en inspiration till ämnet lek.

4.2 Barnintervju

Det finns mycket att förhålla sig till när det handlar om att intervjua barn och det är jag väl medveten om. Precis som Doverborg Pramling Samuelsson (2000) menar så är val av plats, ett ostört rum där barnen känner igen sig, sitta mitt emot varandra för att upprätthålla kontakten, att välja en tid när barnen är pigga men också hur länge barnen orkar samtala. Allt detta är viktiga aspekter som jag beaktat innan jag gjorde mina intervjuer.

Jag har också valt att visa filmer i samband med intervjuerna som en inspiration för barnen så att det ska bli lättare att samtala kring begreppet lek. Detta är enligt Doverborg Pramling Samuelsson (2000) en allt vanligare metod i samband med barnintervjuer.

4.3 Undersökningsgrupp

Jag har valt att göra min studie på en för mig känd förskola med barn i ålder ett till fem. Mitt val att använda den verksamheten var för att hinna göra studien samtidigt som jag har arbetat. Jag vill undersöka barns tankar om lek eftersom det är ett stort intresse hos mig och eftersom jag är känd av barnen kan det underlätta vid intervjuerna vilket Doverborg och Pramling Samuelsson (2000) menar eftersom barnens förtroende för mig redan finns.

Jag har valt att intervjua tolv 3-5 åringar uppdelade i fyra grupper. Jag valde medvetet bort de yngre barnen eftersom jag anser att undersökningen med intervju är för avancerat för så små barn som ett och två åringar.

25

Alla vårdnadshavare har fått skriva under ett informationsblad angående undersökningen och jag har berättat för barnen om undersökningen. Det har funnits möjlighet att när som helst under tiden avböja medverkan men så har inte skett.

4.4 Tillförlitlighetsaspekt

Jag valde att bara intervjua barn från en förskola eftersom jag anser att tiden varit i kortaste laget för att kunna intervjua på fler förskolor. Det gör att jag är medveten om att undersökningens tillförlitlighet kan vara mindre än om undersökningen gjorts på fler förskolor och med fler barn. Jag är också medveten om att min roll som känd pedagog på förskolan kan påverka barnens svar men att det också kan generera mer utförliga svar eftersom barnen känner trygghet i intervjusituationen. Det finns också en risk med att jag är så väl förtrogen med mina tankar om lek att det kan påverka resultat och analys i min studie och det är något jag är väl medveten om och försöker förhålla mig till under arbetets gång.

Gruppen jag intervjuat har bestått av åtta flickor och fyra pojkar, åldersfördelningen har varit fyra treåringar, tre fyraåringar och fem femåringar.

Jag valde att göra fyra intervjugrupper och indelningen har varit två grupper med tre barn, en grupp med fyra barn och en grupp med fem barn. Dessa grupper valdes slumpmässigt ut efter vilka barn som fanns på förskolan den aktuella dagen för intervjuerna.

4.5 Tillvägagångssätt vid genomförande

Jag valde att intervjua på förmiddagen eftersom barnen är piggast då och att det fungerade bäst för övrig verksamhet. Vi var i ett avgränsat rum och resten av barngruppen var utomhus, så vi fick samtala ostört. Jag valde att förbereda barnen genom att på en samling berätta om mitt projekt och jag frågade också då om barnen samtyckte, vilket de gjorde.

När jag intervjuade de olika grupperna gjorde jag likadant vid varje tillfälle. Jag visade en film och så berättade barnen om vad de såg. När de pratat färdigt tittade vi på nästa film. Barnen började med att berätta vem de såg på filmen och när de inte såg sig själva frågade de mig om varför de inte var med på filmen. Så här gjorde alla grupperna eftersom det verkade viktigt för barnen att bekräfta vem de såg på filmerna lät jag de göra det klart först innan jag började intervjua. Sedan började jag ställa mina frågor och då berättade barnen om sina tankar

26

kring lek. Jag uppskattar att varje intervjutillfälle tog mellan 20 och 35 minuter att genomföra och det kändes lagom länge för barnen. De yngre barnens intervjuer tog kortast tid.

