• No results found

Resande genom historien: Framställningen av romer i grundskolans läroböcker för historia mellan åren 1964–2014

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Resande genom historien: Framställningen av romer i grundskolans läroböcker för historia mellan åren 1964–2014"

Copied!
72
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Examensarbete, 30 hp

Examensarbete för ämneslärarexamen – historia

Vt. 2020

Resande genom historien

Framställningen av romer i grundskolans läroböcker för

historia mellan åren 1964–2014

(2)

Härmed ger jag mitt tillstånd att föreliggande uppsats får spridas och att forskare och studerande får citera ur densamma. Uppgifter om uppsatsen får läggas ut på Internet.

(3)

Abstract

The aim of this essay is to analyze the portrayal of the Romani people in 23 history textbooks marketed towards the Swedish lower secondary school between the years 1964–2014, but also which uses of history emerge from within these descriptions. During this period, the curriculum has passed through five different stages with varying approaches towards ethnic minorities. The method used to compare different textbooks, passages and time-periods was a qualitative and comparative content analysis based on a model by Professor Lennart Hellspong. This was supported by a theoretical framework focused around the typologies of uses of history by Professor Klas-Göran Karlsson.

The findings show that Romani people are portrayed in similar themes or contexts over different curriculum-stages and many of the written passages focuses on the victimization and mistreatment of Romani by either Swedish or international actors. A comprehensive account of an objective and cultural history is only found in a few of the most current textbooks. The Romani and their history are often overlooked in favor of the majority society’s historical narrative if not a specific duty is charged towards their inclusion in the schools control documents. In the year 2000 the Framework Convention for the Protection of National Minorities was ratified by the Swedish government and the subsequent revision of the curriculum made this inclusion a permanent fixture. However, some textbooks keep minority history brief and unsatisfying. The uses of history regarding Romani people vary over time and appear to be subject to the overarching sociopolitical landscape. An excluding and existential nationalistic narrative is identified to be common during the 1960’s but transforms towards a more including variety over time. Non-use and political-pedagogical use are both partial in varying degrees during all the curriculum-periods coupled with a perceived scientific presentation of historical facts, but not scientific use of history. The current curriculum introduces a widely moral and conciliatory use of history. This study confirms earlier research to an extent, but at the same time it extends to focus on the Romani people, a wider variety of books and a longer time-period compared with earlier studies on the subject. The findings open the possibility for future research on other Swedish or international minorities – or the Romani from other methodological or theoretical standpoints.

Keywords: Romani, Romani history, Sweden, history, textbooks, literature study, lower secondary,

(4)

1.INLEDNING ... 1

1.1PROBLEMFORMULERING ... 2

1.2SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ... 4

1.3 BEGREPP OCH BAKGRUND ... 4

2.TEORI ... 6

3. METOD OCH MATERIAL ... 10

3.1METOD ... 10

3.2METODDISKUSSION ... 12

3.3MATERIAL ... 13

3.4URVAL OCH AVGRÄNSNINGAR ... 13

4. FORSKNINGSLÄGET ... 15

4.1STYRDOKUMENTEN OCH LÄROBÖCKERNA ... 15

4.2IDENTITETEN OCH HISTORIEBRUKET ... 17

4.3 HISTORIEBRUKET OCH MINORITETER ... 19

5. RESULTAT ... 24

5.1LGR62 ... 24

5.1.1 Vad säger styrdokumenten? ... 24

5.1.2 Vad står det i läroböckerna? ... 25

5.1.3 Sammanfattande analys Lgr62 ... 27

5.2LGR69 ... 28

5.2.1 Vad säger styrdokumenten? ... 28

5.2.2 Vad står det i läroböckerna? ... 29

(5)

5.3LGR80 ... 32

5.3.1 Vad säger styrdokumenten? ... 32

5.3.2 Vad står det i läroböckerna? ... 33

5.3.3 Sammanfattande analys Lgr80 ... 34

5.4LPO94 ... 36

5.4.1 Vad säger styrdokumenten? ... 36

5.4.2 Vad står det i läroböckerna? ... 36

5.4.3 Sammanfattande analys Lpo94 ... 40

5.5LGR11 ... 42

5.5.1 Vad står det i styrdokumenten? ... 42

5.5.2 Vad står det i läroböckerna? ... 42

5.5.3Sammanfattande analys Lgr11 ... 47

6. AVSLUTNING ... 50

6.1DISKUSSION ... 50

6.2 SAMMANFATTNING... 58

7. TABELL- OCH FIGURFÖRTECKNING ... 59

7.1TABELLER ... 59

(6)

1

1. Inledning

Den som kontrollerar historien kontrollerar framtiden. Den som kontrollerar nuet kontrollerar historien.

– George Orwell, ur 1984.

Citatet ovan är taget från George Orwells dystopiska framtidskildring 1984 och illustrerar den makt som historia kan ha över våra liv beroende på hur den används. Skolämnet historia har under alla tider varit användbart för makthavare och intressegrupper vid formandet, främjandet samt legitimerandet av makt och gemenskaper byggda kring enhetliga kunskapsbaser. Det svenska utbildningssystemet är inte annorlunda och har genom åren fyllt olika syften – som att vara en av kyrkan dominerad utbildning i 1500-talets samhälle, genom 1800-talets folkliga nationsbygge fram till nutidens strävan efter inkludering och ett demokratiskt samhälle.1 Genom hänvisningar till det förflutna, understött av en homogen och nationalistisk historia har folkgrupper i hela världen identifierat sig med varandra och med nationen – trots avsaknad av naturliga och kulturella gränser.2 Olika aktörer har genom åren aktivt brukat historia för att uppnå olika mål vid olika tidsperioder – den svenska statsbildningen inkluderat. Främjandet av det svenska språket, en gemensam historisk berättelse, den kristna trosuppfattningen samt gamla traditioner lyckades över tid att ena en i många avseenden heterogen befolkning under en och samma fana.3 Genom att påverka det gemensamma minnet har historiebruket fyllt en identitetspolitisk funktion – men vad händer med de som inte platsar inom detta nationella ramverk?4 Om en gemensam identitet var målet vid förmedling av historiska fakta kan väl andra perspektiv knappast vara av något märkbart intresse?

Under hela 1900-talet, särskilt vid dess avslutande decennier, skulle det svenska utbildningsväsendet ändra riktning och sträva mot att bli mer demokratisk och inkluderande.5

Vid millennieskiftet tog den svenska riksdagen ställning för att sverigefinnar, tornedalingar, samer, judar och romer skulle erkännas som nationella minoriteter genom att ratificera europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter. Detta innebär att etniska,

1 Thisner, Fredrik., Edgren, Henrik. & Edquist, Samuel. Sveriges Historia. I Utbildningshistoria: en

introduktion. Larsson, Esbjörn, & Westberg, Johannes (red.), 27–42. Lund: Studentlitteratur, 2011. s. 37–38, 42.

2 Holmén, Janne. Historia. I Utbildningshistoria: en introduktion. Larsson, Esbjörn, & Westberg, Johannes

(red.), 199–208. Lund: Studentlitteratur, 2011. s. 200–203.

3 Thisner, Edgren & Edquist. Sveriges Historia. I Utbildningshistoria: en introduktion. 2011. s. 37–38. 4 Gullberg, Tom. Historieundervisning och historiebruk i en språklig minoritetskontext. Minoritetsskolor i

Danmark, Tyskland och Finland som identitetsformande undervisning. I Nordidactica: Journal of Humanities

and Social Science Education, nr. 3, 2015: 34–52. s. 37–39.

(7)

2

språkliga, religiösa och kulturella minoritetsdrag inte bara ska respekteras utan även ges möjlighet att utvecklas inom ramarna för olika samhällsinstitutioner, däribland skolan.6 Minoriteternas plats i dagens styrdokument och i det mångkulturella samhälle som präglar det svenska utbildningssystemet bör innebära att de har större plats i undervisningen idag jämfört med det förflutna – men hur förhåller sig historieämnet och dess läroböcker till detta? De nationella minoriteterna är inte homogena och enade mot majoritetssamhället – olika faktorer som urfolksstatus kan exempelvis påverka hur en specifik grupp ges större utrymme än andra i läroböcker. Även basala faktorer som antalet individer och varierande gruppstrukturer kan tänkas påverka vad som förmedlas i berättelsen om de andra i relation till majoritetsbefolkningen.7 Romer utgör i en sådan kontext en intressant grupp ur studiesynpunkt. De är en heterogen minoritetsgrupp, har jämförelsevis få individer som skiljer sig språkligt och geografiskt från varandra (ett karaktärsdrag som dock förenar de flesta nationella minoriteter) samtidigt som de upplevs existera i ett slags tystnadens historiografi – ett vakuum som exempelvis samer och judar inte delar fullt ut.8 Frågorna som uppstår blir följande: vad

förmedlar historieämnet om romer över tid, vilket syfte denna berättelse kan ha och vilka konsekvenser detta kan tänkas ge?

