Stockholms universitet
Institutionen för mediestudier, JMK, medie- och kommunikationsvetenskap Typ av uppsats: Kandidatuppsats
Klassbeteckning: HT16 M KAND Handledare: Magnus Danielson Uppsatsförfattare: Theresia Tillnert Framlagd: VT17
“Det finns inget mellan dom och oss”
Sammanfattning
Studiens syfte är att undersöka hur en stor bank väljer att hantera en förtroendekris under en presskonferens. Genom att analysera Nordeas presskonferens som hölls i Stockholm den 7:e april 2016 i samband med den så kallade Panamaskandalen, ämnar studien utreda vilka retoriska strategier Nordea använder sig av samt hur bankens karaktär framställs under presskonferensen. Presskonferensen transkriberas och analyseras i en retorisk analys. Begreppenethos, pathos
och logos appliceras på materialet samt även Benoits (1997) image
repair theory
. Resultaten visar att Nordea främst använder sig av ethos och logos, samt
tillrättaläggande
och bolstering, men även enkelt förnekande, förnekande och projicering,
minimering och attack.
Tidigare forskning av Caldiero et al. (2009), Holtzhausen och Roberts
(2009), Maiorescu (2016) samt Weber et al (2011) stämmer överens med denna studies resultat att tillrättaläggande
och bolstering är de vanligaste strategierna. Studien kommer
Innehållsförteckning
1 Inledning 3
1.1 Syfte och frågeställning 3
1.2 Avgränsningar 3
1.3 Uppsatsens disposition 4
2 Panamadokumenten 4
3 Teori 6
3.1 Kris och kriskommunikation 6
3.1.1 Coombs tre råd vid kriskommunikation 6
3.1.2 Image repair theory 8
3.1.3 Kritik mot Image repair theory 10
4 Tidigare forskning 10
4.1 Image repair theory 11
4.2 Etik inom bankväsendet 12
5 Material 13
6 Metod 14
6.1 Fallstudier 14
6.2 Retorisk analys 14
6.2.1 De tre appellformerna 14
7 Resultat och analys 16
7.1 Övergripande resultat 16
7.2 Djupgående analys 18
8 Diskussion och slutsats 24
9 Förslag till framtida forskning 27
1 Inledning
En banks överlevnad är beroende av dess kunders förtroende. I ett modernt samhälle är de flesta av hos kund hos någon bank och bankers företaganden blir därmed en intressefråga för oss alla.
Nordea är en välkänd bank med över 10 miljoner privatkunder och en halv miljon företagskunder runt om i norden (Nordea 2016). Den 6:april 2016 avslöjade det samhällsgranskande tv-programmet Uppdrag granskning att Nordea varit en stor aktör i det som kommit att kallas Panamaskandalen. Nordea anklagades för att ha varit inblandade i uppstartandet av flera hundra brevlådeföretag förlagda utomlands ( SVT 2016), vilket väckte stort intresse, både i medierna och bland allmänheten. Den 7:e april 2016 höll Nordea en presskonferens i Stockholm där de svarade på anklagelserna.
I ljuset av detta är det av intresse att undersöka hur en bank med så många intressenter väljer att hantera en förtroendekris som hotar dess anseende.
1.1 Syfte och frågeställning
Syftet med denna uppsats är att undersöka hur en stor erkänd bank hanterar en förtroendekris under en presskonferens. Studien utgår från följande frågeställning:
● Vilka retoriska strategier använder sig Nordea av vid sin presskonferens angående Panamadokumenten för att hantera krisen?
● Hur framställs bankens karaktär under presskonferensen?
1.2 Avgränsningar
hinnas med under studiens korta tidsram. Utifrån studiens syfte har jag även valt att inte undersöka vilka kommentarer Nordea tagit emot på sociala medier, eller hur Nordea har kriskommunicerat vid andra händelser. Studien ämnar inte heller utreda hur Nordeas kriskommunikation framställs inom olika medier eller hur den kommenteras av journalister. Materialet har även avgränsats till att endast omfatta de delar av presskonferensen som behandlar frågor relevanta för studiens syfte. De delar av presskonferensen som, exempelvis, behandlar tidigare händelser som ej är relevanta har därför inte transkriberats och lämnas utanför analysen. Jag har även valt att begränsa den visuella analysen av presskonferensen till de delar som den litteratur inom retorik som används i denna studie menar är direkt kopplade till appellformen ethos. Denna avgränsning har gjorts då en semiotisk analys av materialet inte hade hunnits med under studiens korta tidsram. Denna studie är en fallstudie som endast ämnar undersöka Nordeas kriskommunikation vid ett enstaka tillfälle. Med studien ämnar jag bidra med ytterligare kunskap inom forskningsfältet kriskommunikation.
1.3 Uppsatsens disposition
Uppsatsen inleds med ett bakgrundskapitel där Nordeas roll i Panamaskandalen redogörs för. Sedan följer ett teorikapitel där teorier kring kriskommunikation och image repair theory beskrivs. Efter detta följer ett kapitel med tidigare forskning inom image repair theory samt etik inom bankväsendet. Efterföljande kapitel behandlar studiens material och beskriver hur materialet ser ut och hur det har analyserats. Därpå följer ett metodkapitel där den retoriska analysen samt de medföljande begreppenethos, pathos
och logos redogörs. Efter detta följer
resultat- och analyskapitlet där studiens resultat redovisas och analyseras. Uppsatsen avslutas sedan med ett diskussions- och slutsatskapitel där analysen av resultaten diskuteras utifrån olika perspektiv och studiens frågeställningar besvaras.
2 Panamadokumenten
kallas Panamaskandalen. Den sydtyska tidningen Süddeutsche Zeitung tog emot över 11 och en halv miljon dokument, läckta från den Panamabaserade juristfirman Mossack Fonseca. Dokumenten omfattade uppgifter om över 200 000 brevlådeföretag och hade kopplingar till över 200 olika länder, ett av dem var Sverige. Efter att ha vänt sig till den globala organisationen för undersökande journalister ICIJ, startades ett internationellt samarbete där Uppdrag gransknings reportrar var en av aktörerna (SVT 2016).
