Våldsutsatta kvinnors erfarenheter

Full text

(1)

Våldsutsatta kvinnors erfarenheter

Mötet med vårdpersonal på sjukhus eller i primärvård

Björling, Ester Edlund, Sofia

Omvårdnad GR (C), Vetenskaplig teori och metod.

Huvudområde: Självständigt arbete, examensarbete Högskolepoäng: 15 hp.

Termin/år: Hösterminen 2016 Handledare: Anette Fundin Persson Examinator: Eva Sellström

(2)

Abstrakt

Bakgrund: Mäns våld mot kvinnor räknas som ett folkhälsoproblem och förekommer i alla åldrar. Konsekvenserna återfinns både på samhälls- och individnivå. Våldsutsatta kvinnor besöker hälso- och sjukvården mer frekvent och har en försämrad hälsa. Vårdpersonal känner sig ofta osäkra i mötet med kvinnor och saknar kunskap om våld i parrelationer.

Syfte: Syftet var att belysa erfarenheter hos kvinnor som blivit utsatta för våld av män i parrelationer i mötet med vårdpersonal på sjukhus eller i

primärvård.

Metod: En litteraturöversikt innehållande 11 kvalitativa artiklar som granskats och analyserats.

Resultat: I resultatet framkom 8 teman efter analys. Det var vanligt att kvinnor förnekade sin våldsutsatta situation eller upplevde känslor som rädsla, skam och skuld. Relationen med vårdpersonalen samt vårdmiljön belystes som betydande faktorer för kvinnorna. Kulturella skillnader framkom även i resultatet.

Diskussion: Vårdpersonals okunskap resulterade ofta i ett dåligt bemötande gentemot kvinnor som utsatts för våld. I situationer där kvinnor känt sig förstådda och respekterade ökade tilliten till vårdpersonal.

Slutsats: Det är viktigt att vårdpersonal har goda kunskaper om våld i parrelationer för att kunna hjälpa utsatta kvinnor. Tillit och respekt för kvinnans självbestämmande ligger i grund för en bra relation

Nyckelord: Kvinnans erfarenhet, litteraturöversikt, mäns våld mot kvinnor, mötet med vårdpersonal, våld i parrelation.

(3)

Innehåll

Introduktion ... 1

Bakgrund ... 1

Definitioner ... 1

Globalt ... 2

Sverige... 2

Konsekvenser av våld ... 2

Vårdpersonalens perspektiv ... 4

Teoretisk referensram ... 5

Problemformulering... 5

Syfte ... 6

Metod ... 6

Design ... 6

Inklusions- och exklusionskriterier ... 6

Litteratursökning ... 7

Urval, relevansbedömning och granskning ... 9

Analys ... 9

Etiska överväganden ... 9

Resultat ... 10

Förnekelse ... 10

Bekräftelse ... 11

Sviken av vårdpersonal ... 12

Skam och skuld ... 12

Tillit till vårdpersonal ... 13

Rädsla ... 14

Vårdmiljö ... 15

Kultur ... 16

Diskussion ... 17

Metoddiskussion ... 17

Resultatdiskussion ... 18

Slutsats ... 23

Bilaga 1 Bilaga 2

(4)
(5)

Introduktion

Mäns våld mot kvinnor är en kränkning av mänskliga rättigheter och ett folkhälsoproblem. Då Sverige ställt sig bakom en rad internationella

överenskommelser som rör mänskliga rättigheter så ställs krav på samhällets aktörer att reagera (Socialstyrelsen, 2016; World Health Organization, 2016).

De flesta kvinnor kommer någon gång i kontakt med vården vilket gör att hälso- och sjukvården har en unik möjlighet att ge stöd och hjälp till våldsutsatta kvinnor (McKie, 2003).

Bakgrund

Definitioner

I denna litteraturöversikt utgår författarna från Förenta nationernas (FN, 1993) definition av våld mot kvinnor:

”Varje könsrelaterad våldshandling som resulterar i fysisk, sexuell eller psykisk skada eller lidande för kvinnor, samt hot om sådana handlingar, tvång eller godtyckligt frihetsberövande, vare sig det sker i det offentliga eller privata livet”

Mäns våld mot kvinnor förekommer i alla åldersgrupper och i alla

samhällsklasser (Statens offentliga utredningar, 2015). Förövaren kan vara en närstående till kvinnan, en bekant eller en okänd man. Oftast när kvinnor blir utsatta för våldsbrott är hemmet brottsplatsen och gärningspersonen är ofta en bekant eller närstående (Brottsförebyggande rådet, BRÅ, 2014). Våld i parrelationer innebär att en partner eller ex-partner orsakar fysisk, psykisk eller sexuell skada (WHO, 2016).

(6)

Globalt

Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK, 2010) redogör för att 30-50 % av alla kvinnor i västvärlden har erfarenheter av våld medan det rapporteras vara ännu vanligare i utvecklingsländer. Nästan hälften av alla kvinnor som ingått i en parrelation med en man uppger att de utsatts för våld av sin partner och av de kvinnor som mördas varje år begås 38 % av morden av en partner (WHO, 2010).

Sverige

En kartläggning (Socialstyrelsen, 2016) visar att ungefär var femte person i Sveriges befolkning någon gång har utsatts för våld i en relation. Vidare visar den att kvinnor är mer utsatta än män och våldet mot kvinnor är grövre och i högre grad upprepat. Under 2012 var det tio gånger vanligare att kvinnor som utsatts för våld i parrelationer behövde söka vård för sina skador än för män i samma situation (BRÅ, 2014). I en undersökning bland svenska kvinnor i åldern 18–60 rapporterade nästan en tredjedel att de någon gång utsatts för våld av en manlig partner. Yngre kvinnor redogjorde för våldshandlingar mer frekvent än de äldre kvinnorna i studien. De yngre kvinnorna angav också fysiskt och psykiskt våld i större utsträckning än de äldre. Sexuellt våld förekom dock i samma omfattning i alla åldrar (Wijma et al., 2007).

Konsekvenser

av våld

Kostnaderna för våld i parrelationer i Sverige beräknas överstiga 4 miljarder kronor årligen. Kvinnor som utsätts för våld i parrelationer återfinns överallt i sjukvården och därför bedöms de dolda kostnaderna för hälso- och

sjukvården vara ytterst stora. Konsekvenserna av våld är omfattande och

(7)

kostsamma, inte bara för samhället utan även för individen (SOU, 2015).

Våldet kan få flera ekonomiska och sociala konsekvenser för den utsatta såsom isolering, bostadsproblem, ökade levnadsomkostnader, skuldsättning som orsakas av våldsutövaren eller problem med tillit till sig själv eller andra (Socialstyrelsen 2014).

I en studie (Prosman, Wong & Lagro-Janssen, 2013) framkom det att våld mot kvinnor i parrelationer ledde till försämrad hälsa och mer frekventa besök hos hälso- och sjukvården. Kvinnor sökte inte alltid vård till följd av uppenbara skador utan oftare på grund av subjektiva symptom såsom kronisk smärta, huvudvärk, yrsel, oro och depression. Dillon, Hussain, Loxton och Rahman (2012) beskrev depression som det vanligaste psykiska hälsoproblemet i samband med våld i parrelationer och Reisenhofer och Seibold (2007) menade att kvinnor som utsätts för våld i parrelationer löper fem gånger större risk att drabbas av depression eller någon annan form av psykisk ohälsa samt att begå självmord. Generellt sett så uppgav våldsutsatta kvinnor att de led av

depression, oro och sömnproblem i större utsträckning än andra kvinnor.