1.1 Problemformulering

Grundskolan har existerat i sin nuvarande form sedan år 1962 och grundat sitt arbete utifrån fem läroplaner: Lgr62, Lgr69, Lgr80, Lpo94, Lgr11.9 I samband med ratificeringen av ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter år 2000 formulerades det för första gången i en läroplansrevidering att de nationella minoriteternas språk, kultur, religion och historia skulle förmedlas.10 Detta innebär att det i tre läroplaner (62, 69, 80) inte förekom några krav att skolor behövde arbeta med minoriteter i större utsträckning. Det tydliggörs inte heller från år 2000 och framöver vilken form minoritetsundervisningen bör ta annat än att det ska implementeras i klassrummen.11

6 Utrikesdepartementet. SÖ 2000:2. Ramkonvention om skydd för nationella minoriteter.

https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/sveriges-internationella-overenskommelser/2000/01/so-20002/

(Hämtad 2020-01-10).

7 Nationalencyklopedin. Romer. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/romer (Hämtad 2020-02-10). 8 Se avsnitt som behandlar tidigare forskning för liknande studier.

9 Nationalencyklopedin. Läroplan. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/läroplan (Hämtad

2020-02-05).

10 Skolverket. Förordning om ändring i förordningen (SKOLFS 1994:1) om läroplan för det obligatoriska

skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet.

https://www.skolverket.se/skolfs?type=andringsforfattning&document=2000:146 (Hämtad 2020-02-12).

(8)

3

Avsaknad av tydliga innehållsmässiga riktlinjer påverkar troligtvis urval och planering inom all undervisning vilket leder till att skolledningars och lärares intresse för ämnet kan bli avgörande för i vilken omfattning eleverna erbjuds ny information. En kan såklart nyttja utomstående läromedel, men i många fall centreras undervisningen kring den fakta som läroböckerna presenterar.12 De har fram till den nutida digitaliseringsåldern varit den dominerande formen av kunskapsförmedlare i klassrummen och berättelsen om minoritetsgrupper i skolans värld kan därmed få konsekvenser för hur etniska grupper behandlas och diskuteras i en vidare samhällskontext.13 Fakta som befästes i det förflutna kan dock upplevas som problematiska för dagens samhälle när normer och värderingar förändras över tid. Skolans betydelse blir i en sådan kontext stor när det kommer till att förmedla kunskap och värderingar rörande våra nationella minoriteter. Läromedelsstudier är i sig inget nytt fenomen. De har genomförts av både forskare och studenter vid landets universitet under lång tid, men när dessa behandlat nationella minoriteter tenderar de att rikta sig mot större minoritetsgrupper än just romer. Samerna har varit ett populärt studieobjekt på grund av deras särställning som urfolk i norra Europa, men även judarna har en framträdande position till följd av bland annat nazistisk förföljelse och Förintelsen.14 Romer, tornedalingar och sverigefinnar upplevs i detta sammanhang vara minoritetsgrupper som inte lyckats locka forskare i liknande omfattning. Det blir därmed av intresse att undersöka vad som egentligen har skrivits om romerna i historieämnets läroböcker, huruvida detta förändras över tid samt vilka historiska teman och historiebruk som förekommit och hur dessa kan tänkas påverka bilden av romer ute i samhället. I förlängningen handlar det om att utöka medvetenheten kring hur vår egen befolkning faktiskt porträtterats under historielektionerna samt hur detta påverkar våra identitetsskapande processer över tid.

12 Ammert, Niklas. Om läroböcker och studiet av dem. I Att Spegla Världen: Läromedelsstudier i teori och

praktik. Ammert, Niklas (red.), 25–42. Lund: Studentlitteratur, 2011. s. 26–28.

13 Gustafsson, Jörgen. Historielärobokens föreställningar: Påbjuden identifikation och genreförändring i den

obligatoriska skolan 1870–2000. Diss., Uppsala universitet, 2017.. s. 38–44.

14 Skolverket. I enlighet med skolans värdegrund?: en granskning av hur etnisk tillhörighet, funktionshinder,

kön, religion och sexuell läggning framställs i ett urval av läroböcker. Stockholm: Fritze distributör, 2006. S.

(9)

4 1.2 Syfte och frågeställningar

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur den nationella minoritetsgruppen romer framställts i historieläroböcker för årskurserna 7–9 i grundskolan och vilka slags historiebruk som framträtt vid dessa beskrivningar mellan åren 1964–2014. Följande frågeställningar kopplas till syftet ovan:

- Hur och i vilka sammanhang beskriver historieläroböcker romer och deras historia mellan åren 1964–2014?

- I vilken utsträckning påverkar läroplanernas inkludering av nationella minoritetsgrupper innehållet i de undersökta läroböckerna?

- På vilket sätt påverkar ratificeringen av ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter förekomsten av romer i läroböckerna?

- Vilka former av historiebruk går att urskilja vid beskrivningar av romer?

1.3 Begrepp och bakgrund

Nedan förklaras ett antal övergripande begrepp som återkommer genom hela uppsatsen.

Styrdokument

En läroplan är de sammanställda riktlinjer som verksamheten inom det offentliga skolväsendet är ålagda att följa. Läroplaner bygger på skollagen, utfärdas av regeringen och kallades tidigare för undervisningsplaner eller normalplaner. Läroplanerna anger skolans värdegrund, uppdrag, riktlinjer och övergripande mål inom ramarna för den utbildning som erbjuds. Varje skolämne har dessutom en kursplan som förtydligar undervisningens syfte, mål och kunskapskrav vilka måste nås för att ge ett visst betyg. Kursplanerna förmedlar även vilket innehåll som ska behandlas under kursens gång, trots att läraren har ett friutrymme att planera kursen så att målen blir möjliga att nå.15 Läroplaner och kursplaner kallas gemensamt för styrdokument i denna uppsats.

Etnicitet och minoritetsgrupper

Termen etnicitet härstammar från grekiskans ethnos vilket betyder ”folk”. En ålderdomlig användning av begreppet var för att referera till och kategorisera andra folkgrupper än den egna. Begreppet är omtvistat och nutida definitioner ser det snarare som sociala relationer mellan

15 Nationalencyklopedin. Läroplan. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/läroplan (Hämtad

(10)

5

grupper av människor som tycker sig vara kulturellt skilda från andra grupper där självidentifikation är centralt.16 En etnisk grupp delar gemensamma myter, historia och kultur – exempelvis språk, religion och traditioner inom ett visst territorium. En etnisk minoritetsgrupp blir därmed en etnisk grupp som är färre till antal jämfört med majoritetsgruppen inom detta territorium.17 Från ett svenskt perspektiv utgör samer, judar, sverigefinnar, tornedalingar och romer våra nationella minoritetsgrupper då dessa delar unika kulturella karaktärsdrag inom sina respektive grupper – samt att de står i minoritetsställning till etniska svenskar sett till antalet medlemmar.18

Romer

Baserat på lång geografisk och kulturell närvaro inom Sveriges gränser tillhör romerna sedan år 2000 en av Sveriges fem officiella minoritetsgrupper och de har genom historien gått under olika namn, däribland sådana som idag anses vara nedvärderande och kränkande – exempelvis tattare, zigenare, valackare eller skojare. En vanlig term i de egna leden är resande och det råder oenighet kring huruvida romer och resande delar samma ursprung, men romer är det vanligaste paraplybegreppet för dessa folkgrupper.19 Romerna tros härstamma från ett

indoeuropeiskt vandringsfolk i norra Indien, arierna, som vandrat in över Europa från 1100-talet och framöver. De första romerna anlände till Sverige år 1512 och åtnjöt till en början stor religiös tolerans, men deras mobila levnadssätt där de livnärde sig som hantverkare kom över tid i konflikt med den bofasta majoritetsbefolkningens livsstil. Detta kulminerade år 1637 när en förordning utfärdades att romska män skulle avrättas utan dom och att kvinnor och barn skulle utvisas. Förordningen mildrades snabbt men fördomar och diskriminering gentemot romerna lever kvar än idag då deras livsstil eller handlingar fortfarande upplevs vara annorlunda ur majoritetsbefolkningens perspektiv.20 Under det andra världskriget utsattes romerna i Europa, likt judarna, för omfattande förföljelse och massmord. Antalet romska offer

16 Nationalencyklopedin. Etnicitet. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/etnicitet (Hämtad

2020-02-05).

