4 Varför landskapet ser ut och fungerar som det gör

(1)

Landskapets geologiska utveckling ligger till grund för hur landskapet har formats över tid. Detta utgör en grund för hur människor och djur har rört sig genom landskapet och nyttjat dess resurser.

4.1 Landskapets naturgeografi

Topografin och berggrunden har varit bestämmande för sjösystemets riktningar och jordarternas sammansättning. De geologiska och topografiska förhållandena gör Södertörn till den mest utpräglade delen av det mellan- svenska sprickdalslandskapet.

4.1.1 Sprickzoner och berggrundens uppbyggnad

Urberget i utredningsområdet är Svekofennisk berggrund med olika meta- morfa sedimentära och vulkaniska bergarter, som består av både graniter och skiffer. De bildades ursprungligen för ca 1,9 miljarder år sedan. Berg- grunden har utsatts för tryck och tektoniska rörelser i berggrunden vilket givit upphov till kryssliknande system av sprickor och förkastningar. Över tid har erodering av urbergets sprickzoner gett upphov till små, men tydliga höjdskillnader i berggrunden, karaktäristiskt för östra Mellansveriges sprickdalslandskap. Sprickzonerna utgör både större dalgångar, men bry- ter även upp landskapet i form av mindre raviner. Dessa kompletteras av höjder där sprickzonerna inte vittrat eller uppkommit. En markant förkast- ningsbrant sträcker sig längs Tullingesjöns och Albysjöns östra stränder.

4.1.2 Inlandsisens påverkan på landskapet

Avsmältningen efter inlandsisen som startade för omkring 10 000 år sedan har präglat landskapets utveckling på ﬂera sätt. Stora delar av Sverige hade tidigare varit nedtryckt under havsytan av isens tyngd men i och med avsmältningen lättade trycket på jordskorpan. I utredningsområdet har avsmältningen i stora drag lämnat efter sig ett jordtäcke av morän och isälvsavlagringar. Detta jordtäcke har i stor utsträckning påverkats och anpassats till berggrundens topografi via avsmältning och landhöjning.

Tullingeåsen, en del av Uppsalaåsen, är en av de större isälvsavlagringarna som bildades i samband med avsmältningen av inlandsisen. Rullstensåsar är välsorterade isälvsavlagringar med grova sediment i botten och skikt av grus, sand och silt ovanpå vilket gör åsarna till naturliga grundvattenmaga- sin.

Landskapet har efter inlandsisen präglats av sin placering under högsta kustlinjen. Högsta kustlinjen är den högsta landnivå som havsytan nådde när vattnet stod som högst efter avsmältningen. Med strandförskjutningen har landskapets jordtäcke utvecklat olika jordarter i de högre platåerna och dalgångarna i utredningsområdet och kan grovt delas upp i morän och postglaciala sediment. I svackorna på höjdplatåerna ligger morän kvar eftersom de legat under havsytan en kortare tid medan branterna längs sprickdalslandskapet har påverkats av svallning från vågor. I branterna har de finare sedimenten (lera, silt och finsand) från moränen svallats ur med vågornas kraft mot stränderna och de fina sedimenten avlagrat sig som postglaciala jordarter i de låglänta dalgångarna och före detta

vikarna. I utredningsområdet återfinns också delvis ett jordtäcke av torv och kärrtorv på de högre platåerna. Kärr och torvområden är ett resultat av att isolerade fuktiga marker eller igenväxta sjöar skapat en ofullstän- dig förmultningsprocess. Sjöarna och bäckarna inom utredningsområdet följer sprickdalslandskapets topografi, sprickzoner och lågpunkter. De

ﬂesta sjöar är mindre till ytan, men det finns två större vattenförekomster.

I nordväst förbinds Albysjön med östra Mälaren och sjön Orlången ligger mellan två sprickzoner.

Terrängens höjdvariationer. De skogsdominerade delarna är backiga till höglänta. Till landskapets former hör systemet av sprickzoner som sträcker sig genom området i flera riktningar. Långsträckta sjösystem och dalgångar följer bergets spricklinjer. Större rullstensåsar Tullingeåsen och Stockholmså- sen sträcker sig genom området.

(2)

Berggrund

Rullstensås

Berg i dagen

Torvmark Ursvallad

moränhöjd

Deformationszoner och sprickor i berggrunden Postglaciala

sediment

Ursvallad moränhöjd

Torvmark Morän

Mindre sjö

Isälvsavlagring Sprickdalar och sjöar Höjder, raviner och

torvmark

0 10

20 30 40 50 60 70 80 90

0 1 2 3 km

Schematisk skiss över landskapets utveckling och naturgeografiska förutsättningar.

Urberget går upp i dagen över stora områden på Södertörn. Vegetationen utgörs framförallt av tall, ljung och lav som tolererar denna magra och karga miljö. Foto: Tyréns

Sprickdalslandskapet erbjuder stora topografiska variationer. Här en förkastningsbrant vid Stensättras öppna odlingslandskap. Foto: Tyréns

(3)

4.2 Landskapets tidsdjup

Närheten till vattnet har i alla tider varit en viktig lokaliseringsfaktor för människor. Södertörn var det landområde i Stockholms län som först reste sig ur havet efter istiden och är därför ett kärnområde i Mellansverige för äldre stenålder. För 8 000 år sedan stod havsnivån 80 meter över dagens nivå och Södertörn utgjordes av ett stort antal mer eller mindre kala öar och kobbar, motsvarande dagens ytterskärgård. Genom att följa strandlin- jeförskjutningen kan olika tiders bosättningsmönser studeras.

