Institutionen för ABM
Biblioteks- och informationsvetenskap
Barnverksamhet för alla?
En studie av barnverksamheten vid två folkbibliotek ur ett
genusperspektiv
Linda Valle
Magisteruppsats, 20 poäng, vt 2006
Institutionen för ABM
Handledare: Katarina Elam
Tack!
Jag vill rikta ett stort tack till den personal på Haninge och Lidingö biblioteks barnavdelningar, som tålmodigt och generöst besvarat mina frågor.
Innehåll:
Abstract... 1
Tack! ... 2
Innehåll:... 3
Inledning... 5
Bakgrund ... 6Syfte, frågeställning och avgränsningar... 7
Forskningsöversikt ... 9
Teoretiska utgångspunkter... 11
Genusteori... 11 Begreppet genus... 13 Genusforskningens utveckling... 15 Genusforskningen idag... 16 Intersektionalitet ... 18Metod ... 21
Undersökning av barnverksamheterna ... 24
Material som har använts av biblioteken... 25
Bibliotekariernas urval ... 27 Haninge bibliotek...27 Lidingö bibliotek ...28 Planering av barnverksamheten... 29 Haninge bibliotek...29 Lidingö bibliotek ...30
Respons på hur materialet har fungerat ... 30
Haninge bibliotek...30
Lidingö bibliotek ...31
Hur ser barngrupperna ut? ... 31
Haninge bibliotek...32 Lidingö bibliotek ...32 Mångkulturåret... 33 Haninge bibliotek...33 Lidingö bibliotek ...33
Analys av böckerna ... 35
Genus ... 36Pojkar som huvudpersoner ...36
Flickor som huvudpersoner...41
Både kille och tjej som huvudpersoner...44
Flera huvudpersoner ...44
Föräldrar...49
Exempel på andra maktaxlar... 51
Skildrade miljöer...51
Karaktärernas ursprung ...52
Karaktärernas livsstil och förutsättningar...54
Fördomar... 55
Sammanfattning av analysdelen... 56
Diskussion och slutsatser... 58
Dominans av pojkar som huvudpersoner... 58
Hur skildras killarna och tjejerna? ... 60
Många bra pappor/manliga förebilder... 61
Populärt med djur som huvudpersoner ... 62
Identitetssökande, identitetsskapande och normaliserande ... 63
Få icke-skandinaviska karaktärer och miljöer... 64
Valda författare och titlar ... 64
Barns läsvanor... 65
Bibliotekariens paradox... 66
Hur barn påverkas... 67
Sammanfattning ... 70
Källor och litteratur ... 71
Otryckt material i uppsatsförfattarens ägo... 71
Tryckt material... 71
Inledning
Jämställdhet är ett begrepp som cirkulerar flitigt i de flesta sammanhang i samhället just nu. De flesta vill vara jämställda och anser sig ha en medvetenhet i jämställdhetsfrågor. Det är däremot inte självklart att teori och praktik går hand i hand. Könsmönster förs ofta oreflekterat vidare från generation till generation. Detta konstaterades under ett jämställdhetsprojekt bland olika förskolor som pågick mellan 1996–1999.1 I början av projektet var personalen övertygad om att barnen behandlades lika, de kunde eventuellt se individuella skillnader men inte att skillnaderna skulle vara könsbundna. Under projektets gång insåg de att förskolan var allt annat än jämställd.2
Sverige är ett mångkulturellt land och år 2006 har utsetts till Mångkulturår av regeringen. Syftet med Mångkulturåret 2006 är att ”landets kultur-verksamheter även långsiktigt bättre ska spegla och införliva den etniska och kulturella mångfald som finns i dagens Sverige”. En av de uttalade mål-sättningarna är att ”kulturutövande och kulturutbud under Mångkulturåret 2006 och därefter ska vara en angelägenhet för fler och upplevas som jämställt och lika tillgängligt för alla”.3 Enligt svensk bibliotekslag ska folkbiblioteken finnas till för alla.4
Denna uppsats har haft som ambition att studera hur det egentligen ser ut på två folkbibliotek i stockholmsområdet. Jag har studerat hur jämställt det material är som barn möter när de kommer i kontakt med biblioteket är, och om materialet verkligen är riktat till alla barn. Jag har koncentrerat mig på det material som bibliotekarierna aktivt valt ut och använder i sin barnverksamhet. Min undersökning har haft ett jämställdhetsperspektiv. Det är på sin plats att förklara vad jag menar med jämställdhet. Jag definierar jämställdhet för barn i likhet med Kajsa Svaleryd:
1
Projektet Jämställdhet – vidgade könsroller för flickor och pojkar i förskolan var ett samarbetsprojekt mellan olika kommuner samt Länsstyrelsen i Gävleborgs län. 8 olika förskolor deltog i projektet (vilket innebar ca 370 barn och 87 pedagoger, varav 82 kvinnor och 5 män).
2
Svaleryd, Kajsa, 2003, ”Visst gör vi olika! Pojkar och flickor i förskolan”, s. 77 f.
3 http://www.regeringen.se/sb/d/5682/a/45951,(30 januari, 2006),
Se även http://www.mangkulturaret.se, (30 januari, 2006).
Jämställdhet är respekt för individen, att personalen som arbetar med barn bör vara medvetna om sina attityder, förväntningar, krav och sitt förhållningssätt, så att varje barn kan mötas individuellt och ej utifrån en förväntad stereotyp könsroll.5
Begreppet intersektionalitet – ett aktuellt och fruktbart begrepp inom dagens genusforskning, har fungerat som teoretisk utgångspunkt (läs mer under teoretiska utgångspunkter). Min metod har varit att i efterhand studera det material som förekommit i barnverksamheten under en femveckorsperiod. Jag har även gjort djupintervjuer med ansvariga för barnverksamheten vid respektive bibliotek.
Bakgrund
Vissa erfarenheter under min praktikperiod på ett folkbibliotek i Stockholm fick mig att fundera lite extra kring barnlitteratur och vilken bild av världen som skildras genom den. Under en presentation av nya barnböcker för förskolelärare som jag deltog vid, föll den intressanta och något problematiska kategorin ”tuffa tjejer” på min lott. När jag läste de böcker som hörde till kategorin, funderade jag mycket på varför dessa tjejer var tuffa och vilka egenskaper som var utmärkande för dem. De uppfattades, i mitt tycke, som starka och tuffa för att de uppvisade vad som vanligtvis uppfattas som pojkegenskaper. I samband med presentationen reagerade jag också på recensionerna av en bilderbok; Magda och loppsockan. Boken handlar om en ensam tjej som hittar en gammal loppsocka, som hon köper och gör till sin kompis.6 I de recensioner jag läste, kommenterades det faktum att Magda var mörkhyad, medan det framgick av bilderna att föräldrarna var ljushyade. Det uppfattades både anmärkningsvärt och fantastiskt att en adopterad tjej kunde älskas och respekteras:
Bilderna i akvarell är härligt stora … /…/ … dessutom breddar de historien (som att Magda är mörkhyad medan föräldrarna inte är det).7
Roligt är också att Magda är mörkhyad, förmodligen adopterad från Asien, men att detta inte nämns med ett ord i texten. Magdas härkomst spelar ingen roll; hon skildras som ett fantasifullt barn som älskas och respekteras av sina föräldrar för precis den hon är. 8
Det finns naturligtvis en uppenbar poäng med att lyfta fram böcker med tjejer i huvudrollen, eftersom barn- och ungdomsböcker under lång tid lidit brist på det.
5
Svaleryd, 2003, s. 78.
Men det är inte oproblematiskt att presentera tuffa tjejer som ett ovanligt fenomen, som ett undantag från normen. Det är vidare minst lika viktigt hur tjejerna framställs i böckerna som att de framställs. I bilderboksutgivningen dominerar pojkarna som huvudpersoner, oavsett om de är människobarn, katter, hundar eller kaniner. För varje år blir fördelningen pojkar/flickor som huvudperson lite jämnare, flickorna blir något fler och friare.
