En skifteshistorisk undersökning av Lena Kyrkby

ARBETSRAPPORTER

Kulturgeografiska institutionen

Nr. 693

___________________________________________________________________________

En skifteshistorisk undersökning av Lena Kyrkby

Erica von Essen

Uppsala, juni 2009

ISSN 0283-622X

1
 INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. INLEDNING 1 1.1 Syfte och frågeställningar 2

1.2 Avgränsning i rum 3 1.3 Metod, material och disposition 3

1.4 Källkritik 4 1.5 Begreppsdefinitioner och markvärderingsenheter 5

1.6 Vad menas med institutioner? 5

2. NATURGEOGRAFISK BAKGRUND AV LENA KYRKBY 6

2.1 Istidens spår i jordformer 6

2.2 Landhöjning 7

3. FORNTID I LENA KYRKBY 7

3.1 Fornlämningar i landskapet 7 3.2 Rekonstruerad forntid 8 4. DET FÖRSTA SKIFTET I LENA 9

4.1 Medeltid 10

5. STORSKIFTE 11

5.1 Bakgrund till storskiftesförordningen 11

5.2 Införandet av Storskiftet 11

5.3 Storskiftet i praktiken 12

5.4 Deltagare i Lena Kyrkby 12

5.5 Markägarförhållanden 13

5.6 Storskiftets påföljd i Lena 14

6. LAGA SKIFTE 15

6.1 Bakgrund till Laga skifte 16

6.2 Deltagare i Lena 16

6.3 Prästgårdens protest 17

6.4 Laga skiftes påföljd i Lena 18

7. ANALYS 20

7.1 Tomt är inte tegs moder i Lena 20

7.2 Vikten av den södra gården 22

7.3 Utflyttning av hemman 24

8. DISKUSSION OCH ANKNYTNING TILL ANDRA BYAR 25

8.1. Teoretisk anknytning 27

9. SLUTSATS 28

KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING 29

2


1. INLEDNING

Den gula sockenkyrkan i Lena Kyrkby syns tydligt när man färdas från Uppsala längs den gamla länsvägen norrut mot Österbybruk. Omkring kyrkan syns också omfattande äldre gravfält med flera stormansgravar från folkvandringstiden och vendeltid. Av dessa inslag kan man dra slutsatsen att kyrkbyn måste vara äldre än själva kyrkan som vi vet färdigställdes runt år 1300. Mer än femhundra år senare möter vi en by som har skiftats först privat under medeltiden och sedan i storskifte och laga skifte med resten av riket. Enligt östra Mellansveriges solskiftesnorm

”tomt är tegs moder”

ska en vanlig jordbruksby visa att gårdstomtens storlek och läge markerar gårdens andel i byns gemensamma åkermark.

Efter storskifte (1749) skulle varje tomts åkertegar ligga samlat, och efter laga skifte (1827) kunde bykärnan skingras så att gårdar och tomter blev utflyttade till anvisad åkermark. Om denna utvecklingslinje är fallet även i Lena Kyrkby återstår att se i uppsatsen. Jag är uppvuxen i byn och hoppas att mitt försök att rekonstruera och förklara dess skifteshistoria kan bli värdefullt, särskilt då ingen tidigare sammanställt eller på annat sätt behandlat informationen.

Försök att rekonstruera en bys skifteshistoria tar ofta historiska dokument i anspråk. Men historisk tid, eller tiden från vilken det finns skrivna källor, täcker inte hela den period som en by som Lena kan ha funnits. Vidare berättar inte förfinade skifteshandlingar om en bys ägarförhållanden som snarare har utvecklats gradvis.

Följaktligen bör en plats historia ses som kontinuerlig; medeltiden har sina spår i forntiden, och 1700- och 1800-talet har sina rötter i medeltidens förhållanden. Hela tidsförloppet i Lena ska av den anledningen beaktas.

1.1 Syfte och frågeställningar

Syftet med följande undersökning av Lena Kyrkby är att skildra och förklara byns skifteshistoria. Ett institutionellt perspektiv kommer framförallt att antas såtillvida att 





 








1


Se till exempel: Cserhalmi, Niklas (1999). Fårad Mark. Gävle: Bygd & Natur, s. 96.


Figur 1: Karta över Lena Kyrkby.

Källa: http://www.gis.lst.se/lanskartor/htm/viewer.asp

3


jag vill härleda skifteshistoriken till ägarförhållanden och jordnatur, exempelvis frälsejord, kronojord, skattejord. Avsikten är vidare att undersöka om Lena Kyrkby skiljer sig på några utmärkande sätt från andra byar i norra Uppland. Då ägandet och brukandet av jord har varit avgörande i landsbyar som denna anser jag att en undersökning av skifteshistoriken är det bästa sättet att komma en bys sociala och ekonomiska organisation in på livet. Skifteshandlingarna visar bland annat på vilka befattningar och institutioner som varit viktiga samt under vilka förhållanden de verkade och om det fanns misshälligheter som stört genom tiderna.

Frågeställningarna sammanfattas i:

(a) Hur ser byns skifteshistoria ut?

(b) Vilka ägarförhållanden har bidragit till denna skiftesgång?

(c) Är byn typisk eller otypisk med avseende på skiftesgången?

1.2 Avgränsning i rum Uppsatsens avgränsning bör framförallt ses som geografisk i det att Lena Kyrkby väljs som enda by för en fördjupande undersökning.

Kartan till vänster visar en ungefärlig uppskattning av socknen idag. Jag avser dock att anknyta det färdiga resultatet till ett flertal närliggande byar (Östa, Vendel och Film). Detta görs i strävan att sätta Lena i ett större sammanhang och möjligen urskilja samband i utvecklingen mellan byarna. Det bör däremot påpekas att detta inte görs i ett statistiskt avseende där en norm eftersöks för skifteshistoriken i alla kyrkbyar i trakten, vilket skulle kräva betydligt fler fallstudier.

1.3 Metod, material och disposition

För utredning av den förhistoriska tiden i Lena Kyrkby, vilken blir viktig för de ägarförhållanden som leder fram till det första skiftet på 1290-talet, kommer funktionen fornsök hos Riksantikvarieämbetet

att användas. Relevanta fornlämningar i området kommer genom detta att identifieras med avsikt att rekonstruera Lena som forntidsby. För att sedan utreda skifteshistoriken i Lena

2


 www.raa.se 


Figur 2: Karta över Lena socken, nutid.

Källa: http://www.gis.lst.se/lanskartor/htm/viewer.asp

4


Kyrkby blir Lantmäteriets

skifteskartor och protokoll för Lena viktiga som huvudsakliga källor.

Parallellt med denna granskning kommer ett flertal litterära källor att nyttjas med avsikt att ge en teoretisk bakgrund mot vilken Lena Kyrkby kan jämföras. De skriftliga källorna utgörs av material om de medeltidens förhållanden i norra Uppland, jordbruket under skiftesreformerna och allmän redogörelse för skiftesförordningarna. Den sistnämnda delen visar huruvida allmänna skiftesstadgar antogs eller anpassades i byn. På den regionala nivån blir Sigurd Ramqvists verk Sätesgård och Gods (1996) ett hjälpmedel för min rekonstruering av tidiga ägarförhållanden i byn, som alltså inte framgår av Lantmäteriets skiftesprotokoll. 


Uppsatsen inleder med en kortare summering av Lena Kyrkbys naturgeografiska läge och bakgrund. Därefter följer forntidshistoriken baserat på information om de fornlämningar som finns registrerade hos Riksantikvarieämbetet. Det första skiftet, som tar plats i slutet på 1290-talet, kommer att förklaras med avseende på hur det skapade Lena Kyrkby som by och efter detta behandlas storskiftet och laga skiftet i naturlig följd, först som allmänna stadgor och sedan hur de tagit form i Lena. Detta avslutar empiriavsnittet i uppsatsen, som sedan övergår i ett fördjupande analysavsnitt där följande tre aspekter kommer att analyseras: utskiftningen av jorden, den södra gården och utflyttningsfrågan. Detta avslutas med en diskussion i vilken jag gör en ansats att korrelera Lena Kyrkby med andra kyrkbyar. Slutligen redovisas en kortare teoretisk anknytning följt av en slutsats. 


