Vårraps utan neonikotinoider 2014

26 Svensk Frötidning 6/14 Samtidigt som neonikotinoid­

förbudet infördes 2014 hemsöktes våroljeväxterna av kålmal, raps­ baggar och kålflugor. Det blev rotgnag, många sprutningar och gåtfulla angrepp. Om kålflugan är i Sverige för att stanna vet vi inte.

Text: Albin Gunnarson, SFO

Foto: Jens Blomquist, Svensk Frötidning

V

årrapssäsongen 2014 blev något av insekternas år. Förbud mot neonikotinoider, nya angrepp av kålmalar, starka rapsbaggeangrepp och så den fullständiga jokern i leken som angrepp av kålfluga blev.

Omsådd utan betning

Våroljeväxtarealen 2014 sjönk från 51 800 till 16 000 hektar varav 14 700 hektar var vårraps. En stor höstsådd hade viss effekt, men frånvaron av

effektiv betning som skydd mot skadein­ sekter i form av främst jordloppor var så klart största anledningen till tappet.

Resultatet av vårrapsodlingen 2014 blev dock varierande. Inledningsvis prokla­ merades det att triangeln Uppsala­Stock­ holm­Västerås skulle ha störst problem med jordloppor och då främst av den vågrandiga arten. Så blev också fallet och det var inom detta område man tvinga­ des till att så om grödan med nya vår­ oljeväxter eller i de flesta fall korn. Lokala skillnader var förstås påtagliga.

Vårraps utan

neonikotinoider

2014

27

Svensk Frötidning 6/14

»

Upprepade behandlingar Mer förvånande i praktiken, men kanske inte i teorin, var att stora områden utanför denna triangel också lite oväntat fi ck behandla fälten en eller fl era gånger med en pyretroid. Västra slätten i Östergötland som i princip aldrig haft problem tillsammans med delar av Västergötland tvingades att spruta. Att spruta en pyretroid en gång mot jordloppor är i teorin helt rimligt. Om inte så vore fallet skulle betningen vi nu saknar varit värdelös och till ingen

nytta. Men att spruta fl er än en gång som fallet i praktiken blev är något som vi hade kunnat undvika om säker bet­ ning varit möjlig och tillgänglig. Baggar från ost

Eft er jordlopporna kom rapsbaggarna. En synnerligen varm försommar med­ förde på sina håll kraft ig infl ygning. Preparat som fungerade bra i delar av landet där infl ygningen var måttlig och kontrollerad uppfattades som tämligen verkningslösa i andra områden där

infl ygningen var stor. Mycket stor in fl ygning förekom på Ostkusten och i Mälardalen, men även i delar av Väster­ götland. Flera preparat har en eff ekt som får baggarna att likna levande döda inn­ an de till sist trillar till marken av svält. Långtidseff ekten är därför svårbedömd i lägen där infl ygning pågår. Det var lätt­ are förr när organiska fosforföreningar sopade rent på baggar i fältet. Då kunde man i alla fall konstatera med säkerhet att alla baggarna i de svarta plantorna var nya 48 timmar senare.

Plågor 2014. Jordloppor tvingade fram omsådd i vissa områden, raps baggar attackerade

från öster och kålmalar orsakade skrämselhicka för andra året i rad men blev inget verk­ ligt hot under 2014. Det blev i stället kålfl ugan vars larver attackerade vårrapsrötterna i vissa områden i ett svårförklarligt mönster. Pålroten svarar på gnagen genom att sätta nya sidorötter som ska försörja plantan med vatten, men i torkdrabbade områden räckte dessa nya rötter inte till med kraftiga skördeminskningar som följd.

28 Svensk Frötidning 6/14 Mera malar 2014

I slutet av stjälksträckningen medförde också sydostliga vindar att kålmalar återigen luft landsattes över landet. Slätterna på Vikbolandet i öster upp i Uppland och Västmanland ned till Väs­ tergötland drabbades. Frågan som dök upp var om malarna 2014 hade övervint­ rat från 2013. Så var inte fallet. Kålmalar ska inte kunna överleva i vårt kalla kli­ mat. Ett bevis för detta var att kålmalar observerades på dagen samtidigt i stor omfattning även i Finland. Angreppen blev dock inte alls så stora som 2013. Anledningen till detta var att det endast ett fåtal dygn i maj 2014 blåste sydostliga vindar från Svarta havet.