Även kroppsliga symptom som huvudvärk, yrsel och besvär med mage och tarm var återkommande (Socialstyrelsen, 2014; Wijma, Samelius, Wingren &

Wijma, 2007). Det framkom att kvinnor som blivit utsatta för våld i

parrelationer i högre grad missbrukade läkemedel och alkohol och att de löpte större risk att bli ofrivilligt gravida samt få missfall eller genomgå abort än andra. Våldsutsatta kvinnor i somliga regioner löpte även 1,5 gånger större risk att drabbas av HIV (Reisenhofer & Seibold, 2007; WHO, 2010). NCK (2014) rapporterade att symptom på posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) var flera gånger vanligare hos kvinnor som blivit utsatta för våld av en partner än hos de kvinnor som inte blivit utsatta. Exempel på sådana symptom var återupplevande, undvikande och överspändhet.

(8)

Vårdpersonalens

perspektiv

Montalvo- Liendo (2008) menade att våldsutsatta kvinnor sällan fick frågan om våld när de sökte vård. Orsaker till att vårdpersonal inte frågade om våld kunde vara att de var osäkra på vad de förväntades göra om patienten faktiskt blivit utsatt eller att personal inte ville inkräkta i patientens privatliv (Griffin

& Kossn, 2002; Robinson & Spilsbury, 2008). Med vårdpersonal avses läkare, sjuksköterskor och undersköterskor. I andra studier (Reisenhofer & Seibold, 2007; Waalen et al., 2000) framkom det även att vårdpersonal ofta var rädda att kränka eller förolämpa kvinnor som inte blivit utsatta för våld. Partnerns närvaro samt kulturella och språkliga barriärer framställdes av Beynon, Gutmanis, Tutty, Wathen och MacMillan (2012) som anledningar till varför vårdpersonal inte frågade om våld samtidigt som Spraque et al. (2012) beskrev att personal kände sig obekväm med att diskutera ämnet. En stor del av vårdpersonal var omedveten om screening-rutinerna för våld på sin arbetsplats samtidigt som många ansåg sig sakna adekvat utbildning samt protokoll och riktlinjer för våldsutsatta kvinnor (Hughes, 2010; Griffin &

Kossn, 2002; Robinson, 2010; Waalen, Goodwin, Spitz, Petersen, Saltzman, 2000). I vissa fall ansåg inte vårdpersonal att det var deras uppgift att screena för våld i parrelationer. Även tidsbrist uppgavs som ett hinder för

vårdpersonal att ställa frågan om våld tillsammans med förutfattade meningar och fördomar om våldsutsatta kvinnor. Vanliga fördomar var att våldsutsatta kvinnor inte följde rekommenderade åtgärder, att våld i nära relationer inte var ett medicinskt utan ett socialt problem och att utsatta kvinnor inte svarade ärligt på frågor om våld (Beynon et al., 2012; Robinsson

& Spilsbury, 2008; Sprague et al., 2014; Waalen et al., 2000). Nästan en femtedel av vårdpersonal ansåg att våldsutsatta kvinnor fick skylla sig själva

(9)

och att våld i parrelationer inte var ett vanligt förekommande problem (Sprague et al., 2014).

Teoretisk

referensram

Det finns en tydlig klyfta mellan våldsutsatta kvinnor och vårdpersonal vilken skulle kunna överbyggas genom praktisk tillämpning av omvårdnadsteorier som fokuserar på relationen mellan sjukvårdspersonal och patient. Sigrídur Halldórsdóttir (1996) uttryckte att målet med omvårdnad och hälso- och sjukvård var förbättrad hälsa och välmående för patienten. Vidare menade hon att välmående kunde påverkas av egna handlingar, andras handlingar och händelser i närmiljön. Med detta i åtanke kunde vårdpersonal påverka en patients hälsa och välmående genom omsorgsfulla eller likgiltiga möten.

Halldórsdóttir liknade ett omsorgsfullt möte vid en bro som symboliserade öppenhet i kommunikation och kopplingen som patienten upplevde till vårdpersonalen. Ett likgiltigt möte liknades vid en vägg som symboliserade brist i kommunikation eller negativ sådan, likgiltighet och avsaknaden av koppling till personalen. Kontentan var att möten med vårdpersonal kunde resultera i hälsa och välbefinnande som kunde sammanfattas som en känsla av empowerment där individen hade förmågan att uppnå de mål som var kopplade till långsiktig glädje. Mötet kunde även resultera i försämrad hälsa och välbefinnande, en känsla av att vara nedbruten eller förlorad känsla av kontroll (Halldórsdóttir 1996).

Problemformulering

Mäns våld mot kvinnor i parrelationer är ett folkhälsoproblem med

konsekvenser för både samhället och den enskilda individen. För att kunna erbjuda vård och stöd till utsatta kvinnor är en förutsättning att utsattheten upptäcks och där har hälso- och sjukvården chans att påverka (Socialstyrelsen,

(10)

2016). Vårdpersonal är ofta de som möter våldsutsatta kvinnor först och det framkommer i den genomgångna litteraturen att osäkerhet och fördomar var vanligt bland personal. Detta kan medföra att de inte vågar ställa frågan om våld. Genom att belysa kvinnans perspektiv anser författarna att studien kan hjälpa vårdpersonal till djupare förståelse. Det kan sedan resultera i mod att ta upp frågan om våld samt bättre förmåga att stötta våldsutsatta kvinnor.

Syfte

Syftet var att belysa erfarenheter hos kvinnor som blivit utsatta för våld av män i parrelationer i mötet med vårdpersonal på sjukhus eller i primärvård.

Metod

Design

Polit och Beck (2012) beskriver en litteraturöversikt som en noggrann sammanställning av forskning kring ett ämne. Kunskapsläget inom valt område kartläggs och analysen kan resultera i kunskap som kan påverka det praktiska arbetet inom vården (Friberg, 2012).

Inklusions- och exklusionskriterier

I rapporten valde författarna att inkludera kvinnor över 18 år som blivit utsatta för våld av män i parrelationer. I enlighet med syftet hade alla kvinnor någon gång sökt vård och artiklar inkluderades från både primärvård och sjukhus. Personer med demens exkluderades.

(11)

Litteratursökning

Artikelsökningar utfördes i databaserna Cinahl och Psycinfo med hjälp av Cinahl Headings, Thesaurus och fritextsökning (tabell 1). Några av de sökord som användes var Intimate partner violence, Self-disclosure, patient attitudes och Nurse-patient relations. Ingen tidsavgränsning gjordes. Samtliga

sökningar hade engelska och svenska som begräsning samt att artiklarna skulle vara peer reviewed. Det skedde en mättnad när olika

sökordskombinationer utförts och manuella sökningar gjordes då utifrån de redan utvalda artiklarnas referenslistor. Nyfunna artiklar kontrollerades via Ulricsweb.

Tabell 1. Artikelsökning och urval Databas/

Datum Sökord Avgränsningar Antal

träffar

Urval 1

Urval 2

Urval 3

Urval 4

Inklud erade

Cinahl, 160831

(MM "Intimate Partner Violence") AND

(MH "Self- Disclosure")

Peer reviewed Language: English

and Swedish

81 27 6 3 2 1

Cinahl, 160831

(MM "Intimate Partner Violence") AND

(MH "Patient Attitudes")

Peer reviewed Language:

English and Swedish

64 22 7 4 3 2

Cinahl, 160901

(MH”Intimate Partner Violence”) AND

(MH”Nurse- Patient Relations”) AND

(MH”Help Seeking Behavior”) AND

Experience*

Peer reviewed Language:

English and Swedish

46 16 6 2 1 1

(12)

Cinahl, 160901

(MH”Intimate Partner Violence”) AND

Self Disclosure AND Social

Support

Peer reviewed Language:

English and Swedish

13 4 2 1 1 1

Cinahl, 160901

(MH”Intimate Partner Violence”) AND (MH”Profession

al-Patient Relation”) AND

Disclosure

Peer reviewed Language:

English and Swedish

23 6 4 1 1 1

Cinahl, 160901

(MH”Profession al-Patient Relation”) AND

Domestic Violence AND

Health Care AND Battered

Women

Peer reviewed Language:

English and Swedish

18 3 1 1 1 1

Psycinfo, 160901

SU.EXACT("Inti mate Partner Violence") AND SU.EXACT("The

rapeutic processes")