1.4 Källkritik

Gällande uppsatsens litteratur är det anmärkningsvärt att de enda skrivna källor som står att finna avser Lena Kyrkby innan storskiftet är historiken Sigurd Rahmqvists Sätesgård och Gods. De medeltida frälsegodsens framväxt mot bakgrund av Upplands bebyggelsehistoria från 1996 och hans tidigare verk Det Medeltida Sverige, Uppland. Tiundaland 1:3 Bälinge, Norunda, Rasbo från 1982 skriven tillsammans med historikerna Olle Ferm och Gunnar T Westin. De är av arkeologisk karaktär och baseras på bland annat fältstudier, kartmaterial samt rättsbestämmelser om arv och ägande. Mina antaganden om medeltidens ägarförhållanden i Lena är alltså helt förankrade i deras forskningsresultat.

Angående skiftesdokumenten från Lantmäteriet är det en klar tillgång att de härstammar från en statlig myndighet som funnits sedan 1628 och ej lätt kan bestridas. Det digitaliserade materialet förekommer delvis i kart- och tabellform och som sammanhängande text från skiftesmöten i Lena Kyrkby. Däremot medför den höga åldern på många dokument, i synnerhet gällande storskiftet (1760), en märkbar degradering samt en allmän lässvårighet då språket är ålderdomligt, handskriften svårtydd och dokumentet ofta blekt och fuktskadat. Min ovana vid äldre 





 








3


 http://www.lantmateriet.se/ 


5


handskriftsläsning har likaså ökat risken för feltydning och feltolkning. Vidare är det få uppgifter som överensstämmer mellan storskiftes- och laga skiftesprotokollen.

Exempelvis numreras hemman olika, och nybygge och ändringar i ägande som skett under tiden mellan skiftena redovisas inte fastän det framgår i flera sammanhang att förändringar har skett, vilket förvärrat tolkningen något. 


Lantmäteriets kartor blir däremot inte avgörande för min tolkning av skiftesgången då den huvudsakliga informationen framgår som tidigare nämnt av andra källor. Dessutom har jag haft möjlighet att genomföra ett antal fältobservationer uppe vid kyrkbyn vilket lett till att jag fått en klarare bild av det forntida landskapet än vad som kunde tolkas från Riksantikvarieämbetets fornminneskarta över området. 


1.5 Begreppsdefinitioner och markvärderingsenheter

För korrekthetens och enkelhetens skull kommer jag att tala om jordbrukare i Lena Kyrkby. Termen inbegriper ett flertal olika benämningar som landbor, delägare och skattebönder. Begreppen kan härledas till skillnader i jordnatur, som under skiftena förekom i följande fyra former: skattejord, frälsejord, kronojord och kyrkojord.

Skattejord avsåg den mark som ägdes och brukades av fria bönder mot skatt till kronan. Frälsejord tillhörde under medeltiden kyrkan eller adeln och var befriad från beskattning. Här innefattas även akademihemman, det vill säga hemman som blivit donerade av Vasaätten till Uppsala universitet.

Kronojord var statligt ägd men privat brukad mark. Kyrkojord brukades av kyrkoarrendatorer eller präster.

Med hemman avses en jordbruksfastighet enligt kronans jordeböcker under skiftesepokerna. En hemmansandel i byn uttrycks sedan 1500-talet i mantal där ett mantal innebar ett helt hemman, vilket baseras på dess skattekraft.

Det syftar alltså inte på storlek. Gällande markvärderingen uttrycks varje hemmans jordatal (mått på dess yta) i öresland där 1 öresland: 1 tunnland: 3 örtugland: 24 penningland: ett halvt hektar. Enheten öresland väljs då den användes särskilt i Mellansverige. Jordatalen var viktiga vid skiften, delning och beskattning.

1.6 Vad menas med institutioner?

Ett ytterligare begrepp som bör definieras, i detta fall mer utförligt teoretiskt, är institution som den förekommer i Lena Kyrkby. En institution kan enligt Anthony Giddens struktureringsteori från 1979 förstås i två dimensioner: 1) formella institutioner medvetet utformade av människan, till exempel regelverkorganisationer och 2) informella institutioner omedvetet utformade av människan, såsom

4

Uppsala Akademiförvaltning – Historik. http://www.uaf.uu.se/sidor/sida.aspx?SidaID=13 (hämtat 22-04-2009).

5


Hafström, Gerhald (1949). Ledung och Marklandsindelning. Uppsala.


6

Thulin, Gabriel. (1890/1935). Om Mantalet I-II. Stockholm.

6


beteendenormer.

Formella och informella institutioner utgör ett ramverk i samhället.

Inom dessa ramar finns aktörer såsom organisationer och individer vilka omedvetet kan förändra den institutionella strukturen över tiden. Men deras handling underordnas detta ramverk; lyckas aktörerna ha inverkan på systemet är det för att ramverket tillåter det.

Det institutionella perspektiv som antas i denna uppsats ämnar identifiera samt ta fast på den interaktion som sker mellan institutioner och aktörer i Lena Kyrkby.

Antagandet mot vilket detta görs är att denna struktureringsprocess till viss del förklarar skifteshistoriken i byn.

2. NATURGEOGRAFISK BAKGRUND AV LENA KYRKBY

Lena Kyrkby är beläget på en klassiskt ryggformad rullstensås som på höjden uppgår till 50 meter över havet. Kyrkobyggnaden infinns mellan 35- och 40 meterskurvorna.

Nedanför åsens sydsluttning, i dalgången, sammanflyter Vendelån och Vattholmaån till Fyrisån vilket har skapat ett gynnsamt näs på vilket kyrkbyn är beläget. In Lenum, först omnämnt 1296, betyder just ”höjd med sluttning”.

Följande avsnitt ämnar sammanfattat återge naturgeografin då höjdkurvor, jordarter, landformer och vattenförhållanden ger grundläggande svar på frågan ”varför ligger byn just här”?

2.1 Istidens spår i jordformer

Rullstensåsen har under Weischel-nedisningens reträtt för cirka 20,000 år sedan avsatts längst med smältvattnets nord-sydliga dräneringsriktning i landskapet. Då isälven har runnit ut ur en subglacial tunnel under en vattenyta är detta en subakvatisk miljö, liksom alla områden som befinner sig under högsta kustlinjen.

Inlandsisen har skrapat upp löst och fast material från berggrunden vilket blandades, rundades, sorterades och så småningom avlagrades till moränryggar efter det att isens front dragit sig tillbaka. I Lenaåsens centra finns grovblockigt material medan finkornigare jordavlagringar hittas uppåt samt åt sidorna. Därefter avlagrades fin, slammig glacial lera som i takt med landhöjningen utsattes för vågornas påverkan och därmed utspolades till lägre belägna områden i dalgången och blev till postglacial lera.

Bland annat eroderade sand från rullstensåsen ner på slätterna till öst och väst, vilket har skapat gynnsamma jordbruksförhållanden. I den sistnämnda riktningen hittas svämlera längst ned vid vad som idag är 20 meterskurvan. Denna lera bildas då Vendelån årligen svämmar över en sidvallsäng. I öst finns 





 








7

Peet, Richard (1998). Modern Geographical Thought. Oxford: Blackwell Publishers, s. 154.


8

Wahlberg, Mats (red) (2003). Svenskt ortnamns lexikon. Uppsala: Språk- och folkminnesinstitutet, s.

188.

9

Geotryckeriet (2001). Kompendium för grundkurs i geovetenskap. Kvartärgeologi. Uppsala

universitet, s.19.

7


isälvsediment. Morän är den mest förekommande jordarten i trakten, vilket är typiskt för Sverige i helhet. Mindre stycken av kalt berg runt åsen kan urskiljas enligt SGU:s jordartskarta, dock är dessa inte markanta inslag i lanskapet. Det är även värt att nämna att Upplands nordöstra kust är berikat med kalkhaltigt material från inlandsisen, vilket liksom de sandkorniga avlagringarna har en positiv inverkan på odlingsförhållanden, till skillnad från kalkfattiga, sura jordar.