17 Nationalencyklopedin. Etnisk grupp. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/etnisk-grupp;

Nationalencyklopedin. Etnisk minoritet. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/etnisk-minoritet

(Hämtad 2020-02-05).

18 Corlin, Claes. Etnisk grupp. I Det mångkulturella Sverige: en handbok om etniska grupper och minoriteter.

Svanberg, Ingvar & Runblom, Harald (red.), 74–81. 2. uppl., Uppsala: Centrum för multietnisk forskning & Gidlunds bokförlag, 1990. s. 74–80.

19 Nationalencyklopedin. Romer. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/romer (Hämtad 2020-02-10). 20 Skolverket. Romer i skolan: en fördjupad studie. Stockholm: Fritze distributör, 2007. s. 11–13; Arnstberg,

Karl-Olov. Zigenare. I Det mångkulturella Sverige: en handbok om etniska grupper och minoriteter. Svanberg, Ingvar & Runblom, Harald (red.), 484–490. 2. uppl., Uppsala: Centrum för multietnisk forskning & Gidlunds bokförlag, 1990. s. 484–490.

(11)

6

under nazistisk regi uppskattas ligga mellan en halv och två miljoner individer. Efter kriget lättades inreseförbud som tidigare gällt för romer och dessa kunde nu i högre utsträckning komma till Sverige, bland annat från Finland och Östeuropa.21 Idag lever cirka 50 000 romer i landet och utgör därmed en heterogen minoritetsgrupp då olika undergrupper anlänt till Sverige under de senaste 500 åren.22

2. Teori

Studiens teoretiska grund bottnar i treenigheten historiemedvetande, historiekultur och historiebruk – där den sistnämnda håller störst vikt för uppsatsens syfte och frågeställningar. För att förstå historiebruket och dess varierande karaktärsdrag måste dess historiedidaktiska ramverk förklaras närmare.

Klas-Göran Karlsson beskriver historiemedvetande som historiedidaktikens nyckelbegrepp eftersom det berör människors sätt att både vara och göra historia i samhället och i skolan. Vår tolkning av historien påverkar vår förståelse av nutiden vilket leder till nya perspektiv på framtiden – de tre blir samtidigt närvarande i vårt kollektiva medvetande. Eftersom framtiden är omöjlig att förutse får historikern dock nöja sig med att studera de material och situationer, det vill säga den historiekultur som historiemedvetandet tar sig uttryck i eller hur det mobiliseras och aktiveras med hjälp av historiebruket. Historiemedvetandet existerar inte bara för att navigera oss genom tiden eller för förmågan att placera oss själva på en tidslinje, den är nämligen reflexiv och föränderlig genom tid och rum då den ger människan möjlighet att reflektera över sin egen historiska identitet jämfört med andra historiska förändringsprocesser samtidigt som den, likt vår självbild, förändras beroende på den tid vi lever i.23 Vår förmåga att placera oss själva som tänkande varelser i tid och rum får också betydelse för vår tolkning av det förflutna. Karlsson anser att processer som ligger nära våra egna erfarenheter blir enklare att relatera till och att stora händelser som konflikter eller revolutioner tvingar oss att ta ställning kring frågor som rör ansvars- och skuldförhållanden – vilket i förlängningen utmanar vår plats

21 Nationalencyklopedin. Romer. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/romer (Hämtad 2020-02-10). 22 Skolverket. Romer i skolan: en fördjupad studie. 2007. s. 11–13; Arnstberg. Zigenare. I Det mångkulturella

Sverige: en handbok om etniska grupper och minoriteter. 1990. s. 484–490.

23 Karlsson, Klas-Göran. Historia, historiedidaktik och historiekultur - teori och perspektiv. I Historien är

närvarande: Historiedidaktik som teori och tillämpning. Karlsson, Klas-Göran & Zander, Ulf (red.), 13–89.

(12)

7

i nutiden som frånskilda det förflutna. Det gör oss medvetna om att vi inte har ett direkt ansvar i nutiden, men att vi alltid bör lära av det förflutna för att nå en önskvärd framtid.24

Historiekulturen är den kulturella arena där samhället värderar och gemensamt beslutar vilken historia som ska lyftas fram, exempelvis i skolans läroböcker men även inom forskning och samhällsdebatten i stort. Historiekulturen involverar även den historia som inte uppmärksammas vilket gör att den kan uppfattas som en dubbel process. När det handlar om förmedlingen av historia till en mottagare måste forskaren förstå sammanhanget som omgärdade dess produktion, kommunikation och konsumtion.25 När det kommer till att värdera vilken historia som är relevant att förmedla skiftar processen fokus till de aktörer som kontrollerar samhällets syn på historia som meningsskapare – de som kontrollerar orden och media – men även den status som historieämnet får genom att representeras i akademiska och politiska samhällsinstitutioner.26

Historiebruket handlar å sin sida om den mer praktiska användningen av historia ur ett intentionellt eller funktionellt perspektiv för att nå olika mål. Det intentionella är övergripande, aktörsorienterat och målinriktat i bruket av en viss slags historia. Det kan exempelvis handla om att ett legitimera ett särskilt styrelseskick genom att hävda att det finns en historisk koppling mellan det och dess upphöjda position – att dess goda egenskaper över tid ger det rätten till företräde. Det funktionella perspektivet är dock mer användbart för denna studie då det tydligare fokuserar på att historien kan användas för att fylla mer specifika behov, ändamål eller intressen hos individer och samhällen. Ett exempel kan vara att historieläroböcker fokuserar på Förintelsen och vad som möjliggjorde en sådan situation utifrån syftet att det aldrig ska upprepas, eller att koppla en ny kommersiell produkt till gamla traditioner för att på så sätt öka försäljningen.27 Historiebruket fyller därmed en tydlig funktion inom ett större sammanhang – exempelvis att det rådande styrelseskicket legitimerar sin existens genom att peka ut de fruktansvärda konsekvenser som alternativen kan leda fram till.

Karlsson har föreslagit flera funktionella typologier varav följande fem är av intresse för denna studie: vetenskapligt, existentiellt, moraliskt, icke-bruk och politiskt-pedagogiskt. Det vetenskapliga historiebruket handlar dels om att upptäcka och källkritiskt granska nya

24 Karlsson. Historia, historiedidaktik och historiekultur - teori och perspektiv. I Historien är närvarande:

Historiedidaktik som teori och tillämpning. 2014. s. 64–65.

25 Ibid. 2014. s. 61–62. 26 Ibid. 2014. s. 61–62. 27 Ibid. 2014. s. 70–71.

(13)

8

historiska fakta, dels om att tolka det utifrån ett samtida kunskapshistoriskt sammanhang. Det huvudsakliga målet blir att förklara eller förstå det förflutna utifrån sina egna förutsättningar genom att bygga vidare på redan etablerad kunskap.28 Det existentiella historiebruket tolkas av Karlsson som det vanligast förekommande och handlar om att hitta sin egen identitet i en liten eller intim historia, exempelvis i släktens, hembygdens eller landets historia. I nutidens snabba samhällsförändringar blickar vi gärna tillbaka mot en trygg och historisk plats, vilket gäller för både den enskilda individen som för stora nationer.29 Det moraliska bruket syftar till att ge upprättelse och ta itu med historiska oförrätter som utförts antingen mot individer eller hela folkgrupper. Det kan handla om faktiska eller upplevda orättvisor som gynnat en sida samtidigt som den andra behandlats diskriminerande eller kränkande. Vid analyser av konflikter mellan etniska minoritetsgrupper och majoritetsbefolkningar nyttjas ofta ett moraliskt historiebruk för att göra upp med det förflutna. Icke-bruket syftar till att ignorera, förminska, förringa och tysta händelser, meningsmotståndare och kritiker till den etablerade politiska samhällsordningen eller historieuppfattningen – vilket är effektivt för att undanröja hot mot den rådande hegemonin. Sist ut är det politiskt-pedagogiska historiebruket som strävar efter att människor ska ta politiska ställningstaganden genom att visa på likheter mellan historiska händelser och deras nutida motsvarigheter. Ett exempel kan vara att jämföra Nazityskland under 1930- och 1940-talen med nutida högernationalistiska rörelser. Likheterna betonas, men med risken att eventuella skillnader förringas. Det kan såklart fylla ett pedagogiskt syfte men då måste skillnaderna mellan nu- och dåtid vara lika tydliga som eventuella likheter.30 Detta blir problematiskt om exempelvis skolundervisningen drar långsökta och irrelevanta historiska paralleller. Om det däremot görs en välavvägd koppling mellan nu- och dåtid som likvärdigt analyseras utifrån likheter och skillnader kan historien bidra med en högre form av kunskap.31 Det är viktigt att poängtera att typologierna ofta överlappar varandra och att de i praktiken är svåra att urskilja var för sig.32 Eftersom de inte utesluter varandra bör de därmed ses som

28 Karlsson, Klas-Göran. Historia som vapen: historiebruk och Sovjetunionens upplösning 1985–1995.

Stockholm: Natur & kultur, 1999. s. 58.