Intervjuerna var öppna med några frågor som varit bestämda i förväg. Det var samtal mer än intervju men jag väljer ändå att benämna det som intervju. Jag valde att göra gruppintervjuer för att syftet med min studie är att få inblick i hur barn tänker kring lek i allmänhet och inte kring en specifik lek. Då fungerar gruppintervjun som ett inspirerande samtal där barns olika tankar föder nya tankar hos barnen, att deras funderingar möter andras tankar, vilket kan vara en fördel anser Doverborg Pramling Samuelsson (2000).

I mina intervjuer använde jag mig av fyra olika filmade leksekvenser som inspiration. Filmerna visar olika sorters lek, både rollek och konstruktionslek, många barn tillsammans och även enstaka barn. På filmerna är det barnen som intervjuas som deltar. Detta sätt att använda film på valde jag för att kunna inspirera barnen till att berätta om sina tankar kring lek.

Mina verktyg vid genomförandet var dels digitalkamera att filma med och en iphone att spela in intervjuerna med.

Jag filmade leksekvenser under en vecka och valde sedan ut fem olika. När jag valde film till intervjuerna så valde jag filmer som för mig är tydliga leksekvenser. Jag hade bestämt från början att visa, som jag anser är olika sorters lek. Filmerna skulle visa lek med flera, ensamlek, konstruktionslek och rollek. Eftersom jag valde att filma med digitalkamera är filmerna ca 1 min långa och av erfarenhet vet jag att det är lagom när barnen ska titta och sen berätta. Jag valde också att enbart visa filmer där de intervjuade barnen är med. Däremot är inte alla de intervjuade barnen med på alla filmer men alla är med på minst en film.

4.6 Bearbetning och analys

Jag började med att transkribera intervjuerna till text genom att lyssna och lyssna igen på inspelningarna. Filmerna transkriberade jag inte eftersom jag endast använt dessa som inspiration vid samtalen, för att det skulle bli enklare för barnen att relatera till lekbegreppet. Det var tidsödande och jag har fått gå tillbaka och lyssna om igen när jag varit tveksam. När det arbetet var gjort valde jag att strukturera upp intervjusvaren med hjälp av frågorna jag

27

delvis använt vid intervjuerna. Därefter valde jag ut tre fokusområden som jag ville redovisa i min studie.

4.7 Etiska avvägningar

När en studie ska genomföras finns en hel del etiska aspekter att ta i beaktande. Det handlar om information, att de som ska vara med i studien tydligt informeras om syfte och att det är frivilligt att delta men också att det när som helst under studiens gång går att avbryta sin medverkan. Deltagarna måste också samtycka till att delta och i mitt fall som handlar om små barn så måste vårdnadshavarna ge sitt samtycke. Det är även viktigt att de som medverkar är anonyma och att alla uppgifter behandlas därefter. Detta är speciellt viktigt om det handlar om känsliga uppgifter. Till sist är det också av vikt att de insamlade uppgifterna endast används i det syfte de samlades in för. Allt som studien kommer att ta upp måste vara sanningsenligt och ärligt. Jag har valt att använda Stukát (2005) som referens i etiska avvägningar, därför att jag anser att han förklarar på ett lättförståeligt sätt vikten av etiska avvägningar.

Jag har valt att filma och intervjua barn i min studie och därför har jag gett vårdnadshavarna möjlighet att skriftligt ge sitt godkännande till att deras barn får delta. Jag valde att dela ut denna skriftliga information till alla vårdnadshavare på avdelningen så att alla fick samma information även de som jag inte tänkte använda som studiegrupp. Detta gjorde jag för att jag ville att alla skulle få samma information. Jag lämnade ut 18 förfrågningar och fick svar från alla, 3 familjer valde att avstå vilket jag respekterat.

29

5 Resultat

När jag intervjuade barnen om deras syn på lek så berättade de om många aspekter som jag inte tänkt på. Det handlade både om hur de startar lekar, ensamlekar, rollekar, hur de avslutar lekar och hur lär de sig leka. Jag har valt att redovisa barnens kommentarer utifrån frågeställningarna och syfte.