2.2 Landhöjning

Postglacial landhöjning i landskapet runt Lena Kyrkby fortskrider än idag som en funktion av det tryck med vilken inlandsisen en gång pressade ner jordskorpan i manteln. I takt med den isostatiska höjningen, vilken ämnar återföra jordskorpan till det ursprungliga viloläge som var före Weischeltiden, har mer och mer land frigjorts i Lenas dalgång. Allt land under 25 meter över havet var under en lång tid vattentäckt, och kvarstår idag som en lägre flodslätt till Fyrisån. Högsta höjden av rullstensåsen med sina dryga 50 meter över havet var först att stiga ur havsviken som en holme. Omkring år 800 efter Kristus var området kring åsen torrlagt. God, lättbrukad åkermark finns idag på de högre höjderna och rikligt med ängsmark på de lägre belägna markerna.

3. FORNTID I LENA KYRKBY

Folklandet Tiundaland sträckte sig från Gamla Uppsala och norrut i dalgången. Det var en gång i tiden en betydelsefull beståndsdel, rent av kärnan, i Svea rike. Detta kan man idag ana i spår av gamla hålvägar, vadställen och stenbroar i området.

3.1 Fornlämningar i landskapet

Gravar och gravfält med högar och stensättningar från främst järnåldern hittas rikligt i samband med rullstensåsen. På nuvarande prästgårdens marker sydväst om kyrkobyggnaden finns en gravhög som är 20 meter i omkrets och 2.5 meter hög, på vilken det numera står två sargade runstenar. Fragment från en av dessa hittades inmurad i kyrkobyggnaden vid ett reparationsarbete. Ytterligare fem gravfält och tjugofyra runda stensättningar infinns som stora kullar i närheten, många med gropar i toppen vilket tyder på gravplundring. Stensättningarnas form av flacka stenpackningar tyder på att de är från den yngre delen av järnåldern då man ofta kremerade de döda och sedan anlade graven över bålresterna. Svärdsklingor, stenyxor och pilspetsar har även hittats i anslutning till Lena Kyrkby i samband med arkeologiska utgrävningar under första hälften av 1900-talet, och fynden dateras till järn- och yngre bronsåldern (1000-800 f. Kr).

På de idag uppodlade lermarkerna, främst öster om kyrkan på åsen, har skärvstenshögar fyndats, vilket i detta fall visar på bronsåldersboplatser.

10

Upplandsmuséet (November 2001). Fornlämning 93, Lena.

8


3.2 Rekonstruerad forntid

Under denna tid, äldre bronsåldern, var havsvikens utsträckning mer påtaglig i Lena.

Havet låg vid den nutida 25 metersgränsen. Rullstensåsen varpå gravfälten hittas stod ut som en udde i havsviken. Jordbruk och boskapsskötsel var de huvudsakliga sysslor som nu bedrevs av bofasta bönder efter att övergången från ett jakt- och insamlingsamhälle tagit plats.

Man bodde samlat och djur gick fritt, medan klimatet var gynnsamt och strandförskjutningen fortskred. Vid järnåldern var havsviken torrlagd med undantag för åarna, vilket frigjorde mer land. Vendelån och Vattholmaån runt åsen blev och kvarblir viktiga kommunikationsleder. Bebyggelsen växte nu ut till skogskanterna på lermarkerna. Man bodde trots detta kvar på i stort sätt samma platser samt använde samma gravplatser. På den idag uppodlade åker- och betesmarken fanns det under den yngre järnåldern en mängd glest liggande gårdar. Förmodligen flyttades de runt i takt med att den odlingsbara marken utarmades.

Under yngre järnåldern omdanas bebyggelsen till mer bofast form och vi kan se en mer organiserad by i Lena Kyrkby. Detta har sin grund i att omkring 500-700 e.

Kr. införs förfarandet att stalla upp boskapen under vintern i området. Fähusen skiljs nu från boningshusen. Detta innebär erhållandet av gödsel, vilket möjliggör bättre odling intill bykärnan. Det finns många teorier bakom denna utveckling, bland annat att klimatet blev kallare.

Under den här tiden är mycket lite om förhållanden kända för Lena. Däremot vet vi att man generellt bodde i ett slags ättesamhälle där stora släktgrupper hade en bestämmanderätt till marken.

Före byars etablerande talar arkeologer också ofta om resursområden

; områdena kring nuvarande kyrkbyn som en gång hade karaktären av en halvö i ett innanhav kan betraktas som ett forntida resursområde. Arkeolog Stig Welinder visar på att ytbehovet för överlevnad minskar med tiden. Under bronsåldern (1000 f. Kr.) krävdes 30 hektar per person medan 500 f. Kr. behövdes endast sju hektar.

Uppodling och ny teknik anses ha varit betydande faktorer för denna förändring.

Nuvarande kyrkbyns område kan ses som en gemensam mark under yngre bronsålder. Trots att boplatser tycks ha förekommit här var det huvudsakligen en plats för kult och gemensamma gravfält. Boplatserna flyttades runt i trakten med omkring 100 års intervall, men de föll inom resursområdet.

Nyligen (år 1992) hittades en sådan boplats invid gården Trollbo cirka en kilometer norr om kyrkbyn.

11

Wattholma Kultur- & Hemgbydsförening. Årgång 1, nr.3, Juni 2007, s. 16.

12

Burenhult, Göran (red) (1999). Arkeologi i Norden 2 (1999). Stockholm: Natur & Kultur.

13


 Widgren, Mats (red.) (1995). Äganderätten i lantbrukets historia. Stockholm: Nordiska muséet, s.

47.

14

Welinder, Stig (1992). Det Arkeologiska Perspektivet. Lund: Almqvist & Wiksell International.

15

Burenhult, Göran (1999). Arkeologi i Norden 1, s. 20-21.

16

Riksantikvarieämbetet fornsök (2009-3-27). http://www.fmis.raa.se/, Lena 329:2.

9


4. DET FÖRSTA SKIFTET I LENA

Innan de myndighetsstyrda skiftesförordningarna genomfördes (storskifte, laga skifte) skedde ett privat skiftesprogram i Lena Kyrkby som markerade slutet på ättesamhället i de ovan beskrivna tidsepokerna. Införandet av detta skifte är nära förenat med stormannen Israel Andersson och hans familj. Stormannen Israel äger all mark i dalgången vid denna tid. Under 1290-talet påbörjar han det privata byggandet av kyrkan Lena i kärnan av vad tidigare varit ett forntida stormannagods vid sammanflödet av Vendel- och Vattholmaån. Området ligger fortfarande under Tensta socken. Anderssons status som frälseman, ”en av kungens män” som Alsnö stadga talar om, samt dateringen av byggnaden ger stöd åt att det var han och ingen myndighet som initierade kyrkobygget i Lena.

Men Israel Andersson dör innan hans kyrka blir klar. Han lämnar efter sig en son, en dotter och en hustru. Med kyrkbygget färdigställt efter Israel skapas en egen socken, Lena.

Det första skiftet kan ses just i uppdelningen efter fadern som blir 2:1 mellan sonen Anders och dottern Ramborg, där Lena tillfaller Anders och Ramborg erhåller en mindre enhet i angränsande Tensta socken. Lena sockens tiondeunderlag ökar snart till normalstorlek då närliggande byar i norra Ärentuna socken upptas.

Sonen Anders dör likaså inom kort, innan det första omnämnandet av Lena socken år 1299, och ytterligare ett arvsskifte sker efter hans bortgång. Delningen blir nu mellan Ramborg och hennes mor Ramfrid Gustavsdotter. Det är svårt att fastställa när och huruvida fadern Israels forna huvudgård Lena avvecklats och delats upp till prästgård och de andra hemman som kvarblir fram till storskiftet. Men en tidig avveckling vinner stöd dels i det faktum att dottern Ramborg redan år 1302 hade Kunsta, i norra delen av kyrkbyns mark, och inte Lena som sin provisoriska sätesgård och dels i det att Salsta i norr övertar Lenas roll som godscentrum inom de första årtiondena av 1300-talet. Flera torp tas upp på Salstas ägor.

Salstas gynnsamma tillgångar och skyddade läge gör det till ett framstående gods under medeltiden. Ramborgs sätesgård Kunsta ärvs vidare under högfrälset under 1330-talet. När kyrkbyn överges av Ramborg skiftas byn ut på landbor och Kunsta delas upp på tre landbor när Ramborg senare flyttar till Wik i Balingsta.

Lena Kyrka blir en av de senast bildade socknarna i Uppland, men är samtidig med bland annat Vendel i nordväst och Film i norr. Kyrkobygget är nära sammanfogat med Israel Anderssons arvsskiften. Tidspoken bör ses som övergången från ett forntida ättesamhälle till kristendomens tid, via den i trakten sista stormannen Israel Andersson.