29 Karlsson. Historia som vapen: historiebruk och Sovjetunionens upplösning 1985–1995. 1999. s. 59. 30 Karlsson. Historia, historiedidaktik och historiekultur - teori och perspektiv. I Historien är närvarande:

Historiedidaktik som teori och tillämpning. s. 73–78; Karlsson. Historia som vapen: historiebruk och Sovjetunionens upplösning 1985–1995. 1999. s. 58–60.

31 Karlsson, Klas-Göran. Historiedidaktik: begrepp, teori och analys. I Historien är nu: en introduktion till

historiedidaktiken. Karlsson, Klas-Göran & Zander, Ulf (red.), 25–69. 2. uppl., Lund: Studentlitteratur, 2009. s.

66–67.

32 Zander, Ulf. Fornstora dagar, moderna tider: bruk av och debatter om svensk historia från sekelskifte till

sekelskifte. Diss., Lunds universitet, 2001. s. 57; Karlsson. Historia, historiedidaktik och historiekultur - teori och perspektiv. I Historien är närvarande: Historiedidaktik som teori och tillämpning. s. 79.

(14)

9

principer snarare än absoluta kategorier.33 Ett exempel på detta är att det ideologiska historiebruket inte analyseras enskilt i denna undersökning utan inlemmas under det politiskt-pedagogiska ramverket. Det ideologiska bruket är i sig självt användbart för att legitimera politiska grupperingars maktanspråk, vilket är lika aktuellt i nutidens politiska klimat som det under det kalla kriget på 1900-talet. Den egna ideologin framhävs som korrekt och progressiv samtidigt som motståndarens utmålas som felaktig och bakåtsträvande.34 Detta historiebruk sammanfaller gärna med icke-bruket men gränsar även mot det politiskt-pedagogiska när läroböcker rör sig i gränslandet mellan att neutralt jämföra olika fenomen mot varandra samtidigt som de kan upplevas vara ställningstagande.35 Den pedagogiska funktion som läroböckerna ämnar fylla i samband med detta arbetes syfte och frågeställningar gör att sådana politiskt laddade formuleringar därmed placeras inom ramarna för det politiskt-pedagogiska bruket. Att gränserna mellan de olika historiebruken ibland är formbara på detta sätt behöver inte nödvändigtvis vara en nackdel då studiens jämförelse av läroböcker strävar efter att fånga in återkommande gemensamma framställningar, begrepp och värderingar – vilket bör förenkla indelningen i en eller flera typologier.36

Fynden från den empiriska undersökningen kommer att placeras in i de olika historiebrukstypologierna ovan för att undersöka inom vilka typologier som lärobokstexterna faller in i vid beskrivningar av romer och deras historia. Resultaten kommer därefter att diskuteras i uppsatsens avslutande del för att utröna vilka kulturella och historiedidaktiska grundtankar som löper genom det empiriska materialet samt huruvida detta går i led med tidigare forskning på området. Att koppla historiemedvetande och historiekultur, men främst historiebruket till en studie om läroböcker och romer går väl ihop om vi utgår från att Karlssons teorier stämmer: att läroboksförfattarnas tolkning av samtiden och förväntningar på framtiden har sin grund i erfarenheter från det förflutna och att dessa manifesteras i givna situationer och material, i skolan och i läroböckerna.

Valet av ovanstående teoretiska ramverk är såklart subjektivt och kontrasteras i ljuset av andra teoretiska alternativ som exempelvis läroplansteorier, socialkonstruktivism eller

33 Ammert, Niklas. Det osamtidigas samtidighet: historiemedvetande i svenska historieläroböcker under hundra

år. Diss., Lunds universitet, 2008. s. 63.

34 Karlsson. Historia, historiedidaktik och historiekultur - teori och perspektiv. I Historien är närvarande:

Historiedidaktik som teori och tillämpning. s. 74–75.

35 Se resultatkapitel för redogörelser kring romernas koppling till nazismens rasförföljelser, kritiken av dessa och

förespråkandet av demokratiskt styrelseskick.

36 Spjut, Lina. Att (ut)bilda ett folk: nationell och etnisk gemenskap i Sveriges och Finlands svenskspråkiga

(15)

10

mikrohistoriska tankeskolor. Läroplansteorier fokuserar på styrdokument i förhållande till skolans värld där frågor om vad som räknas som eftersträvansvärd kunskap och hur detta påverkat skolan och samhället samt hur detta förändrats genom olika läroplaner.37 Denna studie berör förvisso grundskolans styrdokument, men de utgör inte det huvudsakliga studiematerialet. Socialkonstruktivismen syftar till att förklara människors relationer och samhällets betingelser som socialt konstruerade fenomen genom att hitta och belysa de fenomen och strukturer som existerar bakom språket och påståenden. På så vis kan en tränga genom det uppenbara och nå den verkliga verkligheten.38 Textanalysen i uppsatsen kan självfallet inte kringgå språket i läroböckerna, men att nå stora bakomliggande strukturer stämmer inte helt överens med denna studies syfte eller frågeställningar. Slutligen skulle mikrohistoria, med dess strävan att framhäva det stora genom det lilla, kunnat argumenteras för i denna uppsats – men det hade varit mer aktuellt om studien syftat till att dra didaktiska slutsatser genom att studera enskild romsk persons upplevelser av skolsystemet.39

3. Metod och material

3.1 Metod

Den metod som tillämpas i denna uppsats är kvalitativ och komparativ med huvudfokus på ett föränderligt läroboksinnehåll. Läroböcker som använts under olika läroplansperioder kommer att undersökas utifrån sitt innehåll (texter, bilder och bildtexter) och jämföras med andra perioder. Den komparativa analysens syftar till att studera skillnader och likheter mellan läroböckerna genom att titta närmare på två punkter – innehållet och den sociala tonen. Innehållet är de teman som behandlas, vilka perspektiv som presenteras men även om underförstådda inslag förekommer i texten. Här kan det vara av intresse att se ifall texten är subjektiv eller objektiv, tydligt formulerad eller underförstådd eller på något sätt ställningstagande. Den sociala tonen syftar på den roll som berättaren och läsaren får genom textens språkhandlingar, exempelvis genom de attityder och värderingar som förmedlas men även ifall texten är informativ, kritiserande, skämtsam eller uppmanande.40

37 Wahlström, Ninni. Läroplansteori och didaktik. 2. uppl., Malmö: Gleerups Utbildning AB, 2016. s. 11–13, 29. 38 Wenneberg, Sören Barlebo & Nilsson, Björn. Socialkonstruktivism: positioner, problem och perspektiv. 2.

uppl.. Malmö: Liber, 2010. s. 10–13.

39 Götlind, Anna & Kåks, Helena. Mikrohistoria: en introduktion för uppsatsskrivande studenter. Lund:

Studentlitteratur, 2014. s. 21–23.

(16)

11

Undersökningen tar avstamp i registersökningar efter ord och markörer som hänvisar till romer följt av genomläsning från pärm till pärm för att identifiera teman och textstycken där romer är närvarande. Då tidigare forskning antyder att romer är mer framträdande i den senaste läroplanen påbörjas undersökningen i den änden och går bakåt i tid, bok för bok och läroplan för läroplan, för att i äldre läroböcker kunna urskilja de teman, kapitel och stycken där romer antingen kunnat inkluderas eller exkluderas jämfört med modernare alster.41 Detta reverserade arbetssätt möjliggör för identifikation av språkbruk, teman och förändringar över tid, exempelvis ifall romer inkluderas eller exkluderas i liknande stycken mellan olika läroplaner och läroböcker. Materialets presentation i uppsatsen följer dock kronologisk ordning.

