Vems är ansvaret

Full text

(1)Vems är ansvaret för hjälpmedel i skolan?.

(2) © Hjälpmedelsinstitutet (HI) 2008. Projektledare:. Ulla-Britt Blomquist, Hjälpmedelsinstitutet. Arbetsgrupp:. Marika Berggrund, HSN-förvaltningen, Stockholms läns landsting. Helén Jacobsson, Habiliteringen, Landstinget Dalarna. Charlotte Stigh-Brüsin, Stadskansliet, Göteborgs stad. Laina Kämpe, Sveriges Kommuner och Landsting. Berit Engberg, Specialpedagogiska institutet. Peter Lorentzon, Hjälpmedelsinstitutet. Foto: Johan Asp/Bildarkivet.se. Ansvarig informatör: Ulla-Jane Saxberger, HI. URN:NBN:se:hi-2008-08334 (pdf). Best nr 08334-pdf. Publikationen är utgiven endast i elektronisk form och kan. hämtas i pdf-format på HIs webbplats, www.hi.se/publicerat.. Den kan också beställas i alternativa format från HI..

(3) Vems är ansvaret för hjälpmedel i skolan?. Ulla-Britt Blomquist Arbetsgruppen. Hjälpmedelsinstitutet.

(4)

(5) fååÉÜ™ää= = p~ãã~åÑ~ííåáåÖ KKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKK R= = rééÇê~ÖKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKK U= _~âÖêìåÇKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKU= =. fåäÉÇåáåÖKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKK V= eáëíçêáâ=Üà®äéãÉÇÉä=á=ëâçä~å KKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKV= ríêÉÇåáåÖ~ê=~î=ÄÉíóÇÉäëÉ=Ñ∏ê=çãê™ÇÉí KKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKNM= crkhfpKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKK NM= `~êäÄÉÅâJâçããáíí¨åKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKK NN=. =. fåâäìÇÉêáåÖ KKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKNO= píóêÇçâìãÉåí=çÅÜ=~åëî~êëÑ∏êÇÉäåáåÖ KKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKNP= pí~íáëíáâ KKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKNQ=. dÉåçãÑ∏ê~åÇÉ KKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKNS=. ^êÄÉíëÖêìéé KKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKNS= jÉíçÇ=çÅÜ=ìêî~ä KKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKNS=. =. oÉëìäí~í=â~êíä®ÖÖåáåÖ KKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKNT=. ^åí~ä=Éåâ®íÉêKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKNT= i~åÇëíáåÖÉå KKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKK NT= hçããìåÉêå~ KKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKK NT= pâçäÑçêãÉê=Ó=éÉÇ~ÖçÖáëâ~=îÉêâë~ãÜÉíÉê KKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKK NT=. läáâ~=ÇÉäçãê™ÇÉå KKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKNU= içâ~ä~=∏îÉêÉåëâçããÉäëÉê=çã=~åëî~êëÑ∏êÇÉäåáåÖ KKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKK NU= ^åëî~êëÑ∏êÇÉäåáåÖ=~î=âçëíå~ÇÉêKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKK OM= p~ãîÉêâ~å KKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKK OO= eà®äéãÉÇÉäKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKK OQ=. aáëâìëëáçå=~î=Éåâ®íëî~êÉåKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKOS=. = c∏êëä~Ö=íáää=Ñ∏êÄ®ííê~Ç=Ü~åíÉêáåÖ=~î=Üà®äéãÉÇÉä=á=ëâçä~åKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKPM= p~ãîÉêâ~å=çÅÜ=âìåëâ~é=çã=î~ê~åÇê~ë=îÉêâë~ãÜÉíÉê KKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKPN= hçãéÉíÉåë KKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKPO= içâ~ä~=∏îÉêÉåëâçããÉäëÉê KKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKPP= bäÉîÉå=á=ÅÉåíêìã KKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKPR= eà®äéãÉÇÉä=Ñ∏ê=ÉäÉîÉê=ãÉÇ=âçÖåáíáî~=ÑìåâíáçåëåÉÇë®ííåáåÖ~êKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKK PR=. aÉÑáåáíáçåÉê=~î=çäáâ~=íóéÉê=~î=Üà®äéãÉÇÉä KKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKPT= mÉêëçåäáÖ~=Üà®äéãÉÇÉä KKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKK PU= ríêìëíåáåÖKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKK QN= mÉÇ~ÖçÖáëâ~=Üà®äéãÉÇÉä=çÅÜ=ä®êçãÉÇÉä KKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKK QO= péÉÅáÑáâ~=Üà®äéãÉÇÉäKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKK QP= =. ^îëäìíåáåÖ KKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKQS= c∏êÑ~ííåáåÖ~ê=çÅÜ=~åÇê~=ÇçâìãÉåí=~î=ÄÉíóÇÉäëÉ=Ñ∏ê=Üà®äéãÉÇÉä=á=ëâçä~åKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKK QT= oÉÑÉêÉåëã~íÉêá~ä=çÅÜ=Ü®åîáëåáåÖ=íáää=ä®åâ~ê KKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKK QU= =. aÉÑáåáíáçåÉê KKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKQV= = _áä~Öçê=. 4.

(6) Sammanfattning== Vem har ansvaret för hjälpmedel i skolan? Är det landstinget eller skol huvudmannen? Är hjälpmedlet ett personligt hjälpmedel, pedagogiskt hjälpmedel eller utrustning? Det är frågor som ofta diskuteras. Det visar den kartläggning som Hjälpmedelsinstitutet (HI) på uppdrag av Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) genomfört, genom enkätundersökning till landstingens hjälpmedelsverksamheter och rektorer i landets kom muner. Undersökningen omfattar de pedagogiska verksamheter som kommunen är huvudman för, dock inte Särvux och Komvux. Kommuner och landsting har ett delat ansvar för att barn och elever med funktionsnedsättning som har behov av hjälpmedel i skolan, ska få tillgång till sådana. Flertalet rektorer och svarande från landstingen anger att samverkan runt det enskilda barnet/eleven angående hjälp medel, fungerar bra eller mycket bra. Skolhuvudmannens respektive landstingets ansvar regleras av lagstift ning, bl.a. skollagen och hälso- och sjukvårdslagen. Landstinget ansvarar för personliga hjälpmedel och skolhuvudmannen för pedagogiska hjälp medel, läromedel och utrustning. En och samma produkt kan vara an tingen ett personligt eller pedagogiskt hjälpmedel, läromedel eller ut rustning. Det är en anledning till att diskussioner uppstår om vem som har ansvaret. De hjälpmedel som mest diskuteras är datorer och dator program och det är främst omkring hjälpmedel till barn med kognitiva funktionsnedsättningar eller flerfunktionshinder som det uppstår diskussioner. Diskussionerna är vanligast i grundskolan och obligator iska särskolan. På lokal nivå kan det behövas lokala överenskommelser för att tydlig göra ansvaret. Enligt enkätsvaren finns det lokala överenskommelser mellan landsting och kommuner i ca en tredjedel av landstingen, men varje hjälpmedelsområde inom landstinget ser ut att ha sin egen överenskommelse. Överenskommelserna är utformade på olika sätt, från skrivningar i regelverk till s.k. Hjälpredor och det finns också exempel på dokument som på produktnivå anger vem som ansvarar. Där överenskommelser finns är de i liten omfattning kända av rektorerna. Ett förslag för att förbättra hanteringen av hjälpmedel är att utarbeta lokala överenskommelser mellan landstinget och kommunerna i lands tingsområdet. En överenskommelse bör innehålla definitioner av hjälp medel, så att landstinget och skolhuvudmannen har en gemensam grund att utgå ifrån. I kartläggningen har det också framkommit att det finns oklarheter om vem som har ansvar för kompetensutveckling och att ruti ner för samverkan ofta saknas. Detta bör också vara en del av överens. 5.

