Erik Blombäck Handledare Michael Svensson, Lektor
Idrottsmedicin A2, 30 hp Examinator Kajsa Gillenstam, Lektor
Magisterexamensuppsats Idrottsmedicinska enheten
Våren 2013 Institutionen för Kirurgisk och
Perioperativ Vetenskap
Samband mellan testosteron, DHEAS, kroppskomposition och fysiska kapaciteter hos unga kvinnliga fotbollsspelare
Blombäck Erik
Abstract
Testosterone is a steroid and anabolic hormone found in all mammals. Previous research indicates that testosterone levels correlates with physical capacities related to physical performance. However, these studies refers only to men and boys. The aim of present study was therefore to investigate the potential relationship between body composition, strength, power and endurance capabilities in relation to blood levels of testosterone and DHEAS in young female football players. Seventeen female elite football (age: 15,4 ± 0,6, body mass:
57,2 ± 7,4kg, height 1,65 ±0,04m) players volunteered for the study. Morning levels of testosterone were plotted against results of Dual-energy X-ray absorptiometry, Biodex isokinetic dynamometer, maximal counter movement jump, drop jump, 10 and 20 meters sprints and aerobic fitness (Yo-Yo intermittent endurance test). Testosterone levels were significant correlated with DHEAS as well as bone density (BMD) in L1-L4 (p <0,01) and whole body (WB) BMD (p <0,05). DHEAS also correlated with BMD in L1-L4 and WB (p
<0,05). No correlations were found between testosterone, DHEAS and performance capacities. These results suggest that DHEAS predict the level of testosterone and BMD in young women. However, more research is needed to clarify the relationship between testosterone, DHEAS and physical capacities in a larger group of women.
Key words: Testosterone, DHEAS, Bone mineral density, DXA, maximal lower body strength and endurance.
Innehållsförteckning
ABSTRACT ... 1
INTRODUKTION ... 1
SYFTE ... 2
FRÅGESTÄLLNINGAR ... 2
METOD ... 3
FÖRSÖKSDELTAGARE ... 3
PROCEDUR OCH ANALYSER ... 3
RESULTAT ... 5
HORMONNIVÅER ... 5
KROPPSKOMPOSITION OCH BENTÄTHET ... 5
BENSTYRKA, SPÄNST SAMT UTHÅLLIGHET ... 5
SAMBANDSANALYSER ... 5
DISKUSSION ... 7
KONKLUSION ... 9
REFERENSLISTA ... 10
1
Introduktion
Testosteron är det viktigaste androgena hormonet som produceras och utsöndras från testiklarna hos män, i äggstockarna hos kvinnor och i binjurbarken hos båda könen.
Testosteron är främst ett manligt hormon och påverkar bland annat könsdriften, immunförsvaret och skelettets tillväxt. Hormonet har en direkt anabol effekt på proteinsyntesen i många kroppsvävnader såsom hjärtat, skelettet och skelettmuskulaturen.
Testosteron har även en indirekt anabol verkan på muskelfiberns proteinsyntes genom att stimulera insöndringen av tillväxthormon (GH) som ökar syntesen av den insulinliknande tillväxtfaktorn IGF-1 (McArdle et al., 2010). Dessutom tyder forskning på att testosteron kan motverka proteinkatabolismen genom att hormonet kan blockera kortisolets bindning till glukokortikoidreceptorerna (GR) i muskulaturen som annars stimulerar nedbrytning av muskelproteiner (Fragala et al., 2011). Låg nivå av testosteron i blodet är associerat till hög andel fettmassa, speciellt i buken, och låg andel muskelmassa samt försämrad bentäthet (Allan, Strauss, & McLachlan, 2007). Hög nivå är däremot associerat till större mängd muskelmassa och bättre muskelstyrka. Däremot verkar korrelationen med uthållighet vara lägre (Bhasin et al., 2001). Enligt Kraemer och Ratamess (2005) tyder mycket på att testosteron är viktigt för muskulaturens reparations- och remoduleringsprocesser samt för muskeltillväxt av muskelfibrerna.