Bland de svenska företagen som dykt upp i de läckta Panamadokumenten stod Nordea ut. Enligt dokumenten ska Nordea genom sin filial i Luxemburg ha anordnat och administrerat hundratals brevlådeföretag med tillhörande målvakter (en person som frontar bolaget och skriver under dokument mot betalning) åt rika kunder. Detta ska även enligt dokumenten ha skett mot betalning från kundens sida. Enligt mejlkonversationer ska Nordea ha beställt anordnandet av dessa brevlådeföretag av Mossack Fonseca samt ha ordnat med betalningen för denna tjänst. Mejlkonversationer visar även att en av de målvakter som företrätt 30 av dessa brevlådeföretag beställda av Nordea, varit död i åtta år. Trots detta har personen stått kvar som direktör. Ytterligare mejlkonversationer mellan Nordea och Mossack Fonseca avslöjar att Nordea bett juristfirman bakdatera en fullmakt två år, från 2012 till 2010, även denna tjänst ska de ha betalat Mossack Fonseca för (SVT 2016).
I Uppdrag gransknings dokumentär nekar Nordeas VD Casper von Koskull till att man som kund till Nordea skulle kunna få hjälp av banken att starta upp ett anonymt konto med målvakt i ett skatteparadis. von Koskull menar att Nordea kan ha varit inblandad i liknande aktiviteter historiskt sett men att detta inte pågår längre. Trots detta visar de läckta dokumenten att det finns en affär från 2015 där Nordea lånat ut flera miljarder svenska kronor till Capital partners som bygger ett kontorkomplex kallat Metropolis i Moskva. Detta lån ska ha slussats genom tre olika brevlådeföretag som i sin tur ägts av andra
3 Teori
Detta kapitel beskriver övergripande teori inom kriskommunikation för att sedan redogöra för image repair theory
och den kritik teorin utsatts för.
3.1 Kris och kriskommunikation
Begreppetkris definieras lite olika bland forskare inom kriskommunikation. Enligt Heath och Miller (2004:2) definieras en kris ofta som en förutsägbar men oläglig händelse som kan påverka det drabbade företagets anseende samt berörda intressenter negativt. Coombs (2007b:164) definierar istället en kris som en oförutsägbar och plötslig händelse som hotar företagets operationella verksamhet, dess anseende och dess ekonomi. Coombs håller dock med om att kriser kan påverka intressenter negativt, både emotionellt, fysiskt och ekonomiskt (ibid).
Enligt Heide och Simonsson (2016:27) är kriser ett så pass vanligt inslag i dagens samhälle att företag och organisationer bör lägga mer fokus på när istället för om
en kris
inträffar. Vad som räknas som en kris kan dock anses vara mer bundet till perceptionen av händelsen än själva händelsen i sig. Detta innebär att en händelse kan uppfattas som en kris av vissa individer men inte av andra (2016:30). Ett företag eller en organisation bör dock betrakta en händelse som en kris om dess intressenter gör det (Coombs 2007a:3). Coombs (2007a:128-133) lägger fram tre generella råd att ha i åtanke när det gäller kriskommunikation. Dessa är att man ska svara snabbt, vara konsekvent, samt, öppen och transparant. Coombs tre råd presenteras i följande avsnitt.
3.1.1 Coombs tre råd vid kriskommunikation
kan företaget undvika att media blir felinformerad av grupper som vill skada företaget och säkerställa att företagets bild av händelsen samt korrekt information når dess intressenter (2007a:129). Ett företag som reagerar med tystnad uppfattas däremot ofta som osäkert, passivt och utan kontroll (ibid). Donath (1984 refererad till i Coombs 2007a:129) menar även att ett företag som ger en långsam respons vid en kris ofta uppfattas som icke kompetent. Smith och Hayne (1997 refererad till i Coombs 2007a:128) påpekar att behovet av en snabb respons ökar riskerna för att företaget gör misstag, exempelvis genom att ge ifrån sig felaktig information. Coombs (2007a:129) menar dock att fördelarna med en snabb respons kan sägas väga tyngre än potentiella nackdelar.
Coombs (2007a:131) påpekar även att det är viktigt att företaget är konsekvent i sin respons till intressenterna under krisen. Detta innebär inte bara att företaget bör begränsa sina uttalanden till några få utvalda talespersoner, utan även att dessa ska ha en delad informationsbas att utgå ifrån (ibid). Det är dock svårt för företaget att säkerställa att det endast är de officiella talespersonerna som uttalar sig i medier. Coombs menar däremot att företaget, genom att löpande uppdatera sina anställda om situationen, kan öka de anställdas förståelse för händelsen och undvika att felaktig information sprider sig (ibid).
Coombs (2007a:132) beskriver företags öppenhet
som ett mångfacetterat koncept
bestående av tre olika betydelser; ärlighet, tillgänglighet för media, och villighet att ge ut information. Begreppet tillgänglighet innebär, enligt Coombs, att företaget har en talesperson som svarar på frågor från både medier och andra intressenter, helst direkt när information finns tillgänglig (ibid). Vid tillfällen då företaget inte kan svara på en fråga direkt bör företaget enligt Stewart och Cash (1997 refererad till i Coombs 2007a:132) förklara anledningen till att frågan inte kan besvaras samt ange när ett svar från företaget kan förväntas. Om företaget väljer att låta frågor gå obesvarade kan relationen till företagets intressenter påverkas negativt (Coombs 2007a:132).
Valet angående hur mycket information företaget ska ge ut om krisen kan ses i en flytande skala från limited disclosure
då företaget berättar så lite som möjligt, till full
disclosure
då företaget berättar allt (Coombs 2007a:132). Att dela med sig av all krisrelaterad
Kaufmann et al. (1994 refererad till i Coombs 2007a:132) menar dock att en försiktig full disclosure har högt anseende i kretsar inom krishantering. Företag rekommenderas att vara ärliga mot sina intressenter vid kriser. Detta innebär att företag bör avslöja all information rörande krisen om det finns risk att denna leder till dödsfall eller andra större skador (Coombs 2007a:133).
3.1.2 Image repair theory
För att ett anseende ska kunna anses hotat krävs två saker; att en klandervärd händelse faktiskt har inträffat, och att personen/verksamheten anser att allmänheten uppfattar händelsen som klandervärd. Det krävs alltså att en verksamhet tror att allmänheten anser händelsen vara klandervärd för att verksamheten ska börja oroa sig för negativa effekter på sitt anseende (Benoit 2014:20-21). Det är vidare när verksamheten tror att allmänheten beskyller dem för den dåliga händelsen eller handlingen som användandet av image repair blir behövligt (ibid).