(7) kommelsen. En vägledning till hur lokal överenskommelse kan utarbetas och förslag till innehåll har tagits fram. I uppdraget ingick att HI skulle göra en analys av kartläggningens resultat och ge sin principiella syn på vad som innefattas i grundutrust ning, pedagogiska hjälpmedel respektive personliga hjälpmedel, samt ge exempel på dessa. De definitioner som Hjälpmedelsutredningen beskrev har varit utgångspunkt i arbetet och definitionerna har förtydligats. En av slutsatserna som arbetsgruppen gjort är att specialanpassat hjälp medel alltid är personligt hjälpmedel och datorer och programvaror för barn/elever med läs- och skrivsvårigheter/dyslexi är skolans ansvar. Läsoch skrivsvårigheter/dyslexi är ett vanligt problem och skolan bör därför ha en beredskap att ta hand om detta. Skoldatateken kan här medverka till att produkter kan provas och personal utbildas. I skolor eller undervisningsgrupper som är avsedda för barn och elever med liknande funktionsnedsättning och särskilda behov ska det finnas pedagogiska hjälpmedel, läromedel och utrustning för att målen med undervisningen ska kunna nås och för att eleverna ska kunna vistas där. Ett sådant exempel är särskolan och förekomst av begåvningsstödjande hjälpmedel där gränsdragningsproblem ofta förekommer. Specialpeda gogiska institutets uppdrag att sprida information och öka kunskapen om begåvningsstödjande hjälpmedel tror vi kommer att minska dessa diskussioner. En entydig definition av vad som är personligt eller pedagogiskt hjälp medel eller läromedel och grundutrustning är inte möjlig att göra. En och samma produkt kommer även fortsättningsvis att kunna vara något av dessa typer av hjälpmedel beroende på undervisningsgrupp och barn/elev. Barnet/eleven i centrum måste vara utgångspunkt i diskussionerna om vem som ska betala. När åtgärdsprogram och habi literingsplaner utarbetas bör hjälpmedel ingå, om det är en av åtgär derna som ska vidtas. Samverkan runt eleven är mycket viktig.. Arbetsgruppen för uppdraget föreslår: • Att lokala överenskommelser om hjälpmedel i skolan utarbetas mellan landstinget och kommunerna i landstingsområdet, där bl.a. definitioner av hjälpmedel, ansvar för kompetens omkring hjälpmedel, samverkansformer m.m. bör ingå. • Att Hjälpmedelsutredningens definitioner och utredningens kompletteringar och förtydligande ligger till grund för definitioner av hjälpmedel i överenskommelserna. Utredningen anser bl.a. att specialanpassade hjälpmedel alltid är personliga. 6.

(8) hjälpmedel och att datorer och datorprogram för elever med läs skrivsvårigheter/dyslexi i skolan är pedagogiska hjälpmedel. • Att förskolan ska omfattas av samma regler som skolan. • Att huvudmännen ansvarar för att utarbetade lokala överens kommelser görs kända av de verksamheter som har behov av att känna till dem.. 7.

(9) Uppdrag= Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) uppdrog i mars 2007 åt Hjälpmedelsinstitutet (HI) att göra en kartläggning av landstingens/ regionernas och kommunernas överenskommelser och tillämpningar angående hjälpmedel i skolan främst avseende gränsdragning mellan grundutrustning, pedagogiska hjälpmedel och personliga hjälpmedel. Uppdraget innebar också att HI skulle göra en analys av kartlägg ningens resultat och ge sin principiella syn på vad som innefattas i grundutrustning, pedagogiska hjälpmedel respektive personliga hjälp medel, samt ge exempel på dessa. Utgångspunkten för arbetet var de definitionerna som finns i kapitel 7, Hjälpmedel inom utbildningsområdet, i betänkande av LSS- och hjälp medelsutredningen, Hjälpmedel, SOU 2004:83. Uppdraget omfattade de pedagogiska verksamheter som kommunerna bedriver, förutom Komvux och Särvux som är undantagna. I uppdraget ingår inte heller tillgänglighet till lokaler. De pedagogiska verksamheterna som omfattas är: • Förskola • Förskoleklass • Grundskola • Obligatorisk särskola • Gymnasieskola • Gymnasiesärskola. Bakgrund= I början av 2007 uppvaktades SKL av representanter från sjukvårds huvudmän och kommunala företrädare inom Västra Götalandsregionen (VGR). Detta med anledning av att kostnadsansvaret för hjälpmedel för elever med funktionsnedsättning har tolkats olika av respektive huvud man. En arbetsgrupp med representation från förskola/skola, primärvård och habilitering och med uppdrag att konkretisera och exemplifiera grundutrustning respektive pedagogiska hjälpmedel inom förskola/skola, hade misslyckats att enas om ett gemensamt synsätt. Nu ville regionen ha SKL:s stöd för att reda ut begreppen och enas om en uppdelning av kostnadsansvar. Då SKL uppfattat att gränsdragningsproblem funnits även inom andra landsting, åtog sig SKL att göra en kartläggning. Uppdraget gick till HI.. 8.

(10) Inledning För att förstå gränsdragningsproblematiken angående hjälpmedel i skolan är det väsentligt att känna till historik, författningar och väg ledande dokument samt de utredningar och dokument som huvud männen har att förhålla sig till gällande ansvarsfördelningen. I denna rapport informerar vi kort om dem som är av betydelse för frågorna om skolhjälpmedel. Historik hjälpmedel i skolan= Fram till mitten av 1984 var huvudmannen för utbildningen ansvarig för att tillhandahålla hjälpmedel för funktionshindrade elever i skolan. I betänkandet Tekniska hjälpmedel för handikappade (SOU 1981:23) föreslogs att landstingen skulle ta över ansvaret för hjälpmedel inom utbildningsväsendet. Riksdagen beslutade 1983 i enlighet med propo sitionen om vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen med mera (1982/1983:174) att hälso- och sjukvårdshuvudmännen från och med 1 juli 1984 skulle överta ansvaret för att studerande med funktions hinder skulle förses med hjälpmedel i undervisningssituationen. Det innebar att hälso- och sjukvårdshuvudmännens redan etablerade hjälpmedelsverksamhet, dvs. hjälpmedels-, syn- och hörcentraler skulle svara för hjälpmedel till elever med funktionshinder. Sjukvårds huvudmännen erhöll via Dagmaröverenskommelsen medel för detta. De skolformer som omfattades var grundskola, gymnasieskola, statlig och kommunal vuxenutbildning samt högskola. Folkhögskolor och studiecirklar omfattades inte av överenskommelsen. Huvudman för särskolan var vid den tiden landstinget. Kommunaliseringen av sär skolan infördes successivt från och med 1986 och var fullt genomförd 1995. Förskolan omfattades inte heller eftersom den då inte var en del av utbildningsväsendet. Handikappinstitutet, HI, (nu Hjälpmedelsinstitutet) fick som följd av landstingens utökade ansvar för hjälpmedel i skolan, ett utvidgat upp drag att även arbeta med skolhjälpmedel. HI genomförde regionala konferenser i samband med reformen samt gav ut informations- och handledningsmaterial, bl.a. Handikappinstitutet informerar om hjälp medel i skolan. Hjälpmedelsverksamhetens utveckling – en kartläggning och bedömning, (SOU 1989:39) samt Handikapp – Välfärd – Rättvisa (SOU 1991:46) föreslog att ansvaret för hjälpmedel inom barnomsorgen skulle ligga på landstingen. Dessa betänkanden ledde dock inte till några beslut. Förskolan omfattas idag av skollagen, men är inte en skolform. Förslag finns dock att förskolan ska vara en skolform. I. 9.