17


Rahmqvist, Sigurd (1996). Sätesgård och Gods. Stockholm: Upplands fornminnesförening, tidskrift nr. 23. Stockholm, s. 221.

18


Rahmqvist, Sigurd (1996). Sätesgård och Gods, s. 223.


19


Rahmqvist, Sigurd (1996). Sätesgård och Gods, s. 227.


10


4.1 Medeltid

Efter att Ramborg lämnat Lenatrakten för Balingsta är kyrkbyns ägandehistoria relativt odokumenterat fram till storskiftet på 1700-talet. Under 1300-talet kan en viss nedgång i befolkning förväntas i och med digerdödens härjningar. Källor återkommer först till Lena i Upplands Handlingar från 1500-talet, där man mellan år 1548-1551 uppger sex gårdar: ett skattehemman, två frälsehemman, två arvs- och egethemman (Vasaätten) samt ett kyrkohemman (S:t Erikshemman).

Under den här tiden äger drottning Margareta Eriksdotter, Gustav Wasas andra maka, frälsehemmanen i Lena som utgör ett mindre godskomplex med Kunsta som centrum. Kunsta tillföll Margareta genom ett arv från hennes farmorsfar som i sin tur erhållit gården i en lång linje frälsearv från Ramborg Israelsdotter. Det är intressant att notera att Margareta kan via släktband spåras tillbaka till Ramborg.

Efter 1500- talets reformation dras kyrkohemman in till kronan, vilket troligen även varit fallet i Lena. Under 1600-talet övergår dessa gårdar och andra från Vasaätten till Kungliga Akademien i Uppsala genom Gustaf II Adolfs donation år 1624.

Sammanfattningsvis är det ett jordnaturmässigt heterogent bysamhälle vid medeltidens slut där institutionerna för skattejord, frälsejord och kyrkojord är alla

representerade.

20


Ferm, Olle. Rahmqvist, Sigurd. Westin, Gunnar T (1982). Det medeltida Sverige Uppland.

Tiundaland 1:3 Bälinge, Norunda, Rasbo. Stockholm: Almqvist & Wiksell International, s. 158.


21


Rahmqvist, Sigurd (1996). Sätesgård och Gods, s. 202.


Figur 3: Tidslinje över Lena Kyrkby

Källa: Erica von Essen

11


5. STORSKIFTET

”Gjöre witterligt, thet hos oss har än ytterligare uti övervägande kommit, hwad märkelig nytta och fördel så väl i Riken i gemen, som hwar enskild lanthushållare therigenom skulle tillflyta att grannars ägor i byalag, både uti åker, äng och skog blefwo skilde från varandra och i storskiften lagde, till deras bättre fredande, hävd och upodling.”

Källa: Kungliga Majestäts kungörelse och förordning om hemmans ägors läggande i storskiften. 5e April. 1757.

5.1 Bakgrund till storskiftesförordningen

Fastän medeltidens ägarförhållanden varit knappt kända vet man att solskifte var på många håll brukningsnormen sedan Magnus Erikssons Landslag från år 1350.

Majoriteten av jord brukades sedan järnåldern i smala bandparceller, eller tegar, utspridda i ett flertal av byns gemensamt ägda åkergärden. Åkermarken var en knapp tredjedel av vad den är idag.

Ängsmark och annan utmark som skog delades av byalaget. Tegens bredd och läge motsvarade en jordbrukares andel i byn, som i sin tur även framgick i tomtens bredd längst med bygatan, därav uttrycket ”tomt är tegs moder”. Upplägget minimerade risk vid felskörd samt upprätthöll en rättviseprincip varvid varje jordbrukare skulle ha äganderätt till andelar i jordar med olika bördighet som en funktion av bland annat väderlekar och ler- och sandhalt. Åkergärden låg ofta i träda för att jorden skulle återhämta sig (i regel tvåsädes träda i Uppland

) men gradvis utarmning av åkermark fortskred. Samtidigt blev tegarna allt fler och allt smalare på grund av hemmansklyvning i byarna som uppstått vid arvskiften.

Odlingsmönstret betraktades inte längre som effektivt om utveckling skulle ske.

5.2 Införandet av Storskiftet

Av dessa anledningar och fler legaliserade Riksdagen en första storskiftesreform år 1749. Flera förnyade stadgor skulle komma med tiden. Lantmäteriet utförde förrättningarna i varje by som skulle skiftas. Skattebönder ansökte om skiftet i hälften av alla fall, då jordägande var ett villkor till ansökan.

Storskiftets plan påbörjades av Lantmäteriets dåvarande chef och ämbetsman Jacob Faggot efter inspiration från bland annat den engelska modellen av inhägnande (enclosure), via Danmark och Nederländerna.

Faggot propagerade för en mer rationell och individualiserad jordbruksmodell där en jordbrukare inte skulle behöva bruka 





 








22

Gadd, Carl-Johan (2000). Den Agrara Revolutionen 1700-1870. Borås: Natur & Kultur, s.111.


23

Gadd, Carl-Johan (2000). Den Agrara Revolutionen, s.116.

24

Cserhalmi, Niklas (1999). Fårad Mark, s.123.

25

Heckscher, Eli.F (1946). Skiftesreformen under 1700-talet ännu en gång. Ekonomisk tidskrift.

Årgång 48. Mars. Blackwell Publishing on behalf of The Scandinavian Journal of Economics.

26

Gadd, Carl-Johan (2000). Den Agrara Revolutionen 1700-1870, s.281.

27

Helmfrid, Staffan (1961). The storskifte, enskifte and laga skifte in Sweden: General Features.

Geografiska Annaler, Vol. 43, No. 1/2. Blackwell Publishing on behalf of Swedish Society for

Anthropology and Geography, s. 115.

12


hundratals tegar i ett tiotal utspridda åkrar och därmed förlora tid i färdväg. Storskifte ämnade reducera antalet tegar hos varje jordbrukare, samt åstadkomma en sammandragning av kvarstående tegar. Faggot hade tidigare genomfört framgångsrika enskilda skiftesreformer av liknade form i landskapet Uppland, där storskifte också kom att tillämpas först.

5.3 Storskiftet i praktiken

Då normalbyn under 1700-talet bestod av en sammansatt bykärna med hus och omkringliggande åkermark innebar genomförandet av storskiftet ett rumsligt problem. Därför påbörjades utflyttning av gårdar från bykärnan till åkermarken, men under storskifttesepoken märktes denna praktik främst i Skåne.

Lagstiftningen beträffande utmarker, däribland skogsmark, fick inte heller utbredd popularitet i landet, då lagens ansedda otillräcklighet skiftat utmarker bland annat på så vis att träden tillhörde en medan marken på vilken de fanns tillhörde en annan.

Det ledde till att utmark i regel fortfarande sågs som gemensamma ägor vilka skulle brukas kollektivt av byborna, för enkelhetens skull.

Storskifte hade överlag blandat resultat beroende på de platsspecifika förhållanden som fanns i de byar där det tillämpats, men från år 1749 till 1827 har det likväl avsevärt påverkat hela landet.

En by i Östergötland fick exempelvis sina tegar nedbringade från över 50 till fem-sex stycken per jordbrukare; en by i Halland upplevde likaså en drastisk reducering från 130 till fyra tegar per jordbrukare.

Trots detta pekar många på storskiftets begränsade sammanläggningseffekter; ett flertal jordbrukare hävdade till och med att storskiftet gett dem fler ägolotter än tidigare och dessutom ofta i mindre bördig jord.

Kritik riktades även mot administrationen av storskiftet, i synnerhet mot rättegångsordningen där utslag kunde variera kraftigt beroende på domare. Dock blev ett viktigt resultat av storskiftet att kollektiv brukning och gemensamt ägande blev mindre viktigt i byn. Det gemensamma började lösas upp fysiskt såväl som socialt. Nu skulle även Lena Kyrkby genomgå dessa förändringar.

5.4 Deltagare i Lena Kyrkby

Den 24:e december år 1759 inställde sig lantmätaren Carl Fredrik Berg för att förrätta storskifte i Lena Kyrkby. Vi möter följande personer i protokollen:

kronolänsman Helenius, kyrkoherde Erik Dragman för domkapitlet, 





 








28


 Norberg, Knut. (1973). Svensk landsbygd: kulturgeografiska studier av markanvändning, bebyggelse och miljö. Göteborg: Awe/Gebers, s. 38.