Image repair theory är en modell för retoriskt försvar vid förtroendekriser. Modellen utvecklades av William Benoit och innehåller fem strategier för återskapande av förtroende (Benoit 2014:22, Palm 2006:117). De fem strategierna och deras retoriska åtgärder presenteras nedan. De svenska översättningarna av strategierna är hämtade från Lars Palm (2006:17);
Förnekande
Förnekande kan enligt image repair theory ske i två former; enkelt förnekande
och
förnekande och projicering. Ett enkelt förnekande innebär att den anklagade helt enkelt förnekar en eller flera av följande saker; man förnekar allt ansvar för det som skett, man förnekar att händelsen var klandervärd, eller, man förnekar att händelsen ens inträffat (Benoit 1997:179).
Bortförklaring
Bortförklaring återfinns enligt image repair theory i fyra olika varianter: Provokation, okunskap, olyckshändelse
och goda avsikter. Bortförklaring genom provokation innebär att
den anklagade hävdar att händelsen endast inträffat då de varit tvungna att reagera på en provokation (Benoit 1997:180),
Att skylla på okunskap innebär att företaget menar att de inte kan hållas ansvariga då de saknade kontroll eller relevant information vid händelsen (Benoit 1997:180).
Företaget kan även påstå att händelsen var en olyckshändelse. Detta kan minska skuldbeläggandet av företaget, men bara om de är framgångsrika inom att lyckas övertyga sina åhörare (Benoit 1997:180).
Att hävda goda avsikter innebär helt enkelt att företaget påstår att de hade goda avsikter med sitt handlande (Benoit 1997:180).
Minska händelsen anstötlighet
Denna strategi kommer i sex varianter: Bolstering, minimering, differentiering, hänvisa till ett högre syfte, attack,
och kompensation. Bolstering innebär att företaget genom att påminna
sina åhörare om goda handlingar som företaget utfört i det förflutna, eller genom att beskriva sina goda karaktärsdrag, försöker öka de positiva känslorna gentemot sig själva. På detta sätt ämnar företaget minska de negativa känslorna förknippade med den klandervärda händelsen (Benoit 1997:180).
En annan strategi är minimering. Denna strategi syftar till att minimera de negativa känslor som förknippas med händelsen. Detta kan exempelvis ske genom att företaget minimerar själva problemet (Benoit 1997:180-181).
Differentiering innebär att händelsen särskiljs från andra liknande förfaranden som kan anses vara ännu mer anstötliga. På detta sätt kan alltså händelsens uppfattas som mindre anstötlig och klandervärd (Benoit 1997:181)
Att hänvisa till ett högre syfte är ytterligare ett sätt för företaget att försöka minska händelsens anstötlighet. Detta kan exempelvis ske genom hävdandet att de positiva aspekterna av händelsen anses vara större än de negativa aspekterna, och att händelsen därmed kan anses vara nödvändig (Benoit 1997:181).
Ytterligare en strategi för att minska händelsens anstötlighet är att kompensera de som farit illa av händelsen. Så länge kompensationen godtas av de som tagit anstöt kommer företagets anseende förbättras (Benoit 1997:181).
Tillrättaläggande Tillrättaläggande
innebär att företaget lovar att ta tag i problemet och utföra korrigeringar.
Detta sker främst på två olika sätt; företaget lovar att se till att händelsen inte upprepas (exempelvis genom att genomföra en utredning), och/eller, företaget återställer sin verksamhet till hur den såg ut innan händelsen inträffade (Benoit:1997:181).
Ta på sig skulden
Att ta på sig skulden innebär att man erkänner sitt ansvar i händelsen och ber om ursäkt. En nackdel med denna strategi är att företaget riskerar stämmas av offer av det inträffade (Benoit 1997:181).
3.1.3 Kritik mot Image repair theory
4 Tidigare forskning
Detta kapitel redogör för studier med inriktning mot image repair theory
, för att sedan gå in
på etik
inom bankväsendet.
4.1 Image repair theory
Studier inom image repair theory har genomförts av ett stort antal forskare inom kriskommunikationsfältet, med varierande resultat. I en studie från 2009 fann Caldiero, Taylor, och Ungureanu. exempelvis att tillrättaläggande, förnekande och projicering, bolstering, goda avsikter, samt hänvisning till ett högre syfte
, var det mest förekommande
strategierna i företags kriskommunikation i samband med anklagelser om bedrägeri. I studien undersöktes nyhetssläpp från 17 olika företag och forskarna fann även att det endast var ett av företagen som använde sig av mer än en strategi i ett och samma nyhetssläpp (2009:220-221).
Även Holtzhausen och Roberts har forskat inom Image repair theory och genom en innehållsanalys fann de i sin studie från 2009 atttillrättaläggande, bolstering, okunskap,
och
ta på sig hela skulden
var de vanligaste strategierna USA:s Air Force Academy använde sig
av i sina 20 nyhetssläpp efter att en serie av sexuella trakasserier mot kvinnliga kadetter uppdagats. Mindre förekommande var, i fallande ordning, förnekande och projicering, enkelt förnekande, provokation,
och hänvisande till ett högre syfte (2009:176). Resultaten visade
även till skillnad från Caldiero et al´s (2009) studie att det vid flera tillfällen användes mer än en strategi i samma nyhetssläpp. Holtzhausen och Roberts undersökte även vilken inställning som gick att urskilja i flera artiklar skapade kring akademins uttalanden. De fann att strategierna “ta på sig hela skulden” och okunskap genererade flest negativa artiklar, och att bolstering samt en “ingen kommentar”-strategi genererade flest positiva artiklar. Forskarna drar slutsatsen att det ibland kan vara bättre att inte anta någon strategi alls och att en “ingen kommentar”-strategi kan få ett företag att tolkas som mer trovärdig (2009:177,183).
använde sig av tillrättaläggande
strategier, så som att förklara vilka förändringar som DT
kommer att genomgå för att förhindra att liknande händelser sker igen. VD:n använde sig även av strategier för attminska händelsens anstötlighet
men detta gjorde han inom en större
helhet av tillrättalägganden. På frågan om varför DT hade väntat så länge med att göra händelsen offentlig svarade Obermann exempelvis att de inte hade velat göra det eftersom de ville använda tillfället till att göra en intern utredning. Denna utredning ledde till att förändringar inom olika policys kunde implementeras snabbare än om en extern utredning startats direkt (2016:675-676).