Kvalitativa studier fokuserar på att dra ut mening och innebörd ur en stor mängd data, i detta fall lärobokstexter. Genom att noga läsa texten för att utröna dess helhet och kontext går det att nå det väsentliga som forskningsfrågorna söker besvara.42 Enligt Andreas Fejes och Robert

Thornberg kan en kvalitativ studie anta tre huvudsakliga former som ofta samverkar med varandra. Den första riktar sig mot subjektiva erfarenheter där en persons egna upplevelser eller föreställningar om olika fenomen studeras närmare – exempelvis hur ett ögonvittne upplevde en viss situation eller hur en åhörare tolkar dennes berättelse. Den andra aspekten lägger fokus på hur sociala situationer skapas, det vill säga de rutiner och praktiker som formar människors vardag. Den tredje och sista inriktningen undersöker omedvetna eller underförstådda aspekter hos olika fenomen där beskrivningar rörande kulturella eller sociala strukturer studeras närmare – exempelvis vad som inkluderas eller exkluderas i en lärobok.43 Denna uppsats sällar sig delvis

till alla tre ansatser eftersom det är läroböckernas sätt att framställa romer som studeras, vilka rutiner och praktiker som speglas i texterna men även vilka sociala och kulturella sammanhang de förekommer i samt bidrar till att skapa. Informationen som utkristalliseras vid läsning av böckerna kommer att analyseras med hjälp av de komparativa verktygen samt det teoretiska ramverkets historiebrukstypologier som beskrivits ovan för att utröna vilka beskrivningar, teman och historiebruk som lärobokstexterna förmedlar. Resultaten diskuteras slutligen utifrån uppsatsens syfte och frågeställningar, understött av tidigare forskning på området.

41 Se avsnitt som behandlar tidigare forskning.

42 Esaiasson, Peter., Gilljam, Mikael., Oscarsson, Henrik., Towns, Ann & Wängnerud, Lena. Metodpraktikan:

konsten att studera samhälle, individ och marknad. 5. uppl., Stockholm: Wolters Kluwer, 2017. s. 211.

43 Fejes, Andreas & Thornberg, Robert. Kvalitativ forskning och kvalitativ analys. I Handbok i kvalitativ analys.

(17)

12 3.2 Metoddiskussion

Det är på sin plats med en kort diskussion kring valet av kvalitativ och komparativ textanalys som metodologisk ansats. Den komparativa analysen till detta arbete fokuserar främst på innehåll samt sociala aspekter men det bör förtydligas att komparativa studier även brukar undersöka sammanhanget, stilen och språket. Med sammanhanget menas de yttre förutsättningar som texterna agerar inom, exempelvis den verksamhet som texterna tillhör, funktionen av dem och vilken målgrupp de riktar sig mot. I detta fall är alla texter läroböcker till grundskolans årskurser 7–9, utifrån ett bildnings- och fostringssyfte – vilket innebär att sammanhanget inte blir av någon större vikt för just denna studie då det är ett homogent material som undersöks. Stilen handlar om en text är formell och en annan informell, den ena konkret och den andra abstrakt och ifall samma språkbruk och ordval kan tänkas påverka läsarens uppfattning om texterna har vitt skilda stilar. Till detta kopplas språket som syftar till att studera det praktiska språkbruket med meningsuppbyggnader, ordföljder och andra grammatiska infallsvinklar.44 Dessa kan såklart påverka hur en text tolkas, men bedöms inte vara av

överordnad vikt för hur textstyckena uppfattas i just denna studie när det främst handlar om historiebruket och vad som skrivs snarare än ordagranna analyser.

Att studera läromedel och specifikt läroböcker har såklart en källkritisk aspekt eftersom den tryckta läroboken både kan ses som en berättande källa då den berättar om det förflutna samtidigt som den är en kvarleva som säger oss hur detta berättande gick till. De förmedlar både hur staten och författare tolkade historien samt vilken historia som eleverna gick till mötes.45 Kvalitativa analyser har dock inga absoluta regler när det kommer till utförandet, utan forskaren åtnjuter stor frihet i val av tillvägagångssätt. Eftersom varje kvalitativ studie mer eller mindre kan sägas vara unik blir den efterföljande analysens reliabilitet också djupt beroende av forskaren som utför den. Personliga preferenser, åsikter, färdigheter, bildningsnivå, disciplin och kreativitet kan påverka studien i negativ riktning samtidigt som den mänskliga erfarenheten, insikter och världsåskådning på samma sätt kan lyfta en analys i positiv bemärkelse.46 Detta gäller även denna studies empiriska material eftersom läroboksförfattare inte själva kan påstås vara helt neutrala. Forskare som Mats Alvesson och Kaj Sköldberg lägger därför stor vikt vid självreflektion under processen – forskaren står enligt dem aldrig i en objektiv position utan kommer att omedvetet påverka urval och analys genom sina subjektiva

44 Hellspong. Metoder för brukstextanalys. 2001. s. 79–80.

45 Ammert. Det osamtidigas samtidighet: historiemedvetande i svenska historieläroböcker under hundra år.

2008. s. 73.

(18)

13

preferenser och uppfattningar. Detta kallas för den dubbla hermeneutiken då det inte enbart är läroboksförfattarens eller statens tolkning av historien som förmedlas i slutändan, utan även forskarens tolkning av densamma. Därför är det av största vikt för studiens validitet att forskaren reflekterar över och är tydlig med sin egen påverkan i ett resultat.47

3.3 Material

Det empiriska materialet utgörs av 23 historieläroböcker till grundskolans årskurser 7–9 eller motsvarande skolform som existerade under 1960-talets övergång från parallellskolesystemet till enhetsskolan.48 Det är böcker som använts under fem olika läroplaner där fyra till sex böcker från varje läroplansperiod har studerats (i vilka flera är så kallade stadieböcker som samlar tre årskursers böcker i en och samma volym). Sökning och materialinsamling för empiriskt material och tidigare forskning har möjliggjorts via Umeå universitetsbibliotek, kungliga bibliotekets söktjänst Libris samt det digitala vetenskapliga arkivet DiVa.49 Läroböcker som

studieobjekt lämpar sig väl när det kommer till en undersökning som riktar sig mot beskrivningar och historiebruk i relation till nationella minoriteter. Detta eftersom böckerna fortfarande åtnjuter central position i dagens skola samtidigt som de fyller särskilda funktioner för eleverna, exempelvis ett utvecklande av komplexa ämneskunskaper eller förmedlandet av samhällets rådande identitets- och maktförhållanden.50 Skolan äger dock inget monopol på historien i dagens samhälle där annan media och populärkulturella uttrycksformer tar allt större plats, men att tillgodogöra sig detta kräver ett aktivt individuellt val vilket skolan inte behöver oroa sig över. De har nämligen kravet på sig från de statliga styrdokumenten att undervisa och förmedla en viss historia, i formativt syfte, till alla elever i grundskolan vilket innebär att alla människor möter den och gör sin egen tolkning av det stoff som faktiskt förmedlas.51

3.4 Urval och avgränsningar

Undersökningen och efterföljande analys har nyttjat historieläroböcker som publicerades över grundskolans fem läroplansperioder utifrån syftet att användas i praktisk undervisning. Studien har avgränsats till historieläroböcker för årkurserna 7–9 som publicerades mellan åren 1964–

47 Alvesson, Mats & Sköldberg, Kaj. Reflexive methodology: new vistas for qualitative research. 3. uppl., Los

Angeles: Sage, 2018. s. 132–133, 218.

48 Nationalencyklopedin. Grundskola. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/grundskola (Hämtad

2020-02-05).

49https://www.umu.se/bibliotek/; http://libris.kb.se/; http://www.diva-portal.org/smash/search.jsf?dswid=-6251. 50 Ammert. Om läroböcker och studiet av dem. I Att Spegla Världen: Läromedelsstudier i teori och praktik.

2011. s. 26–29, 33.