Peer reviewed Language:

English and Swedish

21 4 2 1 1 1

Psycinfo, 160901

SU.EXACT("Inti mate Partner Violence") AND SU.EXACT("Clie nt Attitudes")

Peer reviewed Language:

English and Swedish

8 2 1 1 1 1

Urval 1: titel, Urval 2: abstrakt, Urval 3: syfte och resultat, Urval 4:kvalitetsgranskning

(13)

Urval, relevansbedömning och granskning

Ett första urval gjordes baserat på artiklarnas titel. Andra urvalet grundades på abstrakt och det tredje urvalet baserades främst på artiklarnas syfte och resultat för att selektera bort artiklar som inte hade patientperspektiv eller som inte var relevanta för litteraturöversikten. Efter att ha läst artiklarna och fått en enhetlig känsla granskades totalt 17 kvalitativa artiklar utifrån Carlsson och Eimans bedömningsmall (bilaga 1). Frågan som rörde patienter med lungcancer ströks då den ej var relevant för studien och därav drogs tre poäng från den totala maxpoängen. Granskningen utfördes av båda författarna och vid oklarheter eller skilda åsikter diskuterades frågorna tills enighet nåddes.

11 av artiklarna uppnådde kvalitet av grad I och II och dessa finns presenterade i bilaga 2.

Analys

Båda författarna läste alla artiklarna upprepade gånger för att få en

helhetsbild av innehållet såsom Febe Friberg (2012) föreslår. Därefter utfördes en datareduktion där de delar av resultaten som var relevanta för

litteraturöversiktens syfte antecknades i skilda dokument av båda författarna innan de jämfördes. Skillnader och likheter i dokumenten diskuterades tills enighet nåddes. Det utvalda innehållet lästes igenom upprepade gånger tills åtta teman uppenbarades: Förnekelse, Bekräftelse, Sviken av vårdpersonal, Skam/Skuld, Tillit till vårdpersonal, Rädsla, Vårdmiljö och Kultur.

Etiska överväganden

Alla artiklar som använts i denna litteraturöversikt har angivit att etiska aspekter såsom deltagarinformation, samtycke och konfidentialitetskrav har tillgodosetts samt har blivit godkända av olika etiska kommittéer. En artikel

(14)

saknade etiska aspekter, men kontrollerades via tidskriftens hemsida där de fanns angivna. Båda författarna har i så stor mån som möjligt varit opartiska under granskningen av artiklarna och åsidosatt förutfattade meningar för att få ett sanningsenligt resultat.

Resultat

Resultatet i denna litteraturstudie bygger på 11 kvalitativa artiklar. Studierna har genomförts i USA, Australien, Jordanien och Sverige mellan år 1999 och 2015. Översikt över inkluderade studier återfinns i bilaga 2.

Genom analys framkom 8 teman som presenteras nedan:

 Förnekelse

 Bekräftelse

 Sviken av vårdpersonal

 Skam och skuld

 Tillit till vårdpersonal

 Rädsla

 Vårdmiljö

 Kultur

Förnekelse

I flera undersökningar uppgav kvinnor att de inte varit medvetna om att deras relation klassats som våldsam eller att de förnekat eller förminskat våldet. Detta var många gånger anledningen till att de inte diskuterat våldet i mötet med vårdpersonal. I situationer där kvinnor fått frågan om våld ställd på ett direkt sätt valde flera av dem att ignorera frågan eller omedvetet förminska sin våldsutsatta situation (Gerbert et al., 1999; Hathaway, Willis &

Zimmer, 2002; Zink et al., 2004). En kvinna förklarade att hon inte betraktade sin mans beteende som våldsamt då hennes skador inte varit synliga (Zink et al., 2004). Kvinnor beskrev att de hade insett att de levde i ett våldsamt förhållande först när de varit i kontakt med vården. Detta genom att känna

(15)

igen sig i affischer som funnits för att hjälpa kvinnor att identifiera våld eller genom att vårdpersonal påpekat det (Hathaway, Willis & Zimmer, 2002).

Bekräftelse

Att bli identifierad som våldsutsatt beskrevs av många kvinnor som positivt och att få sin situation bekräftad genom att vårdpersonal såg vad som försiggick bidrog i flera fall till att kvinnor valde att berätta om våldet.

Flertalet kvinnor beskrev att bekräftelse kunde uppstå genom att

vårdpersonal ifrågasatte påhittade historier om hur skador uppkommit. Tyst bekräftelse där vårdpersonal hintade att de visste men ej tvingade kvinnor att berätta eller prata om våldet upplevdes som positivt och ledde i vissa fall till att kvinnors sätt att se på sin situation förändrades (Gerbert et al., 1999).

Känslor av att bli respekterad och bekräftad av vårdpersonal uppstod även när kvinnorna tilläts bibehålla kontroll över situationen och fatta egna beslut (Dienemann, Glass & Hyman, 2005; Tower et al., 2006). Kvinnor hade positiva erfarenheter i kontakt med vården när personal hade förklarat att våldet inte var kvinnornas fel och att de inte förtjänade att leva i en destruktiv relation.

Många beskrev att sådana uttalanden fått dem att förstå sin situation, ingett hopp och gett dem valmöjligheter (Battaglia, Finley & Liebschutz, 2003;

Hathaway, Willis & Zimmer, 2002). När vårdpersonal ej ställde frågan om våld eller bekräftade situationen upplevde många kvinnor att våld i

parrelationer inte prioriterades vilket resulterade i känslor av besvikelse. Detta i sin tur ledde till att kvinnor undvek att söka vård längre fram trots att de var i stort behov av det (Liebshutz et al., 2008).

(16)

Sviken av vårdpersonal

Många våldsutsatta kvinnor erfor att det inte fanns någon plats för dem i vården och att de ständigt fick kämpa för att bli trodda och tagna på allvar.

Kvinnor uttryckte att de kände sig svikna av systemet när avslöjanden om våld ej resulterade i att de fick hjälp att förändra den egna situationen (Pratt- Eriksson, Bergbom & Lyckhage, 2014). Flera kvinnor beskrev hur responsen från vårdpersonal gjort att de känt sig ignorerade och svikna. I många fall hade kvinnor svarat positivt på frågor och screeningformulär som berörde våld men utan att få hjälp. Kvinnors upplevelse av vårdpersonal som

ointresserad ledde till att de fick uppfattningen att våld i parrelationer ej sågs som ett medicinskt problem och att det inte ingick i personalens

arbetsbeskrivning (Damra et al., 2015; Gerbert et al., 1999; Tower et al., 2006;

Zink et al., 2004). I kontakt med hälso- och sjukvården upplevde flera kvinnor att vårdpersonal inte ansåg att våld i parrelationer var ett allvarligt problem.

Många beskrev erfarenheter där de inte blivit erbjudna någon hjälp eller där deras situation förminskats, speciellt när våldet varit verbalt (Damra et al., 2015; Zink et al., 2004; Yam, 2000). Missnöje upplevdes ofta p.g.a. brist på uppföljning eller hänvisningar till andra organisationer. Flera kvinnor berättade att de ständigt skickades mellan personal och att de blev

rekommenderade absurda lösningar på sina problem såsom att ta semester, åka hemifrån eller gå i par terapi (Damra et al., 2015; Pratt-Eriksson, Bergbom

& Lyckhage, 2014).

Skam och skuld

Få kvinnor hade fått frågan om våld när de varit i kontakt med sjukvården.

Många berättade hur de skämts för mycket för att själva ta upp frågan.

Kvinnor beskrev känslor av skam och genans över sin våldsutsatta situation.