De tre största hormonerna hos kvinnor är dehydroepiandrosterone (DHEA), dehydroepiandrosterone sulphate (DHEAS) och androstenedione (A), vilka i flesta fall måste konverteras till androgener eller östrogen för att ge en anabol effekt (Burger, 2002).
DHEA och DHEAS är de vanligaste hormonerna som cirkulerar i människokroppen.
DHEA bildas främst i binjurbarken och omvandlas sedan till dess sulfatform DHEAS, vilket är en mer stabil form, både över dygnet och även över en menscykel (Traish et al., 2011). Kvinnor har cirka en tiondel av koncentration testosteron i blodet jämfört med män och variationerna i testosteronnivåer är stora både hos kvinnor och män (Cardinale &
Stone, 2006). Hos kvinnor är koncentrationen som lägst i den tidiga follikelfasen i menstruationscykeln och höjs sedan vid ägglossning och är högst under lutealfasen (Burger, 2002). Under årscykeln finns det indikationer om att testoteronnivån är som högst under perioden juli – augusti och som lägst i januari – februari (Garde et al., 2000). Det förekommer även skillnader under dagen med högst nivå på morgonen, både hos män och kvinnor (Ewton, 2011).
En del studier har visat att testosteron ökar akut vid hård träning hos män, med högst nivå 15-30 minuter efter träning (Kraemer & Ratamess, 2005) Hur vida akut ökning av testosteronnivån vid träning är viktigt för kroppens återhämtning och anpassning vid upprepad träning är oklart. Basnivåerna kan höjas under hård träning med ökad intensitet, men sjunker vid återgång till mer normal träning. Basnivåerna av testosteron speglar
2 snarare mängden muskelmassa snarare än vilken typ av träning som genomförs (Kraemer &
Ratamess, 2005). Studier på kvinnor har visat på ökning i både testosteronnivå och DHEAS vid träning, dock inte lika markant som hos män (Enea et al., 2011; Moghadasi &
Siavashpour, 2013). Consitt med kollegor (2002) visar även på en ökning av IGF-1 hos kvinnor vid styrketräning. Vidare gav uthållighetsträning förhöjda nivåer av DHEA och DHEAS hos kvinnor där DHEAS kan vara förhöjd under timmar till dagar efter hård träning.
Elittränande kvinnor har signifikant högre testosteronvärden än åldersmatchande kontrollgrupp (Cook et al., 2012). Dock är inte vältränade idrottare någon homogen grupp vad gäller hormonvärden och det står inte klart om de individuella skillnaderna är relaterade till idrottsliga prestationer, prestationsutveckling eller träningsbelastning (Cook et al., 2012).
I en studie av Bosco och medarbetare (1995) jämfördes testosteronnivåerna i blodet bland 32 manliga fotbollsspelare med deras fysiska prestationsförmåga. Ett positivt samband mellan testosteronnivå och prestation i stående vertikalhopp (counter movement jump, CMJ) samt mellan testosteronnivå och sprintförmåga (30m) noterades (Bosco, et al. 1995).
I samma studie fann man en svag negativ korrelation mellan Coopers 12-min löptest och testosteronnivån. Liknande resultat fann Moreira och kolleger (2013) där testosteronnivån var positivt korrelerad till prestationen i CMJ hos fotbollsspelare. De fann även ett litet positivt samband mellan testosteronnivån och prestationen vid ett intermittent-uthålligt löptest (Yo-Yo test).
Forskning där testosteron studerats i relation till fysiska parametrar hos fotbollsspelare är nästan i uteslutande fall utförda på män (Bosco, et al., 1995; Crewther et al., 2009; Moreira, et al., 2013) .
Syfte
Utifrån detta perspektiv var syftet med aktuell studie att undersöka eventuella samband mellan testosteronnivåer (testosteron och DHEAS) och kroppskomposition, maximal benstyrka, hoppstyrka, sprint samt uthållighet hos unga, elitaktiva kvinnor inom fotboll.
Frågeställningar
Finns det något samband mellan testosteron, DHEAS, bentäthet & kroppskomposition hos unga elitsatsande kvinnor?
Finns det något samband mellan testosteron, DHEAS och fysiska delkapaciteter?