5.1 ... barn berättar om lek…

”… man kan ta och leta upp nån och leka med…” Lotta 5 år

När en lek ska startas letar barnen upp någon att leka med och har oftast en idé om vad leken ska handla om. Det kan handla om att någon vill leka familjelek och då börjar det med ett samtal om hur det ska gå till. Sedan börjar en konstruktion av miljön där leken ska äga rum. Nästan alla lekar börjar på detta sätt och i andra fall börjar leken med att någon börjar bygga eller att något annat lekmaterial tas fram och struktureras upp.

”… man ska börja ta ut madrasser och sen ska man bygga nått hem, sen gör man en koja sen kan man leka, så börjar man… Melker 5 år.

Barnen berättar att det viktigaste med leken är att leka tillsammans med någon. ”… att man måste va en vän som leka me en kompis… ” Elin 4 år

Detta kan starta på många olika sätt t ex som i citaten ovan. Några barn sa att det ju bara är att fråga någon om de vill leka. Andra berättade att om de börjar leka med något själv så ser andra det och vill vara med.

”… då ville vi också va me o då frågade vi om vi fick va me så fick vi det…” Lotta 5 år Om barnen vill leka ska de fråga innan och är det en ny lek bestäms det tillsammans vad leken ska handla om.

” … också kan man leka mamma, pappa, barn… då kan man gå till dockis o prata lite… vad man ska va o så…” Mia 4 år

30

Barnen kommer tillbaka till detta resonemang om tillåtelse och de är överens om vikten av detta. Den som bestämmer och som ska få frågan är den som startat leken. Här är barnen tydliga med att det är så det går till. De barn som har startat leken är de som bestämmer. Det berättas också att om något barn frågar ett barn som inte startat leken så hänvisar det barnet till barnet som bestämmer och tar inte beslutet själv. När lek redan har börjat så kan barnen antingen själva fråga eller kan de som redan leker bjuda in kompisar i leken. För flera av de äldre barnen är det också viktigt att vara flera i leken eftersom leken då kan innehålla fler roller. Det behöver inte starta som en ”stor” lek utan den kan utvecklas efterhand när barnen har behov av fler roller. Barnen beskriver början på lekar som en uppbyggnadsfas och sen startar leken i den miljö man byggt upp och under tiden kan fler roller behövas. Det ordnas en miljö som stämmer överens med det barnen tänker leka och diskuterar sig fram till vad som behövs.

”… man gör ett bibliotek, man sorterar böcker, man sätter böcker och sen kommer nån och handlar…” Lisa, 5 år

Barnen säger att när leken involverar många så kan någon komma och någon gå och sen komma tillbaka igen. Detta berättar de som en slags strategi och att det inte förstör för de som leker.

De yngre barnen är mer konkreta i sina lekbeskrivningar. Där startar leken när de hittat en kompis och det behövs inga uppbyggnadsfaser i deras lek. Hur leken ska gestaltas bestämmer barnen där och då. Leken organiseras under tiden de leker och det gör även de äldre barnen. Ett drag som är gemensamt för både de yngre och de äldre barnen är att det är viktigt att fråga om lov att få vara med i en lek. Det har nästan alla barnen sagt, att det inte går att bara gå in i en lek som pågår utan att få tillåtelse.

Det berättas också om låtsaslekar och barnen är tydliga med att detta sker oftast i skogen. Barnen vet också att i leken gör de saker de inte kan eller får på riktigt exempelvis köra bil eller åka rymdraket. Då används material i naturen på ett sätt som barnen tycker är relevant. En pinne kan både bli en ratt och en hund och det avgörs i stunden vilket som behövs. Barnen menar att det inte behövs leksaker i skogen för där finns redan allt som behövs till att leka med pinnar, löv och grenar. Det finns inga begränsningar i skogen för hur leken ska bli.