4.2.1 Södertörn befolkas

Havsnivåns läge förklarar därigenom varför tillfälliga bosättningar från den äldre stenåldern påträffats på höjderna i anslutning till dagens dal- gångar. I de höglänta skogsområdena finns sannolikt länets största kon- centrationer av boplatser från stenåldern.

Längre ner i dalgångarna finns en mångfald av spår från såväl bronsålder, järnålder och medeltiden, något som visar på ett långvarigt kontinuerligt brukande av landskapet. Allteftersom jordbruket kom att få större betydelse blev förutom närhet till vatten även brukningsbar jord och betesmark en viktig lokaliseringsfaktor. De tidigare bebodda skogsmarkerna blev först under 1600-talet åter föremål för bebyggelseexpansion med utlokaliserade torp som tillhörde de större gårdarna. Bronsålderns bygder återfinns i de mosaikartade övergångsbygderna i randen mellan skogs- och slättbygd.

Strandförskjutningen medförde att dalgångarna med dess bördiga glacial- leror blev alltmer betydelsefulla för befolkningen under järnåldern. Järnål- derns bosättningar var förlagda till höjdpartier i anslutning till de förhisto- riska kommunikationslederna, centralt i den öppna odlingsmarken.

De byar som etablerades under yngre järnåldern ligger till grund för det agrara bebyggelsemönster som finns kvar på delar av Södertörn än idag.

Under medeltiden låg byarna kvar i samma läge som under yngre järnål- der, på gränsen mellan den öppna marken och skogen, eller på höjdpartier centralt i odlingsmarken. Nu manifesterades både det kyrkliga och värds- liga frälset genom godsbildningar och borgbyggande på strategiska platser i anslutning till sjöar och vattenleder. I området dominerade det medeltida frälsegodset Gladö som låg sydväst om nuvarande Sundby.

Kommunikationer och centrala noder

Den lättaste vägen genom landskapet var länge vattenvägen. Vid centrala punkter i anslutning till vattenvägarna, till exempel vid trånga passager eller där ﬂera leder möttes, uppstod tidigt centrala maktfästen och mötes- platser. Många av de vägar som löper genom området och binder samman de olika dalgångarna med varandra och omgivande bygder har rötter i förhistoriens rörelsemönster. Den huvudsakliga infarten till Stockholm sö- derifrån gick under medeltiden över sundet vid Flottsbro och sedan vidare upp genom Huddinge. I mitten av 1600-talet minskade passagens betydelse i och med att Göta landsväg ﬂyttade norrut till Fittjanäset. Huvudvägen mellan Stockholm och Södertälje löper där än idag. Dagens agrara bebyggelse är framförallt lokaliserad med nära koppling till det gamla vägsyste- met i dalgångarna.

4.2.2 Herrgårdslandskapet

Säteribildningen under 1600-talet kom att omforma delar av landskapet på ett genomgripande sätt genom förändringar av byggnader, mark- användning, bebyggelsestruktur och vägstruktur. För att få en rationell

markarrondering skapades, ofta genom avhysning, stora sammanhäng- ande odlingsmarker som brukades av dagsverkare. Säterierna var högre- ståndsmiljöer, med byggnader som avvek från den övriga landsbygdens, både till sin utformning och storlek. De uppfördes i vattennära lägen och i anslutning till sjöar och vattendrag i områden med rika foder- och betesmarker, då jordbruksdriften var inriktad mot boskapsskötsel. Landskapet i anslutning till säterierna påverkades också genom en målinriktad planering av vägnätet, samt alléer, parker och trädgårdar, med stort inslag av ädellövträd såsom ek, ask och lind. Idag kan man se säteriernas påverkan på landskapet genom stora rationellt brukade odlingsarealer, raka al- lékantade vägar, med en huvudaxel som leder upp mot en ståndsmässig mangård bestående av en huvudbyggnad som ﬂankeras av ﬂyglar. Separat från mangården ligger ekonomibyggnaderna, vilka är stora och enhetligt utformade.

Till gården hör ofta mejeri, elkraftstation, branddamm, vällingklocka, växthus och orangeri. I anslutning till säteribebyggelsen finns det ofta arbetarbostäder/statarlängor som härrör från statartiden, då man hade fri arbetskraft som i utbyte fick mat och husrum. De torp som tidigare bebotts av dagsverkare som arbetat på gården är ofta belägna i gränsen mellan skog och öppen mark. Säterier i området med ett tydligt planerat herrgårdslandskap är Balingsta, Elvesta, Flemingsberg och Riksten.

Landskapets skogsklädda höjdpartier var en viktig resurs och nyttjades som betesmark, den så kallade utmarken, där varje by eller gård hade

Karta över trakten kring Stockholm 1861. Ett flertal herrgårdsmiljöer ligger samlade utmed Orlångens sjösystem. Kartan visar tydligt sprickdalsterrängens småbrutna torpografi och typiska växlingar mellan dalgångar och skogsklädda höjdstråk. Ett terränganpassat slingrande vägnät knyter samman dalgångarna.

Bildkälla: https://sv.wikipedia.org/wiki/Trakten_omkring_Stockholm_i_IX_blad.

Allé mot Rikstens huvudbyggnad. Foto: Tyréns

nyttjanderätt till en del av marken. I samband med en kraftig befolknings- tillväxt under 1800-talet kom många torp att anläggas i och i anslutning till utmarkerna.