29

Petterson, Ronny (2003). Ett Reformverk under Omprövning: skifteslagstiftningens förändringar under första hälften av 1800-talet. Kungl. skogs- och lantbruksakademins tidskrift nr. 27. Eskilstuna, s. 29.

30

Cserhalmi, Niklas (1999). Fårad Mark. Gävle, s 124.

31

Gadd, Carl-Johan (2000). Den Agrara Revolutionen 1700-1870., s. 298.

32

Petterson, Ronny (2003). Ett Reformverk under Omprövning, s. 29.


13


befallningsmannen Littorin för Kungliga Akademiens gårdar, samt Salsta sätesgårds förvaltare Johan Fredrik Ekeberg för frälsehemmanet i kyrkbyn. Den förre kyrkoherden i Lena, Erik Sparrman, var nyligen överflyttad till angränsande Tensta socken, men föreslogs på grund av sin kunskap om Lena att företräda prästgården i samband med skiftet. Lena prästgård var således obesatt år 1759 och mötet föreslog därför att skiftet skulle skjutas upp till nästa år för få Sparrmans medverkan. Vid samma möte påpekades att kyrkbyns skogsmark redan år 1732 blivit utskiftad och man var överens om att det skiftet skulle fortsätta att gälla. Mötet behandlade nu framförallt kyrkbyns gränser, varvid det framkom att gränsen mot Kunsta bys marker i norr var osäker. Man enades efter besiktning på plats om den rätta rågången.

Institution Deltagare Position

Domkapitlet Erik Dragman Kyrkoherde

Kronan Helenius Kronolänsman

Kungl. Akademien Littorin Befallningsman

Frälsehemmanet Johan Fredrik Ekeberg Förvaltare

Lantmäteriet Carl Fredrik Berg Lantmätare

Lena

Kyrka/prästebordet Erik Sparrman Kyrkoherde

Tabell 1: Deltagare vid storskiftesmötet i Lena Kyrkby 1729/1760. Källa: Protokoll storskifte för Lena Kyrkby (1760). Historiska kartor, Lantmäteriet, s. 2.

5.5 Markägarförhållanden

Av skiftesprotokollen framgår det att den 2:a augusti året därpå sammanträffade man således åter i byn varvid kyrkoherde Sparrman deltog för att bevaka prästebordets rätt. Vid detta möte inställde sig även jordbrukarna från Hånsta grannby med avsikt att få fastställt kyrkbyns ägosträckning vid Glimminge utjord i väster som då var delad mellan prästgården och Hånsta by. En Märta Lydekadotter hade nämligen testamenterat sin mark i Glimminge till Lena Kyrka redan år 1452. Marken reglerades av Hånstabönderna och prästgården utan inblandning av resterande byalaget.

Det framkommer därefter i protokollet att det så kallade prästgärdet ut mot Glimminge var det enda gärde som till helt bestod av lerjord vilket föranledde att detta gärde värderades högre än de andra, mer sandhaltiga jordarna. Vidare påpekades i mötet att vissa ängsmarker längs Vattholma- och Vendelån var benägna att ofta översvämmas och att hänsyn måste tas till detta.

En äldre handritad karta står som grund för storskiftet. Emellertid anmärkte förvaltare Ekeberg för frälsehemmanet att det fanns ett rör (gränsutmärkning) på

33


 Ferm, Olle. Rahmqvist, Sigurd. Westin, Gunnar T (1982). Det medeltida Sverige Uppland.

Tiundaland 1:3 Bälinge, Norunda, Rasbo. Stockholm: Almqvist & Wiksell International, s. 156.

14


denna karta med vilken han aldrig ”haft sig bekant”

och ej heller fanns på den ännu äldre kartan från 1714 och han anförde således att detta måste utredas.

Rågångspunkten gällde åter gränsen mot Kunsta by. Man besiktade åter gränsen på plats och befallningsman Littorin för Kungliga Akademien uppvisade nu den äldre kartan och man kom nu överens om att göra en ny markering i naturen. Vidare anförde förvaltare Ekeberg ett bekymmer vid det så kallade Hammargärdet invid bruksdammen i byn. På norra delen av detta gärde, som tillhörde kyrkbyn, fanns numera många små täppor och inhägnader som brukades av bruksmeder.

Hammarsmeder hade slagit sig ner vid forsarna 1540 när stångjärnssmide blev aktuellt i Vattholma. Detta intrång var oreglerat. Man enades emellertid om att man måste acceptera förhållandet av den anledningen att ”hammarsmeder i alla tider hade haft större delen av instängslorna.”

Sammanfattningsvis framgår följande ägarförhållanden för jordbrukarna i byn:

Hemman Jordnatur Öresland

Nr. 1 Frälsehemmanet 7

Nr. 2 Kungl. Akademien 2

Nr. 3 Prästebordet 12

Nr. 4 Kungl. Akademien 4

Nr. 5 Kungl. Akademien 5

Totalt 

 30

Tabell 2: Ägarförhållanden uttryckt i hemmansägare och öresland i Lena Kyrkby år 1760. Källa:

Protokoll storskifte för Lena Kyrkby (1760). Historiska kartor, Lantmäteriet, s. 2.

5.6 Storskiftets påföljd i Lena

Då ägaruppmätningarna fastställts uppmärksammade lantmätaren och förde till protokollet att tomtlägena i byn på inget sätt motsvarade de uppgivna lägena i åkergärderna och ängarna. Han framlägger sitt första skiftesförslag enligt följande:

Prästebordet ska erhålla prästegärdet ograverat då man brukat denna mark av gammal hävd. De andra gärderna, Hammar- och Kunsta gärderna samt delar av kyrkogärdet, delas mellan ovanstående jordbrukare nummer 1, 2, 4 och 5.

Frälsehemmanet (1) skall ha sina skiften norrut, därnäst Akademiens tre hemman (2, 4 och 5) mot söder. Det föreslogs vidare att alla de vretar som var belägna öster om Vattholmaån skulle brukas, som hittills, av torparna, vilka sedan länge nyttjat dessa marker tillhörande kyrkbyn utan äganderätt. Storskifteskartan visar på totalt sju torp tillhöriga dessa. Vidare förslogs att viss mark kring kyrkobyggnaden (sockenstugan, kyrkbacken, med mera) skulle förbli oskiftad och ägas gemensamt av byalaget. Även gällande den ängsmark som tillhörde kyrkbyn var byalaget enig om att bevara i en 





 








34

Protokoll storskifte för Lena Kyrkby (1760). Historiska kartor, Lantmäteriet, s. 2.

35

Ibid.



15


oförändrad situation då ängsmarken ansågs räcka till alla. Ytterligare förslogs att ingen delning skulle ske av gårdstomterna utan att var och en skulle få behålla ”hwad han till gårdstomt inhägnat”

Inga väsentliga invändningar restes mot skiftesförslaget och man accepterade i samförstånd. Lantmätaren Berg gjorde nu en förteckning för varje markägare där det fastställdes respektive andelar av gärderna.

Vad gäller fisket enades man om att ”inte fördeligt fiske fanns”

varför man lät bli att reglera fiske. Skogsmark reglerades ej heller då detta var gjort tidigare till belåtenhet, vilket man konstaterat under det första mötet året innan. Sista delen av storskiftesprotokollen avser gränsrörens lägen och beskrivningar. Rörens besiktades gemensamt och intygades av alla. Byns gränser utåt var nu fastställda och alla visste nu sina odlingstegar. Kartan nedan uppvisar storskiftesindelningen i Lena.

Figur 4: Karta över Lena Kyrkby storskifte 1760. Källa: Protokoll över storskifte för Lena Kyrkby (1760). Historiska kartor, Lantmäteriet, s.1. 


6. LAGA SKIFTE

”Med laga skifte förstås: förut oskiftade, eller och redan skiftade, men sammanblandade ägors utbrytning i så sort sammanhang, belägenheten, utan någon delägares förfång, möjligen må medgiva; och ty kommer den förra benämningen av storskifte och enskifte att upphöra.”—

Kungl. M:s Nådiga stadga om skiftesverket i riket, den 4:e Maj, 1827.

36

Protokoll storskifte för Lena Kyrkby (1760). Historiska kartor, Lantmäteriet, s. 3.