Förändring av synsätt och traditioner tar tid, men jag vill nämna några som försöker skynda på arbetet. Brita Graumann och Britt Långbergs har till exempel gett ut boktipsböcker med ”tjejböcker”. De tipsar om böcker med tjejer i huvudrollen, starka och självständiga flickor som kan vara positiva förebilder.9 Tidskriften Opsis
Kalopsis hade ”starka flickor” som tema i september 2005.10 Artiklarna behandlade allt från ”Som liten trodde jag att Pippi Långstump var en pojke” till ”Den utrotningshotade mannen”. Barnboks-författaren och tecknaren Pija Lindenbaum anser att det är viktigt att förmedla friheten att vara okej som den man är och skildrar helst människor som inte passar in. Lindenbaum påpekar att kön inte alltid spelar den viktigaste rollen: ”det där med att passa in är ju bara delvis förknippat med genus”.11 Lotta Olsson problematiserar de olika identiteter som erbjuds flickor i litteraturen och efterlyser ett mer nyanserat ideal:
Egentligen tycker jag inte om de starka flickorna. De irriterar mig, de är lika fåniga som forna tiders mjäkiga prinsessor som trippade runt i tyll och förfärat ropade o! och svimmade när draken kom. Inte så att jag vill rensa bort någondera sorten, men nog är skillnaden marginell mellan det typiska våpet och den typiska amazonen. Båda är en konstruktion, i bästa fall en arketyp, i värsta fall en rollmässig tvångströja som driver flickor att skära sig och kvinnor att bränna ut sig inför det omöjliga i kraven på att ständigt vara Stark Flicka.12
Syfte, frågeställning och avgränsningar
Syftet med min uppsats har varit att undersöka vilken världsbild och vilka värderingar som förmedlas vid barnverksamheten på två folkbibliotek i stockholmsområdet ur ett jämställdhetsperspektiv. Det betyder att min undersökning inte i första hand är en jämförande studie, även om jag valt två olika bibliotek. Mitt huvudsyfte har i stället varit att undersöka värderingar, världsbilder och jämställdhet i det material som bibliotekarierna använt. För att lyckas med det har jag studerat det material som
9
Graumann, Brita & Långbergs, Britt, 2005, Töser med klös! Böcker om starka tjejer, s. 5, (ny, omarbetad version av Böcker för dej som är tjej, 2000).
10
Opsis Kalopsis. Om barn- och ungdomskultur, Nr 3, september 2005.
11 Huss, Pia, 2005, ”Som liten trodde jag att Pippi Långstrump var en pojke”, Opsis Kalopsis. Om barn-
och ungdomskultur, s. 32.
bibliotekarierna valt ut och aktivt använt i sin barnverksamhet under fem veckor. Frågeställningar som jag utgått ifrån har bland annat varit:
1. Vilken bild av världen och vilka värderingar förmedlas genom bibliotekens barnverksamhet?
2. Vilka möjligheter att identifiera sig erbjuder materialet för olika barn?
3. Vilket ansvar har folkbiblioteket för de värderingar som förmedlas genom barnverksamheten?
Dessa frågeställningar har lett fram till följande övergripande frågeställning: Hur jämställt är det material som bibliotekarier väljer att presentera för barn i sin barnverksamhet?
Jag har avgränsat mig till två kommuner i Stockholms län; Haninge och Lidingö. Mitt val grundar sig på fördomar om och en nyfikenhet på skillnader i barnverksamheten, beroende av skillnader i kommunernas samhälleliga struktur. Dessa skillnader består bland annat i invånarantal, politiskt styre och ekonomiska förutsättningar. Haninge kommun har cirka 80 000 invånare och det är Socialdemokraterna och Folkpartiet som styr genom koalition. Socialdemokraterna är störst. Lidingö kommun har cirka 40 000 invånare och Moderat styre med stöd av Folkpartiet. Lidingö är och har länge varit en solitt borgerligt styrd kommun.
Forskningsöversikt
Jag har haft stor glädje och inspiration av Modig och stark - eller ligga lågt.
Skönlitteratur och genus i skola och förskola. I Lena Kårelands antologi
diskuteras litteraturen i förskolan och skolan ur ett genusperspektiv och den litteratur som tas upp i dessa sammanhang studeras. Boken är ett exempel på den ökade insikten om och betydelsen av att medvetandegöra genusrelaterade frågor på olika sätt. Artiklarna belyser genus framförallt i samband med läsning och tar bland annat upp hur böckerna används, barnens läspreferenser och pedagogernas syn på litteraturens roll. Bokens författare, fyra litteraturvetare och en pedagog, har studerat ett urval av de böcker som barn från förskolan till och med högstadiet möter under tre års tid. Arbetet utfördes 2002-2005 inom projektet ”Genusperspektiv på barn- och ungdomslitteratur i skolan”, som bedrivits med medel anslagna av Vetenskapsrådets Utbildningsvetenskapliga kommitté. Antologin behandlar åldersgrupper från förskolan till högstadiet och därmed från bilderböcker till
ungdomsböcker.13 Jag har främst använt bokens första del, som behandlar
litteraturen i förskolan.
Marika Andræ har i sin avhandling Rött eller grönt? Flicka blir kvinna och
pojke blir man i B. Wahlströms ungdomsböcker 1914-1944 studerat hur ett visst
samhälles skilda normer möts i litteraturen. Andræs syfte var att ”klarlägga hur äldre och nyare uppfattningar om könsnormer uttrycks i B. Wahlströms
ungdomsböcker”.14 Andræ har konstaterat att ungdomsböckerna är uppdelade
utifrån könstillhörighet och att berättelsernas innehåll uttrycker skilda ideal och livsmöjligheter för flickor och pojkar. Andræ diskuterar också svårigheterna med att undersöka samspelet mellan litteratur och samhälle till exempel när det gäller att hitta den mest relevanta kontexten eller att visa på orsakssamband.
Det finns flera magisteruppsatser som behandlar sagostundsverksamhet på folkbibliotek. Gunilla Brodin har i sin magisteruppsats Varför sagostund?
13
Kåreland, Lena, 2005, Modig och stark – eller ligga lågt. Skönlitteratur och genus i skola och förskola, s. 18 f.
14 Andræ, Marika, 2001, Rött eller grönt? Flicka blir kvinna och pojke blir man i B. Wahlströms
Sagostundsverksamheten på folkbibliotek igår och idag från 2005 gjort en
historisk studie av fenomenet sagostund och försökt besvara frågan varför man har
haft och har sagostunder på folkbibliotek.15 Margareta Svensson har i
magisteruppsatsen Sagostunder på folkbiblioteket. Ur sagostundsledarens
perspektiv från 2005 undersökt sagostundledarnas olika perspektiv och vad det har
haft för betydelse för sagostundernas utformande och innehåll.16 Lena Jonasson har i sin magisteruppsats En folkbibliotekarie finner förr eller senare folksagan. Om
folksagans ställning på fyra bibliotek från 2003 undersökt hur aktuella
folksagorna är i fyra folkbiblioteks barnverksamhet och utlåning, samt hur aktuella folksagor är i dagens bokutgivning.17 I Catarina Lundblads magisteruppsats Muntligt
berättande på folkbibliotekets sagostund från 2001 står det muntliga berättandet
till skillnad från högläsning i fokus och hon har undersökt hur det kan användas på folkbibliotekets sagostunder.18 I magisteruppsatsen Det var en gång: Sagan inom
folkbiblioteksverksamheten från 1998 har Inger Andersson gjort en
enkätundersökning angående sagostundsverksamheterna vid 32 folkbibliotek i Skåne och Kronobergs län.19 Mie Björkmans magisteruppsats Att läsa är att leva.
Artiklar om läslust och läsfrämjande i Barn och Kultur 1970-2003 från 2004
behandlar frågor som rör läsfrämjande och hon har särskilt studerat artiklar i tidskriften Barn och kultur.20
Ovanstående magisteruppsatser har inte varit särskilt relevanta för min uppsats och jag har heller inte funnit magisteruppsatser som behandlat värderingar eller jämställdhetsfrågor i samband med folkbibliotekens barnverksamhet. Däremot har jag läst litteratur om jämställdhet och genus-problematik, något som behandlas i nästföljande teoriavsnitt.
15
Brodin, Gunilla, 2005, Varför sagostund? Sagostundsverksamheten på folkbibliotek igår och idag, passim.
16
Svensson, Margareta, 2005, Sagostunder på folkbiblioteket. Ur sagostundsledarens perspektiv, passim.
17
Jonasson, Lena, 2003, En folkbibliotekarie finner förr eller senare folksagan. Om folksagans ställning
på fyra bibliotek, passim.
18
Lundblad, Catarina, 2001, Muntligt berättande på folkbibliotekets sagostund, passim.
19 Andersson, Inger, 1998, Det var en gång: Sagan inom folkbiblioteksverksamheten, passim.
20 Björkman, Mie, 2004, ”Att läsa är att leva”. Artiklar om läslust och läsfrämjande i Barn & Kultur
Teoretiska utgångspunkter
Det har varit användbart att utgå från genusteori då jag har studerat jämställdhet. Jag har emellertid inte velat låsa mig vid att enbart se skillnader mellan kön, eftersom jag tycker det beskär verkligheten väl grovt och världsbilden blir för dualistisk. Jag har därför tagit avstamp i begreppet intersektionalitet. Det handlar kortfattat om maktsystem i ett bredare perspektiv och med fler aspekter än genus. Jag beskriver begreppet intersektionalitet mer utförligt senare, men startar med genusteori som utgör en teoretisk utgångspunkt.