Avaunt visade framfötter

Av det skälet fi ck vi bara en infl ygning 2014 som man kunde hantera ihop med rapsbaggebehandlingar. Återigen visade Avaunt på god eff ekt på malar och lar­ ver. År 2013 höll vindarna i stället i sig fl era veckor. Det gjorde förra året att när vi behandlade de äldsta populationerna anlände snabbt nya populationer och si­ tuationen urartade till hopplöshet. Men 2014 var alla på tå, rätt produkter valdes och inga nya populationer landade i fälten. På det sättet fi ck man kontroll på läget igen.

Kålfl ugor angrep obegripligt Årets snackis och huvudbry kom kålfl ugan att bli. Med början i juni ob­ serverade uppmärksamma rådgivare hur blomningen i vårrapsfält aldrig blev in­ tensiv. I jakten på vad som var fel drogs plantor upp och där syntes larver äta

på rötterna. I jakten på kålfl ugor drogs ännu fl er plantor upp i hela våroljeväxt­ området, men bara på ett fåtal platser var angreppen alvarliga. Lokala delar av Västergötland och Västmanland var värst drabbade. Kålfl ugans angrepp föreföll ganska besynnerliga. Ett fält kunde vara mer eller mindre totalskadat medan ett annat några kilometer bort närmast oskadat. Varför kålfl ugorna angrep vårrapsen och varför just på dessa platser är en fråga som idag saknar svar. Visst fanns det gott om kålfl ugor i södra Sverige 2013, men varför fl yttar de 50 mil norrut? Kanske att förbudet mot neonikotinoider orsakade att man sprutade bort nyttoinsekter under våren. Att förbudet skulle kunna orsaka att plantorna angreps av kålfl ugan är till viss del sant. Men faktum kvarstår att i angripna fält, där det samtidigt fanns försök sått med Eladobetat utsäde, förekom också angrepp i försöksytan, dock inte i lika stor omfattning. Västmanland värst drabbat

Angrepp av kålfl uga medför att pålroten skadas av larvgnag. För att plantan ska klara vattenförsörjningen bildar den sidorötter. I Västergötland fungerade detta ganska bra och skadorna blev inte så stora som befarat. Kanske några hundra kilo, som mest ett halvt ton i vårrapsen. I Västmanland där frånvaron av regn var stor klarade heller inte de grunda sidorötterna av att försörja plantan med vatten. Huvudskotten dog och sidoskott bildades så småningom. Sidoskott kostar energi, skörden mins­ kar och grödan mognar senare. Knappt

halv skörd blev resultatet i dessa värst drabbade fält.

Mot kålfl ugan kunde man knappast ha gjort något annorlunda med den kunskap vi har idag. Omfattande sprut­ ning mot jordloppor och rapsbaggar med hela spektret av preparat hade inte eff ekt på kålfl ugor. Möjligen att an­ greppen kan ha förvärrats av att nytto­ insekter sprutats bort.

Kontraproduktivt förbud

När år 2014 till slut kan summeras kan många konstatera att insektssprutning­ arna varit många, i vissa fall upp mot 8–9 stycken. Säkert 2–3 av dessa var en direkt följd av neonikotinoidförbudet och det går heller inte att utesluta att alla dessa sprutningar gjort saken värre. Visst kan det vara så att vi 2014 och kommande år kommer att se skador av insekter som vi inte är vana vid, på grund av att vi ovetande bekämpat dem med betning. Det kan också vara så att vi sprutar till oss fl er skadeinsekter om nyttoinsekterna sprutas bort. Det här är tyvärr ett bevis från verk­ ligheten på att miljöbelastningen på ett sätt blir större av ett förbud mot neonikotinoi­ der. Men som fl era lantbrukare utanför de värst drabbade områdena konstaterar. ”Jordloppor klarar vi av med en sprutning, men när vi summerar alla de andra så kan situationen kännas ganska hopplös.”

Vi vet dock inte om kålfl ugor är här för att stanna i vårraps, men vi vet att kålmalar inte gör det utan fortsätter att migrera in till Sverige med ostliga vindar. Vi vet också att vi behöver en eff ektiv betning för att klara av att be­ hålla våroljeväxterna i odling.

•