(17)

de svikit honom om de berättat för vårdpersonal att de blivit misshandlade (Catallo et al., 2012; Damra et al., 2015; Hathaway, Willis & Zimmer, 2002;

Zink et al., 2004; Yam, 2000). Flera kvinnor hade erfarenheter av att

vårdpersonal sett ner på dem på grund av deras våldsutsatta situation. Det framkom även att vårdpersonal lagt skulden för våldet på kvinnorna. (Damra et al., 2015; Battaglia, Finley & Liebschutz, 2003; Pratt- Eriksson, Bergbom &

Lyckhage, 2014). I flera studier berättade kvinnor om hur de känt sig

stämplande och stigmatiserade av vårdpersonal. Icke-verbal kommunikation såsom kroppsspråk hade gjort att kvinnorna känt sig dömda och som om situationen varit självförvållad. Dessa negativa erfarenheter med vårdpersonal hade lett till att flera kvinnor valt att inte söka vård igen. Kvinnor uttryckte att det var av största vikt att vårdpersonalen inte lade skulden för våldet på dem (Dienemann, Glass & Hyman, 2005; Tower et al., 2006). Flera kvinnor beskrev positiva erfarenheter i mötet med vårdpersonal där de känt att personal hjälpt dem istället för att skuldbelägga dem. I dessa möten upplevde kvinnorna att personal hade förståelse och kunskap om våld i parrelationer och att de såg det som ett hälsoproblem (Hathaway, Willis & Zimmer, 2002).

Tillit till vårdpersonal

Vårdrelation skildrades av många kvinnor som en viktig faktor när det gällde att berätta om våld. En vårdrelation upplevdes som bra när personal hade känt kvinnorna en längre tid, när de ställde personliga frågor samt när kvinnorna kände sig respekterade, bekväma och förstådda. Flera kvinnor uppgav att de hade en fasad gentemot vårdpersonal för att dölja sin situation.

De förklarade hur tillit i kombination med att personal tog sig tid att prata med och stötta dem kunde få dem att berätta om sin våldsutsatthet (Battaglia, Finley & Liebshutz, 2003; Hathaway, Willis & Zimmer, 2002; Zink et al., 2004).

Kvinnor erfor att förtroende och tillit byggdes genom att vårdpersonal var

(18)

kompetent, lättillgänglig, tog sig tid att sitta ner och lyssna och svara på frågor samt var engagerad och uttryckte oro över deras välbefinnande. Kvinnor upplevde att tilliten påverkades positivt när de gjordes delaktiga av vårdpersonal och behandlades som individer kapabla att fatta egna beslut.

Merparten kvinnor ansåg även att konfidentialitet var av stor vikt för att bygga förtroende och för att våga prata om våld (Battaglia, Finley &

Liebschutz, 2003; Gerbert et al., 1999; Hathaway, Willis & Zimmer, 2002). I en studie av Catallo et al. (2012) framkom det att kvinnors tidigare erfarenheter i vården starkt påverkade hur lätt eller svårt de hade att känna tillit till

vårdpersonal. Kvinnor tyckte att uppbyggandet av tillit försvårades avsevärt vid bristande kontinuitet då de tvingades träffa mycket personal. Detta ledde i flera fall till att kvinnor inte berättade om våld (Damra et al., 2015).

Rädsla

Det framkom att kvinnor vid flera tillfällen velat berätta om sin våldsutsatta situation när de varit i kontakt med vården. Rädslan och osäkerheten för konsekvenserna angavs dock som hinder. Många var rädda för våldsutövaren och för att våldet skulle eskalera efter avslöjandet (Catallo et al., 2012; Damra et al., 2015; Gerbert et al., 1999; Hathaway, Willis & Zimmer, 2002; Yam, 2000).

Det förekom en osäkerhet hos kvinnor huruvida vårdpersonal visste hur de skulle hantera information i förhållande till kvinnors partner och

tystnadsplikt. Kvinnor uttryckte en rädsla för att information skulle nå partnern eller andra människor i deras omgivning. Många var även rädda för att de skulle tvingas till åtgärder som de egentligen inte var redo för såsom att lämna förhållandet (Battaglia, Finley & Liebschutz, 2003; Gerbert et al., 1999).

Kvinnor som sökt vård på akutmottagningar erfor rädsla för att vårdpersonal skulle upptäcka att de blev utsatta för våld. Rädsla för att bli upptäckt och

(19)

hand. (Catallo et al., 2012). Kvinnor med barn berättade att de fruktat att vårdpersonal skulle kontakta socialen då det kunde leda till en lång process.

De var rädda för att de skulle förlora sina barn om de berättade att de var utsatta för våld av sin partner. Rädsla för eskalerat våld som kunde påverka barnen efter ett avslöjande om våld beskrevs också (Catallo et al., 2012;

Dienemann, Glass & Hyman, 2005; Gerbert et al., 1999).

Vårdmiljö

Kvinnor med erfarenhet från vård på akutmottagningar uttryckte missnöje över bristen på avskildhet och den ständiga närvaron av andra patienter. I många fall var kvinnors partner närvarande när vårdpersonal frågade om våld vilket upplevdes som väldigt negativt av kvinnorna då det tvingade dem att ljuga (Damra et al., 2015; Yam, 2000). Kvinnor ansåg att en säker miljö var viktigt när frågan om våld ställdes och att detta lättast uppnåddes genom att ställa frågan i enrum (Hathaway, Willis & Zimmer, 2002; Liebschutz et al., 2008).

En vårdmiljö som förmedlade att personal hade förståelse för och kunskap om våld i parrelationer uppskattades av många kvinnor. Detta kunde förmedlas genom informativa affischer, foldrar eller broschyrer om våld på

mottagningar eller kontor (Hathaway, Willis & Zimmer, 2002; Damra et al., 2015).

Merparten kvinnor upplevde miljön i hälso- och sjukvården som stressad.

Många trodde att tidsbrist hindrade vårdpersonal från att lyssna och prata med dem och flera kvinnor avstod från att berätta om våld p.g.a. att personal upplevdes jäktad (Dienemann, Glass & Hyman, 2005; Hathaway, Willis &

Zimmer, 2002; Zink et al., 2004).

(20)

Kultur

Kvinnor över 65 år som blivit utsatta för våld förklarade att traditionerna de blivit uppfostrade med hindrade dem från att berätta om sin utsatthet för vårdpersonal. De hade växt upp i ett samhälle där kvinnor stannade i sina förhållanden oavsett situation och där männen var familjens överhuvud och kunde göra vad de ville. Våld i parrelationer hade då ännu inte uppdagats som ett samhällsproblem vilket kvinnorna uttryckte kraftigt hade begränsat deras alternativ (Zink et al., 2004). Det framkom även att det fanns kulturella skillnader gällande vad som ansågs vara ett våldsamt beteende. En kvinna berättade att hennes mamma alltid sagt att det fanns vissa saker kvinnor gör för sina män. Hon berättade vidare att andra ansett hennes man vara

kontrollerande när hon själv inte gjort det (Hathaway, Willis & Zimmer, 2002).

Kvinnor i den jordanska studien (Damra et al., 2015) berättade att det fanns kulturella barriärer som hindrade dem från att berätta om våld. Det fanns en tradition som sa att kvinnor bör stötta sina makar och att männen har rätt att uppfostra sina fruar om de gör fel. Flera kvinnor i samma studie hade erfarit negativa attityder från vårdpersonalen när de bett om hjälp eller skydd. I den svenska studien framkom det att kvinnor med en annan kulturell bakgrund känt sig extra utsatta i mötet med vården. De uttryckte att de känt sig ifrågasatta och felbehandlade. En kvinna berättade om en situation där vårdpersonal antytt att hon hade sig själv att skylla för då det våldsamma förhållandet var ett resultat av sin kultur (Pratt-Eriksson, Bergbom &

Lyckhade, 2014). Det framkom att vissa kvinnor föredrog att diskutera frågan om våld med vårdpersonal av kvinnligt kön med förklaring att det handlade om kulturella förhållningsätt. De beskrev vidare hur de upplevde att det var lättare att hålla en öppen diskussion med en kvinna för det gav dem möjlighet att ventilera och berätta öppet om sina erfarenheter. Att diskutera

äktenskapliga problem med en manlig personal upplevdes som svårt av dessa

(21)

kvinnor (Damra et al., 2015).