(11) Från och med 1994 är sjukvårdshuvudmännens skyldighet att erbjuda personer med funktionshinder hjälpmedel, reglerat i Hälso- och sjukvårdslagen, SFS 1982:763. Skyldigheten omfattar hjälpmedel för den dagliga livsföringen samt hjälpmedel för vård och behandling. I hjälpmedel för den dagliga livsföringen ingår bl.a. hjälpmedel för att kunna gå i skolan. Efter reformen om skolhjälpmedel, 1984, har det varit oklarheter om var gränsen går för vad som är personliga hjälpmedel, pedagogiska hjälpmedel och utrustning. Landstingen och kommunerna har ständigt pågående gränsdragningsdiskussioner om detta. Den senaste utredningen som rör hjälpmedel i skolan är Betänkande av LSS- och hjälpmedelsutredningen, Hjälpmedel, SOU 2004:83. Betänkandet har inte lett till några beslut. Definitionerna i betänkandet av personliga hjälpmedel, pedagogiska hjälpmedel och utrustning är likväl utgångspunkten för detta uppdrag. Detta betänkande benämns fortsättningsvis Hjälpmedelsutredningen.. Utredningar av betydelse för området FUNKIS FUNKIS- funktionshindrade elever i skolan (SOU 1998:66) hade i upp drag att se över villkoren för funktionshindrade elever i skolan. Bak grunden var bl.a. de omfattande förändringar som genomförts på skolans område samtidigt som någon översyn av ansvarsfördelning mellan olika huvudmän för elever med funktionshinder inte gjorts. FUNKIS-utred ningen berörde inte hjälpmedel till elever med funktionshinder. Det anges särskilt att utredningen inte tagit med detta. Av direktiven (dir 1995:134) till utredningen konstateras bland annat, att elever i grundskolan, sameskolan, specialskolan, särskolan och gymnasieskolan utan kostnad ska ha tillgång till böcker, verktyg och andra hjälpmedel som behövs för en tidsenlig utbildning. Någon mot svarande reglering för elever i kommunal vuxenutbildning (Komvux) eller folkhögskola finns inte. Vidare framgick av direktiven att staten via Statens institut för handi kappfrågor i skolan (SIH), har ansvar för att utveckla, framställa och distribuera läromedel för synskadade, rörelsehindrade, hörselskadade/ döva, och utvecklingsstörda elever. På uppdrag och mot ersättning anpassade SIH även läromedel för synskadade inom kommunal vuxen utbildning och arbetsmarknadsutbildning.. 10.

(12) I propositionen 1998/99:105 Elever med funktionshinder – ansvar för utbildning och stöd anges att regeringen i likhet med kommittén anser att staten även fortsättningsvis bör ha ett åtagande att se till att elever med funktionshinder, som är beroende av särskilt anpassade läromedel, ges tillgång till sådana. I propositionen konstaterades vidare att statens samlade resurser till specialpedagogiska insatser var omfattande. För att bättre nyttja denna samlade resurs föreslogs att statens stöd till skolhuvudmännen i spe cialpedagogiska frågor för elever med funktionshinder skulle samordnas i en ny myndighet som kom att bli Specialpedagogiska institutet. I institutets uppdrag ingick också att ta över ansvaret från SIH när det gäller produktion av läromedel för funktionshindrade.. Carlbeck-kommittén Carlbeck-kommittén, som hade regeringens uppdrag att utreda utbild ningen för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning, överlämnade sitt slutbetänkande 2004. Vissa av utredningens förslag återfinns i regeringens skrivelse 2005/06:1511. Andra kommer att beaktas i det fortsatta arbetet med skollagsöversynen. De områden som skrivelsen lyfter fram är bland annat ökad valfrihet och ökad flexibilitet. Det senare syftar på att öka samverkan mellan obligatoriska särskolan, gymnasiesärskolan och Särvux och motsvarande skolformer, dvs. grundskola, gymnasieskola och Komvux. Samverkan förutsätts kunna ske genom att man ska kunna tillgodogöra sig delar av sin undervisning tillsammans med elever i motsvarande skolformer. Förutsättningar för att detta ska kunna ske ska beaktas i kommande skollagsförslag. Om detta förslag till flexibel undervisning blir möjligt, kommer det sannolikt att innebära ökade krav på bland annat grund utrustning, pedagogiska hjälpmedel och personliga hjälpmedel. I Carlbeck-kommitténs slutbetänkande, SOU 2004:98, lyftes behovet av begåvningsstöd och begåvningsstödjande hjälpmedel som stöd i under visningen i särskolan. Detta resulterade i att Specialpedagogiska insti tutet fick ett uppdrag att kartlägga, sprida information och öka kunskap om begåvningsstöd till skolhuvudmän samt till pedagoger som under visar elever/vuxna inom särskola och Särvux. Kartläggningen finns presenterad i rapporten Begåvningsstöd och begåvningshjälpmedel – en beskrivning från särskolan.. 1. Utbildnings- och kulturdepartementet ”Kvalitet och samverkan - om utbildning för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning”, SKR 2005/06:151. 11.

(13) Inkludering= ”En skola för alla innebär att skolan skall anordnas så att den är lika ändamålsenlig för alla elever, oavsett möjligheter, förutsättningar och behov.” Citatet är hämtat från utredningen om funktionshindrade elever i skolan2 (FUNKIS-utredningen) som menade att insatserna i skolan ska utgå från principerna att funktionshinder kan och ska minimeras genom förändringar och anpassningar av miljö och bemötande. Genom FUNKIS-utredningen och Salamanca-deklarationen3 har begreppet inkludering och ”en skola för alla” tydliggjorts i flera beslut av Sveriges riksdag och regering. Begreppet inkludering introducerades som ett förhållningssätt i relation till elever ”i behov av särskilt stöd” för att markera hur skolan skulle bemöta denna grupp av barn/elever och som ett begrepp för att kommunicera att skolan i sin pedagogiska utform ning ska utgå från elevers olika förutsättningar. Elever med funktions nedsättning ska i så stor utsträckning som möjligt få sin undervisning tillsammans med skolans övriga elever samt ha möjligheter att vistas i samma skollokaler/-miljöer som alla andra barn och unga4.. Lokalanpassning Då alla barn/elever så långt det är möjligt, ska vistas i samma förskolor/ skolor och ges förutsättningar att lyckas utifrån sina förutsättningar, krävs att skolorna anpassar sin organisation, sina arbetssätt och omfatt ning av personalresurser utifrån de behov som finns. Det krävs även att miljö och lokaler utformas på sådant sätt att alla elever får tillgång till utbildningen och kan använda lokalerna, och att kunna tillgodogöra sig undervisningen där. Många äldre skolor har inte gjort dessa lokalanpass ningar då barn/elever med funktionsnedsättning tidigare var hänvisade till särskilda lokaler/skolor.. Utrustning och kunskap= Kommunerna ska utrusta lokalerna på ett sådant sätt att barn/elever med olika funktionsnedsättningar ska ha möjlighet att uppfylla de utbildningskrav som ställs. Det förutsätter exempelvis att lokalerna är utrustade med teleslingor för de elever som har hörselnedsättningar, att det finns lyftanordningar och toalettanpassningar för elever med stora rörelsehinder, att det finns säkra förvaringsutrymmen för elever som måste medicinera under skoldagen etc.. 2. Utbildningsdepartementet, FUNKIS – funktionshindrade elever i skolan” SOU 1998:66 Salamancadeklarationen 1994. Kan beställas gratis från unesco-sweden.org 4 Claes Nilholm, ”Inkludering av elever i behov av särskilt stöd – vad betyder det och vad vet vi?” Forskning i Fokus Nr 28, Myndigheten för skolutveckling 3. 12.