Genusteori
Det är inte enkelt att kort beskriva eller sammanfatta vad genus eller genusvetenskap är. R.W. Connell, som har publicerat flera böcker med anknytning till genusproblematiken, konstaterar att genus kan vara svårt att upptäcka, förstå och definiera. Han anser att genus är ett omfattande ämne och ”för att förstå det väl, måste man vara beredd på att resa – både intellektuellt och kulturellt”.21 Britt-Marie Thurén närmar sig en förklaring enligt följande:
Det handlar om kvinnor och män, kvinnligt och manligt, vem som är vad och vad det får för konsekvenser… Det är ett urgammalt debattema, som upptagit folk i årtusenden. Man kan jämföra genus med födelsen och döden. Det är tre av mänsklighetens stora gåtor som vi alltid kommer tillbaka till, som vi aldrig blir färdiga med.22
Thurén påstår att det finns en genusordning i varje samhälle. Det vill säga ett mer eller mindre tydligt mönster mellan kvinnligt och manligt, mellan sysslor och beteenden som kopplas till kvinnor respektive män. Det manliga är vanligen överordnat det kvinnliga och värderas högre. Lena Kåreland konstaterar att denna genusordning formar vårt psykiska liv och influerar våra drömmar, våra förhoppningar och begär. Vad som betraktas som kvinnligt respektive manligt är både kulturellt och historiskt betingat. Det omskapas ständigt och förhandlas i sociala relationer. Enligt Kåreland
21 Connell, R.W., 2003, Om Genus, s. 9.
konstitueras genus i samspelet mellan individen och dess omvärld och är beroende av den kulturella kontexten.23
Yvonne Hirdman kallar genusordningen för genussystem. Enligt henne vilar genussystemet på två bärande bjälkar, lagar eller principer:
1. Dikotomin, dvs. isärhållandets tabu: att manligt och kvinnligt inte bör blandas. 2. Hierarkin: det är männen som är norm, de utgör normen för det normala och
allmängiltiga.
Det är viktigt att synliggöra maktperspektivet. Hirdman påstår att det finns osynliga genuskontrakt som män och kvinnor håller sig till. Genuskontrakten är konkreta föreställningar om hur män/man och kvinnor/kvinna ska vara mot varandra: i arbetet, i kärleken och i språket. Via genuskontrakten bevaras genussystemet och isärhållandet mellan könen och dessa genuskontrakt ärvs från den ena generationen till den andra. Detta ständiga upprepande kan enligt Hirdman bero på människans behov av att göra världen tydlig och begriplig genom att ordna upp tillvaron och placera in andra i tillhörighetsfack. Hirdman menar att våra uppfattningar av vad som är typiskt manligt och kvinnligt visar sig på tre olika nivåer:
1. Det individuella könet, den egna könssocialisationen och erfarenheterna av att vara man eller kvinna.
2. Det strukturella könet, exempelvis arbetsfördelningen mellan män och kvinnor. 3. Det symboliska könet, idéer om vad som är manligt/kvinnligt.24
Genusforskning handlar om hur genus definieras och organiseras och vilka konsekvenser det får i olika sammanhang. Huruvida och i så fall hur den ena genuskategorin överordnas, medan den andra underordnas, är centrala frågeställningar. Enligt Thurén studerar genusforskningen inte bara genus-relaterade företeelser utan också alla dessa företeelser satta i relation till varandra, det vill säga: ”hur genus påverkas av allt möjligt annat och hur allt möjligt annat påverkas av genus.”25 Många människor använder ofta genus som metafor. Thurén uttrycker det
23
Kåreland, Lena, 2005, Modig och stark – eller ligga lågt. Skönlitteratur och genus i skola och förskola, s. 11.
som att ”vi genusifierar (dvs. markerar som kvinnligt eller manligt) färger, sysslor, personliga egenskaper, platser …”26
Sara Arrhenius anser att vi formas som män och kvinnor i en komplicerad och mångtydig process i skärningspunkten mellan kropp, kultur och historia:
Man går lätt vilse när man ska försöka markera ut en gräns mellan den kropp vi föds med och den könsidentitet vi fostras till. Man förirrar sig in i en snårskog där människans mest intima och privata liv – sexualitet, barnafödande, samliv, njutning och smärta – möter människan som samhällsvarelse. Politikens, juridikens och vetenskapens människa. Sambanden skär genom hela livet. Det är svårt att dra en gräns mellan privat och offentlig kropp. I spännvidden mellan det mest personliga och det mest offentliga finns också en av anledningarna till att frågan om könsmakt är så brännbar och radikal. Det finns ingen sovrumsdörr att stänga, ingen fredad zon.27
Att anlägga ett genusperspektiv handlar om att försöka se hur föreställningar om kön och om manligt och kvinnligt antingen möjliggör eller begränsar flickors, pojkars, kvinnors och mäns utveckling. I denna uppsats har jag använt ett genusperspektiv för att studera hur flickor, pojkar, kvinnor och män gestaltas i barn- och ungdomslitteraturen. Det är naturligtvis varken önskvärt eller möjligt att mekaniskt avläsa samhällsföreteelser i litteraturen. Kåreland formulerar det på följande sätt:
Skönlitteratur är inte speglingar av verkligheten och återger inte människors kollektiva uppfattningar vid olika tider. Däremot är det fullt möjligt att iaktta hur kön och genus konstrueras i litterära framställningar.28
Begreppet genus
Genusbegreppets födelse sker enligt Thurén i USA kring 1970. Man började använda termen gender, som översatt till svenska blir genus. Det är en grammatisk term, både på engelska och svenska. Thurén påpekar hur godtyckligt genus i grammatiken är:
Det är ingen inneboende egenskap i bordet som gör att det är en det-sak, ingen inneboende egenskap i stolen som gör att den är en den-sak. Ännu tydligare blir godtyckligheten om vi jämför olika språk: solen är en kvinna på tyska (die Sonne) men en man på spanska (el sol).29
26
Thurén, 2000, s. 41.
27 Arrhenius, Sara, 2002, En riktig kvinna, s. 13. 28 Kåreland, 2005, s. 12.
Genusförhållanden i mänskliga samhällen är också godtyckliga. Våra idéer om kvinnligt och manligt är föränderliga och ofta självuppfyllande profetior. Genusbegreppet infördes för att skilja våra idéer (det vill säga det kulturella) från det givna (det vill säga det naturliga/biologiska). Det sättet att använda genus har blivit mycket kritiserat. Thurén anser att det blir fel att tala om natur och kultur som motsatser, eftersom det är människans natur att skapa kultur.30
Judith Butler hävdade att genus är något som skapas, någonting man gör. Identitet uppstår enligt Butler genom handling och är inte uttryck för en redan existerande verklighet. Genusidentiteter är instabila och föränderliga enligt Butler. De produceras diskursivt, men betydelserna i en diskurs är inte fasta.31 Genusforskare kan, enligt Thurén, ses som konstruktivister. Det innebär att man ser människan som en tänkande aktiv varelse som formar sin omgivning och att man studerar resultatet av det mänskliga handlandet.
Enligt Connell använder vi och refererar till genus på ett symboliskt sätt. Ordens innebörd är mycket större än de biologiska kategorierna hane och hona. Connell tar som exempel att när en tränare för ett lag i amerikansk fotboll vrålar år sina spelare som ligger under att de är ”riktiga kärringar” har det ingenting att göra med att de nu kan bli gravida. Likväl betyder uttalandet något och är väsentligt i sin kontext. Connell betonar den komplexa innebörden av genus:
Varje gång vi talar om ”en kvinna” eller ”en man”, hänvisar vi till ett jättelikt system av tolkningar, förutsättningar, undertoner och anspelningar som har ackumulerats under hela vår kulturs historia.32
I Sverige finns många olika åsikter kring termen genus, andra begrepp och nyckelord inom genusforskningen. Ordet kön är till exempel väldigt laddat och kopplat till gamla, djupt rotade föreställningar. Några handlar om att det inte alls är föreställningar, utan att kvinnor och män är olika slags varelser och att det inte handlar om kultur utan natur. Thurén anser att ”det är sådana föreställningar som legitimerar en genushierarki där män ges mer makt än kvinnor på olika sätt”.33 Thurén menar inte att det är fel att ställa frågor om vad i mänskligt liv som kan förklaras av biologin, men hon skiljer mellan biologi (ett viktigt kunskapsområde) och biologism (att söka förklaringar till allt i biologin därför att man inte vill tro att förklaringar till mänskligt beteende skulle finnas bortom det vi har med oss från födseln).34
30
Thurén, 2000, s. 28.
31
Butler, Judith, 1990, Gender Trouble: Feminism and the Subversion of Identity, passim.
Genusforskarna är ändå, enligt Thurén, relativt överens om att kön/genus i huvudsak är socialt och kulturellt och att det är genusforskningens uppgift att undersöka hur det ser ut och vad det innebär. Alla påståenden om ”kön” måste problematiseras, det är kärnan i det konstruktivistiska synsättet.35 Det är på sin plats att klargöra att min förförståelse och mina tankegångar går i linje med ovanstående synsätt. Jag har med min uppsats ämnat studera hur bland annat genus framställs i det material biblioteken använt samt att problematisera det.