31

”… såna lekar man inte får göra på riktigt får man leka på låtsas… ” Lisa 5 år ”… man tar en pinne så låtsas man att det e en hund…” Elin 4 år

5.1.1 Analys

Leken handlar om att mötas och skapa gemensamma tankar, att spegla sig i varandra och ta del av sig själv via andra. Det handlar också om att tillhöra och tillföra till gruppen för det är i en grupp lek sker. ”Leken har en klar social innebörd – barnen vill vara tillsammans” (Öhman 2011 s. 89), att vara tillsammans är en av lekens starkaste drivkrafter. Leken blir en värdefull plats att skapa förståelse för allt som berör barnen och tillsammans gör de en inre resa som med deras yttre förehavande bildar en helhet. Öhman (2011) menar att genom leken utvecklas perspektiv och förståelse för andra människor, för upplevelser, relationer men även vilka regler som gäller. Barnen är tydliga med att leken startas genom att fråga någon om den vill leka eller att börja själv och sedan bjuda in till lek. I en lek som redan pågår är det den som startat leken som äger den och det är den barnet frågar om lov att vara med. Detta är en form av maktspel som tar sitt uttryck i leken. Pramling Samuelsson och Asplund Carlsson (2003) skriver att genom detta sätt att utöva makt värnar barnen om sin lek. De måste samarbeta och kommunicera sina val med varandra även om de har kontroll annars går det inte att leka tillsammans. Leken har inget rätt eller fel enligt Pramling Samuelsson och Asplund Carlsson (2003) och därför måste barnen omförhandla reglerna för leken då och då under tiden leken pågår. Genom detta ständiga förhandlande och definierande av leken så blir det en utveckling av den kommunikativa förmågan (a.a). Vidare menar Lillemyr (2002) att barnen i leken visar på att de tar ansvar och tränar självständighet genom att ha kontroll över leksituationen. Detta är några viktiga delar som barnen utvecklar när de befinner sig i lek med andra. I leken tillsammans med andra kan barnen också prova och söka utmaningar som de växer av. Här ser jag samband med Vygotskijs (1995) teori om lek där barn befinner sig i den potentiella utvecklingszonen. Det handlar om att tillsammans med andra utmanas och med lekens hjälp kunna skapa erfarenheter. Med hjälp av varandra kan de leka sådant som de inte får lov eller klarar av att göra i verkligheten. Leken skapar en trygg arena för dessa utmaningar eftersom det i leken inte finns något rätt eller fel menar Öhman (2011) eftersom det är på låtsas det händer.

32

Barnen beskriver också att det går att komma och gå i leken och att leken ändå fortsätter. Det händer saker i leken som barnet ännu inte har ett förhållningssätt till och då blir det nödvändigt att för en lite stund lämna leken. Öhman (2011) skriver om detta och att det handlar om gruppens förmåga att leka som avgör om det fungerar att gå i och ur lek. I en välfungerande lekgrupp kan detta vara ett sätt att omförhandla leken på som fungerar utmärkt eftersom leken respekteras och värderas. Det är tydligt i barnens berättelser att den sociala samvaron och sampelet i leken är viktigt i leken. Barnen uttrycker en lust i att få vara i ett sammanhang där något händer. Öhman (2011) menar att en av lekens drivkrafter är att få tillhöra och att det ger leken en social innebörd.

Leken innehåller också två olika sorters förhållningssätt på riktigt och på låtsas. Barnen vet att det som inte går att göra på riktigt kan ändå ske i leken genom att låtsas. Jag tolkar barnens tankar om på låtsas som att det är lättare att låtsas när det inte finns riktiga leksaker utan material som inte är förutbestämt. Det är genom att utmana sin fantasi som materialet ändrar form och detta sätt att tänka handlar enligt Vygotskij (1995) om att genom tidigare erfarenheter använda verkligheten till fantasin. Genom att barnet använder sin kreativa förmåga blir materialet något annat än det är vilket innebär att barnet genom sin fantasi utvecklar materialet. Det kreativa tänkandet utvecklar redan befintlig erfarenhet och i lekens värld sker detta på låtsas. Öhman (2011) beskriver att det är viktigt att barnen har kamrater att leka med men även vuxna som kan utvidga barnets erfarenhetsvärld. Detta påtalar Vygotskij (1995) som en viktig fråga när det handlar om barns utveckling av kreativt tänkande och förmåga till fantasi. Det bygger på barnets egen erfarenhetsbank och det är nödvändigt att barnet får rika och olika slags erfarenhet att förhålla sig till. Han menar att den pedagogiska slutsatsen blir att ju mer ett barn varit med om, sett och hört desto mer produktiv blir fantasin. Det är viktigt att bekräfta och uppmuntra barnen till att skaffa sig erfarenhet och det sker i samspel med andra och med omgivningen (Öhman, 2011).