Weber, Erickson och Stone (2011) har genom en kritisk diskursanalys undersökt Citibanks kriskommunikation i samband med den finansiella krisen i USA år 2008. Genom att applicera image repair theory på ett antal texter och tal som Citibank sände ut under denna period, kunde de se att de vanligaste strategierna var bolstering och tillrättaläggande. Bolsteringen skedde främst under själva krisen samt efter att regeringen gått in med pengar i banken. Tillrättaläggandet skedde främst vid kritik av bankens olika processer gällande riskhantering samt när de ville gottgöra för de fel de gjort. Weber et al. menar att det är bäst om ett företag tar ansvar och erkänner de fel de har gjort men att vikten av kommunikationen bör ligga på att reducera krisens allvar. De kommer även fram till att Citibank följde detta råd.
4.2 Etik inom bankväsendet
Paulet, Parnaudeau & Relano (2015) har forskat om hur etiskt handlande har förändrats inom bankväsendet efter den finansiella krisen år 2008. Studiens forskare skiljer på vanliga konventionella banker och det de kallar etiska banker. De största skillnaderna ligger i att vanliga banker har en företagsmodell baserad på ren vinst, att de är involverade i komplexa globala investeringar, att deras kreditpolicys främst baseras på finansiella faktorer, och att de saknar transparens angående vilka projekt kunders pengar investeras i samt vilka lån som beviljas (2015:203). Bland de banker studien listar som konventionella återfnns Nordea (2015:204). De etiska bankerna har istället en företagsmodell som utöver vinst även inkluderar socialt värde, de håller sina investeringar till den lokala marknaden, de har en kreditpolicy som utöver finansiella aspekter även tar hänsyn till miljömässiga och sociala aspekter, och de har en hög transparens där kunder får välja vilken typ av projekt de vill att deras pengar ska investeras i, samt att uppgifter om de lån som beviljas publiceras (2015:203). Paulet et al. framhåller att vissa av de konventionella bankerna har tagit till sig en mer ansvarsfull finansiell attityd efter finanskrisen år 2008, Detta ska främst ha manifesterat sig i att bankerna ska ha tagit till sig tekniska mätinstrument, men även en mer positiv attityd gällande transparens och ansvarsutkrävande (2015:199). Dessa konventionella banker utger sig även ofta för att ha ett högt åtagande gällande miljömässiga och sociala aspekter. Paulet et al. menar dock att dessa åtaganden ekar tomma och endast används för att höja bankens anseende (2015:205). Forskarna kommer i slutändan fram till att de konventionella bankernas affärsmodell inte förändrats avsevärt, etiskt sett, efter den finansiella krisen.
5 Material
tillfällen för att säkerställa att min analys blir så genomarbetad och belyst som möjligt. Medverkande under presskonferensen är Nordeas VD Casper von Koskull, chef för kapitalförvaltning Snorre Storset och chef för “wholesale banking” Erik Ekman. Presskonferensen sker på engelska och har därför även transkriberats på engelska.
6 Metod
I detta avsnitt förklaras begreppet fallstudie och metodenretorisk analys tillsammans med de retoriska begrepp som valts ut för denna studie under varsin rubrik.
6.1 Fallstudier
Uppsatsen är en fallstudie av Nordeas presskonferens som hölls efter att Uppdrag gransknings dokumentär “Panamadokumenten” visats på SVT. Vidare är denna studie en fallstudie i bankers kriskommunikation. En fallstudie innebär att det endast är ett fall som granskas. Ett fall kan exempelvis vara en viss organisation, en person, eller en viss händelse (Bryman 2002:64). I denna studie är det alltså presskonferensen som är händelsen. Det utvalda fallet ska granskas ingående och detaljerat (ibid). och ska, som Stake (1995 refererad till i Bryman 2002:64) menar, behandla fallets specifika natur och komplexitet.
6.2 Retorisk analys
6.2.1 De tre appellformerna
EthosEthos innebär den karaktär som talaren eller skribenten visar upp i talarsituationen (Lindqvist Grinde 2008:29). Dessa argument appellerar till publikens förtroende för talaren eller skribentens goda moraliska karaktär eller vishet. Ethos kan delas in i primär och sekundär ethos; den primära bygger på det ethos som finns hos publiken eller läsaren gentemot talaren redan innan talsituationen, och den sekundära innebär det ethos som skapas i talarsituationen (Vigsö 2010:221). Ethos förmedlas inte bara genom språkliga verktyg, så som argumentation, utan även genom talarsituationens fysiska arrangemang. Detta handlar exempelvis om hur talaren är klädd och vilken övrig inredning som finns arrangerad. En politiker som klär sig i fritidskläder kan till exempel förmedla ett ethos som välvillig och “en av oss”, och en talare vid en talarstol kan ge intryck av att talaren har auktoritet (Gripsrud 2011:211).
Pathos
Hur vi känner inför något spelar stor roll för hur vi bedömer situationer och vilka beslut vi tar. För att påverka en publik kan man därför som talare eller skribent behöva använda sig av pathos. Pathos innebär att väcka en känsla hos publiken (Lindqvist Grinde 2008:80-82). Detta kan ske genom det Lindqvist Grinde (2008) kallar för Aristoteles känslobank där sexton olika känslor fördelats i par så som de anses höra ihop. Dessa är ilska och mildhet, hat och kärlek, skam och skamfrihet, rivalitet och förakt, uppskattning och otack, hopp och fruktan, tillfredsställelse och avund,
samt medlidande och förtrytelse (2008:83). Pathosargument är
viktiga för talarens trovärdighet. Om talaren inte visar känslomässigt att denne tror på det egna budskapet finns risken att inte åhörarna gör det heller (Gripsrud 2011:213). Pathosargument har däremot en förmåga att förstärka åhörarnas irritation och misstro mot talaren om argumenten motsägs av tvivelaktiga logosargument eller svagheter i talarens ethos (2011:214). Karakteristiska drag för pathos är användandet av värdeladdade ord, att argumenten är väldigt situationsbundna och flyktiga, och att man har en iögonfallande stil (Vigsö 2010:221)
Att använda sig av logos
innebär att man lägger fram sakskäl eller bevis för sina påståenden.