3
Metod
Försöksdeltagare
Totalt 17 elitfotbollsspelande unga tjejer medgav samtycke att frivilligt delta i studien med vårdnadshavares medgivande. Deltagarna informerades om studiens syfte och upplägg och fick avbryta sitt deltagande när som helst. Deltagarna hade en medelålder på 15,4 år ±0,6, vikt på 57,2 kg ±7,4 och längd på 1,65m ±0,04. Alla tester genomfördes under försäsongen där träningen bestod av 11 ±2,58h i veckan, med i huvudsak fotbollsträning.
Procedur och analyser
Venöst blodprov togs på morgonen i fastetillstånd (utan intag av föda senaste 8 timmarna).
Proven samlades in i serumrör och fick stå i rumstemperatur under minst 10 minuter för att koagulera. Blodproverna centrifugerades under 10 minuter i 3000G och serum pipetterades till Eppendorfrör som frystes in i -80 °C i väntan på kemiska analyser. Blodprover skickades med transport i fryst tillstånd och analyserades för testosteron på Akademiska sjukhuset (Uppsala) enligt vedertagna kemiska rutinanalyser. Efter blodprovtagningen genomfördes lågstrålande röntgenscanning för bestämning av kroppssammansättning inklusive bendensitet (g/cm2) med hjälp av Dual-energy X-ray absorptiometry (Lunar iDXA, Gehealthcare, Madison, Wisconsin, USA). Bendensitet fastställdes för ländrygg (L1-L4), lårbenshalsen och på helkropp (BMD). Dual-energy X-ray absorptiometry var kalibrerad enligt dagliga rutiner.
Efter kroppsammansättningstestet genomfördes samma förmiddag ett styrketest med Biodex system 3 pro isokinetic dynamometer (Biodex medical systems, Shirley, New York, USA) där isokinetisk maxstyrka (peak torque) och explosivitet (time to peak) mättes i olika vinkelhastigheter (90°/s och 180°/s) för varje ben.
Deltagarna var informerade om att inte genomföra någon hård träning 24 timmar före testet.
Före testet genomfördes en 5 minuters uppvärmning på en cykelergometer med valfritt motstånd. Innan testet fick deltagarna göra provsparkar på varje given hastighet. Testet genomfördes i sittande position, där testpersonen var fastspänd med bälten över bröst, höft samt lår på testbenet.
Ivar test System (Spintest, LCC, Tallin, Estland) med tillhörande fotocell, samt basic jump and speed analyser användes till alla fälttester förutom yo-yo testet. Alla fälttester genomfördes vid samma tillfälle, vilket var en kväll samma vecka som de övriga testerna.
4 Fälttesterna inleddes med CMJ (bästa av tre hopp), vilka utfördes på hårt underlag med vanliga träningsskor. Deltagarna ombads böja benen till en självvald position för att sedan hoppa rakt upp så högt de kunde med maxmal kraft samtidigt som händerna var placerade på midjan. För standardisering av landning genomfördes ett vristhopp vid detsamma. En gemensam uppvärmning genomfördes innan hoppen i 10 minuter där jogg och dynamiska strechrörelser ingick. Testpersonerna fick sedan genomföra ett testhopp på dropjump (DJ) och CMJ. Tre hopp genomfördes med uppskattningsvis två minuters vila mellan hoppen där det bästa valdes ut som testresultat
DJ genomfördes tre gånger, från en låda som var 30 centimeter hög. Deltagarna instruerades att ta ett kliv ut från lådan för att sedan genomföra ett maximalt vristhopp vid markkontakt. Tre hopp genomfördes med uppskattningsvis två minuters vila mellan hoppen där det bästa valdes ut som testresultat.
Vidare genomfördes tre maximala 20 meters sprintlöpningar från stillastående med fotbollsskor på konstgräs. En mellantid togs vid 10 meter för att mäta accelerationstiden.
Starten skedde med främre foten 30 cm från startlinjen och kroppen i startposition.
Instruktioner som gavs innan var att främre foten inte fick lyftas innan start. Innan sprinttesterna skedde en ordentlig progressiv sprintuppvärming som innefattade stegringar och sprinter.