De stora jordegendomarna hade länge en konserverande effekt på landskapet. Det småbrutna odlingslandskapet med dess herrgårdar är fortfarande utmärkande för områdets västra delar och kring sjön Orlången. Särsklit tydligt är det kring gårdarna Älvesta, Riksten, Sundby, Balingsta, Ågesta och Stensättra. Här finns fortfarande typiska herrgårdsattribut som al- lékantade vägar, ekdominerade hagmarker och ett stort inslag av ädellöv- träd.

Det var först i och med att adelns privilegier upphörde under 1800-talet som det blev möjligt för andra att köpa och äga mark som tidigare hade tillhört ett säteri. Att jordägandet i området var samlat till få stora ägare underlättade köp och planläggning av större sammanhängande områden med villatomter och egnahemsområden under 1900-talets utbyggnad av området. I stråken utmed tätortslandskapet ingår nu ﬂera av de tidigare herrgårdarnas huvudbyggnader som öar i den sentida stadsväven såsom i Flemingsberg, Fullersta, Alby och Fittja.

(4)

Fullersta gård ligger numera integrerad i det gradvis framvuxna Huddinge centrum med terränganpassad villabebyggelse från 1920-30-talet och den moderna tät- ortslandskapets bostadsbeyggelse. Foto: Tyréns

Etablerandet av herrgårdar under 1600-talet omformade landskapet i utredningsområdet med nya bebyggelseenheter, sammanslagna ägofigurer och delvis omdraget vägnät. De stora enheterna dominerar området, förutom i sydväst där vanliga jordbruksbyar fortsatte att prägla landskapet. Till herrgårdarna knöts både anställda jordbruksarbetare och torpare. De tidigare under förhistorisk tid bebodda skogsmarkerna blev under 1600-talet åter föremål för bebyggelseex- pansion genom herrgårdarnas utlokaliserade torp. De många torpmiljöerna och deras placering på utmarken speglar godsens organisation och inverkan på landskapet. Torpen var både självständiga småjordbruk och samtidigt en del i herrgårdens arbetsorganisation med dagsverksskyldighet mot huvudgården.

Huvudvägen in mot Stockholm flyttade från Flottsbro till Fittjanäset på 1600-talet. På den äldre kartan syns de gamla vägsträckningarna över Flottsbronäset. Det smala sundet mellan Albysjön och Tullingesjön har grävts ut för båttrafiken. Foto: Tyréns

Den yngre järnålderns gravfält är ofta belägna i anslutning till de historiska bytom- terna. På bilden gravfältet vid Vårby. Foto: Tyréns

(5)

4.2.3 Tätorterna växter fram

Det mest framträdande draget hos tätorterna är bebyggelseutvecklingen under 1900-talet. Bostadsområden från olika tider avlöser varandra utmed sträckan och speglar Storstockholms successiva utbredning med järnvägs- anknutna villastäder, omvandlade fritidshusområden, tunnelbanestäder, motorvägsnära industriområden och miljonprogram.

Den storskaliga förändringen av landskapet inom området påbörjades i samband med att Västra stambanan genom området invigdes på 1860-talet. Stationssamhällen längs stambanan växte fram på de tidigare herrgår- darnas marker i Huddinge, Tullinge och Tumba. Utmed den något senare tillkomna Nynäsbanan i öster växte villastäderna Öster- och Västerha- ninge fram i stationsnära läge i början av 1900-talet.

I och med järnvägsutbyggnaden blev det mer lönsamt för markägare kring Stockholm att sälja av mark till tomtbolag och industrietableringar än att fortsätta med jordbruket. Huddinge villastad planerades exempelvis på Fullersta gårds ägor.

Jordbrukets minskade betydelse och industriernas ökade behov av arbetskraft innebar stor inﬂyttning till Stockholm under 1900-talets första hälft, vilket ledde till trångboddhet och bostadsbrist. Efter andra världskriget förverkligades många av 1920- och 1930-talets idéer om folkhemmet och nu inleddes utbyggnaden av det nya välfärdssamhället. Bostadsbyggandet tog fart på den storstadsnära landsbygden i anslutning till områden med goda kommunikationer. Under 1940-talet började de centrala järnvägsan- knutna delarna av Huddinge och Tullinge att bebyggas med tidens funktionella ﬂerfamiljshus.

Med den tilltagande bilismen, tunnelbanans utbyggnad och införande av pendeltågstrafiken under senare delen av 1900-talet växte staden ytterligare längs de storskaliga huvudstråken.

Under 1930-50-talen inträdde en ny epok där den tätortsnära landsbygden fick allt större betydelse för stadsbefolkningens rekreation och friluftsliv.

Redan på 1940-talet föreslogs Rikstens kronopark avsättas som riksall- männing för att tillgodose allmänhetens möjlighet till friluftsliv, vilket efterhand skapat tydliga avtryck i landskapet. Sedan dess har skogarna i området varit en del av Stockholmsbornas närrekretaion. Skogen rymmer både stigtäta, intensivt använda friluftsmarker i tätortsnära lägen liksom mer svårtillgängliga delar.