Ett logosargument behöver dock inte innehålla några bindande bevis. Många logosargument handlar snarare om att lägga fram en tankegång som åhörarna kan granska (Hellspong 2011:228). Aristoteles talar dock om två grundläggande argumentationsformer som kan användas för att uppnå detta; entymem och paradigm (Grinde Lindqvist 2008:79-80). Ett entymem innebär att man hänvisar till en allmän princip där premissen, det övergripande påståendet, förutsätts vara självklar för åhörarna (Gripsrud 2011:211). Detta kräver dock att det finns en kulturell gemenskap med en delad bas rörande värderingar, kunskap och erfarenheter (2011:212). Ett paradigm innebär istället att talaren använder sig av ett exempel. Genom att hänvisa till ett enskilt känt fall antyder talaren att det handlar om en generell regel. Detta sker oftast genom någon typ av jämförelse (ibid). Karakteristiskt för logosargument är att man väljer neutrala ord, har ett behärskat framförande och en anonym stil (Vigsö 2010:221)
7 Resultat och analys
Detta kapitel är indelat i två avsnitt. I det första avsnittet presenteras resultaten övergripande medan det andra avsnittet tar sig an en mer djupdykande analys.
7.1 Övergripande resultat
Dokumentären “Panamadokumenten” sändes första gången på SVT1 och SVTPlay klockan 20:00 den 6:e april 2016. Redan nästa dag höll Nordea sin presskonferens i Stockholm. Detta skulle kunna tolkas som att Nordea agerade snabbt och att de var först ut med information till medierna, vilket är väldigt viktigt för att säkerställa att korrekt information samt Nordeas bild av händelsen når deras intressenter (Coombs 2007a:129). Vilka andra som kan ha uttalat sig om dokumentärens innehåll och när detta kan ha skett ligger dock utanför det syfte denna studie ämnar att studera.
hålla sig till några få talespersoner. Talespersonerna verkar dock utgå från en gemensam informationsbas (ibid) då de flera gånger upprepar samma information som redan sagts av någon annan av dem. Det finns enbart ett tydligt tillfälle då de inte verkar vara konsekventa i vilken information de ger. Detta sker när Storset går in och rättar von Koskull angående en siffra. Detta kan ge intrycket att Nordeas VD von Koskull slänger sig med siffror utan att egentligen vara särskilt insatt.
Att bedöma hur öppen och transparent Nordea är under presskonferensen är svårt som utomstående. De säger att de vill vara så öppna och transparenta som möjligt men att de självklart inte kan kommentera enskilda fall. Utifrån detta kan de anses använda sig av en försiktig full disclosure
vilket Kaufmann et al. (1994 refererad till i Coombs 2007a:132)
menar är det mest förespråkade tillvägagångssättet. När det gäller Nordeas tillgänglighet följer de många gånger Stewart och Cash (1997 refererad till i Coombs 2007a:132) råd om att meddela varför en fråga inte kan besvaras och när ett svar kan förväntas, förutom vid några tillfällen. Vid dessa tillfällen svarar de istället att de inte bryr sig om svaret på frågan eller hänvisar till att de inte kan kommentera enskilda fall. Detta skulle kunna uppfattas som ett sätt att undvika att stå svarslösa eller ge ut felaktig information vilket Smith och Hayne (1997 refererad till i Coombs 2007a:128) menar är en stor risk vid en snabb respons. Detta tillvägagångssätt kan dock vara riskabel för Nordea då obesvarade frågor kan påverka relationen till deras intressenter negativt (Coombs 2007a:132).
I materialet återfinns alla de tre appellformerna (ethos, pathos
och logos). Ethos och
logos används dock mest. De strategier ur image repair theory som återfinns i materialet är tillrättaläggande, bolstering, enkelt förnekande, förnekande och projicering, minimering, samt attack.
al. 2011). Att Nordea använder sig av flera strategier stämmer överens med Holtzhausen och Roberts (2009) forskning och går därmed emot Caldiero et al.s (2009) resultat. Denna skillnad i resultatet kan såklart bero på de olikheter som finns i de olika företagens kommunikationsformer. Ett nyhetssläpp skiljer sig mycket från en presskonferens.
En djupare analys av studiens resultat följer nedan i nästa avsnitt.
7.2 Djupgående analys
Ethos är den appellform som förekommer mest frekvent i det studerade materialet. Eftersom det är svårt att undersöka den primära ethos publiken hade innan händelsen, kan jag här bara utgå ifrån den sekundära typen av ethos, alltså den som skapas i stunden (Vigsö 2010:221). Resultaten och analysen av de tre appellformerna och image repair theory är uppdelad efter de ethosteman som jag har lyckats identifiera i materialet.
“Vi har försökt förhindra detta”
Ett ethos som Nordea trycker på genom hela presskonferensen är att de arbetar förebyggande och att de gjort många uppoffringar för att säkerställa att deras verksamhet sker på laglig och moralisk basis. De nämner exempelvis ett flertal gånger att de ändrade sina policys och procedurer kring brevlådeföretag redan år 2009, och att en konsekvens av detta var att de förlorade ett signifikant antal kunder. De nämner även att de krävt mer information av sina kunder än vad lagen egentligen krävt och att detta kan ha påverkat förlusten av kunder. På frågan om hur många kunder de faktiskt förlorat verkar Nordea inte vilja svara med en siffra utan Storset trycker återigen på att det var ett signifikant antal kunder. När journalisten inte ger sig drar von Koskull motvilligt till med siffran 4000 stycken. För en bank med flera miljoner kunder kan man som utomstående undra vad denna förlust betyder för Nordea. Storset påpekar dock när han blir tillfrågad om detta att förlusten endast var påtaglig för Luxemburgfilialen och inte Nordea som helhet. På frågan om hur mycket pengar de faktiskt förlorade svarar VD von Koskull att han inte bryr sig om hur mycket de förlorat med orden; “if we lose it we lose it I think if we lose it for those reasons we i don´t care”.
få till det gemensam rapporteringssystem som nu har införts. På så sätt framstår de som att de velat få igenom denna förändring länge men att det funnits någon typ av externt motstånd som satt käppar i hjulet tidigare. De trycker även på att detta system är automatiskt. Detta stämmer överens medPaulet et al.s (2015:199) resultat om att konventionella banker skulle ha tagit till sig nya tekniska instrument samt en större känsla för ansvarsutkrävande efter finanskrisen år 2008.
Andra exempel på hur detta ethos framkommer i materialet sker genom att de tar upp att de gör allt för att säkerställa att deras kunder betalar den skatt de ska och att de även hjälper kunder som flyttar utomlands att betala sin skatt korrekt. De nämner även att de skapar globala skatterapporter som förenklar skatterapportering för deras kunder.