Diskussion

Metoddiskussion

Endast kvalitativa artiklar användes i resultatet eftersom syftet var att belysa kvinnors erfarenheter. Enligt Polit och Beck (2012) strävar kvalitativa studier efter förståelsen av ett fenomen och den levda erfarenheten hos människor.

Sökord valdes utifrån relevans till syftet och sökningar utfördes i databaserna Cinahl och Psycinfo. Dessa databaser valdes då de innehåller mer kvalitativa artiklar med fokus på patientperspektiv än databasen PubMed. Artiklarna som valdes ut var från år 1999 - 2015. I början gjordes en tidsbegränsning på 10 år som sedan togs bort då antalet studier var begränsat. Författarna ansåg inte att resultatet påverkades av detta då det inte framkom några konkreta skillnader mellan kvinnornas erfarenheter från studierna gjorda 1999 och 2015. För att öka trovärdigheten i resultatet valde författarna att först arbeta separat med granskningen av artiklarna och sedan diskutera likheter och olikheter. Även vid analysen av data arbetade författarna separat för att sedan diskutera och tillsammans komma fram till ett slutgiltigt resultat. Detta ansågs vara en styrka då författarna inte påverkade varandras förståelse av data.

Resultatet bygger på upplevelser från kvinnor som upplevt våld i

parrelationer och deras erfarenheter i mötet med vårdpersonal. Författarna valde att utgå från mäns våld mot kvinnor, men i resultatet inkluderades en studie där en kvinna deltog som levde i ett samkönat förhållande. Eftersom studiens resultat inte utmärkte sig och det endast handlade om en kvinna så valde författarna ändå att inkludera artikeln i litteraturöversikten. Den bidrog med mycket viktiga data angående samspelet med vårdpersonal och den svarade till studiens syfte.

(22)

Författarna valde att inkludera artiklar från olika delar av världen med kvinnor från olika kulturer då sjukvården i Sverige kommer i kontakt med kvinnor från många olika länder och bakgrunder. Detta ansågs vara en fördel samt ge ett bredare och starkare resultat. Negativa aspekter med att inkludera olika länder kan vara att vårdpersonal har olika utbildningar gällande våld i parrelationer vilket kan påverka mötet med kvinnorna och i sin tur deras erfarenheter. Dock upplevde inte författarna att kvinnornas känslomässiga erfarenheter skiljde sig trots geografiska skillnader. I litteraturöversikten återfinns även en artikel som inriktar sig mot äldre kvinnor vilket anses styrka resultatet ytterligare. NCK (2010) skriver att det inte finns något som visar på att våld mot äldre skiljer sig från våld mot yngre vuxna. Problemet är däremot att våld mot äldre inte uppmärksammas tillräckligt vilket kan påverka äldre kvinnors erfarenheter i mötet med hälso- och sjukvården. Resultatet

begränsades något då ingen av artiklarna som inkluderades inriktade sig på kvinnor från särskilt utsatta grupper. I en rapport av NCK (2010) beskrevs kvinnor med fysisk eller psykisk funktionsnedsättning, missbruk eller kvinnor i prostitution som särskilt utsatta. Detta på grund av de i större grad var utelämnade till sin partner eller befann sig i en beroendeställning. Det

framgick att dessa kvinnor i högre grad var utsatta för våld. Författarna valde att exkludera kvinnor med demens då Edberg (2011) menade att demens kunde påverka sociala och praktiska funktioner samt att det kunde vara vanligt med aggressiva fysiska utbrott.

Resultatdiskussion

Författarna har valt att diskutera kring utvalda teman som ansågs vara mest framträdande och relevanta för anknytning till problemformuleringen.

(23)

Resultatet visade att kvinnor upplevde att vårdpersonal inte tog våld i parrelationer på allvar och kvinnor kände sig ofta ignorerade och svikna eftersom de inte fick någon hjälp. Halldórsdóttir (1996) skrev att de upplevda effekterna av ett negativt möte i vården var nedsatt välmående och försämrad hälsa tillsammans med modfälldhet. Andra upplevelser som kunde uppstå var känslor av att bli avisad eller avfärdad, osäkerhet, stress, försämrat

självförtroende eller förlust av kontroll. I genomgången av litteratur framkom det att vårdpersonal kände sig osäkra på vad de borde göra om någon blivit utsatt för våld. Författarna tror därför att det är viktigt att vårdpersonal görs medvetna om de rutiner som finns på arbetsplatsen angående screening för våld och eventuella hänvisningar eller remitteringar som bör göras. Detta skulle kunna leda till att personal vågar närma sig våldsutsatta kvinnor som då inte behöver känna sig ignorerade och svikna. NCK (2010) menade att det var avgörande att det fanns en handlingsplan efter att en kvinna vågat berätta om sin våldsutsatta situation. Vårdpersonal behövde även veta hur de skulle gå till väga för att kunna fortsätta stödja kvinnor. I en studie av Watt, Bobrow och Moracco (2008) ansåg flera kvinnor att just emotionellt stöd och

information från vårdpersonal om vad de kunde göra eller ta vägen var viktigast.

Resultatet visade att flera kvinnor känt sig stämplade av vårdpersonal och upplevt att personal sett ner på dem. Det framkom även att kvinnor kände skuld och skam över sin våldsutsatta situation. I en studie (Bradbury-Jones, Duncan, Kroll, Moy & Taylor, 2011) belyste våldsutsatta kvinnor vikten av att vårdpersonal uppvisade en icke-dömande attityd gentemot kvinnor.

Resultatet visade att ett positivt möte där kvinnor inte känt sig dömda

fordrade att vårdpersonal haft kunskap och förståelse för våld i parrelationer.

I litteraturgenomgången framkom det att vårdpersonal ansåg sig sakna

(24)

relevant kunskap om ämnet. Detta skrev även Beynon et al. (2012) som vidare menade att vårdpersonals inställning till våldsutsatta kvinnor hade starkt samband med deras brist på kunskap. Utifrån detta konstaterar författarna att utbildning i ämnet våld i parrelationer är av stor vikt för att vårdpersonal på bästa sätt ska kunna bemöta utsatta kvinnor med förståelse istället för att skuldbelägga dem. NCK (2010) skrev att avsaknaden av kunskap var en av de största bristerna när det kom till att synliggöra och motverka våldet mot kvinnor. Det var större chans att vårdpersonal frågade om våld om de hade utbildning i ämnet och erfarenhet av att fråga. Halldórsdóttir (1996) menade att inkompetens var en av flera anledningar till att möten i vården upplevdes som likgiltiga och negativa av patienter. Vidare hävdade hon att vårdpersonal upplevdes som inkompetent när de gav vård på ett hårdhänt sätt,

kommunicerar ineffektivt, inte tog initiativ när det behövdes, inte respekterade patientens behov av information, saknade förståelse för patientens situation, var okänslig, respektlös eller ointresserad.

Kvinnor i en studie (Watt, Bobrow & Moracco, 2008) önskade att

interventioner skulle göras på ett respektfullt sätt. De ville att vårdpersonal skulle komma med flera alternativ på hur kvinnorna skulle kunna gå vidare samt ta det i den takt de kände sig redo för. Detta stödjer resultatet eftersom det även där framkom att det var viktigt för kvinnor att de fick fatta egna beslut och att de då kände sig respekterade av vårdpersonal. Vidare framkom det i resultatet att ett respektfullt bemötande var positivt för uppbyggandet av tillit till vårdpersonal. Halldórsdóttir (1996) skrev att ett positivt och

omhändertagande möte byggde på tre delar: Den omtänksamma personalen, tilliten och kopplingen som uppstod mellan personal och patient vilket kunde liknas vid en bro och till sist den förbättrade hälsa som patienten upplevde.

Resultatet belyste kvinnors positiva erfarenheter i mötet med vårdpersonal.