I slutet av testtillfället genomfördes ett Yo-Yo intermittent endurance test, level 2 (Bangsbo, 1996). Cirka sex ledare ansvarade för att testet genomfördes korrekt. Testet involverar 20 meter löpning följt av gång fram och tillbaka till en kon under 5 sekunder.
Förutbestämd hastighet ökar progressivt under testet och audiofeedback ges via pip från en bandspelare. Deltagarna sprang mellan koner inomhus på konstgräs och med fotbollskor.
Om deltagarna inte hann fram till markeringen vid pipet fick de en varning, vid en andra varning plockades de bort från banan och testet var slut. Alla tester som genomfördes var dels tester som beskrivits i tidigare studier, dels tester som av författaren till denna studie ansågs som relevanta för en fotbollsspelare.
Statistisk analys av linjärt samband mellan beroende (x) och oberoende (y) parametrar genomfördes med hjälp av Pearson correlation test och programvaran SPSS statistics 17 (SPSS INC., Chicago, IL, USA) baserat på resultat från 19 individer. P<0.05 sattes som signifikansnivå. Medelvärde, medelavvikelse (±1SD) och spridning redovisas.
5
Resultat
Hormonnivåer
Medelåldern för tjejerna vid testperioden var 15.4 år ±0.6, vikten 57.2 kg ±7.4 och längden 1.65m ±0.04. Testosteronkoncentrationen var 1.1 nmol/L (0.42-2.3), där referensen för kvinnor är <2.9 nmol/L. Ingen undre gräns finns angiven.
Medelvärdet för DHEASO4 var 6.1 µmol/L (3-10.8) där referensintervallet för kvinnor 15-19 år är 1.8-10.0 µmol/L.
Kroppskomposition och bentäthet
En stark korrelation upptäcktes mellan testosteron, DHEAS och bendensitet i ländrygg (L1- L4) (P<0.01). Testosteron korrelerade även med bendensitet för helkropp (BMD) (P<0.05).
DHEAS korrelerade med BMD och L1-L4 (P<0.05) (se tabeller och figurer nedan).
Benstyrka, spänst samt uthållighet
Inget signifikant samband visades mellan testosteron, DHEAS och resultat från de fysiska testerna som exempelvis hopphöjd (CMJ & drop-jump), tid vid 10 respektive 20 meters sprintlöpningar, uthållighet och maximal kraft vid benstyrketestet (Biodex).
Sambandsanalyser
Tabell 1. Pearsons korrelationstest
TESTO DHEAS BMD L1L4
TESTOSTERON Pearson Correlation 1 ,783** ,465* ,617**
Sig. (2-tailed) ,000 ,045 ,008
N 19 19 19 17
DHEAS Pearson Correlation ,783** 1 ,523* ,542*
Sig. (2-tailed) ,000 ,022 ,024
N 19 19 19 17
**. Correlation is significant at the 0.01 level (2-tailed).
*. Correlation is significant at the 0.05 level (2-tailed).
6
Figur 1A. Testosteron plottad mot BMD som avser bendensitet på helkropp och L1-L4 som avser bendensitet på ländrygg.
Figur 1B. DHEAS plottad mot BMD som avser bendensitet på helkropp och L1-L4 som avser bendensitet på ländrygg.
1 1,1 1,2 1,3 1,4 1,5
0 0,5 1 1,5 2 2,5
Bendensitet (g/cm2)
Testosteron (nmol/L)
Testosteron
BMD L1-L4 Linjär (BMD) Linjär (L1-L4)
1 1,05 1,1 1,15 1,2 1,25 1,3 1,35 1,4 1,45 1,5
2 4 6 8 10 12
Bendensitet (g/cm2)
DHEAS (µmol/L)
DHEAS
BMD L1-L4 Linjär (BMD) Linjär (L1-L4)
7
Diskussion
Syftet med den här studien var att undersöka eventuella samband mellan hormonnivåer av testosteron och DHEAS med kroppskomposition, maximal benstyrka (peak torque), explosivitet (CMJ & drop-jump), tid vid maximal sprintlöpning (tider mättes vid 10 & 20m i samma lopp) samt uthållighet vid ett intermittent löptest med progressivt ökad löphastighet (Yo-Yo-test) hos unga elitaktiva fotbollstjejer.