Genusforskningens utveckling
Thurén liknar genusforskningens utveckling vid ett träd, som växte upp med en central stam under 1970-talet med starka underjordiska rötter längre tillbaka i tiden. Genusforskningen hette kvinnoforskning när det hela började omkring 1970. Kvinnorna tog då plats på universiteten i västvärlden och de upptäckte att kvinnorna i stort sett saknades inom den etablerade kunskapen. Den första uppgiften för kvinnoforskningen blev att sätta kvinnorna på kartan inom alla ämnen, att visa att kvinnor finns. Det handlade om att lägga till kvinnorna, att göra den rådande världsbilden mindre skev.
Under 1980-talet började vissa forskare med mansforskning, medan andra ansåg att all tidigare forskning varit mansforskning. Tankar om att även män är en genuskategori utvecklades. Man ansåg att män, manlighet och mäns gärningar bara är begripliga om de sätts i relation till kvinnor, kvinnlighet och kvinnors gärningar.36 Vid studier av maktförhållanden räcker det inte att enbart undersöka den ena polen i en maktrelation. Inom västerländsk kultur finns en tendens att kategorisera tillvaron i motsatspar. Kvinnligt och manligt definierar varandra, liksom andra motsatser som till exempel ljust/mörkt, upp/ner, vänster/höger och norm/avvikelse. Ordparen antyder att det finns ett antingen-eller och att det ena utesluter det andra. Motsatsparen bidrar också till att osynliggöra variationerna av sätt att vara på. Inom det poststrukturalistiska synsättet vill man genom språket och genom att ställa kritiska frågor göra mångfalden tänkbar och konkret möjlig. Målet är att utmana och ifrågasätta det som uppfattas som naturligt och självklart.
Ifrågasättande av normer och synliggörande av variationer är centrala begrepp inom teoribildningen queer. Oueerteori har vuxit fram under 1990-talet som en sidogren på det som redan var en gren av genusforskningen, nämligen homosexualitetsforskning, eller gay-and-lesbian-studies som det numera heter även i
Sverige. Queerforskarna tar ett djärvare grepp och ifrågasätter själva kategoriseringen, själva normen. Queer betecknar inte en identitet utan en position, ett kritiskt förhållningssätt till det normativa. Tiina Rosenberg associerar queer med dissonans, en form av aktivism och teori som inte smälter samman till en klangenhet utan uppfattas som spänningsfylld.37
Genusforskningen har drivits framåt av många tvärvetenskapliga debatter. På 1970-talet handlade det mycket om förhållandet mellan kön och klass, om kvinnors oavlönade arbete och om privat och offentligt. På 1980-talet fokuserades problem kring förhållandet mellan individ och samhälle. Man började tala om att forskare måste reflektera över sin egen plats i världsordningen, sitt kulturella perspektiv, sin maktställning och sitt sätt att skriva. Tredje världens kvinnor riktade kritik mot västerländsk feminism, som inte alltid gjort sådana reflektioner kring sig själv. Dessa frågor utvecklades under 1990-talet. Thurén anser att alla som arbetar med genusfrågor måste värna både om den tvärvetenskapliga mötesplatsen och om utvecklingen av den ämnesspecifika genusforskningen. Hon anser att det är nödvändigt att stå på båda benen för att hålla balansen.38
Genusforskningen idag
Inom den så kallade postmoderna eller poststrukturalistiska genusforskningen pågår, enligt Thurén, några av de mest intensiva debatterna i dagsläget. Forskningen har blivit alltmer inriktad på språk och filosofi. Thurén pekar på ett antal frågor som de senaste åren krävt särskild uppmärksamhet. En gäller mångfald. Den tidiga feminismen sökte efter vad alla kvinnor hade gemensamt, beroende på önskan om solidaritet och gemensam politisk handling. Efter genusforskningens radikala utveckling är det numera svårt att argumentera för att det skulle finnas något stabilt i kvinnlighet/manlighet. (Att göra det kallas för essentialism, d.v.s. väsenstänkande.) Dessutom har den globala medvetenheten ökat, det är inte längre möjligt att ta för givet att kvinnor överallt och i alla tider har något gemensamt. Genus korsas av andra kategoriseringar som klass och etnicitet, vilket innebär att kvinnor och män blir olika varandra om de tillhör olika klasser, talar olika språk, bekänner sig till olika religioner osv. Även inom kategorierna finns skillnader. Det gäller att undvika svepande generaliseringar.39
37 Rosenberg, Tiina, 2002, Queerfeministisk agenda, s. 12. 38 Thurén, 2000, s. 43.
Sara Arrhenius diskuterar dagens bild av manlighet och kvinnlighet. Hon konstaterar att vi idag är mycket upptagna av hur kvinnor och män skiljer sig åt. ”Sanningen” om vad som är typiskt manligt/kvinnligt slås fast om och om igen i böcker, artiklar, filmer och teveprogram.40 En kärnfråga är, enligt Thurén, ifall kvinnor och män egentligen är ganska lika varandra. Connell har konstaterat att slutsatsen av hundra års forskning om könsskillnader är att män och kvinnor psykologiskt är mycket lika, som grupper betraktade.41 Denna slutsats möter emellertid stor misstro och vi tycks ha svårt att acceptera likheterna. Populär-psykologer säljer miljonupplagor av böcker som hävdar att kvinnor och män är från skilda planeter, vill olika saker, talar olika språk och har olika förmågor.
Karin Kjellberg har uppmärksammat ett motstånd mot teorier om maktstrukturer kopplat till män och kvinnor i sina samtal om jämställdhet. Många kvinnor och män har privata erfarenheter och relationer som tycks göra dessa teorier svårare att acceptera än i andra sammanhang, som till exempel rasism. Dessutom finns inte så stor vana att problematisera män som grupp. Kjellberg problematiserar också tendensen att fastna i små detaljer och inte se större strukturella sammanhang:
Åsikten att kvinnan utövar makt över mannen i den privata sfären och i parrelationen genom tjat, kan däremot få större acceptans än tanken att män som grupp, och kanske också som individer, har en överordnad position vad gäller politisk, ekonomisk och social makt.42
40 Arrhenius, 2002, s. 12.
41 Connell, 2003, s. 60.
Även Connell skriver om hur det personliga kan vara politiskt och hur genuspolitiken finns i våra mest intima relationer och beslut:
Genuspolitik har nästan alltid den här intima dimensionen, samtidigt som den också berör större sociala sammanhang. Det är en orsak till att genuspolitiska förändringar kan kännas så hotfulla, både för många kvinnor och för många män. Förestående förändringar kan störa inte bara de opersonliga, kulturella och institutionella arrangemangen. De stör också, samtidigt och ofrånkomligen, människors bilder av sig själva, deras antaganden om personliga relationer och deras dagliga vanor.43
Vi människor befinner oss i en situation, är inplacerade i samhällsordningen och i kulturella värdesystem. Vår situation påverkar oss och de sociala och kulturella sammanhangen gör oss till det vi är, men vi är samtidigt individer och handlande subjekt. Många samhällsforskare har reagerat starkt mot 1970-talsforskningens betoning av strukturer. Strukturerna determinerar oss inte, enligt dagens forskare, men vi måste reflektera över var vi befinner oss i strukturerna. Thurén betonar vikten av att kvinnor, eller andra underordnade kategorier, inte beskrivs som totalt oförmögna till handling.44
Connell argumenterar för att dokumentera ojämlika genusmönster och på så sätt synliggöra kvinnorna och genusförtryckets karaktär. Genom att beskriva hur ojämlikheten skapas stärks argumentationen mot de ideologier som anser ojämlikheten vara given av biologin eller Gud. Connell förespråkar lyhördhet och varnar för att överföra västerländska feministiska teorier på övriga världen:
Genusteorin och genusforskningen måste rannsaka sig själva om och om igen, i ljuset av alla de kulturer och kunskaper som man mäter i den världsomfattande genuspolitiken. Är vi bara villiga att lära, kan genusteori och genusforskning spela en viktig roll i skapandet av en mer demokratisk värld.45
Intersektionalitet
Tankar kring globalitet, mångfald och annan ojämlikhet än kön tillsammans med ambitioner att studera jämställdhet i ett större perspektiv ledde mig in på begreppet intersektionalitet. Intersektionalitet är en skandinavisering av det engelska ordet ”intersectionality”, som kommer av verbet ”to intersect” (att genomskära, att korsa). Ett intersektionellt perspektiv studerar samverkan mellan olika samhälleliga
maktaxlar, baserade på kategorier som till exempel genus, sexuell preferens, etnicitet, klass, profession, ålder, nationalitet etc. Poängen är att belysa hur olika former av diskriminering hela tiden samverkar och hur olika maktaxlar påverkar (förstärker eller förminskar) varandra.