Men barnen låtsas ju inte bara i skogen utan även när det leker på förskolan. Jag tänker på när det leker exempelvis familjelek, affärslek eller annan rollek. Då använder barnen också sin fantasi och blir i dessa lekar olika personer. Men barnen själva benämner inte dessa lekar på låtsas utan det är bara leken som sker i skogen som är på låtsas. Min tolkning är att när barnen leker med material som är en förutbestämda exempelvis bilar, dockvagnar och köksredskap så tänker inte barnen på leken som en fantasilek utan det sker när materialet är neutralt som i

33

skogen. Precis som Vygotskij menar Öhman (2011) att barn behöver ha utvecklat sin förmåga att låtsas för att material ska kunna föreställa annat än det är. Barn speciellt yngre barn som ännu inte har utvecklat denna förmåga behöver verklighetstroget material för att leken ska bli meningsfull.

5.2 … att leka ensam är ingen lek…

När det handlar om att leka själv benämner barnen inte det som lek. Barnen säger att det inte går att leka ensam och att det i så fall är lägga pussel, rita, titta i böcker, bygga koja, bygga med lego. När barnen berättar om detta så är det klart att det går att sitta bredvid varandra och gör dessa aktiviteter.

”… spela spel vid bordet själv… jag har spelat ishockeyspel själv…” Linus 5 år

Barnen tycker att det är mest saker som sker vid bord som inte är lek. När barnen skriver eller ritar eller läser böcker så är det ingen lek även om det sker i en familjelek (att mamman är på sitt jobb exempelvis).

”… då ska man skriva lite o läsa lite o allt…” Melker 5 år

”… om man leker mamma, pappa, barn så kan man gå på jobbet… så måste man skriva…” Melker 5 år

Barnen är väldigt tydliga med att dessa aktiviteter inte är lek och det menar även de yngre barnen. De yngre barnen beskriver känslor som arg när de berättar vad som inte är lek.

Det finns också en klar uppfattning hos barnen om att rutinsituationer inte är lek exempelvis när vi äter, går på toaletten eller städar undan.

”… när vi äter mat leker vi inte…” Lisa 5 år

När barnen berättar om det som inte är lek så beskriver de situationer som ibland kan utvecklas till lek. Men dessa måste föregås av ett förtydligande, en fråga om de leker. När barnen bygger med lego kan flera barn göra det samtidigt och det kan utvecklas till en lek om någon föreslår att de ska leka.

34

”… ifall man bygger nått e man inte i en lek ifall man frågar om man e i en lek när man bygger lego då e man i en lek…” Linus 5år

Det finns också aktiviteter som barnen diskuterar under intervjuerna om det är lek eller inte. Kan spel vara lek? Det är ju oftast flera barn som spelar spel men barnen är tveksamma till vad spel är. Spel kan gå att spela ensam eller med flera. Barnen är dock överens om att det är roligast att spela spel flera. Pussel däremot är bäst att göra ensam om det inte är ett väldigt svårt pussel.

”… eller kan man fråga om de e ett jättestort pussel…” Lotta 5 år

Då kan det vara bra att vara två och hjälpas åt men helst vill barnen klara att pussla själv. Detsamma med rita och måla, det är roligast själv. Men barnen är säkra på att helst leker de med andra barn men i väntan på lek så går det bra att göra ensamaktiviteter eller så går de runt och funderar ut någon lek.

Barnen berättar också om en del tveksamma situationer som de inte riktigt vill kalla lek. Ett barn säger att hon leker med sin docka när hon kommer hem från förskolan och då leker hon ensam utan kompis. Ett annat barn berättar att han brukar bygga koja och sen låtsas han att han leker med en kompis.