(14) Idag ska all personal som arbetar inom förskola/skola omfattas av det inkluderande förhållningssättet. Ledningen ska tillse att personalgrupp erna har erforderlig kunskap för att möta de behov den aktuella elev gruppen uppvisar. Det kan gälla kunskap för att bruka de anordningar/ den tekniska utrustning som finns, att kunna injicera de barn/elever som har diabetes eller allergi, att kunna sondmata och RIK:a (tömning av urinblåsan) men även att ha pedagogisk kunskap kring olika diagnoser/ funktionsnedsättningar för att bemöta eleverna rätt i undervisnings situationen.. Statens ansvar Staten ska ansvara för att vi har en över landet likvärdig skola. Målet om en likvärdig skola ska uppnås genom att Staten ansvarar för tillsyn och utvärdering och vissa utvecklingsinsatser. Ansvaret för grundutbild ning av lärare och viss fortbildning är också ett statligt ansvar. Så också för de nationella mål som finns för skolområdet och som återfinns i skol formsförfattningarna, läroplanerna och kurs- och timplaner.. Styrdokument och ansvarsfördelning= Landstinget= Målet med hälso- och sjukvården är enligt Hälso- och sjukvårdslagen (HSL) (SFS 1982:763) en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. I § 3b och 18 b, är sjukvårdshuvudmännens ansvar att erbjuda personer med funktionshinder hjälpmedel samt habilitering och rehabilitering, reglerat sedan 1994. Hjälpmedel ska erbjudas för den dagliga livsföringen samt hjälpmedel för vård och behandling. I hjälp medel för dagliga livsföringen ingår hjälpmedel för att kunna gå i skolan. Ansvaret för hjälpmedel för daglig livsföring enligt HSL, är delat mellan landsting och kommuner och ansvarsfördelningen är olika i hela landet. Hjälpmedel till barn är dock huvudsakligen ett landstingsansvar. Lands tingen utarbetar egna riktlinjer/regelverk med utgångspunkt från HSL och upphandlar hjälpmedel enligt lagen om offentlig upphandling, LOU (SFS 2007:1091). Riktlinjer/regelverk innehåller bl.a. vad landstinget beslutat vara personliga hjälpmedel, principer för vad landstinget anser vara grundutrusning inom särskilda boenden och skolan samt för dubbel utrustning. Upphandlingar av hjälpmedel görs med utgångspunkt från riktlinjer/regelverk och vilka hjälpmedel som kan erbjudas varierar där för i landet.. 13.

(15) Hjälpmedel enligt HSL, personliga hjälpmedel, förskrivs av hälso- och sjukvårdspersonal och en bedömning av behovet föregår alltid en för skrivning.. Kommunen Skolan har ansvar för att elever får det stöd och den hjälp som de behö ver i skolan. Kommunen har ett ansvar för att all skolverksamhet utgår ifrån de nationella mål som anges för de olika skolformerna i skollagen, skolformsförfattningarna, läroplaner och kurs- och timplaner. Skollag (SFS 1985:1100), reglerar skolhuvudmannens ansvar. Skollagen 1 kap. 2 § ”Alla barn och ungdomar skall, oberoende av kön, geografisk hemvist samt sociala och ekonomiska förhållande, ha lika tillgång till utbildning i det offentliga skolväsendet för barn och ungdom. Skollagen 4 Kap. 4 § ”Utbildningen i grundskolan skall vara avgiftsfri för eleverna. De skall utan kostnad ha tillgång till böcker, skrivmateriel, verktyg och andra hjälpmedel som behövs för en tidsenlig utbildning. I verksamheten får dock förekomma enstaka inslag som kan föranleda en obetydlig kostnad för eleverna”. I kapitlet om särskola återfinns motsvarande skrivning. För gymnasie skolan gäller också ovanstående med tillägget att ”Huvudmannen får dock besluta att eleverna skall hålla sig med enstaka egna hjälpmedel”. SL 5 kap. 21 §. Skollagen stadgar att lokalerna ska vara ändamålsenliga. Detta anges generellt för såväl förskolan och skolbarnsomsorgen som för grund skolan/motsvarande samt särskola. Med tillägg avseende grundskola/ motsvarande och särskola att ”Den ska också ha utrustning som behövs för en tidsenlig utbildning”.. Statistik== För att sätta in skolhjälpmedel i ett sammanhang är det av intresse att veta hur stor andel av elever som har en funktionsnedsättning och som kan ha behov av hjälpmedel. Skolverket är den myndighet som förväntas ge en bild av detta. Idag redovisar de regelbundet endast uppgifter om antal elever som mottagits i särskolan respektive i specialskolan.. 14.

(16) Någon redovisning om alla elever med funktionsnedsättning i grund skolan och i fristående skolor, ges inte. Andelen elever i särskolan och specialskolan framgår av tabell 1, som är hämtad från Skolverkets statistik; Skolor och elever läsåret 2006/2007.. Samtliga skolformer därav Förskoleklass Grundskola Specialskola Obligatorisk särskola Gymnasiesärskola Gymnasieskola Kompletterande utbildningar Särvux. Antal Antal kommuner rektorsområden 290 4 978 286 290 7 282 177 275 34 215. . 3 711 . 776 275 . . 216. Antal skolor. Antal elever. Antal elever per Kommun Skola. 10 770. 1 464 079. .. .. 3 951 4 872 8 755 267 818 99 .. 91 900 962 349 548 14 390 8 233 376 087 5 631 4 941. 321 3 318 78 51 47 1 367 166 23. . 198 69 19 31 459 57 .. Andel (%) av befolkn. 6–64 år 1) 21,14 1,33 13,90 0,01 0,21 0,12 5,43 0,08 0,07. Tabell 1, Statistik från Skolverket, läsåret 2006/2007.. I Hjälpmedelsutredningen5 angavs följande statistik för andra grupper: I en statistiksammanställning har Hjälpmedelsinstitutet beräknat anta let barn och ungdomar (2–17 år) i landet med synskada till 2 200, med rörelsehinder till 7 000 och med hörselskada till 8 800. Hjälpmedelsutredningen angav även siffran att 3 – 6 % av barn i skol åldern beräknas ha ADHD/DAMP, många av dem har även läs- och skrivsvårigheter/dyslexi. Svenska Dyslexiföreningen anger på sin webbplats; ”En vanlig bedöm ning är att 5–8 % av befolkningen har betydande svårigheter att läsa och skriva. En undersökning av vuxna som gjordes 1996 (IALS-under sökningen) visade att 8 % i Sverige hade låg läsförmåga. Fler pojkar/män än flickor/kvinnor har läs- och skrivsvårigheter.”. 5. Betänkande av LSS- och hjälpmedelsutredningen, Hjälpmedel, SOU 2004:83.. 15.

(17) Genomförande== Arbetsgrupp Ulla-Britt Blomquist, HI, har varit ansvarig för uppdraget. En arbets grupp med representanter från kommun, landsting, SKL, HI och Specialpedagogiska institutet bildades initialt och arbetsgruppen har med sin specifika kompetens medverkat i samtliga faser i processen. Deltagare i arbetsgruppen har varit: • • • • • • •. Marika Berggrund, HSN-förvaltningen, Stockholms läns landsting Helén Jacobsson, Habiliteringen, Landstinget Dalarna Charlotte Stigh–Brüsin, Stadskansliet, Göteborgs stad Laina Kämpe, Sveriges Kommuner och Landsting Berit Engberg, Specialpedagogiska institutet Peter Lorentzon, Hjälpmedelsinstitutet Ulla-Britt Blomquist, Hjälpmedelsinstitutet. Metod och urval För att genomföra kartläggningen av vilka överenskommelser som finns mellan landstingen6 och kommunerna och hur de tillämpas, har enkät använts som metod. En förfrågan gjordes till landstingens chefer för syn-, hör- och hjälpmedelscentraler om överenskommelser finns mellan landstinget och dess kommuner för hjälpmedel inom skolan. Därefter utformades en enkät som innehöll områdena överenskommelse, ansvars fördelning av kostnader, samverkan och hjälpmedel. Flertalet frågor i enkäten var gemensamma för landstinget och kommunerna men det fanns ett fåtal specifika frågor för landstingen respektive kommunerna. Enkäten besvarades på Internet via en länk som skickades ut per e-post. Enkäten skickades ut till ett antal rektorsområden i landets kommuner och till chefer för syn-, hör-, hjälpmedelscentraler och habiliteringar inom landstingen.. 6. Landsting inkluderar Västra Götalandsregionen och Region Skåne. 16.