I slutet av 1960-talet drogs tunnelbanans röda linje mot Norsborg och nya storskaliga förortssamhällen växte fram i Skärholmen, Fittja, Alby och Hallunda. Dessa stadsdelar kom att präglas av miljonprogrammets planeringsideal med storskalig bebyggelse och intern trafikseparering med direkt närhet till centrumanläggningar, kollektivtrafik och omgivande naturområden. Storskaliga handels- och industriområden framförallt från 1990-talet och framåt är knutna till större vägar och präglas av storskalig,

bilanpassad planstruktur med breda matargator. Nästa storskaliga förändring av landskapet påbörjades i samband med järnvägsutbyggnaden kring sekelskiftet 1900. I och med järnvägsutbyggnaden blev det mer lönsamt för markägare kring Stockholm att sälja av mark till tomtbolag och industrietableringar än att fortsätta med jordbruket. Stationssamhällen växte fram på de tidigare herrgårdarnas marker i Huddinge, Tullinge och Tumba. Efter andra världskriget inleddes utbyggnaden av det nya välfärdssamhället. Med den tilltagande bilismen, tunnelbanans utbyggnad och införande av pendeltågstrafiken under senare delen av 1900-talet växte staden ytterligare längs de storskaliga kommunikationsstråken. Arbetspolitiska reformer under 1930-40-talen med minskad arbetstid och lagstadgad semester innebar en ny epok där den tätortsnära landsbygden fick allt större betydelse för stadsbefolkningens rekreation och friluftsliv. Även från myndighetshåll blev skydd av naturområden ett sätt att skapa utrymme för människors fritidsbehov även för de som inte ägde mark. Med koppling till den växande friluftsrörelsen anlades även koloniträd- gårdsområden på mindre attraktiv odlingsmark i vägnära lägen som vid Granby och Ekedal.

(6)

Miljonprogrammens storskaliga bostadsbyggande innebar ofta en storskalig omdaning av landskapet. Bilden visar byggandet av Alby och Fittja. Foto: Erik Claesson. Bildkälla: Kulturmiljöbild, RAÄ.

Bostadsområde i Handen från 1950-1960-tal. Foto: Tyréns.

Kedjehus i nya Riksten uppförda under 2010-tal. Foto: Tyréns.

Skivhusområdet Grantorp uppfört under 1970-talet. Ett landmärke för Flemings- berg. Foto: Tyréns.

Storskalig bebyggelse från 1980 vid Tullinge pendeltågsstation. Foto: Tyréns.

Den äldre villabebyggelsen präglas av terränganpassning. Foto: Tyréns.

Tullinges järnvägssamhälle (Hamra Egnahem) som utvecklades runt Tullingesjön marknadsfördes som ett exklusivt villaområde med naturskönt läge Foto: Tyréns.

Bebyggelsens årsringar speglar tätortslandskapets gradvisa framväxt. Foto:

Tyréns.

(7)

4.3 Rekreation och friluftsliv

Stora delar av utredningsområdet nyttjas för rekreation och friluftsliv. Här finns höga upplevelsevärden och välbesökta friluftsområden nära storstaden. Området erbjuder bland annat stora tysta områden i ett orört skogs- landskap, bad och fiske från klippor vid någon av sjöarna eller skidåkning och slalom vintertid. Skogs- och naturområdena hänger i många fall väl samman av ett nät av stigar och leder där friluftsgårdarna och sportanlägg- ningarna utgör entréer.

4.3.1 Leder och friluftsgårdar

Genom utredningsområdet går Sörmlandsleden, en 100 mil lång vand- ringsled, som förbinder naturområdena och friluftsgårdarna i Hanveden med varandra och kopplar i hop vandringsleder på Södertörn och i övriga Södermanland. Leden möjliggör ﬂerdagarsvandringar genom olika natur- områden.

I sydöstra delen av utredningsområdet passerar Sörmlandsleden Lida friluftsanläggning. Lida är en viktig entré och en välbesökt friluftsgård med bland annat bad, konferensanläggning, slalombacke och skidspår. Från Lida kan man vandra vidare längs Sörmlandsleden upp mot Sundby gård som också är en stor friluftsgård och entré till naturen. I öster passerar Sörmlandsleden Rudans friluftsanläggning vid Handen. Anläggningen ligger nära pendeltågsstationen och tätorten och är en välbesökt gård som erbjuder bland annat fiske och bad och härifrån utgår stigar och leder för vandring och skidåkning. Sörmlandsleden fortsätter förbi Handen och vidare in i Tyrestakilen och förbinder på så vis riksintresset Hanveden med riksintresset Tyresta-Åva.

I den västra delen av utredningsområdet ligger Flottsbro friluftsgård som är ett centrum för aktiviteter, sommar- som vintertid med bad, camping och fiske. Vintertid finns här möjligheter till utförsåkning i preparerade pister, både för privatpersoner och idrottsklubbar. Genom området går också ﬂera regionala cykelstråk och cykelturistleden Sverigeleden som passerar genom Glömstadalen.

4.3.2 Gröna kilarna och naturreservaten

Genom utredningsområdet sträcker sig tre av Stockholms gröna kilar:

Bornsjökilen, Hanvedenkilen och en liten del av Tyrestakilen. Inom och mellan dessa finns rekreativa och ekologiska värden. De svaga sambanden som förekommer mellan kilarna behöver enligt RUFS stärkas för att den regionala grönstrukturen ska bibehållas. Inom utredningsområdet finns också ﬂera naturreservat som ingår i de gröna kilarna. Flera av reservaten har bland annat ett syfte att bevara värden för det rörliga friluftslivet.

Hanvedenkilen består av stora sammanhängande skogar och ett mer öppet jordbrukslandskap kring sjöarna och i dalgångarna. Här kan man uppleva den trolska storskogens orörda natur, tysta och rofyllda områden strax utanför storstaden.