51 Ammert. Det osamtidigas samtidighet: historiemedvetande i svenska historieläroböcker under hundra år.

(19)

14

2014. Böckerna har alla publicerats inom en fyraårsperiod från det att en ny läroplan publicerades, exempelvis mellan åren 1962 och 1965. Ett undantag gjordes vid år 2000 eftersom ratificeringen av ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter ledde till en revidering av läroplanen – vilket eventuellt kunde påverka läroböckernas innehåll. För 1994 års läroplansperiod studerades därmed böcker som publicerades mellan åren 1994–1997 samt böcker som publicerades mellan åren 2000–2003.

Valet att studera grundskolans senare år är tudelat. Tidigare forskning har i större utsträckning riktat sig mot gymnasiet och årskurserna 1-6 i grundskolan samt att historieämnet har en tydligare koppling mellan läroplaner och kursplaner i grundskolan.52 Den nuvarande kursplanen för historiekursen formuleras som så att de nationella minoriteternas situation ska belysas ur ett historiskt perspektiv, där gymnasieskolans motsvarighet enbart använder sig av ordet etnicitet utan någon vidare koppling till de nationella minoriteterna.53 Denna formulering i

gymnasieskolans kursplan öppnar upp för möjligheten att lärare kan diskutera etnicitet i större och varierande sammanhang snarare än att beskriva romer och andra minoritetsgruppers historia i detalj. Nackdelen blir ett selektivt urval om vissa etniska grupper kan förbises till förmån för andra om lärare eller skolledningar börjar rangordna ämnesinnehåll. Liknande formuleringar och kopplingar mellan läro- och kursplaner går att skönja i tidigare styrdokument vilket stärker denna studies riktning mot årskurserna 7–9.

Det finns ingen aktuell statistik eller redogörelse över alla tillgängliga läroböcker, men då utbudet upplevs vara skrivna av samma författare, följandes samma bokserier och förlag över tid har studien riktats mot dessa för att enklare urskilja eventuella förändringar av innehållet. Vissa fristående inslag tillkommer dock då dessa fallit inom tidsramen för publicering. Antalet läroböcker som studeras från respektive läroplansperiod planerades bli fem men varierade i slutändan mellan de olika perioderna. Orsaken bakom detta var att vissa läroböcker upplevdes vara så informationsfattiga att böcker adderades för att möjligtvis ge en mer tydligare överblick av romernas historia. Under Lgr80 gav denna strategi tyvärr inga resultat då tre adderade böcker inom publiceringsårtalens ramar inte innehöll några partier som kunde kopplas samman med romernas historia. Andra läroplansperioder var å sin sida raka motsatsen: att böcker upplevdes så innehållsrika att fler än fyra bedömdes bli överflödigt till en slutgiltig analys.

52 Se avsnitt som behandlar tidigare forskning för liknande studier.

53 Skolverket. Kursplan – Historia (Gr 11). https://www.skolverket.se/undervisning/grundskolan/… ;Kursplan –

(20)

15

Följande tabell ger en överblick rörande antalet läroböcker som kunde studeras och slutligen analyseras från respektive läroplansperiod.

Tabell 1. Översikt över empiriskt material – Antal läroböcker.

Läroplan Lgr 62 Lgr 69 Lgr 80 Lpo 94 Lgr 11 Tidsperiod i årtal. 1962–1965 1969–1972 1980–1983 1994–1997 2011–2014 2000–2003 Antal undersökta läroböcker. 4 6 3 4 4 2

Källa: Egen bearbetning, april 2020.

Den följande studien gör inga anspråk på att omfatta alla publicerade läroböcker mellan åren 1964–2014 utan syftar främst till att komplettera tidigare forskning med en större studie sett utifrån antalet undersökta läroböcker. Eftersom ett urval skett och att undersökningen inte utförts på alla läroböcker som någonsin publicerats är det dock inte möjligt att generalisera eller påstå att resultaten från denna studie är representativ för alla läroböcker. Följden blir att bredare studier ur andra perspektiv kan generera vitt skilda resultat jämfört med detta arbete.

4. Forskningsläget

Forskning inom det historiedidaktiska fältet är relativt omfattande när det kommer till läromedelsstudier. Det finns arbeten som sträcker sig över alla skolformer och fokusområden – bland annat identitetsformation, historiebruk, nationsbyggande och minoriteter under 1800- och 1900-talen från svenskt, nordiskt och internationellt perspektiv. Följande avsnitt kommer att inledas med tongivande studier av styrdokument och historieläroböcker i allmänhet för att sedan riktas mot identitet, historiebruk och minoriteter i synnerhet.

4.1 Styrdokumenten och läroböckerna

Tomas Englund har undersökt styrdokumentens relation till historieämnet och finner att det har utvecklats över tid i takt med samhället. Utifrån en medborgerlig läroplanskod, tänkt att fostra samhörighet och social gemenskap, delar han in skolans övergripande verksamhet i tre utbildningskonceptioner. Deras innehåll och kunskapssyn visar vilket samhälle som eleverna utbildas till varvid två framträder som intressanta för denna uppsats. Fram till slutet av 1960-talet identifieras en vetenskapligt-rationell riktning av undervisning och lärandemål som lägger

(21)

16

fokus på ett neutralt vetenskapligt framställande av historien. Ämnet skulle fostra industrisamhällets framtida medborgare med ett stoff som betonade teknologins och välfärdssamhällets framväxt. Efterträdaren blev den demokratiska konceptionen som sträcker sig från 1960-talets slut fram mot nutiden där bland annat historieämnet ska användas för att ge eleverna insikt i att samhället är progressivt och kan förändras. Undervisningen börjar betona att tidens beskaffenhet är stöpt i ständig förändring snarare än enbart ett resultat av förflutna händelser.54 De olika läroplansperioderna från 1962 och framöver har även de förändrats – om än inte på konceptionsnivå så på detaljnivå. Enligt Englund ser vi att de tre läroplanerna Lgr62, 69 och 80 alla strävar mot att förmedla ett demokratiskt samhällsdeltagande genom vad han närmast beskriver som demokratiindoktrinering, men att vi också gått mot en allt mer problematiserande framtoning av historien och samtiden. Englund identifierar samtidigt resursbrister vid grundskolans införande där det uppstod konflikt med för många elever per läromedel. Statliga förslag menade att detta kunde lösas genom att låta läroboken begränsas till en grundstomme som lärarna själva kunde bygga vidare på. Det vetenskapligt-rationella stoffet och målformuleringarna levde dock kvar under lång tid men utmanades av den demokratiska konceptionen fram mot Lgr80. Skolans roll som demokratiförmedlare ökade successivt vid strävan mot en objektivare porträttering av integration, konflikter och motsättningar för att skapa en politisk-medborgerlig kompetens.55

Helén Perssons doktorsavhandling Historia i futurum stämmer in med Englunds studie i relation till styrdokumenten men går vidare med att även beskriva Lpo94 och Lgr11. Lpo94s historieämne tolkas enligt henne som nutidsorienterande genom att placera in historiska händelser och folk som bundna av sin egen tid och endast möjliga att studera utifrån sina egna förutsättningar. Anakronism och etnocentrism skulle därmed motverkas – men även genom att studera minoriteter trots att dessa inte definieras i styrdokumenten. Lgr11 strävar mot att skapa en förståelse för människors skilda livsvillkor och värderingar. Detta tolkas vara instrumentellt för att både ”förstå och förändra sin egen tid”.56 Persson studerade utöver styrdokument även innehållsmässig progression och framställning i historieläroböcker för grund- och gymnasieskolan. Genom att undersöka redogörelser kring den franska revolutionen kom hon fram till att grundskolans böcker efter världskrigen givits en mer kritiskt-vetenskaplig

54 Englund, Tomas. Läroplanens och skolkunskapens politiska dimension. Göteborg: Daidalos, 2005. s. 109–125,

250–251.

55 Englund, Tomas. Samhällsorientering och medborgarfostran i svensk skola under 1900-talet. Kap 5–8.

Uppsala: Uppsala universitet, 1986. s. 492–497, 575–582, 629–632.