37

Protokoll storskifte för Lena Kyrkby (1760). Historiska kartor, Lantmäteriet, s. 4.


16


6.1 Bakgrund till Laga skifte

Laga skifte lagstiftades år 1827 med syfte att slutföra de sammandragningar av ägor som stor- och enskifte påbörjat. Målet var även att mer tydligt definiera förfoganderätten då man upptäckt att individen lätt överexploaterade naturresurser om de ägdes av ett vagt definierat kollektiv.

All mark i hela landet skulle nu skiftas inklusive utmarker. Norrland och Dalarna var undantagna. Om ägolotter låg glest och utspritt i en by skulle Lantmätaren bereda ”en redig och lämplig ägodelning”

genom vilken en eller flera jordbrukare skulle få sina tomter utflyttade till sammanhängande åkermark. Vidare identifieras de utflyttningsbenägna samt de med kvarborätt som: ”De delägare, hwilkas hemman äro bäst bebyggde, och som å fina tomteplatser hafva betydligare trädgårdar eller andre nyttige anläggningar, have mest berättigade, att i byn kvarbo.”

Fanns det ett flertal jordbrukare med likvärdigt värderade tomter kunde lottning ske. Vid eventuell tvist om den nya ägolottens läge mellan två utflyttningskyldiga jordägare skulle lottning likaså tillämpas. Vägrade de av någon anledning lottning fick byns andra jordbrukare gemensamt enas om de tvistande parternas nya ägolotter.

Lantmätaren och hans biträden uppfattade och värderade kostnaden vid utflyttning som utbetalades av Kungl. Maj:t:s befallningshavande, men om denna ansågs otillräcklig vid flytten skulle de andra delägarna i byn ge bidrag. Stadgan fastställer deras ersättning som penningar, körslor, dagsverken eller byggnadsmaterial. Lantmätaren kom efter ansökan från minst en jordbrukare med ett förslag på den nya rumsliga arronderingen i landskapet. Den ansökande jordbrukare kunde inte längre pekas ut som utflyttningsskyldig.

Dessutom kunde utflyttningen genomföras utan ett majoritetsbeslut i byalaget.

Planen kunde dock förkastas av bönderna;

godkändes den påbörjades omstrukturering. I Uppsala län utgjorde utflyttningen 40 procent.

Den 10 november 1864 anbefallde länets landshövding laga skifte i Lena Kyrkby.

6.2 Deltagare i Lena

Hundrafem år efter storskiftet i kyrkbyn inleddes således laga skifte i Lena; det första mötet hölls den 25e september 1865. Deltagare var Lantmätare Carl Rudbeck med två biträden, inspektor F.E. Unander och J.E. Jansson. För Kungliga Akademien 





 








38

Gadd, Carl-Johan (2000). Den Agrara Revolutionen 1700.1870, s.284.

39

Backman, J.H. Faxe, Arvid (1837). Sammanfattning af nu gällande allmänna stadgar, angående skiftesverket i riket, s.55.

40

Ibid.

41

Backman, J.H. Faxe, Arvid (1837). Sammanfattning af nu gällande allmänna stadgar, angående skiftesverket i riket, s.57.


42

Gadd, Carl-Johan (2000). Den Agrara Revolutionen 1700-1870, s.292.

43

Sporrong, Ulf (1995). Varför skiftades inte all jord samtidigt? Populär historia http://www.historiskamedia.se/o.o.i.s?id=52&vid=130

44

Cserhalmi, Niklas (1999). Fårad Mark, s.125.


45

Gadd, Carl-Johan (2000). Den Agrara Revolutionen 1700-1870, s.294.

17


deltog ombudsmannen och Docenten Landtmansson. För Lenabergs gruvbolag (Lena kalkbrott), som arrenderade ett mantal om sex öresland i kyrkbyn, deltog kamrerare C.E.F. Schensen. För Lenabergs frälsejord närvarade bruksinspektoren W.O.

Swanbeck. För en gård tillhörig Kungliga Akademien deltog arrendatorn Per Jansson. För Klockarbol likaså tillhörig Kungliga Akademien, deltog arrendatorn Gustaf Nilsson. Som ombud för prästgården i Lena infanns kontaktsprosten P.

Petterson och kyrkoheden A. Lind. Slutligen anmälde sig kaptenen R. Norlin samt dennes arrendator J.A. Alsing för Altomta granngård i nordväst (avseende gränstvist vid Årsta utmark).

Institution Deltagare Position

Altomta granngård R. Norlin Ägare och kapten

Altomta granngård J.A. Alsing Arrendator

Kungliga Akademien Landtmansson Ombudsman

Lantmäteriet Carl Rudbeck Lantmätare

Lantmäteriet F.E. Unander Inspektor

Lantmäteriet J.E. Jansson Inspektor

Kungliga Akademien Gustaf Nilsson Arrendator

Kungliga Akademien Per Jansson Arrendator

Frälsehemmanet W.O. Swanbeck Bruksinspektor

Lenabergs gruvbolag C.E.F. Schensen Kamrerare

Prästgården P. Petterson Kontaktsprost

Prästgården A. Lind Kyrkoherde

Tabell 3: Deltagare vid laga skifte möte i Lena Kyrkby 1865. Källa: Protokoll Laga skifte för Lena Kyrkby (1865). Historiska kartor, Lantmäteriet, s. 3, §5.

6.3 Prästgårdens protest

Lantmätaren Rudbeck läste inledningsvis upp landshövdingaämbetets förordning samt den utfärdade Kungliga kungörelsen om skiftet som därefter började med att ombudet för Vattholma bruk, Swanbeck, uppvisade två kartor. Den ena gällde storskiftet år 1760 av Carl Fredrik Berg. Den andra kartan var en geometrisk uppmätning av kyrkbyns skogsmark, upprättad av Sven Leffler år 1738. Lantmätaren Rudbeck framlade nu frågan om parterna hade något att bestrida om förrättningen i sig. Kyrkoheden A. Lind för prästgården anförde då att ”jag ej anser prestebordet vara skyldigt att underkasta sig nu i frågan varande nya skifte.”

Anledningen till Linds invändning var dels att skogsmarken redan utskiftats år 1739 och dels att prästgården redan fått sina skiften lagda för sig nära prästgården i samband med storskiftet. Rudbeck upplyste då att skogsmarken, då den skiftades år 1739, inte hade några odlingslägenheter, men att sedan dess det skett åbyggnader. Inspektoren 





 








46

Protokoll Laga skifte för Lena Kyrkby (1865). Historiska kartor, Lantmäteriet, s. 3, §5.


18


Swanbeck yrkade likaså på att alla ägor som tillhör skifteslaget skulle ingå i skiftet.

Kungliga Akademiens ombud Landtmansson tillstyrkte. Även kaptenen Norlin från Altomta ansåg att skiftet skulle beröra alla ägor. Kyrkoheden Lind förklarade sig anse kapten Norlins inlägg obefogat; det fanns ingen rätt för kaptenen att yttra sig om Lenabergs skifteslag från granngården Altomta. Man beslöt nu att göra ett avbrott och utföra en enklare besiktning av marken. Efter återkomsten till mötet angavs följande utlåtande: sedan storskiftet upprättats har tydligtvis flera nya torp och hemman brutits på den så kallade skogsmarken, vilket lett till att lantmätaren och hans biträden beslutat att skiftet måste gälla alla ägor. Ombudet Petterson och kyrkoheden Lind förklarade sig missnöjda med utlåtandet och beslöt att underställa frågan till ägodelningsrätten, en myndighet som översåg ägodelningstvister.

Förrättningen tillsvidare skulle uppskjutas.

Nästa möte skedde året efter, 22 maj år 1866. Lantmätaren läste nu upp: ”Den protest, som undertecknade afgåvo emot laga skifte i Lenabergs by i Lena socken den 25e september 1865 återkallas härmed: Petterson och Lind.”

Man upprättade nu en skifteskarta varvid kyrkbyns exakta gränser gentemot andra byar fastställdes (rågångsundersökning). Lantmätare Rudbeck framlade även det första skiftesförslaget som sammanfattas i fyra punkter:

1. Ägoutbyten skulle ske mellan Lenaberg och Kunsta byar kring Lilla Backa så att

”krokiga gärdesgårdar ledas efter räta linjer, så utlagde att minsta möjliga mark i byte ingår.”