Det främsta fyndet som gjordes i studien var sambandet mellan testosteron, DHEAS och bentäthet i hela skelettet med störst korrelation mellan testosteron och bentäthet i ländryggen (L1-L4). Detta är mycket intressant i synnerhet eftersom försöksdeltagarna var relativt få till antalet och dessutom en homogen grupp (vältränade, ungefär i samma ålder).
Eftersom tidigare forskning inte kan redogöra vad DHEAS har för funktion för bendensitet i unga år kan det antas att korrelationen med BMD främst kan kopplas samman med testosteron, då det finns en stark korrelation mellan DHEAS och testosteron i denna studie.
Det finns dock vissa indikationer på att DHEAS kan ha en egen roll att spela i människans fysiologi. Traish med flera (2011) nämner att vi är långt ifrån att fullt förstå vad DHEAS har för roll, men att hormonet till exempel kan bidra till att skydda nedbrytning av osteoblast, som är viktigt vid uppbyggnad av ben. Vad gäller testosteron står det mer klart att det är ett viktigt hormon bland annat för skelettet. Arisaka med kollegor (1995) testade supplementering av testosteron på 12 ungdomar med hypogondanism under två år.
Bendensiteten ökade signifikant för de som fick testosteron jämfört med en kontrollgrupp.
Författarna menar att den ökade benmineraliseringen har flera förklaringar. Dels blir det en förbättring i PTH – vitamin-D förhållandet, en ökad GH och IGF-1 sekretion plus en direkt effekt av testosteron på ben. Forskning på äldre människor indikerar på att testosteron och DHEA har betydelse för att motverka osteoporos (Samaras et al., 2013), dock har inga studier hittats där testosteron har analyserats hos unga kvinnor i jämförelse med resultat från tester av kroppskomposition och fysiska kapaciteter.
Deltagarnas hormonnivåer låg inom referensintervallen för deras ålder (förutom en deltagare som låg 0,3 enheter över referensintervall på DHEAS). Då testosteron dels förekommer i låga nivåer hos kvinnor, dels har variationer under året (Garde et al., 2000), under menscykeln (Burger, 2002) och även under dagen (Ewton, 2011) kan DHEAS vara ett mer pålitligt hormon att testa för screening. Detta eftersom DHEAS ligger på mer stabila nivåer över dagen och året (Traish et al., 2011) och som den här studien visar, korrelerar det väldigt bra med testosteron. I aktuell studie togs blodproverna vid en standardiserad tidpunkt på dygnet i fastetillstånd för att reducera confounding factors som dygnsvariationer. Det finns även indikationer på att DHEAS har en större korrelation med fysiska kapacitetstester hos ungdomar än hos vuxna, vilket Baldari med kollegor (2007) tidigare har visat utifrån stående ländhopp på 51 personer (10-14 år) med korrelation
8 mellan hoppresultaten och DHEAS, men inte med testosteron och hoppresultat.
Indikationer på att DHEAS inte har samma effekt vid äldre ålder visas när Baker med kollegor (2011) inte fann någon förbättring i muskelstyrka hos äldre kvinnor som intog supplementering med DHEA.
Inget samband hittades mellan de undersökta hormonerna och resultaten från de fysiska delkapaciteterna. Liknande studier har genomförts på unga män där Bosco och medarbetare (1995) fann samband mellan testosteron och resultaten från CMJ och från 10 och 20 meters sprintlöpningar. Moreira och kollegor (2013) utförde en liknande studie på brasilianska unga manliga fotbollsspelare där de hittade liknande samband mellan testoteron och CMJ, men även ett samband med utållighet (Yo-Yo). Anledningen att det inte var någon signifikant korrelation mellan testosteron, DHEAS och fysiska delkapaciteter i den aktuella studien på unga fotbollstjejer kan bero på att spridningen i testosteronnivåerna var relativt liten och att testgruppen var liten och homogen med avseende till ålder, träningsbakgrund och fitness. En matchande kontrollgrupp i samma ålderspann, bostadsort och etnicitet hade varit en fördel för att få högre power i de statistiska analyserna. Det kan också vara så att testosteron och DHEAS inte har samma korrelation med fysiska kvaliteer hos unga kvinnor som hos unga killar och män.