Flemingsbergsskogen är ett exempel på ett stort tyst område i nära anslutning till tätortslandskapet. Området är ett av Stockholms läns största väglösa områden och en storskog opåverkad av modernt skogsbruk. Här finns möjlighet till bland annat bär-och svampplockning, vandring och skidåkning. Upplevelsen av den orörda skogen och vildmarkskänslan får man också i Paradisets naturreservat som är Huddinge kommuns största

Flemingsbergs våtmarksområde. Foto: Trafikverket sammanhängande skogsområde. Vid sjön Ådran ligger torpet Paradiset

och här finns parkering, raststuga och ett café. Härifrån utgår stigar och Sörmlandsleden passerar platsen. I anslutning till Paradisets naturreservat ligger ett annat populärt utﬂyktsmål, Tornberget där man kan besöka Södermanlands högsta punkt, Tornberget.

I kontrast till storskogen finns de öppna och levande jordbrukslandska- pet kring sjöarna. Här kan man uppleva det kulturhistoriskt intressanta herrgårdslandskapet eller besöka någon av de fågelrika vikarna vid sjö- arna. Stillheten i det småbrutna odlingslandskapet och vildmarkskänslan i skogslandskapet samsas med ﬂera stora friluftsanläggningar. Anlägg- ningarna är centrum för aktivitet i området och härifrån utgår leder och stigar. Friluftsgårdarnas goda service, Hanvedens tätortsnära läge och den variationsrika naturen gör att området är ett lättillgängligt och välbesökt utﬂyktsmål i regionen.

Även i Bornsjökilen kan man uppleva storskogen med de orörda trolska skogsmiljöerna. Skogarna är välbesökta och det finns ett stort antal stigar och leder som gör områdena tillgängliga. Här spelar också sjöarna en viktig roll som utgångspunkt och centrum för aktiviteter. Gömmarens naturreservat mellan Kungens kurva och Huddinge är en välbesökt tätortsnära skog med höga upplevelsevärden. Centralt i naturreservatet ligger sjön Gömmaren där det finns möjlighet att fiska och bada från klipporna.

I Haninge, Huddinge och Botkyrka kommun är den tätortsnära naturen och idrottsanläggningar exempel på viktiga entréer till naturen. Dessa entréer skapar på så sätt länkar mellan stad och land.

4.3.3 Hanveden, Riksintresse friluftsliv

En stor del av Hanvedenkilen är riksintresse för friluftsliv enligt 3 kapitlet 6 § miljöbalken. I riksintresset betonas karaktären av det stora samman- hängande strövområdet som bland annat ger möjlighet till skidåkning, ﬂerdagarsvandring och bär- och svampplockning. Riksintresset erbjuder en varierad natur med ett lokalklimat som vintertid ofta skapar förut- sättningar för skidåkning. De välordnade anläggningarna och sambandet mellan dem tillsammans med tillgänglighet till området med allmänna

kommunikationer gör området värdefullt. Gömmarens naturreservat. Foto: Trafikverket

Friluftslivet har god tillgänglighet inom utredningsområdet. Här Lida friluftsan- läggning. Foto: Tyréns

Branta bergspartier lockar till klättring. Foto: Tyréns

(8)

^ ^ ^

^

^^

^

^ ^^

^

^^

^

^^

^^^

^ ^

^

^^

^

Vårby

Tullinge Alby

Fittja Hallunda

Gladö

kvarn Vidja

Orlången Länna

Visättra Huddinge Glömsta

Tungelsta

Västerhaninge Jordbro Ådran

Handen Albyberg Skärholmen

Orördhet

Skogskänsla - Högt värde

Skogskänsla - Mycket högt värde ⁰ ¹ ² ³ ⁴ ⁵_km

L34_Landskapsanalys_upplevelsevarden 2016-05-12

Tillgång och nåbarhet till olika servicefunktioner för rekreation och friluftsliv inom utredningsområdet för Tvärförbindelse Södertörn. Den höga kvaliteten på friluftslivet visar sig bland annat i stora områden som erbjuder en upplevelse av tystnad och riksintresset för friluftsliv. Ett av riksintressets värden grundar sig i den stora sammanhängande arealen naturmark som erbjuder medborgarna möjlighet till skidåkning, flerdagarsvandring, bär- och svampplockning med mera. Inom riksintresset finns även möjlighet att uppleva en varierad natur. Områdets upplevelsevärden i form av kulturhistoriskt intressanta miljöer och den variationsrika naturen som bland annat innehåller tysta områden och vildmarkskänsla bidrar till det höga rekreativa värdet.

I utredningsområdets ytterkanter finns riksintresse för rörligt friluftsliv och turism enligt 4 kap. 2 § miljöbalken. Detta skydd värnar rekreationsmöjligheter i skärgården och längs Mälarens stränder.

Utpekade upplevelsevärden inom utredningsområdet för Tvärförbindelse Södertörn.

! .

!.

! .

[ t

[ t [ t

[

t [t

[ t [ t [ t[t

[

t [t

[ [ t t

[ t

Lida

friluftsanläggning

Sundby gård

Rudan

friluftsanläggning Flottsbro

friluftsanläggning Ågesta

friluftsgård

Paradiset café

Vårby

Tullinge Fittja

Hallunda

Gladö

kvarn Vidja

Orlången Länna

Visättra Huddinge Glömsta

Tungelsta

Västerhaninge Jordbro Ådran

Handen Albyberg Skärholmen

Utredningsområde [t Rast- och grillplatser

!