Att påminna åhörarna om Nordeas goda insatser för att bekämpa skattesmitning för att minska de negativa känslorna förknippade med de anklagelser de ställs inför är även ett exempel av bolstering
(Benoit 1997:180). Att säga att ett signifikant antal kunder lämnade
banken som en konsekvens av de förändringar Nordea genomfört och von Koskulls nonchalering av den summa pengar de förlorat i och med detta, kan tolkas som ett slags osjälviskt ställningstagande hos banken. Kanske vill man visa på en slags vilja att motverka dessa oetiska handlingar oavsett hur det påverkar det egna kundantalet eller den egna vinsten. Kanske även att de som bank redan har lidit förluster och därför inte bör skuldbeläggas i detta ärende.
Nordea förklarar även att de flera gånger sagt till om att juristbyrån Mossack Fonseca inte sköter sitt jobb som de ska. De menar att detta är en av anledningarna till att Nordea inte vill förknippas med juristbyrån framöver. Varför de inte bestämt tidigare att avsluta sina affärer med Mossack Fonseca är dock en fråga som varken ställs eller besvaras under presskonferensen.
“Vi fördömer skattesmitning”
veckorna ligger som grund till att de tagit detta beslut. von Koskull påpekar även att vi alla “recognise” (känner till) att undangömmande av pengar inte är bra för samhället och att vi (banken) måste ta ansvar. Han menar även att Nordea tar sitt ansvar för att säkerställa att de inte används för att gömma pengar. Att beskriva Mossack Fonseca med ett inledande “this” understryker avståndstagandet från företaget och ger intrycket av att Nordea inte riktigt haft så mycket med dem att göra, att de inte riktigt kan säga så mycket om deras verksamhet utan snarare ser dem som “det där” företaget. Detta kan ses som att Nordea skyller ifrån sig på Mossack Fonseca genom förnekande och projicering (Benoit 1997:180). och att Nordeas egentliga misstag bara har varit att ha samarbetat med dem. Genom att förklara att de avslutar dessa samarbeten försöker Nordea även tillrättalägga
(Benoit:1997:181) detta misstag.
Användandet av pathos i materialet är sparsamt. Ett av de få tillfällen som denna strategi kan skymtas är när de talar om hur Nordea och von Koskull själv reagerat på händelsen:
“I personally, that the whole bank we take this situation extremely seriously we take allegations like this extremely seriously and hence we will also deal and handle it with that seriousness also going forward”
Detta kan ses som ett sätt att mildra åhörarnas reaktion utifrån Aristoteles känslobank (Lindqvist Grinde 2008:80-82). Man visar att Nordea inte viftar bort händelsen utan istället kommer att ta tag i saken med en inställning som passar anklagelsernas grava natur. Som Vigsö (2010:221) beskriver karakteristiskt för pathosargument används värdeladdade ord som “extremely” och “seriously” upprepade gånger.
dokument som de anklagas för i dokumentären. Att starta en granskning och lova att återställa de strukturer som ligger som grund för den klandervärda händelsen kan ses som ett försök till tillrättaläggande (Benoit 1997:181). Samtidigt som Nordea framhäver sin utredning gör de även vid ett flertal tillfällen klart att de ständigt ser över sina affärer, speciellt när det framkommer nya uppgifter om kunder som kan påverka berörda kunders lämplighet för lån. De anser därmed att denna granskning egentligen inte ska ses som särskilt speciell. Detta kan ses som ett sätt för Nordea att förneka att de skulle gjort något fel samt minimera allvaret i att de sätter igång en granskning. Detta är ett exempel på hur de gör när de försöker reducera allvaret i händelsen (Weber et al. 2011).
“Vi är orättvist utmålade”
Ett ytterligare ethos Nordea spelar på är att de skulle vara orättvist utmålade. Detta ses exempelvis då de förnekar sitt eget ansvar i frågan, vilket även Benoit (1997:179) tar upp som enkelt förnekande. Detta sker exempelvis genom användandet av ordet “allegations” (påståenden) för att beskriva händelsen karaktär. Detta kan tolkas som att Nordea inte riktigt vill medge att några olagliga eller oetiska handlingar har begåtts av banken. Däremot erkänner von Koskull att han är ytterst ansvarig för alla lån som Nordea beviljar.
De skyller även ifrån sig genom förnekande och projicering och lägger huvudansvaret för händelserna på två grupper: Kunderna och juristfirman Mossack Fonseca. De lägger exempelvis ansvaret på kunderna genom att påpeka att det i slutändan alltid är kundens eget ansvar att betala sin egen skatt. När det gäller Mossack Fonseca anser Nordea att det varit juristbyråns ansvar att byta ut den döde direktören som under flera år fortsatt stå som företrädare på ett antal brevlådeföretag efter sin död: “having the proper directors in place is purely an issue for the company as such so it´s something that the administrator in this case Mossack Fonseca should take care of”.
deal with them”. Detta blir väldigt motsägelsefullt när de samtidigt medger att de själva har hjälpt till med assistans och att Mossack Fonseca inte är den enda juristbyrån som de har liknande samarbeten med.
De använder sig även av pathosargument när Snorre Storset som är chef för kapitalförvaltning förklarar att han är relativt ny i sin tjänst och just nyligen fått höra om Mossack Fonseca. Även här kan det ses som ett försök att mildra
åhörarnas reaktion då man
som åhörare tycker lite synd om Storset som får stå till svars för det hans företrädare gjort. Storset är oskyldig vilket väcker åhörarens sympati. Vid detta tillfälle används dock ett neutralt språk vilket går emot Vigsö (2010:221), däremot skrattar Storset lite nervöst när han tar upp detta, vilket i sig kan tolkas som att hela ämnet är värdeladdat för Storset. Detta känslouttryck gör även hans uttalande mer trovärdigt för åhörarna (Gripsrud 2011:213). Även von Koskull använder sig av pathosargument
när han nämner att han är arg och besviken,
men på frågan om han skäms över det fakta som avslöjats svarar han bestämt nej. Han skrattar till medan han ifrågasätter journalistens val av ordet “fakta” och säger att innan han kan skämmas så behöver han veta exakt vad som har hänt. Detta skrattande åt vad medierna framställer som fakta blir dock motsägelsefullt eftersom han tidigare sagt att Nordea tar saken på fullaste allvar. Denna motsättning mellan ord och handling skulle kunna skada Nordeas trovärdighet (Gripsrud 2011:213). Att svara att han skäms över Nordeas agerande skulle kanske kunna tolkas som ett erkännande från bankens sida. Detta sätt att ifrågasätta mediernas framställning av fakta sker även vid två andra tillfällen då von Koskull menar att mediernas framställning av brevlådeföretag fokuserar på fel saker och att Nordeas roll därför har överdrivits. Detta kan därmed ses som en attack på de som anklagar Nordea i ett försök att reducera skadan från de ursprungliga anklagelserna (Benoit 1997:181). Attacken skulle även kunna ses som ett sätt för Nordea att avleda diskussionen från viktigare ämnen som exempelvis Nordeas eget ansvar i Panamaskandalen. De gånger von Koskull tar upp denna fråga understryker han att han inte minimerar själva händelsen. Detta blir dock motsägelsefullt då han faktiskt minimerar händelsen genom att peka på hur lite pengar Sverige har förlorat i och med brevlådeföretag, samt minimerar bevisningen genom att ifrågasätta vad som är fakta och vad som är delar av fakta. Kanske gör han detta i ett försök att minska de negativa känslorna förknippade med händelsen (Benoit 1997:180-181).