(25)

personal fick dem att våga berätta om sin våldsutsatthet. Kvinnor i en studie (Beynon et al., 2012) önskade att personal skulle betona att de inte bar skulden för våldet. Även i resultatet uttryckte kvinnor att bekräftelse var positivt och kunde leda till förändring. Chang et al. (2005) beskrev hur kvinnor ansåg att kroppsspråket hos vårdpersonal kunde upplevas som stöttande. Exempelvis genom ett leende, ögonkontakt och att personal saktade ner och gav kvinnan tid. Författarna anser att det är viktigt att vårdpersonal stöttar våldsutsatta kvinnor men samtidigt bibehåller respekten för deras självbestämmande.

Vidare är det viktigt att bygga en relation med kvinnorna genom att ge dem tid och lyssna samt värna om deras säkerhet.

Kontexten när en person sökte vård påverkade om mötet upplevdes som positivt eller negativt och beskrevs som dubbelt. Dels fanns den yttre kontexten som var patientens upplevelse av vårdmiljön och dels den inre kontexten som kunde ses som patientens upplevda behov, förväntningar, känsla av själv och hens tidigare erfarenheter (Halldórsdóttir, 1996). I resultatet ansåg många kvinnor att miljön hade påverkan på huruvida de valde att berätta om sin situation. Brist på avskildhet och tidspressad personal var återkommande barriärer. Partnerns närvaro ansågs också vara ett hinder. I litteraturgenomgången framkom det att även vårdpersonal såg partners närvaro och tid som barriärer till att fråga om våld. Författarna betraktar därför dessa barriärer till stor del som större problem som bör ses över på verksamhets- och organisationsnivå. Vad vårdpersonal dock kan göra för att minska kvinnors upplevelse av vårdmiljön som stressad är att sakta ner och inte göra flera saker samtidigt då detta kan avskräcka kvinnor från att berätta om våld. Enligt kvinnor i en annan studie (Chang et al., 2005) var platsen där frågan om våld ställdes viktig och de önskade att det skulle vara i en säker och privat omgivning. Kvinnor ansåg även att det var viktigt att partnern inte närvarade eller användes som tolk. Om vårdpersonal satt upp affischer eller

(26)

annat material om våld i parrelation ingav det en känsla av trygghet hos kvinnorna. Detta kunde även ses i resultatet där kvinnor upplevde affischer, foldrar och broschyrer som ett sätt för vårdpersonalen att visa att de hade förståelse för våld i parrelationer. Författarna anser därför att informativa affischer och broschyrer om våld i parrelationer är ett effektivt sätt att nå ut till patienter som besöker hälso- och sjukvården och visa att vårdpersonal är medveten om problemet och vill ge stöd.

Det framkom i resultatet att kvinnor med utländsk bakgrund kände sig extra utsatta och diskriminerade i mötet med vårdpersonal. Det framkom även att kulturella barriärer hindrade många kvinnor från att berätta om våld. Det beskrevs även i den genomgångna litteraturen hur vårdpersonal upplevde kultur och språksvårigheter som barriärer för att ställa frågan om våld till kvinnor. Kvinnor i en annan studie (Montalvo-Liendo, 2008) bekräftade ovanstående då även de beskrev språket som ett hinder för att berätta om våld. Vidare beskrev kvinnorna i studien att rädsla för att skämma ut sina familjer och sig själva fick dem att leva i tystnad. Inom vissa kulturer ansågs problemen höra hemma inom familjen och för ett fåtal var tystnad ett sätt att överleva. I resultatet beskrev äldre kvinnor barriärer som liknade de hinder som kvinnor från andra kulturer upplevde. Amnesty (2004) skrev om skillnader mellan olika sociala och kulturella bakgrunder hos kvinnor som invandrat till Sverige. En del kvinnor ansåg sig själva vara underordnade sina män och om de valde att söka vård riskerade de att bli utfrysta av sina

familjer. Att kvinnor inte kände till vilka lagar som styrde i Sverige och vart de kunde vända sig var också ett problem. Männens skildringar av svenska myndigheter och samhället kunde vara den enda informationen kvinnor fick om de levde ett isolerat liv och risken fanns att rädsla för att bli tagen av polisen eller att bli hemskickad hindrade många från att berätta om sin

(27)

viktigt att vårdpersonal har förståelse för det dilemma som kvinnor från andra kulturer står inför. Rädsla för konsekvenserna till följd av ett avslöjande, från både familj och myndigheter, är något som väger tungt i förhållande till eventuella fördelar med att berätta om våld. Författarna anser att kvinnor från andra kulturer bör få information om sina rättigheter och om hur det svenska samhället fungerar. Även NCK (2010) menade att det var viktigt att

vårdpersonal förklarade för kvinnor från kulturella minoriteter vilka lagar som fanns och vad som var tillåtet och inte. Även förklaringar kring vad fysiskt, psykisk och sexuellt våld var borde klargjorts för kvinnor. Författarna vill understryka vikten av att använda begrepp som kvinnor kan relatera till då våld kan ha olika betydelse beroende av kultur och tidigare erfarenheter. I en studie av Jirwe, Momeni och Emani (2011) beskrevs vikten av att

sjuksköterskor identifierade vad som var viktigt för patienter baserat på kulturell bakgrund. Däremot gick det inte att generalisera människor utifrån att de tillhörde samma kulturella grupp då människor från samma grupp kunde ha olika kulturella värderingar.

Slutsats

Författarna tror att kunskap om våldsutsatta kvinnors erfarenheter i mötet med vårdpersonal kan bidra till förståelse hos personal. Utifrån kvinnors erfarenheter tror författarna att slutsatser kan dras om hur de önskar bli bemötta av personal samt påvisa brister inom hälso- och sjukvården.

Författarna anser att utbildning av personal i ämnet våld i parrelationer bör prioriteras för att vårdpersonal ska kunna bemöta våldsutsatta kvinnor med förståelse och respekt. Vidare anser författarna att vårdpersonal bör göras medvetna om de rutiner som gäller på arbetsplatsen för screening av våld och vidare hänvisningar. Personal bör eftersträva en god relation till kvinnor där de aktivt lyssnar, stöttar och respekterar kvinnors beslut. Det är även viktigt

(28)

att vårdmiljön öppnar upp för kvinnor att berätta om våld genom informativa affischer, tillgång till enskilda utrymmen och genom en atmosfär som inte upplevs som stressad. Författarna hävdar att ovanstående skulle kunna bidra till att våldsutsatta kvinnor väljer att berätta om sin situation och att våldet upptäcks. I längden kan detta minska båda ekonomiska kostnader för samhället, men även den enskilda individens lidande.

Trots att det finns mycket forskning om våldsutsatta kvinnor så anser författarna att det behövs mer forskning kring våld i parrelationer i utsatta grupper. Det skulle även vara intressant med jämförelser mellan våldsutsatta män och kvinnors upplevelser i hälso- och sjukvården.

Referenser

*Resultatartiklar

Amnesty. (2004). Mäns våld mot kvinnor i nära relationer. Hämtad 22 oktober, 2016, från Amnesty, https://www.amnesty.se/upload/files/2011/05/04/mans- vald-mot-kvinnor-i-nara-relationer-amnesty.pdf

*Battaglia, T.A., Finley, E., & Liebschutz, J.M. (2003). Survivors of intimate partner violence speak out: Trust in the patient- provider relationship. Journal Of General Internal Medicine, 2003;18:617-623.

Beynon, C. E., Gutmanis, I. A., Tutty, L. M., Wathen N., & MacMillan, H. L.

(2012). Why physicians and nurses ask (or don´t) about partner violence: a qualitative analysis. BMC Public Health, 2012, 12:473

Bradbury-Jones, C., Duncan, F., Kroll, T., Moy, M., & Taylor, J. (2011).

Improving the health care of women living with domestic abuse. Nursing Standard, 25(43), 35-40.