(18) Resultat kartläggning= Antal enkäter Antalet enkätsvar som resultatet baseras på är 234, varav 87 är från landstingen och 147 från kommunerna.. Landstingen Samtliga 21 landsting har besvarat enkäten. Från 9 av 21 landsting erhölls svar från samtliga verksamhetsområden, dvs. habilitering, hjälpmedels-, syn- och hörcentraler. De 87 svaren fördelades per verk samhetsområde enligt följande: • • • •. Habilitering Hjälpmedelscentral Hörcentral Syncentral. 36 svar (inkl hörsel i några fall) 17 svar 14 svar 20 svar. Kommunerna= Från kommunerna är det 147 rektorer som har besvarat enkäten. Svaren är fördelade på 50 kommuner och hälften av svaren företrä der Stockholm, Göteborg, Malmö, Jönköping, Uppsala och Örebro. Resterande svar kommer från medelstora och mindre kommuner. En stor del av rektorerna har angett att de saknar eller har ytterst liten erfarenhet av barn/elever med behov av hjälpmedel i skolan. Det var totalt ca 50 rektorer som uppgav att de har erfarenhet från området.. Skolformer - pedagogiska verksamheter De pedagogiska verksamheterna som omfattas av enkäten finns samt liga representerade i både landstingens och kommunernas svar. Lands tingens svar speglar att de verksamheter som har besvarat enkäten arbetar gentemot samtliga pedagogiska verksamheter.. 17.

(19) Fördelningen visas i tabell 2. Ett enkätsvar kan innehålla mer än en pedagogisk verksamhet.. Fördelning pedagogiska verksamheter 90 80 70 60 50 40 30 20 10 0. Förskola Förskoleklass Grundskola Obl särskola Gymnasieskola Gymnasiesärskola. Kommun. Landsting. Tabell 2, Fördelning av antal enkätsvar på pedagogisk verksamhet.. Av tabellen framgår att fördelningen av rektorernas svar från de olika pedagogiska verksamheterna följer fördelningen av andelen skolor per pedagogisk verksamhet, enligt tabell 1.. Olika delområden I resultatredovisningen från enkätens olika delområden – lokala överens kommelser, ansvarsfördelning av kostnader, samverkan samt hjälpmedel – används begreppet landstingen för de svar som inkommit från verk samhetsområdena habilitering, syncentral, hörcentral och hjälpmedels central. Där det finns anledning att redovisa skillnader mellan verksam hetsområdena, görs det. För svaren från rektorerna används synonymt kommunerna och rektorerna.. Lokala överenskommelser om ansvarsfördelning På nationell nivå finns ansvaret för hjälpmedel beskrivet i olika författ ningar. Dessa är på en övergripande nivå och för att de ska underlätta tillämpning i praktiken behövs lokala överenskommelser mellan huvud männen. För att ta reda på om det har utformats sådana, ställdes frågan om det finns lokala överenskommelser om ansvarsfördelning för hjälp medel i skolan. Förekomst En tredjedel av landstingens svar anger att det finns en överenskomm else med kommunen men nästan hälften att det inte finns någon sådan.. 18.

(20) Ja-svaren representerar 16 landsting men inte i något av dessa finns, enligt enkätsvaren, en lokal överenskommelse för samtliga verksamhets områden. Endast ett fåtal av rektorerna anger att det finns en överenskommelse men flertalet (65 %) har svarat att de inte vet. Rektorerna som svarat ja på frågan finns i 7 olika landsting. Innehåll Landstingen anger att överenskommelserna omfattar ansvarsfördelning för främst kostnader, medan rektorerna svarar kostnader och behovs utredning. Svaren från landstingen anger att överenskommelserna inne håller definitioner: • • •. av personliga hjälpmedel, 80 % för grundutrustning, 65 % av pedagogiska hjälpmedel, 56 %. Rektorerna anger ungefär motsvarande andelar. Där överenskommelser finns har således merparten definitioner av olika typer av hjälpmedel. Det är dock många verksamhetsområden som sak nar överenskommelser och således också gemensamma definitioner med kommunerna. Merparten av landstingens verksamhetsområde anger att överenskomm elsen omfattar barn i förskolan, och merparten av rektorerna svarar vet ej. Verksamhetsområden inom samma landsting anger olika svar på denna fråga. I enkäten definierades inte vad som avsågs med begreppet överens kommelse. Ett antal överenskommelser och/eller länk till dem, har läm nats från landstingen till utredningen. En genomgång av dessa visar att vad som avses med en överenskommelse varierar. Ibland hänvisas till landstingets eget regelverk, varav några anger att skrivningarna tagits fram i samverkan med kommunerna. Det finns också exempel på dokument, typ Hjälpreda7, där uppgifts och kostnadsansvar listas. Hjälpredan är oftast utarbetad i samverkan mellan landsting, kommun och Specialpedagogiska institutet. Ytterligare exempel är dokument där ansvarsfördelning för personliga hjälpmedel och grundutrustning anges på produktnivå och utifrån pedagogisk verksamhet.. 7. Exempel på Hjälpreda, sök på Internet på sökordet ”hjälpreda + Specialpedagogiska institutet”. 19.

(21) Definitionerna av hjälpmedel, pedagogiska hjälpmedel och grund utrustning i överenskommelserna är i princip desamma som finns i Hjälpmedelsutredningen. På en övergripande nivå är det möjligt att utläsa huvudmännens och de olika pedagogiska verksamheternas kostnadsansvar. Sammanfattning lokala överenskommelser: • Från landstingen anges i ca 1/3 av svaren att överens kommelser finns • Inte något landsting har svarat att överenskommelse finns för samtliga verksamhetsområden • Överenskommelserna omfattar oftast barn i förskolan • Flertalet rektorerna vet inte om överenskommelse finns • Överenskommelserna innehåller definitioner av hjälpmedel, kostnadsansvar och rektorerna anger även behovsutredning • Med överenskommelser avses allt från skrivningar i. landstingens regelverk till listor på produktnivå och. så kallade Hjälpredor. =. Ansvarsfördelning av kostnader=. Ansvarsfördelningen av kostnader för hjälpmedel mellan landstinget och skolan är otydlig. Det anser hälften av svaranden från såväl lands tingen som kommunerna. Den andra hälften av landstingens svar anser dock att ansvarsfördelningen är tydlig, och en stor andel av rektorerna vet inte. Av kommentarer framgår att när rektorerna inte vet vad som kan förskrivas eller vem som har kostnadsansvar, så tar man reda på den informationen i det enskilda fallet. Från landstinget anges i 14 % av svaren att det aldrig förekommer att skolan och landstingets verksamhet har olika uppfattning kring kost nadsansvaret för hjälpmedel. Dessa svar representerar enbart hörsel området. Ca en tiondel (habilitering och till viss del hjälpmedelscentral) anser att det ofta förekommer olika uppfattning och resten att det före kommer ibland. Kommunerna anser i något större omfattning att man aldrig har problem. Även om underlaget är litet är det tydligt att det inte finns något sam band mellan förekomst av överenskommelse och uppfattning om kost nadsansvar, dvs. otydlighet upplevs även när lokal överenskommelse finns.. 20.