”… man kan bygga sen leker man själv… man kan låtsas att de e nån annan där…” Melker 5 år

Båda dessa barn beskriver det trots allt som lek men är tveksamma till om det är lek eftersom ingen riktig kompis är med. Pojken som beskriver lek med låtsaskompis är tydlig med att det inte är lek men att han gör det ändå. Flickan berättar om sin docklek hemma och hon tycker att hon leker och att det är bra att få bestämma allt själv. Men när hon får frågan om det är lek så är hon tydlig med att det inte är lek.

5.2.1 Analys

Det barnen berättar om ensamlek visar ytterligare på att lek är något som barn vill vara i tillsammans med andra barn. När det inte handlar om den sortens lek väljer barnen att göra lek istället för att vara i leken. De ritar och kan göra det tillsammans men det definieras inte som lek. Det stämmer ju överens med Öhmans (2011) beskrivning där hon nämner just detta att

35

sitta bredvid varandra och göra samma sak men att det inte är samspel. Barnen säger ju klart att denna sortens aktivitet inte är lek. Det handlar mycket om aktiviteter som barnen gör sittande vid bord och utför enskilt.

Öhman (2011) menar att de flesta barn beskriver att de vill ha någon att leka med och att få vara med som det mest väsentliga för barn. De beskriver leken som ett sampel på en nivå där man interagerar med varandra. Barnen vidhåller att det är aktiviteter som kan utföras utan någon annan som inte är lek och att det gör barnen i väntan på lek. Men samtidigt finns det undantag eller aktiviteter som genererar lek men som i början inte är lek för barnen. Om barnet låtsas att det har en kompis då förvandlas det till lek fastän barnet är medvetet om att det är ensamt. Det benämns som lek men barnet menar att det inte är lek. Jag tolkar det som att eftersom det inte finns kamrater med i leken räknas den inte som lek men barnet har inget annat uttryck för det. Men det kan också handla om att barnen bearbetar lek hemma som de varit i på förskolan. Det kan vara ett sätt att fullt ut kontrollera en lek som är meningsfull och viktig tänker jag. Barnen återupplever leken i en miljö där de kontrollerar hela förloppet och kanske är det därför de väljer att benämna det som lek men som ändå inte är det i barnets värld. Sedan finns det leksekvenser som från början inte är lek enligt barnen men som övergår till lek. Vissa byggaktiviteter startar som aktivitet där byggandet är gemensamt men sker enskilt där det senare övergår till lek när barnen tillsammans bestämt att det är lek. Det sker en kommunikation i byggandet som får barnen att söka sig till lek. Leken är så lockande och lustfylld att barnen dras mot lek hela tiden. Jag tänker att dessa aktiviteter som barnen beskriver som ickelek är en aktivitet i väntan på lek. Barnen skapar sig hela tiden meningsfulla stunder även när det inte är lek men det är leken som är viktigast.

5.3 … att lära sig leka…

Barnen berättar om många olika sätt när det handlar om att lära sig leka. Först kommer skolan det är där lärandet sker enligt barnen.

”… så kan man börja skolan o så visar nån hur man leker…” Melker 5 år

De menar att i skolan leker barn lekar som de hittat på internet. Det är när barnen börjar skolan som de lär sig leka anser några barn. En flicka tycker att det går lika bra med syskon och att de lär sina mindre syskon att leka därhemma.

36

”… sina syskon kan lära sig … kan lära sina lillebror… ” Mia 4 år

Andra tankar om hur det går till är att barnet tänker, sitter bredvid en kompis och tittar på, någon visar, frågar någon som är stor eller att gå på förskola eller dagis. Det är också tydligt att yngre barn lär av äldre oavsett var lärandet sker, hemma, på förskolan eller i skolan. Barnen är helt överens om att det krävs äldre kamrater för att kunna lära sig leka.

…”dom stora gör nått och då kommer bebisarna o vill va med och då kommer dom att leka likadant…” Lisa 5 år

Här menar barnen att de äldre redan kan och att de yngre då tittar och gör efter sen kan de leka. De äldre barnens lek inspirerar de yngre barnen till att vilja leka. När barnen talar om att lära sig leka så är det samma strategi som gäller som när lek ska startas. Det är viktigt att fråga någon som leker. Det som skiljer är att det kan ske i en lek som är igång menar barnen, då frågar de om hur det går till och då lär barnen sig medan de leker.