(29)

Brottsförebyggande rådet, 2002:14. Våld: Handbok om socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens arbete med våld i nära relationer. Stockholm: Brottsförebyggande rådet, Information och förlag. Från

http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/20252/2016-6- 37.pdf

*Catallo, C., Jack, S. M., Ciliska, D., & MacMillan, H. L. (2012). Minimizing the risk of intrusion: a grounded theory of intimate partner violence disclosure in emergency departments. Journal Of Advanced Nursing, 69(6), 1366-1376.

doi:10.1111/j.1365-2648.2012.06128.x

Chang, J., Decker, M., Moracco, K., Martin, S., Petersen, R., & Frasier, P. (2005).

Asking about intimate partner violence: advice from female survivors to health care providers. Patient Education & Counseling, 59(2), 141-147.

*Damra, J.K., Abujilban, S.K., Rock, M.P., Tawalbeh, I.A., Ghbari, T.A., &

Ghaith, S.M. (2015). Pregnant Women's Experiences of Intimate Partner Violence and Seeking Help from Health Care Professionals: A Jordanian Qualitative Study. Journal Of Family Violence, 30(6), 807-816.

doi:10.1007/s10896-015-9720-z

*Dienemann, J., Glass, N., & Hyman, R. (2005). Survivor preferences for

response to IPV disclosure...intimate partner violence... including commentary by Cash P. Clinical Nursing Research, 14(3), 215-237.

Dillon, G., Hussain, R., Loxton, D., & Rahman, S. (2012). Mental and physical health and intimate partner violence against women: a review of the literature.

International Journal of Family Medicin, doi: /10.1155/2013/313909

Edberg, A-K. (2011). Minnessvårigheter och förvirringstillstånd. I A-K, Edberg., & H, Wijk. (Red.), Omvårdnadens grunder – Hälsa och ohälsa. (s. 749- 789). Lund: Studentlitteratur AB.

Friberg, F. (2012). Att bidra till evidensbaserad omvårdnad med grund i analys av kvalitativ forskning. I F. Friberg (Red.), Dags for uppsats- Vägledning för litteraturbaserade examensarbeten (s. 121-132). Lund: Studentlitteratur AB.

Förenta nationerna. (1993). Declaration on the Elimination of Violence against Women. Hämtad 30 september, 2016, från United nations,

http://www.un.org/documents/ga/res/48/a48r104.htm

(30)

*Gerbert, B., Abercrombie, P., Caspers, N., Love, C., & Bronstone, A. (1999).

How health care providers help battered women: the survivor's perspective.

Women & Health, 29(3), 115-135.

Griffin, M.P, & Kossn, M.P. (2002). Clinical screening and intervention in cases of partner violence. Online Journal Of Issues In Nursing, 7(1), 11p-11p 1p.

Halldórsdóttir, S. (1996). Caring and uncaring encounters in nursing and health care – deleloping a theory. Linköping: LJ Foto & Montage /Affärstryck.

*Hathaway, J.E., Willis, G., & Zimmer, B. (2002). Listening to survivors' voices:

addressing partner abuse in the health care setting. Violence Against Women, 8(6), 687-719.

Hughes, J. (2010). Putting the pieces together: how public health nurses in rural and remote Canadian communities respond to intimate partner violence.

Online Journal Of Rural Nursing & Health Care, 10(1), 34-47 14p

Jirwe, M., Momeni, P., & Emami, A. (2011). Kulturell mångfald. I F. Friberg &

J. Öhlén (Red.), Omvårdnadens grunder: Perspektiv och förhållningssätt (s. 453- 471). Lund: Studentlitteratur.

*Liebschutz, J., Battaglia, T., Finley, E., & Averbuch, T. (2008). Disclosing intimate partner violence to health care clinicians – what a difference the setting makes: a qualitative study. BMC Public Health, 2008, 8:229. doi:

10.1186/1471-2458-8-229

McKie, L. (2003). Review article: gender, violence and health care: implications for research, policy and practice. Sociology Of Health & Illness, 25(1), 120-131 12p

Montalvo-Liendo, N. (2008). Cross-cultural factors in disclosure of intimate partner violence: an integrated review. Journal of Advanced Nursing,

10.1111/j.1365-2648.2008.04850.x

Nationellt centrum för kvinnofrid, 2010:4. Att fråga om våld som en del av anamnesen. Uppsala: Nationellt centrum för kvinnofrid. Från:

(31)

http://www.du.se/PageFiles/80859/Att%20fr%C3%A5ga%20om%20v%C3%A5 ld.pdf

Polit, D.F., & Beck, C.T. (2012). Nursing Research: Generating and Assessing Evidence for Nursing Practice. Philadelphia: Lippincott Williams & Wilkins.

*Pratt-Eriksson, D., Bergbom, I., & Lyckhage, E.D. (2014). Don´t ask don´t tell:

battered women living in Sweden encounter with healthcare personnel and their experience of the care given. International Journal of Qualitative Studies on Health and Well-being, 2014, 9 :23166. doi: 10.3402/qhw.v9.23166

Prosman, G-J., Wong, S., & Lagro-Janssen, A. (2013). Why abused women do not seek professional help: a qualitative study. Nordic College of Caring Science, 10.1111/scs.12025

Reisenhofer, S., & Seibold, C. (2007). Emergency department care of women experiencing intimate partner violence: are we doing all we can? Contemporary Nurse, (2007) 24: 3-14.

Robinson, L., & Spilsbury, K. (2008). Systematic review of the perceptions and experiences of accessing health services by adult victims of domestic violence.

Health & Social Care In The Community, 16(1), 16-30.

Socialstyrelsen. (2014). Att vilja se, vilja veta och att våga fråga - Vägledning för att öka förutsättningarna att upptäcka våldsutsatthet. Hämtad 30 september, 2016, från Socialstyrelse,

https://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/19568/2014- 10-30.pdf

Socialstyrelsen. (2016). Defintion av våld och utsatthet i nära relationer. Hämtad 15 Maj, 2016, från Socialstyrelsen, http://www.socialstyrelsen.se/valds- ochbrottsrelateradefragor/valdinararelationer/valdsutovare/definition

Sprague, S., Goslings, J. C., Hogentoren, C., de Milliano, S., Simunovic, N., Madden, K., & Bhandari, M. (2014). Prevalence of Intimate Partner Violence Across Medical and Surgical Health Care Settings: A Systematic Review.

Violence Against Women, 20(1), 118-136. doi:10.1177/1077801213520574

(32)

Statens offentliga utredningar. (2015). Nationell strategi mot mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck. Hämtad 30 september, 2016, från Regeringen,

http://www.regeringen.se/contentassets/738becd6961e4a3d8d986c00b8c8bc9e/

nationell-strategi-mot-mans-vald-mot-kvinnor-och-hedersrelaterat-vald-och- fortryck-sou_2015_55.pdf

*Tower, M., McMurray, A., Rowe, J., & Wallis, M. (2006). Domestic violence, health & health care: women's accounts of their experiences. Contemporary Nurse: A Journal For The Australian Nursing Profession, 21(2), 186-198.

doi:10.5172/conu.2006.21.2.186

Waalen, J., Goodwin, M. M., Spitz, A. M., Petersen, R., & Saltzman, L. E.

(2000). Screening for intimate partner violence by health care providers:

barriers and interventions. American Journal of Preventive Medicine, 2000;19(4) Watt, M.H., Bobrow, E.A., & Moracco K.E. (2008). Providing support to IPV victims in the emergency department: Vignette-based interviews with IPV survivors and emergency department nurses. Violence Against Women, 10.1177/1077801208317290

Wijma K., Samelius, L., Wingren G., & Wijma, B. (2007). The association between ill-health and abuse: A cross-sectional population based study.

Scandinavian Journal of Psychology, 2007, 48, 567-575. doi: 10.1111/j.1467- 9450.2007.00553.x

World health organization. (2010). Preventing intimate partner violence and sexual violence against women – Taking action and generating evidence. Hämtad 30 september, 2016, från World health organization,

http://apps.who.int/iris/bitstream/10665/44350/1/9789241564007_eng.pdf?ua=1

World Health Organization. (2016). Violence againt women. Hämtad 12 Juni, 2016, från WHO, http://www.who.int/mediacentre/factsheets/fs239/en/

*Yam, M. (2000). Seen but not heard: battered women's perceptions of the ED experience. JEN: Journal Of Emergency Nursing, 26(5), 464-470.