Intersektionalitetsbegreppet har, enligt Nina Lykke, teoretiskt kommit till i en skärningspunkt mellan postmodern feministisk teori, postkolonial teori, Black feminism och queerteori.46 Kimberlé Crenshaw var först med att använda termen intersektionalitet när hon skrev om amerikanska svarta kvinnor och arbete 1989.47 Men enligt Lykke har intersektionellt tänkande utgjort en betydande del av feministisk teoribildning sedan lång tid tillbaka, även om man inte satt ord på begreppet. Intersektioner mellan genus och ras kan spåras till 1800-talets kvinno- och antislaverirörelser och socialistiska kvinnorörelser har länge betonat samspelet mellan klass och genus. I Sverige introducerades begreppet av Paulina de los Reyes, Irene Molina och Diana Mulinari.48
Lykke argumenterar för att använda intersektionalitetsbegreppet, eftersom det utgör en användbar plattform, en gemensam utgångspunkt, inom genusforskningen. Begreppet bildar enligt henne en ”kulturteoretisk och politisk förståelseram”.49 Lykkes artikel ledde till en debatt i Kvinnovetenskaplig tidskrift. Maria Carbin och Sofie Tornhill har till exempel uttryckt oro för att intersektionalitetsbegreppet ska bli en plattform för en alltför enkel assimilering av olika feministiska och politiska synsätt och därför leda till att man fortsätter att nonchalera maktförhållandena inom feminismen.50 En annan svaghet med begreppet intersektionalitet kan vara svårigheten att undvika större fokus på en viss maktobalans och att bibehålla alla perspektiv. Leslie McCall saknar diskussioner om hur intersektionalitet ska studeras, det vill säga om intersektionalitetens metodologi. De många analyskategorier och dimensioner intersektionalitetet innefattar har uppdagat nya metodologiska problem: ”kort sagt speglar forskningens praktik samhällslivets komplexitet och ställer helt nya metodologiska krav”.51 Intersektionalitetsbegreppet kan även kritiseras för att öppna upp för en oändlig rad maktaxlar och därmed bli analytiskt ohanterligt. Mänskliga begränsningar behöver enligt Lykke inte leda till att vi inte försöker se sammanhang. Hon anser att det forskarsubjekt som tror sig på en och samma gång kunna
46
Lykke, 2003, ”Intersektionalitet – ett användbart begrepp för genusforskningen”, s. 48.
47
Yuval-Davis, Nira, 2005, ”Gender mainstreaming och intersektionalitet”, s. 23.
48
Se de los Reyes, Paulina, Molina, Irene & Mulinari, Diana, 2003, Maktens (o)lika förklädnader. Kön,
klass & etnicitet i det postkoloniala Sverige.
49 Lykke, 2003, s. 52.
överskåda och analysera en oändlig serie av samverkande maktaxlar har en orealistisk föreställning.52 Ibland framstår de intersektionella tankarna som en avlägsen dröm, en utopi. Det finns en tydlig politisk vision inbakad i begreppet, nämligen:
Visionen om ett samhälle i vilket det skapas utrymme för att kulturell komplexitet hanteras på ett produktivt, demokratiskt, brett berikande och icke-exkluderande sätt, istället för genom bemötanden som bildar grogrund för sociokulturell marginalisering, utstötning, xenofobi, sexism, homofobi etc.53
Författarna till boken Intersektionalitet ser intersektionalitet som ett teoretiskt perspektiv som tvingar oss att se på verkligheten med nya ögon och får oss att ifrågasätta för given tagen kunskap om den sociala ordning vi lever i. De formulerar att ”med intersektionalitet menar vi att synliggöra och problematisera de sammanlänkningar som är konstitutiva för maktutövandet och bevarandet av ojämlikheten”.54 De menar att:
Ett intersektionellt perspektiv ställer frågor om hur makt och ojämlikhet vävs in i uppfattningen om vithet, manlighet, könstillhörighet, heterosexualitet, klasstillhörighet m.m. genom ett ständigt (åter)skapande av nya markörer som gör skillnaden mellan ”vi” och ”dem” till sociala koder.55
de los Reyes och Mulinari vill med sin bok ”vidga ramarna för analysen och öppna för en reflektion om makt och ojämlikhet, inte bara inom feminismen utan också i dialog med andra kritiska perspektiv inom vetenskapen”.56
52 Lykke, 2003, s. 53. 53 Lykke, 2003, s. 52. 54
de los Reyes, Paulina & Mulinari, Diana, 2005, Intersektionalitet – Kritiska reflektioner över
(o)jämlikhetens landskap, s. 24.
Metod
Jag har, i enlighet med mitt syfte, studerat hur jämställt det material är som barn möter vid folkbibliotekens barnverksamheter. Det handlar alltså om det material som bibliotekarierna själva valt att presentera för barnen, material som de aktivt använt i sina barnverksamheter.
Jag började med att undersöka hur barnverksamheterna såg ut och vilken barnverksamhet som förekommit på de utvalda biblioteken under undersökningsperioden, som omfattade fem veckor. Undersökningen gjordes i efterhand, i form av en enkät till respektive bibliotek. Enkäten ställde bland annat frågor om den barnverksamhet som förekommit och vilka böcker som använts i verksamheten (se enkät, bilaga 1). Den främsta anledningen att fråga i efterhand var att jag ville få en så sann bild av verkligheten som möjligt och undvika att bibliotekarierna påverkades i sitt beteende och sina val.
Jag har även genomfört två kvalitativa djupintervjuer med enhetschefen för barnverksamheten vid respektive bibliotek. Detta skedde en tid efter att jag fått svaren på enkäten. Anledningen till det var att jag ville diskutera resultaten och få en större kunskap om och djupare förståelse för hur de ser på sin barnverksamhet och på jämställdhet. Frågorna var olika för biblioteken och syftade till att fylla eventuella luckor jag upplevde efter enkäten. Intervjuerna tog formen av ett djupare samtal kring jämställdhet och hur de tänker kring det. Jag använde en digital diktafon vid båda intervjuerna, som ägde rum på privat plats och varade cirka en timme. Enligt Jan Trost är det lämpligt att göra en kvalitativ studie när frågeställningen gäller att förstå ”människors sätt att resonera eller reagera” eller att ”särskilja eller urskilja varierande handlingsmönster”.57 Jag ansåg därmed kvalitativa intervjuer passa utmärkt för mitt syfte. Kvalitativa intervjuer utmärks, enligt Trost, bland annat av att man ställer enkla och raka frågor som ger komplexa och innehållsrika svar. Det innebär att intervjuaren, med hårt arbete och tur, kan finna intressanta skeenden, åsikter och mönster i det ofta omfattande materialet.58
Jag analyserade sedan det material som använts vid barnverksamheterna under undersökningsperioden. Det har förutom olika litteraturverksamheter även förekommit teaterföreställningar för barn på båda biblioteken. På Haninge bibliotek har fem olika barnteaterpjäser framförts för barn i olika åldrar. På Lidingö bibliotek har en barnteaterpjäs för barn mellan fyra och nio år framförts. Jag har sett alla teaterföreställningarna, analyserat dem och intervjuat en barnteateransvarig. Under uppsatsarbetets gång valde jag dock att inte ta med teaterföreställningarna. Det beror främst på att mitt undersökningsmaterial blev väldigt omfattande. Analysen av teaterföreställningarna blev dessutom enbart subjektiv, eftersom jag inte hade någon text att utgå ifrån utan enbart min personliga upplevelse vid föreställningen. Jag uppmärksammade inte heller något av större relevans för min undersökning.
Lidingö bibliotek anordnar babyträffar för små barn mellan 4 och 12 månader och deras hemmavarande föräldrar. Då berättar en barnbibliotekarie och en assistent om böcker som passar de allra minsta, sjunger och provar rim och ramsor tillsammans med barn och föräldrar. Grupperna träffas fyra gånger. En grupp bestående av 15 föräldrar och 17 barn träffades två gånger under perioden. Det förekommer ingen motsvarighet på Haninge bibliotek, vilket gör det svårt att jämföra. Materialet är dessutom svåranalyserat, eftersom många sång-, rim- och ramsböcker är antologier och innehåller ett stort utbud av varierande karaktär. Jag har därför valt att inte analysera materialet från babyträffarna i min undersökning.
Jag har försökt hålla i minnet att varken kvinnor, män, flickor eller pojkar utgör några enhetliga kategorier. Inom varje grupp finns naturligtvis betydande individuella variationer. För att kunna dra slutsatser av materialet, har det ändå varit nödvändigt att generalisera en aning. Av naturliga skäl har jag lagt större vikt på aspekter som genus, klass och etnicitet, och därmed mindre på ålder, yrke och sexuell preferens. Den tidigare nämnda intersektionella svagheten angående svårigheten att undvika större fokus på en maktobalans, är något jag upplevde i min analys. Jag har haft lättare att upptäcka maktstrukturer kopplade till genus. Det kan bero på min bakgrund med studier i genusvetenskap tillsammans med det stöd tidigare forskning erbjuder. Flera av de intersektionella begreppen, som till exempel etnicitet och klass, är dessutom svårdefinierade och har lite flytande gränser. Khalid Salimi förklarar begreppet etnicitet som en grupp människor som har utvecklat gemensamma intressen och delar en uppsättning värderingar. De är medvetna om denna gemenskap och sörjer för att värderingarna förmedlas vidare från generation till generation.59 Göran Graninger menar att etnisk tillhörighet är en fråga om en ofta historiskt utvecklad konstruktion av gruppen och dess medlemmar:
Termen ”etnicitet” har en mångfasetterad innebörd, men grundläggande är att den kan ses som en uppdelning i begrepp av ”vi” och ”dem”, baserad på upplevda s killnader i fråga om kultur – ofta också härkomst.60
Det har varit svårt att fastslå etniskt ursprung och klasstillhörighet i de studerade barn- och ungdomsböckerna. Tonvikten i min analys ligger på genus, men jag har ändå försökt upptäcka och reflektera över andra maktaxlar. Min metod har således varit en kombination av kvantitativa, kvalitativa och komparativa inslag.