2. Angående delningsgrunden beslöts att all förut skiftad mark skulle delas efter var och ens nuvarande innehav och den oskiftade marken delas så att de tre akademihemmanen får sin skogs- och nyodlingsmark ihop.

3. Vad gäller undantag från skiftade marken beslöts att de allmänna landsvägarna skulle förbli oskiftade. Vidare skulle en grustäkt samt marken omkring kyrkan (kyrkovall och kyrkogård) förbli gemensam.

4. Man fastställde nu den mark på vilken skiften skulle ske som inrösnings- eller avrösningsjord, det vill säga om marken gick att uppodla eller inte.

6.4 Laga skiftes påföljd i Lena

Efter detta utsattes ett nytt sammanträde till den 5 juni år 1866 då man enades på vilka grunder laga skiftet skulle ske. Ytterligare ett möte den 30 juli år 1866 avsåg framförallt ägograderingen i byn. Inspektorn F.A. Svanström, som efterträtt 





 








47

Protokoll Laga skifte för Lena Kyrkby (1865). Historiska kartor, Lantmäteriet, s. 8, §11.

48

Protokoll Laga skifte för Lena Kyrkby (1865). Historiska kartor, Lantmäteriet, s. 10, §14.


19


Swanbeck för Vattholma bruk, meddelar nu att ägaren kan tänkta sig en utflyttning av frälsehemmanet från byns kärna till en möjlig uppodlingsmark, den så kallade Kallmyran i byns östra skogsmark. Svanström begär även att Hammargärdet skulle utskiftas på frälsehemmanet. Lantmätaren föreslår att Lena prästgård med sina tolv öresland i byn erhåller rätt att bruka sina gärden som tidigare. De tre akademihemman som är belägna i byn ska erhålla alla sina ägor i ett sammanhängande skifte. Ett akademihemman om sju öresland, som efter byte med åbyggnad tillhörig ett annat akademihemman, utflyttas till Stenby gruvor där det erhåller åker- och skogsmark i ett sammanhängande skifte. Kyrkoheden Lind pekade på flera punkter i förslaget som han bestred. Invändningarna delades inte av byalaget.

Man beslöt därför att avsluta mötet och åter sammanträda nästa dag den 31 juli.

Kyrkoherde Lind hade vid detta tillfälle fortfarande åsikter om skiftesplanen men erkände nu att förbättringar skett. Alla övriga parter godtog planen och enighet förelåg nu om utskiftning av marken samt utflyttning av två gårdar från byn, frälsehemmanet och ett akademihemman. Utflyttningen skulle vara verkställd inom fem år från det att skiftet legaliserats. När frågan om utflyttningskostnader fördes upp inträdde åter invändningar hos Kyrkoherde Lind, som menade att frälsehemmanets utflyttning inte alls var nödvändig och att det var tveksamt om Kallmyran skulle betraktas som inrösningsmark överhuvudtaget. Inspektorn Svanström från Vattholma bruk motsatte all ändring av Lantmätarens plan och förklarade att Kallmyran måste bebyggas för att kunna odlas då det var beläget så långt ifrån hembyn. Han yrkade att om utflyttning eller bidrag till utflyttning inte blev tillstyrkt skulle han begära att frälsehemmanet skulle få alla sina ägor kring det nuvarande gårdsläget. Detta skulle omkullkasta hela skiftesplanen. Lantmätaren Rudbeck och hans biträden ansåg dock att utflyttning av hemmanet till Kallmyran var nödvändig ”för att kunna odla och sköta den från byn avlägset belägna stora kärr- och myrmark”.

Inget avseende skulle fästas vid kyrkoherdens förslag att ändra skiftesplanen, meddelade Lantmätaren. Skiftesplanen måste godkännas. Nu meddelade bruksinspektorn Svanström att han nog var villig från sitt håll att efterskänka den del av utflyttningskostnaden som skulle belöpa på kyrkoheden Lind och prästgården om denne godtog skiftesförslaget i sin helhet. Skiftet skulle få laga kraft 60 dagar efter slutprotokollet 31 juli 1866. Skiftet godkändes till slut. Kartan nedan visar byorganisationen innan lagaskifte infördes i Lena Kyrkby.

49

Protokoll Laga skifte för Lena Kyrkby (1865). Historiska kartor, Lantmäteriet, s.27, §24.

20


Figur 5: Karta över Lena Kyrkby (bykärnan) laga skifte (1865). Källa: Protokoll Laga skifte för Lena Kyrkby (1865). Historiska kartor, Lantmäteriet, s.1.

7. ANALYS

Undersökningen av kyrkbyns ovanstående skifteshistorik fördjupas i tre områden.

Avsikten är att förklara skiftesförloppet utifrån ägarförhållanden och institutioner.

Första delen avser utskiftningen av jorden (7.1), den andra behandlar den södra gården i byn (7.2) och den tredje och sista punkten berör utflyttningsfrågan (7.3).

7.1 Tomt är inte tegs moder i Lena Kyrkby

Det gängse för jordbruksbyar i östra Mellansverige är att solskiftet en gång stått som brukningsnorm. I solskifte lades gårdstomterna, som varje jordbrukare bebodde, så att tomtens läge och storlek visade hur stor ägodel av det gemensamma som hörde till respektive gård,

därav ”tomt är tegs moder”. Ett idealexempel kan ges i Östa by som är beläget sex kilometer söder 





 








50


Cserhalmi, Niklas (1999). Fårad Mark. s.96.


Figur 6: Östa By. Källa: Protokoll storskifte för Östa (1764).

21


om Lena Kyrkby. Byn består av två hela mantal och ett 3/8 mantal. Det framgår tydligt hur markvärdet återspeglas i tomtstorlekarna; gård A är störst med ett mantal och tjugo öresland, vilket syns i tomtstorleken; gård B är minst, vilket även det framkommer i dess tomtstorlek; gård C, D och E uppgår tillsammans till ett mantal.

I samband med storskiftet år 1756-1760 i Lena Kyrkby skriver lantmätaren Carl Fredrik Berg i protokollet att ”tomtläget i byn, intet svarar emot uppgifterna om läge i åkermark och ängar”.

Han frågar därför om de uppgivna örestalen för varje gård verkligen skulle gälla. Byalaget anser att örestalen är de riktiga och skall gälla.

Någon brukare anför att det nog kunde vara så att gårdarna förr i tiden byggdes på behag på åsen utan avseende till solskiftesläget för att ligga längre från varandra om någon eldsvåda skulle uppkomma.

Men detta återger inte hela sanningen. Vid storskiftet läggs det nämnvärt mycket vikt vid ”den det och av gammalt innehaft.”

Man håller fast vid institutionen av bevarandet av gammal hävd, eller sedvanerätt.

Exempelvis fick den södra gården, prästgården, oförändrat bruka nästan all jord den tidigare brukat. Frälsegården fick likaså fortsätta att bruka det östra gärdet ned mot Vattholmaån som man alltid gjort. Hammarsmederna nervid bruksdammen behöll sin rätt att bruka de instängslor som fanns där, då man ansåg att de gjort det i alla tider. Det tegskifte som genomfördes vid storskiftet i byn koncentrerades till Kunstagärdet, Hammargärdet och Kyrkogärdet som delades upp mellan hemman 1, 2, 4 och 5. Storskiftet i byn ökade därmed i själva verket antalet brukningstegar mot tidigare, vilket gick tvärtemot storskiftesidén att sammanlägga bandparceller.

För att utreda varför Lena Kyrkby skiljer sig så tydligt från andra byar i det här avseendet bör man söka längre bak i tiden. Under den tid som kyrkbyn var en enskild 





 








51


Protokoll storskifte för Lena Kyrkby (1760). Historiska kartor, Lantmäteriet, s. 3-4.


52


Ibid.

53

Ibid.

Figur 7: Fornlämningar i Lena Kyrkby.