5.3.1 Analys

Det är tydligt att barn förknippar lärande med skolan och att det är där de lär sig leka. Några barn är tydliga med detta och hävdar att lärande endast sker där medan andra har andra teorier om hur det går till. Det som är gemensamt är att det krävs äldre barn när de ska lära sig leka. Några stora barn kan leka och lär de yngre. Öhman (2011) beskriver det som att i lek med andra skapas nya erfarenheter och hon menar att det är ett aktivt deltagande som skapar nya kunskaper. Det är i samspel med andra som lärandet sker även när det handlar om att lära sig leka. Detta sätt att imitera i lek och lärande är något som Vygotskij (1995) menar är att återskapa och inte en form av kopiering. Han menar att det i imitationen finns en utvecklingstanke som handlar om att återskapa det upplevda genom en ny bearbetning. Vygotskij beskriver lek på detta sätt och jag anser att det stämmer bra överens med det barnen talar om när det handlar om att lära sig leka. De yngre barnen härmar de äldre men genom sin egen erfarenhet blir det inte en kopierad lek utan en lek utifrån barnets erfarenhetsvärld. Det går inte att särskilja lek och lärande på ett tydligt sätt enligt barnen. Barnen beskriver också att det går att fråga någon som redan kan leka. Det är i samspel och att göra tillsammans med andra som lärandet sker. Men det är också tydligt att när barnen berättar om att lära sig leka måste det ske genom ett eget engagemang. Det går inte att lära sig leka utan att vara

37

deltagande och aktiv. Lillemyr (2002) betonar att leken är kreativ, lustfylld och engagerande vilket gör den så viktig i lärandet.

39

6 Slutsats och diskussion

Mitt syfte med min studie var att få inblick i barns tankar om lek och försöka förstå vad lek är och inte är för barn. Jag anser att jag delvis har fått svar på mina forskningsfrågor. Lek är svårt att förklara men jag tycker att min studie är en bit på väg. Barnen har beskrivit utifrån sina perspektiv vad som är viktigt i deras lek.

I människan finns ett starkt behov av gemenskap och social samvaro, där vi möts och speglar varandra. Detta startar i oss från början och erfarenheterna skapar vi tillsammans med andra och omgivningen. Leken har en stor del i detta och den är livsviktig (Gärdefors 2009).

6.1 Lekens betydelse

Leken är och har genom tiderna varit en viktig del av livet både för barn och vuxna (Welén 2003). I barns värld är leken central vilket jag ser i min studie. När jag ber barnen berätta om lek så är det tydligt att leka är något som för barnen är viktigt. Barnen beskriver hur lek startar, vem som bestämmer i leken och vad lek inte är. Resultatet av mina intervjuer pekar på det som barnen värderar när det handlar om lek. De berättar ingående hur leken startar och vilka strategier som används och är även tydliga med vad lek inte är.

6.2 Hur leken startar

När leken startas går det till på olika sätt exempelvis att något barn börja bygga något och sen bjuda in kamrater eller att helt enkelt fråga om någon vill leka. Det som är mest väsentligt när barnen beskriver leken är att det finns kompisar att leka med. Det sociala samspelet är otroligt viktigt för barnen och det blir ingen lek om det inte finns kamrater. Genom att vara flera som leker skapas det en dynamik och en energi i leken som gör att barnen dras till lek. Leken blir en plats för barnen att vara i, utvecklas i och skapa förståelse kring sammanhang när barnen möter varandra på olika sätt i leken (Öhman, 2011). Min tanke blir då hur viktig vår roll som pedagoger är i leken när det handlar om att vara nära leken och se vad som händer där. Jag anser att det måste vara en närvarande pedagog som ser vilka barn som inte tar sig in i leken och stötta dessa så att leken även når de barnen på djupet. Leken är en viktig arena där barnen skapar erfarenhet och bearbetar upplevelser, hittar sitt sociala sammanhang och utvecklar förståelse för andras tankar (Gärdenfors, 2009). Jag håller med om att leken är viktig och att