Undersökning av barnverksamheterna
Jag kan konstatera att perioden jag valt för min undersökning, 9 januari–12 februari 2006, var långt ifrån optimal. Generellt är det lågsäsong på bibliotekens barnavdelningar och barnverksamheten har ofta inte riktigt kommit igång. Trots att jag förlängde den ursprungliga fyra veckor långa perioden för min undersökning med en vecka, har vissa delar av barnverksamheten av olika skäl inte kunnat representeras. Jag anser mig ändå ha fått en bra bild av bibliotekens barnverksamheter och ett tillräckligt underlag för att genomföra min undersökning. Jag har analyserat de barn- och ungdomsböcker som använts under perioden och kompletterat med djupintervjuer med ansvariga för barnverksamheten på respektive bibliotek. Analysen av böckerna presenteras i nästa kapitel. Först presenteras undersökningen av barnverksamheterna, enligt samma struktur som frågeställningarna i enkäten (se bilaga 1).
Även om biblioteken skickat ut inbjudningar till bokprat för skolklasserna, genomfördes endast ett på Haninge bibliotek och inget på Lidingö bibliotek under undersökningsperioden. Det är värt att nämna att det har varit turbulent på barnavdelningen på Lidingö bibliotek under perioden. Den ena av de två barn-bibliotekarierna fick ny tjänst från den 1 januari som PR-bibliotekarie. Hennes tjänst på barnavdelningen har därför varit vakant och tillsattes först den 15 mars. Dessutom hade den andra barnbibliotekarien semester 9-18 januari. Den valda perioden var följaktligen inte riktigt som vanligt på Lidingö bibliotek.
Båda biblioteken har anordnat sagostunder. På Haninge bibliotek har det varit sagostund vid tre tillfällen, på fredagar. De anordnar två olika typer av föranmälda sagostunder, en sagoklubb och en för dagbarngrupper. På Lidingö bibliotek har sagostund ägt rum vid fem tillfällen, på tisdagsförmiddagar. Sagostunderna är öppna för alla och ingen föranmälan krävs.
åldersgruppen. Barnbibliotekarien försökte lyfta fram sådant de kanske inte tänkt på att biblioteket kan ha, som till exempel att man kan låna tidskrifter eller att böckerna om Harry Potter finns på ryska och persiska. På Lidingö bibliotek anordnar barnbibliotekarierna biblioteksintroduktioner för förskoleklasser och bjuder in så kallade 6-årsgrupper. Barnen får en lekfull visning av bibliotekets barnavdelning. De får också lära sig lite om olika böcker och lyssna till en kort berättelse. Under perioden har tre olika grupper tagits emot och alla grupperna har fått lyssna till
Emmas kalas av Ulf Stark.
Båda biblioteken arbetar med Bokpuffar till förskolorna inom sin kommun. Det är en metod som utarbetades i Södertälje av folkbiblioteket tillsammans med förskollärarseminariet. Lisa Henriksson har skrivit en handledning, Bokpuffar, som används av båda biblioteken. Idén innebär kortfattat att pedagogiskt arbeta mer varierat och intensivt med bilderböcker inom förskolan. Pedagogerna ska inte enbart läsa boken, utan använda den på olika sätt. Det är bibliotekarierna som väljer ut böckerna som förskolorna sedan arbetar med. På Haninge bibliotek är arbetet med Bokpuffar nytt från i år. De testade ett projekt med en förskola förra året, där de arbetade intensivt med en bilderbok i ungefär en månad. De läste boken många gånger, lekte och dramatiserade den på olika sätt. I år erbjuder Haninge bibliotek alla förskolor i kommunen. På Lidingö bibliotek arbetar man sedan år 2000 med en variant av bokpuffsidén och väljer ut sju exemplar av samma bok. Pedagogen visar bilderna för en grupp barn, som har egna böcker som de i sin egen takt tittar i. Responsen på arbetet med Bokpuffar har generellt varit god. Både förskolepersonalen i Haninge och på Lidingö har uppskattat arbetet och vill absolut fortsätta med det. Personalen kommenterade också att det var språkutvecklande, att det inspirerar och öppnar världen och ger barnen perspektiv.
Material som har använts av biblioteken
Under det bokprat som ägde rum på Haninge bibliotek presenterades 13 böcker, varav vissa ingår i serier. Här följer författare och titel:
Anrell, Lasse Ovänner i samma lag
Bross, Helena Felix
Dietl, Erhard Otto – den lille piraten
Otto och dödskalleskeppet
Jensen, Jörn Böckerna om Palle och hans pappa61
Lidbeck, Cecilia Karolins löfte
Lidbeck, Petter Den magiska kepsen
Reilly, Matthew Osynliga fiender (Hover car racer ; 1)
Ros, Katarina Rädda Sefira!
Svingen, Arne Fläcken
Mustrubbel
Widmark, Martin Böckerna om LasseMajas detektivbyrå62
På sagostunderna på Haninge bibliotek har följande 6 böcker använts i sagoklubben:
Andersen, H. C. Sagan om den fula ankungen
Blake, Quentin Kurragömma med kakaduor
Child, Lauren Jag vill ha ett djur!
Geffenblad, Lotta Astons stenar
Lindgren, Barbro Julia vill ha ett djur
Näslund, G. K. Lilla vinterboken
Följande 2 titlar har använts på sagostunderna för dagbarn:
Geffenblad, Lotta Astons stenar
Velthuijs, Max Grodan och vintern
På sagostunderna på Lidingö bibliotek har följande 14 böcker använts:
Arro, Lena Magda och Loppsockan
Dalla-Conté, Juliet Kuckeli-muu-muu!
Halling, Thomas Det var tur! Det var synd!
Jeram, Anita Min kära lilla sagobok
Klinting, Lars Tuppen vill ha
Landström, O. & L. Bu och Bä i städtagen
Näslund, G. K. Lilla vinterboken
Olsson, Lotta Morris badar
Scheffler, Axel Lilla katten
61 Jag valde att läsa två böcker om Palle och hans pappa, Full fart framåt, Palle! och Palles pappa tappar
huvudet, för att få en bild av böckerna. I min analys har jag endast räknat med en bok.
Stamp, Jörgen Kalle och Giraff bygger lådbil
Velthuijs, Max Grodan och vintern
Wirsén, Carin Ahmed Anka och Ödlan Örjan
Wirsén, Stina Vems byxor?
Whybrow, Ian Ut på landet
Vid biblioteksintroduktionerna för 6-årsgrupperna på Lidingö bibliotek har samtliga grupper fått lyssna till Emmas kalas av Ulf Stark.
Bibliotekariernas urval
Haninge bibliotek
Det bokprat som ägde rum vid Haninge bibliotek var lite speciellt. Eleverna kom nämligen från en liten skärgårdsskola och de cirka tio barnen var i skilda åldrar från klass 1 till 5. Gruppens varierande ålder är en ovanlighet och medför vissa knepigheter när det gäller till exempel läsnivå och intresse. Bibliotekarien presenterade de 13 ovan nämnda boktitlarna, varav vissa ingår i serier. Bibliotekariens ambition var att välja böcker så att alla skulle ha möjlighet att hitta något som passade dem, från lättlästa Palle och Felix-böcker till tjockare kapitelböcker. Utgångspunkten var att erbjuda cirka två titlar för varje årskurs, som en grund. Barnbibliotekarien kommenterar att flera av titlarna är ganska gränsöverskridande. Martin Widmarks böcker om LasseMajas detektivbyrå är till exempel lättlästa, men går innehållsmässigt hem hos en hel del barn ända upp i femman. Och en läsvan elev i första klass kan mycket väl läsa Alla älskar Sigge, även om den har många sidor.