(22) Vad är tydligt respektive otydligt? Det som landstinget och kommunerna är mest överens om är vad som är läromedel i förhållande till personligt hjälpmedel. Däremot anser både kommuner och landsting att det är otydligt vad som är pedago giskt hjälpmedel och grundutrustning i förhållande till personligt hjälp medel. Av kommentarerna framgår att de hjälpmedel som det råder störst otydlighet kring vad gäller grundutrustning kontra personligt hjälpmedel, är datorer, arbetsstolar och hygienhjälpmedel. Motsvarande vad gäller personligt förskrivna hjälpmedel kontra pedagogiska hjälp medel är datorer och datorprogram, t.ex. för personer med dyslexi. Var uppstår diskussioner? Gränsdragningsproblem är enligt svaren från landstingen störst i grund skolan och obligatoriska särskolan. Kommunerna anser att problemen är störst i grundskolan. Från landstingen svarar en fjärdedel att diskussionerna om kostnads ansvar har ökat men flertalet från både landsting och kommun anser att läget är oförändrat. Av kommentarerna framgår att det är en stramare ekonomi hos båda huvudmännen som leder till diskussioner. Följande citat från enkätsvaren speglar varför diskussioner uppstår; • ”Landsting kan anse att eleven ”måste ha” med hänvisning till. LSS. Skolan har inte ekonomiska möjligheter att uppfylla dessa. ”måsten”.”. • ”Landstingen/barn- och ungdomshabiliteringen fick ekonomiska. sparkrav som resulterade i att man oftare tyckte att skolan ska. betala hjälpmedel.”. • ”Anvisningar svåra att tolka.” • ”Vad som är grundutrustning ändras hela tiden.” • ”Krångligt att den som ”förskriver” inte finns inom samma organisation.” • ”Landstinget har tolkningsföreträde.”. Kommunala och enskilda förskolor respektive kommunala och fristående skolor Landstingen tillfrågades om gränsdragningsproblemen var beroende av om barnet/eleven går i kommunal eller enskild förskola respektive kommunal skola eller fristående skola. Flertalet (58 %) svarar att det inte är någon skillnad, 10 % att det finns en skillnad och resterande vet inte. De som svarat att det är skillnad anger att det främst handlar om betalningsansvar.. 21.

(23) Sammanfattning ansvarsfördelning av kostnader: • Ca hälften anser att ansvarsfördelningen av kostnader är otydlig • Flertalet anser att det förekommer olika uppfattning om kostnadsansvar • Samband saknas mellan överenskommelse och tydligt kostnadsansvar • Ansvarsfördelningen mellan läromedel och personliga hjälpmedel är tydligast. Mest otydligt är den mellan personliga hjälpmedel gentemot pedagogiska hjälp medel och utrustning • Gränsdragningsproblemen är störst i grundskolan och obligatoriska särskolan • Det finns inte någon skillnad på gränsdragningsproble men mellan enskilda förskolor och fristående skolor och kommunalt drivna. = Samverkan= För barn/elever med funktionsnedsättning finns oftast behov av samver kan mellan skolan och landstingets behandlande enhet i flera frågor, varav hjälpmedel är en. Frågor ställdes därför om hur samverkan funge rar och om rutiner för samverkan finns. Fungerande samverkan Samverkan kring enskilda barn/elever vid förskrivning av hjälpmedel fungerar mycket bra eller ganska bra. Det anser 60 % av svarande i landstingen och 44 % av rektorerna. Resterande anser att det varken fungerar bra eller dåligt. Av landstingen svarar ca hälften att det finns rutiner för samverkan och nästan lika många svarar att det inte finns sådana rutiner. För kommunerna är det dominerande svaret att man inte vet. Några av de svar som lämnats i enkäten på varför samverkan fungerar bra eller mindre bra citeras; • ”Förmodligen p.g.a. handläggande personer hanterat det på ett. enkelt och pragmatiskt sätt.”. • ”En bra samverkan hänger för mycket på individnivå, om man får kontakt med någon som är intresserad eller ej.” • ”Alldeles för många personer inblandade.” • ”Kontakter saknas.” • ”Oklara regler.” • ”Saknar rutiner.”. 22.

(24) Vid förskrivning av hjälpmedel samverkar enligt enkätsvaren personal vid behandlande enhet inom landstinget med elev, vårdnadshavare, rektor, lärare och assistent. Mindre förekommande sker samverkan med elevvårdsteam/motsvarande eller resursteam i kommunen. Framgångsfaktorer För att få kännedom om vilka framgångsfaktorerna är för en bra hantering av hjälpmedel i pedagogiska verksamheter ombads svarande att rangordna olika svarsalternativ eller lägga till egna. De tre viktigaste framgångsfaktorerna är: Landstingen. Kommunerna. 1. God samverkan. 1. God samverkan. 2. Personal med ”rätt och god” kompetens. 2. Personal med ”rätt och god” kompetens. 3. Tydliga policydokument/regelverk. 3. Tydliga överenskommelser om kostnadsansvar. Noterbart är att bilden av framgångsfaktorer är samstämmig och att varken landstingen eller kommunerna anger att svarsalternativen ekonomiska eller personella resurser är en framgångsfaktor för en bra hantering. En kommentar från enkäten sammanfattar flertalet kommentarer på varför samverkan fungerar bra: ”Dialog, ömsesidigt informationsutbyte, respekt och kunskap om varandras roller.” Sammanfattning samverkan: • Hälften av svaren från landstingen anger att rutiner för samverkan finns, men flertalet rektorer vet ej • Fler än hälften av landstingens svar och hälften av rektorerna anser att samverkan fungerar mycket eller ganska bra • Samverkan runt barnet/eleven sker med behandlande enhet, elev, vårdnadshavare, rektor, lärare och assi stent • Framgångsfaktorer för samverkan är: god samverkan, personal med rätt och god kompetens samt tydliga överenskommelser och regelverk. 23.

(25) Hjälpmedel Det är en stor överensstämmelse mellan landstingen och kommunerna om vilka hjälpmedel som under de två senaste åren varit föremål för diskussioner om kostnadsansvar. De hjälpmedel som det förekommer mest diskussioner omkring är datorer och datorprogram. Det visar resul tatet av frågan som besvarades genom att markera föreslagna hjälp medel med möjligheten att ange mer än ett hjälpmedel samt att lägga till ”egna” hjälpmedel. 154 personer besvarade frågan och markerade 360 hjälpmedel. Hjälpmedel som diskuteras. 0. 20. 40. 60. 80. 100. 120. Dator Datorprogram Anp arbetsstol Anp toastol Fast hörslinga Tidshjälpmedel Personlyft/takl Anteckn hjm Rullstol FM-system Planeringshjm Personlyft/mob Ståstöd. Tabell 3, Antal svar per hjälpmedel där det förekommit att kostnadsansvaret diskuterats de senaste två åren.. Exempel på övriga hjälpmedel som inte fanns med på listan men som orsakade diskussioner var arbetsplats och datortillbehör för elever med synskada samt tillbehör till datorer för elever med andra funktionsned sättningar, t.ex. talsyntes. Dessutom gavs enstaka svar som lyftsele, hyra av rollator till dagis, dyslexipenna och hörselskydd med elektronisk bullerdämpning. Hur löses problemen? När diskussion om kostnadsansvar uppstår löses problemet oftast. Det dominerande sättet att lösa problemet är genom samtal/möten mellan landstinget och kommunen. Av svaren från rektorerna framgår dock att det är något vanligare att oenigheten löses genom att kommunerna betalar. Intressant är att landstingen har motsatt uppfattning, dvs. att landstingen betalar. I ca 4 % av samtliga svar framgår att problemet inte löses och att barnet/eleven därför inte erhåller något hjälpmedel.. Här konstateras att en stor andel av rektorerna inte har besvarat frågan. 24.