. Större friluftsanläggningar

Regionala cykelstråk Vandring och motion Sörmlandsleden

Riksintresse Friluftsliv Tysta områden, RUFS2010

0 1 2 3 4 5

km L33_Landskapsanalys_rekreation 2016-10-06

(9)

4.4 Ekologiska strukturer och funktioner

Naturområden i utredningsområdet präglas av stora, sammanhängande skogar och småskaliga jordbruksmarker med lång kontinuitet och höga naturvärden. Inom de stora kilformade naturområdena finns kärnområ- den med ekologiska, kulturella och rekreativa särskilt höga värden.

Samtidigt som stadens radiella utveckling har skapat förutsättningar för naturområden formade som sammanhållna kilar, har utvecklingen också orsakat svaga samband mellan kilarna. Avbrutna samband mellan de grö- na kilarna riskerar att orsaka isolering och avsevärt minska den tillgäng- liga arealen naturmark. Spridning av växter och djur har stor betydelse för den genetiska variationen, starka populationer och i förlängningen den biologiska mångfalden. Stora, sammanhängande tätortnära grönområden, har därför pekats ut i Stockholmsområdet för att tydliggöra särskilt viktiga eko logiska strukturer och funktioner liksom områden för människors rekrea tion. Dessa gröna kilar bör därför värnas för att centrala ekologiska värden och funktioner ska kunna upprätthållas i utredningsområdet och regionen.

4.4.1 Områden av hög ekologisk betydelse

Utredningsområdet berör delar av Hanvedenkilen som innehåller viktiga spridningssamband för arter knutna till gammal barrskog och ädellövskog.

Även Bornsjökilen berörs längst i väster och här finns viktiga spridningssamband främst för arter som lever i ädellövskog. Landskapsekologiskt är sannolikt Flemingsbergsskogens naturreservatet av mycket stor betydelse med avseen de på spridning och genetiskt utbyte för arter knutna till äldre barrskogs miljöer inom Hanveden-, Bornsjö- och Tyrestakilarna. Även Paradiset och Tornbergets naturreservat har sannolikt central betydelse för dagens spridningsmöjligheter. Dessa naturreservat tillsammans med skogarna kring Tyresta utgör sannolikt en förutsättning för framtida livskraftiga populationer av arter på Södertörn med större krav livsmiljö- ernas storlek och ålder, såsom Tjäder. Särskilt viktigt är bandet av gammelbarrskog delvis bestående av hällmarkstallskog, som sträcker sig från Flemingsbergsskogen, över mot Lännaskogen och ner mot Paradiset och Tornberget. Den långa leveranstiden av skogliga naturvärden gör dessa skogar särskilt känsliga för markingrepp.

Mellan Jordbro och Handen finns två passager där vilt passerar mellan Hanveden och Tyresta, trots barriärer i form av trafik och urbana strukturer. Andra viktiga viltstråk finns mellan Lissmasjön och Paradiset samt i Glömstadalen. För att främja ekologiska värden för skogsanknutna arter i Stockholmsområdet bör nämna naturområden och svaga samband upp- rätthållas och helst förbättras.

Inom utredningsområdet finns ﬂera naturreservat och Natura 2000-områ- den. Hanveden och Lännaskogen är två av Natura 2000-områdena. Natu- ra 2000-områden utgör ett nätverk av värdefulla naturområden inom EU.

I svensk lagstiftning är direktiven implementerade i 7 kap. 28 § miljöbal- ken och de omfattas också av lagstiftningen kring riksintresse enligt 4 kap.

8 § miljöbalken. Syftet är att bevara naturtyper och arter som är av gemen- samt intresse för EU-länderna. Tillstånd för intrång i ett Natura 2000-om- råde behövs om verksamheten riskerar att ”på ett betydande sätt påverka miljön”. För att det ska vara möjligt att lämna tillstånd måste i dessa fall kompensationsåtgärder som säkerställer gynnsam bevarandestatus för de arter och naturtyper som listas i art- och habitatdirektivet genomföras.

Det är av stor betydelse att värna dessa utpekade områden för att behålla naturvärden som är beroende av stora oexploaterade arealer och främja arter som har höga krav på orördhet.

En stor del av de öppna landskapen inom utredningsområdet är välbe- sökta av många fågelarter, särskilt i anslutning till våtmarker. Fåglarna är beroende av den stora variationen av biotoper och i många fall av en bullerfri miljö. Buller kan orsaka en försämring av livsmiljön vilket kan orsaka sämre reproduktion och att miljön överges.

Insprängt i och mellan skogsområdena finns ett mosaikartat öppet landskap med stora naturvärden. Topografiska skillnader och många landskapselement såsom åkerholmar, stenrösen och alléer gör att många småbiotoper ryms med en mångfald av arter. Dessa miljöer blir alltmer ovanliga i takt med övergång till mer storskaligt jordbruk. Bryn och kantzoner mot skogar och jordbruk är ofta de mest artrika områdena i landskapet. Här möts skogs- och jordbruksarterna och ger skydd för boplatser, skapar mer föda för insekter och smådjur samt skapar korridorer för små- vilt. Ädellövskogarna, inklusive trädklädda betesmarker, ängs- och betesmarker samt värdefulla trädmiljöer omgärdar det småbrutna odlingslandskapet. Så länge bebyggelse, jordbruk, skogsbruk och andra verksamheter hålls på en småskalig nivå och skapas utifrån de förutsättningar som finns i detta mosaikartade landskapet kan många olika verksamheter samsas utan att den biologiska mångfalden försvagas. Orlångens naturreservat är exempel på ett småbrutet odlingslandskap inom utredningsområdet som har höga naturvärden.