Nordea trycker gärna på ett ethos som en stor framgångsrik bank som är väl insatt i de processer och regler som styr deras förehavanden. Detta ses exempelvis när de framhäver hur framgångsrik Nordea är som bank och att de inte ser någon anledning att tro annorlunda om sin framtida roll;
“we are still delivering a lot of attractive products a lot of attractive performance to our customers, so in that sense we are in our view at least we are still relevant also to deliver good solutions to our customers going forward”
Detta är även en typ av bolstering.
Under presskonferensen använder sig Nordea av logos vid ett flertal gånger. Deras logosargument baseras främst på fakta som de själva lägger fram. Sanningshalten i dessa argument är därmed svår att avgöra. Denna strategi återfinns exempelvis när de talar om olika processer och sakligt går igenom de olika stegen som är involverade. Den används även när von Koskull refererar till tidningen “Financial Times” lite löst och menar att Nordea antagligen är den största privatbanken i den Nordiska regionen. Att använda en etablerad tidning som källa kan ses som ett försök att öka trovärdigheten i argumentet. I detta fall saknas dock en fullständig förankring mellan information och källa vilket får argumentet att falla platt. De refererar även vid ett tillfälle till en internationell databas tillhandahållen av Dow Jones, vilket kan ses som ett försök att förstärka budskapet av att de gör saker på rätt sätt utifrån korrekta och erkända uppgifter.
I det stora hela kan Nordea anses använda logosargument i syfte att förklara sina egna processer samt hur strategier kring brevlådeföretag ser ut generellt inom det finansiella området. På detta sätt kan deras logosargument tolkas som ett försök att bevisa att Nordea inte begått några fel utan att de enbart följt praxis. De kan sägas skylla ifrån sig på strukturerna. Genom att förklara strukturer och processer visar de att de är insatta och vet vad de gör, alltså kan de inte ha begått något fel. Detta syns tydligt när de svarar på frågan om hur de kan garantera att deras lån inte bidrar till korruption eller skattesmitning när de lånar ut pengar till brevlådeföretag som ägs av andra brevlådeföretag i flera lager, vilket är en av de oegentligheter som kom upp i Panamadokumenten. De förklarar då att de ryska skattemyndigheterna har standardiserade instruktioner för hur de ska taxera en sådan struktur medan Nordeas roll främst ligger i att ta reda på vem den ultimata ägaren av lånet är. Däremot menar de att det inte är deras roll att fokusera på hur dessa bolag sköts. På frågan ifall de vet vem låntagaren för Metropolis är väljer Nordea dock att inte svara med hänvisning till att de inte kan kommentera specifika fall.
Detta ethos syns även i presskonferensens arrangemang där alla de tre representanterna står i mörkblå/grå kostymer, vita skjortor och slipsar i sobra färger. Detta kan såklart anses vara en vanlig klädsel inom flera branscher, men det kan också ses som ett ställningstagande från Nordeas sida att de tillhör en viss bransch och att de kan den branschen bättre än utomstående. Hade de istället velat närma sig allmänheten hade en mer avslappnad klädsel varit att föredra (Gripsrud 2011:211).
8 Diskussion och slutsats
Resultaten visar att Nordea använder sig av alla de tre appellformerna samt
tillrättaläggande,
bolstering, enkelt förnekande, förnekande och projicering, minimering,
ochattack. Analysen
av resultaten visar vidare att Nordea försöker framställa sin karaktär som förebyggande, uppoffrande, brottslighetsavståndstagande, stabil, kunnig och oskyldig. Detta sker genom de strategier och appellformer som nämns ovan.
uppoffrande arbete, deras framgång som bank, samt deras framtida utsikter. Enkelt förnekande omfattar Nordeas ansvar i händelsen, händelsens klandervärdhet, samt att vissa händelser inte skulle ha skett. Genom förnekande och projicering lägger de ansvaret på kunderna och Mossack Fonseca. Deras minimering innefattar händelsen i sig samt medias bevisning. Deras attack sker på medias framställning av och fokusering på brevlådeföretag.
visserligen stabil och kunnig, men även undanslingrande, sympatisökande och delvis skyldig. Man kan därmed dra slutsatsen att Nordea till viss del misslyckats med att appellera till åhörarnas förtroende för Nordea som en bank med goda karaktärsdrag (Vigsö 2010:221).
Nordeas agerande under presskonferensen kan ses som att de själva egentligen inte ser händelsen som en kris. D et faktum att de ändå valde att sätta samman en presskonferens kan dock tolkas som att de behandlar händelsen som en kris eftersom de förväntar sig att deras intressenter kommer att anse händelsen vara en kris (Heide & Simonsson 2016:30). Om Nordea förväntar sig att deras intressenter kommer att se avslöjandena som en krissituation även om Nordeas handlingar är lagliga, är det förståeligt att Nordea lägger mycket fokus på att försöka skapa ett gott ethos under presskonferensen. Att bara fokusera på de lagliga aspekterna, av exempelvis brevlådeföretag, skulle däremot kunna ses som en dålig strategi eftersom den inte adresserar intressenternas och mediernas egentliga invändningar. Som undersökande journalister bör ju även dessa vara medvetna om att brevlådeföretag används internationellt och att dessa strukturer i sig själva inte är olagliga.