Monitorering av hormonell status på yngre idrottare har uppmärksammats för att på ett bättre sätt mäta biologisk ålder istället för kronologisk (Baldari et al., 2009). Att använda biologisk ålder kan vara avgörande i fråga om talangutveckling och träningsplanering hos ungdomar. Hos pojkar har studier visat att testosteron på ett bra sätt kan förutsäga hur utvecklad deras fysik och kroppskomposition är, vilket är till hjälp när träningsprogram ska utformas samt för att inte missa talanger som är sena i sin utveckling. För en liknande monitorering av tjejer kan det, enligt denna studies resultat, vara mer fördelaktigt att använda sig av screening av DHEAS.
Det hade varit intressant att veta i vilken fas i menstruationscykeln tjejerna var för att kunna utreda eventuella variationer i testosteronnivå och i relation till intag av eventuella preventilmedel med mera. I aktuell studie delades ett enkätformulär ut till fotbollstjejerna i början av studien där sådana frågor utreddes. Tyvärr blev det dock en miss i utformningen av enkäten som omöjliggjorde en analys av svarsresultaten. Vid en ny studie hade det även varit intressant att inkludera sömnvanor i enkäten då det finns indikationer på att sömn påverkar testosteronnivåer (Andersen et al., 2011). Det hade vidare varit en fördel om östrogener hade mätts i den aktuella studien, vilka har betydelse för skelettet hos kvinnor.
Slutligen kan det sägas att fler studier behövs inom området med fler testpersoner och en kontrollgrupp för att få högre power i resulaten.
9
Konklusion
Resultaten i studien visar att testosteron och DHEAS korrelerar med varandra, i blodprover som tagits vid en standardiserad tidpunkt på morgonen, samt bendensitet (BMD) i denna lilla och homogena grupp bestående av unga fotbollsspelade tjejer. Ett problem med testosteron är att detta hormon kan variera påtagligt, både över kort tid (timmar) och lång tid (månader). Eftersom testosteron korrelerar mycket bra med DHEAS i vilotillstånd på morgonen samt att DHEAS-koncentrationen inte fluktuerar så mycket över dygnet kan DHEAS vara en bra prediktiv markör för testosteron i vilotillstånd. Dock behövs fler studier med ett stötte antal testpersoner för att utreda den biologiska kopplingen mellan hormoner, benhälsa, fysiska delkapaciteter och prestation hos hårt tränande kvinnor.
10
Referenslista
McArdle, William D., Katch, Frank I och Katch, Victor L. (2010). Exercise physiology:
nutrition, energy and human performance. 7th ed., International ed. Philadelphia, Pa.:
Lippincott Williams & Wilkins. ISBN: 0781749905
Allan, C. a, Strauss, B. J. G., & McLachlan, R. I. (2007). Body composition, metabolic syndrome and testosterone in ageing men. International journal of impotence research, 19(5), 448–57. doi:10.1038/sj.ijir.3901552
Andersen ML, Alvarenga TF, Mazaro-Costa R, Hachul HC, Tufik S. (2011) The
association of testosterone, sleep, and sexual function in men and women. Brain research, 1416:80-104. doi: 10.1016/j.brainres.2011.07.060.
Bangsbo J, Mohr M & Krustrup P. (2006). Physical and metabolic demands of training and matchplay in the elite football player. J sports science 24: 665-674.
Baker, W. L., Karan, S., & Kenny, A. M. (2011). Effect of dehydroepiandrosterone on muscle strength and physical function in older adults: a systematic review. Journal of the American Geriatrics Society, 59(6), 997–1002. doi:10.1111/j.1532-
5415.2011.03410.x
Baldari, C., Di Luigi, L., Emerenziani, G. P., Gallotta, M. C., Sgrò, P., & Guidetti, L.