Ekspik (Calicium quercinum), är en hotad art som växer på grov bark och ved av gamla ekar i öppna skogar och hagmarker. Foto: Tyréns.

Grön sköldmossa (Buxbaumia viridis) växer på multnande stammar och stubbar och förekommer i frisk till fuktig barrskog och blandskog. Här växer den på en murken låga i Flemingsbergsskogen. Foto: Tyréns.

Scharlakansröd vårskål är en signalart som visar på en skyddsvärd trädmiljö. Ar- ten påträffades vid Gömmareravinen där miljön har permanent hög luftfuktighet.

Skålsvampen växer på murkna nerfallna grenar från olika lövträd. Foto: Tyréns.

(10)

Områden utifrån deras betydelse för att upprätthålla dagens möjligheter till regional spridning. Resultaten är representativa för arter som lever i äldre barrskog och som kan sprida sig en till tre kilometer. Områden är avgränsade utifrån förekomsten av tallskog äldre än 70 år.

Ådran Skärholmen

Tullinge

Handen Albyberg Alby

Fittja

Länna Visättra

Flemingsberg Glömsta

Tungelsta Gladö

kvarn Vidja

Västerhaninge Jordbro

Regional grönstruktur RUFS 2010 Grön kil

Grön värdekärna

Stora samlade rekreations- natur- och kulturvärden

Klass 1

Klass 2 Klass 3

Grönt samband som behöver stärkas Utredningsområde

0 1 2 3 4 5

km L36_Landskapsanalys_grona_samband 2016-05-24

Den regionala grönstrukturen i form av kilar och värdekärnor. Grönstrukturens länkar är svaga i olika utsträckning. För att främja fortsatt funktionellt ekologiskt och rekreativt samband mellan kilarna krävs särsklid hänsyn i dessa områden vid planering av exempelvis infrastruktur. Klassificeringen motsvarar sambandets betydelse för kilens funktioner, där klass 1 motsvarar det mest kritiska sambandet.

Lida

Rudan Gömmaren

Paradiset

Tornberget

Lännaskogen

Flemingsbergsskogen

Teckenförklaring Utredningsområde Gränser naturreservat

0 2 4 6 8 10

km NM09_PM_tjäder 2016-08-23

Värde för spridning

Högt Lågt

(11)

k

kk

k

k k

k

k k

k

k k k

k k

k

k k

k

k k

kkkkkk kkkkkkk

k

k k kk

k

Ådran Skärholmen

Tullinge

Fittja

Länna Visättra

Tungelsta Gladö

kvarn Vidja

Natura2000 (SPA & SCI) Biotopskyddsområde

k LstAB Naturminnen (punkt)

LstAB Naturreservat

Riksintresse Naturvård, MB 3:6 Utredningsområde

0 1 2 3 4 5

km L38_naturmiljöskydd_A3 2016-05-24

Utpekade värdefulla naturområden inom utredningsområdet för Tvärförbindelse Södertörn.

Den varierade topografin skapar små lokala sänkor och olika naturtyper.

Foto: Tyréns.

Äldre dike intill torplämningen Stensberg, Flemingsbergsskogen. Foto: Tyréns

Fri utveckling av skogen som skapar variationsrika och trolska miljöer. Flemings- bergsskogen. Foto: Tyréns

(12)

Ådran Skärholmen

Tullinge

Fittja

Länna Visättra

Tungelsta Gladö

kvarn Vidja

Utredningsområde Hällmarktallskog

Områden med ädellövbestånd

0 1 2 3 4 5

km L39_naturtyper_A3 2016-06-10

Ett stråk av gammelbarrskog, däribland hällmarktallskog breder ut sig likt ett bälte tvärs över utredningsområdet för Tvärförbindelse Södertörn. Två större områden med ädellövträd kopplade till det småbrutna odlingslandskapet har också identifierats.

Många landskapselement, bland annat ekbestånd, har stor betydelse för det karaktäristiska småbrutna odlingslandskapet på Södertörn. Foto: Tyréns.

De flikiga skogsbrynen skapar variation i landskapet. Foto: Tyréns.

Bryn och kantzoner mot skogar och jordbruk är ofta de mest artrika områdena i landskapet. Foto: Tyréns.

(13)

4.5 Pågående processer i landskapet

Areella näringar betraktas i denna landskapsanalys som verksamheter baserade på råvaruuttag eller med en stark koppling till ett områdes naturgeografiska förutsättningar. Exempel på sådana verksamheter är jordbruk, skogsbruk, olika former av energiutvinning, materialutvinning (grustäkter), fiske och dricksvattenuttag. Kommersiell rekreation och turism tydligt kopplad till ett områdes naturgeografiska karaktär kan också betraktas som areella näringar.

Landskapets utveckling är också starkt kopplat till kommunernas pla- nerade markanvändning. Översiktsplaner och detaljplaner för Botkyrka, Hudding och Haninge kommun ger en bild av planerna för exploatering och strukturomvandling. Aktuella planer på annan infrastruktur i området är också av största betydelse. Åtgärder för Huddingevägen och Spårväg syd är exempel på infrastruktur som inte bara påverkar landskapet utan också planeringen av Tvärförbindelse Södertörn.