Generellt tänker bibliotekarierna alltid på att erbjuda böcker med varierande nivåer vid bokprat, även om grupperna är åldershomogena. Haninge bibliotek bokpratar vanligtvis för tvåor och fyror och nivån på läsningen kan givetvis variera mycket inom en klass. Allra mest angeläget är då, enligt barnbibliotekarien, att de som har svårigheter med läsningen hittar något. Bra och lättlästa böcker prioriteras, eftersom hon förmodar att de som är mer läsvana har lättare att hitta böcker själva. Utöver det tänker bibliotekarien på att ha en lagom blandning böcker med killar respektive tjejer som huvudpersoner. Hon eftersträvar också en blandning av olika teman, som till exempel ”lite roligt, lite spännande och lite vardag”.63
Sagostunderna på Haninge bibliotek förbereds av sagostundsledaren och genomförs av sagostundsledaren tillsammans med en biblioteksassistent. Urvalet sker med tanke på olika teman (till exempel årstider), nya böcker, böcker som sagostundsledaren själv gillar, böcker som hon vet att hennes barn gillar och böcker som personalen på barnavdelningen pratat om. Sagostundsledaren tar ibland hjälp av de andra barnbibliotekarierna och berättar att om hon till exempel frågar efter en bra bok om en elefant brukar hon få klockrena svar. Valet av Lilla vinterboken beror på att det var vinter. Dessutom hade sagoklubben haft ett uppehåll under vintertid och de pratade om vad de gjort under sagouppehållet. Boken Astons stenar valdes för att det var en alldeles nyutkommen bok. Sagostundsledarna tog med en ansiktsmålad sten som ville berätta en historia. Eftersom det fanns tid över och sagostundsledaren kom på att den fula ankungen blir vacker svan över vintern, berättade hon den ur minnet utan bok. Den passade in i vintersammanhanget. Urvalet vid sagoklubbens andra tillfälle utgick från ett husdjurstema. Julia i Julia vill ha ett
djur fungerade som förste önskare, följd av en annan flicka i Jag vill ha ett djur.
Sagostunden avslutades med professor Pottman som skrämmer bort sina kakaduor i
Kurragömma med kakaduor. Barnen fick hjälpa till att leta efter dem i boken och
räkna samman dem. I sagostunden för dagbarnen, som var fysiskt inriktad, användes två titlar. Grodan och vintern valdes för att barnen sedan fick dramatisera den med bibliotekets egna figurer. Boken om grodan är dessutom omtyckt och har ett vintertema. Astons stenar passade enligt sagostundsledaren bra in i sammanhanget och barnen fick känna på stenen Sten.
Lidingö bibliotek
Barnbibliotekarierna på Lidingö bibliotek väljer i första hand korta och enkla böcker till sagostunderna, eftersom de är riktade till barn från tre år och de flesta barnen är mellan tre och fyra år. Sagostundsledarna läser hellre fler korta enkla böcker än en lång, eftersom de tycker det fungerar bättre för de små barnen. Barnbibliotekarierna väljer gärna nya böcker om det kommit någon de tycker passar. De kommenterar att det är viktigt att man själv gillar boken man läser. De läser därför gärna egna favoriter som passar åldern på barnen. Vanligtvis har sagostundsledarna några olika böcker att välja mellan för att anpassa efter barnen som kommit just den gången. Det krävs lyhördhet och flexibilitet eftersom de inte arbetar med fasta barngrupper. Urvalet till 6-årsgrupperna består av en och samma bok, Emmas kalas. Barnbibliotekarierna har valt den för att det är en kort, lättläst och lite rolig bok.
tillfredsställa det intresset. En gräns för låg kvalitet går däremot vid Kittyböckerna, som de anser vara en fabriksprodukt, och därför inte tillhandahåller. Bibliotekariernas urval stöds främst av deras erfarenhet och litteraturkunskap. En av barnbibliotekarierna har arbetat som barnbibliotekarie i hela sitt yrkesverksamma liv, i 35 år.
Planering av barnverksamheten
Haninge bibliotek
På Haninge biblioteks barnavdelning arbetar 5 personer, varav en är enhetschef, två är bibliotekarier och två är biblioteksassistenter. Alla är kvinnor. Enhetschefen har enbart enstaka pass i biblioteket och arbetar inte med bokprat och dylikt. Däremot är hon engagerad i Äppelhyllan och de grupper som hör till den.64 Haninge kommun har sedan några år gjort en medveten satsning på tillgänglighet. En handikappskonsulent på Kultur- och fritidsförvaltningen arbetar i samarbete med biblioteket med funktionshindrade barn och ungdomar.
De har ingen uttalad policy för jämställdhetsfrågor, men de övergripande målen finns beskrivna i bibliotekets verksamhetsplan och i kommunens biblioteksplan. Det som anses viktigast med barnverksamheten är barns språkutveckling och satsningen på barn och ungdomar med funktionshinder. Deras ambition är också att nå alla barn och ungdomar någon gång, så att de ska vara medvetna om vad biblioteket kan erbjuda. De bjuder in hela klasser, (1, 2 och 4), för att försäkra sig om att barnen någon gång besökt biblioteket, träffat en bibliotekarie, erbjudits lånekort och fått en presentation av biblioteket.
Personalen på barnavdelningen har barnmöten varje månad och en hel planeringsdag i början av juni varje år. Långsiktiga planer som finns är bland annat språkutvecklande projekt och att främja läsandet överhuvudtaget. Vid dessa tillfällen deltar all personal på huvudbibliotekets barn- och ungdomsavdelning, barnbibliotekarien från filialen i Västerhaninge och verksamhetsansvariga bibliotekarier på biblioteken i Brandbergen och Jordbro. Personalen på huvudbibliotekets barn- och ungdomsavdelning har dessutom så kallad idéfika en eftermiddag varannan vecka, då de diskuterar, planerar och uppdaterar varandra. Enhetschefen för barnverksamheten deltar i programrådet som har möten varannan vecka. I den gruppen deltar tre kultursekreterare med ansvar för konst,
64 Äppelhyllan erbjuder material anpassat till personer med funktionshinder i bred bemärkelse och deras
programverksamhet för vuxna och barnteaterverksamhet, bibliotekarier från filialerna, representanter för bibliotekets vuxenavdelning, fastighetsintendent, scentekniker och kulturassistenter.
Lidingö bibliotek
På Lidingö bibliotek arbetar två bibliotekarier och en biblioteksassistent på barnavdelningen och alla tre är kvinnor. Det är främst de båda barn-bibliotekarierna (1 och ¾ tjänst) som planerar verksamheten. Ibland deltar även biblioteksassistenten och de stämmer alltid av med bibliotekschefen. Barnbibliotekarierna har bokmöten, särskilt inför inköp. Båda läser listorna, går tillsammans igenom vad som ska köpas och är oftast överens. Barnavdelningen har ingen formulerad policy för jämställdhetsfrågor, men det finns naturligtvis dokument om verksamhetens mer övergripande mål. Det är till exempel riktlinjer om att mediebeståndet ska präglas av mångsidighet och kvalitet och att biblioteket inte ska köpa in litteratur som speglar våld och fördomar, propagerar för diskriminering eller strider mot mänskliga rättigheter.
Bibliotekarierna märker av att det bara finns 1 och 3/4 bibliotekarie för alla barn på Lidingö. Tidigare engagerade sig även personalen på de fem biblioteksfilialerna, eftersom en stor del av deras verksamhet var riktad till barn. Den sista filialen lades ner för två år sedan och idag finns inte ens en bokbuss utan endast ett huvudbibliotek. Detta har naturligtvis stor betydelse för verksamheten och enhetschefen på Lidingö bibliotek påpekar att de tvingas till prioriteringar. Bokprat anordnas till exempel väldigt sällan, men biblioteket bjuder in alla sexåringar till biblioteksintroduktion. De mindre barnen prioriteras, genom sagostund och babyträffar. Det motiveras av att de äldre barnen troligtvis hittar till biblioteket ändå och förhoppningsvis har ett fungerande skolbibliotek. Folkbiblioteket har en skyldighet att finnas för förskolorna. Grupper från Barnavårdcentralerna och babyträffarna uppfattas som viktiga, eftersom de inte har någon annan.
Respons på hur materialet har fungerat
Haninge bibliotek
först vill ha något som hon pratat om, men när de sedan kommer ut i bibliotekslokalen och har möjlighet att välja fler böcker, väljer de något annat istället. När det gäller de klasser där inte så många bokpratsböcker lånas ut, brukar barnbibliotekarien tänka att de ändå fått med sig lite boktips, fått höra några berättelser (i alla fall delvis) och kan återkomma till böckerna vid ett annat tillfälle.
Sagostundsledaren på Haninge bibliotek anser att materialet i dessa fall fungerat bra. Generellt menar hon att om man själv lägger ner energi på boken och förbereder sig så får man ut mycket mer av historien. En reflektion var att Lilla vinterboken delvis är på vers och att det därför är viktigt att fokusera på texten så att språket kommer fram. Hon var inte rädd för att barnen skulle tycka det var tråkigt och det fungerade rätt bra. Hon uppfattade Astons stenar som en ”läsa i knäbok”. Det är enligt henne en bok som måste läsas flera gånger för att man ska känna med Aston. Barnen förstod eventuellt inte knorren på slutet. Sagostundledaren ansåg att det var en lyckad kombination att ta med en sten som de målat och kallade för Sten. Den
fula ankungen fungerar enligt sagostundsledaren alltid, i synnerhet när den berättas
muntligt. Det finns så många olika sätt att berätta den på och barnen tycker om den även om en del hört den förut. Barnen tyckte mycket om Julia vill ha ett djur, liksom Jag vill ha ett djur. Såväl barnen som sagostundsledaren anser att
Kurragömma med kakaduor är väldigt rolig. Barnen kunde vara delaktiga, öva på
att räkna och det krävdes att de verkligen letade för att finna fåglarna. Enligt sagostundsledaren slängde sig barnen fram över boken med stor entusiasm. Sagostundsledaren anser att böckerna om grodan och hans vänner är så fina att hon vill påstå att de oftast går hem. Barnen fick spela upp historien i Grodan och vintern på ett enkelt sätt. Sagostundsledaren lotsade dem fram med hjälp av små frågor och de hade rekvisita. Alla kunde delta; den blyge kunde vara med och bara hålla i ankan och den mer spontane fick utlopp för sitt pratande inom rimliga gränser då den var tvungen att invänta sin rolls tur.