(26) eller besvarat med vet ej, vilket sannolikt beror på att man har liten erfarenhet av hjälpmedel i skolan. Dubbelförskrivning Det finns ibland behov av mer än ett exemplar av samma hjälpmedel, s.k. dubbelförskrivning, dels inom en pedagogisk verksamhet och dels för användning i hem och i pedagogisk verksamhet. På frågan om det är möjligt att dubbelförskriva hjälpmedel för använd ning i olika lokaler inom samma pedagogiska verksamhet angavs i hälften av landstingens svar att det är möjligt och den andra hälften att det inte är möjligt. Av ja-svaren framgår att det inte sker rutinmässigt utan att en bedömning görs i varje enskilt fall. Rektorerna anger i högre grad än landstingen att dubbelförskrivning inte är möjlig men det är ungefär hälften som inte vet. Att få samma typ av hjälpmedel dubbelförskrivet för användning i skola och hem är möjligt enligt 90 % av landstingens svar. 10 % svarar att det inte är möjligt och de svaren avser i huvudsak hörselområdet. Funktionshinderområden och hjälpmedel Landstingen och kommunerna är överens om att det är vanligare att man är oense om kostnadsansvaret för hjälpmedel till barn/elever med neuropsykiatriska diagnoser (kognitiva funktionsnedsättningar), fler funktionshinder och CVI (hjärnsynskada) än barn med andra funktions nedsättningar. För barn/elever med kognitiva funktionsnedsättningar och CVI förekommer oenigheten främst i grundskolan och för barn/elever med flerfunktionshinder i särskolan. I särskolan handlar oenigheten om kostnadsansvar framför allt om hjälpmedlen dator och programvara samt anpassad arbetsstol och anpassad toastol. Troligen gäller oenigheten definitionen av personligt hjälpmedel respektive grundutrustning. Några kommentarer från enkätsvaren till vad man är oense om citeras; • ”Svårigheter i tolkningen av vad som är pedagogiskt eller personligt hjälpmedel skiljer sig emellanåt när det gäller gränsdragning mot särskola/träningsskola. Landstingets inställning är att viss grundutrustning krävs som bas.” • ”Landstinget anser ibland att kommunen borde ha fler datorer som grundutrustning i t.ex. RH-klasser, särskola och träningsskola.”. 25.

(27) Sammanfattning hjälpmedel: • • • • • •. Datorer och datorprogram är de hjälpmedel som orsakat mest diskussioner de senaste två åren Dubbelförskrivning är möjlig för skola och hem Hälften svarar att det är möjligt att efter bedömning få flera exemplar av samma hjälpmedel inom skolan Landstinget och skolan blir oftast överens genom möten och samtal Båda huvudmännen anser att problemen löses genom att de själva betalar Diskussioner uppstår ofta omkring barn med neuro psykiatriska diagnoser och flerfunktionshinder. =. Diskussion av enkätsvaren=. I ovanstående avsnitt har resultaten från enkäten sammanfattats och i detta avsnitt förs en diskussion omkring svaren. En liten fråga för rektorerna Det är slående att svarsalternativet ”vet ej” är vanligt förekommande från kommunerna på de olika frågorna. Det uttrycker säkerligen att hjälpmedel i skolan är en liten fråga bland allt det som rektorerna har att ansvara för. Det är kanske inte rimligt att rektorerna ska ha kunskap om detta och flera rektorer har angett att de skaffar sig kun skap när det behövs. En annan förklaring kan också vara att antalet barn/elever med funktionsnedsättningar (syn, hörsel, rörelsehinder) i snitt per rektors område är relativt få. Gruppen barn/elever med kognitiva funktions nedsättningar är stor men det saknas fortfarande mycket kunskap om hur funktionsnedsättningen kan kompenseras med teknikstöd. Inga tydliga samband Många överenskommelser om hjälpmedel i skolan har slutits mellan verksamhetsområden i landstingen och kommunerna. De utgör säker ligen ett stöd för samverkan men samtidigt finns inte något entydigt samband mellan förekomsten av överenskommelser och om ansvars fördelningen för kostnader är tydlig respektive otydlig. Inte heller när man konkret anger att det aldrig eller ofta förekommer oenighet om kostnadsansvar, finns något samband med förekomsten av överens kommelser.. 26.

(28) Definitioner De definitioner som finns i överenskommelserna är i det närmaste desamma som i Hjälpmedelsutredningen. Svaren visar att dessa gene rella definitioner inte alltid har räckt till för att lösa en oenighet kring kostnadsansvaret för vissa hjälpmedel. Exempel finns på dokument, typ Hjälpreda där detaljeringsnivån är högre. Hjälpredan har tagits fram i samverkan mellan berörda verksamheter och huvudmän vilket överenskommelserna inte alltid har gjorts. De kan vara ensidigt fram tagna av landstingen som en del i deras arbete med riktlinjer/hand böcker etc. God samverkan Förekomsten av överenskommelser är inte tillräcklig för att en god samverkan ska utvecklas, även om de är en bra grund att stå på. När det gäller framgångsfaktorer för samverkan kring hjälpmedel är det noterbart att både landstingen och rektorerna anger att förekomst av överenskommelser kommer först på tredje plats. Först kommer ”god samverkan” och därefter att personalen har ”rätt och god” kompetens. För att samverkan ska fungera på ett bra sätt är kunskapen om va randras verksamheter viktig, något som ständigt måste uppdateras. Förskolan Enkätsvaren visar att merparten av landstingen anger att förskolan omfattas av landstingens ansvar för personliga hjälpmedel vilket gäller oavsett om det är inskrivet i avtal eller inte. En viktig fråga, som enkä ten inte ger svar på, är hur behovet av hjälpmedel i förskolan löses när landstinget inte tar detta ansvar. Vissa gränsdragningsproblem i skolan Det är anmärkningsvärt att problemen med gränsdragning är stora i särskolan då där går så få elever och det är en ”hjälpmedelstät” verk samhet. Oenigheten gäller både vad som är att betrakta som personligt hjälpmedel i förhållande till pedagogiskt hjälpmedel och i förhållande till grundutrustning. Följande kan illustrera hur man kan diskutera kring hjälpmedel i sär skolan. Begåvningsstödjande hjälpmedel kompenserar för en oförmåga eller svårighet till abstrakt tänkande. För en del elever i särskolan är det inte meningsfullt att träna med den vanliga klockan med visare, då de inte kan lära in tiden på detta sätt. Däremot kan de med ett tids hjälpmedel behärska tiden så att de kan få kontroll över sin vardag. I särskolan kan eleverna träna sig att använda tidshjälpmedel och för. 27.