4.6 Hur påverkar areella näringar landskapet?

Areella näringar är den pågående användningen av naturresurserna i landskapet som genom sitt markutnyttjande påverkar landskapets både rumsliga och funktionella utformning. Många areella näringar har påver- kan på landskapets fysiska, biologiska och kemiska processer. Jordbrukets djurhållning skapar till exempel betestryck vilket vidhåller ett öppet landskap och ger goda livsbetingelser för vissa arter och djur. Konventionellt jordbruk och skogsbruk innebär normalt ett visst bruk av mineralgödsel och bekämpningsmedel, vilket är starkt kopplat till eutrofiering av akva- tiska och marina miljöer.

Grustäkter i rullstensåsar kan påverka landskapets topografi samt påverka den kemiska reningsprocessen av dricksvattnet och dess kvalitet. Kommer- siell rekreation och turism kan ha viss påverkan på naturliga olika processer i landskapet, men den varierar starkt beroende på verksamheten.

Ådran Tullinge

Fittja

Länna Visättra

Tungelsta Gladö

kvarn Vidja

E4 E20 KUNGENS KURVA SKÄRHOLMEN

257

226

73

FLEMINGSBERG

HANINGE C

73 257

259

0 1 2 3 4 5

km NM33_Planer och projekt_A3_2spalt 2016-06-13

Detaljplaner

Gällande detaljplaner Pågående detaljplaner Pågående detaljplaner

Översiktsplaner

Exploaterings- och förändringsområden Exploaterings- och förändringsområden Exploaterings- och förändringsområden

Infrastrukturplaner

Spårväg Syd Utredningsområde

Pågående och gällande planer inom utredningsområdet för Tvärförbindelse Södertörn.

(14)

Markanvändning i hektar inom respektive kommun, enligt martäckedata. SCB, 2010.

4.6.1 Areella näringar i utredningsområdet Skogsbruk

Den produktiva skogsmarken inom de tre berörda kommunerna Botkyrka, Huddinge och Haninge uppgick år 2010 till 8 655, 4 966 respektive 16 373 hektar vardera. Därtill står totalt 11 440 ha registrerade som improduktiv skogsmark. De största skogsägarna är de respektive kommunerna samt Stockholm stad. Därtill tillkommer några privata markägare.

Både Botkyrka och Huddinge kommun tillämpar en strategi för övergång från produktiv skogsmark med höga naturvärden till rekreations- och skyddsvärd skog. Den rekreations- och skyddsvärda skogen består främst av bostadsnära natur samt identifierade nyckelbiotoper, vilka skyddas via naturreservatsbildningar. Den bostadsnära typen av skogsbruk skiljer sig avsevärt från ett traditionellt skogsbruk där virkesproduktionen är det pri- mära. Det traditionella skogsbruket omfattas av skog utanför reservat och är ovanligt i närheten av utredningsområdets bebyggelsestråk.

Jordbruk, inklusive djurhållning och betesängar

I de tre kommunerna finns totalt 799 hektar aktivt nyttjad betesmark och 620 hektar åkermark, varav 420 hektar är eller håller på att ställas om till ekologiskt jordbruk.

Bland lantbruksdjuren utgör hästar den största gruppen inom storstadsre- gionens ytterområden. Nötkreatur, svin, får och fjäderfä kommer i mins- kande ordning. Inom utredningsområdet återfinns betesmarken generellt i de uppodlade dalarna. I dalarna återfinns också majoriteten av den od- lingsbara jordbruksmarken. Jordbruksmarken är ofta lokaliserad intill det herrgårdlandskap som präglar stora delar av både Huddinge och Botkyrka kommun. I Botkyrka ligger odlingsmarken främst intill Tullingesjön, i Huddinge kring sjön Orlången och i Haninge återfinns den i sydöstra delen av utredningsområdet, öster om väg 73.

Dricksvatten

Kommunerna inom utredningsområdet får merparten av sitt dricksvatten ifrån Norsborgs vattenverk i Botkyrka, via Rödstensfjärden som också är en del av östra Mälarens vattenskyddsområde. Inom utredningsområdet finns två stora rullstensåsar, Uppsalaåsen och Stockholmsåsen som inne- har ﬂera viktiga funktioner, men framförallt är värdefulla som grundvat- tenmagasin. Vattnet i grusåsar är generellt av mycket god kvalitet och kan med en ökad befolkningstillväxt få en stor betydelse för länets framtida vattenförsörjning. I Botkyrka utgör Uppsalaåsen en stor dricksvattenresurs och vattenskyddsområde kring källan där vatten pumpas upp vid Tullinge vattenverk. Inom utredningsområdet finns även Pålamalms vattenskydds- område.

Verksamheter

Inom utredningsområdet har Botkyrka kommun en befintlig grus- och bergtäkt Hamra, som ligger invid Tullinge sjöns södra strand och som är under avveckling. Återställning av täktområdet pågår. Kommunen har dessutom identifierat Rikstens och Pålamalms grustag som potentiella platser för grustag och masshantering. I Flottsbro, mellan Albysjön och Tullingesjön i Huddinge kommun finns en aktiv kommersiell skidanlägg- ning.

Pålamalms grustag. Foto: Tyréns.

Skogsproduktionen är en betydande areell näring inom utredningsområdet.

Foto: Tyréns.

Betesmarken hyser en stor artrikedom och blir alltmer sällsynt. Foto: Trafikverket.