Källa: http://www.fmis.raa.se/, 2009-03-27

22


stormansegendom under Israel Andersson (fram till 1290-talet) fanns säkerligen redan flera hushåll på byns mark. Detta vinner stöd i studerandet av fornminneskartan ovan; inom byns område på rullstensåsen finns fem olika gravfält, markerat med blått. Det södra är störst med minst 30 gravar. I norr finns ytterligare en gravplats med 17 gravar, och mitt på åsen är två gravfält belägna med 17 respektive 15 gravar. Fem och sju gravar återfinns även väster om åsen. I vanliga jordbruksbyar finns det som regel ett bygravfält, eller en ättebacke. Men Lena har alltså så pass många gravfält att enskilda brukande enheter blev som små byar i byn som fick odla sin egen mark alldeles omkring tomten. En jordbrukares förslag på att det var brandrisk som låg bakom den spridda bebyggelsen var således felaktig. Även Rahmqvist drar slutsatsen, ”Det är tydligt att vi har att göra med en gammal by, som under medeltiden delats upp på mindre enheter, vilka fått egna namn.”

Följaktligen hade man sina gärden ”efter gammalt” vid det första skiftet efter Israel Andersson.

Storskiftet blev av den anledningen nästan kontraproduktivt i byn. Gårdarna i byn fick nu släppa till de gärden de själva hade brukat av sedvanerätt och istället dela på tre gärden. Troligen hade det inte tidigare förekommit solskifte i någon större utsträckning i byn. Andra vanliga jordbruksbyar bildades kanske vid en senare tidpunkt och då blev solskifte en naturlig följd. Lena har säkerligen en mycket äldre brukningstradition än de flesta byar omkring, baserat på fornlämningar. Vidare ledde rimligtvis den blandning regionala institutioner, representerade av jordnaturer, som förekom i byn till att det var svårt att uppnå gemensam, logisk reglering då ingen enskild instans kunde överse och propagera för skifte. Det mest bestående storskiftet förde med sig här var att byns yttre gränser bestämdes och att byns örestal fastställdes. I övrigt komplicerades situationen.

7.2 Vikten av den södra gården

Om vi återigen beger oss tillbaka i tiden i byn finns det mycket som tyder på att det fanns en önskan hos Israel Andersson att den forna huvudgården i Lena Kyrkby skulle upplåtas till den kommande prästen när kyrkobygget blev färdigställt.

Upplandslagens skrivelse stipulerar gällande prästgårdars tillblivelse att ”för hundarekyrkor skulle 1 markland avsättas och för prästgårdar vid tolftskyrkor ½ markland.”

Ett halvt markland motsvarar omkring fyra öresland. Tensta sockens kyrka är en hundarekyrka, medan Lena Kyrka är en tolftkyrka. Följaktligen ska Lena prästgård hålla fyra öresland. Vi ser däremot i storskiftesprotokollen att prästgården i Lena är på mer än tolv öresland. Bostället för prästen har således mycket mer mark än vad som krävdes av lagen. Varför fick den så mycket mark?

54


Rahmqvist, Sigurd (1996). Sätesgård och Gods, s. 199.


55

Gräslund Berg, Elisabeth (2004). Till prästens bruk och nytta. Jord till prästgårdar i Sverige under

medeltid och tidigmodern tid. Stockholm universitet: Kulturgeografiska institutionen, s. 74.

23


Vad gäller prästgårdars lägen har Elisabeth Gräslund Berg konstaterat i sina fallstudier att de i regel återfinns nära intill kyrkobyggnaden. Präster hade förr uppgifter flera gånger dagligen i kyrkan och prästens färdväg fick inte vara för lång.

När Israel Andersson påbörjade kyrkobygget i Lena låg hans huvudgård säkerligen alldeles norr om kyrkan, uppe på åsen. Detta finner stöd i fornlämningar alldeles i närheten av tomtplatsen, sannolikt efter tillhörande uthusbyggnader. Det faktum att Israel anlägger en kyrka samtidigt som han låter bevara äldre hedniska markeringar på åsen kan tolkas som en diplomatisk gest för att lugna befolkningen. Som vi sett i fornlämningsavsnittet har man till och med murat in runstensfragment i kyrkoingången. Övergången till kristendomen blev därmed inte ett lika stort tidsbrott i landskapet. Israel, kan man förmoda, placerade kyrkan söder om huvudgården i direkt anslutning till stormannahögarna från 1000-talet e. Kr. Ett skäl till detta var troligen att kyrkobygget skulle fungera som en markör av status och tidslinje i landskapet, där stormännen ville visa med monument att de hade en genomgående förankring i byns historia. Följaktligen visar mina fältobservationer på att om denna forna anordning stämde bildas en nord-sydlöpande linje genom landskapet som pampigt omfattar stormannens huvudgård, kyrkan och stormannamarkeringen ut på sydspetsen över dalen. Nuvarande prästgårdsläge, ner väster om åsen på ett gravfält, stämmer dock inte överens med den forna huvudgården och måste därför ha uppstått under senare medeltid. Från den ses kyrkan knappast mot norr som är normen.

Gräslund Berg antyder att senare forskning betonar den pragmatiska aspekten av kristnandet i det att kristendomen erbjöd en ideologisk och administrativ ryggrad åt ett kungadöme.

Även på regional nivå framgår den politiska aspekten: ”De stormän och andra som ville stödja eller vara del av kungens krets, tog kungens seder vilket alltså var att vara kristen.”

Israel Andersson var en sådan storman. Alsnö stadga, ett dokument utfärdat av kung Magnus Ladulås år 1280, fastställer frälsets uppkomst i Sverige. I brevet beviljades skattefrihet åt alla riddare och svenner samt för

”konungens män”. Exakt vilken innebörd som döljer sig bakom denna formulering har varit omstritt inom historieforskning, men den moderna uppfattningen pekar på att stormännen inbegripits.

Anledningen till att kyrkan och prästgården fått så pass mycket mark kan alltså hittas i Israels agerande under den tidens politiska institutioner, i synnerhet under kronans inflytande. Prästgårdens inverkan på skifteshistoriken i Lena har som redovisats varit märkbar med avseende på antalet öresland den innehaft.

56


Gräslund Berg, Elisabeth (2004). Till prästens bruk och nytta, s. 13.


57


Ibid.



58


De svenska skatternas historia | Skatteverket (hämtat 2009-05-24)


http://www.skatteverket.se/blanketterbroschyrer/broschyr/filer/117/1171.4.18e1b10334ebe8bc80001659.html


24


7.3 Utflyttning av hemman

Vad berör den rumsliga utflyttningen av bruksenheter i samband med laga skifte utgjorde denna praktik som nämnt omkring 40 procent i Uppsala län.

I Lena flyttas två av fem gårdar ut, frälsehemmanet och en av Kungliga Akademiens gårdar, vilket stämmer väl överens med den genomsnittliga utflyttningen. Gårdar skingrades från bykärnan och bereddes ut på nytt, ofta på moränhöjder i skogskanter, som ibland var belägna flera kilometer från närmsta gård. Grundidén var att sammanlägga åkerlotter ytterligare så att färdväg och intrång på grannars mark minskades.

Om vi tittar närmare på praktiken i Lena förefaller det att det fanns andra syften med utflyttningen.

Frälsehemmanet, utmarkerat som den andra gården uppifrån i kartan till höger, flyttas ut till Kallmyran i byns nordöstra skogsmark, vilket ifrågasätts av kyrkoherde A. Lind när han betvivlar lägets rösningsnatur. Av detta kan vi dra slutsatsen att inget försök hade tidigare gjorts att uppodla Kallmyran, och följaktligen bör utflyttningen hit hänföras till kolonisering av ny mark.

Kulturgeograf Gerd Enequist pekar på denna funktion som en viktig aspekt av utflyttningen vid laga skifte.

Kungliga Akademiens gård längst till vänster på kartan flyttas inte ut till sådan mark utan till Stenby gruvor strax öster om kyrkan. Här var funktionen gruvdrift där man ville ha nära till Lena kalkbrott. I laga skiftesprotokollen framgår det att Lenabergs gruvbolag, representerade vid mötet av kamrerare C.E.F. Schensen, arrenderar sex öresland från Kungliga Akademien.

Utflyttningen till Stenby gruvor belyser vikten av en tillkomst av nya resurser under

59


Gadd, Carl-Johan (2000). Den Agrara Revolutionen 1700-1870, s.294.


60


Enequist, Gerd (1975) Mälarlänens lantbebyggelse enligt det äldre ekonomiska kartverket, Stockholm: Almqvist & Wiksell International, s. 99.


Figur 8: Tomternas läge i Lena Kyrkby innan utflyttning.

Källa: Protokoll Laga skifte för Lena Kyrkby (1865).

Historiska kartor, Lantmäteriet.