Lidingö bibliotek
På Lidingö bibliotek har responsen på sagostunderna generellt varit god och sagostundsledarna har uppfattat engagemang och intresse från barnen. Personalen har tyvärr inte noterat respons av enskilda böcker, men kommenterar att Vems
byxor? av Stina Wirsén har fungerat bra.
Hur ser barngrupperna ut?
dra generella slutsatser utifrån det. Jag har dessutom noterat att bibliotekarierna inte har fäst så stor uppmärksamhet på gruppernas sammansättning.
Haninge bibliotek
Barnbibliotekarien som höll i bokprat på Haninge bibliotek anser att klasserna generellt är relativt lika könsmässigt, med en någorlunda jämn fördelning mellan pojkar och flickor. Åldersmässigt är de vanligtvis också ganska lika, eftersom biblioteket oftast träffar ettor (för introduktion), tvåor och fyror (för bokprat). Åldersblandade klasser förekommer, till exempel 3-4:or, men ålders-sammansättningen i den tidigare nämnda skärgårdsskolan är som sagt en ovanlighet. När det gäller etnicitet ser det däremot väldigt olika ut beroende på varifrån klassen kommer. Enligt barnbibliotekarien ligger skolorna i deras upptagningsområde i olika typer av miljöer; i skärgården, i villaområden och i tättbebyggda bostadsområden med flerfamiljshus. Detta präglar givetvis sammansättningen av klasserna. Barnbibliotekarierna på Haninge bibliotek ser alltid till att ha en dialog med läraren när de bokar in en klass, angående läsnivå och dylikt, så att de vet vilken typ av böcker de skall välja att prata om.
Sagostundsgrupperna vid Haninge bibliotek är alltid föranmälda, de erbjuder alltså ingen öppen sagostundsverksamhet. Anledningen till det är att de anser sig kunna planera bättre och uppnå en högre kvalitet med verksamheten på det sättet. Alla sagostundsgrupper är från fyra år. De flesta barnen är mellan fyra och fem år, med någon enstaka som fyllt sex år men ännu inte börjat sex-årsverksamheten. Det är väldigt blandat med pojkar och flickor. På Haninge bibliotek finns två varianter av sagostund. Dels finns en sagoklubb som består av en barngrupp med hemmavarande barn. De är för tillfället tio stycken barn som träffas en gång i veckan. Utöver det erbjuds dagbarnvårdare att boka sig och sina barn på sagostund vid tre tillfällen enligt följande koncept: sagostund, konstverkstad och saga samt rörelse och lek. Antal barn i dagbarnsgrupperna har under perioden varierat mellan åtta och nitton och de flesta är mellan fyra och fem år. I sagoklubben för hemmavarande barn har alla barnen svenska som modersmål. När det gäller dagbarnsgrupperna är det mer blandat, precis som i den kommunala verksamheten. I vissa områden bor det fler barn med icke svensktalande föräldrar eller föräldrar som inte talar svenska hemma. Sagoberättandet på Haninge bibliotek sker alltid på svenska. Sagostunder på andra språk erbjuds av ett annat bibliotek i kommunen; Jordbro bibliotek.
Lidingö bibliotek
alltså inga fasta grupper, men ofta är det samma dagbarnvårdare som kommer med sina barn. Barngruppernas storlek varierar alltså från gång till gång och under perioden har antalet barn varit från åtta till trettiotvå. Sexårsgrupperna som erbjuds biblioteksintroduktion på Lidingö bibliotek är riktade till förskolebarn.
Barnbibliotekarierna på Lidingö bibliotek har inte noterat kön eller etnicitet. De konstaterar att ”på Lidingö finns relativt få barn från andra länder”.65 Det finns något som kallas internationella klassen. Det är en specialklass för nyanlända invandrare, som får lära sig svenska och får stöd av modersmålslärare innan de placeras ut i andra klasser. Tidigare fanns det två eller tre klasser, men nu är det så få barn att det bara finns en klass för alla åldrar i grundskolan. Lidingö bibliotek samarbetar sedan länge med invandrarkonsulenten, som planerar verksamheten. Klassen kommer på besök ibland, men använder inte biblioteket i särskilt hög grad.
Mångkulturåret
Haninge bibliotek
Enhetschefen för barnverksamheten på Haninge bibliotek har inte noterat någon särskild planering med tanke på Mångkulturåret. Hon anser att de i en mångkulturell kommun som Haninge alltid arbetar aktivt med mångkultur. Bland annat anordnas sagostunder på främmande språk, till exempel på somaliska och spanska. Detta sker främst på filialbiblioteket i Jordbro, eftersom många med andra etniska och kulturella bakgrunder är bosatta där. De köper vidare in barnböcker på de språkområden som finns representerade inom kommunen.
Lidingö bibliotek
På Lidingö bibliotek har man planerat särskilda evenemang med hänsyn till Mångkulturåret. Barnavdelningen anordnade en utställning 6–18 februari, ”Vi barn från när och fjärran”, i samarbete med invandrarkonsulenten. Utställningen informerade om internationella klassen på Lidingö idag och visade bilder och texter från 1980- och 1990-talet. Exempel på barnens egna verk och bilder och texter från olika stadier i inlärningsprocessen visades också. Enhetschefen för barnverksamheten på Lidingö bibliotek planerar även en träff på biblioteket för skolans modersmålslärare. Hon ska berätta om och visa böcker som biblioteket har på deras olika språk.
Enhetschefen kommer även att visa och berätta om bilderböcker från andra delar av världen på en träff för förskolornas barnkulturombud. Biblioteket erbjuder visserligen inte så många barnböcker på andra språk, eftersom det finns så få barn med utländsk bakgrund. Behovet och språkgrupperna varierar också ständigt, något som försvårar för bibliotekarierna. För ett antal år sedan var det till exempel mycket utlån på albanska böcker, men nu står de bara i hyllorna. Enhetschefen anser det viktigt att svenska barn får möta andra kulturer, en uppfattning som motiverat henne att anordna den ovan nämnda träffen. Hon är själv medlem i IBBY (International Board on Books for Young People), en internationell organisation som arbetar med böcker som brobyggare mellan folk och länder.66 Jag finner det positivt och angeläget, särskilt mot bakgrunden att det finns relativt få barn med utomskandinavisk etnisk bakgrund på Lidingö.
Analys av böckerna
Hur vi tolkar, klassificerar och bemöter texter och människor är naturligtvis beroende av hur vi själva uppfattar verkligheten. Vår självbild och identitet formas ofta i jämförelse med andra och normer kan leda till blindhet. Jag är medveten om att jag är färgad av mina referensramar och har säkerligen svårare att upptäcka vissa perspektiv än andra. Det går som bekant inte att kliva ur sig själv, men jag har försökt vara uppmärksam på kontext, situation och sammanhang. Det är lätt att se saker som stämmer överens med det man letar efter, man hittar det man vill hitta. När det framställs som fakta eller kunskap är det viktigt att minnas att den är relativ och subjektiv.
Jag har reflekterat en del över svårigheten eller rentav omöjligheten i att analysera ett material, i det här fallet barn- och ungdomslitteratur, som uppenbarligen är riktad till en målgrupp jag inte tillhör. Jag blev stärkt av ett uttalande som enhetschefen för barnverksamheten vid Lidingö bibliotek gjorde i samband med diskussionen gällande vad som är en bra barn- och ungdomsbok. Hon sa kort och gott att: ”en riktigt bra barnbok är liksom bra för alla”.67
Det material som biblioteket presenterar för barnen utgör naturligtvis endast en liten del av alla de värderingar som barnet möter i sin tillvaro. Det utesluter inte att biblioteket ändå har ett ansvar för och kan påverka vilka värderingar som förmedlas av dem till barnen. Jag ville med min undersökning studera hur två olika folkbibliotek ser på och tar det ansvaret. Kåreland konstaterar att:
Om barns litteraturintresse ska kunna väckas och om litteraturen ska kunna påverka deras uppfattning om genus, är det naturligtvis också av betydelse vilka böcker som erbjuds barnen och hur böckernas innehåll ser ut.68
Slutligen vill jag understryka att eftersom min analys tar upp jämställdhetsfrågor ur ett intersektionellt perspektiv, innebär den medvetna fokuseringen på dessa aspekter att många andra perspektiv blir obeaktade. Böckernas innehåll i dess helhet görs därför