56 Persson, Helén. Historia i futurum: om progression i historia i läroböcker och styrdokument 1919–2012.

(22)

17

framtoning jämfört med den berättande form som var norm i början av 1900-talet – men att senare års läroböcker sett en återgång mot den berättande formen.57 Ett annat fynd gällde progression och utveckling över tid där hon upplevde att läroböckerna inte alltid höll sig uppdaterade efter aktuell historieforskning.58 Ett fenomen som hon inte skulle bli ensam om att uppmärksamma.59

Staffan Selander har studerat lärobokens funktioner samt hur dessa förändrats över tid och kommer fram till att dessa, likt styrdokumenten, är avhängiga den tid i vilken de författas. Flera funktioner identifieras – politiska, epistemiska (kunskapsteoretiska) och pedagogiskt-didaktiska. För detta arbete är de två förstnämnda av intresse eftersom dessa säger något om vilka samhällsvärderingar som böckerna förmedlar (demokratisk fostran under undersökningens tidsperiod) samt hur kunskapen väljs ut och presenteras. Utifrån dessa två kan läroböckerna styra vilken historia som är relevant men även hur detaljerat de ska beskriva densamma. Selander uppmärksammar balansgången som läroboksförfattare vandrar mellan utförlighet och förenkling och risken med att förenklingen blir så omfattande att läsaren inte förstår meningen med det hela. Utöver detta diskuterar han den utveckling som skett inom skolans värld på senare år där traditionella läromedel i allt högre grad utmanas av digitala motsvarigheter. Dessa utmaningar bör inte förringas, men läroboken utgör fortfarande enligt honom en trygg grund för lärare att falla tillbaka på – inte minst för nyexaminerade.60

4.2 Identiteten och historiebruket

I avhandlingen I Att(ut)bilda ett folk från år 2018 studerade Lina Spjut identitetsskapande narrativ i svenska och finlandssvenska läroböcker. Ämnena historia, geografi och samhällskunskap undersöktes mellan åren 1866–2016 efter beskrivningar kring sådant som ansågs vara specifikt svenskt eller finskt. Genom detta ämnade hon nå gemenskaper som konstruerades samt vilka historiebruk som kom till uttryck i texterna. Fynden visade att de beskrivningar som förmedlades i läroböckerna främst lutade sig mot nationalitet, ras och språktillhörighet men även att politik och geografi var bidragande faktorer i skapandet av en

57 Persson. Historia i futurum: om progression i historia i läroböcker och styrdokument 1919–2012. 2018.s. 166,

175; Sawander, Susanne. Förståelse för historia kräver både vetenskaplig och existentiell kunskap. Skolporten. 2018-10-29. https://www.skolporten.se/forskning/intervju/forstaelse-for-historia-kraver-bade-vetenskaplig-och-existentiell-kunskap/ (Hämtad 2020-04-13).

58 Persson. Historia i futurum: om progression i historia i läroböcker och styrdokument 1919–2012. 2018. s.

245,247; Sawander. Förståelse för historia kräver både vetenskaplig och existentiell kunskap. 2018-10-29.

59 Se följande avsnitt (4.3), exempelvis Jörgen Mattlars och Mia Löwengarts forskningsresultat.

60 Selander, Staffan. En tradition av läroböcker – tills nu. I Att bli lärare. Insulander, Eva & Selander, Staffan

(23)

18

nationell och etnisk gemenskap. I Sverige var det vanligt med ett ideologiskt historiebruk där nationell gemenskap framhävdes och där det som inte ”passade in” i det historiskt nationella narrativet icke-brukades eller ignorerades. I Finlandssvenska läroböcker förespråkades, likt Sverige, ett ideologiskt historiebruk med inslag av existentiellt bruk då språket och etniciteten användes för att skapa en språklig, etnisk och nationell gemenskap.61 Även Niklas Ammert undersökte i sin avhandling, Det osamtidigas samtidighet den svenska grundskolans historieläroböcker för att undersöka hur historiemedvetenhet, historiekultur och historiebruk uttrycktes under 1900-talet.62 Av intresse för denna uppsats betonas Ammerts tillämpning av Karlssons historiebrukstypologier som i kontrast till Spjut hävdar att det främsta historiebruket i Sverige varit vetenskapligt och objektivt, men även existentiellt för att koppla samman elevernas plats i nutiden med historiska nedslag. Enligt honom nyttjades politiskt-pedagogiskt bruk främst vid kontrasteringar mellan nutida fenomen och värderingar som kopplades till dåtidens motsatser. Han instämmer dock delvis med Spjut när han hävdar att ett ideologiskt historiebruk var vanligare under 1900-talets tidiga decennier där vikten av enighet inom staten betonades, men även vid beskrivningar av klass och klasskamp under 1960- och 1970-talen.63

Tom Gullberg undersökte i en artikel från år 2015 synen på historia i minoritetsskolor i Danmark, Tyskland och Finland. Med fokus på historiebruk som ett identitetsformande verktyg såg han att historiebruket varierade beroende på plats och historisk kontext. I Danmark studerades en tyskspråkig minoritet där historiebruket antog delar av ett icke-bruk i förhållande till det trauma som ockupation och nazismen haft på Danmark. Där höll det ideologiska och existentiella historiebruket en låg profil. Den danska minoriteten i Tyskland beskrevs tvärtemot som mycket identitetsformande i förhållande till dessa historiebruk. Vetenskaplighet och politiskt-pedagogiska grundtankar speglades också i den tyska historiesynen då majoriteten av tysk-danska relationer behandlades. De svenskspråkiga skolorna i Finland knöt enligt Gullberg, likt Spjuts resultat, an till den gemensamma historien med Sverige genom ett existentiellt och ideologiskt historiebruk, men också genom en politiskt-pedagogisk ansats.

Ingmarie Danielsson Malmros riktade avhandlingen Det var en gång ett land mot gymnasieskolans historieläroböcker under åren 1931–2009 utifrån hypotesen att de berättelser som förmedlas om oss själva, om andra och vår omvärld konstruerar de föreställningar vi

61 Spjut. Att (ut)bilda ett folk: nationell och etnisk gemenskap i Sveriges och Finlands svenskspråkiga läroböcker

för folk- och grundskola åren 1866–2016. 2018. s. 25–26, 53, 257, 266–270.

62 Ammert. Det osamtidigas samtidighet: historiemedvetande i svenska historieläroböcker under hundra år.

2008. s. 12–13.

(24)

19

slutligen får. Bland stora menings- och identitetsskapande berättelser om svenskhet och Sverige återfann hon berättelsen om främlingen. Resultatet visade att beskrivningar förändrades från 1930-talets nationalistiskt präglade historiekanon till en allt mer europeisk variant ju närmare nutiden böckerna publicerades. Främlingen iklädde sig huvudsakligen fyra olika roller i hennes studiematerial: som den onde inkräktaren som vill erövra Sverige, som invandrande yrkesman, som främlingen i behov av civilisation eller som krigsflykting. Vid frågan om minoriteter i avhandlingen är det bara samerna som lyftes fram av Malmros som varande i behov av civilisation.64

4.3 Historiebruket och minoriteter

Vanja Lozic har i I historiekanons skugga studerat hur historieämnet förändrats under framväxten av dagens mångkulturella samhälle. Genom intervjuer med elever, lärare och läroboksförfattare, understött av läroboksanalyser från gymnasieskolans historie- och samhällskurser har Lozic gjort nedslag i migrationsprocesser som påverkat Sverige. Emigrationen från Sverige under slutet av 1800-talet samt efterkrigstidens immigration till Sverige under 1900-talet studerades för att utröna hur migration beskrivits ut ett historiskt perspektiv och hur detta kunde tänkas påverka dagens skola med elever som själva har erfarenheter som flyktingar eller invandrare. Historia presenteras från 1960-talet och framöver som eurocentrisk och nationalistisk, vilket delvis förmedlar bilden av invandrare och flyktingar som frånskilda majoritetsbefolkningen – antingen som problematiska inslag i samhället eller som exotiska kulturella motpoler vilket befäster identiteter som ett vi och dom. Vid frågan om ökad mångkulturalism i historieläroböcker citeras författaren Hans Almgren som avståndstagande i förhållande till eget ansvar. Enligt honom är det lärarna som är ansvariga för att anpassa stoffet till rådande situation, inte författarna.65 Angerd Eilard för ett liknande resonemang som Lozic kring detta främlingsgörande och reproduktionen av ett vi och dom i sin forskning där utlandsfödda personer mer eller mindre framhävs som exotiska motpoler eller tysta bisittare vid beskrivningar av olika familjesammansättningar, trots den heterogena utveckling samhället och skolan sett de senaste årtiondena.66 Nils Andersson instämmer delvis och upplever skolans försök att förmedla en inkluderande historia som paradoxal i en miljö som faktiskt inte är jämställd mellan etniska grupper. Då läroböckerna imiterar varandras innehåll

64 Danielsson Malmros, Ingmarie. Det var en gång ett land: berättelser om svenskhet i historieläroböcker och

elevers föreställningsvärldar. Diss., Lunds universitet, 2012. s. 15, 70–71, 228–229, 338.