(29) detta kan det krävas en uppsättning tidshjälpmedel, som grundutrust ning, pedagogiskt hjälpmedel eller läromedel. I dessa träningssituationer är tidshjälpmedlet ett kunskapsbärande hjälpmedel, det ger en förståelse av tiden, och bör därmed bekostas av skolan. Samtidigt är det ett kom penserande hjälpmedel för nedsatt förståelse av tid, som eleven kan använda i alla vardagliga situationer och bör som sådant kunna förskri vas av landstinget. På liknande sätt kan man resonera kring hjälpmedel/alternativa verk tyg i lärandet för elever med ADHD-problematik och läs- och skrivsvårigheter och/eller dyslexi. Flera av de verktyg som används, t.ex. en programvara med talsyntes, kan vara såväl ett pedagogiskt som ett kompensatoriskt hjälpmedel. Förändringar i skolan Förändringar i skolan under de senaste decennierna har skapat nya förutsättningar för användning av hjälpmedel. En sådan förändring är förekomsten av hemklassrum. På 1980-talet fanns sådana där en elev hade de flesta lektionerna. Idag är det vanligare att skolan använ der flera olika lokaler och byggnader för undervisningen vilket ställer speciella krav på hjälpmedlens portabilitet liksom behov av flera utrust ningar i skolan. En annan förändring är att elever med funktions nedsättningar i ökad omfattning inkluderas i undervisningen, vilket ställer andra krav på behov av pedagogiska och personliga hjälpmedel samt grundutrustning. Kunskap Ett problem som tas upp i flera svar är att lärarna har för lite kunskap om hur elevens personliga hjälpmedel kan integreras i undervisningen. Det primära ansvaret för kompetensutveckling för lärarna har kommu nen. Specialpedagogiska institutet kan bistå med råd och stöd och kom petenshöjande insatser om dessa insatser efterfrågas av skolhuvud mannen. Att lärarna har för lite kunskap kan handla om att insatser från Specialpedagogiska institutet efterfrågas i mindre omfattning än vad som behövs, men också på bristande samverkan med den förskriv ande enheten inom landstinget. Det kan även vara svårt för lärarna att få avsätta tid som behövs och det finns oklarheter om vem som ska betala fortbildningen för lärarna. Samma problematik gäller för den fortbildning/utbildning som lärare behöver när elever byter skola. Personliga hjälpmedel följer eleven men det gör inte lärarens kunskap.. 28.

(30) Skillnader mellan verksamhetsområden Vid en jämförelse mellan de olika verksamhetsområdena framstår hör sel som det område som fungerar bäst. Orsaken härtill kan bl.a. vara att ett fåtal hjälpmedel här samtidigt kan vara både kompenserande och pedagogiska (jämför datorer och programvaror) och att gränsdrag ningen mellan vad som är personliga hjälpmedel och grundutrustning är relativt klar. Skolhuvudmannen har ansvar för att erbjuda ändamåls enliga lokaler. Hörslingor är ett exempel på produkter som kan anses tillhöra skolans grundutrustning och lokalanpassning. Dock tycks oenig het ibland förekomma kring hörslingor och FM-system, något som kan hänga samman med att existensen av hemklassrum blir mindre vanligt och att därför fler slingor krävs. Barn/elever som specifikt omnämns Barn/elever med kognitiva funktionsnedsättningar är en av grupperna där det finns diskussioner om kostnadsansvar för hjälpmedel. Detta kan bero på att det är svårigheter att dra gränsen mellan vad som är kompenserande och pedagogiskt hjälpmedel. En annan orsak kan vara att exempelvis gruppen med läs- och skrivsvårigheter/dyslexi är stor och att man därmed kan hävda att programvaror och dylikt bör vara en grundutrustning. Här kan man också notera att det finns svårigheter för gruppen med kognitiva funktionsnedsättningar att erhålla hjälp medel även utanför skolan. Detta kan bero på att kunskapen om hur hjälpmedel kan kompensera kognitiva svårigheter är relativt ny.. 29.

(31) Förslag till förbättrad=hantering av hjälpmedel== i skolan Resultatet av vår kartläggning bekräftar den bild som Hjälpmedelsutred ningen gav av hjälpmedel i skolan. Kartläggningen visar att det förekom mer många diskussioner mellan landstingens verksamheter och skolan om kostnadsansvaret för hjälpmedel, att det framför allt är inom grund skolan och obligatoriska särskolan som diskussionerna uppstår och att det är datorer och programvaror samt anpassade toalett- och arbetsstolar som främst diskuteras. I detta kapitel, Förslag till förbättrad hantering av hjälpmedel i skolan, anges arbetsgruppens åsikter och förslag med vår uppfattning är … Både kommunen och landstinget har ett ansvar för att barn/elever med funktionsnedsättningar ska kunna gå i skolan. Det finns lagar, förord ningar och föreskrifter som reglerar respektive huvudmans ansvar. En gråzon på en övergripande nivå, som leder till diskussioner om kost nadsansvar, är att förskolan inte omfattas av landstingets kostnads ansvar för personliga hjälpmedel. Vår uppfattning är att barn i förskola bör ha samma möjligheter att få tillgång till personliga hjälpmedel som barn i skolan i övrigt. Eftersom de flesta barn i den åldern finns i förskoleverksamhet bör hjälpmedel i förskola inrymmas i begreppet ”daglig livsföring” och därmed vara lands tingets ansvar. Ansvaret för grundutrustning, pedagogiska hjälpmedel och läromedel är även här ett ansvar för förskolans huvudman. Av skollagen framgår att utbildningen ska vara avgiftsfri för eleverna. Vidare framgår att eleverna utan kostnad ska ha tillgång till böcker, skrivmateriel, verktyg och andra hjälpmedel som behövs för en tidsenlig utbildning. Begreppet läromedel inrymmer allt som används i olika lärandesituationer och kan till exempel vara dagstidningar, teaterbesök och skolresor. Begreppet hjälpmedel är i detta sammanhang brett och ska inte jämställas med hur vi i utredningen i övrigt använder begreppet hjälpmedel. Att det finns oklarheter om begreppen framkommer bl.a. i diskussioner om begåvningsstöd och begåvningsstödjande hjälpmedel. Vår uppfattning är att en ökad kunskap om och förekomsten av begåv ningsstödjande hjälpmedel kan leda fram till att området förtydligas.. 30.

(32) Efter kartläggning och analys av resultatet från enkäterna har vi formulerat våra förslag i följande punkter: • • • • •. Samverkan och kunskap om varandras verksamheter Kompetens Lokala överenskommelser Eleven i centrum Definitioner av hjälpmedel. Samverkan och kunskap om varandras verksamheter== En av de viktigaste framgångsfaktorerna för att det ska fungera bra omkring de barn/elever som behöver hjälpmedel är, enligt enkät svaren, att ha en bra samverkan mellan berörda i både landstinget och pedagogiska verksamheten. Det saknas ofta rutiner för hur sam verkan ska ske och det är således upp till enskilda anställda att se till att det fungerar. Av kommentarerna till framgångsfaktorer framkom också att det är viktigt med respekt för varandras kompetens och kunskap samt för ståelse för varandras verksamheter. Organisationerna i såväl lands tinget som kommunerna förändras ständigt och strukturella föränd ringar underlättar inte alltid samverkan. Förändringar leder ofta till förändrade arbetssätt, nya kontaktytor och ibland även förändrade behov av hjälpmedel. Om det finns bra rutiner för samverkan på en övergripande (organi satorisk) nivå kan konsekvenser av förändringar på hjälpmedelsområdet förutses och gränsdragningsdiskussioner undanröjas eller minskas. Inkluderade elever och landstingens regelverk Synen på barn/elever med funktionsnedsättning i skolan har förändrats. 1987 förespråkades att elever med funktionsnedsättningar om möjligt skulle ha hemklassrum där så stor del av lektionerna som möjligt skulle genomföras. I dag är synen en annan. FUNKIS-utredningen säger att alla barn/elever ska ges så goda förutsättningar som möjligt att vara en bland alla andra, oavsett om barnet/eleven har en funktionsnedsättning eller inte. Det kan medföra att det ställs krav på flera uppsättningar av samma hjälpmedel oavsett om det är grundutrustning, pedagogiska eller personliga hjälpmedel. I landstingen pågår arbete med riktlinjer/regelverk för att tydliggöra och renodla vad som är hälso- och sjukvårdens ansvar för personliga hjälpmedel. Vissa personliga hjälpmedel övergår i det arbetet till att vara egenvårdsprodukter och kan därefter inte längre förskrivas.. 31.

No results found