Utifrån Greens (1989:631) beskrivning av att en banks anseende kan likställas med den uppfattning allmänheten har av dess etik, kan presskonferensen ha skadat Nordeas anseende ytterligare, trots att det är en konventionell bank som egentligen enligt Paulet et al. (2015:203) inte sätter etik i första rummet. Denna skada skulle i så fall kunna bero på att Nordea har negligerat den respekt man som kund förväntar sig att en bank ska behandla ens pengar med (Greens 1989:631). Kanske ligger det i denna förväntan en tyst överenskommelse om att denna respekt förlängs till individen själv; om jag ska betala skatt så kan inte banken tillåta att någon annan inte gör det. Skadan skulle även kunna ligga i att Nordea går emot Greens (1989:633) påstående om att banker alltid ska ta etiska aspekter i åtanke innan de beviljar ett lån. Enligt Holtzhausen och Roberts (2009) kan en “ingen kommentar”- strategi få ett företag att uppfattas som mer trovärdigt, men i Nordeas fall uppfattas deras hänvisning till banksekretess, när det gäller om
de vet vem låntagaren bakom
Metropolis är, snarare som att de gömmer sig bakom lagar för att undvika en av två saker: 1) De vill inte avslöja att de inte vet vem låntagaren är eftersom det skulle innebära att de misskött sitt arbete, eller 2) de vill inte avslöja att de vet vem låntagaren är då låntagaren är etiskt kritiserbar eftersom även detta skulle innebära att de misskött sitt arbete. Att kommentera ja eller nej på frågan bör inte bryta banksekretessen eftersom de inte avslöjar vem
Då denna studie är en fallstudie är det viktigt att komma ihåg att dess resultat inte går att generalisera. Däremot är det intressant att beakta att de två strategier från image repair theory som var vanligast i denna studies material, tillrättaläggande
och bolstering, även
återfinns som de vanligaste strategierna i samtliga studier presenterade under kapitlet tidigare forskning
, förutom i en där endast tillrättaläggande användes. Kanske kan därmed denna
studies resultat i samband med tidigare studiers resultat, ändå sägas visa på ett visst mönster. Tillrättaläggande innebär till viss del ett erkännande av att fel har begåtts av företaget, men kan ses som mer subtilt än ett fullt erkännande med tillhörande ursäkt. Kanske kan man även minimera den risk som finns med strategin ta på sig hela skulden att företaget stäms på grund av sitt erkännande (Benoit 1997:181). Tillrättaläggande visar även på att företaget är villigt att förbättra sig. Bolstering är ett sätt att påminna sina intressenter om företagets goda sidor under stormiga tider och kan på så sätt ses som en vädjan om att bli bedömd utifrån sina goda egenskaper. Kanske kan dessa två strategier anses mest fördelaktiga för företag som finner sig behöva kommunicera kring en kris.
Genom att kombinera image repair theory med de retoriska appellformerna lyckas studien avslöja motsägelser och inkonsekvenser i Nordeas uttalanden. Studiens resultat är som sagt svåra att generalisera men kanske kan de hjälpa andra företag att upptäcka de fallgropar som de kan råka ut för under en presskonferens. Studien bidrar även till den vetenskapliga kunskapen om vilka strategier ur image repair theory som föredras under en kris.
9 Förslag till framtida forskning
Källförteckning
Benoit, William, L. (1997). Image repair discourse and crisis communication. Public relations review. 23 (2),
177-186.
Benoit, William L. Accounts, Excuses, And Apologies, Second Edition : Image Repair Theory And Research. Albany: State University of New York Press, 2014. eBook Collection (EBSCOhost). Web. 4 Nov. 2016.
Bryman, Alan (2002). Samhällsvetenskapliga metoder
. 1. uppl. Malmö: Liber ekonomi
Caldiero, T, Christopher, Taylor, Maureen & Ungureanu, Lia. (2009). Image repair tactics and information subsidies during fraud crises. Journal of public relations research, 21 (2). 218-228.
Coombs, W. Timothy (2007a). Ongoing crisis communication: planning, managing, and responding
Coombs, W, Timothy (2007b). Protecting organization reputations during a crisis: The development and application of situational crisis communication theory. Corporate Reputation Review, 10 (3)
, 163-176
Greens, F, C (1989). Business ethics in banking. Journal of business ethics, 8 (8)
, 631-634
Gripsrud, Jostein (2011). Mediekultur, mediesamhälle
. 3., [bearb.] uppl. Göteborg: Daidalos
Heide, Mats & Simonsson, Charlotte (2016). Krisen inifrån: om organisationers krismedvetenhet, ledarskap och kommunikation
. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur
Hellspong, Lennart (2011). Konsten att tala: handbok i praktisk retorik
. 3., [uppdaterade]
uppl. Lund: Studentlitteratur
Holtzhausen, R, Derina & Roberts, F, Glen (2009). An Investigation into the Role of Image Repair Theory in Strategic Conflict Management. Journal of Public Relations Research, 21 (2)
, 165–186
Lindqvist Grinde, Janne (2008). Klassisk retorik för vår tid
. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur
Maiorescu, D, Roxana (2016). Deutsche Telekom´s spying scandal: an international application of the image repair discourse. Public relations review, 42,
673-678
Millar, Dan Pyle & Heath, Robert L. (red.) (2004). Responding to crisis: a rhetorical approach to crisis communication
. Mahwah, N.J.: Lawrence Erlbaum
Palm, Lars (2006). Kommunikationsplanering: en handbok på vetenskaplig grund
. Lund:
Studentlitteratur
Paulet, Elisabeth, Parnaudeau, Miia, & Relano, Francesc (2015). Banking with ethics: Strategic moves and structural changes of the banking industry in the aftermath of the subprime mortgage crisis. Journal of business ethics, 131 (1)
, 199-207
Vigsö, Orla (2010). Retorisk analys I Mats Ekström & Larsåke Larsson (Red.), Metoder i kommunikationsvetenskap
Weber, Marsha, Erickson, L, Sheri & Stone, Mary (2011). Corporate reputation management: Citibank´s use of image restoration strategies during the U.S. banking crisis. Journal of Organizational culture, communications and conflict, 15 (2),
35-55.
SVT. 2016. Panamadokumenten.
SVT.
http://www.svt.se/ug/ug-referens/panamadokumenten (hämtad 2016-11-18) Nordea. 2016. Our organisation.
Nordea.
http://www.nordea.com/en/about-nordea/who-we-are/our-organisation/ (hämtad 2016-10-19) Nordea. 2016. Press meeting about recent media reporting (including Q&As) (English). YouTube.
https://www.youtube.com/watch?v=aP-po2Fi10E (Hämtad 2016-11-01)
Holm Joel. 2016. Nordea svarar på Panamastormen.
Expressen.
http://www.expressen.se/dinapengar/nordea-svarar-pa-panama-stormen/ (hämtad