(2009). Is explosive performance influenced by androgen concentrations in young male soccer players? British journal of sports medicine, 43(3), 191–4.
doi:10.1136/bjsm.2007.040386
Bhasin, S., Woodhouse, L., & Storer, T. W. (2001). Proof of the effect of testosterone on skeletal muscle. The Journal of endocrinology, 170(1), 27–38. Retrieved from http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/11431134
Bosco C, Tihanyi J, Viru A. (1995). Relationships between field fitness test and basal serum testosterone and cortisol levels in soccer players. Clinical physiologi, 16(3):317-22.
Burger, H. G. (2002). Androgen production in women. Fertility and sterility, 77(4), 4–6.
Consitt, L. A., Copeland, J. L., & Tremblay, M. S. (2002). Responses to Endurance Versus Resistance Exercise and Training in Women, 32(1), 1–22.
Cook, C. J., Crewther, B. T., & Smith, A. a. (2012). Comparison of baseline free
testosterone and cortisol concentrations between elite and non-elite female athletes.
American journal of human biology : the official journal of the Human Biology Council, 24(6), 856–8. doi:10.1002/ajhb.22302
11 Crewther BT, Lowe T, Weatherby RP, Gill N, Keogh J. (2009) Neuromuscular
performance of elite rugby union players and relationships with salivary hormones.
Journal of strenght and conditioning research, 2046–2053.
Enea, C., Boisseau, N., Agne, M., & Dugue, B. (2011). Circulating Androgens in Women.
Sports medicine (Auckland, N.Z), 41(1), 1–15.
Ewton, M. I. J. N. (2011). The effects of circadian rhythmicity of salivary
cortisol and testosterone on maximal isometric force, maximal dynamic force, and power output. Journal of strenght and conditioning research, (21), 1538–1545.
Fragala, M. S., Kraemer, W. J., Denegar, C. R., Maresh, C. M., Mastro, A. M., & Volek, J.
S. (2011). Neuroendocrine-immune interactions and responses to exercise. Sports medicine (Auckland, N.Z.), 41(8), 621–39. doi:10.2165/11590430-000000000-00000 Garde, a H., Hansen, a M., Skovgaard, L. T., & Christensen, J. M. (2000). Seasonal and
biological variation of blood concentrations of total cholesterol,
dehydroepiandrosterone sulfate, hemoglobin A(1c), IgA, prolactin, and free testosterone in healthy women. Clinical chemistry, 46(4), 551–9. Retrieved from http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/10759480
Gravina L, Gil SM, Ruiz F, Zubero J, Gil J, Irazusta J. (2008) Anthropometric and
physiological differences between first team and reserve soccer players aged 10-14 years at the beginning and end of the season. Journal of strenght and conditioning research 10–14 y, 1308–1314.
Kraemer, W. J., & Ratamess, N. a. (2005). Hormonal responses and adaptations to resistance exercise and training. Sports medicine (Auckland, N.Z.), 35(4), 339–61.
Retrieved from http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/15831061
Moghadasi, M., & Siavashpour, S. (2013). The effect of 12 weeks of resistance training on hormones of bone formation in young sedentary women. European journal of applied physiology, 113(1), 25–32. doi:10.1007/s00421-012-2410-0
Moreira A, Mortatti AL, Aoki MS, Arruda A FS, de Freitas CG, Carling C. (2013). Role of Free Testosterone in Interpreting Physical Performance in Elite Young
BrazilianSoccer Players. Pediatric exercise science.
Mortatti, A. L., Aoki, M. S., Felipe, A., Arruda, S., Freitas, C. G. De, & Carling, C. (2013).
Role of Free Testosterone in Interpreting Physical Performance in Elite Young Brazilian So ccer Players. Pediatric exercise science. [Epub ahead of print]
12 Traish, A. M., Kang, H. P., Saad, F., & Guay, A. T. (2011). Dehydroepiandrosterone
(DHEA)--a precursor steroid or an active hormone in human physiology. The journal of sexual medicine, 8(11), 2960–82; quiz 2983. doi:10.1111/j.1743-6109.2011.02523.x