*Zink, T., Jacobson J., Regan, S., & Pabst, S. (2004). Hidden victims: the healthcare needs and experiences of older women in abusive relationships.

(33)

Journal Of Women's Health (15409996), 13(8), 898-908.

doi:10.1089/jwh.2004.13.898

Bilaga 1

. Bedömningsmall Carlsson och Eima Abstrakt (syfte, metod,

resultat=3p) Saknas 1/3 2/3 Samtliga

Introduktion Saknas Knapphändig Medel Välskriven

Syfte Ej angivet Otydligt Medel Tydligt

Metod

Metodval adekvat till frågan Ej angiven Ej relevant Relevant Metodbeskrivning

(repeterbarhet möjlig) Ej angiven Knapphändig Medel Utförlig

Triangulering Saknas Finns

Urval (antal, beskrivning,

representativitet) Ej acceptabel Låg Medel God

Patienter med

lungcancerdiagnos Ej undersökt Liten andel Hälften Samtliga

Bortfall Ej angivet > 20 % 5-20 % < 5 %

Bortfall med betydelse för Analys saknas /

(34)

resultatet Ja Nej

Kvalitet på analysmetod Saknas Låg Medel Hög

Etiska aspekter Ej angivna Angivna

Resultat

Frågeställning besvarad Nej Ja

Resultatbeskrivning

(redovisning, kodning etc) Saknas Otydlig Medel Tydlig Tolkning av resultatet

(citat, kod, teori etc) Ej acceptabel Låg Medel God Diskussion

Problemanknytning Saknas Otydlig Medel Tydlig

Diskussion av egenkritik och

felkällor Saknas Låg God

Anknytning till tidigare forskning

Saknas Låg Medel God

Slutsatser

Överenstämmelse med resultat (resultatets huvudpunkter belyses)

Slutsats

saknas Låg Medel God

Ogrundade slutsatser Finns Saknas

Total poäng (max 48 p) p p p p

p

Grad I: 80% %

Grad II: 70% Grad

Grad III: 60%

Titel Författare

(35)

Bilaga 2.

Översikt inkluderade artiklar

Författare (År) Titel Design/Metod Resultat

Kvalitet (poäng, procent, grad)

Battaglia, T. A., Finley, E., &

Liebschutz, J. M., (2001)

Survivors of intimate partner violence speak out

– trust in the patient-provider

relationship.

Grounded Theory/

Semistrukturerade intervjuer med 27 kvinnor som överlevt våld i

parrelationer. Utfördes i USA.

Fem komponenter bidrog till tillit mellan patienter och sjukvårdspersonal:

kommunikation, kompetens, vårdstil, omtänksamhet och känslomässig jämställdhet.

35p/45p 77,7 % Grad II

Catallo, C., Jack, S.

M., Ciliska, D., &

MacMillan, H. L., (2012)

Minimizing the risk of intrusion: a grounded theory of

intimate partner violence disclosure

in emergency departments.

Grounded Theory/19 kvinnor från en kvantitativ studie värvades

efter att ha svarat positivt på frågor om våld i parrelationer och

man utförde semistrukturerade intervjuer. Utfördes i USA.

Kvinnorna beskrev rädsla och oro över att bli ”upptäckt” som våldsutsatta. De ansåg det viktigt att inte bli dömd och att känna tillit till vårdpersonal. Förändring beskrevs som en

process.

43p/45p 95 % Grad I

Damra, J. K., Abujilban, S. K.,

Rock, M. P., Tawalbeh, I. A.,

Pregnant women’s experiences of intimate partner

violence and seeking help from

Innehållsanalys/

Semistrukturerade intervjuer med 25 gravida kvinnor i Jordanien.

Kvinnorna föredrog om vårdpersonal tog upp frågan om våld. Många uttryckte missnöje över respons från vårdpersonal och tidsbrist.

Kvinnorna berättade om kulturella barriärer och misstro till vårdpersonal.

39p/45p 86,6 % Grad I

(36)

Ghbari, T. A., &

Ghaith, A. M., (2015)

health care professionals: a

Jordanian qualitative study.

Dienemann, J., Glass, N., & Hyman,

R., (2005)

Survivor preferences for response to IPV

disclosure.

Innehållsanalys/26 kvinnor rekryterades från en större studie

om våld i parrelationer och intervjuades i fokusgrupper.

Utfördes i USA.

Vad kvinnor önskade av vårdpersonal efter att ha berättat om IPV kunde sammanfattas i 7 teman: Behandla mig med respekt, Skydda

mig, Dokumentera, Ge mig kontroll, Omedelbar reaktion, Ge mig möjligheter/val

och Finns kvar för mig senare.

38p/45p 84 % Grad I

Gerbert, B., Abercrombie, P., Caspers, N., Love, C., & Bronstone, A.,

(1999)

How health care providers help battered women:

the survivor’s perspective.

Grounded Theory/

Semistrukturerade intervjuer med 25 kvinnor om deras erfarenheter

av vården i samband med våld i parrelationer. Utfördes i USA.

Relationen mellan kvinnorna och vårdpersonal beskrevs som ett komplex samspel när det gällde att berätta om våld.

Rädsla var vanligt förekommande och kvinnorna berättade om vikten av bekräftelse.

37p/45p 82 % Grad I

Hathaway, J. E., Willis, G., &

Zimmer, B., (2002)

Listening to survivors’ voices.

Innehållsanalys/ Enskilda semistrukturerade intervjuer med

49 kvinnor om screening av våld, avslöjanden om våld och respons från personal. Utfördes i USA.

Fyra faktorer utmärkte sig som extra viktiga när kvinnor skulle berätta om våld: Personal hade kunskap och förståelse om/för våld i parrelationer, omsorg om och vilja att hjälpa

patienten, personal tog tid och att personal höll informationen konfidentiell.

36p/45p 80 % Grad I

(37)

Liebschutz, J., Battaglia, T., Finley,

E., & Averbuch, T., (2008)

Disclosing intimate partner violence to

health care clinicians – What a

difference the setting makes: A qualitative study.

Grounded Theory/ Djupgående intervjuer gjordes på 27 kvinnor som överlevt våld i parrelationer.

Utfördes i USA.

När kvinnorna inte fick stöd efter avslöjande av våld resulterade det i känslomässigt lidande och utanförskap. Positiva möten med

vården karakteriserades av bra relation till vårdpersonal, bekräftelse av våldet, respekt

och relevant remittering.

34p/45p 75,5 % Grad II

Pratt-Eriksson, D., Bergbom, I., &

Lyckhage, E. D., (2014)

Don’t ask don’t tell: Battered women living in Sweden encounter

with healthcare personnel and their

experience of the care given.

Fenomenologisk hermeneutisk metod/12 kvinnor som bodde på

ett kvinnohem i Sverige intervjuades angående

erfarenheter av våld i parrelationer och möten med vårdpersonal, socialarbetare och

polis.

Kvinnorna kände sig svikna av vården.

Personal beskrevs vara likgiltig och sakna empati Kvinnorna uttryckte missnöje över bristen på stöd, omsorg och interventioner.

36p/45p 80 % Grad I

Tower, M., McMurray, A., Rowe, J., & Wallis,

M., (2014)

Domestic violence, health and health

care: women’s accounts of their

experiences.

Narrativ forskningsmetod/9 kvinnor genomgick två enskilda djupa intervjuer som började med

en inledande fråga. Utfördes i Australien.

Kvinnorna beskrev upplevda känslor av skuld och skam i mötet med vården samt negativa

attityder från vårdpersonal.

34p/45p 75 % Grad II

Figur

Updating...

Relaterade ämnen :