65 Lozic, Vanja. I historiekanons skugga: historieämne och identifikationsformering i 2000-talets mångkulturella

samhälle. Diss., Lunds universitet, 2010. s. 16–18, 142, 268, 301–302.

(25)

20

blir det, medvetet eller omedvetet, ett eurocentriskt perspektiv som ges företräde då den jämställda och inkluderande läroboken enligt honom inte existerar – vilket riskerar att exkludera och förminska etniska minoritetsgrupper.67

Harald Runblom har i rapporten I enlighet med skolans värdegrund? studerat hur just etnicitet framställs i historieläroböcker för årskurserna 7–9 samt gymnasieskolan. Rapporten presenterade tre läroböcker per skolform mellan åren 2000–2005 och kom fram till att de förmedlade få grundläggande begrepp och förklaringar rörande etniska minoriteter. Böckerna var fulla av kulturmöten men saknade effektanalyser och resonemang i avsnitt som exempelvis behandlade kolonisation, migration eller tidpunkter då befolkningar blandats. Det mångkulturella samhället som präglat den svenska historiska utvecklingen på senare år förbigicks mer eller mindre konsekvent i de undersökta läroböckerna, trots att styrdokumenten från år 1994 var tydliga med att minoriteters språk, kultur, religion och historia skulle förmedlas. Enligt Runblom var det främst samer och judar som representerade etniska minoritetsgrupper och inte ett ord om romer, sverigefinnar eller tornedalingar förekom enligt studien. Rapporten fastslog att undanhållandet av denna historia mycket väl kan leda till att elever med dessa etniska tillhörigheter känner sig exkluderade.68 Olle Nolgård och Thomas Nygren berör delvis detta fenomen genom att sammanställa niondeklassares svar på nationella provfrågor rörande romernas historiska situation. De tolkar elevernas förvånade reaktioner kring den fakta som presenteras i provet som ett uttryck för en bakomliggande kunskapsbrist – men även att eleverna uttrycker stor sympati gentemot romerna samtidigt som uppfattningen om Sverige som en moralens högborg blir ifrågasatt.69 Nolgård och Nygren förhåller sig generellt kritiska till dagens minoritetsundervisning som enligt dem främst berör andra länders agerande. Därför efterlyser de en ökad transparens kring den egna minoritetshistorien.70 Flera forskare har riktat studier mot specifika minoritetsgrupper och kommit fram till resultat som liknar Runbloms samt Nolgårds och Nygrens. Jörgen Mattlar har i två studier, De

67 Andersson, Nils. Intercultural Education and the Representation of the Other in History Textbooks. I Opening

the Mind or Drawing Boundaries?: History Texts in Nordic Schools. Helgason, Thorsteinn & Lässig, Simone

(red.), 33–59. Göttingen: V&R unipress, 2010. s. 54–57.

68 Skolverket. I enlighet med skolans värdegrund?: en granskning av hur etnisk tillhörighet, funktionshinder,

kön, religion och sexuell läggning framställs i ett urval av läroböcker. 2006. s. 19, 22–23, 44.

69 Nolgård, Olle & Nygren, Thomas. Considering the past and present of Romani in Sweden: secondary school

pupils' thinking and caring about the history of the Romani in national tests. I Education Inquiry, Vol. 10, 2019: 344–367. s. 359–362.

70 Nolgård, Olle & Nygren, Thomas. ”Skolverket osynliggör minoriteter i historieundervisningen”. Skolvärlden.

2019-10-03. https://skolvarlden.se/artiklar/skolverket-osynliggor-minoriteter-i-historieundervisningen (Hämtad 2020-04-13).

(26)

21

nationella minoriteterna i läroplan och läroböcker och Ett erkännande av de nationella minoriteterna?, undersökt hur styrdokumentens intentioner och målformuleringar gällande minoriteter återspeglas i två läroböcker anpassade för Lgr11. Resultatet visar att romer och judar enbart nämns som offer för nazistisk förföljelse och förintelse – inte som en svensk minoritetsgrupp. Samerna tillägnas mest utrymme samtidigt som tornedalingar och sverigefinnar nämns kortfattat i partier som behandlar svenska minoritetsspråk. Enligt Mattlar lever inte böckerna upp till styrdokumentens krav eftersom de saknar stora delar av minoritetshistorien då den ”stora” historien och majoritetsbefolkningens perspektiv blir det enda som undervisas – något Mattlar kallar för tystnadens historiografi.71 Han söker, likt Lozic, klargöra varför läroböckerna utformats som de gjorts där läroboksförfattare hänvisar till stoffträngsel, avsaknad av tydliga riktlinjer och att lärare vill ha bekant material i nyutgåvor som orsaker till den generella bristen av minoritetshistoria. Mattlar instämmer i fråga om tidsbrist men upplever att läroböcker och deras innehåll är trögförändrade – vilket betonas då bokförlagen riktar sig mot lärares önskningar snarare än kursmålen. Böckerna blir komplement istället för kompletta.72

Studier om samer återkommer bland annat från Statens institut för läromedel (SiL), Karin-Granqvist Nutti och Bente Aamotsbakken. Det statliga institutet hade som uppgift att granska de läromedel som användes i skolan för att säkerställa att läro- och kursplanernas innehåll återspeglades på ett tillfredställande sätt.73 Studien visade att samerna som minoritetsgrupp knappt förekom i de då undersökta böckerna vilket förklarades som så att styrdokument från år 1980 inte innehöll tydliga riktlinjer huruvida undervisningen skulle behandla nationella minoriteter. I de fall samerna var närvarande så framställdes de som exotiska inslag i statsbildningen i relation till ”kolonisationen” av Norrland. Granskningen önskade att framtida läroböcker skulle innehålla fler perspektiv och detaljer vid beskrivningar av samerna och deras långa historia i Sverige. SiL gick dock i graven år 1991 och ingen statlig granskning av läromedel har förkommit sedan dess.74 Karin Granqvist-Nutti utförde en liknande studie två år senare (1993), men fokuserade på äldre böcker som publicerades mellan åren 1865–1971.

71 Mattlar, Jörgen. De nationella minoriteterna i läroplan och läroböcker. I Inkludering - Möjligheter och

utmaningar, Sandström, Margareta., Nilsson, Lena & Stier, Jonas (red.), 39–54. Lund: Studentlitteratur, 2014. s.

39, 46–47, 51–52.

72 Mattlar, Jörgen. Ett erkännande av de nationella minoriteterna?: historieundervisningen under 2000-talets

första år. I Norrlandsfrågan: erfarenhet av utbildning, bildning och fostran i nationalstatens periferi. Sjögren, David & Westberg, Johannes (red.). 173–191, 2015. s.180–185, 188–189.

73 Nationalencyklopedin. Läromedelsgranskning.

http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/läromedelsgranskning (Hämtad 2020-01-28).

74 Statens institut för läromedel. Samerna i svenska läroböcker. Stockholm: Statens institut för läromedel, 1990.

References

Related documents

Bokens huvudförfattare, Gerd Carling, är docent i lingvistik vid Lunds universitet och specialist på små och utrotningshotade språk, bland annat romani chib.. Angelina

Denna siffra är dock svår att uppskatta då alla länder inte har register där de samlar in information om grupper utifrån kulturella, etniska eller språkliga kriterier samtidigt

Detta kan även kopplas till det som Foucault menar, att makt är något som utvecklas i relationen mellan människor, och leder till begränsningar för vissa och möjligheter för

Efter kriget fanns ingen plan för att bistå romer som drabbats av nazisternas brott och många romer fi ck stanna kvar i internering även efter kriget. Romer fi ck inte heller

För att kunna analysera mitt material och svara på mina frågeställningar är textanalys en passande metod att använda. Mitt material består utav sju EU-dokument som är rapporter och

och det är inte nedskrivet, bara talat, sa Amoun Sleem i en intervju för Kulturnytt i Sveriges Radio under sitt Sverigebesök.. – Den palestinska sidan ser oss som romer och

Men det får inte bara vara en ursäkt utan måste vara kopplat till konkreta åtgärder för att öka romers deltagande i sam- hället och minska diskriminering- en, säger hon.. –

Under 1900-talets första del blev romer- na utsatta för tvångssterilisering, de fick inga ransoneringskort under kriget, barn blev omhändertagna, skolgång blev inte